Besatthet

Två epoker har nått sin ände. År 2002 hängde Anders Lindström första gången på Baretta och har samlat på sig en respektingivande mängd försök. Olof Eriksson har också kommit till ett slut med sin kamp mot Hemliga vägar. Både två har haft kapaciteten att göra dessa leder långt tidigare. Typfall av mental blockering. Ett av de mest klassiska exemplen måste vara Fredrik Rundqvists episka strid mot Vilddjuret i Skevik. Det blir en rejäl screamer när man susar av slutkruxet. Omkring tio meter och merparten av alla normalt funtade människor uppskattar inte denna upplevelse. Well, Fredrik hade blodvittring och var varm i kläderna. Slutkruxet är sista movet och faller man på sista movet har man i princip gjort turen, eller hur?. Bara en ren formalitet undanhåller dig din givna rätt till ära, berömmelse och 1000 pinnar, och då är det också självklart att man trummar på tills man har rott i hamn. Legenden säger att Fredrik tog mer än femtio fall från ledens sista flytt innan den slutgiltiga triumfen. Boring, säger den normalt funtade säkringsmannen och släpper på uppmärksamheten. Den pikanta detaljen är att det finns en saftig bivackhylla några meter upp på leden. Normalt sett: inga problem. Med en uttråkad säkringsman som bara matar, matar och matar på... det sägs att han svingade in på hyllan mer än en gång. Utan större blessyrer bör nog tilläggas. Och till slut kom han ändå upp. Renderade en notis i BS, liksom Paladinos (1998) första bestigning av SFW.


Norrland igen. Vi börjar uppfylla vår kvot av norrlandsbevakning och vill minst ha en film om vi skall kommentera Martin Franssons nya led i Niemisel. Förbaskat bra gjort. Det sätts ju inte direkt upp hårda leder till höger och vänster här i landet och det är den förbannade granitens fel. Eller så chippas det för lite. Har hört mycket gott om Fransson och vi lär höra mer. Niemesel borde vara en given destination om det inte låg så förbaskat långt bort och om inte insekter förpestade tillvaron. Som om inte det vore nog så verkar klippan dessutom vara en hyfsad grundvattentäkt som skulle kunna försörja Dubais golfbanor. Två och en halv torra dagar per år. Inte undra på att projekten är långkörare.


Boulderscenen blir trögare och trögare ju närmare sommaren kommer. Sändarförhållandena har kraftigt degraderats och det börjar bli ganska dött på på 8a-tickern. Visst maskinerna Flodin och Luhr fortsätter prestera på ett imponerande sätt och Rasmusson är inte långt efter. I Stockholm händer inte mycket, förutom just på Skansberget. Men, den som letar lite kan dock hitta några russin att pilla ur den kladdiga stockholmskakan. Le Stef smällde upp ett nytt problem ute på Brudberget. Problemet heter Wiking-någonting, minnet är inte vad det brukar vara, och seglar in som en 7c+. Morfo. Krymplingar göre sig icke besvär, i alla fall inte med Stefans metoder. Wiking-någonting gör några känsliga flytt på undersidan av semitraversen Supercool och toppar ut på läppen istället för på areten. Ett mellanting mellan variant och egen linje med tyngdpunkt åt det senare. Grönt kort från Bruno Show.

Perminator Holm har primärt haft ett stort delmål under våren för sin hårda och disciplinerade träningsregim. Landslagssamlingen i Göteborg har hela tiden hägrat. Och som han gick in och dominerade: storslam i båda träningstävlingarna. Är Per klättringens svar på träningsnarkomanen Ivan Lendl?


Vi började med några fall av besatthet och avrundar med ett till. Robban R har lurat med mig till Brommaplan några gånger för att jobba på ett gammalt Paladinoprojekt. Problemet är högt med crux precis i början därefter ganska lätt men ett känsligt flytt på slutet har fått mig att reversera två gånger. Den officiella versionen är att jag inte vill vara ofin nog att sno FA:n från Robban. Jag har ärligt talat ingen riktig koll på hur många gånger Robban har varit där och stångat sig blodig. Något säger mig att det har blivit över 200 försök på första movet, om inte det är i underkant. Lite hyfs måste man ju visa...



Dylan: