onsdag 16 maj 2007

Sydde persar

Vår täckning av norrlandsklättringen är av naturliga orsaker lite bristfällig. Inte för att vi är ointresserade men det krävs lite tid för att snoka reda på saker. Därför är det skönt när andra gör det åt en. Jonas W fyller på med en intressant kommentar som vi anser är värd att uppmärksamma:

I mer intressanta nyheter så tycks det på borrbult.nu vara så att luleborna tagit kollektivismen i det röda norrbotten så långt att man bara rapporterar lagets framgångar. Lag Lule hade alltså bortamatch i Vaasa i helgen och klämde under två dagar till med Sirkus 7C+, Piss Easy 7C+, Goldfish 7C, Sauerkraut ss 7C, Bossoni ss 7B, Kivimies ss 7B, Überhänk 7B,Korkeajännitys 7A+, Total Brutal 7A, Funk the funk 7A, Cool and shit 7A, Cup 7A.Uppställningen bestod denna gång av Markus Lagerkvist, Mats Nordlund, Andreas Ström och Martin Fransson. Den sistnämnde ska enligt telefonkontakt med borrbults chefredaktör vara i gruveligt slag efter nästan ett års träningsläger i trakterna kring Castle Hill.

Har ni inte läst hela kommentaren hittar ni den under gårdagens kommentarer. Vi misstänker att Jonas finkänsligt försöker antyda att vi ska revidera upp hans 7b+ till 7c. Inga problem, you got it. 7c. Tidigare har vi hävdat att kollektivet team Bruno har en grym ticklist med bland annat Brad Pit och Fata Morgana.

Apropå Jonas och kommentarer ser vi prov på japaners föredömliga artighet i kommentarerna till Jonas inlägg om olyckan. Den stackars Wataru har ju inte bara gått och krossat hälarna han har också begått det grova etikettsbrottet att beröva Jonas en klätterpartner.


"Also, excuse me for now I can't climb with you. But of cource, keep climbing! "



Underbart! Det är annat än ohyfsade svennebananer.


Steklund lider sedan en längre tid av ett ömmande finger och en trilskande armbåge. Givetvis har vi pepprat på med olika mer eller mindre goda råd om hur han ska råda bot på det hela för att inte hela sydafrikavistelsen skall gå åt skogen - eller hösten för den delen. Att gå ut och jogga verkar vara dålig idé om man bor i Manchester och inte sugen på att bli knivmördad eller vådaskjuten av en förlupen kula.

Sydde gjorde ett försök att lura ut mig till Brudis igår kväll. Tyvärr var jag tvungen att avböja eftersom kroppen var riktigt sliten efter att ha klättrat i två dagar på raken. Dessutom blåser förändringens vingar i förlagsvärlden och jag var tvungen att styra upp. Ruin står in för stora förändringar och... mer om det senare, tillbaka till Slibedisydde. Om ni inte missat detta så gjorde Sydde sin första 7c igår. Grattis! Kanske är det inte den första heller. Det finns en liten chans att Ultramagnetic kommer att uppgraderas. Just nu tycker jag ingenting. Men jag misstänker att jag fortfarande kommer tycka att det är en hård jävel om jag lyckas ta mig upp. Och tillbaka till Sydde igen. Han har haft en fin utvecklingskurva i år. Alla säger: "Sydde har blivit stark".Jo, Sydde har blivit stark, men det är också något annat. Sydde är grym på utomhusklättring. Medan de flesta är inomhusklättrare som då och då klättrar utomhus är Sydde en utomhusklättrare som ganska ofta klättrar inomhus.

8a.nu har mycket riktigt langat upp en liten vett och etikettfackla för bouldring. Det är ju en hel del sunt och förnuftigt och det mesta kan vi hålla med om. Håller du inte på med scorecard kan du dock bortse från detta. Vi föreslår att denna artikel, tillsammans med repetiketten, tas upp i det regelverk som bör omgärda scorecarden. I en något omarbetad version skulle de kunna ploppa upp med en I AGREE- och en I DISAGREE-knapp när du försöker lägga in någon ny bestigning på ditt scorecard.


Händerna på täcket. Här kommer dagens Dylan:

Grrrr, you had me at hello!

1 kommentar:

Anonym sa...

Ang. Sydde så måste jag bara få tralla in i lovsången och sprida några iaktagelser som jag gjorde de gånger som han beblandade sig med mörkrets makter.

Första minnet var att grabben satte sig själv i bilen och körde till Älvsbyn för att klättra med mig och Lotta (premiär på Källsberget). Grabben, som givetvis inte lärt sig läsa leder, fick en snabbkurs i hur man håller grepp och att man faktiskt kan stå på fötterna. Han klättrade två-tre hyffsat tunga leder relativt obehindrat, fick en klapp på axeln och sedan blev det hemfärd. Okej, antingen är det vi som kan konsten att lära ut beta eller så är grabbens kapacitet högre an vad han gett sken av.

Minne två, var en något senare resa till Hell (Tronheim) där grabben än en gång visade större talang än vad man gett han cred för. Tror bestämt att björnen vägrade ***** i skogen men även under dessa betingelser så visade han att utomhusleder var hans gebit.

Så, en gång är ingen gång och två gånger är sanning! Sydde är vad jag skulle kalla en "natural". Men folk lär väl hänföras om ytterligare fem år. Hur kan hans utvecklingskurva vara så bra utomhus? ;-)