Skolk

När man inte längre kan lita på att helgerna bjuder på sol och nätterna kryper allt närmare lunch måste man ta till förtida utstämpling om det ska bli något. Hösten har varit gynnsam mot naturvurmaren. Sommarens skifte mot vinter bjuder som vanligt på en eruption av murriga färger. Asp är normalt sett ett jävla träd som vi helst skulle eliminera från jordens yta –snabbväxande med en förkärlek att luta sig mot den allra bästa delen av blocket. Någon vidare brasa blir det inte heller. Stackars satar! Nu däremot, just nu, kan vi ana att trädet ändå har en mening. Focksta vimlar av gul asp, röd rönn och grå sten insprängda i åkrarnas och ängarnas skarvar. Solen är också med men orkar inte upp till sitt vanliga starka sken, skruvar upp all värme i bilden tio gånger om. Just då, dagar som igår, när man sitter där med en köldbiten näsa, vill jag inte byta detta ställe mot någon annan plats på jorden.

Det händer ju titt som tätt när man är ute i klätterärenden; Fontan om våren, Rocklands när det skymmer och till och med i Fiskebäckvik när vinden suger i och Emil och Maja leker nere vid stranden.

Naturromantiker, jag?

Lågt, mörkt och skamligt.

Halvdag på jobbet i går eftersom helgen lovar regn. Walker på besök från väst. Walker gillar tall proud lines. I Focksta finns det ett gammalt gryt, low and shameful, som väntar på att klättras. Efter lite inre kompromissande blev det en rutt från Prins Valiant till slaben på Campusblocket via kaoset och Svälthammaren. Vi lyckades tyvärr inte möta upp med Steffo och Steklund som tillbringade mesta tiden med Zumba vid Tidelagstaket. Steklund gjorde projektet Vemparen och förvandlade den till Let’s Zumba 7c.

Gårdagens stora upptäckt var Tvärånas fantasiska arete i kaoset. VLMF heter den nog. Fin linje, fina moves och en nervös catch på slutet. Rekommenderas starkt.

----

I kväll är det 50 fräscha problem på KC.