Gradpsykning

Den stulna klätterdagen i torsdags förmildrade helgens moraspulsande, så till den grad att veckan ändå kommer minnas som en lyckad sådan. Lördag regn och annan misär. Söndag kom med sol och hopp om klättring. Var klättrar man bäst i Stockholm om inte i Focksta? Tidelagstaket rann men var så pass klätterbart att man lurades att tro att det skulle gå bra att klättra. Lockfågel? Några poänglösa försök där och ytterligare några på ett blött nyborstat projekt innan vi retirerade till till Svälthammaren. Där var det mondo- och sendarfest. Typ fyra-fem mondos förutom den vi hade i bilen. Flamman och Sydde hade redan enkelt seglat upp för Jailbreak. Äntligen för Syddes del. Ända sen Hubby satte upp den har han varit misstänksam mot graden:” …men är du seriös med Jailbreak 8A!? ”.

Hubby höll masken när Sydde dök upp efter en sömnlös natt och pumpade honom på info. Scamen växte ytterligare när vi övertalade Cosmo att gradera upp den på sitt scorecard. Utan att riktigt kunna sätta fingret på det, visste han innerst inne att något inte riktigt stod rätt till,. ”Såg att Jocke hade snäppat upp graden på JB. Det är alltså konsensus? Men det är ändå sloparna på kanten som är kruxet?” Med all uppdämd gradfrustration i kroppen var det kanske inte förvånande hur enkelt han seglade upp för problemet.
Många stjärnor får det men är det inte lite repkaraktär över längd och vissa move? Riktig grad? 7c-7c+.

Jennys bild med en liten highlight.

Wojciech Cosmo och Bruno jobbade på med sittstarten till Watchtower och om ingen revolutionerande beta hittas blir det hårt. Känns lite avlägset men inte helt borta.

Vi avrundade dagen på den gamla campusstenen med att repetera den numera omdöpta Janne Bananne



---

Det var länge sen men nu är det dags igen. Oneliners från en underhållande tråd på bannersiten.


"It should be forbidden to do unnatural things”

Oh, déjà-vu... har vi sett detta någon annanstans?

Is inbreeding widespread in Sweden?

Vi kanske borde fundera vilka signaler vi sprider ut till vår omvärld. Kanske borde vi bjuda in en delegation till kommande SBO eller BBB4 för att visa upp vår rena, friska och outspädda genpool.

Svårt när det inte går att dipkrimpa.

Det är kul att klättra igen. Hösten har faktiskt varit lite seg. Ända sedan Sydafrika har det varit lite svårt att få det där riktiga suget efter klättring. Vanans makt är som bekant stark så man har ju klättrat på som vanligt nästan. Nu börjar det vända; vi har en vecka med toppturer och viaferrator inbokade i södra Schweiz. Möjligtvis blir det att vi leker lite på blocken i dalen någon vilodag.

Jenny demonstrerar varifrån blocket har fått sitt namn. Ännu namnlös 7a. Namn fanns i gamla gamla BIMBO men försvann när Alliansor raderade informationen.

I lördags var vi i Uppsala och dammade av några gamla block från arkiven. Och vi kan ju fråga oss varför vi inte gjort det tidigare. Sen gammalt finns det två eller tre problem gjorda på blocket. Två av dem är ganska steglösa vilket förärade blocket med namnet Campusblocket. Blocket är stort och brant men bjuder också på ett vertosva av klass.

Två nya problem sattes upp.* Ett lite lättare och ett lite svårare. Sydde måste krediteras det senare problemet eftersom han var visionär nog att upptäcka problemet. Vän av ordning frågar sig nu om det är Sydde eller Steklund som förtjänar de extra bonuspointsen för första bestigning. Troligtvis Sydde; man måste ju premiera hans osvikliga känsla för eliminationer. Etiskt dilemma det här. Vad säger regelboken?

Sändargaranti nästa gång eller vad det nu heter på tompamål.

Tyvärr kom vi inte hela vägen upp på de tre stora projekten på stenen. Ett av dem skulle ha gjorts om det inte var för osedvanligt usel borstning på den triviala urtoppningen. Airpaden visade sig åter vara en osviklig vän när jag kom susande från toppen. Där har man ju bara sig själv att skylla så att säga. En inte allt för vågad gissning är att det problemet är 7c-8a beroende på vilket graderingshumör jag befinner mig i. Antingen ger jag en hög siffra för att tillfredställa mina sponsorer och mitt ego eller så ger jag en låg siffra för att alla mina medklättrare ska känna sig dåliga. Svårt det där. Två riktigt goa känslor och så måste jag bestämma mig för bara en av dem. Ännu ett dilemma. Jobbig dag det här. Men det lutar nog åt det tidigare - exhibitionisten inom en älskar ju att bli upptäckt utan kläder.

Finfint problem trots sin brist på lutning.

Vi avrundade dagen med en tur till ett allt för blött Focksta. Allt som vi fick ihop var en stark team-ascent av Fräschorama assis. Gissningsvis kan man ge den 7b+ så att det ligger mer i linje med Stockholm, Kjuge osv. Men vill man att det ska vara konsistent med blocket i helhet kanske 7a är en vettig grad. Steklund erkände att han i ett svagt ögonblick uppgraderat Fräschorama från 6a till 6a+. Har ni frågetecken övergraderingen på den delen av ängen räcker det att ta en sväng ner till Font och kalibrera. Många problem som kan kännas lite tuffa i graden har helt enkelt tillkommit efter resor till Bleau och graderats efter La Marie Rose, Nescafé, L'angle Allain, Joker osv.

Kilstenar är ett gissel. Tyvärr bidde det inte ens en tumme av det förväntade greppet.


Nu lät det ju som om det skulle vara soft i Kjuge och Stockholm men det är inte riktigt det jag menar. Gissningsvis var vi onödigt barska vid hemkomst eller så beror det på att samtliga problem som känns tufft graderade också är ganska flacka till sin natur. Snart är Bimbo igång igen och då kanske saker och ting slätas ut.

---

Preliminär förare och vägbeskrivning till Campusblocket kommer senare.