Det var då

Walker påminner om hur det var förr innan boulderlandningarna förvandlades till hästens deluxe. Jag minns min första padda. Den fick en enkelbiljett till tippen i Östberga för bara några veckor sedan. Den var från Boreal och var svart och så stod det Boreal på den. Självfallet var grym ett epitet som man hade kunnat använda om det hade funnits på den tiden. En gång hade den också något som skulle kunna betecknas som normalstorlek för att vara padda, i jämförelse med den nyligen inflyttade Mondon såg den dock mer ut som något som dörrmattebranschen spottat ut än något som ens skulle tänkas tillhöra den dödsföraktande klätterbusinessen.

En dörrmatta som var fyra gånger större än Massihs tidiga prepadda - en attiralj som fick den övriga bouldereliten att vända sig mot honom och hans "feghet". Jag har sett den och jag är tveksam om den ens duger att sitta på med dagens standarder, än mindre skulle jag vilja falla ner på den. Men etiken, tekniken och budgeten var annorlunda på den tiden. Det låter nästan som att det är 1800-tal vi pratar om det här var kanske någon gång omkring 1996 skulle jag gissa. Och vänder vi blicken mot Font blir man nästan lite knäsvag bara man tänker på vad gubbs och gums höll på med förr i världen. Vi snor lite bilder från bleau.info och gör ett hommage till de från förr.

Skulle du klättra La Super Prestat som Eric Lucas?



Partenaire Particulier 8a

Tristesse