Stockholmarna sitter i den bekväma sittsen att de kan välja mellan fyra olika gym av högsta klass. Ingen annan stad i Sverige har någonting som är ens hälften så bra som något av dessa. Trots att allihopa är bra finns det ändå saker som skulle kunna förbättras på alla gymmen. Vi kommer den här gången att fokusera boulderproblemen på Verket, KC och Karbin då vi har noterat vissa förändringar de senaste åren. Salveo kommer vi inte att ta upp eftersom det stället av många anses som ondskans hemvist. I själva verket är det inte så illa men vi saknar det sociala sammanhanget som vi kräver för att trivas och hänga på ett ställe.Vi låter Salveo vara tills vidare och hoppas att de kommer att sticka upp som en glad överaskning någon gång i framtiden.
Från att ha varit Stockholms stolthet har Klätterverket det senaste året börjat tragla efter de två uppkomlingarna. Det byggs fortfarande en del hårdare problem av kvalitet men det är i de lättare graderna som det märks mest. Varför? Vi gissar på att det beror på den generationsväxling som KV har genomgått vad gäller ledbyggare. Le Stef har förtids pensionerats och ett antal nya ledbyggare har kommit in och inte riktigt blivit varma i kläderna ännu. På Karbin råder en helt annan situation. De har betydligt större väggyta väggarna rakas och byggs om en gång i månaden. Då gör det ingenting om det är lite svajig kvalitet. Enligt klassisk kaosteori blir det det en hel del bra kvalitet ändå trots att det är ojämnt. Dessutom byggs det flitigt mellan BO; du kan komma en måndag för att återvända tre dagar senare och hitta tio nya problem. KC har dock varit det senaste årens raket och gått i topp på Brunos ranking. På KC hittar vi kvalitetsproblem i alla grader. Här kör de med samma system som på Verket men de har gräddan av gräddan av Svenska Problemkonstbyggnationskreatörer™ och en större väggyta. Nedsidan med KC är att problemen byts ut lite för sällan.
Några av gymmen kör också interna evenemang och tävlingar, som återkommer med mer eller mindre jämna mellanrum, för att bryta vardagslunken och göra vinterträningen lite mer dynamiskt och stimulerande: BO, Boulderbash och ännu mer informella Jam Session och Fight Club. För dem av er som missade Fight Club i fjol så innebar det en slags intern tävling för alla närvarande varje onsdag, då Chris och Dylan byggde x antal problem som alla slet på tillsammans. Mycket trevligt initiativ som fick mertalet av systematiska tränare att bryta sitt mönster och socialicera lite med övriga dödliga. Jam Session är en lite nyare kreation KV dragit igång, något liknande Jam Session, då Peter B med vänner gick omkring och gav mindre erfarna olika tips för hur man skulle läsa och lösa problemen. Av dem som var där, så har vi enbart hört positiva ord.
Slänger man ett öga på priserna ser vi att KC är ett riktigt prisvärt budgetalternativ med 3200 för årslappen vilken kontrasteras mot Verkets 3400 och Karbins 3550.
I nuläget sätter vi KC i främsta rummet på grund av deras fina problemkonstbyggnation™. Karbin funkar medan Verket måste rycka upp sig.
17 kommentarer:
Hörde från "Ryktet" att det bara, alltså bara! (enligt "Ryktet alltså... och även hans kompis) fanns sloperproblem på KC när de var där härom dagen. De tyckte det var kul o bra problem o så, men alltså ingen riktigt bra träning för svensk klättring när de inte kunde hitta ett enda krimpproblem.
...ett minus där för KC alltså.
Crimpproblem är sällan något som vi saknar inomhus. Det är nog med sådana problem utomhus i Sverige. Vi kommer aldrig hålla något sådant emot ett klättergym snarare tvärtom: Poäng!
Just nu anser jag att det är Verket som brottas med de största problemen. Rackig problemkvalitet, skitigt och slitna mattor.
Att träna på krimp inommhus har bara lett till överträning för min del. E man sugen går det ju faktiskt jätte bra att crimpa loss på sloparna i stället. De ger dessutom massa credd från dem andra tjonnarna...
Cred? Jag får bara spott o spe när jag krimpar på slopers, vilket jag gör så fort jag inte kan hålla de där stora, hala, konstiga sakerna.
I disagree hur som helst. Tycker det ska finnas alla sorters problem. Håller med om att de flesta rena mickroajkrimpiga problem inte känns som man måste pyssla med inomhus, det finns ju systembräda för sånt, men ett brett utbud av olika sorters problem verkar bra tycker jag.
Hur som. Var länge sen jag var på KC, men vad jag minns är det överlag mkt bra problem där. Karbin är ju lite mer svajjig kvalité eftersom man valt att amatörer bygger problemen. Tycker jag e helt ok eftersom de byts ofta.
Vilket också är våran poäng. Karbins flitiga problemomkonstbyggnakreation™ gör det till ett riktigt bra alternativ.
Det gör inget att det finns 15-20 meningslösa problem när resterande 70 är schyssta.
Sydde, jag kommer applodera å ropa högt när du kommer förbi å crimpar s*n ur sloparna på KC. Å för att lugna dig lite så finns oftast ett gäng crimper problem i dem flesta svårighetsgraderna, men de e klart få problem är regelrätta crimpers från början till slut. Det slog mig att mina crimpers förmodligen är som juggar för dig, nu när jag bara kört inne senaste tiden;-)
Pierre
Att hoppa mellan stora slopers och pinchar inomhus är väl troligen det roligaste som finns vad gäller plast, men om man verkligen vill prestera utomhus på svensk granit är det nog bra med liiite mer variation...
/S
Sydde lysna inte på Jon, han är gammal och vill lura dig så du tappar krimpstyrka.
Kom tillbaka till Umeå och krimpa med oss, vi vet inte vad slopers är för något ;-)
Det var ju Jon som myntade uttrycket "Fan ta Sydde!"
Anonym sa...
Att hoppa mellan stora slopers och pinchar inomhus är väl troligen det roligaste som finns vad gäller plast, men om man verkligen vill prestera utomhus på svensk granit är det nog bra med liiite mer variation...
/S
Är det någon som berättat det för Dyllan, Le Steff, Bruno, Anja mfl???
"Är det någon som berättat det för Dyllan, Le Steff, Bruno, Anja mfl???"
Nej, men tänkt dig vad de hade presterat om någon hade gjort det!!! =)
Äran den som äras bör:
Fan ta Sydde, myntade Olof Eriksson när han fick höra att Tjockisen demolerade hans projekt på hemliga klippan.
Men Olof satte bara fingret på punkten och fiskade fram en universell sanning.
Vi skriver under på detta:
Fan ta Sydde!
Och ja, jag försöker träna c***p också inne men det är så förbaskat lätt att skada sig så det sker med måtta.
Vafan är det fler som tränar på Salveo än på Verket? Vad har Bruno för läsare egentligen?
Ja en del vill träna på Salveo andra vill vara anonyma. Inte för att vi vill ha fullständigt namn och personnummer men ett alias är ju alltid trevligt.
Sanningen avspeglas nog sällan i internetundersökningar. Jag gissar på att antalet läsare som varit på Salveo det senaste året är noll.
oj, f'låt. Brukar ju alltid ha nån sorts alias... slant bara - hålkler med om att "anonym" är ett tråkigt namn när man gör ett inlägg.
Skadar man sig på de skrattretande stora så kallade krimpers som tillverkas av plast behöver man banta.
Skicka en kommentar