Kulturvandring...

... i Västerås? Jo men visst fan går det så länge man har Massih som guide. Annars blir det svårt att hitta något. Det är ju inte så att man hört något från Västerås klätterklubb på sista tiden, trots att den förstnämnde tipsat dem om ett och annat område som borde få alla innehavare av en stålborste att börja trycka x antal mil.

Det senaste som tycks hända i Västerås är alla nyturer som sker vid Gryta stenarna. Men det kanske bör nämnas att i princip alla dessa linjer redan gjorts. Typ -93 av just Massih.
Här börjar vår resa efter att vi åkt från Stockholm med en lika väderoptimistisk Erik, när vi passerat Enköping så börjar denne att inse att det må faktiskt vara rätt kört.

”Fan, det borde vara torrt på vägarna nu”. Men icke. Vi fortsätter och når vårt mål som befinner sig under tunga mörka moln som till synes börjar spricka upp. Vi exploderar i sann glädjeyra när vi kollar ner på marken. ”Titta, det är torrt”.

Efter en snabb guidning av Gryta stenarna så inser vi att det bör väntas lite innan vi packar upp. In i bilen och Erik får briljera med sina geologiska kunskaper om hur moränådror bildats efter istiden samtidigt som vi trycker några ytterligare mil.
”Typ där inne borde det finns lite block”.

Mycket rikitgt fanns det en hel del i denna djungel av mossa. Tror inte jag varit så här slut i kroppen efter en borstningsession någonsin. Känns som att man gått 12 ronder med Floyd Mayweather.

Tyvärr så blev det inte så mycket klättrande, då alla urtoppningar var dyngsura. Och tillgängligheten till diesel var ytterst begränsad.
”Näh nu skiter vi i det här och åker till Nitty Gritty”

Nitty Gritty är en gammal pojkdröm som Erik haft vid Gryta stenarna som fick sin första bestigning förra helgen. Linjen börjar på två fruktansvärt onda crimpar som kommer att lämna ett långvarigt minne på fingrarna för den som gör ett försök. Det lär dröja till minst nästa helg innan jag ger mig på något igen.

Foto : Monica Massih

En sann testpiece för den som vill göra ett försök. Ingen grad har nämnts, men det är enligt Erik bland det hårdaste som han någonsin tagit sig uppför. ”Graden får någon annan kommentera”.


Innan hemfärden så blev det dags för dagens sista kulturella upplevelse på Önsta Pizzan. Stället som IOK bestämde sig för att stämma för att de valde att döpa en bit bröd till OS-pizzan.
Väl på plats så blev det dags för månadens matutmaning.
Efter att ha lagt en beställning på en specialpizza modell större så kändes det som att jag ändå inte riktigt skulle bli mätt.


- Kan jag få extra kebabkött på min pizza?
- Kompis, du kommer inte få i dig pizzan som den är.


Stockholmare som man är så svarar man alltid lika drygt på en sån utmaning.
”Du känner inte mig”
Tack och lov fick jag i mig allt, det blev lite tungt mot slutet men det skulle bara in.
”Hej då, tack för maten, nästa gång blir det en familjepizza.”
Dessa dryga Stockholmare.