Den sedvanliga skvadan

Det har hänt nästintill oändligt många ointressanta saker den här helgen. Först och främst, det har varit SM. Det hade vi faktiskt ingen aning om och det enda som poppade upp i skallen var: Jaha?

Ungefär så långt har ointresset sträckt sig; vi är tillräckligt intresserade för att notera ointresset. Hur som helst grattis till alla segrare i alla klasser. Det var säkert välförtjänt.

---

Sydstrands förstånd tryter så pass mycket så att han måste rådfråga TBS. Det är ju ju inte så klokt eftersom båda beståndsdelarna av TBS egentligen är riktigt jävla rökta; lite som Stiller och Wilson. Ni kanske kan hjälpa oss att bena ur denna brax:

7/9 "This was the most fun competition" says Johanna.
She and Ramon Julian Puigblanque won the 2500 euro worth competition.

7/9 The spaniards dominated the show with Patxi Usobiaga getting the euro 2500.

Ärligt talat förstår inte vi heller något om tävlingsupplägget.

---

Regnet tog åter kol på förhoppningen om uteklättring den här helgen istället blev det Karbin*2. Flera fina problem i de lite hårdare graderna och den nya väggen gjorde att det faktiskt blev ganska nöjsamt. Vi har dock inte glömt vågen och vi vill åter slå ett slag för att något liknande ska återuppstå på det kommande plan 2 på Karbin. Vår gissning är att några vackra böljande formationer kommer att bli måste nu när konkurrensen är på väg att tätna på gymmarknaden. Att det är ett "jävla meck" att bygga är en petitess i sammanhanget.

---

Slutligen kan vi bara hålla med Olof och att det chippade greppet sitter som ett smäck, precis där man vill ha det, på No fuel - man förstår verkligen varför problemet får fler repetitioner än grannen Pilgrim. Utan det greppet så hade No fuel varit något för Framtida Generation. Hade jag hetat Framtida Generation hade jag undrat varför Dåtida Generation hade haft den synnerligen dåliga smaken att lämna en sådan skitled till mig. Nu har vi istället en fin jämnhård led som får många repetitioner. No Fuel - när chipping är som bäst.