Försäkring

Klätterförsäkringen är på tapeten på 8a.nu. Som en Linus är inne på är klätterförsäkringen i de flesta fall ganska värdelös om man redan har en hem- och olycksfallsförsäkring. Och det har faktiskt de flesta, direkt eller indirekt.

Av egen erfarenhet är jag extremt tacksam över den hjälp vi fick av min hemförsäkring via SOS International när Katrin bröt benet i Fontan. All den magknip jag hade haft över de praktiska bekymmer gav magknip var som bortblåsta efter ett samtal. De hade koll på allt. Hemresa, ombokningar för övriga medresenär, logi och övriga ersättningar (extra transporter och kläder tex).

Att använda försäkringen som ett argument för att vara medlem i förbundet håller inte. För de flesta klätterutövare känns det som om hem- och olycksfallsförsäkringen räcker väl. Möjligtvis kan helikopterspaning och sådant vara en poäng för bergsvandrade alpinister. Ärligt talat är jag inte säker på om min försäkring täcker helikopterspaning. Den frågan lär jag nog inte heller behöva ställa.

Personligen skulle jag hellre se ett system med förbundsfria klubbmedlemskap. Ett medlemskap i valfri klätterklubb utan att behöva ta del av försäkring och BS skulle passa mig.

Bara en reflexion.

En fråga om balans

Idag kommer ett litet vykort från en man, vid en sten, i en skog, någonstans i Sverige. Det skulle kunna vara precis var som helst men det är Focksta, strax utanför Uppsala. Trots att merparten av de utvecklande krafterna har lämnat stan fortsätter Focksta att utvecklas. Kanske mest för att de drivande krafterna då och då tar sig tillbaka. Främst är det dock Mannen i den gula tröjan som står för fiolerna.

Varsågoda här har ni Stefan Eklund aka Steklund aka Mannen i den gula tröjan på En fråga om balans:



Mitten av december. Visst ser det mysigt ut? Ett bra exempel på hur skönt det är att vara ute i den härliga, vackra och förlåtande naturen.

Chaseing the dragon igen

Vi överskattade visst crimparnas inflytande över göteborgsklättringen; men egentligen är de ju inte mer än en bunt boråsare. Eller hur? Tyvärr litade vi på deras förmåga att påverka Göteborgs klätterscen, vilket ledde till att vi tog för givet att hälkroksmetoden blivit legio på Enter the Dragon.

Det faktum att det inte är så är bara trevligt eftersom fart, fläkt och dynamik är mycket skojigare än statiskt hälkroksgnet. Det hörs ju nästan bara på orden. Smaka på det: Fart och fläkt. Visst ligger de bra i munnen?

Vi vill dock be Magnus Högström om ursäkt för vår något förhastade slutsats om tillvägagångssättet. Ursprungligen trodde vi att problemet skulle vara hårdare än 8a om man jämför med liknande problem runt om i landet. För tillfället ser vi det som en potentiell uppgraderingskandidat.

Le Prieuré

Till avdelningen udda små nya områden i Frankrike med potential kommer idag bouldringen kring Lodève strax norr om Montpellier. Lodève ligger inte långt från berömdheter som Gorge du Tarn, Gorge de la Jonte, Gorge du Thaurac, Hortus, Claret och så vidare och så vidare. Ändå, så verkar det ha vuxit upp ett boulderscen av rang. Med tanke på dess berömda grannar så måste det ju vara något stort. När det sedan visar sig att stället är bebott av ett gäng norrlänningar i exil kan man bara hysa stora förhoppningar inför framtiden:



På något vis känns det lite oroande med den lätthet han får ner blocket. Men som vanligt som uppskattar vi alltid gammal hederlig ingenjörs- och anläggningskonst. Det brukar bli bra så.



Kring Lodève finns det fyra olika områden men det är framförallt det som kalla Le Prieuré som är på gång. Le Prieuré består trevligt nog av sandsten. Inte fontkvalitet men det är den standardkvalitet som de flesta nya sandstensområden verkar ha. Ganska schysst med andra ord. Enligt locals ska området ha stor potential och det verkar också som att det konstant utvecklas. Just nu är Le Prieuré knappast någon kioskvältare värt att dra husvagnen till men inom några års sikt hoppas vi på det.



Mer att läsa finns på denna site .

Angie spanx the krauts

Medans vår dottersite ägnar sig åt att rapportera amerikanska tävlingar på den ”svenska” sidan som är ungefär lika intressant som att läsa om Paris Hiltons senaste barrunda utan trosor på någon kvällstidning, så tänkte vi ägna oss åt lite nyheter med lokal anknytning med lokala profiler.

Brunoredaktionens sportkorrepondans rapporterar från Munchen att Angelica Lind vunnit sin 3:e seger i den tyska bouldercupen. Samt att Sercan ”Seko” Ercan hamnat på en 4:e plats. Finalresultaten finner ni nedan.

Vår korrepondens nämnde samtidigt att Angelica utklassade samtliga tävlande i damklassen.

Mer information om tävlingen finner ni här (på tyska)

Intervju med Angelica

Die Finalergebnisse
Damen:
1. Angelica Lind
2. Ines Bischoff
3. Julia Winter
4. Milena Krämer
5. Luisa Neumärker
6. Natalie Sailer

Herren:
1. Andre Borowka
2. Markus Hoppe
3. Peter Würth
4. Sercan Ercan
5. Markus Jung
6. Daniel Jung

Enter the dragon assis

Breaking news denna dag är att Magnus Högström har knipit FA på en av gbgs finest. Sittstarten till Enter the dragon är något så sällsynt som ett långt brant problem av hög kvalitet, något som vi inte är bortskämda med någonstans i Sverige. Crimpgänget löste gåtan på ståstarten och nedgraderade den från 7c till 7b. Detta banade väg för sitten eftersom ståstarten, med sin fd dyno, är det klart hårdaste på sittstarten. Stort grattis!



I helgen var det ovanligt många ute bland blocken på Brudis. Några tog det mest lugnt och chillade i dubbel bemärkelse medan andra ägnade sig åt språkliga stilfigurer, på tunn is bör tilläggas.* Ett sedvanligt gäng rumpnissar häckade under Slapsprickan. Scott såg ut att göra en extremt komfortabel "second go"** av Slap that fat bitch. Imponerande. Hade det inte varit för att ett av greppen på slutet hade fövandlats till en tidig vårflod hade saken varit biff. Norrlands-Peter försökte sig på Street Fame och lyckades nästan lätta på trettionde försöket men med hans envetenhet kommer det nog inte dröja länge innan han kommer upp. Andra Per jobbade på att sätta hela QM, vilket verkar kunna bli en tidskrävande historia. Bruno fick spö på Freak gasoline accident. Sydde, som gjort sig känd som Snurre Sprätt i Team Disney (även om snurre snarare tillhör Team Warner), gjorde en stark comeback efter lång skadefrånvaro. Trilskandes armbågar och liktornar till trots lyckades han till slut stöta sig upp för den erkänt svårtillgängliga Cross Roads.

Omkring 180 kilo Team Bruno i rörelse.

De som trodde att Skåne var platt och att klättring i Skåne stavas Kjuge får tänka om. Ytterligare ett bidrag till den ständigt växande bloggstacken är Boulder Hunter, vars syfte är att hunta och tracka ner nya block i Kristiandstadsområdet. Än så länge är det mest småplock men det verkar som att det finns några schyssta områden på gång.



Om tävlingen i Halmstad har vi hört att: "Kalle såg stark ut, han var snäppet bättre än övriga fältet, helt klart. Finalproblemen såg bra ut även om de verkarde en aning för svåra."
Grattis Kalle!

* För er som var närvarande kan meddelas att metanymfer är en helt ny stilfigur i det svenska språket. Vi kan dock trösta med att snarlika metonymer och metonymi existerar. Inte lätt när man är lekman...

** Vår käre vän Olof konstaterade nyligen att 2:Go har fört hans scorecardförhållande till en helt ny dimension.

Magic i Borås

En punkt som borde ha varit med på önskelistan var ett boulderområde av rang i Bohuslän. Bohuslän är i vanliga fall ansett som det bästa klätterområdet i Sverige men på boulderfronten sorgligt underutvecklat.

Inget av de etablerade områdena erbjuder egentligen på mer än 3-5 fina problem; resten är bara plugg, volym och bulk. Detta gäller för Ulorna, Häller, Lyse och Hamburgsund; områden som brukar framhållas som kronan på den bohusländska boulderskapelsen. Kuriosa för husvagnssemestern, om ni förstår vad vi menar. Fiskebäckvik har vi inte haft nöjet att besöka men det ser mest ut som ett Hönö v.2. Inget ont om Hönö - vi gillar stället - men det räcker med ett Hönö i gbg och ett Kolis i sthlm. Liksom.

Vi gissar på att det bara är en tidsfråga innan det smäller till rejält. Bohus är det förlovade klätterlandet och Göteborg härbergerar en stor aktiv boulderpopulation. Normalt burkar detta vara en god grund för ett produktivt äktenskap, så vi är fortsatt hoppfulla inför framtiden.

Något längre söderut flaggar "Jeppe" upp för en kommande boulderdestination. Följande konversation uppstod för några dagar sedan i kommentarerna mellan "Jeppe" och "Ali":

Jeppe: Hedonister ni är hörsammade! Sveriges egen Magiska Skog kommer drabba boulderscenen under 2008. Det är brant i alla bemärkelser, storslagen naturskog (iaf innan borstandet) och utmanande navigation i 3D. Träna låren och spara huden, i vår händer det
Ali: Låren? Slabtävling på G?
Jeppe: Ingen risk för slabar. Men området ligger inte på en flat sandbädd om man uttrycker sig milt. Därav fördel med viss lårkapacitet, trots känd oförenlighet med bouldering :) Sveriges svar på Magic ligger för övrigt i bouldermeckat Borås och föraren kommer innehålla minst 90 problem till att börja med.

hehe, vill man starta en hype så ska man göra så här... Kanske har mänskligheten äntligen hittat en anledning att bege sig till Borås. Magic i Borås! Kan vi hoppas på ett Hueco i Vagnshärad? Vi ser fram emot att se utvecklingen under våren. Vi får hoppas att "Jeppe" fortsätter hålla oss uppdaterade.

---

Till helgen är det tävling i Halmstad. Har vi tur får vi se en liten filmsnutt från finalerna av Steklund. Fast det måste ju innebära att han åker ut i kvalet, och det kan man ju inte hoppas. Hörni, inga onda tankar nu!

Team Disney

No comments.

Vi undrar dock om man kan få lite mer info om den kommande emissionen av aktier i 8a.nu. Hur stort är aktiekapitalet och hur kommer ägarstrukturen att se? Hur ser balans- och resultaträkning ut? Styrlesens sammansättning? Jämställdhetsplan? Finns det några garantier för att grundarna inte kommer att kliva av efter något år? Vilka är framtidsplanerna? Vilka är riskerna mot verksamheten? Utdelningspolicy? Kommer det i framtiden att finnas möjlighet till mer eller mindre fientliga bud? Kan vi hoppas på någon form av inoficiell handel på inoff.nu eller alternativa? Vi vill spekulera, inte äga för ägandets skull. Framförallt, vi vill ha ett prospekt. 5 lakan är trots allt ingen liten investering för den vanlige klättraren. Det motsvarar ungefär en snål månad i Font. Varför skulle vi välja bort det tillförmån för att bli fullblodskapitalister?

Jag försökte lägga in frågorna i en kommentar till nyheten men min webbläsare iddes inte samarbeta.

Press Play

Linus Magnusson har det senaste halvåret spenderat hela sitt CSN bidrag och "pluggat" ner i Fontainebleau. Hurvida det gått med språkkunskaperna återstår att se när man väl träffar detta crimpmonster.

Tills dess så kan vi beskåda hans ökande fotokunskaper.

Poäng till den som kan gissa området, ännu bättre gissa problemet?

Får se när Linus orkar skriva ett par rader om sin vistelse...

Till dem av er som ska iväg till den underbar skogen kan numera koda er GPS att hitta rätt, spana in detta

---

För er filmintresserad som missat följande och avskyr kvaliten som YouTube erbjuder, så kan jag rekommendera Vimeo

General Disarray from pascal brown on Vimeo.

Robowar m.m.

Senaste tillskottet i klätterblogg Sverige står Robin Dahlberg för.

Kan inte annat än att hålla med honom samtidigt som jag känner mig träffad på följande ämne.

Dagens unga talangfulla klättrare är renodlade inomhusprodukter. Detta är i mångas öron något negativt och man får titt som tätt höra "visst e hon/han bra, men hur bra är hon/han ute?" eller "de måste ju komma ut å klättra, det är ju det som är grejen..." osv

Fortsättning

Alltsedan Richard Ekehed öppnade upp den fantastiska leden Minaret i Bohuslän har "seriös" tradklättring och headpointing blivit ett vedertaget begrepp inom den svenska klättringen och faktum är att de senaste 3 årens prestationer signerat Wulf håller mycket hög internationell standard.

Fortsättning

Vidare i blogghavet så finner vi några hungrig killarna från Ljungby som tillsammans med Mats Persson från Skara står för den främsta utvecklingen av nyturer i syd/mellan Sverige.

Bara att kolla in de tillgängliga topo:na för att inse att man inte behöver åka hela vägen till Kjuge för att nypa lite sten.

Just denna sten ser väldigt intressant ut.

Daniel Olausson på Även dalahästar har känslor [7B] - vart?

Mer läsning om killarna korståg finner ni här

Climbing freaks

Dottersiten uppmärksammar att Peter Lindmark kom med i 10000-klubben i måndags på sin födelsedag. Tro inte att Peter var ute och flög, det var 10000 scorecardspoäng han kom upp i. Innan vi fördjupar oss i detaljer måste vi göra en liten fundering om nyhetsrapportering. Denna bestigning uppmärksammades men det gjorde inte Per Norgrens och inte heller Twisted Logic uppe i Umeå. Vi är egenligen mest nyfikna på vad som gjorde nyhetsvärdet högre för denna nyhet. Var det intrånget i 10000-klubben som gjorde nyhetsvärdet högre än Per Norgrens första 8a? Eller är det helt enkelt så att redaktionen då och då är underbemannad?

Twisted Logic

Det går knappt att tro att det är vinter och att det faller snöblandat var och varannan minut. I söndags var det i och för sig ganska fint men det var ett undantag. Emil Karlsson passade då på att smälla upp Hillside Hustle som han ödmjukt och modigt graderade till 7c+. Om det står sig låter vi tiden utvisa. Vad redan klart är, är att Emil är en rackarns stark pojke som med sin 25-åriga erfarenhet framträder som ett av stockholms framtidslöften som visar framfötterna på utomhusfronten. Annars har de flesta kidsen fullt upp med att periodisera sin klättring inomhus och där kommer utomhus naturligtvis i kläm-

Tvilling-Peter som går från klarhet till klarhet skickade som bekant Freak gasoline accident i måndags. Stockholmarna frågar sig: Hur är det möjligt? Marken var ju täckt av 5 cm snöslask när jag lommade till Babylon.
Jo, efter att ha åkt av sista movet i söndags pga att hälen (!) sprack var Peter så sugen på att åka ut och göra Freaken att han övertalade en kompis att följa med ut till Brudis 05.00, och det var ju innan himlen öppnade sig.

Vi öppnade med 8a.nu och då passar det även bra att avsluta där vi började. Ali uppmärksammar att det pågår ljusskygga affärer med målvakter på dottersiten: "Skulle väl då vara för att göra klart pappren så King Kong & Lion King blir aktieägare i 8a Climbing AB". King Kong & Lion King? Om man nu ska dra in målvakter borde man väl satsa på att ge Christer Pettersson några tusenlappar istället för att plocka in kändisar från fablernas värld?

Climber until death or serious injuries?

Då dagen börjar lugna sig lite och längtan till att pumpa underarmar blir alltför stor så jagas det intensivt efter inspiration.
Dagen börjar med att jag läser om att Lill-Per Norgren lyckats göra den andra bestigningen av mitt sommar projekt – Freak Gasoline Accident. En mycket fin tick att ha som sin första 8A. Stort grattis. Hoppas själv på att få komma ut till Brudberget så snart som möjligt och avsluta jobbet.

Men efter att ha läst en gammal intervju med Alessandro Lamberti, som vid 37 års ålder gjorde Fred Rouhlings Hugh [9a], så inser jag följande. What’s the hurry?


Hur kommer det sig att vi är näst intill besatta att utvecklas snabbt? Alla har vi hört och läst om dessa naturbarn som lyckats med en 8a led efter 1 års tid. Handen på hjärtat – “we’re in it for the passion not the glory”.

Känner alldeles för många vänner som presser sina gränser alltför hårt just nu, som resulteras med kortisonsprutar och ortoped behandlingar för skador som egentligen inte skulle behöva uppstå om man bara orkade ta det lite lugnare.

Mamma Ferdinand frågar till och från varför jag inte ger mig på samma linjer som de andra tjurarna håller på med när jag väl är ute och sliter.

Mindre fall av prestationsångest skulle en och annan svara. Men efter att ha varit inne i matchen i 10 år nu så börjar man få lite koll på vad kroppen, framförallt fingrarna klarar av, så kan jag med ro säga att – ”Nej, jag är inte lika benägen att skada mig som just du”.

Vill jag göra en hård linje så får ”styrkan” växa fram genom erfarenhet och inte genom rehabilitering.

Önskelista 2008

Nytt år, nya förutsättningar och nya önskningar. Absoluta inga löften. Det leder bara till krav och dåliga samveten. Även om många har sitt dåliga samvete som sin enda drivkraft, hade det inte varit för den hade vi legat och kollat på Glamour dagarna i ända, så är det en mycket dålig drivkraft. Vi fimpar kraven och låter oss istället drivas av önskningar och låter hoppet vara drivkraften i en sann laissez-faire hedonistisk anda. Slumpen måste ju få säga sitt. Presenterna vi önskar oss är både små som stora. Håll till godo:

Ghettoblaster.

1) Nya 7+8 föraren till alla som vill till Font. Bortsett från att den är fullspäckad med fler problem du någonsin kommer att kunna klättra under en hel livstid så är den ursnygg (som min farmor skulle säga, vissa uttryck tål att dammas av). De flesta av vägbeskrivningarna och kartorna är utmärkta och vi hoppas att de som var mindre utmärkta i den första 7+8 har förbättrats. Personligen är jag egentligen lite kluven till den här typen av förare. Många tenderar att missa en räcka fina problem när de springer med snoken nedtryckt i boken på jakt efter hårda problem. Kombinera gärna med någon annan av de fina cirkelförarna.

2) Att Crells armbågar håller mer än två dagar i veckan. Vem vill inte se Crell i högform? En fara för samtliga potentiella Street Fame projekt i länet. I samma veva önskar vi även schyssta bågar till Sydde, Bruno och Danne A.

3) Broddar till le Stef - så att trakteringen av kvalitetsfilm på Lowdown kan fortsätta. The show must go on.

4) Ricoh gx100.

5) Ett nytt svenskt boulderområde. 2007 var Linköping den stora uppenbarelsen. Med områden som Knuttorp, Björsäter och Höversby gör Linköping ett imponerande intrång på den svenska boulderscenen. Inför 2008 önskar vi att ytterligare en stad gör sitt. Varför inte något i Stockholms omedelbara närhet? Eskilstuna, Södertälje, Strängnäs eller Enköping - ut med er i skogarna med karta och borstar! Även Umeå har gjort sig förtjänta av ett område de inte behöver spränga fram. Även om det nu är halva nöjet är det ganska mycket jobb. I detta paket langar vi också in ett lifetime supply av borstar från Biltema till hela Bloxcgänget.

6) Anger managment för utvalda. Känner du dig träffad är det bara att ringa doktor Phil för en träff.

7) Munkavle till alla oombedda Betabanker. Shut the fuck up ***!

8) Rökers samlade verk till Ali. Gjärna i klot. Ali har gått i pocketdrömmar i drygt ett halvt år. På inomhusgymmet försummar han inte ett tillfälle att ta ett grepp som mono eller bi även om du kan smacka in alla fyra. Det ska va snyggt. När får vi se Ali does Franken? Lämplig ticklist: Ghettoblaster 8b+, Thriller 8a+ och Stone Love 8c.

9) Fler bilderböcker för vuxna. Jonas Wiklund har gjort några fantastiska bilderberättelser. Bosma har hakat på. Mera mera!

Stone Love

Pancras

Efter måndagens fullkomliga publiceringsdiarré behövde vi en lite lugnare tisdag. På tisdagkvällen fick hela redaktionen tillfälle att prova på de famösa tävlingslederna. Överlag var de riktigt bra även, vi förstår dock att den orangea längst till vänster var lite för komplicerad i tävlingssammanhang. Vi får inte glömma att tävlingssituationen gör klättraren ganska så korkad. Det som för ledbyggaren kan verka som en självklarhet är inte alls lika givet för klättraren. En passage med en, för ledbyggaren uppenbar lösning, kan efter en tävling ha fått lika många lösningar som antalet tävlande. Hmmm, vi kanske skulle ta och skriva en artikel i BS om detta fenomen.

---

Kjugebloggen är en alldeles förtjusande bekantskap i det ständigt växande bloggträsket. De senaste dagarna har en del listor över projekt publicerats och vi måste tillstå att det är skönt att se att det finns saker att göra. Tyvärr är inte alla lika glada över det. Det rynkas på näsan över alla sittstarter och varianter. "Det passar inte kjuge, känslan blir förstörd". Vad kan man säga? Området är populärt. I takt med att tillgången på oklättrade givna linjer minskar börjar man även snegla på sittstarter och, gud föbjude, varianter. Det är ett oundvikligt steg i utvecklingen. Ingen kan hindra någon att hitta på en egen variant, hur krystad den än må vara så blir den oftast till slut att accepterad av majoriteten av populationen. Den som inte gillar det kan skita i att klättra dom, så enkelt är det. Så har utvecklingen varit i Font och så har utvecklingen varit i Högdalen. Case closed.

---

Det är inte bara Ali och Erik som varit i Harbak. Det ser faktiskt rätt kul ut. Även Utomjording uppmärksammar grannlandet i väster . Bortsett från norgeinfon bjuds vi även, som vanligt bör tilläggas, på stor underhållning i detta forum. Man känner verkligen hur snuset bakas och kokkaffet står och puttrar. Flera läsvärda trådar och en Kalashnikov i högform. En dag måste någon resa en staty över karln.

Bilden från Stryn får oss att tappa andan. Kanske något att smälla upp på fondväggen?



---

Till slut. En liten film på kanonproblemet Pancras på Mont Pivot. Efter dagar med hällregn och amerkanska klätterdvder tittar äntligen solen fram. Inspirerad av allt sharmatugg börjar man förstås att fåna sig både framför och bakom kameran. Urtoppningen var inte riktig torr så vi fick göra den OG-style med det högra slutet.

Baggar med kameror

Efter helgens numera sedervanliga internet scanning så har jag lyckades hitta Tröndelag gänget lilla video samling från diverse resor.
I samlingen så finns några rariteter från en film som killarna bakom White Monkey productions släppte för ett par år sen.

Lyckas ni deala till er en sådan DVD i något eventuellt mötte med några mackätande baggar så håll hårt i den. Det exemplar som jag lyckades få tag i finns numera i ett inbrottssäker förvar.
Exklusivare beta över Harbak problemen får man leta efter om man inte råkar känna Torstein Eide.

Who? En relativt okänd bagge för den större massan.
Han var den andra personen i Norden att göra det inte så lite kända problemet Dreamtime nere i Schweiz. Lite intressant att han gjorde den ”relativt snabbt” i sina mått, men valde att gradera sitt monsterprojekt Odins bue till 8a+ efter att ha jobbat på den i ungefär 3 års tid.

Det övriga materialet hittar ni här

Aj!

Lika sant som att solen sken igår så kunde man räkna med att Påhlman skulle ringa. Precis som vanligt så ringer han självklart 5 minuter innan avfärd när man fortfarande står och gäspar.

Fy fan va skönt det ska bli att få komma ut och få känna på sten var den enda tanken när vi sitter och poppar i bilen på väg ut mot Strömmadal ute vid Värmdö. Jo fan, känna på sten skulle jag minst sagt få göra.

I sällskap av Stefan Kolmodin som har tillsammans med Trevor Cooper-Williams utvecklat detta område för många år sedan så fick jag och John en visning av ett mycket trevligt område, som dock var lite blött för att kunna känna på samtliga problem.

Ett snabbt skick på Limpan SS 7A satte i gång diskussionen för vad som verkligen gäller vid en sitstart. Min flash räknas tydligen inte. Den kategoriseras som en ”huk start” är blev därmed diskvalificerad.

Remember kidz, ass on ground = OK

En snabb titt på ytterligare en klassisk linje, 33, fick oss att trä på skorna igen och göra några press. Då John lyckades riva av den något sånär snabbt så blev det självklart att påbörja någon form av extension in i problemet.

Strax till vänster om detta så finns ytterligare en klassikier som heter Marlin. Efter lite lekande fram och tillbaka så blev det rätt uppenbart att man kunde starta från samma grepp men dra åt höger istället för vänster för att göra Marlin.
Detta skulle jag inte ha gjort.

I normala fall så brukar man kunna se / höra om ett grepp är lite löst. Så var inte fallet med gällande.
Precis när man klurat ut fotsekvensen och så väljer självklart stenen att den inte vill vara med längre och lossnar. 10 kg rätt ner på smalben och knä är inte så upphetsande som det låter.
Klart tecken på att högre makter existerar.

Tidigare under dagen så hade jag drivit med Moritz om att han skulle passa sig för att dra loss grepp. Då han är en notorisk grepp marodör, nu känns det som att jag övertagit den rollen.

I ett snyftande försök till att få lite tröst så bemöts man enbart av repliker som; ”det är väl inte första gången som det händer dig”
Mmm, Skansberget 2006 var en blodigare historia, större block och ett längre fall.
Nåväl. Nog med flashbacks.

Orginal linjen fick sig en snabb repetition av Kolmodin som kunde bekräfta att inget hänt med graden. Lite jämnare nu. Går numera under namnet 33:II.
Länk till föraren kommer strax.

Tills dess så kan ni kolla på detta. Våga erkänn att ni blir lite rörda över denne prestation. Länk

La Copa 080112

I helgen var det som bekant tävling på Karbin. Bruno var faktiskt förbi en vända och lyckades få se slutet av evenemanget även om besöket på Karbin i första hand handlade om den egna träningen. Eller, jag såg inte mycket alls. Det första jag såg var en tjej som campade i tio minuter uppe på en stor volym uppe på väggen. Och det fick mig att tänka på Phil Collins, så då gick jag och klättrade istället. Sedan kollade jag lite på slutet av herrarnas final.

Arrangörerna meddelar genom dottersiten att hela arrangemanget var mycket lyckat. För att få en lite mer objektiv bild låter vi istället en ur den gråa massan publiken komma till tals:

"Tävlingen ja, har ju hört att de kan va segdragna tillställningar. Nu skulle vi ju bara se finalerna men bara de var ju sjukt långdragna. Hade förstås att göra med att det var så många klasser, vilket jag nog uppfattar som ett inte jättebra koncept varken för tävlande eller publik. Lång väntan helt enkelt.

Reagerade även mot det som stod på 8a om att det var leder som passade alla. Äldre flickor fick tävla på en finalled som definitivt inte passade dem. Alla kom i princip till andra klippet och flera såg jävligt skraja ut efter att ha stått o balanserat länge o väl för att kunna göra det klippet i vilket de riskerade markfall. Nån såg ut o nästan bryta samman o gick in o grät i omklädningsrummet efter sitt press …och en ramlade i backen igenom spottarna.

Samma led kördes av yngre killar och damseniorer - funkade väl ok, men de flesta kom inte särskilt långt, såg nästan ut att va lite väl teknisk för många.
Leden för yngre knattar, knattar och yngre flickor funkade väl rätt bra, förutom att några av de yngsta inte kom nånstans och att det var lite väl bra vila på den stora volymen.

Leden för äldre killar och herrseniorer funkade bra förutom att det verkligen var ett stopperkrux för alla utom de, tror det var fyra, bästa. …alltså egentligen för hårt för äldre pojkar när jag tänker efter.

Som helhet tycker jag det kunde vara lite mer dynamisk klättring som är roligare att titta på än att 15 pers står och balanserar på samma ställe i tio minuter var för att hitta rätt sekvens. Mer aktion där det blir mer utslagsgivande krux högre upp på lederna... "

Tyvärr kommer man nog inte från problemet att det är för många klasser som ska klättra samtidigt när det är svårt att hitta arrangörer och väggar för tävlingarna. Trots allt har ju arrangörer och ledbyggare gjort en enorm arbetsinsats för att arrangera tävlingen. På rak arm ser vi två punkter som skulle kunna förbättras:

1) Skippa allt tekniskt trams på lederna. Om möjligt: bygg dynamiskt, spektakulärt och framför allt inga vilor.
2) Tidsbegränsning på lederna. Det ska gå snabbt.

Förresten, grattis till alla segrare! Till nästa tävling hoppas vi att det är lite fler äldre herrar och damer som ids ställa upp.

Ohhh goodie

Äntligen så har de kommit. På tiden att dessa puppor lyckades återkomma på den svenska marknaden. Men det har varit lite tyst på marknaden om deras ankomst...
Titta noga nedan.

Vad har Fred på sig? Jo, ett par FiveTen Moccasyms. Bruno kläckte häromdagen ur sig följande;
”Lite märkligt att FiveTen gjort skor i närmare 30 år men inte riktigt har fått kläm på detta med odören”

Dessa ord blev en påminnelse för mig att slänga de andra skorna ut i kylan i hopp om att bli av med den välbekanta doften av ett par välanvända skor.
Samt uppsöka Kiosken för att införskaffa mig ett par nya. Då killarna inte hunnit uppdatera hemsidan ännu så finns de inte tillgängliga för näthandeln. Men det finns ett helt berg med kartonger som väntar på en lycklig ägare.

För oss som är ute efter ett trevligt alternativ till La Sportivas Cobra så kan jag rekommendera att man tar sig en titt på Moccasym.

Förundras ständigt över varför folk insisterar på att alltid har marknadens värsta modell på sina fötter när man får så mycket gratis på längre sikt av att lära sig stå på ett par exempelvis mindre pointade skor. Framförallt när folk bara klämmer plast.

Kanske dags för sommartrenden 2006 att återkomma. Träna med ett par Vans Slippers.

---

Tidigare igår så kollade jag på en intervju med Dave där han med sitt sköna språk passar på att flumma om både det ena och det andra. Men samtidigt så väcker han nyfikenheten kring detta med beta.

”You know what? Fuck you and fuck your beta”

Gårdagens pass bevisade just att folk är så ofantligt benägna på att spotta ur sig beta hela tiden. Varför?

Tack som fan för att du kanske tror att jag är lika stark som dig och tror att jag kan krypa ihop till en liten boll för att seden crimpa den lilla tändstickan som du kallar för ett grepp.
Men det är inte så det funkar.

Alla kör vi vår egen grej. Det är åtminstone det jag vill tro, eller snarare hoppas på. Fy så tråkigt det skulle vara om alla klättrade på precis samma sätt. Right hand up, left foot behind ear, tighten those buns. Skulle vara som Twister utan slumpfaktorn.

Näh. Precis som Franky sjunger, ”I did it my way”.
Folk kanske inte har förstått sig på detta ännu. Men vi är nog många som klättrar olika av lika många olika anledningar.

Pass på betan. Jag vill tänka själv.
Nu är det ett faktum att jag skjutit mig själv i foten. Men om vi bortser från alla de gånger som jag med all sannolikhet har stått och kläckt ur mig beta till mina numera hörselskadade vänner, så vore ypperligt om folk gick på avvänjning från denna mindre peppande ovanan.

Mao, hör ni mig gapa beta till någon som inte frågat efter det, så har ni mitt tillstånd och ge mig en wedgy. On the house.

---

Cred till Carl-Ola som kickat igång den senaste bloggen i cyberjymden.

Gårdagens lista om Kjuges hårdaste projekt får det att klia ordentligt i fingrarna. Varför ska man behöva vänta på det årliga lämmeltåg (läs Påsk) för att åka til Kjuge? En lucka i kalendern ska inte vara helt omöjlig att hitta.

jobb

Ibland kommer man bara inte i från. Man har ett jobb som sitter och tuggar i systemet som måste gå klart innan man går hem. Tiden tickar oförtrutet på men ingenting händer. Med min lätt koleriska läggning, ja ni läste rätt, är det extremt frustrerande. Man känner sig som Louis de Funès i sitt esse. Klockan bara rinner på 1800 1830 1900 1930 2000 osv. Men du får inte gå, annars väntar apokalypsen på dig när du kommer till jobbet nästa dag. Och det vill man ju inte, man vet ju hur måndagar upplevs av en del. Kanske är de en föraning av apokalypsen för vissa. Som onsdag är lil-lördag upplever måndagshatarna kanske måndagar som lill-apokalypser. Kanske. De jävlarna som kokade stock av spaghettikoden bakom systmet borde straffas. Hårt. Må deras mödrar gifta sig med Phil Collins! Ah, nu känns det bättre.

Hur som helst, man får lite tid över.



På Siten Team les Collets dyker det regelbundet upp schyssta filmer. Världen kryllar av block, lite extra mycket verkar det krylla i Sydafrika. Senast en liten film från Rocklands. Visst blir man sugen? Letar ni lite i arkiven hittar ni en hel del godbitar, det mesta kryddat med fransk humor. En del gillar det, andra inte. Verkar också vara en längre film på gång.

---

Crell tycker att vi borde ha lyft fram problemet Verve i Skevik i stället för Street Fame. Det kanske han har rätt i. Verve är faktiskt ett fint problem, vilket inte är fallet med SF. Verve fick den modesta graden 7c+ och det har inte lockat massorna. Bruno, som en gång i tiden klättrade en högre start på problemet, vet att 7c+ naturligtvis är ett skämt. Anledningen till att det inte repeterats, bortsett från att den är knallhård, är nog att den ligger lite tokigt till mitt i repklättrarrike. Bortsett från detta så är det ett kanonproblem. Det är brant, det är klass och det är för en gångs skull inte ett kylskåp. Ut och repetera!

---

Till sist. Har Calle lånat sin kavaj av Rufus? I sådana fall, kommer han då också byta om till lederhausen och det här i pausen till grammisgalan?

Dagens himlatrombon 2008-01-08

Vi kommer i fortsättning att lyfta fram prestationer som vi av olika uppfattningar inte anser har ärats tillräckligt.

Ära den som äras bör.

I dag är det exakt 3 dagar och 1 månad och 27 år sedan Christoffer Richard Daniel Hubertus Ellis mötte dagens ljus i en liten stampad jordhydda alldeles i utkanten av Launceston på Tasmanien. Varför i all världen ska vi plötsligt ösa ära och berömelse över Crello tänker ni säkert nu. Jo, allt sedan de knubbiga små barnsbenen trulltade omkring på det stampade jordgolvet i Launceston har han haft en alldeles fantastisk klätterkarriär. Vi bortser från en alldeles avundsvärd ticklista från Font; det kan ju nästan vem som helst göra. Ok, han var först med att göra La balance i bara gympadojjor utan att använda det chippade greppet. Visst är det bra, men i jämförlse med vad han gjorde något år innan förbleknar det. 2002-04-07 är dagen då Crell satte upp det orepeterade problemet Street Fame 8a på Brudberget. Nyheten, som borde ha briserat som en bomb, gick nästan alla förbi. Trots upprepade försök från Stockholms många namnkunniga klättrare har Street Fame stått emot. Vi inser lätt att Street Fame måste vara betydligt hårdare än den i sammanhanget modesta graden 8a. Vem vet hur hård den egentligen är? Vi vill därför hylla Crell för detta stora bidrag till klättersverige och samtidigt passa på att ge honom den >8a uppmärksamhet han och problemet egentligen förtjänar. TACK!

Listan 2008

Då blev det dags att publicera listan för ord som vi helst vill slippa höra / läsa under 2008.

#10 Soft – Som tidigare skrivit, våga nedgradera istället. Sluta jaga poäng.

#9 Kötta – det börjar bli lite tröttsamt. Finns andra ord att använda när du peppar någon.

#8 Störta – det gör ont. Nollvision 2008.

#7 Gradteori – vi lovar att erkänna denna teori när den blir accepterad av något högre akademiskt institut.

#6 ;-) – ett sant bevis på att alltför många timmar har spenderats framför exempelvis Lunarstorm chatten - ROFLAARP*

#5 Världsrekord – jo men visst, då ser vi fram emot att läsa det i Guiness book of records nästa upplaga.

#4 Modig – Se nedan

#3 Ödmjuk – läs ovan

#2 Sensationell – Se nedan

#1 Lifestyle – need I say more? Alla lika – alla olika

* ROFLAARP: Rolling On Floor Looking At Assorted Rodent Pornography


Vi börjar oroa oss över den kvällstidningsmentalitet som råder på dottersiten. Vi förväntas uppskatta skithusjournalistik vars enda syfte är att skapa missriktad polemik. Vi förväntas gilla rubriker som "Nicole nedgraderingschockad!", "Här hånas Nicole!" och "Nicole skymfad av amerikansk barnrumpa!". Det är genant att läsarna behandlas som efterblivna babianer. Det är pinsamt. Vi är skymfade. Vi är hånade.

"The world ranking leader, Paul Robinson has repeated Terremer and suggests downgrading to 8C of the Fred Nicole test-piece. Hard facts for Nicole as four out of his five 8C's have been downgraded by American youngsters. "

"Hard facts for Nicole". Vem tror att Nicole bryr sig? Climbing publicerar en helt annan historia. De har definitivt lärt sig att välja sina ord: "Nicole suggested Terremer might be V16, and Robinson doesn't seem inclined to downgrade."

Här har vi allt i ett nötskal:

"A First ascent gets fame and glory when he/shesuggests a high grade. The same person take a risk if they put a hard grade as it can be down graded. What comes around goes around. Fred Nicole is a legend and a icon and one of the reason for this is the grades he suggested for his FA. If he would have chosen one grade lower for all his FA he would not have been as famous. There are many 8B's that have never been repeated that should beupgraded giving fame and glory to climbers who today are anonymous!"

För det första tas det för givet att Fred enbart övergraderar sina problem för att få fame and glory. Ingen tanke på att Fred kanske helt uppriktigt trodde att han var rätt ute när han satte graden. Det är både modigt och ödmjukt med tanke på vad man uppenbarligen riskerar att utsättas för. Det är modigt och ödmjukt att inte sätta en lägre grad för att inte sandbagga. Oavsett graden, är problemen av sådan klass och svårighet att förstebestigaren helt naturligt uppmärksammas.

För det andra finns det problem som inte repeteras för att de generellt suger, har vassa grepp eller är extremt specifika för att nämna några exempel. Naturligtvis blir det inte särskilt många passager på ett sådant problem. Men då det inte får några registrerade repetitioner i 8a.nus databas tolkas det då som hårt för sin grad och att förstebestigaren fått för lite ära och berömmelse för sin prestation. Något som omedelbart borde åtgärdas. Ge oss änglatrumpeter och himlatromboner!

Vad vi önskar oss allra mest i år är att få höra frasen: "Hard facts Fred. What comes around goes around, gloryhunter!".

Cul de Poule

Glömde langa med den senaste tuben från Font, med en skuggboxandes Blåbert, som Stekarn har lagt upp:



Problemet är en ganska trevlig liten 7a bakom problemet Le Mandarin i Roche Aux Oiseaux.

Twist it like a twin

Det är kul att läsa att bouldersäsongen aldrig tar slut numer, förutom på sommaren förstås. I kjuge klättras det året runt men nu verkar också bouldrarna längre norrut dra man ur huse nuder de mörka månaderna. Uppe i Umeå har de notoriska vinterklättrar tvillingarna slagit till med ännu en norrländsk 8a. Den ser fin ut. Kanske kanske blir det en tur till Umeå igen om sisådär två tre år.

M&Ms problemkonstbyggnationsblogg för tyvärr en borttynande tillvaro.. Istället har han istället gjort genidraget att skicka in sina alster till BS; BS behöver alltid material och har en långt större läsekrets än en vanlig blogg. Smart. M&Ms roligaste bidrag har dock kommit under ett flitigt 8a.nu kommenterande under högtidshelgerna. Åter är det konsekvens som är på tapeten. Midtbös och Saids har gjort några mycket fina och imponerande skick, men det rapporteras inte på samma sätt. Båda lederna anses vara lättillgängliga för graden, något bla denna anvädare anser, men detta poängteras bara i Midtbös fall. Synnerligen osnyggt, om vi får säga det själva. För den som har tid så har dansken Jakob har ett intressant inlägg i saken. Jens måste verkligen lära sig att hålla fingrarna från den stora gottepåsen.

Vår käre vän "H", uppenbarligen naturvetenskapligt bevandrad, kommer med följande inlägg gällande limbult kontra expander. Han förklarar det hela ganska bra men vi förstår fortfarande inte ett smack. Varför kan man använda limbult på kalk men inte granit, finns det verkligen inga lim som passar granit och låga temperaturer och, till sist, hur tusan ska man kunna rotera borren inne i hållet om man inte är stålmannen? Om det nu är så att temperatur och hålhygien har en inverkan kanske man kan tillse att gynnsamma förhållande råder genom att tex bulta när dyngstemperaturen tillåter och genom att rengöra hålet tillräckligt. Varför detta inte gäller för kalk förstår vi inte.

"Visst, kanske hör limmning av bult till oorganisk kemi om man bortser från limmet och enbart fokuserar på en kiselbaserade molekylen i den kristallina fasen.
Ok, adsorption av limhelvetet till oorganiska ytor kanske också ligger i den lilla olyckliga oorganikerns intresseområde.

Men (big f-king MEN), ska ni lösa problemet så behöver ni en revirhävdande alfahanne direkt från organisk kemi! Det är trots allt egenskaperna på limmet som är A och O på om limhelvetet härdar och håller för tilltänkt område.

Eftersom att vi i stora drag kan utesluta att det är adsorption som håller en limbult på plats (lika lite som att adsorption håller en expanderbult på plats) så kan man väl fråga sig om det verkligen är så smart att trycka in limbultar i svenne-granit. Härdar inte limmet ordentligt (pga av temperatur, ej bra rengjort hål, belastning etc) så är det direkt livsfarligt.
However, genom att rotera borren så att diametern på hålet ökar med djupet på hålet så reduceras risken för att rippa en limbult väsentligt.

Further, faktorer som låg dygnstemperatur samt relativt låg korrisionseffekt gör det direkt korkat att frångå expanderbult. Ska man bulta havsklippor så finns ju alltid rostfritt. Är det någon idiot som hävdar att det inte håller mer än några år så kanske jag får vara först med att informera om att det finns olika kvaliteter av rostfritt. Man får det man betalar för!

Thus, tvåkomponents epoxylim reagerar inte likadant för granit (jmfr med kalksten) samt korrisionseffekten på en bult inne i granithålet är tämligen noll och inget.

Så visst känns det så jävla tradigt att folk aldrig lär sig att allt gott från sydeuropa inte ter sig lika gott på hemmaplan. Det är en jävla skillnad på att importera franska graderingssystem och att applicera limbultar på granit."

Got some crack?

Kommer 2008 att bli året då tradklättringen återfår sig sin hype?

Nja, den är redan här, och det med råge. De etablerade bohusklättrarna kommer förmodligen att emigrera till Tromsö för att få vara i fred denna sommar.

Redan idag så har den ”nya” generationen börjat införskaffa sig en massa bling bling som kommer glänsa hela vägen till Danmark med en massa solkatter.

Då utvecklingen av dagens klättrare har gått en annan skola [boulder > rep] så väntas nog en hel del nya linjer öppnas upp. Enligt tidigare etablerade bohusklättare så är t.ex. boulderomårdet Kolartorp en av de ultimataste träningslägrena för somliga svalinjer som ännu finnas kvar att sändas i Bohus.

Blickar man tillbaka så lyckades Johnny Dawes en gång i tiden visa sina balansmoves när han satte upp den 11 meter långa Hundred Smears of Solitude i Kolartorp. Vart han är skolad kan ni goggla. Nedan ser ni Andy Peat på den sällan repeterad linjen.

För att påbörja listan av icke önskvärda ord 2008 så hittar vi på en 10:e plats : SOFT.

VÅGA NEDGRADERA! Eller inse att linjen kanske passade dig bättre än andra. Kanske välja att inte gradera överhuvudtaget?

Från en crack junkie till en annan. Please welcome B. Tyrone - KLICK ME