tisdag 27 juli 2010

Grattis Christobal

Christobal aka Christer Holmlund.

Mycket finns det att säga om denna karl. Han är definitionen av en blockjägare, och vi är många i Stockholm som repeterat hans oräkneligt många linjer som han lyckats satt upp med åren.

Ikväll höjer vi glasen och skålar i din ära Chrille! Grattis på 40 årsdagen!

fredag 9 juli 2010

Dignitas

Nu är det sommar i stan och det är ganska lätt att förpassa klättringen till baksidan av den vänstra handen. De få som kämpar emot får det också ganska tufft. Att ha en halvdålig dag under bra säsong brukar sällan få särskilt stora konsekvenser. Lägger man däremot ihop en halvdålig dag med en tryckande varm kväll som följs av regn och på det en stor svärm av insekter som förpestar tillvaron nere vid klippfoten får vi en rejäl humörsläckare. Man känner sig kort och gott värdelös och funderar på att göra slag i saken och utnyttja rabattkupongerna till Dignitas som du fått av din svåger för att göra slut på det patetiska stycke människa som är du.

I tisdags valde jag ett pass på Karbin. I onsdags skickade jag ett kort mail för att höra hur det gått för de som letat sig ut:

”Det var misär.

Inte så mycket för regnet, även om det gjorde sitt till för att upplevelsen inte skulle bli toppen. Vi hade svårt att hitta dit – de har byggt motorväg som gör att beskrivningen i föraren, som vi inte hade med oss, inte kan följas. Vi valde fel led. Ful, tråkig, lös, blöt, hård. Ingen kom upp. När jag kom hem kunde jag konstatera att vi misslyckats på en 7c. Jag kom inte upp till ett ställe som enligt föraren gör den till en 7b. El Coral var namnet – första leden på franska väggen.

De andra var inte alls lika missnöjda med klättringen och Fritz var väl åtminstone halvnära att göra’n, och visst kanske lite av min negativa inställning beror på att jag helt enkelt var riktigt dålig. Kunde liksom inte ta i, kunde inte stå på fötterna, och var allmänt usel och var säker på att vi försökte klättra en 8a – minst. Men nästa besök tror jag ändå att jag byter taktik och hoppar ett steg till höger till en enligt föraren tre gradsteg hårdare led. Då går det nog bättre. ”

tisdag 6 juli 2010

Inställt

MKK kommer med tråkiga nyheter.

Trots den kniviga planeringen mitt i sommaren så hade det nog kunnat bli en ganska hyfsad tävling om inte landslaget valt att satsa på för-VM. Som ni har förstått har vi snarare varit mer tveksamma inför landslagets prioritering snarare än SM:s kalenderplacering (även om vi misstänker att julitävlingar generellt har det tufft att locka deltagare). Hur har landslagsledningen motiverat detta?

fredag 2 juli 2010

SM

Projekt retrochipping är definitivt ett seriöst förslag och vi får se var det tar vägen här under sommaren. Något säger oss att FA själv har lekt med den tanken. Litet lustigt att några föreställer sig att vi ska dra ut till klipporna för att banka lite hursomhelst på stenen. Någon måtta får det vara. Ska något göras så ska det vara både förankrat och sanktionerat. Men vem vet, ibland jobbar erosionen snabbt…

Över till andra artificiella saker: Tävlingsklättring. Vår inställning till tävlingar har vajat lite fram och tillbaka genom åren, beroende på humör och dagsform. Just nu lutar vi åt ett svagt pro varför vi nu listar några konstigheter med sommarens tävlingskalender.

SM på sommaren och mitt i semestern skapar inte några goda förutsättningar för någon större anstormning. För att ytterligare spä ut startfältet har landslagsledningen valt att prioritera ”För-VM” som äger rum samma helg. Vi lägger ingen värdering i detta (kanske en frågan för TK och landslaget att diskutera) utan konstaterar att det är ett symptom på hur det ser ut med tävlingsklättringen i Sverige. Vad vi har hört lär det dock dyka upp ett och annat starkt kort i Malmö trots kalender- och semesterkrocken. Och för tusan, åk dit! Även om ni möjligtvis inte får se våra fagra nunor så kan ni passa på att äta lite glass, titta på skejtarna och hänga lite med de sköna skåneklättrarna - För-Vm är ju ändå bara poänglöst. Åk på en världscup istället om det ska samlas erfarenhet.


Generellt är vi dock av åsikten att tävlingsklättring lämpar sig allra bäst från mitten av oktober till början av april. Optimalt borde Sverigecupen ligga under den här tidsperioden och SM någon gång i mars. Säsongens frukt är det som gäller och så kan landslaget med bihang åka runt på VC.

Vilket leder oss till lead SM i augusti. Vi har snuddat vid det förr men här har vi ett tidsschema som verkligen trycker in kniven i seniortävlandet och vrider om… med gusto. Att hela programmet bjuder på stor underhållning för oss som är lite så där allmänt blasé är en sak, att SM i lead för seniorer avgörs onsdag, torsdag och lördag är… konstigt, för att utrycka sig i milda termer, med tanke på hur mycket beundransvärd energi som verkar läggas ner på arrangemanget i övrigt.

Vem utanför Stockholm med heltidstjänst kommer att prioritera detta? Kanske snappa upp både ett och annat erfarenhetsberikande bland prostitutionen och narkotikahandeln på Formule1, som kan berika den fyra nätter långa vistelsen i Stockholm. Vilka 9/17 i Stockholm kommer att lägga sin tid på dessa? Svaret får vi kanske om vi studerar deltagarlistorna från de senaste leadtävlingarna. Bläddra bläddra bläddra… hm, senast i Stockholm var det extremt välbesökt: hela åtta seniorer. Det kanske är en lite väl tuff målsättning att leva upp till med rådande planering. Ett tips för alla juniorer är väl att passa på att stiga upp i seniorklassen, nu finns det verkligen utrymme att ta för sig.

Pust, det här var en harang värdig en annan sida på nätet...

torsdag 1 juli 2010

Måldriven?

Efter gårdagens träningsvända så avslutade några locals kvällen men ett par (läs 6) kalla Landet i slentrian maner. Nyfiken som jag är så gillar jag att tjuvlyssna på andra människor samtal. Inte så mycket till tjuvlyssningen egentligen när de faktiskt sitter bredvid en, men, ja, ni fattar.


Donna 1 > Donna 2: jag ska börja träna!

D2 > D1: Shit, då måste jag också börja.

AK > D2: Ursäkta att jag stör, men varför måste du börja? Får du dåligt samvete för att din vän tränar?

D2 > AK: Egentligen gör jag redan det. Men jag hinner inte. Måste styra upp mitt liv först.


Quoi?


Det där med tid och prioriteringar är en helt annan bok som några redan blivit rika på att skriva, så jag tänker inte ens försöka.


Men varför tränar vi? Vad driver oss till att fortsätta med det?

Vi klättrare har ju det lätt. Vi tar oss från A > B. Funkar inte det så försöker vi lite till. Om inte det funkar så börjar vi leta genvägar i form av… träning?


Jamey Jasta vrålade nyligen alla sina anledningar till varför han ansträngar sig hårdare i Hatebreed's Facing What Consumes You. Något som mina kollegor fullständigt sket i och bad mig sätta på hörlurarna. Men det fick mig att börja tänka efter.



Utvecklingen i byn är väldigt spännande att följa. De yngre piskar oss 30 något redan under uppvärmningen, och vi harklar diverse hypokondriska ursäkter till varför vi just idag precis som igår inte är i form. Men ändå står vi där med samma mål i sikte.


Vad driver dig?



"Until it bleeds" får en ny mening. Måldriven?