måndag 21 december 2009

Jul med TBS

De vise påstår att hela Sverige har inte varit helt snötäckt sedan 1995. Det var ett tag sedan. Somliga av er var inte ens födda då, ni andra kanske hade precis bett tomten om edera första klätterskor.

Vi jagade ner Benjamin Syrsa, och frågade snällt om lite film.

Han levererar som vanligt, men passar samtidigt på och ber om ursäkt för brittisk humor som kan vara lite... äh, ni får se själva.

Några ansikten borde nog mertalet av ni känna igen. Två invidider figurerade nyligen i en väldigt uppmärksammad film som vi gav 4 av 5 möjliga stålborstar till.

God Jul önskar vi på TBS.

Team 5.10



Fråga Massih när Team 5.10 dyker upp och en mörk skugga lägger sig över hans blick. Sällan har det ringts så mycket till huvudkontoret och tjatats sen de första ryktena dök upp på nätet. De har dykt upp och av allt att döma är de de drömskor se ser ut att vara. Tre par rök på stört från Karbin och det är lite skynda fynda läge på Karbin. De populäraste storlekarna finns men det är i begränsad upplaga. Addnature har också för den som blir utan.

Jag fick i alla fall tillfälle att känna på dem i lördags och kan konstatera att de verkar vara helt fantastiska. De har ungefär allt man kan kräva av ett par skor om man är intresserad av brant klättring: Superpointade och med så mycket gummi överallt man blir sugen på att få en apelsin intryckt i käften för att looken ska fullbordas. Vad mer kan man kräva? Kärlek. Det lär ni knappast få av en sko, men vad ni pysslar med på fritiden är dock er ensak.

Jo, en grej och det är ju en petitess i sammanhanget. Vi undrar naturligtvis när den optimala tåkroksskon ska tillverkas. Att skon är pointad gör ju att man står som en gud på den minsta lilla graton så fort det blir motlut på klätterbanorna. Men en undflyende tå är knappast något man vill ha när det ska tåkrokas. När kommer tåkroksskon. En gigantisk jävla pråm med gummi hela vägen upp till plösen. Kanske får man leta sig igenom Quechuas sortiment av kvalitetsdojjor ändå. Alla som har klättrat med dem räcker upp en hand! Är det formgjutet som gäller 2010?





onsdag 16 december 2009

The Whatever of the year

Jerome Pink.

Ringer det någon klocka?
Troligtvis inte.

Veckans bastudebatt kretsar kring vem årets klättare är.
Helt ärligt så är det helt jävla omöjligt att kunna peka ut en specifik person som är årets... whatever.

Vi vänder oss till högre makter att få svar på frågan.
*Ring ring.... återigen så är lyset tänt med ingen är hemma, ovanligt.

Nåväl.
Jerome Pink må inte klättra hårdast i världen. Men han har fan i mig bidragit världen med något annat som inte kan mätas på ett scorecard.

Inspiration.

"Trigga Nigga" 25 from Jerome Pink on Vimeo.



Han får min röst om det nu skulle finnas ett fungerande röstsystem som inte osar Bush administration.

tisdag 15 december 2009

Årets klättrare 2009

Vi är ganska usla på att göra egna därför plockar vi helt sonika över bannersitens lista över årets svenska klättrare:

1. Malin Holmberg
2. Matilda Söderlund
3. Angelica Lind
4. Magnus Högström
5. Peter Bosma
6. Anja Hodann
7. Daniel Andersson
8. Geir Söderin
9. Erik Grandelius
10. Joakim Berglund, 11. Stefan Wulf, 13. Johan Luhr, 14. Said Belhaj, 15. Erik Carlsson, 16. Stefan Rasmussen, 17. Katrin Svensson, 18. Björn Strömberg, 19. Karin Sterky, 20. Carl-Ola Boström

Den är ju fullständigt absurd. Hur kan Saids 2009 rankas lägre än Malin Holmbergs år eller Anjas för den delen. Men framförallt saknas det viktigaste namnet av alla: Jens Larssen. Här har vi 2009 års absolut störste klättersvensk.

Juryns motivering är följande:

Jens Larssen har i nyheter och forumkommentarer burna av visionär kraft, medkänsla och bitande ironi ständigt vitaliserat vårat förhållningssätt till klätteretik och gjort ett undflyende ämne gripbart för även den mest klenbegåvade klättraren. Med enastående språklig lidelse har den moderna etikens absurditet blottlagts. Denna skepsis och hetta mot det etablerade har tagit en splittrad community till självrannsakan och lett den framåt mot ett nytt gemensamt konsensus om rätt och fel. En gärning som med eftertryck placerat Sverige och svensk klättring på världskartan på ett sätt som ingen av ovanstående småspigg har mäktat med.

måndag 14 december 2009

Ytterligare några rader om tävling

Tävlingsdiskussionen är ju rätt så trist egentligen men nu har vi råkat be om det, Vi tar tjuren vid hornen och summerar några tankar om helgen. Nota bene, Mats, vi förespeglar inte att vi sitter på receptet på ett lyckat arrangemang. Vi kan dock känna stanken av en dålig idé.

  • Angående formatet i lördags uppfattade jag det som att utslagningsformatet i finalen är bra för publiken men inte riktigt lika uppskattat av de tävlande. Ett misstag och du är ute. I det gamla formatet är det möjligt att reparera ett misstag. Smaksak vad man väljer. I nuläget är det dock mer angeläget att locka tävlande snarare än publik.


  • Antalet lusseevenemang var osedvanligt högt vilket säkert bidrog till det låga deltagarantalet. Som någon redan har varit inne på i kommentarsfältet kanske det är lite märkligt att förbundskaptenen för landslaget Lars Högström är med och underminerar deltagarunderlaget genom att arrangera tävling på egen vägg. Klart att göteborgarna håller sig hemma. Av de som var på landslagets olika träningsläger för ett tag sen var det bara en bråkdel som var på plats i Västervik.


  • Startfältet på 50 fresh gick verkligen inte av för hackor. Matilda, Bosma och Danne var där samt ytterligare ett gäng som skulle kunna konkurrera om finalplatser. Intressant är att flera bland annat deltog för att kunna vara med på finalen som hålls i den sista deltävlingen. Uppenbarligen är det inte enbart ett trevligt och gemytligt plojarrangemang för de som deltar.


  • Lokala tävlingar är inte heller något som TK borde pyssla med. I de flesta fallen är det ekonomiskt bärande arrangemang. Arrangörerna slår två flugor i en smäll. De får boulderväggarna helt ombyggda samtidigt som de blåser upp omsättningen rejält under en normalt sätt rätt död fredag. Totalt var det omkring 200 personer i Norrköping och Stockholm som deltog. Vad ska TK dit med pengar att göra? Kanske för att tvinga på dem nummerlapp. Det vore ju hu så hemskt. Tvingas vi ha nummerlapp får det nog vara nog med tävlandet. Huvva!


  • Det mest uppseendeväckande i helgen var dock inte deltagarantalet i Västervik utan den smått skandalösa ölprissättningen på ljummen Red stripe på Klättercentret. 30 kronor flaskan är inte ok, inte ens om den är kyld. Annars var det trevligt och problemen var uppskattade av de som klättrade dem.

About fucking time!

I fredags var det premiär för trailern till den efterlängtade Crackoholic.

Nu finns den tillgänglig för alla.

Untitled from Jonas Paulsson on Vimeo.

Kommer bli hur bra som helst.

söndag 13 december 2009

.

Det här kan verka en aning internt, förmodligen så är det så också. Men ibland, är jag en man vid mitt ord. Men jag minns inte riktigt varför. Here we go:

Johan Larsson är The Beast.

Bouldercup Västervik

Det var sverigecup igår. Sorgligt inklämd mellan trehundrafemtio olika lusseevenemang på diverse olika gym runt om i landet. Med det tävlingsengagemang som finns i Sverige i dag innebar det att i princip ingen åkte dit. Jag kan komma ihåg fel men omkring 7 herrar och 5 damer ställde upp och det är ju inte annat än bedrövligt med tanke på att det finns ett ganska ordentligt underlag runt om i landet för att fylla ut ordentligt. Västervikarna hade dessutom skramlat fram feta pizzarullar till pallen och satsat på ett nytt format för att locka dit lite fler i bredden. Tufft jobb när varenda gym i landet kör samma koncept samma helg.

Enligt uppgift var det bra och intressanta problem rakt igenom hela tävlingen.

1. Katrin och Cosmo
2. Mia och Geir
3. Agnes Aronsson-Fast och Peter Magnusson

Stort grattis!

Kanske dags för en tävling i Stockholm. Kanske kan det dra igång ett lite större engagemang härifrån. Här kryllar det av känd och okänd talang som skulle aspirera på finalplats. Men det lär väl knappast bli något av det nu när Blocstar gått i graven. Och det var väl den enda klubben som organiserat bouldertävling på seniornivå sen muren föll.

onsdag 9 december 2009

Bloc Wars | The Movie | Part I

För dem av er som missade Klätterverkets tävling så har Fredrik Hjort samt Martin Leidebrant klippt ihop en trevlig film för allmän skådning.

tisdag 8 december 2009

Machofest på bloxc

Från bloxc
"Jag har två citat från gamla surk-kar som började klättra långt innan inomhusklättringen klemade ner och degenerade det, fram tills dess, ganska hårdhudade klättersläktet.

Åka skidor-redaktören Patrik Leije - "Att klättra inomhus är som att paddla kanot i en simbassäng"
UIAGM Überautobahnfüher Andreas Bengtsson - "Att klättra inomhus är som att onanera - man tillfredställer det grundläggande behovet, men man blir inte speciellt lycklig"


Hö hö hö, kul där Bosse, det där var riktigt smart och tänkvärt hö hö hö...

"Sport climbing is like..."
"Inomhusklättring är som..."


Åt helvete med betydelselösa svepande generaliseringar skrivna av ett gäng gulleyfanatiker. Inomhusklättring är otroligt kul både som fristående aktivitet och komplement till utomhusklättringen. Även om det skulle vara möjligt att klättra ute årets alla dagar - det är det, om man gillar blöta gulleys - så skulle jag troligtvis fortsätta klättra inne. Kanske inte i samma omfattning som nu men ändå. Jag tror jag klättrade i fyra år innan jag ens rörde plast men uppenbarligen blev jag inte särskilt hårdhudad av det. Jag har uppenbarligen något fundamentalt fel i huvudet.

Skit på er! Jävla machokukar.

Nej, ibland går inte eventuell ironi igenom.


När vi ändå är inne på inomhus gör vi ett svep över tävlingssverige och noterar följande:

Det blir prispengar i Västervik. 2000, 1000 och 500 till pallen. Tidigare har det klagats en del på att priserna inte har varit så värst attraktiva. Två lax är inga jättesummor men det täcker i alla fall omkostnaderna bättre än en tischa.

För er som är kvar i stan bjuds det på boulderbash. KC slår på stort och sänker priser och bjuder på bar och bullar. Tror nog jag dyker upp.

Diagnosen...

... blev följande.

Hade emokulturen funnits på 60-talet så hade han varit frontfiguren för hela rörelsen.

Gissa artisten.

måndag 30 november 2009

Köttbullslycka

Lycka är en köttbullsbaguette. Då gör det inget om man inte kom upp.



Det gick sådär att länka in giffen. Håll till godo!


Annars då? Lite knapert på klätterfronten.

måndag 23 november 2009

Succe för kidsen

Stort grattis till Danne och Cosmo för deras fina resultat i NM. Vi hade hoppats på att Danne skulle hålla hela vägen men erfarenhet i form av Tomi var numret större den ungdomliga styrkan den här gången. Men tvåa och trea på NM är verkligen inte fy skam. I sammanhanget kan det vara värt att notera ungdomarna ute i Europa. Både Matilda och Erik fortsätter imponera på oss.

Vi lovade Cosmo en helkväll på Hannas Peach Melba vid pallplats och självklart ska vi stå vårt kast.


Annars handlade helgen om att det faktiskt var torrt och att solen faktiskt tittade fram. I ett retrospektiv framstår det mest som en tillfällig lapsus från solens sida och det råder inga tvivel om att vi kommer vänta länge på nästa sendarlucka. Några höll sig framme och försökte, andra höll sig framme och kom faktiskt upp. Norrlands-Peter krimpade sig hela vägen upp för Le loup magnifique. Luhren samlade poäng vid Skansberget och Bruno smällde upp en femte variant ute på Bloc X: Da Cripples. Lätt en tusenpoängare med tanke på Brunos fenomenala klätterförmåga. Annars stod Flamman för helgens absolut största bedrift när han våfflade i sig en halv meter köttbullsbaguette på mindre än en minut. Bildspel kommer så fort Bruno har förstått sig på GIF Animator.

Trots att vi inte riktigt är unga och oförstörda längre, sådär som bara Brizzo kan vara en söndagmorgon, så har vi faktiskt lärt oss andliga innebörden av ungdomarnas uttryck fail respektive epic fail. Vi bevittnade en ordentlig fail i lördags efter Bloc X. Grannen tvärs över gatan ett par trappor ner hade en privat liten lyckostund framför datorn. Skärmen stod mot fönstret så man såg precis vad det var för något som kliade där nere. Fail. För att knuffa upp den till epic krävs det dock att ett eventuellt husdjur, en katt tex, hade intresserat sig för vad som hände i mellangärdestrakten och gått till attack och orsakat sån skada att han hade varit tvungen att uppsöka läkarvård. Och som gräddan på moset borde vi dessutom dokumenterat det hela i HD* och lagt upp det för allmän beskådan Youtube.Då hade det blivit episkt. Att falla av en boulder blir sällan så värst episkt.


*Då vi varken har den tekniska utrustningen eller läggningen att göra det så blev det hela inte mer än en liten pikant vardagskuriosa.

torsdag 19 november 2009

One squat to many

Sakta åker släden in i något som liknar en enorm munk. Innan 10 minuter av oväsen börjar så hinner jag tänka; hur hamnade jag här? Svaret kände jag givetvis redan till, även om jag inte vågade erkänna det för mig själv.

Att ett år med Crossfit skulle leda till att mina högbollknän tog ännu mer stryk var inte riktigt något som jag hade räknat med. För att citera ett ex; ”Att plussa ett och ett verkar inte vara din grej?”
- Well, matematik har aldrig varit min grej. Ehhh... vi hörs.

Att befinna sig under en MRT är jobbigt. Erkännadet av att ligga där tär på ens själ någonstans. Är man så pass trasig att man behöver ordentlig medicinsk vård? Ingen sticka i stortån direkt.

Redan i Sydafrika så började problemet uppenbara sig. Man ska inte få ont när man promenerar nedåt. Listan med klättringsmöjligheter har minskat sedan dessa. Högbollar försvann snabbt från listan. Creaking Heights vid Roadside blev min sista. Högbollar blir sällan finare än så.

Att vakna dagen efter ett lätt bouldersession och ha känslan av att något trycker i knäna är inte skönt. Det suger som en industridammsugare med V8 motor. När man lyckats konstatera att det inte ens funkar att toprepsklättra så är det bara att kasta in handduken.


Blir att återuppta en gammal sport som knäna inte gnäller över hädanefter.

Tack för den här tiden allesammans.

Sovel

Ibland när man inte har bättre för sig sitter man och försöker sålla ut böset på webben. Då och då stöter man på något som kanske skulle kunna vara något. Oftast är det bara skrabb som rullar förbi på skärmen. Men ibland så hittar man något sovel av allra yppersta kvalitet:





Vad jag vet så brukar gävleborna flitiga ute i skogarna. Vad vi vet så har dock aldrig stött på det här fantasieggande blocket i deras arkiv. Hur vi än söker oss igenom Eskön, Eskörönningen eller Hillevik hittar vi det inte. Vad beror det på? Ronny eller någon annan, upplys oss!


PS. Den är låst.

PS2. När vi ändå är igång:


Nära till Kjuge. Säkert något accesstjafs som ligger i vägen för den där semmelkanten.

tisdag 17 november 2009

Vem vann?

Robert Rundin och Mia Johansson tog hem första pris på Boulder Bash i fredags. Katrin kom hem med presentkort från Texas Burger så jag kan knappast klaga på utfallet. Björn Strömberg som kom precis efter Robban bör även han ha fått friplåt till Texas Burger. Vi som släntrade in under helgen uppskattade problemen. Genomgående riktigt bra ledbyggnation. Tack alla! Till och med Walker verkade trivas på plasten.

Helgens viktigaste erfarenhet var dock att man ska akta sig för att parkera för nära övergångsställen.

---

Bimbo har återuppstått. Grande! Nu kan vi äntligen få bli heligt förbannade på varandra igen. Samtidigt ser vi även fram emot SF:s lösning på det hela. Vi vet att de har lagt ner en del tid på att få ihop något som vi otacksamma (och konservativa) bouldrare gillar och Bimbo är knappast det ultimata systemet – så utveckling är ju önskvärt.


Grattis Anja! Vilken Anjaeffekt! Vi ser fram emot att träffa er snart igen.


---

Ny poll.

fredag 13 november 2009

Boulder bash

Yep, det är mr Andersson som figurerar i damstövlar i filmen . För att vara en trailer/reklamfilm kanske den var aningen tempolös men stövlarna var snygga. Har ni inget bättre för er i kväll så borde ni masa er dit. Mastiga 0,15 lax i grindpeng väger inte upp fördelarna med arrangemanget. Bar, musik och umgänge lockar om man nu inte lider av agorafobi.

En liten fågel (inte så lite egentligen) viskade i mitt öra att priserna kommer vara utöver det vanliga så chansen att få ordentlig avkastning på sin investering finns ju också. Med årskort på KV och saftiga presentkort på Texas Burger på spel så är det väl egentligen inget snack om vad man ska hitta på i kväll.

Det var då

Walker påminner om hur det var förr innan boulderlandningarna förvandlades till hästens deluxe. Jag minns min första padda. Den fick en enkelbiljett till tippen i Östberga för bara några veckor sedan. Den var från Boreal och var svart och så stod det Boreal på den. Självfallet var grym ett epitet som man hade kunnat använda om det hade funnits på den tiden. En gång hade den också något som skulle kunna betecknas som normalstorlek för att vara padda, i jämförelse med den nyligen inflyttade Mondon såg den dock mer ut som något som dörrmattebranschen spottat ut än något som ens skulle tänkas tillhöra den dödsföraktande klätterbusinessen.

En dörrmatta som var fyra gånger större än Massihs tidiga prepadda - en attiralj som fick den övriga bouldereliten att vända sig mot honom och hans "feghet". Jag har sett den och jag är tveksam om den ens duger att sitta på med dagens standarder, än mindre skulle jag vilja falla ner på den. Men etiken, tekniken och budgeten var annorlunda på den tiden. Det låter nästan som att det är 1800-tal vi pratar om det här var kanske någon gång omkring 1996 skulle jag gissa. Och vänder vi blicken mot Font blir man nästan lite knäsvag bara man tänker på vad gubbs och gums höll på med förr i världen. Vi snor lite bilder från bleau.info och gör ett hommage till de från förr.

Skulle du klättra La Super Prestat som Eric Lucas?



Partenaire Particulier 8a

Tristesse

onsdag 11 november 2009

Beklämmande

Vi har varit lite slappa med utomhusklättringen den sista tiden. Lätt att skylla på arbete, väder och vind men egentligen är det karaktären som brister och att inomhusklättring är förbaskat kul. Vi får också tillfälle att studera våra medmänniskor. Assar kom i karaktäristisk assarstil utångandes från omklädningsrummen.

”Han där borta i grå tisha pissade med dörren öppen. Och sen, när han gick, tvättade han inte händerna.”

Killen såg typiskt norrländsk ut* - maskintrimmat hår och ordentlig benstomme – och var just på väg upp för ett rött problem på 20-graders väggen. Härligt! Vi vet inte hur många grepp på Karbin som blivit sekundärollade och för att vara på den säkra sidan kan man ju undvika allt som är lättare än hårt svart. Ärligt talat så har det väl kanske hänt högst eventuellt någon gång möjligen att vi slagit en sjua ute i naturen och sen kanhända inte tvättat händerna efteråt. Nä, vid närmare eftertanke har det inte hänt. Men teoretiskt sätt skulle det kunna hända. I vilket fall så är det kanske inte så värst mysigt för våra medklättrare. Förövrigt kan vi tillägga att Karbin som boulderdestination på sistone har blivit ännu lite bättre. Steklund excellerar just nu i sin konsthantverksmässiga problemkreation. Steffo, håll hårt i honom!

Ett annat intressant fenomen kan man studera på KV. Och vi håller oss kvar vid den manliga lemmen. Har ni varit på KV:s gym är ni nog med på vad vi menar. Dörren till herrarnas omklädningsrum går inte att stänga. Hur mycket man än försöker så står den ändå öppen när någon passerar i korridoren. Inte alla odelat positiva över att bjudas på färskt tingeltangel av varierande kvalla.


*Omdömet om hans härkomst kan också bero på att han senare frågade mig någonting och avslöjade sin härkomst.

----

Nej Chrille, Jag håller inte på Sirius. Det var aldrig aktuellt. På den tiden när sådana intressen borde ha formats spelade de omväxlande i Div. III Norra Svealand och Div. IV Uppland/Gotland. Så jag gissar att Sirius i Div 1 norra inte känns lika jobbigt för mig som Bajens aktuella serie gör för dig.

----

Nytt pass i kväll. Då kommer vi även passa på att byta några ord med stockholmstonåringen Joakim om vad som gått snett sedan JSM.

---

Fransk form. Våra ögon blöder.

tisdag 10 november 2009

Stockholm stinker

Det bjuds stor show borta på bannersiten, såväl svensk- som globalsida bereder nöje. Eftersom vi inte kan lägga band på oss hela tiden - ibland måste vi få lätta lite på trycket - kommer vi illustrera senaste juniortävlingsdiskussionen med ett stycke pivottabell.

Jag började träna juniorer 1994 och jag var förbundskapten för juniorlandslaget i fyra år. Då fanns det knappt några väggar och på vissa rådde 16-års gräns. Nivån då var ändå betydligt högre än vad den är idag men kanske 50 gånger fler juniorer som tänar klättring.

Detta är för mig fullständigt ofattbart. Skulle de juniorer jag tränade då tävla idag så skulle du förstå hur extremt underligt det är. Notera vidare att den internationella nivån har gått upp flera grader sedan dess medan den sjunkit i Sverige.

Dessa jag tränade var på inget sätt stora talanger...det kan vi ju se på vilka internationella resultat det har fått ihop.

När jag var förbundskapten sattes störst fokus på att åka på träningsläger till Holland. Idag sätter man fokus på Europacupen där de bara blir totalt tillintetgjorda.

Skulle jag börja träna en grupp nybörjare så skulle de efter ett år slå de flesta, enligt den nivån som rådde i GBG. Vi pratar ju om att nästan ingen kan onsighta 7a. Det kan jag få min morsa att göra efter ett par pröva på klättringar. De flesta jag tränade onsigtade 7a efter två år och en gjorde det efter två månader.

Med tanke på detta så måste det vara några som totalt bromsar utvecklingen i Stockholm...eller föreslå du en bättre hypotes. Varför får man inte fram Eskilstuna exempel i stockholm?

De jag tränade körde 4-6 gånger i veckan för att de var så kul. Hur ofta tränar juniorerna idag? Tycker de inte de är lika kul...och varför då i såfall?



Vi vill inte gå in allt för mycket på detaljer men vi diggar helt klart sådana här kraftfulla debattinlägg. Vi fick ett sug att kolla på hur det låg till med saken. Med ett stycke slutställning juniorcupen och ett stycke Excel snodde vi snabbt ihop en pivottabell där vi fick en översikt över hur många poäng respektive klubb fått i snitt och hur många deltagare från varje klubb har haft.




Om vi bara tittar på klubbar som haft fler än fem deltagare ser vi samma sak som Jens. Stockholm underpresterar kraftigt i jämförelse Solna och Eskilstuna. Stockholm! You stink!

Ps. Vi tycker fortfarande att 300 kronor för 2 timmar träning är som hittat. Att debitera 150 kronor i timmen är inget annat än ren välgörenhet. Skynda fynda!

måndag 9 november 2009

Garanti

Ni vet hur det är med garantier. De gäller aldrig för just det fel som din pryl har drabbats av. Sak samma med försäkringar. Få bilen stulen och strippad under en resa till Font och bli utan ersättning på grund av påstått försäkringsbedrägeri. Garantier är inte heller något att luta emot när det kommer till Sendandet, eller hur Tompa? De faller ut i 40 procent av fallen. Resten då? Frustration och åter frustration. Ställ er i kön till varuutlämningen och smaka på garanti. Hur gick det i väst då? Garanti? Glömma det? Förargelseväckande beteende dåligt betaminne med osedligt trädskakande nedanför BRB som följd. Sånt händer. För ett par år sedan var betaminnet exceptionellt.

Idag är det puts väck. Några höjdpunkter från förr ligger dock kvar. Vem kan glömma de fräcka sekvenserna på Gillette eller Stöldförsök i Uppsala? En långvarig nyförälskelse som övergått i ett moget och ömsesidigt förhållande. Så värst ömsesidigt kanske det inte är egentligen, för vad stenen anbelangar så skiter den i vilket vad jag tar mig för. Men är du rubbad så funkar även ett ensidigt ömsesidigt förhållande alldeles prima. Rubbade individer finns det väl ganska gott om inom klättringen. Någon dag när vi inte känner att vi längre värderar vänskapliga relationer ska vi göra en fullständig och detaljerad lista över alla dårar som gömmer sig bakom några av de mest kända namnen.




Den 8e november kl 01.26 fick jag följande meddelande från Per Norgren:

”SUPERETTAN HÄR KOMMER DJURGÅRN, CHAMPIONS LEAGUE HÄR KOMMER GNAGET!!!”

1. Då Bruno är uppväxt i Uppsala har det aldrig riktigt funnits några preferenser för ett allsvenskt lag.

2. Då Bruno är uppväxt i Uppsala, som ligger i närheten av Stockholm, har det ändå funnits en del typer som hållit på det ena, andra eller tredje laget därifrån. En av dessa typer, en jävligt stor och otrevlig fjärdeklassare, kunde sätta sig på mitt ansikte och inte gå därifrån förrän man kvidit ”AIK är bäst!”. Naturligtvis har jag önskat AIK åt helvete sedan dess. Och där har vi troligtvis också min enda åsikt om allsvensk fotboll. Var gick det snett Per? Du var ju en trevlig prick.

3. Varför fick jag ens det meddelandet? Fyllemessat hela telefonboken? Grattis!

---

Vi avrundar ännu mer off topic. Följande press fick jag av Lantbrunkets affärstidning:

Samarbete ska lyfta Lely och Mengele

Nu blir Lely mer komplett vad gäller vallmaskiner.
Tyska Mengele har ensilagevagnar, bogserade exakthackar, vagnar och gödselspridare på programmet.

I kombination med nederländska Lelys produkter, såsom slåtterkrossar, vändare, strängare och pressar, får de båda bolagen tillsammans ett komplett maskinprogram som enligt planen ska göra dem intressantare på marknaden.


Mengele? Hur kan ett tyskt företag i efterkrigstidens Europa heta Mengele? Mengele slåtterkross, najs!

torsdag 29 oktober 2009

Après la pluie, le déluge...

Vi börjar dagen med en bild på Cosmo när han gör Janne Bananne på Campusblocket. Envisa rykten gör gällande att det nya problemnamnet av allmänheten anses vara ett av de fulare. Namnet är en given kombo av svensk musikhistoria och fri inspriation från Vårberg och Botkyrkas fajnest. Inget att spotta på med andra ord.




Den dagen i Focksta var kanske slutsignalen för den mysiga säsongen. Efter det har porten till mysighetsvalvet slagit igen. In träder regn, lera och mörker. För att citera den vise Sydde*: Bättre ha det glatt på isen än sörja på lera.
"Bättre att gå på isen och ha det glatt, än att gå i lera och sörja"

Och lera var det gott om. Fråga Cosmo om det. För andra gången i höst lyckades han fylla både sko och jeans med lervälling. Matte trivdes; så pass att man kan misstänka att hans passion för blöta sessioner i Skevik mer handlar om approach än om klättring.



Vad lärde vi oss igår kväll?

1. Mattes lampor för 189 kr ex moms var ett fynd

2. Verve rinner länge efter regn. Kanske ingen nyhet egentligen.

3. Verve står som 7c+. Tittar vi på andra 7c+ i Stockholm så kanske det kan vara aktuellt med gradjusteringar. Vilka finns det förresten? East, Mega Grip, The Smokehouse, Armstrong, Bastard!, Borderline Assis, FGA, Slap that fat bitch(?) och säkert några fler. Verve står fortfarande i en klass för sig när det gäller svårighet.

4. Clarity verkar fortfarande vara bisarrt hård.

5. Man skulle kunna ha kul med fogmassa.


Klassisk blixtbild på Stockholms hårdaste 7c+.

---

I morgon är det BO igen på Karbin. Ni vet vad som gäller.


*Karln har en extremt imponerande samling visa ordspråk.

fredag 23 oktober 2009

En regning fredag

Vi gillar produktioner med låg profil. Le Stefs huecorulle inspirerade oss. Kanske kan man åberopa jäv. Det samma kan man kanske göra med Keith Bradburys 85-dagars skildring. Vi tillbringade trots allt en helkväll med att försöka bryta oss in i fru Eichlers dator. Och som alla vet så finns det inget som gjuter ihop lika bra som brott eller en redig fylla. Hur det än är med den saken så gillade vi filmen och har den nog som förra årets största klätterfilmupplevelse. Efter Ty:s extremt sensuella bröstkorgssmekande har vi förstås skyhöga förväntningar på nästa alster:

Teaser 3 - Between The Trees from unclesomebody on Vimeo.

Roa er med att hittat namnen på problem i trailern. Jag tror jag har 11 av 13; Ali hamnade en bra bit efter.

Det är ju fredag och då är det lättsamt så vi fortsätter med film. Har ni missat frassarnas Rocklandsfilm kan ni kolla på den här:




Rocklands Return from Grimpeabloc on Vimeo.



---


Någon, jkb, hub eller rob har signad upp mig på Lantbrukets Affärstidning. Normalt sett är sånt där ett otyg men den här gången är det en fullträff. Hur hade vi annars fått reda på att Norrbete startar nätbutik för naturkött? Skynda fynda!

tisdag 20 oktober 2009

Gradpsykning

Den stulna klätterdagen i torsdags förmildrade helgens moraspulsande, så till den grad att veckan ändå kommer minnas som en lyckad sådan. Lördag regn och annan misär. Söndag kom med sol och hopp om klättring. Var klättrar man bäst i Stockholm om inte i Focksta? Tidelagstaket rann men var så pass klätterbart att man lurades att tro att det skulle gå bra att klättra. Lockfågel? Några poänglösa försök där och ytterligare några på ett blött nyborstat projekt innan vi retirerade till till Svälthammaren. Där var det mondo- och sendarfest. Typ fyra-fem mondos förutom den vi hade i bilen. Flamman och Sydde hade redan enkelt seglat upp för Jailbreak. Äntligen för Syddes del. Ända sen Hubby satte upp den har han varit misstänksam mot graden:” …men är du seriös med Jailbreak 8A!? ”.

Hubby höll masken när Sydde dök upp efter en sömnlös natt och pumpade honom på info. Scamen växte ytterligare när vi övertalade Cosmo att gradera upp den på sitt scorecard. Utan att riktigt kunna sätta fingret på det, visste han innerst inne att något inte riktigt stod rätt till,. ”Såg att Jocke hade snäppat upp graden på JB. Det är alltså konsensus? Men det är ändå sloparna på kanten som är kruxet?” Med all uppdämd gradfrustration i kroppen var det kanske inte förvånande hur enkelt han seglade upp för problemet.
Många stjärnor får det men är det inte lite repkaraktär över längd och vissa move? Riktig grad? 7c-7c+.

Jennys bild med en liten highlight.

Wojciech Cosmo och Bruno jobbade på med sittstarten till Watchtower och om ingen revolutionerande beta hittas blir det hårt. Känns lite avlägset men inte helt borta.

Vi avrundade dagen på den gamla campusstenen med att repetera den numera omdöpta Janne Bananne



---

Det var länge sen men nu är det dags igen. Oneliners från en underhållande tråd på bannersiten.


"It should be forbidden to do unnatural things”

Oh, déjà-vu... har vi sett detta någon annanstans?

fredag 16 oktober 2009

Skolk

När man inte längre kan lita på att helgerna bjuder på sol och nätterna kryper allt närmare lunch måste man ta till förtida utstämpling om det ska bli något. Hösten har varit gynnsam mot naturvurmaren. Sommarens skifte mot vinter bjuder som vanligt på en eruption av murriga färger. Asp är normalt sett ett jävla träd som vi helst skulle eliminera från jordens yta –snabbväxande med en förkärlek att luta sig mot den allra bästa delen av blocket. Någon vidare brasa blir det inte heller. Stackars satar! Nu däremot, just nu, kan vi ana att trädet ändå har en mening. Focksta vimlar av gul asp, röd rönn och grå sten insprängda i åkrarnas och ängarnas skarvar. Solen är också med men orkar inte upp till sitt vanliga starka sken, skruvar upp all värme i bilden tio gånger om. Just då, dagar som igår, när man sitter där med en köldbiten näsa, vill jag inte byta detta ställe mot någon annan plats på jorden.

Det händer ju titt som tätt när man är ute i klätterärenden; Fontan om våren, Rocklands när det skymmer och till och med i Fiskebäckvik när vinden suger i och Emil och Maja leker nere vid stranden.

Naturromantiker, jag?

Lågt, mörkt och skamligt.

Halvdag på jobbet i går eftersom helgen lovar regn. Walker på besök från väst. Walker gillar tall proud lines. I Focksta finns det ett gammalt gryt, low and shameful, som väntar på att klättras. Efter lite inre kompromissande blev det en rutt från Prins Valiant till slaben på Campusblocket via kaoset och Svälthammaren. Vi lyckades tyvärr inte möta upp med Steffo och Steklund som tillbringade mesta tiden med Zumba vid Tidelagstaket. Steklund gjorde projektet Vemparen och förvandlade den till Let’s Zumba 7c.

Gårdagens stora upptäckt var Tvärånas fantasiska arete i kaoset. VLMF heter den nog. Fin linje, fina moves och en nervös catch på slutet. Rekommenderas starkt.

----

I kväll är det 50 fräscha problem på KC.

måndag 12 oktober 2009

Norgren visar fin höstform

Det gamla projektet, som jag inte minns eller ids leta upp namnet på men Juggernauts skulle det kunna vara, till höger om She's a bitch är inte längre något projekt. Per Norgren gick den häromdagen. Numer går det som Shakebao 8a och är troligtvis inget för de som är ape-index challenged.

Foto: Peter Lindmark

De största lögnerna

För ovanlighetens skull blev det ett okommenterat inlägg igår kväll. Det kommer förhoppningsvis inte att upprepas särskilt ofta. Focksta i lördags alltså, igen. En del kanske frågar sig varför några av oss överhuvudtaget valde att lämna Uppsala. Scrolla ner någon meter så har ni en av anledningarna. Icke desto mindre finns det en hel del högkvalitativ klättring. Vi har naturligtvis Steklund att tacka för flera av problemen. Några av dem kanske har legat lite anonymt eller inte varit direkt synliga vid en första anblick. Prins Valiant är ett utmärkt exempel på det senare. I lördags sken solen och det var dags för Katrin och Cosmo att klättra detta fantastiska problem. Egentligen är det bara 1-2 move men de är så vackra att de fångar essensen i bouldringen. Att Katrin krossat höger stortå och bara kan få på sig mina 42:or betyder att hälkroksproblem är varmt välkommet.

En utfrätt Flamman skickar sittstarten.




Efter att alla fått sända sitt-eller ståstart gick vi runt en vända i kaoset och inventerade gamla projekt som måste dokumenteras innan de helt och hållet mossar igen. Just nu är det gamla project chaos som är nära att få en första bestigning. Problemet var nog bland de första som borstades upp men av någon anledning (några ungar byggde en koja under problemet) fick det stå orört tills för några veckor sedan. Le Stef var nära i måndags men nu när han är i diasporan är det lite mer öppet. Tompa-garanti utlovas till nästa besök.

Bruno, uppenbart exalterad över alla bortglömda projekt. Vattenfallet på areten dämpade dock dom värsta glädjeyttringarna.

Vi avrundade med Svälthammaren där Bruno äntligen höll höjdnerverna i schack och toppade ur Jail break 8a. Därefter började projekteringen på Watchtower assis. Något som vi länge gått och dragit oss för eftersom det knappast sett inbjudande ut. Förutfattade meningar skulle man kunna säga. För det var hårt men också möjligt men framförallt så var det häpnadsväckande läckert. Här har vi något att offra tidssaldot på.

Bruno och Cosmo på skapelsens just nu mest intressanta problem.


----

Helt apropå, såg ni Mr Flopperton i Cosmos senaste film? Det får oss osökt in på ämnet stora lögner.

Ett axplock:

"Today we slaughtered them in the airport. They are out of Saddam International Airport. The force that was in the airport, this force was destroyed."

"I'm not a crook"

"I did not have sexual relations with that woman"

"You look solid!"

"Nästa är en jug!"


och sist men inte minst:

"Jag har dig!"

Fråga mr Flopperton! Jag tror jag råkade yttra ovanstående, sekunderna innan Flammans stuss kraschade rätt ner i paddorna... två gånger om. Knivigt det där med spot. Antingen blir det inget utrymme för oväntade manövrar eller så tar man risken att få stå tomhänt med en vilt gormande klättrare på backen. Tur då att corollan sväljer dubbla Mondos.

För en gångs skull är vi någorlunda med.

fredag 9 oktober 2009

Två nyheter

Två projekt som länge har stått emot gav igår till slut med sig. Det ena är Daniel Anderssons vägg ute på Djurö. Namn T.M.N.T. och Cosmo snackade om 7c+, känns kanske i underkant med tanke på hur länge problemet varit projekt. Film finns och dyker upp så småningom.

Foto: Anja? Olga?

Le Stef har hängt ute på Morarna och jobbat in en ny test piece. Tyvärr har inte Bruno varit där så han kan inte hjälpa med vare sig någonting. Allt vi har är ett suddigt foto, ett namn och en beskrivning:

Kilo Sierra Charlie, morarna. Inkl. areten i början, exkl urtoppning. Slutar en bit upp på väggen.

Vi gissar på att det här kanske landar i samma spann som de nya ograderade problemen på NK, dvs slightly inhuman. Ska vi gissa på att korta icke göre sig besvär? Sydde upplys oss!

torsdag 8 oktober 2009

Onsdagsfilmer

Lite gammalt från de Leidebrantska arkiven. Dannes flash av VDP raccourci:
Här kan vi hålla långa diskussioner om vad som är vad och vad som är rätt. Matte började ju längre ner på blocket, vilket är problemets krux åtminstone för oss som är över 1.70. Konventionen hittills har ju varit att alla klättrar på detta sättet. Förutsättning är då att alla känner till det vilket kanske inte är det lättaste. Ska man kanske definiera om starten och gradera om problemet efter detta? Det här är ju förstås petitesser om man håller på att klättra rep men i boulderstockholm är detta självfallet en fråga lika stor som livets mysterium.

Vi fluktar vidare på den fagra ungdomen. Cosmo Jocke tvålar till ordentligt på Bloc X.


Four from Bloc X from Jocke Berglund on Vimeo.




Men frågan är varför de håller på här när det ser ut så här på den andra sidan landet.

måndag 5 oktober 2009

Nytt gym i Uppsala

Vi fick ett mail från Joel. Studenthälsan har byggt ett nytt gym i Uppsala och i det finns det ett boulderrum. Kanon kan man ju tycka eftersom den bästa inomhusbouldringen i Uppsala ligger i Länna. Visst funkar det med en Källberga-Lännakombo men det är fortfarande lite tungt att ratta 2 mil för lite kvällsträning. Grattis Uppsala:

Epic fail som kidsen skulle sagt. VARFÖR gav ingen pengarna till oss istället? Den allmänna klätternyttan hade blivit tusenfallt större med pengarna på Brunokontot. Någon/några har en gravt skev syn på vad bouldring är för något.


Utomhusmässigt var den här helgen gynnsam för den som var morgonpigg. Regn svepte blocken i Focksta först vid tresnåret. Innan dess hade Jocke enkelt gjort både Jailbreak och Watchtower och Flamman den senare. Därefter en stunds arbete på gamla projekt som ännu inte blivit gjorda? För det är väl ok att klättra på redan existerande projekt i Focksta. De är så att säga redan etablerade klätterbanor, bara det att ingen kommit upp ännu...

Robin prisar YR. TBS är inte riktigt lika imponerade av deras radar. Vi har snuvats på uppehållsväder mer än en gång. En kombo av olika källor är alltid det bästa. Tyvärr sitter arlandaradarkällan numer nere på Sturup.

---

Den senaste tidens viktdiskussion har fått Bruno att undersöka orsakerna till den mystiska uppgången. Plötsligt känns 84 kg AKV som något att längta ner till.

Mellanmål i Vårby.

Eventuellt kan en lösning på mysteriet ligga i kostvanor. Kostvanor har en tendens att göra det. Lördagens diet bestod av sedvanlig frulle, två och en halv croissant till lunch (Hubbie snöt den andra halvan från mig när han i en lömsk dolkstöt lånade bilnyckeln) och en kebabtallrik på Palmyra. Kebab på Palmyra serveras på pizzatallrikar. Dom är gianourmous så att säga. Men allt är inte av ondo. Ju större Bruno blir desto mer finns det av Bruno. Grattis världen!

söndag 27 september 2009

Skepp å hoj

Tankar. Grader och etik ger oss ständigt utrymme för våra åsikter. Det händer väldigt sällan att jag ger mig in i de debatter som finns kring dessa känsloframkallade ämnen. Men i lördags så skedde ett logiskt steg i min personliga utveckling. En nytur klättrades, skit inte ner er nu, men det skedde med hjälp av ett snöre. Och mitt huvud har inte haft en lugn stund sen dess.

Tunabergsträffen var nu i helgen till er som inte fick memot. Ett mindre gäng klättrare från Stockholm åkte ner till ett betydligt större gäng klättrare som tycktes komma från lite varstans i landet. Fantastiskt roligt att se så många reppar på denna lilla klippa. Köbildning var ett faktum redan när vi anlände vid kl 11. Men det gick till synes rätt bra för samtliga att hitta något att pilla in skrot på.

Själv så hamnade jag i det klassiska dilemmat med att inte hitta någon reppartner. Då det finns gott om mossa på Tunaberg så dröjde det inte länge innan jag fann något alternativt insteg att borsta fram. Strax till höger om Himlasängen finns det numera ett retroborstat? insteg strax under aidturen Vino Tinto, som bjuder på lite tricepsexercis i form av en mantlig som påminner en hel del om Magic Woods klassiska Grit de Luxe.

I Himlataket så finns det en hel del ögongodis som sätter fart på fantasin. En fribestigning av Vino Tinto satte fart på fantasin men det resulterade med att topprepet hamnade lite för långt åt höger efter att Andreas och jag klättrat upp för Direttissiman som skrämde skiten ur mig i fjol.

Nåväl. Repet hängde där det gjorde till slut, och det fanns tre fina linjer som man kunde känna på i slutänden. Megadynot var så hårt och långt att det kändes alldeles för futuristiskt att ens göra några fler försök. Hade den funnits i Stockholm så hade den microtunna sprickan varit effektivt rensad vid detta lag. Slopertrappan strax till höger gick en bit, men det kommer att kräva någon med monstruös kroppsspänning samt hårda fingrar för att avsluta resten.
Vilket då leder oss till att ta reda på vad som finns bakom dörr nummer tre. En tunn fingerspricka som ledde till ett ordentligt dyno. Här började lördagens resa.

Det krävdes åtskilliga hopp innan jag förstod hur slopern skulle plockas, den överhängande delen lurade synen kraftigt. Det var tyvärr inte över där heller. Önskar att jag kan be om ursäkt till samtliga som befann på Tunaberg för min ljudnivå.

Efter en risig matchning så började nästa krux. En grisgrymtade mantlig som vore värdig ett eget namn, då det i sig själv är ett eget boulderproblem. Så här långt hade jag inte riktigt tänk på vad jag skulle göra. Det resulterade med att jag hängde i högerhälen, svor och drog i alla grästovor som täckte urtoppningen, tills armarna inte längre orkade hänga kvar.

“FINNS DET NÅGON SOM HAR EN STÅLBORSTE!”

Stort tack till Hedman som fanns på plats med en ordentlig borste som inte går sönder efter två timmar borstning, som min hade gjort tidigare.
Efter en ordentlig omgång med det bästa som pengar kan köpa på Biltema så kunde jag slappna av en stund, för att sedan länka ihop allt. Skepp å hoj var nu född.

Än är den inte gjord fritt. Min bestigning var endast med topprep. De placeringsmöjligheterna som till synes finns tillgängliga lockar inte mig det minsta, till att göra ett cleant försök. Åtminstone inte än. Nu i efterhand så fick jag precis höra att Simon och Andreas gjorde ett par försök idag på lead. Dock så bjöd tydligen dynot även en SM vinnare på en kamp. Skönt att höra att den delen är säker att falla på.

Graden då?
Efter en ordentlig stund med att hitta olika referenspunkter så tror jag att detta kan stämma;
5+ klättring till dynoinsteget, som i min mening har en bouldergrad kring 7A+/B, följt av ett mantlingsproblem som påminner om en hårdare variant av Curbar klassikern Trackside 7A. Hur man adderar allt detta till en Svensk grad har jag alldeles för lite kunskap om, och lämnar med varm hand över till mer erfarna klättrare.

Lite borstning återstår på den nedre delen, men det är ett öppet projekt till den som vill göra den i godare stil.

Edit: Det råder uppenbart borstningsförbud på berget så det är inte aktuellt att putsa bort det sista på den nedre delen.

torsdag 24 september 2009

Error! Try again?

För att komma underfund med varför vi klättrare har så svårt att kommunicera med varandra så fick jag tipset att läsa om Dr. Michael C. Labossarie arbete som forskat i ämnet.

OBS! Nedanstående text kan ha en tyngande effekt på dina ögonlock.

”För att förstå vad en vanföreställning är, måste man förstå vad ett argument är. Väldigt kortfattat, består ett argument för en eller flera lokaler och en slutsats. En förutsättning är en förklaring (en mening som är antingen sant eller falskt) som erbjuds som stöd för påståendet görs, vilket är den slutsats (som också är en mening som är antingen sant eller falskt).

Det finns två huvudtyper av argument: deduktiva och induktiva. En deduktiva argument är ett argument så att lokalerna ger (eller tycks ge) komplett stöd för slutsatsen. Induktiv argument är ett argument så att lokalerna ger (eller tycks ge) en viss grad av stöd (men mindre än komplett stöd) för att sluta. Om anläggningen ger faktiskt den nödvändiga graden av stöd för slutsatsen, då argumentet är bra. En bra deduktiva argument är känt som ett giltigt argument och är sådan att om alla lokaler är sant, då dess slutsats måste vara sant. Om alla argument är giltigt och faktiskt har alla sanna lokaler, då det är känt som ett bra argument. Om den är ogiltig eller har en eller flera falska premisser, kommer det att bli ohållbara. En bra induktiva argument är känd som en stark (eller "övertygande") induktiv argument. Det är sådan att om lokalerna är sanna, och slutsatsen blir troligen att vara sant.


En villfarelse är mycket allmänt, ett fel i resonemanget. Detta skiljer sig från ett sakfel, vilket är helt enkelt fel om fakta. För att vara mer specifik, är ett felslut ett "argument" där anläggningarna anges för ingående inte ger den nödvändiga graden av stöd. Ett deduktiva misstag är ett deduktivt argument som är ogiltigt (det är sådant att det kunde ha alla sanna lokaler och fortfarande ha en falsk slutsats). Induktiv misstag är mindre formell än en deduktiv felslut. De är helt enkelt "argument" som verkar vara induktionsbevis, men lokalerna inte som tillräckligt stöd för slutsatsen. I sådana fall, även om lokalerna var sant, skulle slutsatsen inte vara mer benägna att vara sant.”

Alltså, felslut begås när en person enkelt bortser från en annans persons faktiska ställning och ersätter en förvrängd, falsk överdriven eller version av denna ställning.

Detta slags "resonemang" har följande mönster:
Person A har ställning X.
Person B presenterar position Y (som är en förvrängd version av X).
Person B attacker position Y.
Därför X är falsk / felaktig / bristfällig.
Pretty fucking basic, right?

Därför blir detta slags "resonemang" vilseledande eftersom den angriper en förvrängd version av en position helt enkelt inte utgör ett angrepp på att positionera sig. Man skulle lika gärna vänta en attack på en dålig teckning av en person för att skada personen.

This it for now kids. Blir förhör nästa vecka.

EDIT:

Bilden hjälper nog till att förklara hur olika människor ser på saker och ting. Inga illa om systemutvecklare.


onsdag 23 september 2009

Benknäckargänget på semester i Franken

Det ryktas att Perminator fortfarande bär spår efter Dan Varians dobbar efter fotbollsmatchen sommaren 06. Ont blod uppstod och vi är osäkra på om känslosvallet ännu har lagt sig. Mat Adams med vänner varsågoda:


Jura 08 from beastmaker.co.uk on Vimeo.



Fan vad sugen man blir på en tur till Franken. Öl, Antenne Bayern och klippor som ser ut som skit men är helt fantastiska. I höst, i vår eller någon gång snart.

tisdag 22 september 2009

Lockfågel - le film

Ikväll kommer Sharma till staden. En del kommer dit, andra inte. Prognoserna just nu säger inte utsålt om man litar på vad de säger i kassorna på gymmen. Sannolikt beror det lite på att hela evenemanget är lite otydligt i sin utformning, tom när man frågar på KV så är det svårt att få några raka svar, och att biljettpriset inte är ringa. Lägg till det att klättrare generellt sett är en samling snåljåpar. Är ni intresserade går det fortfarande att få tag i biljetter på PollDaddysiten eller direkt på KV. Vi blir nästan sugna på att ställa in utesessionen i kväll för att se Chris spela på sin flöjt.

----

Nu boulderlööövers, nu är det Focksta time:


Tidelagstaket from Fredrik Sydstrand on Vimeo.





och så slänger vi in en liten film på Påhlmans senaste master piece:

Karatekid i knarkarkvarten from Fredrik Sydstrand on Vimeo.

måndag 21 september 2009

Om förbud

Vissa grejer skriver man inte om. Till exempel brukar man kanske inte lägga sina privata mail på nätet. Dear Mr Horny guy, No I don’t have any photos of my dog… Är det klätterförbud i ett område kanske man inte heller skyltar med att man är där. I ett obetänksamt ögonblick för något år sedan gjorde vi det men det kommer inte upprepas. Skyltar man med det antingen här eller i scorecard leder det i slutändan till mer trafik i området och potentiella problem framöver. Sedan kan man ju tycka att förbudet är omotiverat och inkonsekvent tillämpat i reservatföreskrifterna.

När vi är inne på förbud har vi noterat att det råder nytursförbud i Focksta. Känns kanske inte att det är så mycket att hänga upp sig på. Det mesta och bästa i reservatområdet är redan uppborstat antingen som färdigt problem eller projekt. När Focksta dessutom sträcker sig mil efter mil utmed Route 55 finns det ju massvis med block utanför reservatet. I går gjorde Olof en ny 7c på ett ströblock nära Ramstalund. En gång i tiden dömde jag ut taket som ointressant. Det är ju brant och har grepp. Vem vill ha det?

Ännu ogjord variant på Lockfågel.


Till sist noterar vi att de äldre herrarna fortsätter imponera. Wulfen på Örnberget och Luhren i trollskogen någonstans. Hatten av. När äldre herrar är på tapeten så fick DD till det, dessutom obetalbar draghjälp av de sedvanliga tjockskallarna som kryllar där ute på nätet.

tisdag 15 september 2009

Reptrassel

Vi tar en titt på Henrik som tillbringade stora delar av sommaren i Dolomiterna. Vad vi hört var det en riktig bigwall-fiesta med imponerande bestigningar på bland annat Tre Cime di Lavaredo. Efter att Henrik demonstrerat sina överlägsna firningsskills på Finnsvedsberget frågar vi oss naturligtvis hur lång tid det tog att ta sig ner från zinnarna i Lavaredo.

måndag 14 september 2009

WOW [090914]

Som svar på Climbingpics välskriva inlägg så bjuder vi på veckans pass i sann crossfit anda med klättertillämpning.

21-15-9 - Towel Pullups / Ring dips

Alltså, släng en ansiktshandduk över pullupstången, greppa vardera ände av handduken, starta tidtagaruret, och utför 21 strikta pullups, sedan 21 Ring Dips. Sedan återgå till att göra 15 Towel PU, 15 Ring Dips, avsluta med de resterande 9 repetitionerna av vardera övning.

Youtuba om ni inte förstår övningarna.

Lycka till.

söndag 13 september 2009

En oväntad påminnelse

När man kliver ut ur dörren och påbörjar den korta promenaden mot tricken för att helt plötsligt känner kyla, som sakta kryper sig innanför de tunna plaggen som man ansåg räcka när man såg solen skina genom den smutsiga fönster rutorna. Då vet man att hösten är på ingång. Nu börjar säsongen.

Klättring är inget som utövas sedan resan i somras. Några obligatoriska träningstillfällena har enbart ökat medvetenheten om att tillfällena är för få, samt för oorganiserade. Men det är väl vitsen, man ska klättra när man känner för det, samt när man anser att det är kul. Eller?

Självgranskning varvas med rehabilitering, återigen. Denna gång är det ett knä som tagit stryk av högbollarna som lockade mig så mycket i Sydafrika. Möjligen kan det vara en kombination av allt annat jox som man intresserat sig för också.

Nåväl. Vi har än till synes ett fungerande sjukvårdsystem i Moder Svea. Får se vad räddningspatrullen hittar. Några knäböj och en avhållsamhet från högbollarna borde hjälpa i slutänden.

När man väl kommer igång efter sommaruppehållet så sköljs man över med förnedring. Åtminstone känns det så. Här trodde man att man var i form, men icke. Inte klättermässigt. Är det möjligt att känna pump efter 7 moves?

Än en gång så står man där, som ett blåbär. Hur var det man gjorde nu igen? Höger fot dit, vänster arm hit. Twister någon? Jag vill ju bara upp, helst nu.

Känslan av att behöva börja om tär mer på själen mer än fingertopparna när man väl lyckats hitta hemma och summerar sitt session. Utvecklande? Knappast. Möjligen om man föreläser alternativ livsskådning för uttråkade nyskilda förortsmammor från håla.

“Du måste ta det första steget, inget kommer gratis i livet” - Pastorn.

Något som däremot kommer gratis i livet är påminnelser. Ibland må de vara oönskade sådana. Men när de väl medför något gott, så kan man inte annat än le.

I Rocklands så kickade jag sönder ett steg på In between dreams. Dessa steg letade jag efter i minst 15 minuter, innan jag gav upp och trodde att de hade pulveriserats till intet. Hade blivit ett fint minne att ha stående i bokhyllan.

Under videogranskiningen av bestigningen så ser jag hur Peter plockar upp dessa stenar och lägger ner dem i min kritpåse. “En liten present” riktar han mot Lotta som filmade.

Än idag ligger dessa stenar kvar i kritpåsen, som en påminnelse över att man faktiskt kan lyckas även när man är trött och känner sig klen, som jag tidigare gjorde den dagen.

När jag idag stoppar ner händerna i kritpåsen och förbereder mig, så känner jag stenarna. Oavsett hur långt det än må kännas tills man kommit över kullen så hinner man tänka. Nu ska jag ha kul.

onsdag 9 september 2009

Nytt vid Baggensfjärden

Visst har ni klättrat på Finnsvedsberget och tyckt att stenkvaliteten varit bland det bästa Stockholm har att erbjuda? Visst har ni förtvivlat insett att godsakerna bara finns på ett begränsat område? Hej, nu finns det nytt att klättra!

Sydde och Bruno upptäckte för några veckor sedan att det gick att klämma in en till tur alldeles till höger och Kattöga samt att det var möjligt att göra ett alternativt utsteg till Baggen. Utsteg kanske är att ta i för lite eftersom lederna har mer fristående klättring än gemensam. Sydde begick i förra fredagen borrmaskinsdebut med allt vad det innebär. Några lärdomar rikare blev han nog, men berikade samtidigt klippan med nyklassikern Kvinnofällan och ett ännu ogjort projekt. Mer ihållande än jugfesten på Kattöga men ungefär lika fina generösa grepp ger Kvinnofällan goda förutsättningar att bli välrepeterad. Gradförslaget hamnade till slut på 7c.

Projektet lär segla om Tintin direkt som klippans gradmässigt största skalp. Fint är det också för den delen. Projektet är troligtvis öppet men ge Sydde någon vecka till att försöka på Habibi som han valt att kalla den.

Bara den Kvinnofällan i sig borde ju falla under villkoren för det mycket generösa erbjudandetn om gratis förare . Om den faller för variantregeln, vilket jag gissar på att den inte gör, borde ju i alla fall leden till höger om Kattöga uppfylla samtliga villkor när den väl lämnat projektpuppan.

Sydde hänger på Karbin så det är bara att lämna ett ex där.


Föraren är inte skalenlig. Det finns mer utrymme mellan Baggen och Kattöga än vad det ser ut.

tisdag 8 september 2009

THE SENDS

Först gjorde Shawn Boye 20 på Kjuge, en beta film, och fick oförtjänt ljummen kritik. Sedan blev det Swedish Meatballs, en roadtripp film som fick välförtjänt bättre kritik. Nu har han gjort The Sends för att ge oss inblick i vad som krävs för att sända.

Först och främst så måste jag berömma engagemanget som Shawn har lagt ner. X antal omtalade problem och leder är filmade med proffs prylar vid FA tillfället. Totalt 2000 timmar har det tagit. Kort och gott så är det upplagt för full frontal Swedish climbing porn.

Det bjuds på en massa Väst och Östkust Sends. Det bär av till bad och Ålands resa med seniorer. Man får bekanta sig närmare med urdjuret från Västervik. Framförallt får vi se Peter Bosma ta i och höra vad han går igång på.

Välkända doldisar som tex. Ry Morrison, Chris Ellis, Stefan Pettersson och Henrik Bolander står för inhoppen, men var är brudarna? Då filmen förs helt på engelska kan jag tycka att de engelska herrarna skall föra dialogen istället för dem infödda förmågorna. Å andra sidan så glömmer jag allt vad klätterflum heter när jag får höra Scott Mooneys klockrena anledning till varför han klättrar. När han sedan traddar sig upp för ett gäng super fina Bohus linjer njuter jag.

Björn Strömberg sliter sig upp för Leroy och visar, både med kropp och språk, vilket engagemang som krävs för att klättra snorhårt. Men att låsa projekt samtidigt som man uppmanar fler att pröva dem kommer jag aldrig förstå?

Bäst i hela filmen är ändå solobestigningen med Stefan Wulf på Elefantsprickan. Wulfens inte superstabila bestigning av sprickan ger mig en handsvett utan dess like. Han såg faktiskt ut att kunna dra i backen vilken sekund som helst. Att klippet backas upp av bra musik gör det hela till något unikt.

Sammanfattningsvis så påstår jag att The Sends, är den bästa filmen som Kanadensiske Uppsalabon Shawn Boye gjort. Det är en film som visar när några av dem bästa skickar hårt. Utan att för den delen vara en Dosage film, och det gillar jag! Good work Mr Shawn and thanks for bringing Swedish climbing movies to the silver screen.

Fantastiskt
Elefantsprickan med Wulf
Bosma ser ibland ut som han måste ta i vilket är ovanligt.
Scott Mooney på film (enfingers mono undercling på en 7c+ trad led e fan sick).
Stefan Rasmussens V-viks legacy. Att den mannen inte har körkort gör det hela ännu mer galet.
Mängden klättring, klättrare, stilar och ställen.

Mindre fantastiskt
Stundtals haltande engelsk monolog
Aningen mycket lägereldsfilosofi
Inga tjejer, så när som ett par sekunder i slutet.

Av Pierre Ropero

tisdag 1 september 2009

Brev till Jens

Vi har fått ett öppet brev från Johan Larsson:

Du är som ett litet barn, Jens, som hoppar och skriker så fort ingen annan dansar efter din pipa. Lyssna på dig själv när du kommer med denna obetalbart dumma eskning av att arrangera ett läger i Granitgrottan.

Både i Umeå och Stockholm har det arrangerats väl fungerande bouldertävlingar utan vare sig pengar från förbund eller klubbar där deltagarantalet vart mellan 50-75 personer. Dessa har varit av hög kvalitet i nyutvecklade områden med klättring för alla på den nivå deltagaren själv finner intressant.

Då Riksidrottsförbundet vill främja det lokala utvecklandet av både idrott och dess intresse, har RF ett stöd som heter just lokalt aktivitetsstöd (LOK-stöd), vilket är ett bidrag som skulle kunna lämpa sig för den aktivitet du vill arrangera, just för att inte belasta Specialdistriktsförbundet ekonomi och möjlighet att genomföra de ordinarie förbundsbeslutade aktiviteter som de budgeterat för.

”Statligt Lokalt aktivitetsstöd (LOK-stöd) är avsett att stödja ungdomsverksamheten mellan 7-20 år i föreningarna. Regeringen har enligt förordningen (1999:1177) om statsbidrag överlämnat uppgiften att pröva frågor om fördelning av statsbidrag till idrottsverksamhet till Sveriges Riksidrottsförbund (RF).”

Detta LOK-stöd instiftades just för att i klubbregi kunna, mer lokalt betonat, arrangera olika aktiviteter, tävlingar, läger etc. som inte beslutas på förbundsnivå. Och mig veterligen är du Jens inte involverad i någon förbundskonstellation utöver att du anser att 8a.nu är av betydande nationellt intresse, vilket inte finns något förbundsbeslut på. Då 8a.nu inte är en klubb under Svenska klätterförbundet, har du just nu ingen rätt att söka LOK-stöd, utan måste antingen bilda en klubb, vilket är fullt möjligt om du/ni väljer att följa RF´s stadgar. Ni kan annars bilda en intresseförening och söka stöd av ABF eller liknande om ni väljer att ha mer radikala åsikter, vilket du gång på annan visar att du har. Dock måste klubben ha fler än minst fem ledamöter varav en ordförande och det räcker inte med att du själv har åsikter för fem stycken ledamöter. Dessa stadgar är inte angivna av klätterförbundet, utan av RF. Detta medför att du inte kan ringa och hota med att ”om ni inte ändrar ert beslut, kommer jag lägga ut detta på 8a.nu”, som du ringde till mig en gång i tiden då jag var landslagstränare och du ville att Johan Gross skulle bli en medlem i landslaget istället för Simon Brismo, som jag och Stefan Pettersson tagit beslut om.

Vi och jag har förstått att du verkligen vill, efter ditt utomhusläger under försommaren, arrangera utomhusläger och tävlingar i din regi, men inte har ekonomiska medel för det. Men det är verkligen inte Svenska klätterförbundet eller tävlingskommittén fel. Om vi tittar på liknande idrotter eller företeelser och arrangemang, kan vi se Svenska Friidrottsförbundet där alla pengar från RF läggs på förbundsarrangerad verksamhet vilket är knutet till ren förbundsverksamhet. Om en klubb vill arrangera ett läger eller tävling, ansöker de om LOK-stöd eller pengar från fritidsförvaltningen i kommunen. Detta kan vi jämföra med att TK skulle hjälpa arrangemang ekonomiskt som har ett nationellt intresse ex landslag, distriktslag, nationella träningsläger tävlingar utifrån mästerskapsstatus (SM, NM etc.). Däremot, vad du kallar Nationellt utomhuslandslag eller nationella utomhussammankomster av mer breddverksamhet skulle kunna jämföras med Tjejmilen, Göteborgsvarvet , Lidingöloppet eller likande som absolut inte har någon finansiering av Svenska friidrottsförbundet. Tjejmilens huvudsponsorer är Alecta och Mitt Val, Göteborgsvarvet har GT som huvudsponsor och Lidingöloppet har Adidas. Lika så här står det i din och 8a.nu´s fulla makt att genomföra de tävlingar och läger du känner för att genomföra utomhus med hjälp av sponsorer som du själv skapar avtal med och dessutom med ett samarbetsavtal med klätterförbundet så som friidrottsförbundet har med dessa lopp, utan att subventionera tävlingarna ekonomiskt.

8a.nu började så bra med en hemsida där nyheter lyftes fram men har förändrats till ett forum där godtyckliga intressen och åsikter vinklas utifrån ditt egenintresse. Ett gott exempel som endast vittnar om okunskap i författande, statistik och journalism är din senaste undersökning där just den ekonomiska fördelningen ifrågasätts. Du har då författat :

”Vad ska Förbundet & Tävlingskommitten prioritera” (Utan frågetecken)

Svarsalternativ ett lyder:
”Satsa resurser även på utomhusklättring”

Svarsalternativ två lyder:
”Alla pengar på inomhustävlingar”

Mitt svar är definitivt:
”Skämtar du?”

Ofta när du får kritik över hur du tar ställning i olika frågeställningar eller påståenden, försvarar du det med att ”jag har två systrar som har gått journalistskolan och som jobbar som journalister. Jag har en mängd journalistkompisar.” Tyvärr så märks inte det och verkligen inte i din totala okunskap när du om ovan nämnda undersökning utrycker dig:

”Varför är denna fråga vilseledande? Hur skulle du ha ställt den och då fått annorlunda svar?”

Du har förlorat ditt syfte. Bilda ett eget 8a.nu-lag som kan åka land och rike runt. Jag önskar dig lycka till i det och tror att du skulle kunna få ihop något sådant, men du måste börja respektera att andra, ofta i majoritet, har andra åsikter än dig.


Johan Larsson

Gritstoneberget access

Accessproblematiken kring Tyresöområdet har haft sina turer. Trots att det egentligen är grönt ljus för klättrare att utöva sporten under låg profil i området så finns det tydligen folk som inte tycker att vi hör hemma där.

Fick nyligen ett samtal från Påhlman som varnade för att parkera på den godkända parkering vid Gritstoneberget.

Tydligen så hade hans bil samt ett par till, blivit repade av någon okänd person. Håll utkik om ni ska klättra i Tyresöområdet, framförallt vid Gritstoneberget.

Utomhusklättring en kvinnofälla!

Tur att de håller sig inne då...

Säga vad man vill om siter, pollar och diskussioner men i rätt händer så utklassar vi Rick Gervais med hästlängder.



Känner ni till Godwins lag? I klättersverige har vi en annan:

"As an internet discussion grows longer, the probability of Mats Engquist and Jens Larssen discussing youth comps approaches 1"

Vi kommer återkomma till bannersiten senare under dagen.

måndag 31 augusti 2009

DB PshU Row

Sommaren börjar lida mot sitt slut och det märktes denna helg som spenderades på landet som varvades med vedhuggning och matlagning.

Vedhuggning är en trevlig sysselsättning när man känner sig pigg och fräsh i kroppen. Ibland kan det sluta riktigt illa. Vilket det höll på att göra för AK så sent som igår när han satte yxan i foten. Underskattade styrkan och klöv igenom en genomrutten stock. Kom undan med en trasig sko och en rispad tå. Note to self: Stålhätta!

Ordentligt utvilad efter en helg i den friska luften blir det dags för WOW. DB Pushup Row varvat med DB Thrusters x 100.

Alltså; Välj ut två stycken hantlar som motsvarar 25% av din kroppsvikt [AK c:a 83 kg x 0,25 = c:a 21 kg], utför sedan DB PshU Row tills du inte orkar mer, gör sedan lika många DB Thrusters, för att sedan fortsätta med DB PshU Row.

Repetera tills du gjort 100 stycken av vardera övning. Försök att jobba mot klockan så att ni jobbar flåset, inget maskade!

Ovan ser vi Ludde som återhämtar? sig efter ett ordentligt pass. Vi på redaktionen vill passa på att önska honom lycka till i helgen då han ställer upp på Crossfit SM. Enligt djungeltrumman så ligger han riktigt bra till för en pallplacering.

fredag 28 augusti 2009

re: Taco

Vi avslutar veckan med ännu mera redaktionell reklam. Steklund tyckte att vi haft ett överdrivet KC-fokus den senaste tiden. Kanske inte helt sant eftersom vi pushade på för KV-evenemanget för bara några dagar sedan. Men visst, vi är kanske lite sent ute med att pusha för BO. Hade det inte varit för de heta tacodiskussionerna som fullständigt proppade igen bloggen hade det skett för många många dagar sedan. För det har verkligen kliat i fingrarna att bygga efter sommarens långa uppehåll.

Har ni inget bättre för er i kväll borde ni verkligen bege er till Karbin. Nya grepp, nya problem och massor av priser lockar som vanligt. Vad man heller inte ska glömma är att deltagarantalet brukar vara lite svagare under de första BO, vilket naturligtvis innebär minskad trängsel men framförallt: större chans att vinna något.

Apropå tacos och lustiga matvanor så väcktes ett sug efter köttfärs när jag läste Syddes rader om ICA:s köttfärs (liksom ett stort sug efter tacos vilket ämnet som sådant genererade). Undertecknad har en svaghet för råbiff dock inte så värst kräsen på kvaliteten. Det har hänt mer än en gång att ett paket köttfärs ätits upp direkt ur plasten med enbart en lite salt och svartpeppar som resultat. Tyvärr är det nästan helt och hållet slut med det sedan butiksmald köttfärs numer har hamnat på Naturvårdsverkets röda lista.

onsdag 26 augusti 2009

Taco

Kommer ni ihåg löpsedlarna från 2004? Det var i september under bokmässan som vi möttes av löpsedlar om Kicki Danielssons falukorvsberoende. Bakom löpsedlarna dolde sig rubriken ”Kicki om sin fetma: Jag tröståt falukorv”. Tillbaka i tvåtusennio (2009) inser vi att det fortfarande finns människor som äter tacos. Vi skulle kunna anpassa föregående rubrik efter avslöjanden om att en mycket närstående anonym person öppet gått ut med: ”Jag älskar tacos […] hemmagjorda är mums”. Resultatet, om man jobbar med kvalificerade journalistiska metoder, blir då ”Rikfred om sin fetma: Jag tröstäter tacos i smyg”

Detta får oss helt och hållet osökt att komma in på ämnet taco-buffé. Jens på 8a.nu ondgör sig över alla smårunkare där ute som inte gör något annat än att leta fel och kritisera (who?).

”Jag tror faktiskt inte att dessa personer har ett "ärligt uppsåt". Det är bara personer i vårt samhälle med största hobby att hitta fel och kritisera andra.

Det har ju tex även riktats kritik mot att det ska vara Taco-buffe på NM”


Men man kan ju helt förstå kritiken mot en Taco-buffé. Taco har inte varit halal sedan 70-talet. Frågan är ens om det varit det någon gång. Kanske fick det en liten upprättelse på den tiden Fredsgatan 12 inte hette F12. Melker Andersson har ju en väldokumenterad svaghet för texmex-avantgardism och ryktades länge vara den ende person i Sverige med ett eget tacojärn. Så sent som 2006 åt vi laxtacos i microformat på Restaurangen. Något av en postironisk upplevelse – så länge ironi är med i leken går det mesta an. Tacojärnet putsväck sedan namnbytet och till hemmabords är det numer också no no. Det var ok ett tag i smyg men sen Taco-Anders syntes våffla i sig en taco-pizza på pizzeria Veneria i Borås är det slut också med det smusslandet. Om man till nöds måste tillfredställa sitt behov av spiskummin, glutamat och sekunda chilipulver finns det alltid Burritos och Fajitas att trösta sig med.

Imperial gold på KC

Har du skills i grafisk formgivning? Behövs inte ens det. Överträffa bara detta exempel på gudabenådad formgivning och du belönas rikligt*:



*Om du inte har riktigt mad skills då kanske du förväntar dig en annan nivå.

fredag 21 augusti 2009

I fokus

Mansfester

Igår kväll var det ganska glest på verket. Helkväll på Flaten till tonen av en nytrimmad DT. Sydde gjorde Baretta, Stark-Erik Sumitomo och Peter Columbo. Flamman svor mest. Vi noterar att Peter modigt sätter 8a på Columbo. Big up! Nu var det några år sedan sist vi gick den men att sätta den som 7c tja… the finest fiction sen Tjock-Steffes Dieter.

----


Klätterverket inbjuder till någon form av heldag i samband med premiären av The Sends den femte september. Det blir workshop med Björn Bergman samt något ytterligare evenemang innan det är dags för filmvisning. Mer info om detta senare. Efter diverse dubbelbokningar fick premiären flyttas till SF-biografen som ligger vägg i vägg. Så förutsatt att filmen är bra så kan filmvisningen bli en rakt igenom trevlig upplevelse. Enligt ryktet lär Shawns tips till blivande filmmakare vara att inte göra film i Sverige. Vi gissar på att det inte handlar om revirpinkande utan snarare att den svenska marknaden är för liten och att svensk sten icke göre sig på film.

-----


Denna mansfest följs av ytterligare en. En helkväll med Sharma. Fantasieggande eller hur? Vi tänker oss en vända på söder innan taxin går till Berns eller Riche och har man tur kanske det också vankas lite nacht spiel allt medan Said spelar olika instrument. Så kul kanske vi inte ska ha. Chris visar bilder, Said intervjuar och sen spelar Said olika instrument. Och sen blir det utlottning av prylar och sen blir det konfetti samt åter en liten titt på The Sends. 160 eller 200 kronor kostar kalaset.

En del gillar att gå på såna här jippon. Andra inte.

WOW...

... - Work Out of the Week.

Det kommer att dröja länge innan TBS börjar posta Crossfit WOD’s [Work Out of the Day]. Om vi nu någonsin kommer att göra det. Känns som att andra gör det bättre än oss.

Efter vetskapen om Simons lilla MU prestation så har kidzen börjat träna som babianer på syra. Vem blir först att bräcka honom?

Crossfit har en WOD som går ut på att man ska göra 30 MU på så kort tid som möjligt. Men det är inte alltid något alla har möjligheten till att göra. Då kan man skala ner det till två olika övningar.

Alltså, veckans träningstips. Testa dig själv på att göra 30 MU på så kort tid som möjligt. Eller gör följande på tid;
- 90 Pullups
- 90 Dips

Nu frågar ni säkert er själva följande; varför?
Jo, kära läsare. Av samma anledning till att man hittar vuxna män i lekparken. Det är kul.



Trevlig helg.

torsdag 20 augusti 2009

John Deutschendorf...

... hette den numera bortgångne sångaren John Denver en gång i tiden. Tillika namnet på en av de längre problemen som finns tillgängliga i Roadcrew area. Läs pumpfest.

Inga problem dock för Katrin som imponerade stort under resan.



Poäng till den som kan gissa soundtracket. Here's a hint. Det är inte John Denver. Dubbla poäng till den som är född -90 eller senare.