Vad kräver man egentligen av en bra spottare? En inte alldeles enkel fråga med flera svar. Den viktigaste egenskapen är att spottaren är lyhörd och känner av klättrarens behov. Det är ju faktiskt bara egenskaper som man kan förutsätta för vilken fungerande tvåsamhet som helst. Ibland behöver man känna att man får en tight och nära spott med lite uppmuntran men i bland kräver man total tystnad. För att inte koncentration skall brista måste peptalket komma på rätt plats och på rätt sätt och det är faktiskt ganska få som är bra på det. Senast på Mörkö var det en extremt rå men hjärtlig stämning och spottningen var så där perfekt som man vill ha den. Vet inte om det är rekommenderat att lägga mossa på greppen eller att kasta det på honom heller om man verkligen ska få bouldraren motiverad. Men det är ju ganska underhållande:
Klippkvaliteten är ju sådär, det får ni leva med. Problemen i filmen är: Betonghäck, Pruttlukt, Rock Mollester och Pruttlukt.
Dylan fortsätter prestera; två 7c+ och en 7c och lite annat den senaste veckan. Snart är Dyl tillbaka på kontinenten. Jag själv gjorde en fulbestigning av Moonlander igår kväll. Normalt är det hoppstart, men apindexet löste den detaljen. Ett otroligt fint problem i riktigt unken miljö. Murrig granskog och missar man landningen riskerar man att bli snittad av gammalt järnskrot.
Micke har skrivit en blogg på 8a.nu och vi funderar fortfarande på vad han egentligen försöker säga. Vi kontemplerar tävlingsklättrarnas insatser för utomhusklättringen några dagar innan vi öppnar munnen i den frågan.
2 kommentarer:
Känns som att Micke är en yngre version av Jens.
Det var inte snällt sagt. Micke kan vara riktigt underhållande. Hans eviga trots mot en förtvivlad Solariestefan är alltid kul.
Däremot skulle jag gärna slänga de nya volymerna på majbrasorna om någon vecka. Vågen på Karbin är helt förstörd av den nya volymen.
Skicka en kommentar