Dagen börjar med att jag läser om att Lill-Per Norgren lyckats göra den andra bestigningen av mitt sommar projekt – Freak Gasoline Accident. En mycket fin tick att ha som sin första 8A. Stort grattis. Hoppas själv på att få komma ut till Brudberget så snart som möjligt och avsluta jobbet.
Men efter att ha läst en gammal intervju med Alessandro Lamberti, som vid 37 års ålder gjorde Fred Rouhlings Hugh [9a], så inser jag följande. What’s the hurry?
Hur kommer det sig att vi är näst intill besatta att utvecklas snabbt? Alla har vi hört och läst om dessa naturbarn som lyckats med en 8a led efter 1 års tid. Handen på hjärtat – “we’re in it for the passion not the glory”.
Känner alldeles för många vänner som presser sina gränser alltför hårt just nu, som resulteras med kortisonsprutar och ortoped behandlingar för skador som egentligen inte skulle behöva uppstå om man bara orkade ta det lite lugnare.
Mamma Ferdinand frågar till och från varför jag inte ger mig på samma linjer som de andra tjurarna håller på med när jag väl är ute och sliter.
Mindre fall av prestationsångest skulle en och annan svara. Men efter att ha varit inne i matchen i 10 år nu så börjar man få lite koll på vad kroppen, framförallt fingrarna klarar av, så kan jag med ro säga att – ”Nej, jag är inte lika benägen att skada mig som just du”.
Vill jag göra en hård linje så får ”styrkan” växa fram genom erfarenhet och inte genom rehabilitering.
6 kommentarer:
Det handlar i mitt fall inte om att "orka" ta det lugnt.
Min främsta anledning till att inte göra det är helt enkelt att jag finner ingen glädje i att klättra lätt. Det som driver mig mest med klättring är att pressa mig själv. Jag har sällan roligt om jag inte tar i, och det har inget med glory att göra utan snarare så är just det, min passion.
/C
Finner tröst i dina ord Ali. Lätt att man känner att man "måste" prestera bättre relativt snabbt. Men eftersom man ändå aldrig kommer klättra hårdare än max 8b, om man börjar relativt sent i livet och dessutom är så tjock och slö som jag, så måste man ju faktiskt inte ha bråttom dit. Bättre att öka lite och långsamt egentligen så har man det gottaste framför sig en längre tid... fan va bra, tror jag tar en bulle till. Ta en du med! / F
Fina ord Ali, du kommer att klättra länge.
Och där har ni receptet för mediokert levende! Hehe.
Kloka ord
"man ska inte döma andra efter sig själv", för mig är "the passion" just att utvecklas snabbt och pressa mina gränser, vad är din?
Skicka en kommentar