KL och Cola

King Lines verkar inte vara någon höjdare om man får tro Carlos. Brunos tumme börjar sväva över fastforward så fort en klättrare öppnar munnen på film. En bra klätterfilm bör bestå av minst 90 procent klättring annars kommer vi inte kunna kategorisera den som "bra". Kanske kan man reducera ner filmen till bara klättring - ungefär som en trailer. Då kanske den blir "bra". Apropå filmer som vi inte tycker är "bra" så har vi Soul Cal som praktexempel. Vi blev generade av hur usel och pinsam den var. Att producenten väljer att ta med filmklipp där kameramannen väljer att först zooma in tjejernas skinkor kvalificerar filmen direkt till papperskorgen och klätterhistoriens skampåle. Att filmen sedan bara har en enda bra sekvens (Belly Flop) gör att man inte missar något.

Spanjorer i hetluften igen. Idag är det kola som gäller i ett försök att städa brajjen ur branschen och göra den mer rumsren i de finare kretsarna. Dessutom får vi tillfälle att utdela näst årets största dumstrut till "Unai". Grattis, det var det dummaste inägget vi läst på länge. Dessutom är väl knark så mainstream i Spanien att det är ett ställningstagande att inte bruka. Den största struten erhåller givetvis Edu. Väljer man att delta i tävlingar borde man vara medveten om regelverket och risken att bli kontrollerad. Pinsamt, i synnerhet för en atlet som skjuter små elpilar genom musklerna och tränar extremt organiserat.