Då började året gå mot sitt slut, och när vi kort blickar tillbaka över det gångna året så börjar man inse att man faktiskt hunnit med en del. Bruno redaktionen har vuxit lite, och har redan börjat kolla på nya lokaler, spännande nyheter väntar den tålmodige.
Men trots allt det roliga som vi varit med om så saknar vi något, det där lilla extra som för oss tillsammans. Bastukvällar på Åland i all ära, men det var något som vi saknade lite extra.
Vad hände med SBO t.ex.? Mer sånt tack.
Bloxc Boulder Bonanza blev visserligen en hit, men tyvärr så befann sig mertalet av oss på annan ort. Vi skäms fortfarande, men bara så där lite.
Efter att ha sökt i arkivet så hittade vi en liten film som bevisar uppfinningsrikedomen bland våra vänner i norr.
Jon på 360 gungan.
Om det är något vi vill se mer av 2008 så är det utomhustävlingar, även om jag så måste ta på mig ett sele och bege mig ut till Häggsta.
Återkommer snart med en lista över saker vi aldrig någonsin mer vill läsa, samt våra allra våtaste drömmar inför 2008.
God nytt på er.
lördag 29 december 2007
torsdag 27 december 2007
Lättläst
Då vi sällan har särskilt mycket under fötterna försöker vi undvika aktuella politiska frågor. Men det hindrar ändå inte att vi sätter upp fingret i luften och känner av tendensen. Vi har noterat att det så kallade klimathotet har en ganska schizofren effekt på vår dottersite 8a.nu.
Den 23 december möts vi av den småanarkistiska rubriken "Don't consume too much during christmas". Det kan vi skriva under på. Prylar gör oss ju marginellt lyckligare, mat är bättre. Matchen mellan Bruno och julskinkan slutade 7-0. Nasse var chanslös. Av någon anledning känner sig Bruno ändå som en förlorare.
Dagen efter uppmanar 8a.nu oss att ta flyget till Thailand: "Railay - faster and cheaper via Stockholm".
Antingen så ska man vara konsekvent eller så kan man lika gärna skita i att hyckla.
Dagens lästips går till våra lite äldre läsare: http://8sidor.lattlast.se/?page=42. Har ni problem med typsnittet på siten trycker ni på alt+F4 så är det löst.
Bästa BS någonsin? Näe, men helt ok om vi jämför med hur det har varit. Vi konstaterar att ringbult is the shit trots att det krävs en examen i oorganisk kemi för att limma fast dem. Bruno älskar limbult.
Den 23 december möts vi av den småanarkistiska rubriken "Don't consume too much during christmas". Det kan vi skriva under på. Prylar gör oss ju marginellt lyckligare, mat är bättre. Matchen mellan Bruno och julskinkan slutade 7-0. Nasse var chanslös. Av någon anledning känner sig Bruno ändå som en förlorare.
Dagen efter uppmanar 8a.nu oss att ta flyget till Thailand: "Railay - faster and cheaper via Stockholm".
Antingen så ska man vara konsekvent eller så kan man lika gärna skita i att hyckla.
Dagens lästips går till våra lite äldre läsare: http://8sidor.lattlast.se/?page=42. Har ni problem med typsnittet på siten trycker ni på alt+F4 så är det löst.
Bästa BS någonsin? Näe, men helt ok om vi jämför med hur det har varit. Vi konstaterar att ringbult is the shit trots att det krävs en examen i oorganisk kemi för att limma fast dem. Bruno älskar limbult.
fredag 21 december 2007
Syddes julspecial
Sydde beklagade sig igår över Brunos inaktivitet den senaste veckan. Inte för att vi saknar material och uppslag men just inför årsskiftet har vi alldeles extra mycket att göra i Babylon - och då är det svårt att hitta tillräckligt med tid för att ge uppslagen en värdig utformning.
Syddes vill ha en julspecial och kommer med följande önskan: "Kan du inte skriva en spekulativ artikel om epo-dopning inom klätteridrotten, med tanke på alla nästan osannolika prestationer på senare tid? Borde bli populärt...". Nu förstår vi inte alls vad han försöker insinuera. Men det är frapperande hur få dopingfall klättersporten har haft. Som skolade statistiker utgår vi från att det snarare beror på bristfälliga kontroller än att klättersporten skulle vara mer ren än andra sporter. Men det är ett tråkigt ämne. Inte särskilt juligt, eller hur Sydde?
Nä, roa er med den klassiska filmen på Dylan och en intervju med Bäckis. Till dess: God jul!
Syddes vill ha en julspecial och kommer med följande önskan: "Kan du inte skriva en spekulativ artikel om epo-dopning inom klätteridrotten, med tanke på alla nästan osannolika prestationer på senare tid? Borde bli populärt...". Nu förstår vi inte alls vad han försöker insinuera. Men det är frapperande hur få dopingfall klättersporten har haft. Som skolade statistiker utgår vi från att det snarare beror på bristfälliga kontroller än att klättersporten skulle vara mer ren än andra sporter. Men det är ett tråkigt ämne. Inte särskilt juligt, eller hur Sydde?
Nä, roa er med den klassiska filmen på Dylan och en intervju med Bäckis. Till dess: God jul!
torsdag 13 december 2007
Kalmar-Johan
Nere i skogarna utanför Kalmar ligger ett av Sveriges mest mytomspunna områden: Nybro. Nybban är enligt lokalbefolkningen något av bouldringens Eldorado eller allt som har något att gör med Nybban är Eldorado. Gräset är grönare, kvinnor och män är blonda och resliga, äppelträden ger en rik och dignande skörd varje år och rågen vajar manshög. Som ni säkert förstår är bouldringen något utöver det vanliga. Nybrobouldrare på exil i Stockholm är ett olyckligt släkte. En del deklarerar: "Jag skulle aldrig, aldrig få för mig att bouldra i Stockholm". Andra finner sig i misären och ger sig sporadiskt av till Orminge. Inte heller klättergymmen duger; bästa träningsväggen finns hemma i Nybban. Ofta talar Nybrobor i exil om Nybro som gamla finnar pratar om Talvisota.
Trots att världens bästa bouldring finns i Nybban händer det dock att de sätter sig i ombyggda skåpbilar och åker ut i världen för att "kalibrera" graderna. Den senaste tiden har lillebror Magnusson faktiskt bosatt sig i det, i jämförelse med Nybban, tämliga mediokra området Fontainebleau. Storebror Magnusson har varit nere på besök och lyckats riva av Fata Morgana. Stort grattis!
Fata Morgana
Trots att världens bästa bouldring finns i Nybban händer det dock att de sätter sig i ombyggda skåpbilar och åker ut i världen för att "kalibrera" graderna. Den senaste tiden har lillebror Magnusson faktiskt bosatt sig i det, i jämförelse med Nybban, tämliga mediokra området Fontainebleau. Storebror Magnusson har varit nere på besök och lyckats riva av Fata Morgana. Stort grattis!
Fata Morgana
Ingripande från ovan
Vad kan man säga egentligen? Steklund hade skvallrat om att Alis alltid nosar reda på catchar och andra morphoproblem på jakt efter lätta tickar när han är i ett nytt område. Ali har varit på detta problem tidigare utan framgång och varför inte driva lite med honom? Allting går som smort och klättringen flyter. Men, naturligtvis måste man bre ytterligare ett lager på den redan saftiga smörgåstårtan och välta sig ett varv extra i högmodets varma gödselstack.
Varsågoda: Immodium Assis 7b... nästan.
Varsågoda: Immodium Assis 7b... nästan.
onsdag 12 december 2007
Fan, jävla skit!
I Rempart började vi med att värma lite på L'Angle Allain. I någon förare står den som 6a men om man jämför den med La Marie Rose så förstår alla att det vara är på skoj. Andreas hade ingen riktigt lyckad dag. Till råga på allt kommer Emil och flashar problemet. Andreas följer den gamla stockholmstraditionen och ventilerar sin missunsamhet högljutt. Nu vill vi inte hänga ut någon men det ryktas om att någon i det gamla bouldergänget kring Paladino, där ingen fick vara längre än 1.65, instinktivt ropade "Nej!" när någon gjorde ett problem före honom. En annan klassisk kommentar är också "Fan, är det min tur att vara sämst idag igen?"
tisdag 11 december 2007
Noir Désir
Steklund matar på med film. Vi hittade ändå några luckor i regnet och då var det upp på högsta topp utan träd som gällde och hoppas på att vinden gör sitt jobb. Då har man inte mycket att välja på. Rempart, Mont Pivot och möjligtvis Apremont. Även Elephant, 95.2 och Toit du cul de chien. Rempart fick en förmiddag. Strålande sol men blött. Några få problem allra högst var dock tillräckligt exponerade för att kunna klättras. Tanken var att äntligen få riva av Tristesse men givetvis började det stänka när man vecklat ut paddan. Innan dess hann jag dock med att göra en repetition av Noir Désir, ett av de finaste problem jag någonsin har klättrat. Någon har stått och dunkat en fet basketboll mot stenen, vilket skapat riktigt sköna skålar. Ett av få problem i Rempart som inte känns exponerat. Startundertaget i taket var blött varför vi var tvugna att göra en lite mer powerbetonad start längre in i taket. Normalt tar man undercling med HH, VF i sprickan och går direkt med VH till bra grepp på läpp. Ett måste för alla som är har förmågan... Notera armbågshöftlåset!
---
Några snubbar bloggar från Vallée de la Romanche, ett område i franska alperna. Även om ni inte har koll på tugget ser det ut att vara en del fina problem. Enligt les bloggeurs ska området inte gå av för hackor heller. Något att kolla in under sommarsemestern?
Et bien détrompez vous... On trouve dans cette petite vallée enchantée des secteurs incroyables avec une multitude de blocs d'une qualité digne des plus beaux passages de l'hexagone!
Allmänt, fina bilder och topo.
---
Några snubbar bloggar från Vallée de la Romanche, ett område i franska alperna. Även om ni inte har koll på tugget ser det ut att vara en del fina problem. Enligt les bloggeurs ska området inte gå av för hackor heller. Något att kolla in under sommarsemestern?
Et bien détrompez vous... On trouve dans cette petite vallée enchantée des secteurs incroyables avec une multitude de blocs d'une qualité digne des plus beaux passages de l'hexagone!
Allmänt, fina bilder och topo.
måndag 10 december 2007
Font dec-07
Man borde ha vetat bättre. Jag kan inte dra mig till minnes någon som tillbringat tid i Bleau under november-december utan att ha klagat på vädret. Men Font är Font och nöjet övervinner alltid regnrisken oavsett hur stor den är. Vädret visade upp sitt allra mest retsamma humör; om det inte regnade konstant började det regna just som det hade torkat eller just när man var varm. Trots detta hann vi med att klättra några fina problem. Den i särklass mest imponerande prestationen stod Emil Karlsson helt nonchalant, med en klassisk tåkrok, drog av La Bérézina på några futtiga försök. I övrigt var det magert. Steklund gjorde en fin bestigning av L'Aérodynamite efter att ha kratrat efter kruxet. Matte Nyberg var, trots genomsura grepp riktigt nära på Alea jacta est, vilket imponerar med tanke på hans ringa längd. Själv fick jag tillfälle att repetera några gamla godbitar, t ex Noir Désir och det låga knallhårda pocketöverhänget i Elephant, när de tilltänkta projekten var blöta. Jag hyste en liten förhoppning om Les Beaux Quartiers men det var bara att glömma. För övrigt konstaterade jag återigen att L'Hypthése är förbannat svår.
Vi lyckades dock samla på oss lite film som vi kommer att portionera ut under de kommande veckorna.
Den första filmen ut skildrar ett första förnedrande möte med Cuvier.
Vi lyckades dock samla på oss lite film som vi kommer att portionera ut under de kommande veckorna.
Den första filmen ut skildrar ett första förnedrande möte med Cuvier.
Petzl Comp
I skuggan av NM så hade Centret sitt 4 års jubileums tillsammans med Blocstar och Petzl.
Formatet blev det numera populära mixed/open/flash jadajada kval som vuxit fram från den eviga think tank also know as the Klätterverket.
På damsidan så hade flera lokala profiler lyckats ta sig till plats för att visa att gamla skador inte längre spökade.
Bland herrarna så bjöds det på en och annan överraskning, många utomhusprofiler gjorde sällsynta framträdanden. Fotograferna fick visa sina ornitologiska egenskaper och knäppa några snabba när tex kiwin Mooney drog enarmare på små små crimpar.
Under pausen så blev det dags för en väldigt generös utlottningsrunda sponsrad av Petzl. Nu kanske man slipper höra mertalet av vinnarna säga; ”jag vinner aldrig något”
”Det blir ord som du aldrig någonsin får yttra igen Fredrik” - Hoppas du får nytta av repet.
För att få lite Warp tour på hela evenemanget så ordnades det ett band som fick spela under delar av tävlingen. I lördags blev det dags för jazzbandet Nevski Prospects att visa vad de gick för. Tycktes vara väldigt uppskattat bland deltagarna.
När knockout finalen väl var igång så fick tjejerna visa vad de gick för, och redan snabbt så kunde vi se vilka som hade orken kvar efter 3 timmars slitande.
Efter lite strul med startordningen i början så blev det lite mer show av allt. Skyller på mig själv där. I fucked up. Sorry.
Nedan ser ni hur det slutade för tjejerna;
1. Matilda Söderlund
2. Caroline Benedictsson
3. Jessica Nyberg
4. Katrin Svensson
5. Ida Tomner
6. Jenny Körlin
Bland killarna så blev det ordentligt med funderingar kring vem som skulle vinna.
Efter andra rundan så gick samtliga 4 vidare till sista problemet då de alla kom lika långt, och då blev head route setter Ellis lite nervös.
- Ehhh, hur gör vi vid superfinal?
- Du får 5 minuter på dig att bygga ett nytt problem
- OK
Men han behövde aldrig ta fram grepplådan och börja fixa.
Guillaume och Lawry lyckades ta sig en bra bit upp för problemet, och visade att de fortfarande hade krafter kvar.
Le Boz visade att han är en gud när det kommer till att omfokusera och satsa allt, lyckas därmed flasha problemet.
Placeringen har ni nedan;
1. Peter Bosma
3. Guillaume Bonnet
3. Lawry Dermody
4. Scott Mooney
5. Robin Dahlberg
6. Magnus Nilsson
Formatet blev det numera populära mixed/open/flash jadajada kval som vuxit fram från den eviga think tank also know as the Klätterverket.
På damsidan så hade flera lokala profiler lyckats ta sig till plats för att visa att gamla skador inte längre spökade.
Bland herrarna så bjöds det på en och annan överraskning, många utomhusprofiler gjorde sällsynta framträdanden. Fotograferna fick visa sina ornitologiska egenskaper och knäppa några snabba när tex kiwin Mooney drog enarmare på små små crimpar.
Under pausen så blev det dags för en väldigt generös utlottningsrunda sponsrad av Petzl. Nu kanske man slipper höra mertalet av vinnarna säga; ”jag vinner aldrig något”
”Det blir ord som du aldrig någonsin får yttra igen Fredrik” - Hoppas du får nytta av repet.
För att få lite Warp tour på hela evenemanget så ordnades det ett band som fick spela under delar av tävlingen. I lördags blev det dags för jazzbandet Nevski Prospects att visa vad de gick för. Tycktes vara väldigt uppskattat bland deltagarna.
När knockout finalen väl var igång så fick tjejerna visa vad de gick för, och redan snabbt så kunde vi se vilka som hade orken kvar efter 3 timmars slitande.
Efter lite strul med startordningen i början så blev det lite mer show av allt. Skyller på mig själv där. I fucked up. Sorry.
Nedan ser ni hur det slutade för tjejerna;
1. Matilda Söderlund
2. Caroline Benedictsson
3. Jessica Nyberg
4. Katrin Svensson
5. Ida Tomner
6. Jenny Körlin
Bland killarna så blev det ordentligt med funderingar kring vem som skulle vinna.
Efter andra rundan så gick samtliga 4 vidare till sista problemet då de alla kom lika långt, och då blev head route setter Ellis lite nervös.
- Ehhh, hur gör vi vid superfinal?
- Du får 5 minuter på dig att bygga ett nytt problem
- OK
Men han behövde aldrig ta fram grepplådan och börja fixa.
Guillaume och Lawry lyckades ta sig en bra bit upp för problemet, och visade att de fortfarande hade krafter kvar.
Le Boz visade att han är en gud när det kommer till att omfokusera och satsa allt, lyckas därmed flasha problemet.
Placeringen har ni nedan;
1. Peter Bosma
3. Guillaume Bonnet
3. Lawry Dermody
4. Scott Mooney
5. Robin Dahlberg
6. Magnus Nilsson
NM
Som ni redan har läst så kom Anja på en andra plats under helgens NM. Samt så lyckades Daniel "Dryparn" Andersson komma på fjärde plats. Men ur gick det för de andra svenska deltagarna?
Vi har listan.
RESULTS QUALIFICATIONS
Women place nr Top attemps Bonus attemps
1. 5 Therese Johansen NOR 6 6
2. 8 Anja Hodann SWE 5 6 6 7
3. 2 Roosa Huhtikorpi FIN 5 7 6 9
4. 6 Mina Jokivirta FIN 3 5
5. 9 Minna Ruokonen FIN 2 4
6. 4 Enni Bertling FIN 1 1 3 5
7. 3 Kinna Nilsson SWE 1 1 3 7
8. 1 Anna Laitinen FIN 0 3
9. 10 Veera Kainiemi FIN 0 1 1
10. 7 Eerika Pawli FIN 0 1 2
RESULTS QUALIFICATIONS
Men place nr Top attemps Bonus attemps
1. 25 Nalle Hukkataival FIN 6 8 6 8
2. 32 Tomi Nytorp FIN 6 10 6 10
3. 17 Kuutti Huhtikorpi FIN 5 7 6 8
4. 15 Daniel Andersson SWE 5 10 5 6
5. 14 Martin Nugent FIN 5 11 6 12
6. 29 Tomas Tobiassen NOR 4 9 5 11
7. 23 Matti Joensuu FIN 4 12 5 11
8. 13 Olli Manni FIN 3 8 4 6
9. 19 Ercan Serkan SWE 2 2 4 5
10. 12 Per Holm SWE 2 3 5 8
11. 16 Sami Haapakoski FIN 2 3 4 6
12. 22 Sampo Kiesiläinen FIN 2 4 5 8
13. 18 Markus Fågelholm FIN 2 5 5 11
14. 11 John Henry Nilssen NOR 1 1 6 10
15. 26 Björn Strömberg SWE 1 1 5 8
16. 31 Sauli Kiema FIN 1 1 3 7
17. 28 Anssi Venho FIN 1 6 2 11
18. 21 Antti Hyökki FIN 0 3 12
19. 30 Tero Järvinen FIN 0 2 4
20. 24 Mikko Myntti FIN 0 2 5
21. 20 Jarmo Annunen FIN 0 2 8
RESULTS FINALS Women Place nr Top attemps Bonus attemps
1. 5 Therese Johansen NOR 5 10 5 9
2. 8 Anja Hodann SWE 3 3 5 5
3. 2 Roosa Huhtikorpi FIN 1 2 3 4
4. 6 Mina Jokivirta FIN 1 4 3 6
5. 4 Enni Bertling FIN 1 4 2 4
6. 9 Minna Ruokonen FIN 0 0
RESULTS FINALS
Men Place nr Top attemps Bonus attemps
1.* 25 Nalle Hukkataival FIN 5 5 5 5
2. 32 Tomi Nytorp FIN 5 5 5 5
3. 29 Tomas Tobiassen NOR 2 11 3 12
4. 15 Daniel Andersson SWE 1 1 3 4
5. 17 Kuutti Huhtikorpi FIN 1 6 2 11
6. 14 Martin Nugent FIN 0 1 10
* by qualifications
Vi har listan.
RESULTS QUALIFICATIONS
Women place nr Top attemps Bonus attemps
1. 5 Therese Johansen NOR 6 6
2. 8 Anja Hodann SWE 5 6 6 7
3. 2 Roosa Huhtikorpi FIN 5 7 6 9
4. 6 Mina Jokivirta FIN 3 5
5. 9 Minna Ruokonen FIN 2 4
6. 4 Enni Bertling FIN 1 1 3 5
7. 3 Kinna Nilsson SWE 1 1 3 7
8. 1 Anna Laitinen FIN 0 3
9. 10 Veera Kainiemi FIN 0 1 1
10. 7 Eerika Pawli FIN 0 1 2
RESULTS QUALIFICATIONS
Men place nr Top attemps Bonus attemps
1. 25 Nalle Hukkataival FIN 6 8 6 8
2. 32 Tomi Nytorp FIN 6 10 6 10
3. 17 Kuutti Huhtikorpi FIN 5 7 6 8
4. 15 Daniel Andersson SWE 5 10 5 6
5. 14 Martin Nugent FIN 5 11 6 12
6. 29 Tomas Tobiassen NOR 4 9 5 11
7. 23 Matti Joensuu FIN 4 12 5 11
8. 13 Olli Manni FIN 3 8 4 6
9. 19 Ercan Serkan SWE 2 2 4 5
10. 12 Per Holm SWE 2 3 5 8
11. 16 Sami Haapakoski FIN 2 3 4 6
12. 22 Sampo Kiesiläinen FIN 2 4 5 8
13. 18 Markus Fågelholm FIN 2 5 5 11
14. 11 John Henry Nilssen NOR 1 1 6 10
15. 26 Björn Strömberg SWE 1 1 5 8
16. 31 Sauli Kiema FIN 1 1 3 7
17. 28 Anssi Venho FIN 1 6 2 11
18. 21 Antti Hyökki FIN 0 3 12
19. 30 Tero Järvinen FIN 0 2 4
20. 24 Mikko Myntti FIN 0 2 5
21. 20 Jarmo Annunen FIN 0 2 8
RESULTS FINALS Women Place nr Top attemps Bonus attemps
1. 5 Therese Johansen NOR 5 10 5 9
2. 8 Anja Hodann SWE 3 3 5 5
3. 2 Roosa Huhtikorpi FIN 1 2 3 4
4. 6 Mina Jokivirta FIN 1 4 3 6
5. 4 Enni Bertling FIN 1 4 2 4
6. 9 Minna Ruokonen FIN 0 0
RESULTS FINALS
Men Place nr Top attemps Bonus attemps
1.* 25 Nalle Hukkataival FIN 5 5 5 5
2. 32 Tomi Nytorp FIN 5 5 5 5
3. 29 Tomas Tobiassen NOR 2 11 3 12
4. 15 Daniel Andersson SWE 1 1 3 4
5. 17 Kuutti Huhtikorpi FIN 1 6 2 11
6. 14 Martin Nugent FIN 0 1 10
* by qualifications
tisdag 4 december 2007
Ni kommer väl?
Då vädret knappt väntas ändra sig de närmaste veckorna så finns det inte så mycket annat att göra i Stockholm än att söka sig till närmaste hall för att få sig en dos stryk.
Lite plast, lite jazz, lite socialt, lite öl och en hel del vänner. Ni kommer väl?
Lite plast, lite jazz, lite socialt, lite öl och en hel del vänner. Ni kommer väl?
För dem av er som inte orkar ta er till Stockholm och befinner er i de lite sydligare delarna av landet så ska Carl-Ola och Team Skåne anordna Lunda Jam i Skånes huvudstad - Lund alltså.
Mer info hittar ni på www.skaneskk.nu
fredag 30 november 2007
Det är inte alla som är sålda på Schweiz
Mackan på Borrbult.nu är inte imponerad:
"Här kommer en snabb liten recension av Cresciano/Chironico som boulderområden för de som funderar på att åka dit:
De suger!!!!
Ok, de kanske inte direkt suger men hypen är grymt obefogad. Ok att det finns svinmycket hårt >7C, men är man sugen på svåra problem går det att med schweizarnas fantasirikedom att hitta minst lika svåra problem i Jävre, Brändön, Skravel....osv.
Ex. Starta i tändhatt (alltså då menar jag givetvis definerad megalågstart under knäskålarna) traversera runt blocket några varv och avsluta i Knallkork. Vi kan döpa den till något Italienskt typ "Scia fatti tua mocci" och ge den en häftig grad typ: 8B. Samma princip går att applicera på alla problem. Dessa blir ju givetvis också 3-stjärniga då de är svåra.
Hips vips har vi ett eftertraktad boulderområde för alla 8A boulderaspiranter.
Eller i skravel: starta i milkyway, klättra till kanten, ned i Andromeda, höger efter den låga sprickan, tillbaka, upp i Andromeda, Mantla: "Andromi di Milki 8A+"
Ta ett foto, sträcka in problemet på bilden så man förstår hur man ska klättra det. Basera en hel förare på det konceptet och så blir även Skravelsjö ett område täckt av 8or. WOW, det måste vara det bästa granitområdet i världen."
Undra vad han skulle tycka om Houdini?
"Här kommer en snabb liten recension av Cresciano/Chironico som boulderområden för de som funderar på att åka dit:
De suger!!!!
Ok, de kanske inte direkt suger men hypen är grymt obefogad. Ok att det finns svinmycket hårt >7C, men är man sugen på svåra problem går det att med schweizarnas fantasirikedom att hitta minst lika svåra problem i Jävre, Brändön, Skravel....osv.
Ex. Starta i tändhatt (alltså då menar jag givetvis definerad megalågstart under knäskålarna) traversera runt blocket några varv och avsluta i Knallkork. Vi kan döpa den till något Italienskt typ "Scia fatti tua mocci" och ge den en häftig grad typ: 8B. Samma princip går att applicera på alla problem. Dessa blir ju givetvis också 3-stjärniga då de är svåra.
Hips vips har vi ett eftertraktad boulderområde för alla 8A boulderaspiranter.
Eller i skravel: starta i milkyway, klättra till kanten, ned i Andromeda, höger efter den låga sprickan, tillbaka, upp i Andromeda, Mantla: "Andromi di Milki 8A+"
Ta ett foto, sträcka in problemet på bilden så man förstår hur man ska klättra det. Basera en hel förare på det konceptet och så blir även Skravelsjö ett område täckt av 8or. WOW, det måste vara det bästa granitområdet i världen."
Undra vad han skulle tycka om Houdini?
torsdag 29 november 2007
Peter "Never say never" Lindmark
Peter Lindmark fortsätter envetet att ticka på i Stockholm. Som vi var inne på var det bara en tidsfråga innan han skulle göra den vänstra varianten av Code Red. Stort stort grattis. Ta en titt på Stefan på samma problem: http://animalstrength.blogspot.com/2007/09/code-red-brudberget.html.
I sann Stockholmsanda vill vi hävda att det finns två problem som utgår från samma sittstart. Code Red och Code Red OG. Unbegripable! Varför är distinktionen inte redan gjord? Stefans version är den naturligaste vägen upp från sittstarten medan Klem valde att addera en sittstart till Tromb. Att inte göra det till två olika problem känns som att stänga munnen när en stekt sparv kommer flygande, i synnerhet när varianter på Brudis ändå är legio.
Vi vet att Stefan tidigare har varit ute på korståg mot förekommande variantavarter och vi håller med. Houdini eliminini och campusinini bör inte vara poängberättigande i scorcardsammanhang. Dock anser vi att de två existerande varianterna på Code Red är så pass väsensskilda att de var för sig är, av varandra oberoende, tusenpoängare.
I sann Stockholmsanda vill vi hävda att det finns två problem som utgår från samma sittstart. Code Red och Code Red OG. Unbegripable! Varför är distinktionen inte redan gjord? Stefans version är den naturligaste vägen upp från sittstarten medan Klem valde att addera en sittstart till Tromb. Att inte göra det till två olika problem känns som att stänga munnen när en stekt sparv kommer flygande, i synnerhet när varianter på Brudis ändå är legio.
Vi vet att Stefan tidigare har varit ute på korståg mot förekommande variantavarter och vi håller med. Houdini eliminini och campusinini bör inte vara poängberättigande i scorcardsammanhang. Dock anser vi att de två existerande varianterna på Code Red är så pass väsensskilda att de var för sig är, av varandra oberoende, tusenpoängare.
Foto : Per N
---
Vi fyller på och gratulerar också Per N som lyckades med att i lördags få slut på Tromb och så till sist i förrgår slappa den feta bitchen på Brudis.
---
Den eviga fan-vad-vi-är-stolta-i-Göteborg-över-våra-stiffa-grader-diskussionen fortsätter. "Fredrik" på Crimp kommer med följande gradöversättningstabell:
"Den [Nihilisten] håller 7a+ i hönö-grad, 7a+ i kjuge-grad, 7c i magic woods-grad, 7b+ i albaracin, 7b i bas cuvier-grad och 7b+ i gorge de houx-grad."
Säkert inte mer än 7a i kolisgrad. Vi skulle gärna se ett gradbattle mellan Hönis och Kolis.
tisdag 27 november 2007
Kissemisse på vift i den förlovade skogen.
Sofia och Massih var på en kort visit i Font förra veckan. Sticket lär ha varit magiskt. Vi kan bara avundas och hoppas att det är likadant nästa vecka. Då är 2/3 av Bruno på plats med full-WCH-kittat sällskap. Vi återkommer med en liten preview längre fram i veckan.
Den förlovade skogen har begåvats med en ny, förhoppningsvis tillfällig, invånare. Just nu promenerar en svart förvuxen kisse omkring och sprider skräck. Polisen misstänker att det rör sig om en svart puma eller panter.
Den förlovade skogen har begåvats med en ny, förhoppningsvis tillfällig, invånare. Just nu promenerar en svart förvuxen kisse omkring och sprider skräck. Polisen misstänker att det rör sig om en svart puma eller panter.
Bloggaren
För att undvika jäv och få fullobjektivitet i förljande artbeskrivning har Sydde kallats in för ett gästspel:
Bloggaren
Bloggaren är en hängiven klättrare som tyvärr inte riktigt har tid att utöva sin kära sport så mycket som hon/han vill (vem fan har det?). Däremot har bloggaren typiskt sett ett arbete vid en dator där små, eller stora, tidsluckor desperat fylls med ett virtuellt substitut till den fysiska sportutövningen. Bloggaren har koll på allt som händer i vår lilla klättervärld, och har, i bästa fall, goda kontakter som kan ge honom nytt stoff till bloggen. Det kan gälla det mesta från rapport om den senaste hårda prestationen, utvärdering av ett nytt boulderområde, skvaller om vem som flexade mest rectus abdominis i bastun på senaste klätterresan, till underfundiga inlägg om vilka roliga stereotyper som kan hittas inom klättervärlden. Bloggaren har givetvis ett visst Schulmankomplex och känner sig ibland tvingad att vara mer eller mindre elak, ofta mot andra cyberklättrare som inte uttrycker sig med samma språkliga bravur, eller som helt enkelt säger något jävligt korkat. Samtidigt blir bloggaren aldrig så nöjd, i hemlighet givetvis, som när 8a.nu länkar till dennes sajt.
En variant på bloggaren är den som snöat in på ett mycket specifikt område och därmed dragit nördigheten till sin spets. Ingen liten obskyr del av klättringen är för ointressant för att göra en djuplodande analys av. Det kan gälla friendens utveckling under senhösten 2003, mängden kreatinfosfat som produceras i en underarmsmuskelfiber under anaerob lactacid träning mätt i elektronvolt, historien bakom ett svaproblem som klättrades av en munk från Haschkakeyoko-provinsen nån gång på 50-talet i ödleskinnsmockasiner och som aldrig blivit repeterat, eller till och med om folk som ägnar sitt liv åt att skruva upp plastbitar på plywoodskivor runt om i världen.
Bloggaren kan inte leva utan andra klätternördar som genom dess alster får chansen att fylla sin arbetsdag med något vettigt(?) en stund och därigenom, även i sitt civila liv, var del av den endimensionella värld som är klättring.
Tidigt exemplar av bloggaren. Även en av världens största klättrare på ett sällsynt slabbesök med leStef.
Bloggaren
Bloggaren är en hängiven klättrare som tyvärr inte riktigt har tid att utöva sin kära sport så mycket som hon/han vill (vem fan har det?). Däremot har bloggaren typiskt sett ett arbete vid en dator där små, eller stora, tidsluckor desperat fylls med ett virtuellt substitut till den fysiska sportutövningen. Bloggaren har koll på allt som händer i vår lilla klättervärld, och har, i bästa fall, goda kontakter som kan ge honom nytt stoff till bloggen. Det kan gälla det mesta från rapport om den senaste hårda prestationen, utvärdering av ett nytt boulderområde, skvaller om vem som flexade mest rectus abdominis i bastun på senaste klätterresan, till underfundiga inlägg om vilka roliga stereotyper som kan hittas inom klättervärlden. Bloggaren har givetvis ett visst Schulmankomplex och känner sig ibland tvingad att vara mer eller mindre elak, ofta mot andra cyberklättrare som inte uttrycker sig med samma språkliga bravur, eller som helt enkelt säger något jävligt korkat. Samtidigt blir bloggaren aldrig så nöjd, i hemlighet givetvis, som när 8a.nu länkar till dennes sajt.
En variant på bloggaren är den som snöat in på ett mycket specifikt område och därmed dragit nördigheten till sin spets. Ingen liten obskyr del av klättringen är för ointressant för att göra en djuplodande analys av. Det kan gälla friendens utveckling under senhösten 2003, mängden kreatinfosfat som produceras i en underarmsmuskelfiber under anaerob lactacid träning mätt i elektronvolt, historien bakom ett svaproblem som klättrades av en munk från Haschkakeyoko-provinsen nån gång på 50-talet i ödleskinnsmockasiner och som aldrig blivit repeterat, eller till och med om folk som ägnar sitt liv åt att skruva upp plastbitar på plywoodskivor runt om i världen.
Bloggaren kan inte leva utan andra klätternördar som genom dess alster får chansen att fylla sin arbetsdag med något vettigt(?) en stund och därigenom, även i sitt civila liv, var del av den endimensionella värld som är klättring.
Tidigt exemplar av bloggaren. Även en av världens största klättrare på ett sällsynt slabbesök med leStef.
måndag 26 november 2007
Simon A regredierar
Utomhussäsongen verkar aldrig ta slut, även om många ihärdigt försöker dödförklara den. I lördags iaktogs sammanlagt fem frusna individer ute vid brudberget - två sällskap oberoende av varandra. Katrin fortsatte att visa god höstform och plockade snabbt She's a Bitch och imponerade senare på Tromb men backade ur efter bara några futtiga på grund av nedkylning. Trots medial epicondylit och nålar instuckna på korsen och tvärsen fånade Sydde omkring på diverse oklättrade historier innan han snabbt repeterade Tromb. Att Norrlands-Peter var ute gav knappt pengarna tillbaka hos Unibet. Någon gång under vintern 06 var jag ute och gick ett varv på Långholmen när det var minus tjugo och strålande sol. Gissa vem jag hittade under Ether? Peter var mycket nära på den vänstra varianten av Code Red. Vi tippar på nästa gång. Även Per N såg mycket bra ut på Slap that... Tyvärr verkade det ta 10 minuter att torka upp sprickan inför varje försök - ingen kan dock anklaga honom för motivationsbrist.
Per N främsta insats den här helgen är följande förnedrande bildbevis:
Och vad gjorde Bruno J i lördags då? Ingenting. Ett veckolångt No-Lifeande tvingade honom till vila under lördagen. Men ett nytt projekt borstades upp invid Assassinated beauty (sektor 10). Gissningsvis stenhård men möjlig sittstart och ståstart i 7b-7c. Helt okrystat. Hur kan en sådan godbit vara orörd?
Apropå Code Red så gräver vi lite i de gyllene klaanarkiven och kommer upp med lite klassisk brudisnostalgi när Loskan gör FA:n
---
M&M har gett sig tusan på att lansera Daniel som en total sensation som segrare i Västervik. Why? BUT WHY? Bruno vill påminna om att Daniel redan har gjort sig ett namn med fina repetitioner på Svarttjärn. Dessutom kan ingen i Stockholm som sett Daniel klättra de senaste två åren ha blivit överaskande. Vann han inte Boulderbash förra hösten? Och framför allt: Brunoredaktionen lyckades pricka in båda segrarna i årets SM . Cred till Brunoredaktionen!
Per N främsta insats den här helgen är följande förnedrande bildbevis:
Och vad gjorde Bruno J i lördags då? Ingenting. Ett veckolångt No-Lifeande tvingade honom till vila under lördagen. Men ett nytt projekt borstades upp invid Assassinated beauty (sektor 10). Gissningsvis stenhård men möjlig sittstart och ståstart i 7b-7c. Helt okrystat. Hur kan en sådan godbit vara orörd?
Apropå Code Red så gräver vi lite i de gyllene klaanarkiven och kommer upp med lite klassisk brudisnostalgi när Loskan gör FA:n
---
M&M har gett sig tusan på att lansera Daniel som en total sensation som segrare i Västervik. Why? BUT WHY? Bruno vill påminna om att Daniel redan har gjort sig ett namn med fina repetitioner på Svarttjärn. Dessutom kan ingen i Stockholm som sett Daniel klättra de senaste två åren ha blivit överaskande. Vann han inte Boulderbash förra hösten? Och framför allt: Brunoredaktionen lyckades pricka in båda segrarna i årets SM . Cred till Brunoredaktionen!
fredag 23 november 2007
Livsstilar
Den gamla slitna lifestylediskussionen har åter hoppat upp och bitit oss i röven. Åter är begreppsförvirring total. Men ta det bara lugnt, Bruno kommer att bena ur också den här fisken åt er. Eftersom life-style är ett begrepp som alla vill claima är det så urvattnat att det inte betyder ett skvatt. Dessutom framstår man som en komplett galning när man svänger sig med det i civila sammanhang. Mina kollegor tittade storögt på mig när jag häromdagen kläckte ur mig att "jag tog det mest lugnt och lifestylade i går kväll" på frågan hur det gick med träningen.
Hur som helst lifestylaren är bara en av många typer som klätterväggarna härbärgerar. Nedan kommer ett litet urval:
Working Class Hero
Ofta egenföretagare och medlem i Skattebetalarnas förening. Jo, säg den WCH som inte anser att "Systemet" försöker blåsa honom på hans rättmätiga egendom? En WCH betraktar sig med andra ord som en politisk fånge i sitt eget land. Kör eget skåp, som är till brädden fylld med det mesta utom arbetsredskap, för de är utspridda och bortglömda på diverse försummade arbetsplatser, som han tittar till en gång i veckan. I skåpet hittar du aldrig färre än 6 paddor, stege, bensindrivet aggregat, bygglampor, värmepistoler, motorsåg och mycket mycket annat. Behöver du en klätterpartner kl 10.00 på en måndag, tveka inte att ringa WCH. Han är troligen redan på väg ut. Som ni säkert har förstått så tar utesäsongen aldrig slut för en WCH. Är det allt för blött är han ändå ute och ränner med näsan i orienteringskartan. WCH är en sann hjälte som vi har att tacka för att tillkomsten och utvecklingen av nya områden.
No-Life
No-Life häckar företrädesvis på ett gym nära dig. Där tillbringar han veckans alla dagar och kör troligtvis dubbla eller trippla träningspass. NL behöver inte nödvändigtvis tillhöra det yttersta skiktet av eliten men han, för det är oftast en vilsen han det handlar om, vill väldigt gärna göra det. Och det gör man genom att träna. Ingen ny träningsmetod är främmande för NL, ingen gammal för den delen heller. NL har full koll på allt förutom vikten av vila. Vilket gör att NL lämnar kategorin rationella aktörer till förmån för den mindre smickrande maniska typer. Bristen på vila gör att NL är extremt bevandrad i olika typer av klätterrelaterade skador. I synnerhet är det finger- och armbågsproblem som drabbar NL men han kan också drabbas av mer bisarra krämpor till följd av överdrivet intag av Gainomax och andra obskyra kosttillskott från amerikanska powerlabb, för att inte tala om allt kritdamm han får i sig på gymmet. Utöver träningslitteratur ligger också FASS på NLs nattygsbord. För No-Life kan det smälla högre att placera sig på en tredjeplats på en sverigecuptävling i en dammig lada utanför Lund framför att göra Moby Dick i Kjuge eftersom den bara är 7b+.
Svenne
Vi ska inte ingående gå in på typen. Men den här klättraren är i klar majoritet på klättergymmen och då är det tjänstefel att inte ta med honom. För Svennen är klättring en chic accessoar som ska höja hans anseende i sociala sammanhang. Kollegorna på jobbet tycker att den där Lindblad allt är en tokig typ som ska hålla på att klättra på väggarna. En vanlig undergrupp är ingengörstypen. Denna typ har ett lite mer avancerat förhållande till klättring. Ingenjören kan allt om fallfaktorer och hållfasthet. Ironiskt nog är det ganska värdelöst vetande eftersom ingenjören sällan klättrar hårdare än traditionellt säkrade treor, där längsta fall blir till hyllan en halv meter ner.
Lifestyle
Här hittar vi klättraren som bouldrat i Hampi, gjort bigwalls på obskyra berg mitt i Sahara och sportklättrat i Ulan Bator. Som ni märker är LS något av en allätare och en multiartist. Här är det inte prestationen som kommer i första rummet utan det är jakten på nya upplevelser som ger den stora kicken. LS är öppen för det mesta både vad gäller nya främmande kulturer och intag av sinnesutvidgande substanser. Något som oftast gör LS till en ganska skön snubbe som vi alla uppskattar. För enstaka äldre exemplar går åldrandet snett.
LS delar ett gemensamt drag med Svenneklättraren i att de gärna dekorerar sina hem med afrikanska artefakter och foton på sig själva. Dock skiljer sig motiven åt. När LS gärna visar upp spännande kulturmöten under vajande böneflaggor, visar Lindblad någon läcker enmeters-drop från sportlovsresan till Chamonix VT-93.
Det är en djungel av typer där ute och detta var bara ett axplock. Snart presenterar vi även Lowlifen, Fotografen, Hasbeen och Junisfjunisen. Ali vill inte nämna några namn och det kanske är schysstast men skulle vi kategorisera oss själva ligger nog No-Lifekategoring allra närmast hjärtat.
Hur som helst lifestylaren är bara en av många typer som klätterväggarna härbärgerar. Nedan kommer ett litet urval:
Working Class Hero
Ofta egenföretagare och medlem i Skattebetalarnas förening. Jo, säg den WCH som inte anser att "Systemet" försöker blåsa honom på hans rättmätiga egendom? En WCH betraktar sig med andra ord som en politisk fånge i sitt eget land. Kör eget skåp, som är till brädden fylld med det mesta utom arbetsredskap, för de är utspridda och bortglömda på diverse försummade arbetsplatser, som han tittar till en gång i veckan. I skåpet hittar du aldrig färre än 6 paddor, stege, bensindrivet aggregat, bygglampor, värmepistoler, motorsåg och mycket mycket annat. Behöver du en klätterpartner kl 10.00 på en måndag, tveka inte att ringa WCH. Han är troligen redan på väg ut. Som ni säkert har förstått så tar utesäsongen aldrig slut för en WCH. Är det allt för blött är han ändå ute och ränner med näsan i orienteringskartan. WCH är en sann hjälte som vi har att tacka för att tillkomsten och utvecklingen av nya områden.
No-Life
No-Life häckar företrädesvis på ett gym nära dig. Där tillbringar han veckans alla dagar och kör troligtvis dubbla eller trippla träningspass. NL behöver inte nödvändigtvis tillhöra det yttersta skiktet av eliten men han, för det är oftast en vilsen han det handlar om, vill väldigt gärna göra det. Och det gör man genom att träna. Ingen ny träningsmetod är främmande för NL, ingen gammal för den delen heller. NL har full koll på allt förutom vikten av vila. Vilket gör att NL lämnar kategorin rationella aktörer till förmån för den mindre smickrande maniska typer. Bristen på vila gör att NL är extremt bevandrad i olika typer av klätterrelaterade skador. I synnerhet är det finger- och armbågsproblem som drabbar NL men han kan också drabbas av mer bisarra krämpor till följd av överdrivet intag av Gainomax och andra obskyra kosttillskott från amerikanska powerlabb, för att inte tala om allt kritdamm han får i sig på gymmet. Utöver träningslitteratur ligger också FASS på NLs nattygsbord. För No-Life kan det smälla högre att placera sig på en tredjeplats på en sverigecuptävling i en dammig lada utanför Lund framför att göra Moby Dick i Kjuge eftersom den bara är 7b+.
Svenne
Vi ska inte ingående gå in på typen. Men den här klättraren är i klar majoritet på klättergymmen och då är det tjänstefel att inte ta med honom. För Svennen är klättring en chic accessoar som ska höja hans anseende i sociala sammanhang. Kollegorna på jobbet tycker att den där Lindblad allt är en tokig typ som ska hålla på att klättra på väggarna. En vanlig undergrupp är ingengörstypen. Denna typ har ett lite mer avancerat förhållande till klättring. Ingenjören kan allt om fallfaktorer och hållfasthet. Ironiskt nog är det ganska värdelöst vetande eftersom ingenjören sällan klättrar hårdare än traditionellt säkrade treor, där längsta fall blir till hyllan en halv meter ner.
Lifestyle
Här hittar vi klättraren som bouldrat i Hampi, gjort bigwalls på obskyra berg mitt i Sahara och sportklättrat i Ulan Bator. Som ni märker är LS något av en allätare och en multiartist. Här är det inte prestationen som kommer i första rummet utan det är jakten på nya upplevelser som ger den stora kicken. LS är öppen för det mesta både vad gäller nya främmande kulturer och intag av sinnesutvidgande substanser. Något som oftast gör LS till en ganska skön snubbe som vi alla uppskattar. För enstaka äldre exemplar går åldrandet snett.
LS delar ett gemensamt drag med Svenneklättraren i att de gärna dekorerar sina hem med afrikanska artefakter och foton på sig själva. Dock skiljer sig motiven åt. När LS gärna visar upp spännande kulturmöten under vajande böneflaggor, visar Lindblad någon läcker enmeters-drop från sportlovsresan till Chamonix VT-93.
Det är en djungel av typer där ute och detta var bara ett axplock. Snart presenterar vi även Lowlifen, Fotografen, Hasbeen och Junisfjunisen. Ali vill inte nämna några namn och det kanske är schysstast men skulle vi kategorisera oss själva ligger nog No-Lifekategoring allra närmast hjärtat.
onsdag 21 november 2007
The man in the mask
Om ni mot förmodan skulle ha missat Stefans sammanfattning av helgen hittar ni den här.
tisdag 20 november 2007
SVT i Kjuge
För dem av er som missade Gustavs och Carl-Olas lilla stund framför kameran i Kjuge nyligen så finns det en trevlig lite filmsnutt här
Nästan så att man blir lite sugen på att åka ner.
Nästan så att man blir lite sugen på att åka ner.
måndag 19 november 2007
Keep it a secret!
Varför Ali har kokat ihop ett litet hemlighetsmakeri kring helgens lilla ålandsresa förstår jag inte riktigt. Men det kanske han ändå gjorde rätt i. För det blev inte så värst mycket klättrat. I stället blev det en del av det här och lite av det här. Och det är egentligen inget mamma borde få reda på.
Som man kunde ana var det sjabbiga förhållanden: fuktigt och kallt. Knappast förhållanden som drar de stora massorna. Med brännarna till hands blev det dock hyfsat drägligt. Och jag måste säga att jag föredrar att huttradandes torka upp varje problem framför att vara på ett dammigt gym. Hade jag vetat om förhållandena före helgen hade jag ändå inte tvekat på att åka.
Under lördagen betade vi i mörkret av klassiska The Finnish roof, Swiss roof, Swiss roof direkt, Mellon och Super Mellon. Ali borde nog kunna fylla på med grader. Söndagen var egentligen inget att orda om. Hade inte urtoppnignarna varit plaskvåta hade söndagen givit oss stabila skick på Normipäivä och Tomis roof samt påföljande skumpa, cigarrer och buffé. Istället blev det bara ett litet trumpet träningspass och kallopsköttbullar på färjan.
Helgens höjdare var definitivt när Thug C sände Swiss roof. Förhoppningsvis snart på en Lowdown nära dig.
Nalle på Normipäivä.
Avslutningsvis vill vi skildra ett beteende som slagit rot på KV den sista tiden.
Som man kunde ana var det sjabbiga förhållanden: fuktigt och kallt. Knappast förhållanden som drar de stora massorna. Med brännarna till hands blev det dock hyfsat drägligt. Och jag måste säga att jag föredrar att huttradandes torka upp varje problem framför att vara på ett dammigt gym. Hade jag vetat om förhållandena före helgen hade jag ändå inte tvekat på att åka.
Under lördagen betade vi i mörkret av klassiska The Finnish roof, Swiss roof, Swiss roof direkt, Mellon och Super Mellon. Ali borde nog kunna fylla på med grader. Söndagen var egentligen inget att orda om. Hade inte urtoppnignarna varit plaskvåta hade söndagen givit oss stabila skick på Normipäivä och Tomis roof samt påföljande skumpa, cigarrer och buffé. Istället blev det bara ett litet trumpet träningspass och kallopsköttbullar på färjan.
Helgens höjdare var definitivt när Thug C sände Swiss roof. Förhoppningsvis snart på en Lowdown nära dig.
Nalle på Normipäivä.
Avslutningsvis vill vi skildra ett beteende som slagit rot på KV den sista tiden.
söndag 18 november 2007
Boulder Bash results
Mycket riktigt så lyckades de "starkaste" att hålla sig hemma under fredagens Boulder Bash som ägde rum på Verket.
Efter starten så hade alla samlats på plats och kommit igång ordentligt, bland de tävlande så skymtades ett par bekanta.
Seko har sedan en tid lyckats hitta hem till Sverige efter att ha glidit runt i USA ett tag. Han lyckades aldrig sätta någon 8B i Hueco, som var typ senast jag talade med honom. Dock så visade Boone Speed den första 8c:n som sattes upp i landet av han själv för Seko. Efter lite jobbade så lyckades han sätta den. Det är inte kattpiss.
Kanske dags för Said att sluta med sitt onsightande och börjar med lite RP:n så får vi nog snart se fler i landets som skickar i den graden.
Tillbaka till Verket.
Simon hade lyckats lämna badrummet efter en lång vecka av sjukdom som hindrade honom att åka till Vvik. Han visade snabbt att han inte var så dränerad på kroppsvätskor som han snackat om när han flashade rätt många hårda problem.
Kanske var det mitt vad med honom om 5 plattor öl som fick honom att tända till. (Svar ja Simon, du ska få plattorna nästa Ålandsresa)
Då den tyngre konkurransen inte skulle befinna sig på plats så ställde detta till lite problem för byggarna.
Kvalproblemen upplevdes lite som softa och den skara som skulle gå till final satt relativt tidigt färdiga och väntade på att nästa omgång skulle börja.
När finalen väl var igång så var tanken kring en superfinal inte allt för avlägsen.
Tjejernas problem gav en bra spridning, och väldigt snabbt stod det klart att Matilda Söderlund skulle vinna, tätt följd av Karolin Benedictsson. Helena Lundgren knep tag i tredje platsen, inte illa för någon som samtidigt passade sitt barn hela kvällen.
Bland killarna så blev det superfinal, då de tre starkaste visade sig vara väldigt jämnstarka.
Le Boz fick tänka till snart för hur han skulle lösa detta. Något nytt problem var inte aktuellt att lura upp deltagarna för, då de redan hunnit känna på de övriga hårda problemen som inte var med i tävlingen.
Hmmm...
Dead hang knockout.
Snabbt fanns det 3 stycken dead hang grepp på plats där Seko, Simon och Ry skulle få hänga.
"Vi behöver 3 frivilliga som kan stå på alla fyra åt deltagarna"
Tanken av offentlig förnedring skrämde iväg halva hallen efter att Trevor ropade ut de orden.
Change of plan.
Kort stund senare så hängde killarna där i varsitt grepp, Seko flög av efter en stund, och kvar hänger Ry och Simon som ser så underbart oberörd ut in i det sista tills han släpper greppet.
Ry hänger kvar i kamp mot sig själv tills han förstår att han faktiskt har vunnit.
Efter starten så hade alla samlats på plats och kommit igång ordentligt, bland de tävlande så skymtades ett par bekanta.
Seko har sedan en tid lyckats hitta hem till Sverige efter att ha glidit runt i USA ett tag. Han lyckades aldrig sätta någon 8B i Hueco, som var typ senast jag talade med honom. Dock så visade Boone Speed den första 8c:n som sattes upp i landet av han själv för Seko. Efter lite jobbade så lyckades han sätta den. Det är inte kattpiss.
Kanske dags för Said att sluta med sitt onsightande och börjar med lite RP:n så får vi nog snart se fler i landets som skickar i den graden.
Tillbaka till Verket.
Simon hade lyckats lämna badrummet efter en lång vecka av sjukdom som hindrade honom att åka till Vvik. Han visade snabbt att han inte var så dränerad på kroppsvätskor som han snackat om när han flashade rätt många hårda problem.
Kanske var det mitt vad med honom om 5 plattor öl som fick honom att tända till. (Svar ja Simon, du ska få plattorna nästa Ålandsresa)
Då den tyngre konkurransen inte skulle befinna sig på plats så ställde detta till lite problem för byggarna.
Kvalproblemen upplevdes lite som softa och den skara som skulle gå till final satt relativt tidigt färdiga och väntade på att nästa omgång skulle börja.
När finalen väl var igång så var tanken kring en superfinal inte allt för avlägsen.
Tjejernas problem gav en bra spridning, och väldigt snabbt stod det klart att Matilda Söderlund skulle vinna, tätt följd av Karolin Benedictsson. Helena Lundgren knep tag i tredje platsen, inte illa för någon som samtidigt passade sitt barn hela kvällen.
Bland killarna så blev det superfinal, då de tre starkaste visade sig vara väldigt jämnstarka.
Le Boz fick tänka till snart för hur han skulle lösa detta. Något nytt problem var inte aktuellt att lura upp deltagarna för, då de redan hunnit känna på de övriga hårda problemen som inte var med i tävlingen.
Hmmm...
Dead hang knockout.
Snabbt fanns det 3 stycken dead hang grepp på plats där Seko, Simon och Ry skulle få hänga.
"Vi behöver 3 frivilliga som kan stå på alla fyra åt deltagarna"
Tanken av offentlig förnedring skrämde iväg halva hallen efter att Trevor ropade ut de orden.
Change of plan.
Kort stund senare så hängde killarna där i varsitt grepp, Seko flög av efter en stund, och kvar hänger Ry och Simon som ser så underbart oberörd ut in i det sista tills han släpper greppet.
Ry hänger kvar i kamp mot sig själv tills han förstår att han faktiskt har vunnit.
SM
Nygammalt blev det i Västervik; Ett välbekant ansikte stod som segrare i damklassen medan herrklassen fick en ny segrare.
Anja var, inte helt oväntat, i en klass för sig och flashade allt utom första finalproblemet. Där bakom var det mer spännande och silver och brons avgjordes på antal försök till topp där Jenny Kjellberg från Linköping var strået vassare än Kinna. Stort grattis till medaljörerna!
Herrklassen såg på pappret väldigt jämn ut. Vi som tränar i Stockholm blev dock inte överraskade över att Daniel "Dryparn" Andersson stod som slutsegrare. Deltagare och åskådare från övriga Sverige var dock närmast i chocktillstånd vid åsynen av vad denna 23-åring var kapabel till; flash x 12 och så var det färdigt. Dessutom hade han mage att tillägga att han inte riktigt kände att han var pressad på ett enda problem...! Vet inte riktigt om övriga deltagare riktigt uppfattade problemen som "lätta"... Fredrik Andersson såg dock till att Danne var tvungen att klättra perfekt via en fantastiskt stark insats där han var klart före det övriga startfältet - det var bara det att en viss person var för bra. Fredrik var tvåa efter kvalet och flashade de 5 första finalproblemen vilket höll pressen på Danne uppe. Enda plumpen kom väl på sista iom att det faktiskt inte blev flash utan 3:go ;)
Per Holm ventilerade frustrationen och fick igång publiken på problem 4 vilket dock var det enda han inte lyckades besegra - vilket räckte till en tredjeplats. Stort grattis till alla de tre medaljörerna men kanske framförallt till Danne som haft SM som mål ett längre tag och drabbats av en rejäl dos otur inför tidigare tävlingar de senaste åren. Värt att påpeka är att problemen i både kval och final var väldigt bra och svårighetsgraden får man säga låg perfekt när man ser på spridningen i startfältet. Props till Raz.
Bruno presenterar här SM 2007 Herrfinal;
">
Anja var, inte helt oväntat, i en klass för sig och flashade allt utom första finalproblemet. Där bakom var det mer spännande och silver och brons avgjordes på antal försök till topp där Jenny Kjellberg från Linköping var strået vassare än Kinna. Stort grattis till medaljörerna!
Herrklassen såg på pappret väldigt jämn ut. Vi som tränar i Stockholm blev dock inte överraskade över att Daniel "Dryparn" Andersson stod som slutsegrare. Deltagare och åskådare från övriga Sverige var dock närmast i chocktillstånd vid åsynen av vad denna 23-åring var kapabel till; flash x 12 och så var det färdigt. Dessutom hade han mage att tillägga att han inte riktigt kände att han var pressad på ett enda problem...! Vet inte riktigt om övriga deltagare riktigt uppfattade problemen som "lätta"... Fredrik Andersson såg dock till att Danne var tvungen att klättra perfekt via en fantastiskt stark insats där han var klart före det övriga startfältet - det var bara det att en viss person var för bra. Fredrik var tvåa efter kvalet och flashade de 5 första finalproblemen vilket höll pressen på Danne uppe. Enda plumpen kom väl på sista iom att det faktiskt inte blev flash utan 3:go ;)
Per Holm ventilerade frustrationen och fick igång publiken på problem 4 vilket dock var det enda han inte lyckades besegra - vilket räckte till en tredjeplats. Stort grattis till alla de tre medaljörerna men kanske framförallt till Danne som haft SM som mål ett längre tag och drabbats av en rejäl dos otur inför tidigare tävlingar de senaste åren. Värt att påpeka är att problemen i både kval och final var väldigt bra och svårighetsgraden får man säga låg perfekt när man ser på spridningen i startfältet. Props till Raz.
Bruno presenterar här SM 2007 Herrfinal;
">
torsdag 15 november 2007
Waz poppin?
Som den festsugna förortsungen man är så blir det dags för den slentriana repliken; ”vad händer i helgen då?”
Boulder Bash drar igång på fredag, imorgon mao, på Verket. Vi är inte riktigt dom som uppmanar till plastkramande i större sociala evenemang, men Trevor har lovat öl. ”And plenty of it”
”Man får välja om man vill dricka öl eller klättra när vi drar igång vid 18”
Jo tack, vi ses snart, kanske kan kombinera bägge aktiviteter, hoppas bara det inte blir Sofiero.
Raz har lyckats få SM status på sin tävling i Västervik, där lär väl majoriteten av landets starkaste befinna sig för att få äran att kalla sig landets starkaste bouldrare.
Det ser rätt tajt ut bland killarna av det man hört, bland donnorna så är det troligtvis samma gäng som hamnar på pallen. Kanske erbjuds en överraskning i år. Men vi får vänta tills på lördag.
Somliga kommer att trotsa vinterkylan som täck både land och hav, spännande nyheter dyker förmodligen upp från Bruno efter helgen. Mer säger vi inte.
För dem av er som inte riktigt våga att klicka på köpknappen för Commited rullen så kan vi erbjuda er en trevlig förhandsvisning, där Dave MacLeod skickar To Hell and Back
Boulder Bash drar igång på fredag, imorgon mao, på Verket. Vi är inte riktigt dom som uppmanar till plastkramande i större sociala evenemang, men Trevor har lovat öl. ”And plenty of it”
”Man får välja om man vill dricka öl eller klättra när vi drar igång vid 18”
Jo tack, vi ses snart, kanske kan kombinera bägge aktiviteter, hoppas bara det inte blir Sofiero.
Raz har lyckats få SM status på sin tävling i Västervik, där lär väl majoriteten av landets starkaste befinna sig för att få äran att kalla sig landets starkaste bouldrare.
Det ser rätt tajt ut bland killarna av det man hört, bland donnorna så är det troligtvis samma gäng som hamnar på pallen. Kanske erbjuds en överraskning i år. Men vi får vänta tills på lördag.
Somliga kommer att trotsa vinterkylan som täck både land och hav, spännande nyheter dyker förmodligen upp från Bruno efter helgen. Mer säger vi inte.
För dem av er som inte riktigt våga att klicka på köpknappen för Commited rullen så kan vi erbjuda er en trevlig förhandsvisning, där Dave MacLeod skickar To Hell and Back
Badboll/Hoppborg?
Bruno har gått i paddköparfunderingar. Den nya paddan verkar på många sätt mycket lovande. Storleksmässigt är den helt enorm. Fullt upplåst skulle den kanske täcka Närike eller i alla fall hela Kållered. Utblåst och tömd rymms den i ditt frysfack, intryckt och gömd bakom de gröna ärtorna och fiskpinnarna från vintern 97 (apropå gammal mat lär Brismo fortfarande hitta köttbullar på märkliga ställen i sin lägenhet efter inflyttningsfesten i augusti). Enbart dessa fakta är riktigt starka säljargument och motiverar det tillsynes uppblåsta priset.
När också Carlos-på-stenarna var helt begeistrad av den nya skapelsen svepte muspekaren över köpknappen och jag var på väg att slå till när följande rader från Jens damp ner i brevkorgen
"Det är som att säga att mobiltelefoner och internet är en 'fluga'."
"Du kan jämföra detta med när frienden kom."
Stora ord. Om bara hälften visar sig stämma är det riktigt bra.
Ok, vad är problemet då?
Vi hör med Crimp:
"Testade en mindre prototyp som var kass. Den var hal på ytan och "studsig" i landningen. John fick whiplash efter en rövlandning. Den nya är större och man behöver tydligen inte pumpa den lika hårt, så landningarna ska vara skönare. Martin har testat den nya och tycker att den kan vara ok. Speciellt som komplement till andra paddor på highballs och steniga landningar. Men frågan är om man inte stukar foten när man landar på den 20 cm höga kanten?"
Stukningar i all ära, man kan också bryta benet på kanten av en helt vanlig padda, om det nu är det som man är ute efter. Låt oss titta på hur det kan se ut:
Minst två boulderbenbrott i år vad vi känner till varav ett var öppet.
Tillbaka till ämnet.
Rådet från Crimp är att testa paddan innan man köper den. Men det hjälper ju föga när man sitter på röven i ett dammigt stockholmskontor men det lyfte fingret tillfälligt från köpknappen.
Vi listar några saker som får oss att tveka:
1. Hållbarhet. Klarar den vassa stenar, pinnar och krossat glas. De flesta paddor samlar med tiden på sig en hel del revor.
2. Stötupptagningsförmågan. Hur känns den att landa på?
3. Jens är egentligen inte någon auktoritet på området. Vilka har testat paddan? Har någon av göteborgs boulderfantomer kännt på den? Har den testats regelbundet på dåliga underlag?
Förhoppningsvis kommer vi att få tillfälle att klämma lite på paddan under de kommande veckorna.
Rapport utlovas.
måndag 12 november 2007
Jenny tangerar
Bergakungen går igen. I söndags var det Bäckis tur. Sydde och Carlos måste låtit brännarna gå varma medan Jenny klättrade för att trotsa det blöta snöfallet.
Karbin-Henrik och Karbin-Stefan mfl var i Fontan den senaste veckan och lyckades med följande mindre avundsvärda ticks:
1. Bli påkörda
2. Stå utan bil ett par dagar.
3. Få bilen stulen och "helt strippad" hemma i Sverige.
4. Motorhaveri och bli stående på E4an hela natten mellan Nyköping och Stockholm.
För ovanlighetens känner vi en skvätt medlidande. Henrik hälsar att de i alla fall lyckades göra blå 34 i Cuvier (äntligen!). Stefan har vi inte hört av men vi gissar på en sedvanlig räcka könsspäckade eder och förbannelser.
Några av stockholmsgymmen tolerar inte att man jobbar hos någon konkurrent. Beklagligt anser vi, då detta leder till att gymmen förlorar i kvalitet genom att stänga av sina anställda. Dåligt för gymmet och dåligt för kunderna.
Får oss att tänka på den gamla hederliga tiden när allt var svart och vitt:
Karbin-Henrik och Karbin-Stefan mfl var i Fontan den senaste veckan och lyckades med följande mindre avundsvärda ticks:
1. Bli påkörda
2. Stå utan bil ett par dagar.
3. Få bilen stulen och "helt strippad" hemma i Sverige.
4. Motorhaveri och bli stående på E4an hela natten mellan Nyköping och Stockholm.
För ovanlighetens känner vi en skvätt medlidande. Henrik hälsar att de i alla fall lyckades göra blå 34 i Cuvier (äntligen!). Stefan har vi inte hört av men vi gissar på en sedvanlig räcka könsspäckade eder och förbannelser.
Några av stockholmsgymmen tolerar inte att man jobbar hos någon konkurrent. Beklagligt anser vi, då detta leder till att gymmen förlorar i kvalitet genom att stänga av sina anställda. Dåligt för gymmet och dåligt för kunderna.
Får oss att tänka på den gamla hederliga tiden när allt var svart och vitt:
Lord of the rings
Då blev det dags att komma med ett sporadiskt träningstips.
Fick mig en trevlig överraskning häromveckan när jag upptäckte att grannen hade skruvat upp romerska ringar på vinden, modell budget.
Lagom konfunderad när jag stod och stirrade på anordningen; ”inte fan kan dessa hålla – måste vara för barn”
Men, som LeBoz säger – Att försöka är ett måste.
Bara att tänka efter vad det var för övningar som Gill körde på sin tid, så är man snabbt igång.
Sagt och gjort; med facit i handen så kanske man skulle ha tagit det lite lugnare. men det är ju kul med nya leksaker. Även om det känns som att man blivit överkörd av ett godståg.
Inköpsställe: IKEA
Detta behövs, 1 + 2 = 108:-
Inspiration = gratis
Fick mig en trevlig överraskning häromveckan när jag upptäckte att grannen hade skruvat upp romerska ringar på vinden, modell budget.
Lagom konfunderad när jag stod och stirrade på anordningen; ”inte fan kan dessa hålla – måste vara för barn”
Men, som LeBoz säger – Att försöka är ett måste.
Bara att tänka efter vad det var för övningar som Gill körde på sin tid, så är man snabbt igång.
Sagt och gjort; med facit i handen så kanske man skulle ha tagit det lite lugnare. men det är ju kul med nya leksaker. Även om det känns som att man blivit överkörd av ett godståg.
Inköpsställe: IKEA
Detta behövs, 1 + 2 = 108:-
Inspiration = gratis
söndag 11 november 2007
Mah nah mah nah!
Djungeltrumman har inga tydligen inga gränser, och tar sig fram märkligt snabbt både inrikes och utrikes.
Anja och Angelica fanns på plats vid den sjunde och sista världscup tävlingen som ägdes rum i Tjeckien. Bägge lyckades ta sig till semi och hamnade på en 17:e respektive 10:e placering.
Vidare från kallare breddgraderna så kunna vi finna Norges Therese Johannesen på en 20:e placering.
Detta innebär att Angelica och Anja hamnar totalt sett på en 9:e respektive 10:e plats i den totala rankingen, enligt IFSC.
Lite närmare hem, närmare sagt Bohus så har det skickats på fint.
Dem Postman fick sig en trevlig belay bunny under sitt press på sitt projekt, ingen mindre än Leo Houlding, som befinner sig i Sverige för att gäspa sig trött på acess möten i Glennborg och i Huvudstaden under helgen.
Mycket rikigt så fick mannen skicka sitt projekt, ja, ni vet den där med det feta fallet som alla snackar om. Dreadline. Typ E9 6C. Om inte hårdare.
Grattis mannen. Vet att det är skönt att du fått göra den.
Sen en fråga till vår dottersite, hur svårt är det att dubbelkolla stavningen på efternamn?
TIPS : använd någon av följande siter;
http://www.hitta.se/
http://www.eniro.se/
http://www.8a.nu/
Anja och Angelica fanns på plats vid den sjunde och sista världscup tävlingen som ägdes rum i Tjeckien. Bägge lyckades ta sig till semi och hamnade på en 17:e respektive 10:e placering.
Vidare från kallare breddgraderna så kunna vi finna Norges Therese Johannesen på en 20:e placering.
Detta innebär att Angelica och Anja hamnar totalt sett på en 9:e respektive 10:e plats i den totala rankingen, enligt IFSC.
Lite närmare hem, närmare sagt Bohus så har det skickats på fint.
Dem Postman fick sig en trevlig belay bunny under sitt press på sitt projekt, ingen mindre än Leo Houlding, som befinner sig i Sverige för att gäspa sig trött på acess möten i Glennborg och i Huvudstaden under helgen.
Mycket rikigt så fick mannen skicka sitt projekt, ja, ni vet den där med det feta fallet som alla snackar om. Dreadline. Typ E9 6C. Om inte hårdare.
Grattis mannen. Vet att det är skönt att du fått göra den.
Sen en fråga till vår dottersite, hur svårt är det att dubbelkolla stavningen på efternamn?
TIPS : använd någon av följande siter;
http://www.hitta.se/
http://www.eniro.se/
http://www.8a.nu/
onsdag 7 november 2007
Hemlighetsmakeri!
Satans internät!
Vad som inte skulle bli kännt blev det ändå i häpnandeväckande hastighet. Den nya bomben Masculine har nått offentlighetens ljus och halva den överaskning Wolfen hade bakat till oss för kommande BS hade säckat ihop som en misslyckad sufflé. Vi är inte dom som är dom och är snabba med att dela med oss av den andra halvan av den läckra nyhet. Håll i er nu... The Postman lär ha gjort leden endast iförd en tomtemask. Vi ser verkligen fram emot julspecialen av BS.
Vad som inte skulle bli kännt blev det ändå i häpnandeväckande hastighet. Den nya bomben Masculine har nått offentlighetens ljus och halva den överaskning Wolfen hade bakat till oss för kommande BS hade säckat ihop som en misslyckad sufflé. Vi är inte dom som är dom och är snabba med att dela med oss av den andra halvan av den läckra nyhet. Håll i er nu... The Postman lär ha gjort leden endast iförd en tomtemask. Vi ser verkligen fram emot julspecialen av BS.
tisdag 6 november 2007
Katrin persar
Katrin gjorde i söndags enkelt sin första 7b i Noret. Det var Norrlands-Peters atletiska ultraklassiker Bergakungen som Gunstaiten retfullt enkelt avfärdade. Crell fixade den första repetitionen av Minigrip och Bruno lyckades för första gången komma till första greppet på Enigma.
Det var väl ungefär det mest upphetsande som hände innan mörkret föll.
Det var väl ungefär det mest upphetsande som hände innan mörkret föll.
Bohus update
Fick ett epost från Brismo som tillbringat en tid nere i Bohuslän tillsammans med lite seriösa killar. Som lyckats tjata hål i huvudet på honom om att våga ge sig på lite "stiff shit".
"Under de två veckor som passerat har en hel del märkliga händelser inträffat kring klipporna i Bohuslän.
Vädret lockade en stor del av Sveriges trad elit för att kanske få avsluta sässongen med de projekt som stått oklättrade genom åren.
Richard Ekehed som efter ett längre uppehåll har kommit tillbaka och bland annat satt upp en ny linje på Häller med Trampoline som insteg, men sedan fortsatt leden genom taket och rakt upp med känsliga flytt på slabben.
"Slackline" blev namnet ty den långa runouten på slutet. (Grad E6 6B).
Leden repeterades kort därefter av Stefan Wulf som accelererat stort i Bohus det senaste halvåret med bestigningar av bla Savage Horse (E9 6C) som stått orepeterad sen Leo Holding gjorde leden 99.
Helgen avslutades med en av de mäktigaste förstabestigningarna av Petter Restorp som skickade gamla Z-projektet på Buråsen "Kärlek " – 8b. Förmodligen Sveriges hårdaste kiltur i dagsläget.
För er som vill ta del av upplevelserna så var Jonas Pålsson på plats och lyckades filma stor del av dessa bestigningar och så kommer att visas i filmen "Crack-o-holic" som kommer ut under våren."
Petters nya led tycks inte vara någon lek, då Mr Dreamtime himself knappt lyckades göra mer än 3 moves.
I normala fall så hamnar Bergsport i återvinningen direkt efter ankomst, men nästa nummer kommer att göra sig värt att läsas då det kommer mer nyheter från dessa gossar.
"Under de två veckor som passerat har en hel del märkliga händelser inträffat kring klipporna i Bohuslän.
Vädret lockade en stor del av Sveriges trad elit för att kanske få avsluta sässongen med de projekt som stått oklättrade genom åren.
Richard Ekehed som efter ett längre uppehåll har kommit tillbaka och bland annat satt upp en ny linje på Häller med Trampoline som insteg, men sedan fortsatt leden genom taket och rakt upp med känsliga flytt på slabben.
"Slackline" blev namnet ty den långa runouten på slutet. (Grad E6 6B).
Leden repeterades kort därefter av Stefan Wulf som accelererat stort i Bohus det senaste halvåret med bestigningar av bla Savage Horse (E9 6C) som stått orepeterad sen Leo Holding gjorde leden 99.
Helgen avslutades med en av de mäktigaste förstabestigningarna av Petter Restorp som skickade gamla Z-projektet på Buråsen "Kärlek " – 8b. Förmodligen Sveriges hårdaste kiltur i dagsläget.
För er som vill ta del av upplevelserna så var Jonas Pålsson på plats och lyckades filma stor del av dessa bestigningar och så kommer att visas i filmen "Crack-o-holic" som kommer ut under våren."
Petters nya led tycks inte vara någon lek, då Mr Dreamtime himself knappt lyckades göra mer än 3 moves.
I normala fall så hamnar Bergsport i återvinningen direkt efter ankomst, men nästa nummer kommer att göra sig värt att läsas då det kommer mer nyheter från dessa gossar.
måndag 5 november 2007
9a
Vår egen internätdammsugare av märket Krauf uppmärksammade följande halsbrytande taktravers. Alsace första 9a. Vi som följer devisen "Ju fler, desto trevligare" tycker att det var ett synnerligen kreativt infall att först klättra ut till läppen och sedan traversera hela åt vänster. Något av en alsasisk Hindenburg.
Eftersom hangel är dagens tema uppmärksammar vi också Said som i helgen gick på tvären på Vindön. Puss på Morfar har fått sig en utmanare till titeln hårdaste trad i Restorps Kärlek på Buråsen.
På förekommen anledning vill vi också varna er från att avskräckas från områden bara för att bilderna suger. Lita hellre på våra ord än vår förmåga att fotografera.
Vi avrundar med ytterligare ett fynd av Kraufen: http://www.fredrouhling.com/vid.htm
Och ja, vi har en soft spot för just denna gosse.
tisdag 30 oktober 2007
Små små ord
Små saker att irritera sig på:
Stordåd
Smileys
Epitet
När, var, hur och varför är inte så svårt att lista ut. Vi måste dock ställa oss frågan hur det kan komma sig att Sveriges absolut största jätte jätte stora i kvadrat bouldergrotta inte är en grotta utan bara ett vanligt överhäng. Grottörstande speleologer skulle nog bli ytterst besvikna om de begav sig till Fjällbacka. Inte ens granitgrottan är en grotta i egentlig mening. Men vad vet vi, vi kanske skulle pröva lite.
John visar prov på god stil och är ett gott föredöme för ungdomen.
I helgen trotsade ett tappert gäng från sveriges största stad Stockholm och från sveriges näst största stad Göteborg den hundraprocentiga luftfuktigheten och samlades vid sveriges näst bästa boulderområde Knuttorp strax söder om den lilla universitetsstaden Linköping ; ). Bland annat sammanstrålade Sveriges två mest kända finskorientaliska klättrare. Efter sedvanligt stopp på sveriges vanligaste bensinmack Statoil, där sveriges kanske mest vanliga kopp kaffe inhandlades, upptäckte vi att stenarna dröp av helt vanlig fukt. Inte mycket att göra åt saken. Påhlman hade som tur var fått med sig en brännare. Totalt klättrades max 6 problem med varianter. Lång väg för lite klättring. Men området är riktigt bra. Fina stenar och problem samt riktigt fin stenkvalitet, kanske sveriges bästa.
Projekt som var hårdare än det såg ut. Ståstart från den nedre rampen: lätt 7a.
Påhlman var så irriterad över att ha kört i två timmar för att mötas av dyngsura block att han körde fel minst två gånger på vägen tillbaka.
- Ali, höger eller vänster?
- Öh, höger tror jag.
- Bra vänster alltså....
(Inte helt rätt " "Höger eller vänster, Ali, du håller bara tyst - frågan är ställd till Chris och Stefan")
Vi vet, att fråga Chris i baksätet är dödsdömt. "Ööh?"
Fin höstdag vid Noret.
Söndagen bjöd på en liten utflykt till Tyresö. Fint väder och bra stick. Tre nya problem på baksidan av Enigmablocket. Från höger till vänster: Borgarbracka 6c, Frasradikal 6c+ (SS 7a) och Minigrip 7b+. Den sista gjordes av en krimp- och precionssäker Sydde.
Bildcred till Sydde och Bäckis.
Stordåd
Smileys
Epitet
När, var, hur och varför är inte så svårt att lista ut. Vi måste dock ställa oss frågan hur det kan komma sig att Sveriges absolut största jätte jätte stora i kvadrat bouldergrotta inte är en grotta utan bara ett vanligt överhäng. Grottörstande speleologer skulle nog bli ytterst besvikna om de begav sig till Fjällbacka. Inte ens granitgrottan är en grotta i egentlig mening. Men vad vet vi, vi kanske skulle pröva lite.
John visar prov på god stil och är ett gott föredöme för ungdomen.I helgen trotsade ett tappert gäng från sveriges största stad Stockholm och från sveriges näst största stad Göteborg den hundraprocentiga luftfuktigheten och samlades vid sveriges näst bästa boulderområde Knuttorp strax söder om den lilla universitetsstaden Linköping ; ). Bland annat sammanstrålade Sveriges två mest kända finskorientaliska klättrare. Efter sedvanligt stopp på sveriges vanligaste bensinmack Statoil, där sveriges kanske mest vanliga kopp kaffe inhandlades, upptäckte vi att stenarna dröp av helt vanlig fukt. Inte mycket att göra åt saken. Påhlman hade som tur var fått med sig en brännare. Totalt klättrades max 6 problem med varianter. Lång väg för lite klättring. Men området är riktigt bra. Fina stenar och problem samt riktigt fin stenkvalitet, kanske sveriges bästa.
Projekt som var hårdare än det såg ut. Ståstart från den nedre rampen: lätt 7a.Påhlman var så irriterad över att ha kört i två timmar för att mötas av dyngsura block att han körde fel minst två gånger på vägen tillbaka.
- Ali, höger eller vänster?
- Öh, höger tror jag.
- Bra vänster alltså....
(Inte helt rätt " "Höger eller vänster, Ali, du håller bara tyst - frågan är ställd till Chris och Stefan")
Vi vet, att fråga Chris i baksätet är dödsdömt. "Ööh?"
Fin höstdag vid Noret.Söndagen bjöd på en liten utflykt till Tyresö. Fint väder och bra stick. Tre nya problem på baksidan av Enigmablocket. Från höger till vänster: Borgarbracka 6c, Frasradikal 6c+ (SS 7a) och Minigrip 7b+. Den sista gjordes av en krimp- och precionssäker Sydde.
Bildcred till Sydde och Bäckis.
måndag 29 oktober 2007
I think I see dead people...
... kanske dags att lägga bongen på hyllan då.
Nja, sånt skit håller vi inte på med i det här landet.
Finns värre saker som framkallar hallisar och behovet att ringa sin mor mitt i natten och säga farväl.
Höst brukar betyda förkylningar. Räck upp handen om du redan åkt på säsongens första influensa.
- Hej, här är jag.
Ofta är det segt – du är inte frisk, men ändå inte tillräckligt sjuk för att bädda ner dig. Kanske känner du att det ändå är okej att gå och träna. Men även den lindrigaste snuva kan vara bedrägligt farlig i kombination med träning.
Det är jättebra att man har ambitionen att bli en bättre klättrare, men om man inte vilar när man har en infektion i kroppen kan det vara sluttränat.
Till och med den minsta snorighet kan utvecklas till något betydligt värre om du anstränger dig fysiskt. Infektioner orsakas av virus eller bakterier som sprids via blodet vilket innebär att de når ut snabbare om pulsen är hög. Har du då riktig otur kan de sätta sig på hjärnhinnan eller njurarna.
Då kan det bli ödersdigra konsekvenser. Sätter bakterierna sig på njurarna kan du få bestående njurskador som resulterar i kroniskt högt blodtryck, och om de sätter sig på hjärthinnan eller hjärtmuskeln kan du dö.
Så illa går det ju inte för de flesta, även om man slarvar, men risken är inte så liten som du kanske tror.
Det är inte helt ovanligt att många unga vältränade, utan övervikt eller andra riskfaktorer, har ändå har högt blodtryck.
Något som ofta händer är att infektionen förvärras om du tränar. En vanlig snuva kan utvecklas till en lunginflammation eller halsfluss när du drar ner bakterier i luftrören.
Har man fel bakterier så det rätt kört.
Men det går oftast inte att, genom att bara titta på symptom, säga vilken typ av bakterie du har. Då måste man göra en bakterieodling för att få svar. Det går fan i mig fortare att få en besked från veneriska efter förra helgens snesteg.
Det är inte alltid man löper risk att drabbas av varken hjärthinneinflammation eller njurskador – allt hänger på vilka bakterier som orsakar infektionen. Men eftersom olika bakterier ger samma symptom är det inte läge att chansa. Rysk rolett någon?
Vid kombination av träning och förkylning så löper man större risk att missa fler träningstillfällen om man inte väljer att vila från första början, och låta kroppen återhämta sig fullt.
Men var går gränsen? Lite snor i näsan kan ju inte vara så farligt, tänker du kanske. Då ska du veta att även oskyldigt snor kan vara början på något värre. Du behöver inte ens ha kommit till snorstadiet för att en förkylning ska vara på gång. Känner du dig ovanligt trött, får du mjölksyra lättare, drabbas av plötslig kramp eller får högre puls än vanligt ska du avbryta träningspasset.
Samma sak gäller om du har muskelvärk, känner dig allmänt hängig eller har ont i huvudet. Du kan testa att träna lite lätt, men avbryt så fort du märker att det inte känns 100 procent bra.
Enklare sagt än gjort.
Men försök att vila en dag. Om infektionen inte bryter ut kan du prova igen. Kommer trötthetssymptomen tillbaka – sök läkare. Det gäller också när du har haft feber.
250 spänn senare sitter du i soffan och läser instruktionerna för någon ny mirakelulös nässpray och undrar hur många Iprem du kan trycka i dig utan att känna dig som en pill popper.
Egentligen ska du vänta ett par dagar efter att febern har försvunnit helt innan du börjar träna. Men vi vet ju hur vi fungerar. Vi kör på iallafall, och ursäktar oss med dåliga kommentarer om varför man just suger idag.
Somliga tycker att man ska gå tillbaka till en läkare utifall att febern kommit tillbaka. Då finns nämligen risken att viruset har banat väg för bakterier och du måste få antibiotika. Låter som ett smart tips. Mmm, more pills.
Kanske har du hört den gamla skrönan att du ska svettas ut en förkylning. Hate to say I told you so, but that’s a big load of crap.
Samma sak gäller att träna med smärtstillande eller febernedsättande medel i kroppen. Bara för att symptomen tillfälligt försvinner är du inte frisk, och det gäller både skador och sjukdomar.
Men för dem av er som är fullt friska, ja, den psykologiska analysen är obligatorisk, så vill jag bara säga grattis.
I veckans blogghav så har vi lyckats hitta Mr JLing som enligt vissa bekanta påstås vara starkare än någonsin efter sitt rigorösa träningsprogram.
Nja, sånt skit håller vi inte på med i det här landet.
Finns värre saker som framkallar hallisar och behovet att ringa sin mor mitt i natten och säga farväl.
Höst brukar betyda förkylningar. Räck upp handen om du redan åkt på säsongens första influensa.
- Hej, här är jag.
Ofta är det segt – du är inte frisk, men ändå inte tillräckligt sjuk för att bädda ner dig. Kanske känner du att det ändå är okej att gå och träna. Men även den lindrigaste snuva kan vara bedrägligt farlig i kombination med träning.
Det är jättebra att man har ambitionen att bli en bättre klättrare, men om man inte vilar när man har en infektion i kroppen kan det vara sluttränat.
Till och med den minsta snorighet kan utvecklas till något betydligt värre om du anstränger dig fysiskt. Infektioner orsakas av virus eller bakterier som sprids via blodet vilket innebär att de når ut snabbare om pulsen är hög. Har du då riktig otur kan de sätta sig på hjärnhinnan eller njurarna.
Då kan det bli ödersdigra konsekvenser. Sätter bakterierna sig på njurarna kan du få bestående njurskador som resulterar i kroniskt högt blodtryck, och om de sätter sig på hjärthinnan eller hjärtmuskeln kan du dö.
Så illa går det ju inte för de flesta, även om man slarvar, men risken är inte så liten som du kanske tror.
Det är inte helt ovanligt att många unga vältränade, utan övervikt eller andra riskfaktorer, har ändå har högt blodtryck.
Något som ofta händer är att infektionen förvärras om du tränar. En vanlig snuva kan utvecklas till en lunginflammation eller halsfluss när du drar ner bakterier i luftrören.
Har man fel bakterier så det rätt kört.
Men det går oftast inte att, genom att bara titta på symptom, säga vilken typ av bakterie du har. Då måste man göra en bakterieodling för att få svar. Det går fan i mig fortare att få en besked från veneriska efter förra helgens snesteg.
Det är inte alltid man löper risk att drabbas av varken hjärthinneinflammation eller njurskador – allt hänger på vilka bakterier som orsakar infektionen. Men eftersom olika bakterier ger samma symptom är det inte läge att chansa. Rysk rolett någon?
Vid kombination av träning och förkylning så löper man större risk att missa fler träningstillfällen om man inte väljer att vila från första början, och låta kroppen återhämta sig fullt.
Men var går gränsen? Lite snor i näsan kan ju inte vara så farligt, tänker du kanske. Då ska du veta att även oskyldigt snor kan vara början på något värre. Du behöver inte ens ha kommit till snorstadiet för att en förkylning ska vara på gång. Känner du dig ovanligt trött, får du mjölksyra lättare, drabbas av plötslig kramp eller får högre puls än vanligt ska du avbryta träningspasset.
Samma sak gäller om du har muskelvärk, känner dig allmänt hängig eller har ont i huvudet. Du kan testa att träna lite lätt, men avbryt så fort du märker att det inte känns 100 procent bra.
Enklare sagt än gjort.
Men försök att vila en dag. Om infektionen inte bryter ut kan du prova igen. Kommer trötthetssymptomen tillbaka – sök läkare. Det gäller också när du har haft feber.
250 spänn senare sitter du i soffan och läser instruktionerna för någon ny mirakelulös nässpray och undrar hur många Iprem du kan trycka i dig utan att känna dig som en pill popper.
Egentligen ska du vänta ett par dagar efter att febern har försvunnit helt innan du börjar träna. Men vi vet ju hur vi fungerar. Vi kör på iallafall, och ursäktar oss med dåliga kommentarer om varför man just suger idag.
Somliga tycker att man ska gå tillbaka till en läkare utifall att febern kommit tillbaka. Då finns nämligen risken att viruset har banat väg för bakterier och du måste få antibiotika. Låter som ett smart tips. Mmm, more pills.
Kanske har du hört den gamla skrönan att du ska svettas ut en förkylning. Hate to say I told you so, but that’s a big load of crap.
Samma sak gäller att träna med smärtstillande eller febernedsättande medel i kroppen. Bara för att symptomen tillfälligt försvinner är du inte frisk, och det gäller både skador och sjukdomar.
Men för dem av er som är fullt friska, ja, den psykologiska analysen är obligatorisk, så vill jag bara säga grattis.
I veckans blogghav så har vi lyckats hitta Mr JLing som enligt vissa bekanta påstås vara starkare än någonsin efter sitt rigorösa träningsprogram.
fredag 26 oktober 2007
Förra helgen
Det är helg igen och vi börjar känna vinets gift rusa genom kroppen. Kroppen behöver mjukas upp lite inför helgen. Samma gäng som gjorde Focksta ska vänder nu fokus söderut mot de nyare områdena i Linköping. Enligt flera vittnen ska det vara riktigt bra. Vi ska försöka ta bilder.
Som ni vet börjar brunoredaktionen att bli lite till åren. Ali inledde just sitt 28:onde levnadsår med blånande knogar och löfte att inte klättra på en månad. Det gick sådär. Stojan, lider av överklassproblemet tennisarmbåge samtidigt som långfingret på högerhanden högljutt protesterar mot förra helgens omilda behandling.
Steklunds nya problem i Focksta visade sig vara ren och skär klass. De tillför en extra dimension till området och Svälthammaren borde vara en självklar destination för alla inom tio mils radie. Man kan invända att Captain Bringdown borde ha en urtoppning. Och det gör vi också. Toppa ur problemet! (och borsta slutet!)
Billybob har reducerats till Billigabob. Det var strömhopp över. Säkert tio bestigningar i lördags varav några flashar. Ursprungligen gissade vi på 7c. Så fel man kan ha. Sittstarten blir desto barskare. En grund enfingerspocket ligger i vägen när man går upp mot ståstarten. Naturligtvis gjorde jag ett försök för mycket och sommarens skada gick upp. Det känns inte lika illa den här gången men det känns ändå tungt. Det positiva är att man har fått känna på lite av inomhusrepklättringen i Stockholm. Det negativa är att Billybob assis får vänta minst en månad. Assisen lär vara hårdare än 7b. 7b+ kanske...
Steklund har varit extremt produktiv och satt upp fler hårda problem på en vecka en vad som har producerats i Uppsala på ett decenium. Bra jobbat!
Som ni vet börjar brunoredaktionen att bli lite till åren. Ali inledde just sitt 28:onde levnadsår med blånande knogar och löfte att inte klättra på en månad. Det gick sådär. Stojan, lider av överklassproblemet tennisarmbåge samtidigt som långfingret på högerhanden högljutt protesterar mot förra helgens omilda behandling.
Steklunds nya problem i Focksta visade sig vara ren och skär klass. De tillför en extra dimension till området och Svälthammaren borde vara en självklar destination för alla inom tio mils radie. Man kan invända att Captain Bringdown borde ha en urtoppning. Och det gör vi också. Toppa ur problemet! (och borsta slutet!)
Billybob har reducerats till Billigabob. Det var strömhopp över. Säkert tio bestigningar i lördags varav några flashar. Ursprungligen gissade vi på 7c. Så fel man kan ha. Sittstarten blir desto barskare. En grund enfingerspocket ligger i vägen när man går upp mot ståstarten. Naturligtvis gjorde jag ett försök för mycket och sommarens skada gick upp. Det känns inte lika illa den här gången men det känns ändå tungt. Det positiva är att man har fått känna på lite av inomhusrepklättringen i Stockholm. Det negativa är att Billybob assis får vänta minst en månad. Assisen lär vara hårdare än 7b. 7b+ kanske...
Steklund har varit extremt produktiv och satt upp fler hårda problem på en vecka en vad som har producerats i Uppsala på ett decenium. Bra jobbat!
onsdag 24 oktober 2007
KL och Cola
King Lines verkar inte vara någon höjdare om man får tro Carlos. Brunos tumme börjar sväva över fastforward så fort en klättrare öppnar munnen på film. En bra klätterfilm bör bestå av minst 90 procent klättring annars kommer vi inte kunna kategorisera den som "bra". Kanske kan man reducera ner filmen till bara klättring - ungefär som en trailer. Då kanske den blir "bra". Apropå filmer som vi inte tycker är "bra" så har vi Soul Cal som praktexempel. Vi blev generade av hur usel och pinsam den var. Att producenten väljer att ta med filmklipp där kameramannen väljer att först zooma in tjejernas skinkor kvalificerar filmen direkt till papperskorgen och klätterhistoriens skampåle. Att filmen sedan bara har en enda bra sekvens (Belly Flop) gör att man inte missar något.
Spanjorer i hetluften igen. Idag är det kola som gäller i ett försök att städa brajjen ur branschen och göra den mer rumsren i de finare kretsarna. Dessutom får vi tillfälle att utdela näst årets största dumstrut till "Unai". Grattis, det var det dummaste inägget vi läst på länge. Dessutom är väl knark så mainstream i Spanien att det är ett ställningstagande att inte bruka. Den största struten erhåller givetvis Edu. Väljer man att delta i tävlingar borde man vara medveten om regelverket och risken att bli kontrollerad. Pinsamt, i synnerhet för en atlet som skjuter små elpilar genom musklerna och tränar extremt organiserat.
Spanjorer i hetluften igen. Idag är det kola som gäller i ett försök att städa brajjen ur branschen och göra den mer rumsren i de finare kretsarna. Dessutom får vi tillfälle att utdela näst årets största dumstrut till "Unai". Grattis, det var det dummaste inägget vi läst på länge. Dessutom är väl knark så mainstream i Spanien att det är ett ställningstagande att inte bruka. Den största struten erhåller givetvis Edu. Väljer man att delta i tävlingar borde man vara medveten om regelverket och risken att bli kontrollerad. Pinsamt, i synnerhet för en atlet som skjuter små elpilar genom musklerna och tränar extremt organiserat.
måndag 22 oktober 2007
Albarracininfo
8a.nu har några läsvärda rader om filmen King Lines. Läs!
Ramonet har tydligen förväxlat aktiviteterna sportklättring och bouldring. Vidare noterar vi att Sharma använde minst tre (3) förbjudna heel-hooks, hoppade över ett (1) grepp som Ramonet inte använde, klättrade leden på under en och halv timme och hade dessutom fräckheten att göra det på ett, för åskådarna, attraktivt sätt. Quelle honte!
Ibland ska man bara vara tyst.
Och så stannar vi i Spanien en liten stund för att avliva myten om att Albarracin ska stänga.
Så här skriver Carlos i kommentarerna på sin blog:
Det låter inte bra, men jag tror inte riktigt på det. Det finns långtgångna planer på att anordna en stor tävling där i oktober nästa år. Arrangörerna säger att de kommer att få tillstånd med all säkerhet.
Det är däremot klätterförbud i närheten av väggar där det finns häckande fåglar, det är även förbjudet att klättra på stenarna som sitter närmast vägen och det finns också en del regler man bör följa ganska noga. Man bör minska så mycket som möjligt användandet av krita och man uppmanas att borsta eller damma av efter att man ha klättrat.
Klätterområdet är mitt i ett naturreservat där dessutom finns någon sorts stenåldersmålningar. Det har varit helt förbjudet att klättra där men klättrarna lyckades förhandla fram ett avtal som innebär att man får klättra så länge reglerna följs.
De gångerna det har varit snack om klätterförbud på riktigt har Desnivel tagit upp det på hemsida och tidning (Escalar). Det har varit tyst länge nu så det borde vara lugnt just nu.
Det finns fler ställen i området "centrum" dvs områden omkring 20 mils radie från Madrid. Jag har besökt några och kan säga att potentialen är i princip oändlig (tänk tiotusentals problem...). Jag kan försöka skriva ihop något i framtiden.
Spanien förtjänar definitivt en eller flera boulderresor, det enda man behöver är en bil och vilja att snacka med locals, resten löser sig under resans gång. Det finns områden med sandsten (Albarra, El Cogul, Santa Gadea), granit (too many to mention) och kalksten (Valeria, Siurana, Cadiz, Mallorca), kalkstensbouldring är verkligen inte grejen för mig men det kanske finns någon som gillar det."
Ramonet har tydligen förväxlat aktiviteterna sportklättring och bouldring. Vidare noterar vi att Sharma använde minst tre (3) förbjudna heel-hooks, hoppade över ett (1) grepp som Ramonet inte använde, klättrade leden på under en och halv timme och hade dessutom fräckheten att göra det på ett, för åskådarna, attraktivt sätt. Quelle honte!
Ibland ska man bara vara tyst.
Och så stannar vi i Spanien en liten stund för att avliva myten om att Albarracin ska stänga.
Så här skriver Carlos i kommentarerna på sin blog:
Det låter inte bra, men jag tror inte riktigt på det. Det finns långtgångna planer på att anordna en stor tävling där i oktober nästa år. Arrangörerna säger att de kommer att få tillstånd med all säkerhet.
Det är däremot klätterförbud i närheten av väggar där det finns häckande fåglar, det är även förbjudet att klättra på stenarna som sitter närmast vägen och det finns också en del regler man bör följa ganska noga. Man bör minska så mycket som möjligt användandet av krita och man uppmanas att borsta eller damma av efter att man ha klättrat.
Klätterområdet är mitt i ett naturreservat där dessutom finns någon sorts stenåldersmålningar. Det har varit helt förbjudet att klättra där men klättrarna lyckades förhandla fram ett avtal som innebär att man får klättra så länge reglerna följs.
De gångerna det har varit snack om klätterförbud på riktigt har Desnivel tagit upp det på hemsida och tidning (Escalar). Det har varit tyst länge nu så det borde vara lugnt just nu.
Det finns fler ställen i området "centrum" dvs områden omkring 20 mils radie från Madrid. Jag har besökt några och kan säga att potentialen är i princip oändlig (tänk tiotusentals problem...). Jag kan försöka skriva ihop något i framtiden.
Spanien förtjänar definitivt en eller flera boulderresor, det enda man behöver är en bil och vilja att snacka med locals, resten löser sig under resans gång. Det finns områden med sandsten (Albarra, El Cogul, Santa Gadea), granit (too many to mention) och kalksten (Valeria, Siurana, Cadiz, Mallorca), kalkstensbouldring är verkligen inte grejen för mig men det kanske finns någon som gillar det."
fredag 19 oktober 2007
Livets goda
Och vi var ju inte riktigt färdiga med västkusten senast, eller hur? Det var ju det där med problemnamnen. Mongobongonamnen är avklarade men resten då? En övergripande inspirationskälla för problem- och lednamn på västkusten är havet. O Captain! my Captain! our fearful trip is done, The ship has weathered every rack, the prize we sought is won... och så vidare.
Nja, fullt så avancerat är det inte. De litterära referenserna finns där ändå. Den gamle och havet och En världsomsegling under havet. Sådana namn kan man leva med men snart blir det ett riktigt boringgroteskeri: Räkfrossa, Räkcocktail, Räkan, Styv kuling, Genua, GPS, 41 knop, Strömming, Badkrukan, Hummern, Sjöpungen.... och så vidare och så vidare och så vidare. Tyvärr är det inte bara de goa gubbarna som kan hålla till svars för detta. En hel del tillfälliga besökare har ristat in sina spår på berghällarna.
Det är som om omdömet helt och hållet grumlas när vi kommer i kontakt med allt det goda i livet. På västkusten förenas allt i en salig blandning. Det är hav, det är båtar, det är räkor... och vi utbrister i ett vällustigt och djupt aaaAAAAAAAH! Mmmmm Smögen!
- Älskling, ska vi inte köpa lite färska räkor i kväll?
Ok, vi har själva en del gamla synder i garderoben som inte skulle må bra av att se dagens ljus. Låt oss gå vidare.
Helgen blir en orgie i uppsalanostalgi med Focksta-revival. Steklund har varit ute och satt upp The Watchtower 7c på Svälthammaren. Ska bli intressant att se hur den är. Svälthammaren är ett av de häfttigaste blocken i Uppsala. Det har inte fått många besök eftersom det dels ligger i en åker och dels ligger lite avsides. och så har våra prioriteringar varit lite dåliga kan man nog tillägga. Steklund har lovat att borsta upp Billybob så att vi kan göra sittstarten. Det blir också fint. Bara det inte regnar.
Nja, fullt så avancerat är det inte. De litterära referenserna finns där ändå. Den gamle och havet och En världsomsegling under havet. Sådana namn kan man leva med men snart blir det ett riktigt boringgroteskeri: Räkfrossa, Räkcocktail, Räkan, Styv kuling, Genua, GPS, 41 knop, Strömming, Badkrukan, Hummern, Sjöpungen.... och så vidare och så vidare och så vidare. Tyvärr är det inte bara de goa gubbarna som kan hålla till svars för detta. En hel del tillfälliga besökare har ristat in sina spår på berghällarna.
Det är som om omdömet helt och hållet grumlas när vi kommer i kontakt med allt det goda i livet. På västkusten förenas allt i en salig blandning. Det är hav, det är båtar, det är räkor... och vi utbrister i ett vällustigt och djupt aaaAAAAAAAH! Mmmmm Smögen!
- Älskling, ska vi inte köpa lite färska räkor i kväll?
Ok, vi har själva en del gamla synder i garderoben som inte skulle må bra av att se dagens ljus. Låt oss gå vidare.
Helgen blir en orgie i uppsalanostalgi med Focksta-revival. Steklund har varit ute och satt upp The Watchtower 7c på Svälthammaren. Ska bli intressant att se hur den är. Svälthammaren är ett av de häfttigaste blocken i Uppsala. Det har inte fått många besök eftersom det dels ligger i en åker och dels ligger lite avsides. och så har våra prioriteringar varit lite dåliga kan man nog tillägga. Steklund har lovat att borsta upp Billybob så att vi kan göra sittstarten. Det blir också fint. Bara det inte regnar.
tisdag 16 oktober 2007
Mobbade barn som bloggar
En liten svep över en i övrigt grå vardag.
Sydde lobbar för norrbottningar:
"Martin Fransson har gjort Ronin - hans första 8A boulder. MF är ju annars mest känd för att göra hårda pumpande sportturer. Har också gjort stordåd i den traditionella genren i år ( bl.a. Kilaiväg, 8a i Solvik). En av Sveriges mest kompetenta allroundklättrate mao."
Jahaja. Vilka andra kompetenta allroundklättrare har vi? Malin Holmberg och Bosma och... huh. Det räcker med listor. Vi kanske kommer till det senare. Men bra jobbat av Martin i vilket fall som helst. Förövrigt verkar den tidigare så blomstrande umeåscenen helt ha domnat bort. Kan det bero på att de har blivit äldre och mer ansvarstagande eller att tillgången på sten avtagit. Då tillgången på block varit positivt korrelerad till tillgången på dynamit kanske det kan vara så att de fått slut på sprängämnen. Kansk råna ett militärförråd eller något!
När vi ända talar om Malin Holmberg så kan vi bara konstatera att det är stake i gumman och att hon klättrar som en hel karl. Ingen maskulin led går säker nuförtiden. Hombres*, lock your projects!
Ingen kan ha undvikit att Stefan P har fått en ny renässans sen han fyllde gubbkuk. Det är inte utan avundsjuka som vi bevittnar hur allt hårt repeteras. När vi säger allt menar vi också allt. Inget problem kommer undan och allt dokumenteras. I helgen gick teststyckena på Mörkö ner, erkänt tunga om man har mindre än 2,01 i reach. Tyvärr har någon illvillig själ varit framme och gnuggat på kristallerna på Rock Molester. Fy på dig Bruno! Som alla vet går detta emot SKFs policymail som bland annat Sundsvalls klätterklubb använt i sin häxjakt på Kalashnikov.
Vi måste dock lägga in en liten protest mot Stefans bestigning av Rock Molester eftersom den inte riktigt gjordes i god stil. En stilstudie i godstil hittar ni nedan:
Fler filmer från Mörkö hitter ni genom att klicka på bilden ovan, eller genom att trycka HÄR
Sydde lobbar för norrbottningar:
"Martin Fransson har gjort Ronin - hans första 8A boulder. MF är ju annars mest känd för att göra hårda pumpande sportturer. Har också gjort stordåd i den traditionella genren i år ( bl.a. Kilaiväg, 8a i Solvik). En av Sveriges mest kompetenta allroundklättrate mao."
Jahaja. Vilka andra kompetenta allroundklättrare har vi? Malin Holmberg och Bosma och... huh. Det räcker med listor. Vi kanske kommer till det senare. Men bra jobbat av Martin i vilket fall som helst. Förövrigt verkar den tidigare så blomstrande umeåscenen helt ha domnat bort. Kan det bero på att de har blivit äldre och mer ansvarstagande eller att tillgången på sten avtagit. Då tillgången på block varit positivt korrelerad till tillgången på dynamit kanske det kan vara så att de fått slut på sprängämnen. Kansk råna ett militärförråd eller något!
När vi ända talar om Malin Holmberg så kan vi bara konstatera att det är stake i gumman och att hon klättrar som en hel karl. Ingen maskulin led går säker nuförtiden. Hombres*, lock your projects!
Ingen kan ha undvikit att Stefan P har fått en ny renässans sen han fyllde gubbkuk. Det är inte utan avundsjuka som vi bevittnar hur allt hårt repeteras. När vi säger allt menar vi också allt. Inget problem kommer undan och allt dokumenteras. I helgen gick teststyckena på Mörkö ner, erkänt tunga om man har mindre än 2,01 i reach. Tyvärr har någon illvillig själ varit framme och gnuggat på kristallerna på Rock Molester. Fy på dig Bruno! Som alla vet går detta emot SKFs policymail som bland annat Sundsvalls klätterklubb använt i sin häxjakt på Kalashnikov.
Vi måste dock lägga in en liten protest mot Stefans bestigning av Rock Molester eftersom den inte riktigt gjordes i god stil. En stilstudie i godstil hittar ni nedan:
Såg ni någon mossa? Hörde ni några hånskratt? Tänkte väl det. Case closed, ingen god stil utan mobben.
*Goa gubbar 
Fler filmer från Mörkö hitter ni genom att klicka på bilden ovan, eller genom att trycka HÄR
torsdag 11 oktober 2007
Goa gubbar
De är ena lustiga typer där nere i Göteborg. Man vet inte riktigt om de är seriösa eller inte. Den senaste tiden har det dykt upp lite hårdare problem där nere fast man vet ju inte så noga. Magnus Lindstedt har fångats på bild på vad som sägs vara en ny 8a. Men det är helt uppenbart några gubbars reaktion mot tickmärkes- och eliminationskulturen. Hade det varit ett seriöst gradförslag så hade någon graderat ner linjen till 6a+ med kommentarer som "Det där gjorde jag redan 1992", "Varför har namnet på det här måttligt fina problemet ändrats?" och sist, göteborgarens parningsrop, "Vadå, den var ju skiiiitlätt. Nasse, Mongo och Jimbob tyckte den var 6a+".
Det är inte slut där vi fortsätter med ett axplock
"Gjord på 1900-talet" "6b å helt värdo.... Troligtvis ett av världens absolut sämsta problem!" Skönt och uppmuntrande klimat helt enkelt. Även om det är med glimten i ögat känner vi inte att munnen ler. Lustigt för det är precis sådant här vi förväntar oss av 08-orna. De är dryga i riktiga världen men är ett under till hövlighet virtuellt om vi jämför med västkustklättrarna.
Dessutom envisas de med att döpa var fjärde problem till Någontingmongonågonting. Hyfsat ensidigt, har någon haft en traumatisk upplevelse i sin ungdom?. Det är ett jävla grinollepack där nere helt enkelt. Tur då att det finns några inflyttade boråsare som lättar upp bland surpupporna och vågar gradera hårdare än 7a.
Före detta 8a.
tisdag 9 oktober 2007
Gränslandet
Det har länge varit på gång. Många trodde att Sveriges hårdaste tur skulle sändas redan i våras men det hände inget då sommaren kom och gav oss en varm och fuktig omfamning. Det oundvikliga sköts bara framåt i tiden, för nu har Sveriges mest fokuserade klättrare Johan Gyllensvärd äntligen repeterat Gränslandet, 8c. Bakom framgången har det legat ett ihärdigt och tålmodigt arbete.
Endast det bästa och hårdaste är nog för Johan. Vi kan inte dra oss till minnes att han hållit på att repetera dussinturer i 8a-träsket; varje gång han varit i ropet är det när han har sänkt någon av Stockholms allra hårdaste benchmarks. Tidigare är det Små rosa moln och Kristallbandet som tuktats.
Endast det bästa och hårdaste är nog för Johan. Vi kan inte dra oss till minnes att han hållit på att repetera dussinturer i 8a-träsket; varje gång han varit i ropet är det när han har sänkt någon av Stockholms allra hårdaste benchmarks. Tidigare är det Små rosa moln och Kristallbandet som tuktats.
fredag 5 oktober 2007
Problem
Stockholmarna sitter i den bekväma sittsen att de kan välja mellan fyra olika gym av högsta klass. Ingen annan stad i Sverige har någonting som är ens hälften så bra som något av dessa. Trots att allihopa är bra finns det ändå saker som skulle kunna förbättras på alla gymmen. Vi kommer den här gången att fokusera boulderproblemen på Verket, KC och Karbin då vi har noterat vissa förändringar de senaste åren. Salveo kommer vi inte att ta upp eftersom det stället av många anses som ondskans hemvist. I själva verket är det inte så illa men vi saknar det sociala sammanhanget som vi kräver för att trivas och hänga på ett ställe.Vi låter Salveo vara tills vidare och hoppas att de kommer att sticka upp som en glad överaskning någon gång i framtiden.
Från att ha varit Stockholms stolthet har Klätterverket det senaste året börjat tragla efter de två uppkomlingarna. Det byggs fortfarande en del hårdare problem av kvalitet men det är i de lättare graderna som det märks mest. Varför? Vi gissar på att det beror på den generationsväxling som KV har genomgått vad gäller ledbyggare. Le Stef har förtids pensionerats och ett antal nya ledbyggare har kommit in och inte riktigt blivit varma i kläderna ännu. På Karbin råder en helt annan situation. De har betydligt större väggyta väggarna rakas och byggs om en gång i månaden. Då gör det ingenting om det är lite svajig kvalitet. Enligt klassisk kaosteori blir det det en hel del bra kvalitet ändå trots att det är ojämnt. Dessutom byggs det flitigt mellan BO; du kan komma en måndag för att återvända tre dagar senare och hitta tio nya problem. KC har dock varit det senaste årens raket och gått i topp på Brunos ranking. På KC hittar vi kvalitetsproblem i alla grader. Här kör de med samma system som på Verket men de har gräddan av gräddan av Svenska Problemkonstbyggnationskreatörer™ och en större väggyta. Nedsidan med KC är att problemen byts ut lite för sällan.
Några av gymmen kör också interna evenemang och tävlingar, som återkommer med mer eller mindre jämna mellanrum, för att bryta vardagslunken och göra vinterträningen lite mer dynamiskt och stimulerande: BO, Boulderbash och ännu mer informella Jam Session och Fight Club. För dem av er som missade Fight Club i fjol så innebar det en slags intern tävling för alla närvarande varje onsdag, då Chris och Dylan byggde x antal problem som alla slet på tillsammans. Mycket trevligt initiativ som fick mertalet av systematiska tränare att bryta sitt mönster och socialicera lite med övriga dödliga. Jam Session är en lite nyare kreation KV dragit igång, något liknande Jam Session, då Peter B med vänner gick omkring och gav mindre erfarna olika tips för hur man skulle läsa och lösa problemen. Av dem som var där, så har vi enbart hört positiva ord.
Slänger man ett öga på priserna ser vi att KC är ett riktigt prisvärt budgetalternativ med 3200 för årslappen vilken kontrasteras mot Verkets 3400 och Karbins 3550.
I nuläget sätter vi KC i främsta rummet på grund av deras fina problemkonstbyggnation™. Karbin funkar medan Verket måste rycka upp sig.
Från att ha varit Stockholms stolthet har Klätterverket det senaste året börjat tragla efter de två uppkomlingarna. Det byggs fortfarande en del hårdare problem av kvalitet men det är i de lättare graderna som det märks mest. Varför? Vi gissar på att det beror på den generationsväxling som KV har genomgått vad gäller ledbyggare. Le Stef har förtids pensionerats och ett antal nya ledbyggare har kommit in och inte riktigt blivit varma i kläderna ännu. På Karbin råder en helt annan situation. De har betydligt större väggyta väggarna rakas och byggs om en gång i månaden. Då gör det ingenting om det är lite svajig kvalitet. Enligt klassisk kaosteori blir det det en hel del bra kvalitet ändå trots att det är ojämnt. Dessutom byggs det flitigt mellan BO; du kan komma en måndag för att återvända tre dagar senare och hitta tio nya problem. KC har dock varit det senaste årens raket och gått i topp på Brunos ranking. På KC hittar vi kvalitetsproblem i alla grader. Här kör de med samma system som på Verket men de har gräddan av gräddan av Svenska Problemkonstbyggnationskreatörer™ och en större väggyta. Nedsidan med KC är att problemen byts ut lite för sällan.
Några av gymmen kör också interna evenemang och tävlingar, som återkommer med mer eller mindre jämna mellanrum, för att bryta vardagslunken och göra vinterträningen lite mer dynamiskt och stimulerande: BO, Boulderbash och ännu mer informella Jam Session och Fight Club. För dem av er som missade Fight Club i fjol så innebar det en slags intern tävling för alla närvarande varje onsdag, då Chris och Dylan byggde x antal problem som alla slet på tillsammans. Mycket trevligt initiativ som fick mertalet av systematiska tränare att bryta sitt mönster och socialicera lite med övriga dödliga. Jam Session är en lite nyare kreation KV dragit igång, något liknande Jam Session, då Peter B med vänner gick omkring och gav mindre erfarna olika tips för hur man skulle läsa och lösa problemen. Av dem som var där, så har vi enbart hört positiva ord.
Slänger man ett öga på priserna ser vi att KC är ett riktigt prisvärt budgetalternativ med 3200 för årslappen vilken kontrasteras mot Verkets 3400 och Karbins 3550.
I nuläget sätter vi KC i främsta rummet på grund av deras fina problemkonstbyggnation™. Karbin funkar medan Verket måste rycka upp sig.
måndag 1 oktober 2007
Järna
Lördagen ägnades uteslutande i regndyrkandets tecken. En monstruös mörk molnklump hade parkerat över stora delar södra Sverige och släppte ut ett innehåll av nästintill apokalyptiska dimensioner. Resan till Västervik ställdes sålunda in. Istället fick vi tillfälle att under söndagen bekanta oss med Järnablocken; de där som man ser när man passerar från E4:an.
Det första intrycket är att det ligger nära motorvägen, vilket också blir det andra och tredje intrycket. Därefter konstaterar man att blocket, för det är egentligen bara ett som är riktigt intressant, är ganska imponerande. Det är stort och riktigt brant. Tyvärr är det femte intrycket att de flesta problemen är grundligt chippade. Tråkigt, riktigt tråkigt att den lilla stenhackspetten har varit framme. Egentligen har Bruno inte så mycket emot chipping men ibland känns det verkligen malplacerat, i synnerhet om det handlar om förbättring av grepp. Enligt Steklund, som hade varit där och rekat innan några problem satts upp, hade troligtvis ett problem som Freedom varit möjligt utan att naturen fått en hjälp på traven. Nu tappade vi räkningen på alla chippade grepp. Inte desto mindre bjuder några av problemen på riktigt fin klättring. Freedom 7b+ är fin och brant. Hälkroksproblemet 7b till höger om Freedom är områdets finaste problem och ett av få som, ironiskt nog, är helt ochippat.
Jens på 8a är skojig igen och lurar oss nästan med följande rader: Ethan Pringle just made a logic statement as he did Realization relatively fast. I personally think that a statement like this is humble and brave. The guy actually looses points and scorecard ranking by register it as a 9a. Benchmark 9a's does not exist. Don't forget that it was 8a who upgraded Action Directe to 9a, Güllich had it as a 8c+.
Var börjar man? Kanske med " I personally think that a statement like this is humble and brave. The guy actually looses points and scorecard ranking by register it as a 9a."
Actually! Ethan Pringle kan omöjligen anses vara humble and brave när han nedgraderar - snarare stupid. "The guy actually looses points and scorecard ranking..." Är det ens tänkbart att en rationell scorecardaktör skulle agera såhär. Knappast, Pringles kan inte riktigt vara vid sina sunda vätskor som på detta flagranta vis går miste om viktiga poäng i den viktiga rankingkampen. Men vänta lite, är Pringle med i rankingen? Nej, han har en logbok, vilket naturligtvis förklarar saken: Han har varken poäng eller ranking att ta hänsyn till. Vad skönt, världen har än en gång fallit på plats och bekräftat sig själv.
Ha en fortsatt skön måndag och hörnini , glöm inte bort att det var jediriddarna i 8a.nus graderingsråd som efter långa och svåra mindbattles uppgraderade Action Directe till 9a. För inte var väl AD 9a när Adler repeterade den?
Ha förtröstan om ni börjat tröttna på att läsa om 8a.nu. Inom kort lär vi kunna skörda frukterna av det ökande bloggerbladderiet.
Det första intrycket är att det ligger nära motorvägen, vilket också blir det andra och tredje intrycket. Därefter konstaterar man att blocket, för det är egentligen bara ett som är riktigt intressant, är ganska imponerande. Det är stort och riktigt brant. Tyvärr är det femte intrycket att de flesta problemen är grundligt chippade. Tråkigt, riktigt tråkigt att den lilla stenhackspetten har varit framme. Egentligen har Bruno inte så mycket emot chipping men ibland känns det verkligen malplacerat, i synnerhet om det handlar om förbättring av grepp. Enligt Steklund, som hade varit där och rekat innan några problem satts upp, hade troligtvis ett problem som Freedom varit möjligt utan att naturen fått en hjälp på traven. Nu tappade vi räkningen på alla chippade grepp. Inte desto mindre bjuder några av problemen på riktigt fin klättring. Freedom 7b+ är fin och brant. Hälkroksproblemet 7b till höger om Freedom är områdets finaste problem och ett av få som, ironiskt nog, är helt ochippat.
Jens på 8a är skojig igen och lurar oss nästan med följande rader: Ethan Pringle just made a logic statement as he did Realization relatively fast. I personally think that a statement like this is humble and brave. The guy actually looses points and scorecard ranking by register it as a 9a. Benchmark 9a's does not exist. Don't forget that it was 8a who upgraded Action Directe to 9a, Güllich had it as a 8c+.
Var börjar man? Kanske med " I personally think that a statement like this is humble and brave. The guy actually looses points and scorecard ranking by register it as a 9a."
Actually! Ethan Pringle kan omöjligen anses vara humble and brave när han nedgraderar - snarare stupid. "The guy actually looses points and scorecard ranking..." Är det ens tänkbart att en rationell scorecardaktör skulle agera såhär. Knappast, Pringles kan inte riktigt vara vid sina sunda vätskor som på detta flagranta vis går miste om viktiga poäng i den viktiga rankingkampen. Men vänta lite, är Pringle med i rankingen? Nej, han har en logbok, vilket naturligtvis förklarar saken: Han har varken poäng eller ranking att ta hänsyn till. Vad skönt, världen har än en gång fallit på plats och bekräftat sig själv.
Ha en fortsatt skön måndag och hörnini , glöm inte bort att det var jediriddarna i 8a.nus graderingsråd som efter långa och svåra mindbattles uppgraderade Action Directe till 9a. För inte var väl AD 9a när Adler repeterade den?
Ha förtröstan om ni börjat tröttna på att läsa om 8a.nu. Inom kort lär vi kunna skörda frukterna av det ökande bloggerbladderiet.
8 - 2
Japp, om ni googlar skiten så får ni matematiskt obegåvade fram svaret 8 – 2 = 6
Men detta är inte någon matte lektion för lågstadiebarn, och det handlar inte heller om att kunna droppa från 8:ans campus list ner till 2:an, det gör bara för ont, belive me!
Näh, i stället handlar det om enkel pumpträning för dem som inte hinner att nypa något ute.
OBS! Följande är enbart ett träningsförslag som fungerat på ett par testkaniner, om det intresserar eller kommer ha någon effekt på just dig vette fan.
Principen är följnade bara du har en fingerbräda, trälist eller dörrkarm tillgänglig;
- 8 sekunder deadhangs med bägge armar, på valfria grepp. 2 sekunder vila, sen upp igen.
Bara att variera mellan olika grepp, 1:a 3 fingers pocket, 2:a slopers, 3:a crimp, 4:a open crimp, etc etc. Dröjer inte länge innan det börjar svida grymt i underarmarna.
Variera greppen efter vad som passar just dig.
Första gången jag såg någon träna 8 – 2, var för drygt 5 år sen då jag träffade Massih och Wulf.
Numera är det mer eller mindre under hot som jag själv ger mig på detta. Vet inte vad som skrämmer mig mest, stryk från Erik eller förnedring av Erik. Normalt så är det 15 ”häng” som gäller – som blir 2½ minut vilket Erik även gör med en pullup för varje häng.
För bloc bums som mig så är det kört efter drygt 1 minut. Då känns underarmarna som bly och jag vill bara hem.
Att tänka på;
- Värm upp ordentligt.
- Sätt upp ett mål, exempelvis 10 häng
- Varva mellan små och stora grepp
- Variera med crimpar, slopers, pocket, etc
- Grejar du inte ditt mål, kör på "snällare" grepp eller övertyga dig själv att du har en dålig dag.
Kul med dörrkarmar, man vet aldrig om de kommer att hålla.
Men detta är inte någon matte lektion för lågstadiebarn, och det handlar inte heller om att kunna droppa från 8:ans campus list ner till 2:an, det gör bara för ont, belive me!
Näh, i stället handlar det om enkel pumpträning för dem som inte hinner att nypa något ute.
OBS! Följande är enbart ett träningsförslag som fungerat på ett par testkaniner, om det intresserar eller kommer ha någon effekt på just dig vette fan.
Principen är följnade bara du har en fingerbräda, trälist eller dörrkarm tillgänglig;
- 8 sekunder deadhangs med bägge armar, på valfria grepp. 2 sekunder vila, sen upp igen.
Bara att variera mellan olika grepp, 1:a 3 fingers pocket, 2:a slopers, 3:a crimp, 4:a open crimp, etc etc. Dröjer inte länge innan det börjar svida grymt i underarmarna.
Variera greppen efter vad som passar just dig.
Första gången jag såg någon träna 8 – 2, var för drygt 5 år sen då jag träffade Massih och Wulf.
Numera är det mer eller mindre under hot som jag själv ger mig på detta. Vet inte vad som skrämmer mig mest, stryk från Erik eller förnedring av Erik. Normalt så är det 15 ”häng” som gäller – som blir 2½ minut vilket Erik även gör med en pullup för varje häng.
För bloc bums som mig så är det kört efter drygt 1 minut. Då känns underarmarna som bly och jag vill bara hem.
Att tänka på;
- Värm upp ordentligt.
- Sätt upp ett mål, exempelvis 10 häng
- Varva mellan små och stora grepp
- Variera med crimpar, slopers, pocket, etc
- Grejar du inte ditt mål, kör på "snällare" grepp eller övertyga dig själv att du har en dålig dag.
Kul med dörrkarmar, man vet aldrig om de kommer att hålla.
electronic courrier
Det var för ett tag sen som den franska språkkommiten lessnade på att alltför många engelska ord infekterat det franska språket pga av Internet.
Däribland användadet av ordet 'email' - så vad gör de?
Jo, de mer eller mindre förbjöd ordet. Så numera är det väl ordet Electronic courrier som gäller, det är dock möjligt att använda sig av förkortningen e-courrier utan att behöva bli åtalad och ställd inför domstol.
Därför blev det dags för brunoredaktionen att uppdatera sina IT kunskaper och påbörja en högläsning av RFC:n 822 från 1982 som just går igenom hur man skickar meddelanden över nätet. Verkligen jättespännande.
Eller så skiter man fullständigt i det, helt ärligt, hur många läser en manual när man skaffar sig en ny leksak?
Men om någon är intresserad så finner ni texten här.
Det som jag vill komma fram till är att ni läsare numera kan nå oss via e-courriern : thebrunoshow@gmail.com om ni har något spännande att berätta, eller bara gillar att skicka viagra mail.
---
Dagens eloge går till Christopher Sjödin som vann Gamma Blox i Lund denna helg, trots att han hade problem med en inflammerad ländrygg och knaprade Voltaren pga smärtan.
Däribland användadet av ordet 'email' - så vad gör de?
Jo, de mer eller mindre förbjöd ordet. Så numera är det väl ordet Electronic courrier som gäller, det är dock möjligt att använda sig av förkortningen e-courrier utan att behöva bli åtalad och ställd inför domstol.
Därför blev det dags för brunoredaktionen att uppdatera sina IT kunskaper och påbörja en högläsning av RFC:n 822 från 1982 som just går igenom hur man skickar meddelanden över nätet. Verkligen jättespännande.
Eller så skiter man fullständigt i det, helt ärligt, hur många läser en manual när man skaffar sig en ny leksak?
Men om någon är intresserad så finner ni texten här.
Det som jag vill komma fram till är att ni läsare numera kan nå oss via e-courriern : thebrunoshow@gmail.com om ni har något spännande att berätta, eller bara gillar att skicka viagra mail.
---
Dagens eloge går till Christopher Sjödin som vann Gamma Blox i Lund denna helg, trots att han hade problem med en inflammerad ländrygg och knaprade Voltaren pga smärtan.
fredag 28 september 2007
Hemlisar
En följd av de översvallande positiva reaktionerna som följde den långa frankensviten är att vi kommer att fortsätta upplysa vår i övrigt mörka omvärld med små gyllene duschar från våra djupa kunskapsbrunnar. Nästa vecka ska vi ta en liten titt på lämpliga sommarsportklippor i närheten Chambery. Inte för att det är säsong men bara för att. Ali är som bekant en åländsk betabank; det räcker med att placera ut honom vid ett problem så börjar han rapa. Alis betaservice är att vänta. Andra som upplyser världen på ett mer handgripligt sätt är le Ztef som har givit sig ut på "webben" med Raz och le boz (välkomna till lunajstojm). De har öppnat mycket mycket lovande och vi önskar att de håller uppe denna snabba takt. Stefan har gått från att ha varit världens näst hemligaste man till detta nästintill vulgära utfläkande över en natt. Vem kunde ana att en liten exhibitionist dolde sig allra längst in. Vi misstänker att hela hemlighetsmakeriet fick sig en rejäl törn när han mötte en överlägsen överman på Ingarö ICA som fullkomligt förnedrade Stefans hemlighetsamibitoner.
-Tjena Scott! Hur e leget?
- Na much.
- What are u doing?
- Stuff.
-Stuff?
- Nah, gonna climb with some guys. *
Inte mer och så var han bortblåst.
* Har ni synpunkter på historieskrivningen får ni diskutera det med Alis knogar och Steklunds begynnande hårpiska.
-Tjena Scott! Hur e leget?
- Na much.
- What are u doing?
- Stuff.
-Stuff?
- Nah, gonna climb with some guys. *
Inte mer och så var han bortblåst.
* Har ni synpunkter på historieskrivningen får ni diskutera det med Alis knogar och Steklunds begynnande hårpiska.
måndag 24 september 2007
BBB
I skuggan av VM så fanns det en ytterligare en tävling, Bloxc Boulder Bonanza gick nu i helgen ute i Ågesta strax söder om Stockholm. Tyvärr så blev deltagarantalet lite lägre än i fjol, då större delen av Stockholms klättrare befann sig på annan ort. [läs inlägget nedan]
Vart alla andra s.k. klättare befann sig, vet bara gud. Förmodligen på något lokalt dammhak och placerar sig i kategorin; plastkramare.
Geir Söderin fanns åtminstone på plats och visade vart skåpet skulle stå trots att han inte ens bor i Stockholm, genom att skicka ungefär dubbel så mycket som andra placeraren.
Jenny Bäckström lyckades plocka första placeringen bland de kvinnliga deltagarna.
Jenny B på okänt problem
Foto : Daniel Engström
Brunos favorit Sydde på Otez et Envoyer som han tydligen ska ha flashat.
Vart alla andra s.k. klättare befann sig, vet bara gud. Förmodligen på något lokalt dammhak och placerar sig i kategorin; plastkramare.
Geir Söderin fanns åtminstone på plats och visade vart skåpet skulle stå trots att han inte ens bor i Stockholm, genom att skicka ungefär dubbel så mycket som andra placeraren.
Jenny Bäckström lyckades plocka första placeringen bland de kvinnliga deltagarna.
Jenny B på okänt problem
Foto : Daniel Engström
Brunos favorit Sydde på Otez et Envoyer som han tydligen ska ha flashat.
Foto: Daniel Engström.
Dont't monkey with my monkeys monkey
Hela Brunoredaktionen och entourage hade begivit sig till Åland för att fira klätterkändisbröllop. Det var med andra ord stora delar av av den nordiska klättereliten som var på plats. Festligheterna var det dominerande inslaget men det han sändas friskt båda dagarna. Vi kan inte dra oss till minnes något hårt problem som inte fick en repetition. Möjligtvis var det en 8b till höger om Dudu som slapp undan men det var mest för att ingen kunde hitta den. Lyckligtvis förevigades det mesta också av klättraren tillika filmaren Dieter. Bättre tillfälle att filma skulle man kunna leta efter - hela ön vibrerade av sann klätterglädje och det mesta hårda gick ner oftast under spektakulära former. Trondheimsklättrarna körde på som på syra. Vi gissar på att Dieter var mer än nöjd. Filmen, som ännu bara är på projektstadiet under det bisarra arbetsnamnet "Hey Monkey! Don't monkey with my monkeys monkey", kommer att följa ett gäng norska guttar och jäntor på olika områden i Skandinavien. Förutom Åland avslöjade han att det i Sverige kommer att bli en kort vända till Kjuge samt lite DWS i norra Bohuslän och Norge under november och december. Vi tyckte att det lät kallt men Dieter hade någon idé om att det skulle bli riktigt häftigt att filma DWS under riktigt tuffa förhållanden och på så sätt skildra den lilla människans bräckliga och utsatta position. Och, det viktigaste av allt, så verkar han ha fått tag i några norska daredevils som har lovat göra det hela iförda rip-curls.
Bruno som tycker att det är vansinnigt kul när det produceras filmer i skandinavien önskar naturligtvis Dieter all lycka på vägen att ro hem detta galna projekt. Lyckas han blir det något i hästväg.
Rollen som helgens tomteluvor går till Simon Brismo och Stefan Wålf som i ljuv förening (naturligtvis med alkohol som kitt) lyckades spraya ner stackars Libby med en kolsyresläckare.
-Är kusten klar Simon?
-Ja, kusten är klar!
Klassiska ord. Tomtar! Tssss.....
Bruno som tycker att det är vansinnigt kul när det produceras filmer i skandinavien önskar naturligtvis Dieter all lycka på vägen att ro hem detta galna projekt. Lyckas han blir det något i hästväg.
Rollen som helgens tomteluvor går till Simon Brismo och Stefan Wålf som i ljuv förening (naturligtvis med alkohol som kitt) lyckades spraya ner stackars Libby med en kolsyresläckare.
-Är kusten klar Simon?
-Ja, kusten är klar!
Klassiska ord. Tomtar! Tssss.....
fredag 21 september 2007
VM
På det stora hela är vi nöjda med resultatet från VM. Anja och Angelica hade man kanske trott skulle gå till semi men när startfälten är extremt jämna kan allt hända. Bollen är ju rund och ringen har fyra hörn som bekant. Sennelöv får stå för det positiva inslaget. I vanlig ordning sticker han ut och överaskar positivt. Som en gammal Münster blir han bara bättre och bättre med åldern. Alltid skönt när old-boys visar var skåpet ska stå. Låt Calleberg och Björnestedt representera nästa gång så har vi säkerligen en plats i semin bokad.
Vi tycker också att Carl-Olas och Bönans insatser är in-the-money. Visserligen hade det varit schysst att bli positivt överaskad men det är en tuff värld utanför Sverige och de slog i allafall en fjärdedel av startfältet.
Men, där finns en detalj som stinger i den nationella själen. Finnarna. De skickar in en nalle som placerar sig på en provocerande femte plats. Provocerande. Ska det behöva vara så? Kan vi inte skicka in någon av förtidspensionärerna Belhaj eller Bosma? Den senare är helt klart i gott slag.
För vidare VM-rapportering hänvisar vi till våran dottersite som har skickat en delegation till klätterspektaklet. Även om de är ena riktiga klåpare på det här med resor förväntar vi oss att de ska ta sig fram innan det hela tar slut.
Vi tycker också att Carl-Olas och Bönans insatser är in-the-money. Visserligen hade det varit schysst att bli positivt överaskad men det är en tuff värld utanför Sverige och de slog i allafall en fjärdedel av startfältet.
Men, där finns en detalj som stinger i den nationella själen. Finnarna. De skickar in en nalle som placerar sig på en provocerande femte plats. Provocerande. Ska det behöva vara så? Kan vi inte skicka in någon av förtidspensionärerna Belhaj eller Bosma? Den senare är helt klart i gott slag.
För vidare VM-rapportering hänvisar vi till våran dottersite som har skickat en delegation till klätterspektaklet. Även om de är ena riktiga klåpare på det här med resor förväntar vi oss att de ska ta sig fram innan det hela tar slut.
Animal Strength
I det växande bloghavet så finner vi ibland en hel del gobitar.
Nu har två hårt sändande profiler lagt upp en foto samt videoblog.
Låt oss presentera Animal Strength som är ett samarbete med Stefan Pettersson samt Stefan Rasmussen.
Ser fram emot många fina bilder.
Redan idag kan vi få se på Petterssons nya Nocke-By Shooting 7C+ på film.
Nu har två hårt sändande profiler lagt upp en foto samt videoblog.
Låt oss presentera Animal Strength som är ett samarbete med Stefan Pettersson samt Stefan Rasmussen.
Ser fram emot många fina bilder.
Redan idag kan vi få se på Petterssons nya Nocke-By Shooting 7C+ på film.
tisdag 18 september 2007
Frankenformaliteter
Den absolut sista delen för den här gången. Det har varit mycket och struligt med bilderna. Blogspot har valt att sålla bort några av bilderna som vi själva har ladda upp men sett mellan fingrarna när vi helt plumpt stjäl bandbredd från andra websidor. Det finns mer historier att berätta från Franken. 
Olofincidenten är ju given men jag har själv varit inblandad i en ännu mer skrattretande incident i Andeltodrom som Olof mer än gärna kryddat återger. Jag lovar, den kommer inom kort. Den behöver bara mogna lite till så att den blir lika härlig som en vällagrad Münster.
Resa dit
Egen bil till Franken funkar fint då det ligger hyfsat nära Sverige. Vill man dock vara lite mer bekväm och flyga har man dock några alternativ att välja mellan. Ryanair till Hahn är det billigaste. Vill inte gärna rekommendera Ryan. Det ligger dels långt bort, har du otur fastnar du i kö på autobahn, och dels är Ryan jävligt sunkiga i allmänhet; bara 15 kiloslimiten är tuff att klara med allt klätter- och campingkrimskrams som ska med. Rådet är alltså att inte flyga med Ryan och boka något annat snabbt innan någon preisknüller i erat sällskap hinner boka till Hahn. Bättre är då att flyga direkt till Nurnberg även om det innebär en mellanlandning. Då hinner man klättra samma dag om man väljer rätt flyg och är du ute i god tid blir det inte så värst mycket dyrare. Godtagbara alternativ är också Frankfurt (den riktiga) eller Munchen men det tar typ två timmar om man klarar sig från köbildningar på autobahn.
Hyra bil
Bil är billigt att hyra. Leta lite bland de etablerade bolagen så hittar ni alltid något. I somras hyrde vi en liten 206a i tre veckor för drygt 4000. Ingenting, om man är några som delar.
Bo
Det vanligaste är att man tar in på Oma Eichlers camping. Det är billigt och det finns gott om klättrare att umgås med. Känner du för att lyxa till det kan du hyra ett skjul för bara en euro extra per natt. Ett värdigt alternativ om man inte orkar släpa med sig tält och liggunderlag. Jag har kört med både kudde, lakan och duntäcke vid flera tillfällen. Ännu lyxigare blir det om du tar in i något av de rum som Martha har till förfogande. Då får dessutom ett schysst kök och fria varma duschar. 10 euro natten kostar det kalaset vilket är betydligt billigare än de pungslag som de svenska lågprisalternativen vandrarhem delar ut.
Nackdelen med campingen är att den inte ligger optimalt placerad. Jag hade hellre sett att den låg i närmare Waischenfeld, Gössweinstein eller Pottenstein så att man skulle ha lite närmare norrut. Tyvärr, är de dyrare och dessutom nersmetade av tyska Michael Bolton look-a-likes. Våran kunsper är dock som vanligt ganska begränsade men vässa tyskakunskaperna och ta en titt på den här sidan.
Förare
Det finns numera en uppsjö guideböcker över Frankenjura. De som gäller är de som är författade av Rökers eller Schwertner
Röker
Bra skit: De absolut bästa vägbeskrivningarna och klippskisserna. Detta gör att jag föredrar föredrar deras förare.
Dålig skit: Inget stjärnsystem. Även om det är en stjärnor är en subjektiv fråga är det ändå ett bra hjälpmedel. Att klättra de leder som har mest krita kan leda till att man hänger på leder som Leftfield istället för Ruptur eller Osho. På minussidan hamnar också fotona; Röker är verkligen mycket människa. Endast killen i 7+8 övertrumfar Röker.
Harald Röker
Schwertner kompletta
Bra skit: Snygg layout och fina bilder och stjärnsystem. Även om stjärnutdelandet i vissa fall känns som ett mysterium.
Dålig skit: Enbart på tyska men det går ganska bra ändå. Vägbeskrivningarna och klippskisserna kan vara lite väl enkla i bland. Framförallt kan vägbeskrivningarna skicka i väg dig på irriterande irrfärder i buschen.
Schwertner Frankenjura Extreme
Denna förare är den senaste utkomna och fångar upp det "bästa" för 8 och uppåt.
Bra skit: Du får det mesta av du behöver samlade i en bok. Den är på engelska.
Dålig skit: Samma problem med vägbeskrivningarna som i den kompletta föraren. Jag håller inte riktigt med Simpson, som inte verkar ha kollat in föraren så mycket. Fråga bara Kalle och Elias hur länge de letade efter Planetarium. Du missar också en del ställen som inte finns med som till exempel Illafells grotte som i mitt tycke är några snäpp bättre än Wolfsberger grotte.
Markus Bock
Vilken ska man då köpa? Har du råd och ska stanna lite längre i Franken skulle jag satsa på Rökers båda. Annars är det Frankenjura Extreme som gäller. Samtliga finns att få tag i på Eichlers camping. Där finns även blädderex så att du kan skaffa dig en egen uppfattning innan du slår till.
Okej, det var en jävla massa klippor. Vilka ska man egentligen sikta in sig på om man bara stannar 1-2 veckor?
I 7a-7c registret bjuder vi på följande bukett: Weisenstein, Marientaler wand, Diebelsloch, Schlossbergwand, Roter fels och Heldwand till att börja med. Klättrar du hårdare kan du börja med Schlossbergwand, Holzgauerwand, Rolandfels, Waldkopf, Krottenserturm och Eldorado så håller du dig sysselsatt ett bra tag.Güllichmåsten: Centre Court 10-, Killer 10, Ghettoblaster 10-10+, Wallstreet 11- och Action Directe 11. Någonstans i den här listan måste du stöta på patrull.
"Regnsäkra" En riktig livräddare under slaskiga sommarmånader. Denna kunskap kommer att behövas men bortsett det allmänt otrevliga med att traska omkring i regn på en camping går det ganska bra att klättra bara man vet var man ska.
Mannen, myten och trikån.
Bärenschlucht, Holzgauerwand, Puttlachtal wand, Eldorado och Rolandfels
Håller sig torra länge.
Breitenstein
Ligger högt och är öppet. Du kan bli blöt men de branta lederna klara sig bra.
Freudenhaus eller Aalkorber Wände
Det kan spöregna men förvånansvärt nog klarar den sig ganska bra. Bra leder är Ejakulation 8 som iofs är lite knivig att toppa när det spöregna som värst och de lite hårdare turerna till höger eller uppe vid Silberne Sterne.
Silberne Sterne
Roter fels
En stor del av väggen skyddas av ett överhäng på toppen. Det är inte alla leder som går hela vägen upp.
Heldwand
Heldbräu 8 och Gunter Priem 9-/9 liksom några av turerna till höger på klippan klarar sig hyfsat. Det kan dock bli lite fuktigt på nederdelen.
Schlossbergwand
Klarar sig bra från regn men blir väldigt fuktigt efter någon dags regnande. All krita suger åt sig fukten på ett utomordentligtsätt. Det rinner också igenom. De lite lättare lederna till höger om Hochspannung brukar dock gå att klättra. Det går hyfsat att klättra om det just har börjat klättra. Har det regnat några dagar: åk bara dit för de lite lättare lederna.
Bouldring i Franken.
Glöm det. Snoka reda på några filmer på nätet. Traverser. Vad mer kan man säga? Lämna paddan.
Olofincidenten är ju given men jag har själv varit inblandad i en ännu mer skrattretande incident i Andeltodrom som Olof mer än gärna kryddat återger. Jag lovar, den kommer inom kort. Den behöver bara mogna lite till så att den blir lika härlig som en vällagrad Münster. Resa dit
Egen bil till Franken funkar fint då det ligger hyfsat nära Sverige. Vill man dock vara lite mer bekväm och flyga har man dock några alternativ att välja mellan. Ryanair till Hahn är det billigaste. Vill inte gärna rekommendera Ryan. Det ligger dels långt bort, har du otur fastnar du i kö på autobahn, och dels är Ryan jävligt sunkiga i allmänhet; bara 15 kiloslimiten är tuff att klara med allt klätter- och campingkrimskrams som ska med. Rådet är alltså att inte flyga med Ryan och boka något annat snabbt innan någon preisknüller i erat sällskap hinner boka till Hahn. Bättre är då att flyga direkt till Nurnberg även om det innebär en mellanlandning. Då hinner man klättra samma dag om man väljer rätt flyg och är du ute i god tid blir det inte så värst mycket dyrare. Godtagbara alternativ är också Frankfurt (den riktiga) eller Munchen men det tar typ två timmar om man klarar sig från köbildningar på autobahn.
Hyra bil
Bil är billigt att hyra. Leta lite bland de etablerade bolagen så hittar ni alltid något. I somras hyrde vi en liten 206a i tre veckor för drygt 4000. Ingenting, om man är några som delar.
Bo
Det vanligaste är att man tar in på Oma Eichlers camping. Det är billigt och det finns gott om klättrare att umgås med. Känner du för att lyxa till det kan du hyra ett skjul för bara en euro extra per natt. Ett värdigt alternativ om man inte orkar släpa med sig tält och liggunderlag. Jag har kört med både kudde, lakan och duntäcke vid flera tillfällen. Ännu lyxigare blir det om du tar in i något av de rum som Martha har till förfogande. Då får dessutom ett schysst kök och fria varma duschar. 10 euro natten kostar det kalaset vilket är betydligt billigare än de pungslag som de svenska lågprisalternativen vandrarhem delar ut.
Nackdelen med campingen är att den inte ligger optimalt placerad. Jag hade hellre sett att den låg i närmare Waischenfeld, Gössweinstein eller Pottenstein så att man skulle ha lite närmare norrut. Tyvärr, är de dyrare och dessutom nersmetade av tyska Michael Bolton look-a-likes. Våran kunsper är dock som vanligt ganska begränsade men vässa tyskakunskaperna och ta en titt på den här sidan.
Förare
Det finns numera en uppsjö guideböcker över Frankenjura. De som gäller är de som är författade av Rökers eller Schwertner
Röker
Bra skit: De absolut bästa vägbeskrivningarna och klippskisserna. Detta gör att jag föredrar föredrar deras förare.
Dålig skit: Inget stjärnsystem. Även om det är en stjärnor är en subjektiv fråga är det ändå ett bra hjälpmedel. Att klättra de leder som har mest krita kan leda till att man hänger på leder som Leftfield istället för Ruptur eller Osho. På minussidan hamnar också fotona; Röker är verkligen mycket människa. Endast killen i 7+8 övertrumfar Röker.
Harald RökerSchwertner kompletta
Bra skit: Snygg layout och fina bilder och stjärnsystem. Även om stjärnutdelandet i vissa fall känns som ett mysterium.
Dålig skit: Enbart på tyska men det går ganska bra ändå. Vägbeskrivningarna och klippskisserna kan vara lite väl enkla i bland. Framförallt kan vägbeskrivningarna skicka i väg dig på irriterande irrfärder i buschen.
Schwertner Frankenjura Extreme
Denna förare är den senaste utkomna och fångar upp det "bästa" för 8 och uppåt.
Bra skit: Du får det mesta av du behöver samlade i en bok. Den är på engelska.
Dålig skit: Samma problem med vägbeskrivningarna som i den kompletta föraren. Jag håller inte riktigt med Simpson, som inte verkar ha kollat in föraren så mycket. Fråga bara Kalle och Elias hur länge de letade efter Planetarium. Du missar också en del ställen som inte finns med som till exempel Illafells grotte som i mitt tycke är några snäpp bättre än Wolfsberger grotte.
Markus BockVilken ska man då köpa? Har du råd och ska stanna lite längre i Franken skulle jag satsa på Rökers båda. Annars är det Frankenjura Extreme som gäller. Samtliga finns att få tag i på Eichlers camping. Där finns även blädderex så att du kan skaffa dig en egen uppfattning innan du slår till.
Okej, det var en jävla massa klippor. Vilka ska man egentligen sikta in sig på om man bara stannar 1-2 veckor?
I 7a-7c registret bjuder vi på följande bukett: Weisenstein, Marientaler wand, Diebelsloch, Schlossbergwand, Roter fels och Heldwand till att börja med. Klättrar du hårdare kan du börja med Schlossbergwand, Holzgauerwand, Rolandfels, Waldkopf, Krottenserturm och Eldorado så håller du dig sysselsatt ett bra tag.Güllichmåsten: Centre Court 10-, Killer 10, Ghettoblaster 10-10+, Wallstreet 11- och Action Directe 11. Någonstans i den här listan måste du stöta på patrull.
"Regnsäkra" En riktig livräddare under slaskiga sommarmånader. Denna kunskap kommer att behövas men bortsett det allmänt otrevliga med att traska omkring i regn på en camping går det ganska bra att klättra bara man vet var man ska.
Mannen, myten och trikån.Bärenschlucht, Holzgauerwand, Puttlachtal wand, Eldorado och Rolandfels
Håller sig torra länge.
Breitenstein
Ligger högt och är öppet. Du kan bli blöt men de branta lederna klara sig bra.
Freudenhaus eller Aalkorber Wände
Det kan spöregna men förvånansvärt nog klarar den sig ganska bra. Bra leder är Ejakulation 8 som iofs är lite knivig att toppa när det spöregna som värst och de lite hårdare turerna till höger eller uppe vid Silberne Sterne.
Silberne Sterne
Roter fels
En stor del av väggen skyddas av ett överhäng på toppen. Det är inte alla leder som går hela vägen upp.
Heldwand
Heldbräu 8 och Gunter Priem 9-/9 liksom några av turerna till höger på klippan klarar sig hyfsat. Det kan dock bli lite fuktigt på nederdelen.
Schlossbergwand
Klarar sig bra från regn men blir väldigt fuktigt efter någon dags regnande. All krita suger åt sig fukten på ett utomordentligtsätt. Det rinner också igenom. De lite lättare lederna till höger om Hochspannung brukar dock gå att klättra. Det går hyfsat att klättra om det just har börjat klättra. Har det regnat några dagar: åk bara dit för de lite lättare lederna.
Bouldring i Franken.
Glöm det. Snoka reda på några filmer på nätet. Traverser. Vad mer kan man säga? Lämna paddan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)