This ain't no Hula

Äntligen har den retliga försommarvärmen lämnat oss och kylan har åter lägrat staden. Inte för att det egentligen är särskilt kallt men någon form av stick är det i alla fall. Och det gläds vi åt. Dessutom dövas det dåliga samvetet över det onormalt varma vårvädret; den kollektiva arvssynden är nuförtiden en kollektiv klimatskuld. Men, ska man tro geologen och oljeprospektören Steklund ska vi oroa oss mer för att jordens magnetfält försvagas. Alla vi som har sett den fantastiska filmen the Core vet förstås vilka osköna konsekvenser det kommer att ha för vår vardag. Då och då måste man se några riktigt usla filmer för att verkligen uppskatta de som är bra. Valfri film med Kevin Coster går an. The Postman skall helst ses på bio för att effekten skall maximeras. Räcker inte det kan jag varmt rekommendera Hard ticket to Hawaii eller valfri produktion från Malibu Bay Films . Jag vet, det är bra grejer rakt igenom. This ain't no Hula.

Den här veckan har det varit en viss aktivitet ute på klippor och block. Jag och Påhlman var ute i Noret och jobbade resultatlöst på "ultraklassikern" Enigma 8a+. Startmovet är en lurig jävel men nu har vi fått beta och då kan vi börja jobba på den på riktigt. Enigma är definitivt det bästa av de hårda problemen jag har stött på i Stockholm. I övrigt finns det en fin 7b som Norrlands-Peter har satt upp; Brant med förvånande grepp. Lite annat smått och gott hittar man i området vilket gör att området faktiskt är ganska trevligt.

I onsdags var det ett gäng ute på Långholmen och det kändes förvånansvärt halt trots att det var snorkallt. Jag klättrade det här problemet men jag kan inte riktigt claima det då det blev en massa olika touchar när jag kröp ut från grottmyningen. Det har inget med kroppspänning och teknik att göra. Le Stef visade dock god stil och länkade ihop det hela från the Real assis. I Nybro frodas ett visst förakt mot stockholmsklättringen. Det har gått så långt att Kalmar-Johan inte ens bryr sig om att ta med skorna ut. Jag tror faktiskt att han aldrig har bouldrat ute i Stockholm. Men det är ju alltid trevligt med sällskap och han har nästan lovat att ta med skorna till Noret nästa vecka. Jag misstänker att han kommer rygga när han ser lastpallarna vid landningen.

Flamman och Måns har lyckats göra Frisco Kid. Frisco Kid har varit ett allmänt projekt den senaste tiden. Den värsta hypen kring Anneberg har svalnat lite även om Per Holm och Christoffer var där i söndags så hängde det tio personer på Örnberget och väntade på sin tur. Jag misstänker att när Frisco Kid väl har avklarats så kommer Sator att bli nästa projekt och därefter Breaking the law. Björn gjorde förövrigt också Siddharta som han ödmjukt graderade till ursprungsgraden. Siddharta har blivit snäppet hårdare sedan ett av greppen på det lägre cruxet har gått sönder. Normalt sett kan man komfort klättra sig igenom det men nu är det ett halvsvettigt move innan man kan pusta ut på juggarna.

Imorgon blir det Åkers igen om allt går som det ska och då lär sticket vara lite bättre än sist.

Vi avrundar veckan med en glimt av Gert Fylkings magnum opus.