Aj!

Lika sant som att solen sken igår så kunde man räkna med att Påhlman skulle ringa. Precis som vanligt så ringer han självklart 5 minuter innan avfärd när man fortfarande står och gäspar.

Fy fan va skönt det ska bli att få komma ut och få känna på sten var den enda tanken när vi sitter och poppar i bilen på väg ut mot Strömmadal ute vid Värmdö. Jo fan, känna på sten skulle jag minst sagt få göra.

I sällskap av Stefan Kolmodin som har tillsammans med Trevor Cooper-Williams utvecklat detta område för många år sedan så fick jag och John en visning av ett mycket trevligt område, som dock var lite blött för att kunna känna på samtliga problem.

Ett snabbt skick på Limpan SS 7A satte i gång diskussionen för vad som verkligen gäller vid en sitstart. Min flash räknas tydligen inte. Den kategoriseras som en ”huk start” är blev därmed diskvalificerad.

Remember kidz, ass on ground = OK

En snabb titt på ytterligare en klassisk linje, 33, fick oss att trä på skorna igen och göra några press. Då John lyckades riva av den något sånär snabbt så blev det självklart att påbörja någon form av extension in i problemet.

Strax till vänster om detta så finns ytterligare en klassikier som heter Marlin. Efter lite lekande fram och tillbaka så blev det rätt uppenbart att man kunde starta från samma grepp men dra åt höger istället för vänster för att göra Marlin.
Detta skulle jag inte ha gjort.

I normala fall så brukar man kunna se / höra om ett grepp är lite löst. Så var inte fallet med gällande.
Precis när man klurat ut fotsekvensen och så väljer självklart stenen att den inte vill vara med längre och lossnar. 10 kg rätt ner på smalben och knä är inte så upphetsande som det låter.
Klart tecken på att högre makter existerar.

Tidigare under dagen så hade jag drivit med Moritz om att han skulle passa sig för att dra loss grepp. Då han är en notorisk grepp marodör, nu känns det som att jag övertagit den rollen.

I ett snyftande försök till att få lite tröst så bemöts man enbart av repliker som; ”det är väl inte första gången som det händer dig”
Mmm, Skansberget 2006 var en blodigare historia, större block och ett längre fall.
Nåväl. Nog med flashbacks.

Orginal linjen fick sig en snabb repetition av Kolmodin som kunde bekräfta att inget hänt med graden. Lite jämnare nu. Går numera under namnet 33:II.
Länk till föraren kommer strax.

Tills dess så kan ni kolla på detta. Våga erkänn att ni blir lite rörda över denne prestation. Länk