I fokus

Mansfester

Igår kväll var det ganska glest på verket. Helkväll på Flaten till tonen av en nytrimmad DT. Sydde gjorde Baretta, Stark-Erik Sumitomo och Peter Columbo. Flamman svor mest. Vi noterar att Peter modigt sätter 8a på Columbo. Big up! Nu var det några år sedan sist vi gick den men att sätta den som 7c tja… the finest fiction sen Tjock-Steffes Dieter.

----

Klätterverket inbjuder till någon form av heldag i samband med premiären av The Sends den femte september. Det blir workshop med Björn Bergman samt något ytterligare evenemang innan det är dags för filmvisning. Mer info om detta senare. Efter diverse dubbelbokningar fick premiären flyttas till SF-biografen som ligger vägg i vägg. Så förutsatt att filmen är bra så kan filmvisningen bli en rakt igenom trevlig upplevelse. Enligt ryktet lär Shawns tips till blivande filmmakare vara att inte göra film i Sverige. Vi gissar på att det inte handlar om revirpinkande utan snarare att den svenska marknaden är för liten och att svensk sten icke göre sig på film.

-----

Denna mansfest följs av ytterligare en. En helkväll med Sharma. Fantasieggande eller hur? Vi tänker oss en vända på söder innan taxin går till Berns eller Riche och har man tur kanske det också vankas lite nacht spiel allt medan Said spelar olika instrument. Så kul kanske vi inte ska ha. Chris visar bilder, Said intervjuar och sen spelar Said olika instrument. Och sen blir det utlottning av prylar och sen blir det konfetti samt åter en liten titt på The Sends. 160 eller 200 kronor kostar kalaset.

En del gillar att gå på såna här jippon. Andra inte.

The Grades Explained

Efter att ha granskat gammalt material så kan vi bara konstatera att dagens aktuella ämne inte är så pass nytt som andra tror. Vi skippar E-snacket för att göra det enklare att bara förstå svårigheten. Annars behöver man börja rita bilder för att stimulera andras gråceller.

Följande artikel är hämtade från OTE #42 anno 1994. Alltså 14 år sen för dem som uppenbart är sifferblinda.

The Grades Explained
With the growing acceptance and use of the French grade (F-prefix) for sport climbs in Britain, the grading game has been further defined. Bouldering at the highest level does not sit easily within any existing British system and so has led to the adoption of a new grading standard amongst those at the top of the sport. Based on the well-refined system evolved at the French bouldering mecca of Fontainebleau, the Fontainebleau grade (F-prefix) is now accepted as being the most accurate comparative method of grading problems. To give an idea of the level of difficulty, the following comparisons can be used.

Men innan vi tittar på graderna så låter vi oss förnedras av följande citat; “The 7a technical grade suggest the hardest move/moves are kind of easy”

Yeah right.

Hade det varit så pass enkelt så hade TCG teorin kunnats bevisas av självaste filosofen. Krävs ju inte en direkt någon Handelsstudent för att fatta sifforna. Rätt uppenbart att det saknas några infallsvinklar. Until then, shit don't work!

Soft

Precis suttit och sökt i gamla Bettan efter gamla FA:n som jag satt upp med åren. Inga större bedrifter att skryta med, tvärtom, rätt softa bedrifter. Med extra betoning på soft.

Just detta har mertalet av linjerna som jag satt upp blivit markerade med. Inget att bry sig om direkt, annat än att man anses vara en mjukis.

Det som är förvånande är att ingen, utom en person, har angivit en annan grad. Andra har enbart markerat den som just soft. Soft i förhållande till vad då?

Graddiskussioner är alltid roliga att följa, framförallt att se hur lätt folk låter sig provoceras av andra som sandbagar deras eventuella projekt. Kjuge sidan brukar bjuda på några leenden.

Ponera följande; Chrille sätter upp ett problem, föreslår graden 6B. Kajjan repeterar, och säger inte ett pip. Hogge repeterar och föreslår 7A. Nu blir det ett jävla liv, eller hur? Hogge måste vara slut i huvudet.

Kommer problemet att få mer trafik nu när den är inom gradjägarens spann? Mest troligt.

Kommer denne att förslå en ny grad, och gud förbjude regga den som 6B och gå miste om extra poäng? Nä.

Hur lyckas man då med konsten att marknadsföra ett problem?
The Temptations har svaret på det; The best things in life are free.

“En giveaway” har nog mertalet av er använt vid valda tillfällen. En soft linje med lätt förtjänade poäng. Mmm, we like.

Men å andra sidan är det inte så viktigt med grader. Det handlar om att ta sig upp oavsett graden, antingen fixar man det eller så gör man det inte. Då är man soft.

Gradhysteri?

I ett gammalt inlägg skrev vi att graderingen i Knutstorp var extremt ojämn. Det hårdaste problemet jag var på var en Marty mat... 7b+ vilken jag upplevde som många gånger barskare än något av de högre graderade problemen på Kristibrudblocket. Huruvida man ska gradera ner Kristibrudblocket eller gradera upp resten av skogen är en smaksak.

Det renderade i vart fall i en direkt passning av Rasmussen. Säg den svensk som åkt till Font och löpt amok i graderna? Typ ingen, inte jag i alla fall. Och Font är tveklöst det område som har påverkat svensk gradering i störst utsträckning. Kjuge bär vittne om detta. Kjuge, Sveriges största och bästa område, har dessutom haft en ganska aktiv och stor population som successivt justerat graderna vilket, med några få undantag, givit en homogen gradering. Knutstorp är bra mycket färskare än Kjuge och graderna där har ännu inte riktigt satt sig. Inget konstigt med det. Tyvärr är BIMBO avsomnat på obestämd tid vilket naturligtvis fördröjer förloppet avsevärt.* Det viktiga med graderingen är att området blir homogent och inte att det blir identisk med graderingen i Magic Woods. Det kommer det aldrig att bli om man inte lyckas forsla blocken till varandra och jämföra sida vid sida.

Med tiden har jag lärt mig att det alltid är enklare att gradera ungefär en hel grad hårdare än din första impuls. För det första brukar det gå mycket snabbare att nedgradera än uppgradera. För det andra är det tveklöst så att en högre grad lockar till repetitioner; en soft 7b drar större massor än en benhård 7a. Har du nu klättrat ett fint problem kan det vara värt att lägga ut lockbeten för att få andra att göra detsamma. Som bonus, kan du med denna inställning vifta bort om några tycker att det var soft eftersom de själva indirekt bad om det.


*BIMBO är på gång på Sverigeföraren. Oavsett vilken form det tar är nästan det viktigaste att det kommer att finnas en bra och smidig kommentarsfunktion.

apropå ticks

Nås vi av ryktet att Kalle O gjorde Powertrip eller Kristallbandet efter att han kom hem från Frankenjura. Han har ju slutat att regga på 8a så vi satsar på hörsägen och jungeltrumman.

Vad hände i Franken egentligen? Lite av ett Olof-syndrom. Enligt vittnesmål hängdes det länge och väl på både Slimline och Ekel. Länge och väl.


Fallataket som inte längre är möjligt att beskåda på den numera icke-existerande bloggen The Lowdown ska vara bra. Vi fick ett litet mail:

" Falla är fint....väldigt sällan jag känner för att göra alla problem på ett svenskt boulderområde....men så känner jag för Falla (de är ju visserligen bara 20 problem typ....men ändå)......vilket är lite märkligt med tanke på att det bara är en nordvänd klippsida djupt inne i skogen....men min nya teori är att man måste bejaka när man känner för att klättra utomhus...."

Och vi kan ju bara hålla med. Bejaka era begär om det nu inte är samma sorts begär som mannen tvärs över gatan lider av; han borde bejaka rullgardin.

Icke-existens är ju också en tråkig trend som har slagit in 2008. TKAK, Borrbult(temporärt), Bloxc (nära nära), Stoneroots och The Lowdown. Hassemannen, Sendit och Klätterbilder saknar vi också även om vi hyser ett visst hopp om snar aktivitet. Kanske bäst att haka på trenden ändå?

Nya och gamla tick.

Lite ditt och datt en onsdag som denna. Det har skickats faktiskt, sånt där som vi inte varit alltför vassa på att rapportera den sista tiden. Sends är lite av en färskvara. En halvdag senarre känns det lite unket och två dagar gamla är de till och med lite ruttna.

Men vi skiter i det och påtar lite i såväl dagsgammal som väl intorkad dynga.

Sydde börjar äntligen etablera sig på allvar i de lite högre graderna. Enligt utsago längtar han efter lägga repet på hyllan och äntligen kicka i gång bouldersäsongen. Vi förstår vad han menar, själv sitter man i ett sportklätterlimbo för tillfället. Nåväl, vi ska inte gå in i detalj på det, istället var det ju Sydde som skull lyftas fram. I går tickade* han av S.F.W. Att ni fortfarande väntar på att det skall flasha till på dottersiten beror på att han fortfarande velar om graden. 7c+ eller 8a?

Att Per N och Peter L skickar hårt är numer vardagsmat. Först ut var som bekant Per med Voigas men Peter var inte långt efter och plockade med sig både Voigas 8a/b och Riverbed 8b från Schweiz. Vi kan inte göra mycket annat än att lyfta på hatten för denna vidunderliga prestation. Men det här visste ni ju redan.

Matte Nyberg visar också livstecken och vi inser var han har hållit hus i sommar. Matte kör lite samma stil som Per och Peter; när han väl har bestämt sig för att göra ett problem är det bara en tidsfråga innan stenen ger upp på ren utmattning. Stort grattis till hans första 8a i vilket fall. Hoppas att det som grädde på moset också var ett fint problem.

Vad gjorde Olof i Franken egentligen? 6 registreringsbara ticks på tre veckor varav den ena är en 2:go 8a och resten onsighter. Vad än han gjorde var det ändå tillräckligt för att hålla Lindström på någorlunda behörigt poängavstånd på rankingen. Vi går en spännande höst till mötes.

Thats it! Nog för nu, vi har hjul som väntar på att uppfinnas. Men vi slänger in en liten bonus bild på Ron-Ron et caramel i Rocklands.




*Vågar man fortfarande använda begreppet ticka?

Hodo

En del personer med bristande självinsikt brukar uppmana sina meningsmotståndare på internet att klättra mer och skriva mindre. Klättra och skriva på internet är sällan rena substitut, något vi ganska handgripligt har förevisat med den senaste månadens relativa inaktivitet. Vi har knappt skrivit en rad på bloggen, samtidigt har vi inte rört oss många meter i höjdled. Senast vi intog en horisontal position var när Italien sparkade ut Frankrike från mästerskapen.

Men det är ju inte riktigt sant.

Ibland sker det saker som får en att förstå att något särskilt är på gång. När vi för någon månad sen upptäckte att det för en gångs skull fans tvål på muggen på KV höjde vi på ögonbrynen. Något särskilt var helt klart i görningen. Hur ofta får man tvaga labbarna efter konstens alla regler på ett klättergym i Stockholm? Det är som att komma till gymmet och upptäcka att det är rent och välstädat. Inte särskilt sannolikt - det sker ungefär med samma regelbundenhet som våra kärnkraftverk havererar. Definitivt skumt. Och när vi kom ner till väggarna och möttes av inte bara en utan tre David Hodo-kopior insåg vi att KV äntligen äntligen börjat styra upp sin interiör. Boulderväggarna under fjällrävenväggen såg annorlunda ut. KV har länge varit i behov av lite uppryckning och vi ser fram emot fortsättningen.


Hodo

Ali kommenterar:

"Märkliga rykten hade redan börjat cirkulera att den nya väggen skulle eventuellt vara en fara för dem som körde rep på fjällräven.

”Någon kommer att skada sig. Kidzen är rädda att falla.”

Men vid första anblick av den gamla bullen så poppar den första frågan upp;

”Hur f*n kan man skada sig om man tar ett fall där?”

och alla eventuella farhågor dementeras av Bozman.

Hur som helst så är väggen ett fint ansiktslyft för verket. DJ båset på toppen får en redan nu att ladda inför nästa Boulder Bash. Flip the beat."

---

Ibland ångrar man att man inte knäppte på kameran. I fredags gjorde Olof en episk bestigning av Frispel i Kasviken. Hade vi fått den på film så hade veckan varit räddad för samtliga läsare av denna blog. Nu fick endast närvarande privilegiet att njuta av Olofs konventionsprängande ordsvador och klättring.

En annan grej som borde dokumenterats var Flammans expriment med diverse hudvårdsprodukter. Efter att ha tillbringat minst två timmar för mycket i solen gick Flammans nylle i rödrosa. Naturligtvis känns det inte bra och sånt måste smörjas. Vad finns till hands? Jo, Climb-On!

-Hrm, är det någon som har något annat än Climb-On.

Tystnad tillbaka. Så Flamman börjar nogrant kleta in hela fejjan med Climb-On. Funkar så där - det vet Flamman nu. Men fett blir det, riktigt fett. Då kommer Bruno på att Steklund med hela sitt Himbo-kit sitter i samma bil.

-Stekis, har du något åt Flamman?

- Visst, vad vill ni ha? Elisabeth Arden?

I ren desperation applicerades även EA. Resultat? En välvaxad Red Delcious:



---

Har ni extremt lite att göra kan ni scrolla igenom denna guldtråd på TKAK. Är inte de norrlänningar underbara när de kommer i gång? Grälsjukare folk får man leta efter.

"-"Jag anser att jag har gjort för få (garanterat under tio) sprängningar, blockförflyttningar, markberedningar mm för att kunna tilldelas "cred" för att ha gjort en betydande insats på Skravelsjö och därmed så besitter jag ej kunskap att förstå vad som är rätt och fel för detta område."

-"För att jag inte ska kunna anklagas att "glida" på andras bekostnad så förbjuder jag er härmed att använda mitt namn i erat register på platser som jag ej själv godkänt"
"

Höversby

I dag är det "The day of nothing". Vi har gått så långt in i inaktiviteten att till och med dvalan känns stressande. I dag är dan när ingenting händer. Kanske kommer något att ske lite senate men just i denna stund är någonting ingenting. Det är så mycket ingenting att även de som gör något av ingenting inte kan göra någonting av det.

Det var inledningen till en text i måndags. I tisdags fick vi ny fart och landade i Höversby, av alla ställen, och kickade igång systemen igen.

Höversby är litet men naggande gott. Med Knutstorp i omedelbar närhet är området också en destination för lite mer långväga resenärer. Tre riktigt klättervärda problem och lite annat smått och gott. Finast är nog Samuraj 7c tätt följt av Ronin 8a och Guns n Roses 7c. Som vanligt med Lping-bouldringen förstår vi oss inte på graderna. Eftersom vi tidigare har hävdat detta och linköpingsborna har skickat lite undrande frågor om denna Hawaii-stämpel ska vi försöka förtydliga vad vi menar.

Samuraj som av många anses vara lite lättare än 7c, då annan beta än OG brukas, anser vi är solid i sin grad och hårdare än Guns n Roses eller någon av alla varianter på Kristibrudblocket i Knutstorp. Gällande probelemen Silverado och Aldrig vid min svans hade graderingen varit den omvända om vi själva hade graderat. Vår generella uppfattning är att det är snålt med poäng på de lite flackare problemen medan man generellt får bra utdelning för mödan på de branta. Samtidigt bör man inte glömma att denna uppfattning säkert säger en hel del om vår egen förmåga.

Klart är att Knutstorp och Höversby har våran starkaste rekommendation i dagsläget. Så mycket bättre block finns det inte på många andra ställen i detta land.

Dynga

Sommarens intåg har i princip tagit död på all klätterlust för närvarande. Några pliktskyldiga tvåtimmars pass till inomhusgymmen har det blivit på den sista tiden. Så pass många att man snart skulle kunna göra en ny gymranking. Inte för att vi ids göra det före hösten men det är ju lite talande att man är mer intresserad av att klättra inne än ute när det nålen dallrar på trettiostrecket. Klättra inne betyder alltså mindre klättring och mer tid till annat.

Annat kan tex innebära att man står med flipflops i en halvbrunnen hög med koskit utanför Alfta och skyfflar upp det på en kärra. Då vi vet att det finns bouldrare runt i landet med anknytning till Alfta och Edsbyn kan vi berätta att det mycket väl är värt att släpa dit paddan. Av det mer intressanta och lätthittade tillhör ett fantastiskt block på hygget i Kilens precis där man svänger in mot Runemo på väg 50. På andra sidan Edsbyn ligger Ångbåtarna som man hittar om man kör väg 301 och tar av vänster genom Homna och Gammel-Homna därefter är det skyltat. Ångbåtarna är två enorma block med några riktigt fina linjer. Väl värda ett besök om man är i trakterna.


---

Låga starter verkar vara på modet igen. Bland det märkligare vi såg förra året var uppkomsten av True, Real och True Real assis. Detta är ju ett bara ett oförblommerat flörtande med liggstarten - den verklige satan i sammanhanget. Vad är oddsen på att "Way low..." snart inte bara innebär rumpan utan också skuldran i backen. Vi har iofs länge varit förespråkare av Spankeds hjärteprincip "The more, the merrier" (Har ni en gång besökt Ålandsdal, Högdalen eller Houdini så förstår ni säkert tjusningen med detta) men någon gång behöver man kanske dra gränsen? Fast som vanligt är det ju upp till alla att göra det dom tycker är mest värdefullt med sin tid.

---

På tal om gränsdragning verkar det ha blivit ett stort palaver på 8a.nu när de tar upp frågan om anorexia inom klättringen. Vi var inte riktigt med från början men som vi förstod det handlade det från börja att kicka ut alla undernärda från scorecardet. Om vi bortser från det omöjliga att omsätta detta i praktiken och det kanske inte är rätt väg att utesluta någon pga en sjukdom så anar vi att det finns en god tanke bakom det hela. I en sport som underlättas av att man har mindre att släpa på är det inte så konstigt att anorexi och bulemi förekommer. Detta är en baksida av sporten som knappt uppmärksammas överhuvudtaget och vi kan inte annat än berömma 8a.nu för att de tar upp frågan - att de sedan inte riktigt lyckas i formen är en annan femma.


---

Och när vi ändå är inne dåliga saker så blev Sydde av med lite slingor på Örnberget. I Stockholm finns runt 50 pers som kan tänkas vara intresserade av Sator och det brukar ju inte vara så svårt att ta reda på vilka som jobbar på en led. Låt oss hoppas att den personen bara råkade och inte "råkade" få med sig slingorna.

Tänk

Det är skönt att SKFs försök att formulera en nationell bultpolicy väcker lite diskussion. Normalt sett är vi på Bruno lite lata av oss och sätter oss sällan in i någonting som Bonus pater familias skulle göra innan han gav sig in i en argumentation. Vi skummar allra helst grädden från den rykande ljumma mjölken. Visst ibland försöker vi, men oftast havererar hjärnan av allt jävla ältande. Därför är det skönt att hitta lite sunda röster på Bloxc och UKHK så att vi slipper sköta tänket själva. Mest uppskattar vi Hasses inlägg även om Jonas har en hel del sunt att tillägga.
Vi tackar Dag för att vi får låna den fina loggan. Vi gissar att Dag har en alldeles särskild plats i sitt hjärta för SKF och SKK.

---

Och så några små ord om det allmänna tuppfäkteriet och kukmäteriet. Ja, kalla det vad ni vill.

"Charlotte Durif... made the first ascent ... first try (after 3h working on the route)."

WOW! First try!

Sannerligen, en imponerande bedrift men "first try"? Tre timmars arbete är en hel del. Visst, leden är 75 meter, men "first try" känns ganska ointressant om det föregås av 3 timmars arbete. Du skulle lika gärna kunna jobba på en led på topprep i tre månader och sedan göra den "first try".

"Ja, jag gjorde den på första ledförsöket"

James Pearson ser ett problem som han tycker är snyggt. Går hem, bygger en modell, tränar järnet på problemet och sedan några månader senare flashar orginalet.
Också detta en fantastik prestation. Men vad är dealen? Ser du ett problem du gillar kan du väl hoppa på och pröva på en gång? Försvinner inte lite av flashidén om man jobbar in moven på en woody innan? Är det ens en flash? First try? Låt oss kalla det RP Flash.

---

Scott är på en annan planet just nu. I alla fall bland de som befinner sig i Sverige eller närmare bestämt östkusten. Detta faktum har skapat en del lustiga incidenter bland en del klättrare som inte riktigt befinner sig i samma omloppsbana som Scott. Scott har den senaste månaden gjort "gött mos" av allt som kommer i hans väg. Vi noterar bland annat en extremt komfortabel first go bestigning av Breitling, det såg ut som om han klättrade Gillis Svaplatta i Häggsta. First go? Jo, Breitling är variant och han har klättrat en del av leden förut.

Breaking into Heaven är en ny linkup på Örnberget, klassisk linkupvenue. Leden kombinerar Breaking the Law med Stairway to Heaven. På så sätt undviker man alla vilor som finns på hela klippan. Graden landar på i sammanhanget modesta 8b. Vi gissar på att den är hard på gränsen till 8b+. Ett pumpmonster är fött.

---

Slutligen önskar vi Jens snabb tillfriskning: "jag har nu laddat upp med 36 h sängliggande och alla lakan är slut och pallar inte tvätta." Det där lät som en riktigt nasty magsjuka och vi lider verkligen med honom. Vi ser fram emot en inspirerande rapportering från Petzl Rock Trip.

Besatthet

Två epoker har nått sin ände. År 2002 hängde Anders Lindström första gången på Baretta och har samlat på sig en respektingivande mängd försök. Olof Eriksson har också kommit till ett slut med sin kamp mot Hemliga vägar. Både två har haft kapaciteten att göra dessa leder långt tidigare. Typfall av mental blockering. Ett av de mest klassiska exemplen måste vara Fredrik Rundqvists episka strid mot Vilddjuret i Skevik. Det blir en rejäl screamer när man susar av slutkruxet. Omkring tio meter och merparten av alla normalt funtade människor uppskattar inte denna upplevelse. Well, Fredrik hade blodvittring och var varm i kläderna. Slutkruxet är sista movet och faller man på sista movet har man i princip gjort turen, eller hur?. Bara en ren formalitet undanhåller dig din givna rätt till ära, berömmelse och 1000 pinnar, och då är det också självklart att man trummar på tills man har rott i hamn. Legenden säger att Fredrik tog mer än femtio fall från ledens sista flytt innan den slutgiltiga triumfen. Boring, säger den normalt funtade säkringsmannen och släpper på uppmärksamheten. Den pikanta detaljen är att det finns en saftig bivackhylla några meter upp på leden. Normalt sett: inga problem. Med en uttråkad säkringsman som bara matar, matar och matar på... det sägs att han svingade in på hyllan mer än en gång. Utan större blessyrer bör nog tilläggas. Och till slut kom han ändå upp. Renderade en notis i BS, liksom Paladinos (1998) första bestigning av SFW.


Norrland igen. Vi börjar uppfylla vår kvot av norrlandsbevakning och vill minst ha en film om vi skall kommentera Martin Franssons nya led i Niemisel. Förbaskat bra gjort. Det sätts ju inte direkt upp hårda leder till höger och vänster här i landet och det är den förbannade granitens fel. Eller så chippas det för lite. Har hört mycket gott om Fransson och vi lär höra mer. Niemesel borde vara en given destination om det inte låg så förbaskat långt bort och om inte insekter förpestade tillvaron. Som om inte det vore nog så verkar klippan dessutom vara en hyfsad grundvattentäkt som skulle kunna försörja Dubais golfbanor. Två och en halv torra dagar per år. Inte undra på att projekten är långkörare.


Boulderscenen blir trögare och trögare ju närmare sommaren kommer. Sändarförhållandena har kraftigt degraderats och det börjar bli ganska dött på på 8a-tickern. Visst maskinerna Flodin och Luhr fortsätter prestera på ett imponerande sätt och Rasmusson är inte långt efter. I Stockholm händer inte mycket, förutom just på Skansberget. Men, den som letar lite kan dock hitta några russin att pilla ur den kladdiga stockholmskakan. Le Stef smällde upp ett nytt problem ute på Brudberget. Problemet heter Wiking-någonting, minnet är inte vad det brukar vara, och seglar in som en 7c+. Morfo. Krymplingar göre sig icke besvär, i alla fall inte med Stefans metoder. Wiking-någonting gör några känsliga flytt på undersidan av semitraversen Supercool och toppar ut på läppen istället för på areten. Ett mellanting mellan variant och egen linje med tyngdpunkt åt det senare. Grönt kort från Bruno Show.

Perminator Holm har primärt haft ett stort delmål under våren för sin hårda och disciplinerade träningsregim. Landslagssamlingen i Göteborg har hela tiden hägrat. Och som han gick in och dominerade: storslam i båda träningstävlingarna. Är Per klättringens svar på träningsnarkomanen Ivan Lendl?


Vi började med några fall av besatthet och avrundar med ett till. Robban R har lurat med mig till Brommaplan några gånger för att jobba på ett gammalt Paladinoprojekt. Problemet är högt med crux precis i början därefter ganska lätt men ett känsligt flytt på slutet har fått mig att reversera två gånger. Den officiella versionen är att jag inte vill vara ofin nog att sno FA:n från Robban. Jag har ärligt talat ingen riktig koll på hur många gånger Robban har varit där och stångat sig blodig. Något säger mig att det har blivit över 200 försök på första movet, om inte det är i underkant. Lite hyfs måste man ju visa...



Dylan:

Sydde persar

Vår täckning av norrlandsklättringen är av naturliga orsaker lite bristfällig. Inte för att vi är ointresserade men det krävs lite tid för att snoka reda på saker. Därför är det skönt när andra gör det åt en. Jonas W fyller på med en intressant kommentar som vi anser är värd att uppmärksamma:

I mer intressanta nyheter så tycks det på borrbult.nu vara så att luleborna tagit kollektivismen i det röda norrbotten så långt att man bara rapporterar lagets framgångar. Lag Lule hade alltså bortamatch i Vaasa i helgen och klämde under två dagar till med Sirkus 7C+, Piss Easy 7C+, Goldfish 7C, Sauerkraut ss 7C, Bossoni ss 7B, Kivimies ss 7B, Überhänk 7B,Korkeajännitys 7A+, Total Brutal 7A, Funk the funk 7A, Cool and shit 7A, Cup 7A.Uppställningen bestod denna gång av Markus Lagerkvist, Mats Nordlund, Andreas Ström och Martin Fransson. Den sistnämnde ska enligt telefonkontakt med borrbults chefredaktör vara i gruveligt slag efter nästan ett års träningsläger i trakterna kring Castle Hill.

Har ni inte läst hela kommentaren hittar ni den under gårdagens kommentarer. Vi misstänker att Jonas finkänsligt försöker antyda att vi ska revidera upp hans 7b+ till 7c. Inga problem, you got it. 7c. Tidigare har vi hävdat att kollektivet team Bruno har en grym ticklist med bland annat Brad Pit och Fata Morgana.

Apropå Jonas och kommentarer ser vi prov på japaners föredömliga artighet i kommentarerna till Jonas inlägg om olyckan. Den stackars Wataru har ju inte bara gått och krossat hälarna han har också begått det grova etikettsbrottet att beröva Jonas en klätterpartner.


"Also, excuse me for now I can't climb with you. But of cource, keep climbing! "



Underbart! Det är annat än ohyfsade svennebananer.


Steklund lider sedan en längre tid av ett ömmande finger och en trilskande armbåge. Givetvis har vi pepprat på med olika mer eller mindre goda råd om hur han ska råda bot på det hela för att inte hela sydafrikavistelsen skall gå åt skogen - eller hösten för den delen. Att gå ut och jogga verkar vara dålig idé om man bor i Manchester och inte sugen på att bli knivmördad eller vådaskjuten av en förlupen kula.

Sydde gjorde ett försök att lura ut mig till Brudis igår kväll. Tyvärr var jag tvungen att avböja eftersom kroppen var riktigt sliten efter att ha klättrat i två dagar på raken. Dessutom blåser förändringens vingar i förlagsvärlden och jag var tvungen att styra upp. Ruin står in för stora förändringar och... mer om det senare, tillbaka till Slibedisydde. Om ni inte missat detta så gjorde Sydde sin första 7c igår. Grattis! Kanske är det inte den första heller. Det finns en liten chans att Ultramagnetic kommer att uppgraderas. Just nu tycker jag ingenting. Men jag misstänker att jag fortfarande kommer tycka att det är en hård jävel om jag lyckas ta mig upp. Och tillbaka till Sydde igen. Han har haft en fin utvecklingskurva i år. Alla säger: "Sydde har blivit stark".Jo, Sydde har blivit stark, men det är också något annat. Sydde är grym på utomhusklättring. Medan de flesta är inomhusklättrare som då och då klättrar utomhus är Sydde en utomhusklättrare som ganska ofta klättrar inomhus.

8a.nu har mycket riktigt langat upp en liten vett och etikettfackla för bouldring. Det är ju en hel del sunt och förnuftigt och det mesta kan vi hålla med om. Håller du inte på med scorecard kan du dock bortse från detta. Vi föreslår att denna artikel, tillsammans med repetiketten, tas upp i det regelverk som bör omgärda scorecarden. I en något omarbetad version skulle de kunna ploppa upp med en I AGREE- och en I DISAGREE-knapp när du försöker lägga in någon ny bestigning på ditt scorecard.


Händerna på täcket. Här kommer dagens Dylan:

Grrrr, you had me at hello!

Svenska köttbullar

Jonas Wiklund är inte bara författare till en fantastisk blog; han är också en mycket kompetent klättrare. Under den så kallade Golden week (6 lediga dagar av 7 eller något i den stilen) gjorde han problemet Mike (3 dan) och Boukyaku no kawa (7b+). Det japanska graderingssystemet är ganska förvirrande men vi sluter oss till att 3-dan sträcker sig över 7c+ -8a intervallet. Inte så illa med andra ord. Tyvärr verkar veckan ha slutat ganska tråkigt: markfall och krossade hälar. Då jag fortfarande har Katrins olycka på näthinnan är det lätt att känna med Jonas; jag ser fortfarande benpiporna sticka ut när jag klättrar highballs. Som vanligt är det ju alltid ganska små marginaler och det är lätt att tänka på vad man hade kunnat göra annorlunda även om man egentligen har gjort allt rätt. Med tanke på höjden på fallet verkar det ändå ha gått förhållandevis bra. Läser ni inte redan hans blog så tycker jag att ni kan ta er tid att kolla upp den. Det är inte bara sköna små klätterberättelser från Japan. Du får också en hel del annan bra skit på köpet. Ska du konvertera till en japansk lapp får du hjälp av Jonas. Dessutom bjuder han på ett schysst bildgalleri.

I helgen har det faktiskt klättrats rep för egen del. Det börjar bli lite av en tradition; två helger på rad. Jag kunde konstatera att Frisco Kid kändes väldigt lättillgänglig när man klättrade ute på areten. Inte mycket som skiljer från Burn. Jag gissar att ni börjar bli vana och slutat ta hänsyn till mina åsikter. Av någon anledning tycker en del att jag är en notorisk sandbaggare.

Under lördagen var det smygpremiär för Swedish Meatballs hemma hos Shawn. Det bjöds på öl, öl, lite grillat och en massa köttbullar samt en flaska champagne när han fått våra reaktioner på filmen. Inte helt oväntat va? Köttbullarna alltså. Jag kom dit helt utan förväntningar.
Tidigare har jag vädrat åsikten att Kjugefilmen hade en del brister och oroade mig för att det också skulle vara fallet med Meatballs. Jag hade fel. Shawn har utvecklats ordentligt sedan sist och levererar en produktion som överträffar Tjugo på Kjuge på alla punkter. Inför filmens riktiga premiär den 9 juni kommer vi att göra en lite större recension av filmen. Jag kanske är lite biased eftersom jag känner Dylan och Kalle och tycker att de är schyssta killar men överlag
gillade jag filmen. Dylan är filmens clou: Bekväm framför kameran, bekväm med språket och sådär lagom grov i munnen som bara en frustrerad walesare kan vara. Inga klassiska svador som vi har vant oss vid men ett och annat kryddat ord och uttryck smiter ut. Dessutom gör han, trots sina små taxben, ett par riktiga långemansproblem. Rhytm i järnforsen, Long John Kalle Silver och Journal de la Création i Foxsta. Efter LJKS blev Dylan så glad att han kastade ner sin kritpåse och mössa på Kalle och Erika och skrek ”Powerpuss in your face”. Jag hörde något helt annat och undrade var all hans aggression sprang ifrån.

Ovan har ni Kalle på en riktigt svettig bestigning av en highball i Norrköping. Ivrigt påhejad av något jag på dialekten skulle ta för en rumpnisse. Bra scen.

Shawn dumpade tre filmer på mig som jag ännu inte riktigt har tagit mig igenom ännu. En av filmerna har en portaledge på framsidan - den är jag mest skeptisk till. Naturelement! Pilgrimage som jag nästan har sett till slutet gav inte samma underhållningsvärde som Meatballs. Men då är jag inte heller särskilt imponerad av sönderrökta amerikanska kids som vill återanknyta till naturen. Man, it's like reconnecting with the rock.

Dylan kommer vi att återkomma en hel del till den kommande tiden. Han är veckans bouldergosse. Därför har vi tagit oss in i hans stora bildarkiv och kommer lägga ut delar av det under de kommande veckorna. Så, alla Welshfetischister, håll tillgodo, era behov kommer definitivt att tillfredställas.




Olof Eriksson har börjat lära sig den ädla konsten i att boosta sin scorcardspoäng av mästaren Johan Luhr. Olof har börjat skjuta Mastercard framför sig. I helgen gjorde han en dagsflash av nämnda problem och vips hade det flyttats fram. Mora-Daniel ligger ju tio poäng före och då gäller det att jobba på marginalerna. Men det är ju jobbigt när han flashar 7c+. Det ger ju en förbannat massa points. Allt som inte är förbjudet är ju tillåtet som bekant och vi sympatiserar med alla våra tävlande som tänjer på reglerna. Vi kan tänka oss hur Jensa sitter och ruvar på regelförändringar för att stävja anomala scorecardsbeteenden. A. Lindström knorrade fram ett ”Tveksamt” när jag försökte pressa honom om vad han tyckte om Olofs tilltag. Jag har lovat att ge finbeta på både Frisco kid och Sator för att han skall komma i kapp.


Klätterförbundet har tagit fram en liten pamflett om access och den innehåller en hel del matnyttigt. Vi föreslår dock följande lilla ändring

”Även om du inte kan tänka dig klättring med bultar finns de andra
klättrare som gör det. Förstör inte för dem!”

Gött o blandat

Eklund fortsätter att leverera, Secret Seventh 7C.
Kommentaren lyder : Easy & painful - a pussy problem...
Hmmm, vi hoppas på en lite mer utförlig rapport från Stefan, kanske någon bild?!?
Nu närmast så låter problemet som en smärtsam fingersafari i en lätt mynning.
---
Luhren fortsätter med sina eliminationer på Skansberget, rycker till med en +20 moves och levererar en ny 8A, Wrong Side. I och med detta så hamnar han återigen på ”första” platsen av den ökända rankingen, och petar ner Norrlands Peter till en andra plats.
---
Stefan Wulff börjar få mer tid till att skicka grejer ut, närmaste var han på Långholmen och jobbade med sex packet under Ether 7C. Möjligen vill han nog testa sina gränser efter att ha varit i ett närmare 30 gradigt Fontainebleau och slappat sig upp för la Aerodynamite, medans ”Fred Nicole gått omkring och fisit i 6 registret”.
---
Dylan is back in town som vi tidigare nämnt, Team Bruno mötte upp honom på hans favorit pub och konsumerade några tuffa humle baserade vätskor från Sigtuna Brygghus.
Bilder från resan kommer upp inom dagarna.
Närmaste kan vi nämna att han hittat ut till Ängbyplan för att skicka Stockholms nya hårda problem VPD. Diskussionerna kring graden har påbörjats...
Kort och koncist meddelade Påhlman via sms att han också lyckades klämma till den.

Kristallbandet blir softish när Daniel är i närheten

Mr Andersson har en kropp som skulle få vilket popsnöre som helst att bli grön av avund. Men inom denna rymdmässigt begränsade uppenbarelse döljer det sig ett riktigt kraftpaket. Kristallbandet förnedrades å det grövsta när Daniel hur lungt som helst statade varje move. Ok, softish för Daniel. Hårt för de flesta andra. Vi har tidigare flaggat för Daniel och vi är beredda på att revidera vår rekommendation från öka till köp med en riktkurs på 8c på 3-6 månaders sikt. Daniel har de senaste åren haft en strålande utvecklingskurva. För några år sedan i Fontan var han en bra bit efter Brismo. Nu är han ikapp och kanske till och med om; Brizz är ju rätt stark som bekant. Den fontanresan hade han förövrigt en riktigt episk dag inne på Formel1rummet efter att han och PPS delat på tre flaskor Smirinoff ice. Städerskan gav upp försöken att städa rummet när hon insåg att Daniel inte var i stånd att lämna sängen. Brismo hade en liknande upplevelse när han skulle fira att han gjort La Balance, utan det chippade greppet: Först sågs han puffa på en riktigt fet cigarr sen fick Crell samla upp resterna ur vägrenen.

---

Andra som har en brant utvecklingskurva är Matilda. I höstas visade hon att hon kan utmana Anja och Angelica på boulderväggarna. Nu är det tillfälligt fokus på utomhusklättring. Blickarna går mot Sjötorpsberget och I have a dream. Och bråttom är det. Det skall klättras 8a innan hon fyller femton. Två veckor kvar. Kommer hon att lyckas? Förmodligen. Hon har kapaciteten och mer därtill. Vi är egentligen bara förvånade över att det inte redan har skett. I have a dream är en populär led på en i övrigt impopulär klippa. Har hon valt rätt led? Kanske, det ser ut som om leden har varit föremål för graddiskussioner, sådana är ju alltid unkna i dom här sammanhangen. Vi hoppas att hon slipper samma sköna diss som Karin Sterky fick.

---

Förra veckan uppmärksammade vi ett three-horse race på scorecardsrankingen. Som dark horse blandar sig nu Staffan Karlsson in med några fina 7c och 7c+ förra veckan. Han är fortfarande en bit efter men fortsätter han i samma tempo flåsar han snart trion i nacken. Stockholmsflytten och närheten till vettig träning har tydligen satt sina tydliga spår. (Hör du det Olof?).

---

Matte Nyberg har en klippa på farsans tomt som uppenbarligen är ganska bra. Ett varningens finger bara. Klippan ligger på privat mark och ryktesvägen har vi hört att farsgubben är rätt trigger happy. Alltså, är ni nyfikna på Lisö så hör med Matte.

Botkyrkas fajnest kommer med sorgebesked

R.I.P. T.L.K. Fattades bara det. Man får väl byta grupptillhörighet nu när hip hop inte funkar längre...

8a.nu är en outsinlig källa till inspiration och vi tröttnar aldrig på att ösa därur. För några dagar sedan gjorde vi en snabbrecension av Solution.Idag snubblade vi över en recension av samma sko på 8a.nu. Solution har gjort ett djupt avtryck på författaren som kommer med ett ordentligt köpråd. Recensionen låter som de där bokrecensionerna ens klasskamrater kunde haspla ur sig på högstadiet när de ogenerat stod och läste direkt från baksidan av pocketboken. Man kan fråga sig om Johan Svensson faktiskt har skrivit den där recensionen själv eller om han bara har kört copy-paste från La Sportivas nyhetsbrev. Vi skulle faktiskt rodna om vi publicerade något i närheten av följande load of old bollocks:

"the best shoe on the market"
"possibility to resole more than twice"
"the shoe RETAIN its aggressive form"
"perfect fit independent of foot-shape"

Vi tror starkt på Solution på branta underlag, där tillhör skon de bästa, men när det kommer till vertikalt och sva är vi mer tveksamma. Troligtvis är ett par gamla hederliga lace-ups att föredra på dessa underlag. De övriga tre påstående lär knappast ha verifierats av recensenten. Har vi hört dem förr? Har de stämt förr? Bollocks.
---

Ganska lugn vecka annars. Bosma och Robin slog runt ordentligt i NY på väg till Kalifornien. Ryktet säger att "alla" ska till Svarttjärn i helgen, både lördag och söndag. Inte så konstigt med tanke på ryktena om att graderna reas ut. Det gäller att passa på nu innan de nya, bättre graderna börjar gälla. Få som levererar men som bekant behöver man inte leverera för att omnämnas. Mathilda har varit förbi på Örnberget och gjort några bra försök på I'll be back. Mest problem hade hon vid läppen där ett grepp har gått sönder. Resten borde ha varit en barnlek för henne. Flamman är ordentligt på gång och snöt Olof E och Gute-Anders på Sator. Intressant privat three-horse race på scorecardsrankingen. Jag sätter mina pengar på att åldermannen i sällskapet "äger" kidsen när året är slut. Trots att Olof bor i Uppsala har han en imponerande kapacitet och borde kunna knäcka ungdomarna på några få helgbesök. Flamman kommenterar dock detta med ett "ofta".

---

Vi gillar skarpt Pelle, Anders och Sampan i The Chrysler. De har dessutom varit med i otaliga ruinproduktioner. Nu dyker de upp i kommande Meatballsfilmen. Vi hoppas kunna medverka på en lite sneakpreview av filmen.

---

Focksta mm

Vi lägger ribban högt och väntar spänt på på "Steffi does Kjuge". Med tanke på vad som gått ner i England kan vi vänta oss följande ticklista:

Don Quijote
Pinochio
Sonic
Moby dick
Gladiator

Samtliga problem tror vi också att Sydstrandarn skulle ha en vettig chans på. I Focksta befann sig ca 30 personer under lördagen. Fyra av dessa bodde i Uppsala. Ganska usel uppslutning med andra ord. Vi får anta att de skrämdes bort av morgonfukten som på sina ställen låg kvar hela dagen. I princip var det bara Söderängarna som förhållandena var något sånär dugliga. Men det hindrade inte Sydde att knipa den första repetitionen av Stefans 7b+ testpiece Ultramagnetic.


Bosma högg till med sitt/hukstarten till Fräschorama. Le Stef nådde vänstra startlisten med båda stjärthalvorna fast förankrade på paddan, medan den lite mer omfångsmässigt begränsade Bosma var tvungen att låta några centimeter luft skilja honom och paddan. Ödmjukt menade han sedan att stjärthöjden var orsaken till att han klarade första movet. Inte ännu en etisk fråga att ta ställning till: Ska X få lida för att han har långa armar och starta med stjärten längre ner eller ska Y bita i kudden och starta på de grepp han når. Ligg inte sömnlösa nu. Förutom att stenkvaliteten är ganska grov så såg hela problemet riktigt fint ut. En vild gissning är att det handlar om den klassiska graden 7a+ -7b. Vem vet? Bosma gjorde en Sharma och svarade med ett leende när frågan kom.

Onda ögat verkar vara allas projekt för tillfället. Robin har gjort den, Wulfen likaså och Crell var enligt honom själv en cigarettfimp ifrån att göra den. Anneberg är för tillfället välbesökt. De flesta leder projekteras av olika personer men inte den mest klassiska och den minst repeterade. Har Pilgrim repeterats av någon annan än Luhr? Pilgrim är enligt mitt tycke hårdare än den chippade grannen No fuel for the pilgrims... Ska man repetera Pilgrim är dock ett nytt knippe bultar och en rejäl uppborstning att rekommendera. Den enda som jag sett göra cruxsekvensern är Niki Winkler, som med orden "de här greppen kan jag aldrig hålla" flashade de tre cruxflytten.

Jon var ganska missnöjd med helgen. Först var det blött överallt. Sedan blev det en liten ljusning när han äntligen började förstå sig på Ultramagnetic men så gick inte det. Och när Sydde gjorde den och Tväråna tröttnat så stod han ensam kvar som ett fån framför väggen och alla andra ville egentligen gå vidare. Då var det bara att packa i hop. Fan, att det ska bli en tredje vända. Det blev bra till slut ändå. Lite trevlig klättring på Söderängarna så kändes allt bättre. John P och Bloxc-Magnus kom upp för Candyman och Lust och Last fick ett antal passager. Där Last gjordes med trippelpadda.

Till slut fick jag ändå till det. Länge har jag försökt mig på ett projekt som går till höger om Deliberation i Källberga. Det är egentligen inte särskilt hårt men det har varit svårt att lista ut sekvenserna. Detta är en av tjusningarna med klättring utomhus och det är i princip omöjligt att återskapa något liknande inomhus. Nu när jag äntligen hittade rätt sekvenser kändes problemet ganska lätt. Jag kommer att lämna ett försynt litet gradförslag på 7b och Steklund och Sydde kommer säkerligen att stegla mig för detta.



Jag och John hade förövrigt en riktigt mysig eftermiddag i Källberga. Solen gjorde det omöjligt att klättra annanstans än på Kashmirblocket. Jag mötte säsongens första mygga (det här kommer att bli en lång och jobbig säsong). Vi betade raskt av en rad klassiker bland annat Kashmir, Dynamische Doppelpack, Durchfall ss och Subway. Källberga är inte stort men det finns många högklassiga problem.

Blogfeber

Som vanligt sken solen hela förra veckan. Strålande. John P var ute varje dag och klättrade, och som ni läste härmodagen gick det ganska bra. På lördagen regnade det på morgonen och på söndagen var det klassiskt aprilväder - snöstorm, sol, regn och hagel - fast i mars. Paret som vi hyrde gîten i Font av hävdade att våren var en månad för tidig: Påskliljorna stod redan i full blom, vintern hade varit ovanligt mild och hösten en månad försenad. Till och med gutarna klagar på att staruret är helt ur led.

Trots det ogästvänliga lördagsvädret blev det lite klättrat i Focksta. Tre problem och en massa misslyckade försök skrapade jag ihop. I stort sett detsamma gällde för Grim och Tväråna. Tväråna var dock så här nära att knipa den första repetitionen av Steklunds Ultramagnetic. Krimpfantomen Sydde, som tyckte att Uppsala var för avlägset, sände ett gäng stockholmklassiker i Orhem och Farsta strand. Ödmjukt tyckte han dock att de var softa. Han har lovat att han snart skall riva av Trauma nu när han har rensat utsteget.

Johan Andersson klättrar på bra i Font. Han har klämt till med Irrésistible. Problemet går till vänster på bilden. Vi gissar på att han prospekterar en av de mest eftertraktade ticken i fontan om man vill göra 8a . Crell och bleau.info menar dock att ett grepp kan ha gått sönder på Les Beaux Quartiers vilket också skulle göra den lite hårdare. En potentiell liten känga till Johan för att han reggar Alta som 7c+, något som jag själv också gjorde en gång i tiden. Konsensus verkar ligga på lätt 7c eller 7b+. Det kan dock ha modifierats och det chippade steget kan ha undvikits. Vad vet vi? I kampen om den åtråvärda första platsen på den svenska rankingen är målet viktigare än medlen; vi inväntar Dylans drag. Lite mer cred eller massor av cred får Johan för att han gjort det horribla problemet L'Arrache Coeur. Det är grymt fin men riktigt läbbigt. Jag har själv bangat sträcket över läppen. L'Arrache Coeur skall definitivt göras på nästa resa.

Göteborgarna är riktigt på gång även i fall det i de flesta fall rör sig om inflyttade och inte infödingar. Den omnipotenta Malin Holmberg har levererat på klippa igen. Den här gången i Tarn. Hennes mest imponerande prestation hittills måste vara Abstrakt på Hylteberget. Vi får se om hon snart också på allvar kan hota topptrion Anja, Angelica och Jenny på bouldertävlingarna. Senast i Stockholm fanns det en del repklättringsmove i repertoaren som naturligtvis måste tvättas bort om han ska ta hela steget ut.

Det går obekräftade rykten om att Steklund, the Manclimbingman, har startat blog. Nu har vi ett gäng kvalitetsbloggar (Carlos, Jonas W och Steklund) att läsa varje dag (om Jonas klarar kampen mot hösnuvan). Utöver detta finns Jens, Micke och några till som blandar och ger på 8a.nu. Johan Svenssons whiplash lät otäck. Det mesta kan tydligen hända när man bouldrar. Bäst att kidsen håller sig till gymmen ändå.

Steklunds helg var förövrigt inne riktig lika produktiv som den senaste:
"Vadret var bra men fruktansvart blasigt. Gick en svang langs burbage north och kollade in problemen. I foraren som skrivits av exalterade och skrytsamma engelsman kan man lasa; "Burbage - better than Cuvier". Burbage ar inte battre en Cuvier. Det ar samre. Mycket, mycket samre. Burbage north har nagra valdigt fina linjer men det ar ganska langt mellan dem. "Var och kollade in Voyager, Moons 8b (b+ med sitt) och den ar valdigt maktig - coolaste linjen jag sett hittils i england - dvs nar man studerar den fran mer an 5 m avstand. Nar man kommer fram och inspekterar greppen mar man bara illa. De som tycker nasten har vassa och grisiga grepp far anses vara barnrumpor. Har handlar det om krimpande pa ett knotter av sylvassa "pebbles" Jag fattar inte varfor man vill utsatta sig for nagot dylikt. Jag kommer aldrig ens att forsoka, men aven om jag hade nivan tror jag att jag skulle dra mig for att testa - greppen forstor linjen. Hursomhelst klattrade vi lite vid burbage west som ligger mittemot i dalgangen. Det var vindstilla dar, vilket var andledningen till att vi hamnade dar. Inga problem som passade mig om man sager sa. Gjorde west side story 7b+ till juggarna och hoppade sedan av, vilket tydligen anses som "Not cricket". Avslutet ar typ 5+ men hade bara en padda och det ar hogt. Sa ingen riktig tick. Sa det var ingen riktigt lyckad lordag. James Pearson gled for ovrigt forbi och gjorde varenda problem hur latt som helst. Men han har val troligen klattrat det mesta dar forut redan. Framat eftermiddagen borjade det regna sa det blev hemresa med tom kansla. Igar haglade det hela dagen... "

Mer om Steklunds äventyr får ni läsa på hans blog även om vi i fortsättningen kommer att kommentera det hela.

Det rör sig i Gävle. Som vanligt spottar gävleborna fram kvalitetproblem i parti och minut. Det här problemet ser helt suveränt ut. Skönt att se att min flygfotorekning ändå gav något resultat. Jag och Tväråna har annars snopet stått och tittat på några snåriga buskar på en äng efter 6 mils resa genom det uppländska plattlandet.

Slutligen en liten film om John och hans kamp mot den blåa cirkeln i Elephant. På bilden ser vi John helt missa landningen på samma problem