Blogfeber

Som vanligt sken solen hela förra veckan. Strålande. John P var ute varje dag och klättrade, och som ni läste härmodagen gick det ganska bra. På lördagen regnade det på morgonen och på söndagen var det klassiskt aprilväder - snöstorm, sol, regn och hagel - fast i mars. Paret som vi hyrde gîten i Font av hävdade att våren var en månad för tidig: Påskliljorna stod redan i full blom, vintern hade varit ovanligt mild och hösten en månad försenad. Till och med gutarna klagar på att staruret är helt ur led.

Trots det ogästvänliga lördagsvädret blev det lite klättrat i Focksta. Tre problem och en massa misslyckade försök skrapade jag ihop. I stort sett detsamma gällde för Grim och Tväråna. Tväråna var dock så här nära att knipa den första repetitionen av Steklunds Ultramagnetic. Krimpfantomen Sydde, som tyckte att Uppsala var för avlägset, sände ett gäng stockholmklassiker i Orhem och Farsta strand. Ödmjukt tyckte han dock att de var softa. Han har lovat att han snart skall riva av Trauma nu när han har rensat utsteget.

Johan Andersson klättrar på bra i Font. Han har klämt till med Irrésistible. Problemet går till vänster på bilden. Vi gissar på att han prospekterar en av de mest eftertraktade ticken i fontan om man vill göra 8a . Crell och bleau.info menar dock att ett grepp kan ha gått sönder på Les Beaux Quartiers vilket också skulle göra den lite hårdare. En potentiell liten känga till Johan för att han reggar Alta som 7c+, något som jag själv också gjorde en gång i tiden. Konsensus verkar ligga på lätt 7c eller 7b+. Det kan dock ha modifierats och det chippade steget kan ha undvikits. Vad vet vi? I kampen om den åtråvärda första platsen på den svenska rankingen är målet viktigare än medlen; vi inväntar Dylans drag. Lite mer cred eller massor av cred får Johan för att han gjort det horribla problemet L'Arrache Coeur. Det är grymt fin men riktigt läbbigt. Jag har själv bangat sträcket över läppen. L'Arrache Coeur skall definitivt göras på nästa resa.

Göteborgarna är riktigt på gång även i fall det i de flesta fall rör sig om inflyttade och inte infödingar. Den omnipotenta Malin Holmberg har levererat på klippa igen. Den här gången i Tarn. Hennes mest imponerande prestation hittills måste vara Abstrakt på Hylteberget. Vi får se om hon snart också på allvar kan hota topptrion Anja, Angelica och Jenny på bouldertävlingarna. Senast i Stockholm fanns det en del repklättringsmove i repertoaren som naturligtvis måste tvättas bort om han ska ta hela steget ut.

Det går obekräftade rykten om att Steklund, the Manclimbingman, har startat blog. Nu har vi ett gäng kvalitetsbloggar (Carlos, Jonas W och Steklund) att läsa varje dag (om Jonas klarar kampen mot hösnuvan). Utöver detta finns Jens, Micke och några till som blandar och ger på 8a.nu. Johan Svenssons whiplash lät otäck. Det mesta kan tydligen hända när man bouldrar. Bäst att kidsen håller sig till gymmen ändå.

Steklunds helg var förövrigt inne riktig lika produktiv som den senaste:
"Vadret var bra men fruktansvart blasigt. Gick en svang langs burbage north och kollade in problemen. I foraren som skrivits av exalterade och skrytsamma engelsman kan man lasa; "Burbage - better than Cuvier". Burbage ar inte battre en Cuvier. Det ar samre. Mycket, mycket samre. Burbage north har nagra valdigt fina linjer men det ar ganska langt mellan dem. "Var och kollade in Voyager, Moons 8b (b+ med sitt) och den ar valdigt maktig - coolaste linjen jag sett hittils i england - dvs nar man studerar den fran mer an 5 m avstand. Nar man kommer fram och inspekterar greppen mar man bara illa. De som tycker nasten har vassa och grisiga grepp far anses vara barnrumpor. Har handlar det om krimpande pa ett knotter av sylvassa "pebbles" Jag fattar inte varfor man vill utsatta sig for nagot dylikt. Jag kommer aldrig ens att forsoka, men aven om jag hade nivan tror jag att jag skulle dra mig for att testa - greppen forstor linjen. Hursomhelst klattrade vi lite vid burbage west som ligger mittemot i dalgangen. Det var vindstilla dar, vilket var andledningen till att vi hamnade dar. Inga problem som passade mig om man sager sa. Gjorde west side story 7b+ till juggarna och hoppade sedan av, vilket tydligen anses som "Not cricket". Avslutet ar typ 5+ men hade bara en padda och det ar hogt. Sa ingen riktig tick. Sa det var ingen riktigt lyckad lordag. James Pearson gled for ovrigt forbi och gjorde varenda problem hur latt som helst. Men han har val troligen klattrat det mesta dar forut redan. Framat eftermiddagen borjade det regna sa det blev hemresa med tom kansla. Igar haglade det hela dagen... "

Mer om Steklunds äventyr får ni läsa på hans blog även om vi i fortsättningen kommer att kommentera det hela.

Det rör sig i Gävle. Som vanligt spottar gävleborna fram kvalitetproblem i parti och minut. Det här problemet ser helt suveränt ut. Skönt att se att min flygfotorekning ändå gav något resultat. Jag och Tväråna har annars snopet stått och tittat på några snåriga buskar på en äng efter 6 mils resa genom det uppländska plattlandet.

Slutligen en liten film om John och hans kamp mot den blåa cirkeln i Elephant. På bilden ser vi John helt missa landningen på samma problem