Svenska köttbullar

Jonas Wiklund är inte bara författare till en fantastisk blog; han är också en mycket kompetent klättrare. Under den så kallade Golden week (6 lediga dagar av 7 eller något i den stilen) gjorde han problemet Mike (3 dan) och Boukyaku no kawa (7b+). Det japanska graderingssystemet är ganska förvirrande men vi sluter oss till att 3-dan sträcker sig över 7c+ -8a intervallet. Inte så illa med andra ord. Tyvärr verkar veckan ha slutat ganska tråkigt: markfall och krossade hälar. Då jag fortfarande har Katrins olycka på näthinnan är det lätt att känna med Jonas; jag ser fortfarande benpiporna sticka ut när jag klättrar highballs. Som vanligt är det ju alltid ganska små marginaler och det är lätt att tänka på vad man hade kunnat göra annorlunda även om man egentligen har gjort allt rätt. Med tanke på höjden på fallet verkar det ändå ha gått förhållandevis bra. Läser ni inte redan hans blog så tycker jag att ni kan ta er tid att kolla upp den. Det är inte bara sköna små klätterberättelser från Japan. Du får också en hel del annan bra skit på köpet. Ska du konvertera till en japansk lapp får du hjälp av Jonas. Dessutom bjuder han på ett schysst bildgalleri.

I helgen har det faktiskt klättrats rep för egen del. Det börjar bli lite av en tradition; två helger på rad. Jag kunde konstatera att Frisco Kid kändes väldigt lättillgänglig när man klättrade ute på areten. Inte mycket som skiljer från Burn. Jag gissar att ni börjar bli vana och slutat ta hänsyn till mina åsikter. Av någon anledning tycker en del att jag är en notorisk sandbaggare.

Under lördagen var det smygpremiär för Swedish Meatballs hemma hos Shawn. Det bjöds på öl, öl, lite grillat och en massa köttbullar samt en flaska champagne när han fått våra reaktioner på filmen. Inte helt oväntat va? Köttbullarna alltså. Jag kom dit helt utan förväntningar.
Tidigare har jag vädrat åsikten att Kjugefilmen hade en del brister och oroade mig för att det också skulle vara fallet med Meatballs. Jag hade fel. Shawn har utvecklats ordentligt sedan sist och levererar en produktion som överträffar Tjugo på Kjuge på alla punkter. Inför filmens riktiga premiär den 9 juni kommer vi att göra en lite större recension av filmen. Jag kanske är lite biased eftersom jag känner Dylan och Kalle och tycker att de är schyssta killar men överlag
gillade jag filmen. Dylan är filmens clou: Bekväm framför kameran, bekväm med språket och sådär lagom grov i munnen som bara en frustrerad walesare kan vara. Inga klassiska svador som vi har vant oss vid men ett och annat kryddat ord och uttryck smiter ut. Dessutom gör han, trots sina små taxben, ett par riktiga långemansproblem. Rhytm i järnforsen, Long John Kalle Silver och Journal de la Création i Foxsta. Efter LJKS blev Dylan så glad att han kastade ner sin kritpåse och mössa på Kalle och Erika och skrek ”Powerpuss in your face”. Jag hörde något helt annat och undrade var all hans aggression sprang ifrån.

Ovan har ni Kalle på en riktigt svettig bestigning av en highball i Norrköping. Ivrigt påhejad av något jag på dialekten skulle ta för en rumpnisse. Bra scen.

Shawn dumpade tre filmer på mig som jag ännu inte riktigt har tagit mig igenom ännu. En av filmerna har en portaledge på framsidan - den är jag mest skeptisk till. Naturelement! Pilgrimage som jag nästan har sett till slutet gav inte samma underhållningsvärde som Meatballs. Men då är jag inte heller särskilt imponerad av sönderrökta amerikanska kids som vill återanknyta till naturen. Man, it's like reconnecting with the rock.

Dylan kommer vi att återkomma en hel del till den kommande tiden. Han är veckans bouldergosse. Därför har vi tagit oss in i hans stora bildarkiv och kommer lägga ut delar av det under de kommande veckorna. Så, alla Welshfetischister, håll tillgodo, era behov kommer definitivt att tillfredställas.




Olof Eriksson har börjat lära sig den ädla konsten i att boosta sin scorcardspoäng av mästaren Johan Luhr. Olof har börjat skjuta Mastercard framför sig. I helgen gjorde han en dagsflash av nämnda problem och vips hade det flyttats fram. Mora-Daniel ligger ju tio poäng före och då gäller det att jobba på marginalerna. Men det är ju jobbigt när han flashar 7c+. Det ger ju en förbannat massa points. Allt som inte är förbjudet är ju tillåtet som bekant och vi sympatiserar med alla våra tävlande som tänjer på reglerna. Vi kan tänka oss hur Jensa sitter och ruvar på regelförändringar för att stävja anomala scorecardsbeteenden. A. Lindström knorrade fram ett ”Tveksamt” när jag försökte pressa honom om vad han tyckte om Olofs tilltag. Jag har lovat att ge finbeta på både Frisco kid och Sator för att han skall komma i kapp.


Klätterförbundet har tagit fram en liten pamflett om access och den innehåller en hel del matnyttigt. Vi föreslår dock följande lilla ändring

”Även om du inte kan tänka dig klättring med bultar finns de andra
klättrare som gör det. Förstör inte för dem!”