Halvdag på jobbet och snart bär det i väg till Långholmen. Igen. Le Stef ska köra på sitt projekt Gravediggerz och jag ska väl mest heja på. Linjen går på framsidan av stenen och skulle, som Steklund skulle ha uttryckt sig, följa båtkölen uppåt. Tyvärr slutar problemet i intet och tur är väl kanske det då stenen är obehagligt hög på det stället.
Johan Luhr gjorde ett snabbesök i Noret och konstaterade att det var för kallt för att köra på sitt projekt. För kallt! Ni läste rätt. Mannen som svettas inifrån så fort nålen passerar 5 grader tyckte att det var för ruggigt. Som ni vet sken solen och var riktigt behaglig när vinden inte levde om. Istället drog han till Uddeuddsberget för att tradda lite. Det var några som trotsade "kylan": Olof gjorde en 2:go av en ny 7c+/8a och Johan N gjorde detsamma med Kaxi. Olof är nog en av dem som verkligen anammat och omhuldar 2:go konceptet. Enligt honom har det lyft hans scorecardrelation till en helt ny nivå.
Med risk att få Sur-Hasse efter oss: lite tjat.
Jens är ånya ute på korståg mot softa branta småklippor i Stockholm. Trots att vi misstänker att belägringen av Flaten ännu inte är avslutad så har han nu valt att öppna upp på flera fronter. Vi känner att vi måste säga ett och annat ord till Svarttjärns försvar.
Periferi var ursprungligen ansedd som 7c+. En och annan har därefter tyckt att den den hållit 8a. Vad har vi då? Jo, ett föremål för uppgradering! Personligen anser jag att det är ett fall av självbedrägeri att anse att den är hårdare än det ursprungliga gradförslaget. Luhrens två 8b-varianter har bara varit gradförslag. Samtliga repetitörer av Anatomi har ansett att 8a+ varit mer rimligt. Samma sak med Paff. Nya metoder helt enkelt. Det är ju inte direkt så att det är gamla grader som skall nedgraderas, det är snarare nya grader som skall stabiliseras. Samma sak gäller Kristallbandet och Gränslandet. Jag skulle gissa på att Kristallbandet i framtiden kommer att ses som antingen lätt 8b+ eller hård 8b och Gränslandet landar på en gedigen 8c.
"Jag skulle gissa att 80 % av de leder som blir nedgraderade i Sverige är mycket korta och överhängande leder. Den främsta anledningen till detta är att det är relativt sätt enklare för nya klättrare att tillskansa sig '8a power' i jämförelse med '8a teknik och uthållighet'.
8 av 10 som sätter pers gör det på mycket korta leder!"
Jag tror att Jens glömmer att folk tillbringar extremt mycket mer i gymmen idag än 1995. Samtidigt som aktiviteten ute på klipporna, i synnerhet de mindre branta har avstannat, så har aktiviteten inne på gymmen exploderat. Att flera av de branta leder som sattes upp på den tiden har nedgraderats är inget att förvånas över.
Påstående att det relativt sett är enklare att skaffa sig power än teknik är inget som enkelt låter sig bekräftas. Idag tillbringar de flesta fler timmar i gymmet än ute på klippan. När jag började klättra var det i princip uteslutande sva/vertikalt som gällde eftersom det var det enda som fanns i Uppsala. Efter något år kunde jag göra 8+ och hade topprepat Bolanders 9- men jag tyckte ändå att den enda överhängande turen, 8-, som fanns i Ålandsdal var den hårdaste jag hade klättrat. Idag skulle jag campusera den överhängande leden men jag skulle inte ens lätta på de hårdare sva/vertikala turerna.
måndag 30 april 2007
Segersäng boulder.
Lite kort om Segersäng boulder.
Daniel Engström bor numera i en söt röd villa tillsammans med fru och 2 barn, trots att den tidsätande uppgiften som fadersrollen innebär, så hindrar det inte honom att sticka ut från att jaga block, samt hålla formen.
Mannen är ju stark trots att han aldrig skulle erkänna det.
Efter lite morgonkaffe tillsammans med honom så kollade vi upp den sedervanliga orientieringskartan som visar att det finns en hel del grejer i hans område, Segersäng, typ Nynäshamn.
Börjar med att kolla upp ett stort block som ligger 5 minuter från hans kåk, som faktiskt har en del att erbjuda. Finns ett tokigt projekt på en arete som gjort honom galen under en längre stund, och ta mig fan på att den drev mig till vansinne oxå.
Kruxmovet påminner om dynon Snatch i Rocher aux Sabot, men denna gång från en 2½ finger crimp och en risig kristiall pinch, till en sloper top som inte har ett skit att erbjuda. Gahhh!
Next time.
Vidare mot nästa borstade område så fanns det lite tuffare överhängande väggar med lite sprickklättring som jam master Råström lyckats få till en FA på.
Inte så mycket som är tickat där ännu, men det dröjer nog inte länge till innan Daniel börjar leverera.
Man blir inte sugen att åka tillbaka när man sitter på jobbet helt själv och drömmer om den fina otickade 7 meters slabben med kreditkortscrimpar som följer en fantastisk sprick linje som man knappt fick in lillfingret i. Helt brutal. Det är rätt skönt när till svartnar av smärta och rädsla från att landa grensle över det nedhuggna trädet som väntar på en långt därnere.
Kanske man kan skicka ut Påhlman med motorsågen... YEAH!
Daniel Engström bor numera i en söt röd villa tillsammans med fru och 2 barn, trots att den tidsätande uppgiften som fadersrollen innebär, så hindrar det inte honom att sticka ut från att jaga block, samt hålla formen.
Mannen är ju stark trots att han aldrig skulle erkänna det.
Efter lite morgonkaffe tillsammans med honom så kollade vi upp den sedervanliga orientieringskartan som visar att det finns en hel del grejer i hans område, Segersäng, typ Nynäshamn.
Börjar med att kolla upp ett stort block som ligger 5 minuter från hans kåk, som faktiskt har en del att erbjuda. Finns ett tokigt projekt på en arete som gjort honom galen under en längre stund, och ta mig fan på att den drev mig till vansinne oxå.
Kruxmovet påminner om dynon Snatch i Rocher aux Sabot, men denna gång från en 2½ finger crimp och en risig kristiall pinch, till en sloper top som inte har ett skit att erbjuda. Gahhh!
Next time.
Vidare mot nästa borstade område så fanns det lite tuffare överhängande väggar med lite sprickklättring som jam master Råström lyckats få till en FA på.
Inte så mycket som är tickat där ännu, men det dröjer nog inte länge till innan Daniel börjar leverera.
Man blir inte sugen att åka tillbaka när man sitter på jobbet helt själv och drömmer om den fina otickade 7 meters slabben med kreditkortscrimpar som följer en fantastisk sprick linje som man knappt fick in lillfingret i. Helt brutal. Det är rätt skönt när till svartnar av smärta och rädsla från att landa grensle över det nedhuggna trädet som väntar på en långt därnere.
Kanske man kan skicka ut Påhlman med motorsågen... YEAH!
lördag 28 april 2007
Det riktiga Norrlands första 8a
Hasse gnällde över att jag var gnällig igår och visst ibland borde man kanske hålla igen lite, i synnerhet som det var fredag och en kall öl stod och väntade. . Trots alla jeremiader gillar vi Kjuge. Det finns inget bättre område i Sverige. Vi kommer att återvända för den fina klättringens och de fina klättrarnas skull.
Att det smälls upp nya 8a-problem utanför Rasmussons och Flodins domäner hör inte till vanligheterna. Den här veckan har varit annorlunda; två nya hårda problem. Först Carl-Ola och nu Norrlands-Peter, båda verkar vara i ett galet stim. I det TKAK-producerade området Skravel 2 har Peter huggit till med The Four Noble Truth 8a vilket är Kunoichi LS. Big ups! Tyvärr har bimbo legat nere de senaste dagarna så särskilt mycket info om själva ståstarten har jag inte lyckats skrapa fram. Enligt lite info från Sydstrandarn skall det hela vara en ganska brant arete och att det måste vara riktigt hårt att starta lägre än den vanliga starten. 8a är riktigt hårt. Kul för umeklättrarna att de får något att bita i. Norr om Ljusnan har det varit ganska tunnsått med hårda problem. Sundsvall har varit ett lysande undantag men när man är i Sundsvall känns det inte riktigt som man är i det djupaste Norrland. Av samma skäl räknas inte Gästrikland. Först när man kommer norr om Kramfors börjar det lukta Norrland. Norr om Kramfors har de förtvivlat kämpat för att skrapa fram hårda problem. Mest landar de kring den irriterande graden 7b+. Med ingenjörskonst av de mer primitiva graderna har de tvingat fram en 7c i Ökberget. "Hur jävla mycket måste man chippa för att få fram en 7c?" är en klassisk frågeställning i Umeå.
Programenligt har Perminator Holm tickat av No fuel... i Anneberg. Inget att förvånas över. Nästa projekt för Per och Christoffer är Breaking the Law på Örnberget. Jag är ganska säker på att någon av dem har gjort den inom två veckor. Kanske ryggar de för monon, men den är riktigt go och snäll för att vara mono. Mora-Daniel Andersson är en annan talang som börjar bränna av hårda leder i Stockholm. Förra veckan tickade han av Tintin direkt 8a i Stockholm.
Att det smälls upp nya 8a-problem utanför Rasmussons och Flodins domäner hör inte till vanligheterna. Den här veckan har varit annorlunda; två nya hårda problem. Först Carl-Ola och nu Norrlands-Peter, båda verkar vara i ett galet stim. I det TKAK-producerade området Skravel 2 har Peter huggit till med The Four Noble Truth 8a vilket är Kunoichi LS. Big ups! Tyvärr har bimbo legat nere de senaste dagarna så särskilt mycket info om själva ståstarten har jag inte lyckats skrapa fram. Enligt lite info från Sydstrandarn skall det hela vara en ganska brant arete och att det måste vara riktigt hårt att starta lägre än den vanliga starten. 8a är riktigt hårt. Kul för umeklättrarna att de får något att bita i. Norr om Ljusnan har det varit ganska tunnsått med hårda problem. Sundsvall har varit ett lysande undantag men när man är i Sundsvall känns det inte riktigt som man är i det djupaste Norrland. Av samma skäl räknas inte Gästrikland. Först när man kommer norr om Kramfors börjar det lukta Norrland. Norr om Kramfors har de förtvivlat kämpat för att skrapa fram hårda problem. Mest landar de kring den irriterande graden 7b+. Med ingenjörskonst av de mer primitiva graderna har de tvingat fram en 7c i Ökberget. "Hur jävla mycket måste man chippa för att få fram en 7c?" är en klassisk frågeställning i Umeå.
Programenligt har Perminator Holm tickat av No fuel... i Anneberg. Inget att förvånas över. Nästa projekt för Per och Christoffer är Breaking the Law på Örnberget. Jag är ganska säker på att någon av dem har gjort den inom två veckor. Kanske ryggar de för monon, men den är riktigt go och snäll för att vara mono. Mora-Daniel Andersson är en annan talang som börjar bränna av hårda leder i Stockholm. Förra veckan tickade han av Tintin direkt 8a i Stockholm.
fredag 27 april 2007
Livsstil
Det är inte bara Ali som har det "muppigt" på jobbet. Jag sitter mitt i utdelningssäsongen och Steklund verkar också har det tungt på jobbet.
Senast den 24 april erkänner Jens att han legat och lifestylat medan Björn och Said pressat hårt på klipporna. Det ligger ännu rökridåer över hela lifestylebegreppet och vi målar gärna upp en bild av en av en spliffpuffande Jens som smuttar på en San Miguel medan han observerar hur kidsen leker på klippan. Riktigt soft. Vi sympatiserar med Björn och Said som sedan langade in honom i bakluckan: Vi vet hur odräglig man kan bli av att tillbringa en hel dag i lifestylandets tecken.
När vi ändå är inne i lifestyleträsket får vi inte glömma Carl-Ola. Han är som vanligt stark och sänder hårt i Kjuge. I påskas årsflashade han Lithium och nu har han satt upp Lajfstajl 8a, alldeles till vänster om Nä, men Jeppe. Problemet eliminerar kanten som Nä, men Jeppe utnyttjar; troligtvis är det inte heller halal att hooka på den. Hur är problemet då? Fina moves på grisiga grepp. Återigen är det Kjuges akilleshäl som ger sig till känna: Det saknas bra hårda problem. Tyvärr, annars är det ett suveränt område. The Duke of Alba och Lajfstajl känns mer som något för de som bor hyfsat nära och lockar inte till någon längre resa.
Vi skummar igenom nyheterna och ser att Christoffer Sjödin har betat av Paff i Svarttjärn. Inte illa. Christoffer blir bara starkare och starkare och tillsammans med vapendragaren Per Holm kommer de nog att repa av de flesta av de hårda turerna i Stockholm det kommande året. I Svarttjärn jobbar en enveten Johan Gyllensvärd vidare på Gränslandet. I år ska bli hans år och alla dagars slit ska äntligen bära frukt. Senast var det riktigt nära och har han en dag när allt stämmer så är det klappat och klart. Jag och Johan tillbringade ett svettigt år i Aix med bland annat Einar Landmark. Einar tog för givet att Johan fortfarande tillbringade merparten av sin tid i något mörkt litet källargym när han inte fick tag i honom innan hans stockholmsbesök. Det intrycket hade Johan lämnat på Einar; tvillingarna hade en förkärlek för att hänga inne på Salle Grimper ner i Aix. Och de var starka även på den tiden. Einar visar på ålders höst en imponerande klätterrenässans. Klassikern Pulp Friction är bara millimeter bort och det är inte illa för en 36-åring. Det finns visst hopp för alla med åldersnojja.
Diskussionen på 8a.nu om SKFs årsmöte och tävlingsklättring när någon extremt pinsam människa skriver ett anonymt inlägg. Jag får lust att citera en gammal favoritbloggare: Peter Fejk, "You fucking little t**t".
Uppenbarligen är denna person ganska centralt placerad inom SKF. Antingen i styrelse eller som anställd. Varför annars dölja sin identitet om inte personen i fråga anser att inlägget skulle kunna skada dennes ställning eller anseende.
Personligen har jag egentligen inget intresse i klättringstävlingar men jag anser att de som håller på med det att de skall stödjas i största möjliga mån. Jag vet inte hur det egentligen förhåller sig men jag misstänker att tävlingsklättringen hade en avgörande roll när RF beslutade om inträde. När man läser inlägget blir man sugen att skicka en utträdesansökan till RF för SKFs räkning.
"Min poäng är: Förvänta er inte att någon annan skall göra ert arbete! Gör det själva, organisera er och skaffa de resurser ni behöver. Tävlingsverksamhet klarar inte att finansiera sig genom medlemsavgifter och bidrag, vill man hålla på med sånt är det bara att bita ihop o sälja bingolotter."
Enligt detta resonemang borde också de andra verksamheterna ägna sig åt självfinansieringen.Ut med alpinisterna på gatan med bingolotter för att finansiera Changabang, Uttaranchal, Indien och Shipton Spire,Karakoram, Pakistan. Ska förbundet överhuvudtaget ge stöd till expeditioner? Det är en verksamhet som definitivt bör finansiera sig själv och jag känner ett visst obehag att mina medlemsavgifter skall gå till en verksamhe som står för, även om den sker i god alpin stil, en tveksam moral och ett resursslöseri. Har jag dåligt samvete för att jag tar flyget till Paris, är det naturligt att tycka att resor till Indien och Pakistan är än mer tveksamma.
"Tävlingsverksamheten har ett attitydproblem som de behöver åtgärda. Tävlingsverksamheten försöker skaffa pengar (som förbundet i slutänden skulle få ta från någon annan verksamhet) genom att stånga sig fram på andras bekostnad. Det här beteendet är fullständigt kontraproduktivt. "
Handlar inte budgetarbete om att fördela resurser? Skall en verksamhet få större resurser måste det ske på en annan verksamhets resurser, och då måste den också motivera detta. Självklart kommer dessa verksamheter att uppfatta den resurskrände verksamheten som bufflig. Det är inte det som är poängen. De andra verksamheterna måste också motivera sin del av kakan.
"Värre är att en representant för verksamheten och ledare för ungdomar visar upp sig från sin mörkare sida i ett nationellt forum."
Än värre är det att en representant för SKF vågar visa upp en ännu mörkare anonym sida på ett nationellt forum.
Jag blir bara mer och mer irriterad av SKF. Nästa år blir det ingen mer medlemsavgift. Jag tvivlar på möjligheten att engagera mig i förbundet och vara med och påverka: SKF är bortom all räddning, de är ruttna rakt igenom.
Senast den 24 april erkänner Jens att han legat och lifestylat medan Björn och Said pressat hårt på klipporna. Det ligger ännu rökridåer över hela lifestylebegreppet och vi målar gärna upp en bild av en av en spliffpuffande Jens som smuttar på en San Miguel medan han observerar hur kidsen leker på klippan. Riktigt soft. Vi sympatiserar med Björn och Said som sedan langade in honom i bakluckan: Vi vet hur odräglig man kan bli av att tillbringa en hel dag i lifestylandets tecken.
När vi ändå är inne i lifestyleträsket får vi inte glömma Carl-Ola. Han är som vanligt stark och sänder hårt i Kjuge. I påskas årsflashade han Lithium och nu har han satt upp Lajfstajl 8a, alldeles till vänster om Nä, men Jeppe. Problemet eliminerar kanten som Nä, men Jeppe utnyttjar; troligtvis är det inte heller halal att hooka på den. Hur är problemet då? Fina moves på grisiga grepp. Återigen är det Kjuges akilleshäl som ger sig till känna: Det saknas bra hårda problem. Tyvärr, annars är det ett suveränt område. The Duke of Alba och Lajfstajl känns mer som något för de som bor hyfsat nära och lockar inte till någon längre resa.
Vi skummar igenom nyheterna och ser att Christoffer Sjödin har betat av Paff i Svarttjärn. Inte illa. Christoffer blir bara starkare och starkare och tillsammans med vapendragaren Per Holm kommer de nog att repa av de flesta av de hårda turerna i Stockholm det kommande året. I Svarttjärn jobbar en enveten Johan Gyllensvärd vidare på Gränslandet. I år ska bli hans år och alla dagars slit ska äntligen bära frukt. Senast var det riktigt nära och har han en dag när allt stämmer så är det klappat och klart. Jag och Johan tillbringade ett svettigt år i Aix med bland annat Einar Landmark. Einar tog för givet att Johan fortfarande tillbringade merparten av sin tid i något mörkt litet källargym när han inte fick tag i honom innan hans stockholmsbesök. Det intrycket hade Johan lämnat på Einar; tvillingarna hade en förkärlek för att hänga inne på Salle Grimper ner i Aix. Och de var starka även på den tiden. Einar visar på ålders höst en imponerande klätterrenässans. Klassikern Pulp Friction är bara millimeter bort och det är inte illa för en 36-åring. Det finns visst hopp för alla med åldersnojja.
Diskussionen på 8a.nu om SKFs årsmöte och tävlingsklättring när någon extremt pinsam människa skriver ett anonymt inlägg. Jag får lust att citera en gammal favoritbloggare: Peter Fejk, "You fucking little t**t".
Uppenbarligen är denna person ganska centralt placerad inom SKF. Antingen i styrelse eller som anställd. Varför annars dölja sin identitet om inte personen i fråga anser att inlägget skulle kunna skada dennes ställning eller anseende.
Personligen har jag egentligen inget intresse i klättringstävlingar men jag anser att de som håller på med det att de skall stödjas i största möjliga mån. Jag vet inte hur det egentligen förhåller sig men jag misstänker att tävlingsklättringen hade en avgörande roll när RF beslutade om inträde. När man läser inlägget blir man sugen att skicka en utträdesansökan till RF för SKFs räkning.
"Min poäng är: Förvänta er inte att någon annan skall göra ert arbete! Gör det själva, organisera er och skaffa de resurser ni behöver. Tävlingsverksamhet klarar inte att finansiera sig genom medlemsavgifter och bidrag, vill man hålla på med sånt är det bara att bita ihop o sälja bingolotter."
Enligt detta resonemang borde också de andra verksamheterna ägna sig åt självfinansieringen.Ut med alpinisterna på gatan med bingolotter för att finansiera Changabang, Uttaranchal, Indien och Shipton Spire,Karakoram, Pakistan. Ska förbundet överhuvudtaget ge stöd till expeditioner? Det är en verksamhet som definitivt bör finansiera sig själv och jag känner ett visst obehag att mina medlemsavgifter skall gå till en verksamhe som står för, även om den sker i god alpin stil, en tveksam moral och ett resursslöseri. Har jag dåligt samvete för att jag tar flyget till Paris, är det naturligt att tycka att resor till Indien och Pakistan är än mer tveksamma.
"Tävlingsverksamheten har ett attitydproblem som de behöver åtgärda. Tävlingsverksamheten försöker skaffa pengar (som förbundet i slutänden skulle få ta från någon annan verksamhet) genom att stånga sig fram på andras bekostnad. Det här beteendet är fullständigt kontraproduktivt. "
Handlar inte budgetarbete om att fördela resurser? Skall en verksamhet få större resurser måste det ske på en annan verksamhets resurser, och då måste den också motivera detta. Självklart kommer dessa verksamheter att uppfatta den resurskrände verksamheten som bufflig. Det är inte det som är poängen. De andra verksamheterna måste också motivera sin del av kakan.
"Värre är att en representant för verksamheten och ledare för ungdomar visar upp sig från sin mörkare sida i ett nationellt forum."
Än värre är det att en representant för SKF vågar visa upp en ännu mörkare anonym sida på ett nationellt forum.
Jag blir bara mer och mer irriterad av SKF. Nästa år blir det ingen mer medlemsavgift. Jag tvivlar på möjligheten att engagera mig i förbundet och vara med och påverka: SKF är bortom all räddning, de är ruttna rakt igenom.
tisdag 24 april 2007
It takes an italian
Den fula gubben har varit framme igen. Den här gången har han givit oss alla smygfluktande perverterade gubbjävlar någonting att dregla över. A Gnocca! Vi ser fram emot very beautiful women, allt i de tokfräscha kategorierna blondes, brunettes och redheads. Tack Mellognocca för att ni finns. Och tack 8a.nu för att ni är deras profet! Vi känner redan hur det putar i byxan.
Vi utgår från att detta försvinner från 8a.nu inom kort.
Team Sweden
Det blev en mycket lyckad dag på ett torg mitt i Sofia i lördags.
Som vi alla redan läst så gick det väldigt bra för Anja och Angelica på världscupen i Sofia [Bulgarien].
Talade lite kort med Anja på lunchen som tyckte att problembyggarna i Bulgarien bygger lite efter deras stil.
”Det är mer explosivt och styrkekrävande, inte något tekniskt jox med crimpar”
Redan innan semin så kände de bägge att de hade chans att gå till final, och mycket riktigt så gjorde de så efter att ha hamnat på 2:a och 4:e plats i semin.
Vi gratulerar till deras 4:e och 6:e plats, första gången som 2 svenskar tagit sig till finalen. Dröjer nog inte länge till innan vi ser dem bägge på pallen tillsammans.
Som vi alla redan läst så gick det väldigt bra för Anja och Angelica på världscupen i Sofia [Bulgarien].
Talade lite kort med Anja på lunchen som tyckte att problembyggarna i Bulgarien bygger lite efter deras stil.
”Det är mer explosivt och styrkekrävande, inte något tekniskt jox med crimpar”
Redan innan semin så kände de bägge att de hade chans att gå till final, och mycket riktigt så gjorde de så efter att ha hamnat på 2:a och 4:e plats i semin.
Vi gratulerar till deras 4:e och 6:e plats, första gången som 2 svenskar tagit sig till finalen. Dröjer nog inte länge till innan vi ser dem bägge på pallen tillsammans.
För dem av er som vill se dem in action så finns det två filmer på;
http://video.climbing-gear.de/2007/_player/bwc_erlangen/
Hon nämnde samtidigt följande;
”Det är skönt att känna att man fortfarande har mycket att ge på tävlingen trots att man enbart klättrat ute på senaste tiden – det är ju så tråkigt att träna inomhus inför en tävling”
För dem av er som inte sett intervjun med Anja i Fitness Magazine ännu, så råder jag er till att springa till närmaste Pressbyrå och plocka upp ett exemplar. Så får ni lite last minute tips för sex packet innan badsäsongen är här.
Vi sitter alla som på nålar här hemma för att höra mer om Puh Bears bedrifter i Storbritannien.
Moffat, 8c, Revolution, Dylan – allt i samma mening väcker en hel del frågor. Inte mycket kvar nu tills han kommer hem, då lär det en del sanningsserum i form av Bedarö Bitter som alltid får honom att snacka ur sig det där lilla extra.
Hittade precis Steklunds tvilling, som visat sig vara sångaren Tim McIlrath från det politiska punkbandet Rise Against, kolla in likheterna i videon nedan.
OBS! Känsliga tittare varnas över starka bilder på lidande djur och generella grymheter som människan utsätter jorden för.
måndag 23 april 2007
Luhr är Sveriges bäste bouldrare
Jag får rycka in för Ali som lovade att skriva lite om helgen. Men är det "muppigt" på jobbet så är det det.
Vi inleder med att gratulera Johan Luhr som ny rankingledare på 8a.nu. Starkt. Återigen var det på Skansberget allt det goa hände. Vi räknar till 23 problem på Skansberget. Är detta slutet för utvecklingen på Skansberget? Troligtvis finns det potential för ytterligare tio givna eliminationer. Några av hans hårdare problem räknas dock dubbelt eftersom de är repetitioner...repeat. Vi har mailat 8a om detta och väntar på svar. Som bekant är alla medel tillåtna som inte är blockerade av systemet. Dylan och Peter kommer snart med mothugg. Kanske en repeat av lower Ether. Och Johan Andersson lär nog hitta på något snart för att inte hamna efter ännu mer. Vi sitter som på nålar på våra kontorsstolar.
Under tiden, någon annanstans i en mörkare del av världen, smetade klätterväldens mest neroljade fingrar på "ultraklassikern" Brad Pit [edit] i Stanage. Vi gratulerar Steklund och konstaterar att Team Bruno börjar få en ganska imponerande ticklist. Vi väntar spänt på inreggningen på 8a. Blir det rubriken "Stefan Eklund går sin första 7c+"? Eller kommer han att tycka att den är soft. Ni blir de första som får veta.
Som vi flaggade för i helgen var vi ute i Åkers. John hade tagit med det tunga artilleriet och hela den bortre branta höga väggen fick landningen fixad. Jättetallen är nu uppstyckad i mer behändiga bitar och placerad på behörigt avstånd från landningen. Before the flood lär nu också vara urtoppningsbar efter att John sågade till fyra kvistar till landningen. Ali tillbringade hela dagen med att borsta upp slutet på God of the old World. Sen ägnade han 2 timmar åt att jobba på problemet sen kom Mr Andersson och flashade det. Nog såg vi en tår i ena ögonvrån men Ali lyckades till slut ta sig upp. Ett fint problem som definitivt borde toppats ur från början. Inte särskilt svårt men lite känsligt och kittlande. FA D. Andersson. Wild thing fick sin efterlängtade första repetition. Problemet står som 7b+ med det bet i från och det skulle inte förvåna om det förtjänade en högre grad.
Klättercentret har uppenbarligen plockat upp Tielmas spammarmantel och spammar mer eller mindre förtäckt på bloxc. En viss form av reklam och marknadsföring på Bloxc är okej. Jag och många av mina bekanta är faktiskt intresserade av den informationen och det är ju inte direkt så att man hänger på något av klättergymens hemsidor eftersom de är boring. Minus Mickes utbrott är som vanligt både underhållande och omotiverat starkt. Vi gillar Micke och hoppas att han aldrig lämnar detta tonårsfrustrerade tillstånd. Jens borde anställa Mick heltid för att animera sidan. Men vänta, han gör jdet ju gratis.
Solution, är de något att ha? Vi gör en snabb recension utan att ens ha prövat dem. Toe-downsko, designad för att bli lättare, mer känslig och passa som en handske. Perfekt för överhäng, vid branta boulders och tävling. Säkert grepp från den undre delen av hälen till akilles och inga luftfickor. Extra funktionellt framparti för toe-hooking och avlastning för stortån.Det låter ju bra. De är därmed riktigt bra i överhäng men mindre bra på vertikalt och sva skulle jag gissa. En riktigt kompetent sko för den moderne klättraren helt enkelt. 1395 är dock riktigt saftigt. Gör du av med tre par skor per år så är det enkel matematik att räkna ut hur mycket extra du får betala. Det är ju en bedömningsfråga. För <1000 får du till exempel SuperLoco.
Vi inleder med att gratulera Johan Luhr som ny rankingledare på 8a.nu. Starkt. Återigen var det på Skansberget allt det goa hände. Vi räknar till 23 problem på Skansberget. Är detta slutet för utvecklingen på Skansberget? Troligtvis finns det potential för ytterligare tio givna eliminationer. Några av hans hårdare problem räknas dock dubbelt eftersom de är repetitioner...repeat. Vi har mailat 8a om detta och väntar på svar. Som bekant är alla medel tillåtna som inte är blockerade av systemet. Dylan och Peter kommer snart med mothugg. Kanske en repeat av lower Ether. Och Johan Andersson lär nog hitta på något snart för att inte hamna efter ännu mer. Vi sitter som på nålar på våra kontorsstolar.
Under tiden, någon annanstans i en mörkare del av världen, smetade klätterväldens mest neroljade fingrar på "ultraklassikern" Brad Pit [edit] i Stanage. Vi gratulerar Steklund och konstaterar att Team Bruno börjar få en ganska imponerande ticklist. Vi väntar spänt på inreggningen på 8a. Blir det rubriken "Stefan Eklund går sin första 7c+"? Eller kommer han att tycka att den är soft. Ni blir de första som får veta.
Som vi flaggade för i helgen var vi ute i Åkers. John hade tagit med det tunga artilleriet och hela den bortre branta höga väggen fick landningen fixad. Jättetallen är nu uppstyckad i mer behändiga bitar och placerad på behörigt avstånd från landningen. Before the flood lär nu också vara urtoppningsbar efter att John sågade till fyra kvistar till landningen. Ali tillbringade hela dagen med att borsta upp slutet på God of the old World. Sen ägnade han 2 timmar åt att jobba på problemet sen kom Mr Andersson och flashade det. Nog såg vi en tår i ena ögonvrån men Ali lyckades till slut ta sig upp. Ett fint problem som definitivt borde toppats ur från början. Inte särskilt svårt men lite känsligt och kittlande. FA D. Andersson. Wild thing fick sin efterlängtade första repetition. Problemet står som 7b+ med det bet i från och det skulle inte förvåna om det förtjänade en högre grad.
Klättercentret har uppenbarligen plockat upp Tielmas spammarmantel och spammar mer eller mindre förtäckt på bloxc. En viss form av reklam och marknadsföring på Bloxc är okej. Jag och många av mina bekanta är faktiskt intresserade av den informationen och det är ju inte direkt så att man hänger på något av klättergymens hemsidor eftersom de är boring. Minus Mickes utbrott är som vanligt både underhållande och omotiverat starkt. Vi gillar Micke och hoppas att han aldrig lämnar detta tonårsfrustrerade tillstånd. Jens borde anställa Mick heltid för att animera sidan. Men vänta, han gör jdet ju gratis.
Solution, är de något att ha? Vi gör en snabb recension utan att ens ha prövat dem. Toe-downsko, designad för att bli lättare, mer känslig och passa som en handske. Perfekt för överhäng, vid branta boulders och tävling. Säkert grepp från den undre delen av hälen till akilles och inga luftfickor. Extra funktionellt framparti för toe-hooking och avlastning för stortån.Det låter ju bra. De är därmed riktigt bra i överhäng men mindre bra på vertikalt och sva skulle jag gissa. En riktigt kompetent sko för den moderne klättraren helt enkelt. 1395 är dock riktigt saftigt. Gör du av med tre par skor per år så är det enkel matematik att räkna ut hur mycket extra du får betala. Det är ju en bedömningsfråga. För <1000 får du till exempel SuperLoco.
fredag 20 april 2007
This ain't no Hula
Äntligen har den retliga försommarvärmen lämnat oss och kylan har åter lägrat staden. Inte för att det egentligen är särskilt kallt men någon form av stick är det i alla fall. Och det gläds vi åt. Dessutom dövas det dåliga samvetet över det onormalt varma vårvädret; den kollektiva arvssynden är nuförtiden en kollektiv klimatskuld. Men, ska man tro geologen och oljeprospektören Steklund ska vi oroa oss mer för att jordens magnetfält försvagas. Alla vi som har sett den fantastiska filmen the Core vet förstås vilka osköna konsekvenser det kommer att ha för vår vardag. Då och då måste man se några riktigt usla filmer för att verkligen uppskatta de som är bra. Valfri film med Kevin Coster går an. The Postman skall helst ses på bio för att effekten skall maximeras. Räcker inte det kan jag varmt rekommendera Hard ticket to Hawaii eller valfri produktion från Malibu Bay Films . Jag vet, det är bra grejer rakt igenom. This ain't no Hula.
Den här veckan har det varit en viss aktivitet ute på klippor och block. Jag och Påhlman var ute i Noret och jobbade resultatlöst på "ultraklassikern" Enigma 8a+. Startmovet är en lurig jävel men nu har vi fått beta och då kan vi börja jobba på den på riktigt. Enigma är definitivt det bästa av de hårda problemen jag har stött på i Stockholm. I övrigt finns det en fin 7b som Norrlands-Peter har satt upp; Brant med förvånande grepp. Lite annat smått och gott hittar man i området vilket gör att området faktiskt är ganska trevligt.
I onsdags var det ett gäng ute på Långholmen och det kändes förvånansvärt halt trots att det var snorkallt. Jag klättrade det här problemet men jag kan inte riktigt claima det då det blev en massa olika touchar när jag kröp ut från grottmyningen. Det har inget med kroppspänning och teknik att göra. Le Stef visade dock god stil och länkade ihop det hela från the Real assis. I Nybro frodas ett visst förakt mot stockholmsklättringen. Det har gått så långt att Kalmar-Johan inte ens bryr sig om att ta med skorna ut. Jag tror faktiskt att han aldrig har bouldrat ute i Stockholm. Men det är ju alltid trevligt med sällskap och han har nästan lovat att ta med skorna till Noret nästa vecka. Jag misstänker att han kommer rygga när han ser lastpallarna vid landningen.
Flamman och Måns har lyckats göra Frisco Kid. Frisco Kid har varit ett allmänt projekt den senaste tiden. Den värsta hypen kring Anneberg har svalnat lite även om Per Holm och Christoffer var där i söndags så hängde det tio personer på Örnberget och väntade på sin tur. Jag misstänker att när Frisco Kid väl har avklarats så kommer Sator att bli nästa projekt och därefter Breaking the law. Björn gjorde förövrigt också Siddharta som han ödmjukt graderade till ursprungsgraden. Siddharta har blivit snäppet hårdare sedan ett av greppen på det lägre cruxet har gått sönder. Normalt sett kan man komfort klättra sig igenom det men nu är det ett halvsvettigt move innan man kan pusta ut på juggarna.
Den här veckan har det varit en viss aktivitet ute på klippor och block. Jag och Påhlman var ute i Noret och jobbade resultatlöst på "ultraklassikern" Enigma 8a+. Startmovet är en lurig jävel men nu har vi fått beta och då kan vi börja jobba på den på riktigt. Enigma är definitivt det bästa av de hårda problemen jag har stött på i Stockholm. I övrigt finns det en fin 7b som Norrlands-Peter har satt upp; Brant med förvånande grepp. Lite annat smått och gott hittar man i området vilket gör att området faktiskt är ganska trevligt.
I onsdags var det ett gäng ute på Långholmen och det kändes förvånansvärt halt trots att det var snorkallt. Jag klättrade det här problemet men jag kan inte riktigt claima det då det blev en massa olika touchar när jag kröp ut från grottmyningen. Det har inget med kroppspänning och teknik att göra. Le Stef visade dock god stil och länkade ihop det hela från the Real assis. I Nybro frodas ett visst förakt mot stockholmsklättringen. Det har gått så långt att Kalmar-Johan inte ens bryr sig om att ta med skorna ut. Jag tror faktiskt att han aldrig har bouldrat ute i Stockholm. Men det är ju alltid trevligt med sällskap och han har nästan lovat att ta med skorna till Noret nästa vecka. Jag misstänker att han kommer rygga när han ser lastpallarna vid landningen.
Flamman och Måns har lyckats göra Frisco Kid. Frisco Kid har varit ett allmänt projekt den senaste tiden. Den värsta hypen kring Anneberg har svalnat lite även om Per Holm och Christoffer var där i söndags så hängde det tio personer på Örnberget och väntade på sin tur. Jag misstänker att när Frisco Kid väl har avklarats så kommer Sator att bli nästa projekt och därefter Breaking the law. Björn gjorde förövrigt också Siddharta som han ödmjukt graderade till ursprungsgraden. Siddharta har blivit snäppet hårdare sedan ett av greppen på det lägre cruxet har gått sönder. Normalt sett kan man komfort klättra sig igenom det men nu är det ett halvsvettigt move innan man kan pusta ut på juggarna.
Imorgon blir det Åkers igen om allt går som det ska och då lär sticket vara lite bättre än sist.
Vi avrundar veckan med en glimt av Gert Fylkings magnum opus.
onsdag 18 april 2007
Söder om söder
I all uppståndelse kring Peters High Spirit drunknade nästan nyheten att en annan P Lindmark också skickat hårt i Schweiz. Bröderna Lindmarks tvåsamhet är uppenbarligen extremt katalyserande. 1 7c+ och 3 7c är inte fy skam.
I Gävle produceras det friskt. Inte så konstigt egentligen när tillgången på intressanta block bara i Oppala är större än i hela Stockholms län. David Hallman har bara de senaste två veckorna satt upp två nya 7c+; Det är ungefär lika många som det kommer upp i Stockholm på ett halvt decenium. Men, säger ni, Gävle, borde inte det räknas till Stockholm. Gränsfall. Kanske när motorvägen mellan Björklinge och Mehedeby är färdigställd. Då kanske man kan komma ner i en restid på en timme och tre kvart. Och den restiden motsvarar den tid det tar att färdas sträckan Salem-Kista kl 07.30 en måndagmorgon.
Till Stockholm räknas definitivt områden som Berghuset på Mörkö, Järnablocken och Åkers. Det lär finnas mer potential i området. Hela Mörkö är som ett Bohuslän i minityr. I var och varannan dunge sticker det upp små bergsknallar. Knallar, tyvärr inga block. Det funkar dock i brist på annat. Enligt Steklund finns det i trakterna kring Hölö ett gäng oklättrade block. Nästa vecka kommer vi att presentera Åkers lite närmare. Ett lördagsbesök är inplanerat. Den konstante klättraren John "Jag önskar att jag fick en såndär flapper som gör att jag inte kan klättra på en vecka" Påhlman har lovat att ta med motorsågen så att vi kan röja upp lite i skogen. Efter skogsbranden förra året, Steklund förnekar all kännedom, har det fallit en del träd vilket försvårar framkomligheten i området. Jag misstänker att det kommer att ske en hel del utveckling av bouldringen i nordvästra Sörmland den kommande tiden. En del mer och andra mindre hemliga områden prospekteras. När vi ändå är i trakterna får vi inte glömma att Ropero satt upp en 7a+ och en 7b+ på Lisö.
För den som bor norr om stan kan detta område i Norrtäljetrakten eventuellt vara av intresse. Jag misstänker att den grottintresserade le Stef har varit i området men det behöver inte betyda att det inte finns intressanta problem i området. 
I Gävle produceras det friskt. Inte så konstigt egentligen när tillgången på intressanta block bara i Oppala är större än i hela Stockholms län. David Hallman har bara de senaste två veckorna satt upp två nya 7c+; Det är ungefär lika många som det kommer upp i Stockholm på ett halvt decenium. Men, säger ni, Gävle, borde inte det räknas till Stockholm. Gränsfall. Kanske när motorvägen mellan Björklinge och Mehedeby är färdigställd. Då kanske man kan komma ner i en restid på en timme och tre kvart. Och den restiden motsvarar den tid det tar att färdas sträckan Salem-Kista kl 07.30 en måndagmorgon.
Till Stockholm räknas definitivt områden som Berghuset på Mörkö, Järnablocken och Åkers. Det lär finnas mer potential i området. Hela Mörkö är som ett Bohuslän i minityr. I var och varannan dunge sticker det upp små bergsknallar. Knallar, tyvärr inga block. Det funkar dock i brist på annat. Enligt Steklund finns det i trakterna kring Hölö ett gäng oklättrade block. Nästa vecka kommer vi att presentera Åkers lite närmare. Ett lördagsbesök är inplanerat. Den konstante klättraren John "Jag önskar att jag fick en såndär flapper som gör att jag inte kan klättra på en vecka" Påhlman har lovat att ta med motorsågen så att vi kan röja upp lite i skogen. Efter skogsbranden förra året, Steklund förnekar all kännedom, har det fallit en del träd vilket försvårar framkomligheten i området. Jag misstänker att det kommer att ske en hel del utveckling av bouldringen i nordvästra Sörmland den kommande tiden. En del mer och andra mindre hemliga områden prospekteras. När vi ändå är i trakterna får vi inte glömma att Ropero satt upp en 7a+ och en 7b+ på Lisö.
För den som bor norr om stan kan detta område i Norrtäljetrakten eventuellt vara av intresse. Jag misstänker att den grottintresserade le Stef har varit i området men det behöver inte betyda att det inte finns intressanta problem i området.
När vi ändå är inne på le Stef så imponeras jag av hans näsa för riktigt branta klätterbara väggar i Stockholmsområdet. Jag misstänker att det är åtskilliga områden som har inspekterats och förkastats.
tisdag 17 april 2007
Värmebölja
Lördag morgon, solsken och varmt i Manchester men eftersom det alltid är svalare och blåsigare ute i Peak och, som idag - Yorkshire, så packar jag ordentligt med kläder. Vid ankomsten till Bridestones så fullkomligen slår värmen mot mig då jag öppnar bildörren. Klockan är knappt tio och redan 20 grader i skuggan. Inte en annan klättrare i sikte. Inte undra på varför – gritstone är notoriskt ”oklätterbart” i varma förhållanden. Spenderar större delen av dagen på sexor då det inte är jättespäckat med hårdare linjer som inte ligger mitt i solen. Dagen bjuder på blandad framgång, minst sagt. Jag stånkar mig uppför flera femmor och sexor som känns stenhårda, innan jag slutligen får kapitulera inför en V4 (6c). Om detta problem är 6c så kan jag ta och gradera ner varenda problem jag någonsin gjort flera helgrader. Problemet består i en kort slopertravers längs ett tak, och verkar vid en första inspektion helt ok och borde passa mig som en lätt flash. Efter 20 minuters svärande ger jag upp. Om inte händerna halkar av så är det fötterna eller balansen som blir helt fel. Total sandbag, eller?
Efter detta hittar jag problem som passar bättre, med mer dynamisk och fysisk klättring på fontanliknande väggar. Bridestones vetter mot söder och är således inte optimalt i varma förhållanden, men framåt eftermiddagen så har solen vandrat förbi större delen av området och någonting man skulle kunna kalla friktion uppstår. Får gjort ett överhängande kylskåpsproblem som står som V9 men aldrig håller 7c. En riktigt grisig och scary urtoppning i solen slutar i alla fall lyckligt. Många av problemen i Bridestones skulle kunna karakteriseras som korta leder eller rejäla highballs. Backar av från flera problem under både uppvärmningen och nedvärmningen. Noterar också att det sker saker hemma i Sverige – åkers fick storfrämmande i helgen och nedgraderingarna duggade tätt som ticksen... Kul att området får lite uppmärksamhet då flera av problemen i mitt tycke håller rätt hög stockholmsklass.
På begäran har jag även laddat upp lite bilder från tidigare under våren.
Efter detta hittar jag problem som passar bättre, med mer dynamisk och fysisk klättring på fontanliknande väggar. Bridestones vetter mot söder och är således inte optimalt i varma förhållanden, men framåt eftermiddagen så har solen vandrat förbi större delen av området och någonting man skulle kunna kalla friktion uppstår. Får gjort ett överhängande kylskåpsproblem som står som V9 men aldrig håller 7c. En riktigt grisig och scary urtoppning i solen slutar i alla fall lyckligt. Många av problemen i Bridestones skulle kunna karakteriseras som korta leder eller rejäla highballs. Backar av från flera problem under både uppvärmningen och nedvärmningen. Noterar också att det sker saker hemma i Sverige – åkers fick storfrämmande i helgen och nedgraderingarna duggade tätt som ticksen... Kul att området får lite uppmärksamhet då flera av problemen i mitt tycke håller rätt hög stockholmsklass.
På begäran har jag även laddat upp lite bilder från tidigare under våren.
måndag 16 april 2007
Lokomotiv
Helgen bjöd inte på någon klättring i det fina vädret, det blev krypning istället.
Har fått total tilt på Stockholm och allt vad det innbeär, drog iväg på en festival i Trollhättan istället.
Vad gör man när man är uttråkad och sitter på ett tåg och saknar sin bärbara?
Ipod:n var inte till så mycket tröst som man kunde önska sig, glömde att uppdatera den med det senaste från musikarkivet.
Det blev en kort promenad till Bistron på X:et för att införskaffa sig en flaska ur Sj:s utomordentliga vinutbud.
Väl framme i Trollis så kom arbetsskadan fram, kort i baren och skumpa med allt vad det innebär inklusive en fucked up hangover.
Lördagen blev lagom passiv. Snabbt köp på apoteket för Alvedon och deras state of the art öronskydd.
En gammal musikgubbe har bestämt sig för att försöka anordna Sverige största inomhus festival, Lokomotiv.
Lite kort om den. Det gick ju så där, rätt lyckade line-up men publiken bestämde sig för att hänga ute i det fina vädret och busa med snutarna.
PROMOE (S) – liten kille på en alldeles för stor scen
SLAGSMÅLSKLUBBEN (S) – wannabe nördar som lyckas nå fram till kidzen
THE PLAN (S) - missade
LASSE LINDH (S) - missade
THUNDER EXPRESS (S) – Robert bör nog inte sluta i Hellacopters än på ett tag
NIKOLA SARCEVIC (S) – Förvänade mer, men började nästa lipa under Love Trap numret FRANKY LEE (S) – Klart kvällens bästa band med grymmaste scenvanan
LILLASYSTER (S) – ”Hjärndöd musik för en hjärndöd generation”, ändå lyckats de ta sig upp på scen???
CONSEQUENCES (S) - missade
NAVID MODIRI & GUDARNA (S) - missade
THE GORDON PROJECT (S) - missade
LACKARMÉ (S) – Ahh jävlar, läs nedan.
CHEMICAL VOCATION (S) – Sveriges nya emo hopp, den som inte skärt sönder sina handleder ännu, lär nog göra det.
MIDNIGHT SCRAPER (S) – dagens absoluta största skämt. The Ark möter Rollings Stone, men utan någon som helst koll. Vart fanns de ruttna tomaterna när man behövde dem?
Lackarmé lär det dröja ett tag till innan jag slutar att tjata om. Klart intressantaste som hänt på den svenska punkscenen de närmaste åren. För att de kommer från just Trollhättan så hade de sin stora skara trogna fans på plats oxå. Som bidrog till att hela Älvsborghallen hoppade samtidigt som de drog igång sin tinnitus framkallande låt Affection. Finns att lyssna på http://www.myspace.com/lackarme
Har fått total tilt på Stockholm och allt vad det innbeär, drog iväg på en festival i Trollhättan istället.
Vad gör man när man är uttråkad och sitter på ett tåg och saknar sin bärbara?
Ipod:n var inte till så mycket tröst som man kunde önska sig, glömde att uppdatera den med det senaste från musikarkivet.
Det blev en kort promenad till Bistron på X:et för att införskaffa sig en flaska ur Sj:s utomordentliga vinutbud.
Väl framme i Trollis så kom arbetsskadan fram, kort i baren och skumpa med allt vad det innebär inklusive en fucked up hangover.
Lördagen blev lagom passiv. Snabbt köp på apoteket för Alvedon och deras state of the art öronskydd.
En gammal musikgubbe har bestämt sig för att försöka anordna Sverige största inomhus festival, Lokomotiv.
Lite kort om den. Det gick ju så där, rätt lyckade line-up men publiken bestämde sig för att hänga ute i det fina vädret och busa med snutarna.
PROMOE (S) – liten kille på en alldeles för stor scen
SLAGSMÅLSKLUBBEN (S) – wannabe nördar som lyckas nå fram till kidzen
THE PLAN (S) - missade
LASSE LINDH (S) - missade
THUNDER EXPRESS (S) – Robert bör nog inte sluta i Hellacopters än på ett tag
NIKOLA SARCEVIC (S) – Förvänade mer, men började nästa lipa under Love Trap numret FRANKY LEE (S) – Klart kvällens bästa band med grymmaste scenvanan
LILLASYSTER (S) – ”Hjärndöd musik för en hjärndöd generation”, ändå lyckats de ta sig upp på scen???
CONSEQUENCES (S) - missade
NAVID MODIRI & GUDARNA (S) - missade
THE GORDON PROJECT (S) - missade
LACKARMÉ (S) – Ahh jävlar, läs nedan.
CHEMICAL VOCATION (S) – Sveriges nya emo hopp, den som inte skärt sönder sina handleder ännu, lär nog göra det.
MIDNIGHT SCRAPER (S) – dagens absoluta största skämt. The Ark möter Rollings Stone, men utan någon som helst koll. Vart fanns de ruttna tomaterna när man behövde dem?
Lackarmé lär det dröja ett tag till innan jag slutar att tjata om. Klart intressantaste som hänt på den svenska punkscenen de närmaste åren. För att de kommer från just Trollhättan så hade de sin stora skara trogna fans på plats oxå. Som bidrog till att hela Älvsborghallen hoppade samtidigt som de drog igång sin tinnitus framkallande låt Affection. Finns att lyssna på http://www.myspace.com/lackarme
söndag 15 april 2007
Norrlands-Peter
Den stora bomben den här helgen stod naturligtvis Peter Lindmark för. I bagaget från Schweiz har han med sig en ticklista som imponerar något otroligt. Highspirit 8b, Octopussy 8a och Down Under 8a, det är bara att applådera de fantastiska prestationerna. Norrlands-Peter är känd för att vara envis av sig och uppenbarligen har han fått några riktigt imponerande stycken sten att ge upp. Och det är inget lätt problem, enligt le Stef är den så jäkla hård som man bara kan föreställa sig att 8b kan vara. Bilden ovan: Octopussy
Fler som imponerar men i en mer lätthanterlig omfattning är, no surprise, Anja Hodann. I lördags gjorde hon processen kort med Total Havoc 7b och Vault Assault (flash) 7a. Dessutom gjorde hon, typ, Sabretooth 7b. Det skulle inte förvåna om hon snart gör 8a, bara rätt problem dyker upp. Stockholm är ju inte direkt en guldgruva för 8a-klättrarna. De hårda problemen räknas på om inte ena handen så i alla fall båda händerna. Ska du göra en 8a som inte kräver ett albatrossvingspann reducerar du definitivt problemen till ena handens fingrar. Ovan ser ni Anja spänna musklerna på Steklunds nya test piece Wild thing 7b+-7c.
fredag 13 april 2007
Snakeville fisting?!
Tydlingen så har Påhlman och Robo hittat sig till Orminge aka Snakeville.
Efter ett tidigare press i veckan med sällskap av Paladino så lyckades John dagsflasha Wong Sai igår läs torsdag nu i sällskap med Moder Sveas nya boulderhopp Robin Dahlberg, som oxå lyckades skicka Stockholms klart finaste linje i 7B klassen.
Några andra linjer betades oxå av, däribland White Trash.
En linje som spanades in var Jons Tjing Tjong, som den namngivne sagt ska vara omkring 7A+?! Dröjer väl inte länge till innan Sveriges meste klättrare åker ut och ger sig på den med korrekt beta.
”Men du Ali, hur gör du på Fag Burn?”
- Man über krimpar, sätter upp fötterna lite magiskt och korsar in i 2 finger jammet”
”Ähh, jag och Robin kom fram till att det blir mycket enklare att fista skiten istället!”
- Gjorde ni den då?
”Näh, men nästa gång”
Good luck dude. Glöm inte tejpen och sårspriten.
Efter ett tidigare press i veckan med sällskap av Paladino så lyckades John dagsflasha Wong Sai igår läs torsdag nu i sällskap med Moder Sveas nya boulderhopp Robin Dahlberg, som oxå lyckades skicka Stockholms klart finaste linje i 7B klassen.
Några andra linjer betades oxå av, däribland White Trash.
En linje som spanades in var Jons Tjing Tjong, som den namngivne sagt ska vara omkring 7A+?! Dröjer väl inte länge till innan Sveriges meste klättrare åker ut och ger sig på den med korrekt beta.
”Men du Ali, hur gör du på Fag Burn?”
- Man über krimpar, sätter upp fötterna lite magiskt och korsar in i 2 finger jammet”
”Ähh, jag och Robin kom fram till att det blir mycket enklare att fista skiten istället!”
- Gjorde ni den då?
”Näh, men nästa gång”
Good luck dude. Glöm inte tejpen och sårspriten.
torsdag 12 april 2007
spott och spe
Vad kräver man egentligen av en bra spottare? En inte alldeles enkel fråga med flera svar. Den viktigaste egenskapen är att spottaren är lyhörd och känner av klättrarens behov. Det är ju faktiskt bara egenskaper som man kan förutsätta för vilken fungerande tvåsamhet som helst. Ibland behöver man känna att man får en tight och nära spott med lite uppmuntran men i bland kräver man total tystnad. För att inte koncentration skall brista måste peptalket komma på rätt plats och på rätt sätt och det är faktiskt ganska få som är bra på det. Senast på Mörkö var det en extremt rå men hjärtlig stämning och spottningen var så där perfekt som man vill ha den. Vet inte om det är rekommenderat att lägga mossa på greppen eller att kasta det på honom heller om man verkligen ska få bouldraren motiverad. Men det är ju ganska underhållande:
Klippkvaliteten är ju sådär, det får ni leva med. Problemen i filmen är: Betonghäck, Pruttlukt, Rock Mollester och Pruttlukt.
Dylan fortsätter prestera; två 7c+ och en 7c och lite annat den senaste veckan. Snart är Dyl tillbaka på kontinenten. Jag själv gjorde en fulbestigning av Moonlander igår kväll. Normalt är det hoppstart, men apindexet löste den detaljen. Ett otroligt fint problem i riktigt unken miljö. Murrig granskog och missar man landningen riskerar man att bli snittad av gammalt järnskrot.
Micke har skrivit en blogg på 8a.nu och vi funderar fortfarande på vad han egentligen försöker säga. Vi kontemplerar tävlingsklättrarnas insatser för utomhusklättringen några dagar innan vi öppnar munnen i den frågan.
Klippkvaliteten är ju sådär, det får ni leva med. Problemen i filmen är: Betonghäck, Pruttlukt, Rock Mollester och Pruttlukt.
Dylan fortsätter prestera; två 7c+ och en 7c och lite annat den senaste veckan. Snart är Dyl tillbaka på kontinenten. Jag själv gjorde en fulbestigning av Moonlander igår kväll. Normalt är det hoppstart, men apindexet löste den detaljen. Ett otroligt fint problem i riktigt unken miljö. Murrig granskog och missar man landningen riskerar man att bli snittad av gammalt järnskrot.
Micke har skrivit en blogg på 8a.nu och vi funderar fortfarande på vad han egentligen försöker säga. Vi kontemplerar tävlingsklättrarnas insatser för utomhusklättringen några dagar innan vi öppnar munnen i den frågan.
tisdag 10 april 2007
typ flash
Sydde behöver lära sig två saker om han skall ta ett litet steg framåt som bouldrare. För det första måste han sluta bränna flasharna när han har dom rariteterna inom räckhåll och för det andra måste han lära sig definitionen av en flash. Först "typ flash" av The great orme och sedan "typ flash" av Monaro. Jag har mailat till Jens och bett om att man också skall kunna regga denna kategori i scorecardet. Det pågick förövrigt en diskussion på kjuge.nu om paddornas betydelse vid starten på Monaro. Obegripligt, eftersom det är ett problem där man hänger in och etablerar innan man går. Både jag och Steklund (bildbevis finns) kan slippa oroa oss för hembesök av Kjuges etikmaffia; båda stod på backen när vi startade detta problem.
Steklund och Sydde hade annars en ganska bra påsk i Kjuge. Båda två börjar se starka ut och det är glädjande att se deras framsteg det senaste året. Steklund flashade Våroffer och förtvivlade på Monaro, Clark Kent och Baltazar innan de gav med sig. Betydligt snabbare var Sydde när han gjorde samma problem som Steklund. Innan Steklund återvände till misären i den mänskliga avskrädeshögen på andra sidan kanalen hann han med att klämma upp två nya 7b och en 7b+ i Åkers. Åkers är begåvat med en liten förare som ännu inte kommer att distribueras till de stora massorna på bimbo eller bloxc utan erhålles genom en enkel vädjan till mig, Sydde eller Steklund. Tyvärr är denna förare ett designmässigt lågvattenmärke för Steklund. Vi antar att vi skall hålla käft och vara nöjda med att det överhuvudtaget finns en förare. Så här skriver han i inledningen:
"Åkers bjuder på i princip uteslutande överhängande klättring och är således ganska unikt för bouldering på dessa breddgrader. Trots områdets areala begränsning så ryms här ett
oproportionerligt högt antal fantastiska problem. Klättringen är generellt sett brant, dynamisk och fysisk. Lättare problem går att borsta fram men blir inte särskilt intressanta, och om du verkligen vill få ut någonting av området bör du klättra åtminstone 7A. Tack vare att klättringen är brant på oftast bra grepp går det att klättra hyfsat bra här även på sommaren, och glöm inte badkläderna för ett dopp efter klättringen!"
Visst blir man sugen? Speleologerna säger så här:
"Ett par kilometer SV om Åkers Styckebruk ligger Mörtsjö Ringmur, ett fornborgsberg med fin utsikt. I norra delen av borgbranten finns dessutom riktigt rejäla grottor, tag med ficklampa vid borgbesöket! En knapp kilometer N Råby - Rekarne kyrka ligger Rangla Kyrka, en trettonmetersgrotta med släta, raka väggar. Sägnen påpekar att man inte får föra ett hädiskt och ogudaktigt språk i grottans närhet, då kommer straffet snabbt i form av häftigt illamående. Andra sägner berättar om ett altare med två silverljusstakar i grottan som vaktas av en stor svart hund med brinnande ögon."
Se där! Där har ni förklaringen till varför den ökände borstbindaren Solaristefan alltid är lite grön i ansiktet när han är i Åkers och varför Påhlman inte är sugen på att återvända.
---
I efterhand var det ganska skönt att dra från Kjuge på lördagmorgon. Egentligen hade jag gärna stannat någon dag då jag grämde mig över att jag inte prövade Alla vill till himmelen och Tryggare kan ingen vara. Men kroppen var ganska sliten och ett regnväder väntade runt hörnet skulle det visa sig. Moby dick och Baltazar var i särklass de två finaste problemen. Som tur är erbjuder Skåne fler områden och det verkar också finnas problem värda resan dit. Främst är det Hultastenen med Mamma Mu, Hetsitt och Benchmark som lockar. Många av de problem som satts upp på senare tid har inte särskilt stor attraktionsförmåga. Forza ss, Abeindex och Duke of Alba lär inte locka skarorna. Tyvärr är det så med Kjuge. Kjuge är suveränt i 6c-7b+, de hårdare linjerna sällan riktigt fina. Några av de nya sittstarterna till de klassiska problemen är inte heller så värst intressanta. Monolit och Caspersens Arete hade mått bättre utan sittstarter och 4 layer man.... hade definitivt klarat sig utan grävlingsstarten. Vilken tur då att jag inte behöver klättra dom... Känner jag mig själv rätt kommer jag ändå krypa ner och göra någon av dom ändå.
Det klättrades mycket runt om i Sverige och mest i Skåne under påsken. Vi ska försöka pressa lite vatten ur Stefan och Anja och höra vad de egentligen tycker om graderna. Och Anja imponerar på oss alla. Pierre persade på Åland och vi saknar rubriken "Pierre Ropero gör sin första 7c" eller "Pierre Ropero har inte gjort 8a". Vi vill veta vad de andra klättrade och så vill vi se lite bilder. Utomjording skriver blog och gillar Sundsvalls flyttblock. Vi är inte riktigt lika imponerade Sundsvalls bouldringen men det finns några pärlor att plocka för den förbipasserande.
Som vanligt är riksslackern Påhlman ute och klättrar. Den här gången har han lurat med sig Paladino till Wong-Sai. Kanske kan han tänka sig en liten tur i kväll också.
Steklund och Sydde hade annars en ganska bra påsk i Kjuge. Båda två börjar se starka ut och det är glädjande att se deras framsteg det senaste året. Steklund flashade Våroffer och förtvivlade på Monaro, Clark Kent och Baltazar innan de gav med sig. Betydligt snabbare var Sydde när han gjorde samma problem som Steklund. Innan Steklund återvände till misären i den mänskliga avskrädeshögen på andra sidan kanalen hann han med att klämma upp två nya 7b och en 7b+ i Åkers. Åkers är begåvat med en liten förare som ännu inte kommer att distribueras till de stora massorna på bimbo eller bloxc utan erhålles genom en enkel vädjan till mig, Sydde eller Steklund. Tyvärr är denna förare ett designmässigt lågvattenmärke för Steklund. Vi antar att vi skall hålla käft och vara nöjda med att det överhuvudtaget finns en förare. Så här skriver han i inledningen:
"Åkers bjuder på i princip uteslutande överhängande klättring och är således ganska unikt för bouldering på dessa breddgrader. Trots områdets areala begränsning så ryms här ett
oproportionerligt högt antal fantastiska problem. Klättringen är generellt sett brant, dynamisk och fysisk. Lättare problem går att borsta fram men blir inte särskilt intressanta, och om du verkligen vill få ut någonting av området bör du klättra åtminstone 7A. Tack vare att klättringen är brant på oftast bra grepp går det att klättra hyfsat bra här även på sommaren, och glöm inte badkläderna för ett dopp efter klättringen!"
Visst blir man sugen? Speleologerna säger så här:
"Ett par kilometer SV om Åkers Styckebruk ligger Mörtsjö Ringmur, ett fornborgsberg med fin utsikt. I norra delen av borgbranten finns dessutom riktigt rejäla grottor, tag med ficklampa vid borgbesöket! En knapp kilometer N Råby - Rekarne kyrka ligger Rangla Kyrka, en trettonmetersgrotta med släta, raka väggar. Sägnen påpekar att man inte får föra ett hädiskt och ogudaktigt språk i grottans närhet, då kommer straffet snabbt i form av häftigt illamående. Andra sägner berättar om ett altare med två silverljusstakar i grottan som vaktas av en stor svart hund med brinnande ögon."
Se där! Där har ni förklaringen till varför den ökände borstbindaren Solaristefan alltid är lite grön i ansiktet när han är i Åkers och varför Påhlman inte är sugen på att återvända.
---
I efterhand var det ganska skönt att dra från Kjuge på lördagmorgon. Egentligen hade jag gärna stannat någon dag då jag grämde mig över att jag inte prövade Alla vill till himmelen och Tryggare kan ingen vara. Men kroppen var ganska sliten och ett regnväder väntade runt hörnet skulle det visa sig. Moby dick och Baltazar var i särklass de två finaste problemen. Som tur är erbjuder Skåne fler områden och det verkar också finnas problem värda resan dit. Främst är det Hultastenen med Mamma Mu, Hetsitt och Benchmark som lockar. Många av de problem som satts upp på senare tid har inte särskilt stor attraktionsförmåga. Forza ss, Abeindex och Duke of Alba lär inte locka skarorna. Tyvärr är det så med Kjuge. Kjuge är suveränt i 6c-7b+, de hårdare linjerna sällan riktigt fina. Några av de nya sittstarterna till de klassiska problemen är inte heller så värst intressanta. Monolit och Caspersens Arete hade mått bättre utan sittstarter och 4 layer man.... hade definitivt klarat sig utan grävlingsstarten. Vilken tur då att jag inte behöver klättra dom... Känner jag mig själv rätt kommer jag ändå krypa ner och göra någon av dom ändå.
Det klättrades mycket runt om i Sverige och mest i Skåne under påsken. Vi ska försöka pressa lite vatten ur Stefan och Anja och höra vad de egentligen tycker om graderna. Och Anja imponerar på oss alla. Pierre persade på Åland och vi saknar rubriken "Pierre Ropero gör sin första 7c" eller "Pierre Ropero har inte gjort 8a". Vi vill veta vad de andra klättrade och så vill vi se lite bilder. Utomjording skriver blog och gillar Sundsvalls flyttblock. Vi är inte riktigt lika imponerade Sundsvalls bouldringen men det finns några pärlor att plocka för den förbipasserande.
Som vanligt är riksslackern Påhlman ute och klättrar. Den här gången har han lurat med sig Paladino till Wong-Sai. Kanske kan han tänka sig en liten tur i kväll också.
On the road again... with Påhlman.
On the road again... with Påhlman.
Efter mycket om och men så kom vi iväg. Eller nja, pricka rusningstrafiken och knuffade fram bilen till Södertälje.
Ett kort stop vid Statoil Järla för det obligatoriska köpet av 2 paket Maryland cookies och en massa snus så var vi i rullningen mot Kjuge.
I bilen så sitter John och trixar med att få in något mystisk i spelaren.
”Vad är detta?”
- Ronny och Ragge – Let’s Pök
”Åh herre jävlar” - Det blir en lång fucking resa.
Jo då, 90-talets pinsammaste duo dunkar igång och John sjunger med tillsammans med vår liffare som vi plockade upp. Christian, en trevlig prick, som jag helt 100 trodde skulle hoppa av i farten längst med E4:an efter ett par mil med mig och John.
Men han höll ihop. Blev jag som total tiltade till och från.
Några mil senare så prickar vi MacDonky Ljungby. Påhlman måste ha vaknat på morgonen och fått tanken; ”idag ska jag testa Alis tålamod”
Den längsta beställningen genom tiderna – to go!
Väl på vägen så upptäcker det söta livet att han saknar sin MacFlurry och MacFeast Dressing.
”Ali, fixa numret till Ljungby!
- Nej
”Hep, då fixar jag det själv”
”Tja, jag var inne hos er och beställde lite mat, nu sitter jag här i bilen på väg mot Skåne utan min dressing och glas, hur gör vi nu?”
- Ehhh?!, svarar någon stackars helgjobbare som redan står och hjälper de 50 personerna som står i kö.
Efter lite om och men så har nu John en meny att plocka upp i Ljungby om han nu har vägarna förbi där.
Väl framme i Skåne möter vi upp Peter och Kerstin samt den övriga delen av familjen Bosma.
Kjugekull hade jag inga större förväntningar på ticmässigt, orkar inte komma med dåliga bortförklaringar nu, men det var ju skönt att göra Ferdinand och miserabelt ge sig på Adamantium strax innan det börjar hagla.
Fuck this, vi drar till Västervik.
Väl i bilen så klappar man händer i ett smärre glädjefnatt, skivan som gud glömde kan man äntligen få ur spelaren. Aset satt ju fast förut.
No more Ronny unds Ragge. Trodde jag.
“Ali, en sista gång, kom igen nu – Ronny! Vakna! Kan ju inte ligga här och slipa”
För dem av er som lyssnade och tittade på denna form av mongo tv back in the days vet säkert hur resten går. Tycker enbart att det låter som en svensk form av Tenesious D.
Sätter hellre på mig en orange overall och bokar första flyget till Guantanamo. Enkel väg. Än att lyssna något mer på rörmockarsprickornas gyllene år.
Efter mycket om och men så kom vi iväg. Eller nja, pricka rusningstrafiken och knuffade fram bilen till Södertälje.
Ett kort stop vid Statoil Järla för det obligatoriska köpet av 2 paket Maryland cookies och en massa snus så var vi i rullningen mot Kjuge.
I bilen så sitter John och trixar med att få in något mystisk i spelaren.
”Vad är detta?”
- Ronny och Ragge – Let’s Pök
”Åh herre jävlar” - Det blir en lång fucking resa.
Jo då, 90-talets pinsammaste duo dunkar igång och John sjunger med tillsammans med vår liffare som vi plockade upp. Christian, en trevlig prick, som jag helt 100 trodde skulle hoppa av i farten längst med E4:an efter ett par mil med mig och John.
Men han höll ihop. Blev jag som total tiltade till och från.
Några mil senare så prickar vi MacDonky Ljungby. Påhlman måste ha vaknat på morgonen och fått tanken; ”idag ska jag testa Alis tålamod”
Den längsta beställningen genom tiderna – to go!
Väl på vägen så upptäcker det söta livet att han saknar sin MacFlurry och MacFeast Dressing.
”Ali, fixa numret till Ljungby!
- Nej
”Hep, då fixar jag det själv”
”Tja, jag var inne hos er och beställde lite mat, nu sitter jag här i bilen på väg mot Skåne utan min dressing och glas, hur gör vi nu?”
- Ehhh?!, svarar någon stackars helgjobbare som redan står och hjälper de 50 personerna som står i kö.
Efter lite om och men så har nu John en meny att plocka upp i Ljungby om han nu har vägarna förbi där.
Väl framme i Skåne möter vi upp Peter och Kerstin samt den övriga delen av familjen Bosma.
Kjugekull hade jag inga större förväntningar på ticmässigt, orkar inte komma med dåliga bortförklaringar nu, men det var ju skönt att göra Ferdinand och miserabelt ge sig på Adamantium strax innan det börjar hagla.
Fuck this, vi drar till Västervik.
Väl i bilen så klappar man händer i ett smärre glädjefnatt, skivan som gud glömde kan man äntligen få ur spelaren. Aset satt ju fast förut.
No more Ronny unds Ragge. Trodde jag.
“Ali, en sista gång, kom igen nu – Ronny! Vakna! Kan ju inte ligga här och slipa”
För dem av er som lyssnade och tittade på denna form av mongo tv back in the days vet säkert hur resten går. Tycker enbart att det låter som en svensk form av Tenesious D.
Sätter hellre på mig en orange overall och bokar första flyget till Guantanamo. Enkel väg. Än att lyssna något mer på rörmockarsprickornas gyllene år.
Väl i Västervik så firar vi Southbeath som fyllt 20-11 på Harrys förnäma resturang, och gaggar om diverse projekt som ska sändas i sommar. Listan blev lång...
Som alla övriga medborgare i Sverige så kunde vi glädjas åt snön som fallit på kvällen.
Besöket till VO stenarna blev kort. Men nu hittar vi dit nästa gång iallafall, kanske.
På parkeringen innan avfärden mot 08 så får Jenny ett samtal av Anja som berättar att hon skickat Prophesy 7C+ några dagar innan i just V-vik.
Till sist så skulle jag vilja gratulera Magnus och Helena som i dagarna fick en liten flicka, ännu namnlös. Storyn bakom detta lilla mirakel är priceless.
I somras så stals deras bil på en roadtrip, i bilen så fanns såna där babyfree piller. 9 månader senare sitter de där med en väldigt söt parvel.
lördag 7 april 2007
24
Påsktider brukar innebära att alla bouldrare i Sverige tycks känna av ett oförklarligt masochistiskt kall, och packar paddan och klätterprylarna för att åka ner till kjuge och göra köttfärs av fingrarna innan uppvärmningen är klar. Vi vill ju inte vara annorlunda, så i år fick det bli kjugekull. Och sällan har väl detta ökänt "sandbaggade" område blivit så krossat av en klättrare. Bruno aka the Ionizer gjorde under ett 24-timmarsspann det mesta området har att bjuda på i fråga om det övre gradregistret. Jag har säkert missat eller glömt något då det var svårt att hinna med i sändarvågen, men ticklistan inkluderade;
Lithum 7C+
Monaro 7B+
Baltazar ls 7B+
Aerodynamiten 7B+ 2:go
Våroffer 7B
Colosseum ss 7C
Imperator 7C
Caspersens arête 7A+ flash
Brick'ard 7A+
Sonic 7B+
Fina arêten 7A
Pinocchio 7B+
och slutligen, efter att ha packat ihop grejorna och konstaterat att det var slutklättrat så åkte dojorna ändå på en sista gång för att göra Moby Dick 7B+ på andra försöket. I övrigt tror jag herr Bruno i fråga var mest nöjd med Pinocchio efter att ha åkt av slutmovet ett flertal gånger, och slutligen gjorde den när fingertopparna var helt slutkörda. Are you impressed? We're impressed. Stora saker lär vänta framöver att döma av nuvarande form.
För oss övriga i gänget blev det en betydligt kortare lista än ovanstående men vi var ändå rätt nöjda, sticket var bra även om stenen var lika vass som man mindes... Vad övrigt som pågick i kjuge under resten av helgen lär klarna framåt nästa vecka. Sydstandarn och Pop-Jenny är ju dessutom kvar och lär fortsätta sändartåget.
Tydligt är även att påsktraditionen håller i sig med kölapp till Monolith framåt lördag eftermiddag. För egen del var det första klätterbesöket i kjuge och jag har blandade känslor - många snygga linjer men området begränsas i mina ögon väldigt mycket av den vassa stenen. Som local kan man ju åka ut när man känner för det, men som destination har jag svårt att tänka mig att man får mer än 4 klätterdagar på en vecka pga den vassa stenen. För oss som åker från huvudstaden blir det ju dessutom i princip ekvivalent (tidsmässigt och kostnadsmässigt) med en resa till fontan, och jag behöver knappast elaborera över vilket som är bäst. Någon resa tillbaka till skånelandet kan jag dock tänka mig, och Bruno måste ju fortfarande göra Alla vill till himmelen...
Lithum 7C+
Monaro 7B+
Baltazar ls 7B+
Aerodynamiten 7B+ 2:go
Våroffer 7B
Colosseum ss 7C
Imperator 7C
Caspersens arête 7A+ flash
Brick'ard 7A+
Sonic 7B+
Fina arêten 7A
Pinocchio 7B+
och slutligen, efter att ha packat ihop grejorna och konstaterat att det var slutklättrat så åkte dojorna ändå på en sista gång för att göra Moby Dick 7B+ på andra försöket. I övrigt tror jag herr Bruno i fråga var mest nöjd med Pinocchio efter att ha åkt av slutmovet ett flertal gånger, och slutligen gjorde den när fingertopparna var helt slutkörda. Are you impressed? We're impressed. Stora saker lär vänta framöver att döma av nuvarande form.
För oss övriga i gänget blev det en betydligt kortare lista än ovanstående men vi var ändå rätt nöjda, sticket var bra även om stenen var lika vass som man mindes... Vad övrigt som pågick i kjuge under resten av helgen lär klarna framåt nästa vecka. Sydstandarn och Pop-Jenny är ju dessutom kvar och lär fortsätta sändartåget.
Tydligt är även att påsktraditionen håller i sig med kölapp till Monolith framåt lördag eftermiddag. För egen del var det första klätterbesöket i kjuge och jag har blandade känslor - många snygga linjer men området begränsas i mina ögon väldigt mycket av den vassa stenen. Som local kan man ju åka ut när man känner för det, men som destination har jag svårt att tänka mig att man får mer än 4 klätterdagar på en vecka pga den vassa stenen. För oss som åker från huvudstaden blir det ju dessutom i princip ekvivalent (tidsmässigt och kostnadsmässigt) med en resa till fontan, och jag behöver knappast elaborera över vilket som är bäst. Någon resa tillbaka till skånelandet kan jag dock tänka mig, och Bruno måste ju fortfarande göra Alla vill till himmelen...
onsdag 4 april 2007
Inför påsk
Så här inför påsken är det ganska lugnt på den lilla klätterscenen. De flesta stanna hemma och laddar inför påskens resor. Några ska till Åland, andra ska till Västervik men den stora massan ska till Kjuge. Igen. Och Påhlman är ute och klättrar. Igen. Sveriges meste klättrare?
Det har blivit en ganska inrotat beteende att varje år åka ner till Kjuge, något av en Climb-in för bouldrare. Vad är det då som drar? Jag brukar säga att det är sista gången varje gång jag är i Kjuge. Denna gång är den ett antal komplicerade faktorer som leder till mina två dagar där nere. Egentligen är Västervik och Åland mer intressanta destinationer men det passade inte i år. Och, det finns ju alltid något problem i Kjuge som lockar.
Skåningarna brukar marknadsföra Kjuge som Skandinaviens bästa boulderområde. 8a.nu har också hakat på den trenden och plockat med Kjuge i sin årsbok. Stämmer det? Jag vet inte, det är svårt att veta hur bra bouldringen är i Norge. Enligt vissa ska det finnas en hel del höjdarställen där som är bättre. Skandinavisk penismätning. En del av Kjuges popularitet kanske ligger i att det visuellt har vissa likheter med Bleau. Stenarna är runda och fina och skogen är består av tall och bok. Men där slutar det. Klättringen går inte att jämföra - det är Sabbath mot Lordi liksom. Ja ja tjat tjat. När årsboken ändå är på tapeten vill jag slå ett slag för Targassone. Targassone är det bästa granitområdet jag varit på hittills (har ännu inte varit i Schweiz). Tyvärr var jag på ett ytterst grinigt repklättrarhumör den dagen som vi var där så jag förstod inte riktigt att uppskatta området. Bra destination i juni-aug.
Pierre bjuder på lite påskgodis:
Och till sist Jon på Golden Reciever ss.
---
Det har blivit en ganska inrotat beteende att varje år åka ner till Kjuge, något av en Climb-in för bouldrare. Vad är det då som drar? Jag brukar säga att det är sista gången varje gång jag är i Kjuge. Denna gång är den ett antal komplicerade faktorer som leder till mina två dagar där nere. Egentligen är Västervik och Åland mer intressanta destinationer men det passade inte i år. Och, det finns ju alltid något problem i Kjuge som lockar.
Skåningarna brukar marknadsföra Kjuge som Skandinaviens bästa boulderområde. 8a.nu har också hakat på den trenden och plockat med Kjuge i sin årsbok. Stämmer det? Jag vet inte, det är svårt att veta hur bra bouldringen är i Norge. Enligt vissa ska det finnas en hel del höjdarställen där som är bättre. Skandinavisk penismätning. En del av Kjuges popularitet kanske ligger i att det visuellt har vissa likheter med Bleau. Stenarna är runda och fina och skogen är består av tall och bok. Men där slutar det. Klättringen går inte att jämföra - det är Sabbath mot Lordi liksom. Ja ja tjat tjat. När årsboken ändå är på tapeten vill jag slå ett slag för Targassone. Targassone är det bästa granitområdet jag varit på hittills (har ännu inte varit i Schweiz). Tyvärr var jag på ett ytterst grinigt repklättrarhumör den dagen som vi var där så jag förstod inte riktigt att uppskatta området. Bra destination i juni-aug.
Pierre bjuder på lite påskgodis:
Crell och Robin på Rocket Molester
Och till sist Jon på Golden Reciever ss.
---
Om Malin Holmberg säger vi bara som Jimmy på 8a.nu: "Gött att brudarna köttar!!!! "
tisdag 3 april 2007
VDP igen
07.30 väcker jag Påhlman för lite preworkklättring vid Ängbyplan. En halvtimme senare står vi därute med alldeles för tunna kläder medan vinden blåser snålt och regnet stänker. Vulgar Display of Power är dels en skiva som Sydde gillar och dels ett boulderproblem vid Ängbyplan. Problemet börjar sittandes mitt på en fyra-fem meter hög vägg som uppskattningsvis hänger över trettio grader. Ett hårt start move på små gaston krimpar följs av några lite större krimpar i gaston och sidtag innan det är dags att skicka vänstern ut till areten. Därefter är det ganska lätt areteklättring till toppen.
Det är möjligt att klättra rakt upp istället för att skicka till areten då blir det betydligt hårdare. Målet var att göra VDP orginalet men det bet till en början ifrån ganska bra. Krimparna i starten kändes griniga och några av småsåren som jag rev upp i helgen började blöda när första leden flexades åt fel håll. Men till slut, innan det dåliga samvetet över den försummade arbetsplatsen blev för stark, lyckades jag baxa upp min stjärt utan missöden och sända problemet. John var nära men han, liksom jag, hade det ganska tufft i starten. Det är bara en tidsfråga innan han gör den.
Det är möjligt att klättra rakt upp istället för att skicka till areten då blir det betydligt hårdare. Målet var att göra VDP orginalet men det bet till en början ifrån ganska bra. Krimparna i starten kändes griniga och några av småsåren som jag rev upp i helgen började blöda när första leden flexades åt fel håll. Men till slut, innan det dåliga samvetet över den försummade arbetsplatsen blev för stark, lyckades jag baxa upp min stjärt utan missöden och sända problemet. John var nära men han, liksom jag, hade det ganska tufft i starten. Det är bara en tidsfråga innan han gör den.
måndag 2 april 2007
Kottkrig
En skön måndag efter en skön helg och det känns ganska bekvämt att sitta nedsjunken i kontorsstolen. Kroppen känns ganska sargad då jag inte kunde motstå frestelsen att också klättra på söndagen. Snart halvvägs till sjuttio och kroppen börjar skrika efter stretching och upp- och nervärmning så fort man tar trapporna i stället för hissen.
I lördags lurade jag och le Stef ut en större delegation Stockholmare att prova problemen på och under Berghuset på Mörkö. Förra året var vi där och Stefan gjorde ett antal ganska häftiga och bisarra takproblem på undersidan medan jag ägnade mig åt utsidan. På undersidan går Crazy roof problem 7c+, Grottbjörnens folk 7a och Mammutjägarna 7c. För att göra dessa problem bör man ha med fem marshaller som man ställer upp i ett pentagram och en pannlampa. Visst det kan uppfattas som lite bökigt men det är definitivt värt besväret. Stefan har även klämt till med problemet Den onde 7b+ som jag är lite osäker på var det går. Utsidan av Berghuset erbjuder några få men mycket fina problem. Crell och John bjöd på en smakfull FA i form av Pruttlukt (6c-igt skulle jag gissa), som förutom en rejäl portion mod också kräver ett gäng paddor och någon som spottar spottaren. Vi fick också en FA av förnedringsproblemet Betonghäck (svårgraderat, möjligen 7b+/c någonstans). Som namnet antyder så är det riktigt jobbigt att lyfta från backen. Golden Reciever SS gick också ner för räkning som en potentiell 7c+. Rock Mollester och Golden Reciever blir nog föremål för uppgradering måste jag ödmjukt tillstå. 7b+ för båda kan vara ett rimligt förslag. Steklund kanske vet mer då han är den ende repetitören av Rock Mollester. Robin gjorde ett nytt crimpproblem, som fick mina fingerleder att gnissla, i närheten av Pruttlukt och Matte och Pierre gjorde en vägg i närheten av Golden Reciever. Bilder och filmer kommer så småningom, tyvärr tog minnsekortet slut efter halva betonghäck men man hör några riktigt råa hånskratt vid vid ett misslyckat försök vilket gör klippet lite intressant. Trots den höga medelåldern på sällskapet var det en ganska ung stämning hela dagen. John, Robin och Crell visade i ett inspirerat ögoblick sällsynt uppfinningsrikedom och släpade upp 500 kottar till toppen av Berghuset som de sedan hällde ner över le Stef.
Sydde hade en bra helg och lyckades göra Styx i Uppsala trots att Olof Eriksson enligt uppgift klättrade i åttor runt honom. Styx är en rundad arete som är betydligt svårare än den ser ut och kräver, enligt skolböckerna, tvivelaktiga knämetoder för att klättras. Olof fortsatte klättra i åttor runt oss andra på problemen i Orhem under söndagen och flashade Huggormsattack. Kollar man in statistiken för Huggormsattack på 8a.nu ser man att det bara är Miriam Centerwall som har den som 7a men jag är benägen att hålla med. En eloge till Sydde för den fina betan och för hans "typ flash" av the Great Orme" som inte kändes så soft han försöker ge sken av.
Och som vanligt gillar vi när folk säger dumma saker till varandra. Ingen har väl missat Mikael Skagviks blinda korståg på 8a.nu. Det förefaller som han missuppfattat frågeställningen en smula vilket skapar en del komiska missförstånd. Tyvärr drar det fokus från den viktiga diskussion. Någon påpekar att det faktiskt är en demokratiskt vald församling som skall spegla medlemmarnas åsikter. Jag misstänker att det dock är mycket skev demokratisk process där en viss del av medlemmarna är mer engagerade och drivna än andra. Och jag tror inte heller att de representerar den genomsnittliga klättraren i Sverige. Men det är såklart bara misstankar. Det som stör mig mest är att jag är medlem i ett förbund som jag inte delar värdegrund med och jag kan heller inte se fördelarna i ett medlemskap. Det skulle kunna vara accessarbetet möjligen. Men jag är också genuint misstänksam till accessarbete efter Magnus Knekts värv i Uppsala på 90-talet där han lierade sig med markägarnas intressen istället för klättrarnas. Det känns som om vissa element i Bohuslän hellre skulle vilja se en stängd klippa framför en bultad. Ni vet vad jag tycker om BS och försäkringen är mer eller mindre onödig om man redan har en hemförsäkring och olycksfallsförsäkring. Engagera mig och verka för förändring? För det första har jag alltid haft lite svårt för förenings- och klubbmänniskor och för det andra är diplomati inte min starka sida.
Det är inte bara virtuellt som folk misshandlar varandra med tangentborden. I helgen gjorde jag slag i saken och gav igen för all spam och alla mäklarsamtal som J-B Andrén orsakat mig. I söndagens DN kunde man läsa följande:
Stenkakor säljes mest jazz
även vinyl 60-70 tal
pris enl ök 070XXXXXX
Gissa vems telefon som gick varm.
I helgen var det Klart Kol i Anneberg som alla klättrade men Scott var i Träskberget och rensade upp medan Luhren gick på repeat igen.
I lördags lurade jag och le Stef ut en större delegation Stockholmare att prova problemen på och under Berghuset på Mörkö. Förra året var vi där och Stefan gjorde ett antal ganska häftiga och bisarra takproblem på undersidan medan jag ägnade mig åt utsidan. På undersidan går Crazy roof problem 7c+, Grottbjörnens folk 7a och Mammutjägarna 7c. För att göra dessa problem bör man ha med fem marshaller som man ställer upp i ett pentagram och en pannlampa. Visst det kan uppfattas som lite bökigt men det är definitivt värt besväret. Stefan har även klämt till med problemet Den onde 7b+ som jag är lite osäker på var det går. Utsidan av Berghuset erbjuder några få men mycket fina problem. Crell och John bjöd på en smakfull FA i form av Pruttlukt (6c-igt skulle jag gissa), som förutom en rejäl portion mod också kräver ett gäng paddor och någon som spottar spottaren. Vi fick också en FA av förnedringsproblemet Betonghäck (svårgraderat, möjligen 7b+/c någonstans). Som namnet antyder så är det riktigt jobbigt att lyfta från backen. Golden Reciever SS gick också ner för räkning som en potentiell 7c+. Rock Mollester och Golden Reciever blir nog föremål för uppgradering måste jag ödmjukt tillstå. 7b+ för båda kan vara ett rimligt förslag. Steklund kanske vet mer då han är den ende repetitören av Rock Mollester. Robin gjorde ett nytt crimpproblem, som fick mina fingerleder att gnissla, i närheten av Pruttlukt och Matte och Pierre gjorde en vägg i närheten av Golden Reciever. Bilder och filmer kommer så småningom, tyvärr tog minnsekortet slut efter halva betonghäck men man hör några riktigt råa hånskratt vid vid ett misslyckat försök vilket gör klippet lite intressant. Trots den höga medelåldern på sällskapet var det en ganska ung stämning hela dagen. John, Robin och Crell visade i ett inspirerat ögoblick sällsynt uppfinningsrikedom och släpade upp 500 kottar till toppen av Berghuset som de sedan hällde ner över le Stef.
Sydde hade en bra helg och lyckades göra Styx i Uppsala trots att Olof Eriksson enligt uppgift klättrade i åttor runt honom. Styx är en rundad arete som är betydligt svårare än den ser ut och kräver, enligt skolböckerna, tvivelaktiga knämetoder för att klättras. Olof fortsatte klättra i åttor runt oss andra på problemen i Orhem under söndagen och flashade Huggormsattack. Kollar man in statistiken för Huggormsattack på 8a.nu ser man att det bara är Miriam Centerwall som har den som 7a men jag är benägen att hålla med. En eloge till Sydde för den fina betan och för hans "typ flash" av the Great Orme" som inte kändes så soft han försöker ge sken av.
Och som vanligt gillar vi när folk säger dumma saker till varandra. Ingen har väl missat Mikael Skagviks blinda korståg på 8a.nu. Det förefaller som han missuppfattat frågeställningen en smula vilket skapar en del komiska missförstånd. Tyvärr drar det fokus från den viktiga diskussion. Någon påpekar att det faktiskt är en demokratiskt vald församling som skall spegla medlemmarnas åsikter. Jag misstänker att det dock är mycket skev demokratisk process där en viss del av medlemmarna är mer engagerade och drivna än andra. Och jag tror inte heller att de representerar den genomsnittliga klättraren i Sverige. Men det är såklart bara misstankar. Det som stör mig mest är att jag är medlem i ett förbund som jag inte delar värdegrund med och jag kan heller inte se fördelarna i ett medlemskap. Det skulle kunna vara accessarbetet möjligen. Men jag är också genuint misstänksam till accessarbete efter Magnus Knekts värv i Uppsala på 90-talet där han lierade sig med markägarnas intressen istället för klättrarnas. Det känns som om vissa element i Bohuslän hellre skulle vilja se en stängd klippa framför en bultad. Ni vet vad jag tycker om BS och försäkringen är mer eller mindre onödig om man redan har en hemförsäkring och olycksfallsförsäkring. Engagera mig och verka för förändring? För det första har jag alltid haft lite svårt för förenings- och klubbmänniskor och för det andra är diplomati inte min starka sida.
Det är inte bara virtuellt som folk misshandlar varandra med tangentborden. I helgen gjorde jag slag i saken och gav igen för all spam och alla mäklarsamtal som J-B Andrén orsakat mig. I söndagens DN kunde man läsa följande:
Stenkakor säljes mest jazz
även vinyl 60-70 tal
pris enl ök 070XXXXXX
Gissa vems telefon som gick varm.
I helgen var det Klart Kol i Anneberg som alla klättrade men Scott var i Träskberget och rensade upp medan Luhren gick på repeat igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)