Nej, jag lovar att jag inte ska börja citera filmrepliker från dåliga Luc Besson filmer. I detta fall så handlar det om att få något i utbyte för sina hårt förtjänade, skattade? pengar.
Nu har nämligen sändningen med ClimbOn och Mighty Grip kommit.
Till dem av er som är intresserade av dessa produkter kan skicka ett epost till oss; thebrunoshow@gmail.com
Priserna är följande;
ClimbOn : 60:-
Mighty Grip : 60:-
Kit med bägge : 100:-
Vi bjuder på de administrativa kostnaderna men kommer att lägga på fraktkostnaderna. Detta kommer att meddelas i bekräftelsen tillsammans med de andra inbetalningsuppgifterna.
OBS : Vi kommer tyvärr inte ha någon möjlighet att skicka grejerna förrän efter långhelgen, då redaktionen kommer att befinna sig på resande fot.
tisdag 29 april 2008
Knutstorp
Det är konstigt att Magnus Nilsson vågar åka tillbaka till Nybro då och då. Inte nog med att han har bosatt sig i Stockholm och verkar trivas med det så klättrar han också graderade problem och har till och med ett scorecard. Nåväl, det ger ju oss andra en chans att spåra Magnus på hans lilla turne. Vi lämnade honom i Knutstorp i lördags där han repade av några av klassikerna under hårt uppvaktande av en kärlekstörstande tjäderhona. Eftersom Magnus hade med sig oemotsägbara bevis på sin fruktbarhet hade tjädern enbart öga för honom och följde honom hela dagen trots ivrigt uppvaktande från andra hanar. Dagen efter drog han till Kyrkstenarna och repeterat Resilient 7c+ vid Kyrkstenarna. Hyfsad vår för M-man! Kan det vara tjädereffekten?
Knutstorp då? Utöver det stora sällskapet från Stan hade några muskliga typer från västkusten hittat dit. Knutstorp är ett av Sveriges bättre boulderområden trots sin ringa storlek. Fina stenar, fin stenkvalitet och överlag bra landningar. Vi såg utskrifter på en förare. Tyvärr vet vi inte hur man får tag i den men jag misstänker att man kan kontakta Stefan Holm för mer info. Som vanligt med lite nyare områden så är graderingen inte helt gjuten ännu. Mad Hooker-blocket kändes väl generöst medan de andra stenarna bet ifrån betydligt hårdare. Det brukar ju jämna ut sig med tiden. För en gångs skull fastnade jag vid ett väggproblem som tog en stor del av min uppmärksamhet utan att ge något tillbaka. Och det var dessutom en spricka! Både jag och Stefan gick tomhänta från väggen till höger om Marty Mat and the Funky Bunch (en tufft graderad 7b+ som Crell gjorde i god stil). Vi ska inte heller glömma K som gjorde en 7a highball trots färskt benbrott i minnet. Jänkaren-Walker var på speed och flashade det mesta av det hårdaste i skogen. Imponerande!
---
I söndags blev det reppremiär för min och K:s del. Det var jobbigt. Pump efter fem meter på Freaky Deaky direkt. Sen fick det räcka för min del. Istället gick vi för att njuta av den fantastiska bouldringen. Ingen succé men tillbaka idag fullproppade med rätt betasekvenser. Föresten, vem är det som har bultat boulderproblemen till höger på klippan?
---
Tielma kommer inte att vara ensamt filmteam ute på öarna till Valborg. Också finnarna skickar över en delegation med utrustning. Titeln anspelar dock att det kan handla om ett lite mer vuxet innehåll än Tielmas produktion.
---
Tillägg: Vi glömde säga hur sjukt imponerade vi är av Malin Holmberg just nu.
Knutstorp då? Utöver det stora sällskapet från Stan hade några muskliga typer från västkusten hittat dit. Knutstorp är ett av Sveriges bättre boulderområden trots sin ringa storlek. Fina stenar, fin stenkvalitet och överlag bra landningar. Vi såg utskrifter på en förare. Tyvärr vet vi inte hur man får tag i den men jag misstänker att man kan kontakta Stefan Holm för mer info. Som vanligt med lite nyare områden så är graderingen inte helt gjuten ännu. Mad Hooker-blocket kändes väl generöst medan de andra stenarna bet ifrån betydligt hårdare. Det brukar ju jämna ut sig med tiden. För en gångs skull fastnade jag vid ett väggproblem som tog en stor del av min uppmärksamhet utan att ge något tillbaka. Och det var dessutom en spricka! Både jag och Stefan gick tomhänta från väggen till höger om Marty Mat and the Funky Bunch (en tufft graderad 7b+ som Crell gjorde i god stil). Vi ska inte heller glömma K som gjorde en 7a highball trots färskt benbrott i minnet. Jänkaren-Walker var på speed och flashade det mesta av det hårdaste i skogen. Imponerande!
---
I söndags blev det reppremiär för min och K:s del. Det var jobbigt. Pump efter fem meter på Freaky Deaky direkt. Sen fick det räcka för min del. Istället gick vi för att njuta av den fantastiska bouldringen. Ingen succé men tillbaka idag fullproppade med rätt betasekvenser. Föresten, vem är det som har bultat boulderproblemen till höger på klippan?
---
Tielma kommer inte att vara ensamt filmteam ute på öarna till Valborg. Också finnarna skickar över en delegation med utrustning. Titeln anspelar dock att det kan handla om ett lite mer vuxet innehåll än Tielmas produktion.
---
Tillägg: Vi glömde säga hur sjukt imponerade vi är av Malin Holmberg just nu.
måndag 28 april 2008
Accessinfo angående Åland
I och med det känsliga accesläget på Åland kan vi inte nog understryka Eriks budskap. Totalt får man nog ihop trettio skallar om man lägger ihop alla i Stockholm som pratat om att åka dit. Lägg där till ett gäng finnar, några västervikare, ett gäng från Uppsala och lite annat löst folk. Utöver alla dessa människor kommer det också att filmas för Shawns kommande film . Mycket folk och mycket aktivitet: det säger sig självt att det kan bli problem om inte alla sköter sig. Och när markägarna redan är på krigsstigen är det extra viktigt att sköta sig exemplariskt.
För mer? Info:
http://www.slouppi.net/contents/news/moreNews.phtml?typeId=2
http://www.slouppi.net/pdf_files/Accesstiedote.pdf (på Finska)
Torsk på boulder?
För mer? Info:
http://www.slouppi.net/contents/news/moreNews.phtml?typeId=2
http://www.slouppi.net/pdf_files/Accesstiedote.pdf (på Finska)
Torsk på boulder?
söndag 27 april 2008
Christer Holmlund
I en ny artikelserie så kommer vi att försöka leta rätt på individer som inte är allt för folkskygga och orkar sitta still en stund innan hungern slår till. Vi riktar om vår blick bort från områdena och diverse projekt, och ställer in siktet på personerna som bidragit till att vi samtliga har något att klättra på.
Denna intervju skulle ha ägt rum för länge sedan, men möjligheterna att slutföra denna uppgift har ständigt försetts med käppar i hjulet. Men när jag nu befinner på resande fot med huvudpersonen i nedanstående intervju så blir det betydligt enklare än styra upp något på hemmaplan.
Första personen som vi sätter i den elektriska stolen är ingen mindre än Christer Holmlund. Christer har jag personligen kommit att lära känna sedan tiden då Kolartorp fortfarande kallades för Slab World, och inte riktigt hunnit komma på kartan utöver en och annan rad på gamla jug.
Lika vänlig då som han är nu så erbjuder han alltid en guidning till sina senaste fyndområde. Jag tog aldrig erbjudande att få mig en tur i skogen då. Allt löste sig på egen hand när Kolartorp tråden på jug fylldes med 20+ sidor om utvecklingen.
Detta resulterade i att Magnus Linderholm startade Bloxc.com för att dokumentera utvecklingen av området efter att pubertala konsekvensbefriade ungar fått Jug admin att total tilta.
Med åren så har jag kommit att lära känna Team Bloxc väl, som består av Christer Holmlund, Magnus Linderholm och John Påhlman. Dessa har på egen hand stått för den främsta utvecklingen av området.
Precis som många andra så började Christer sin klätterbana i Häggsta kring -92 efter att en polare släpat ut honom. Efter ett par år med stilje så hamnade han i Charmonix -96 och tog sig en promenad uppför Mont Blanc. När han väl kom hem så var han fast i kärleken.
Från att ha varit i väg i Charmonix och skådat ljuset så hamnar du i Orhem och kollar på parkingensväggen, sköna kontraster?
Det var av en ren slump att jag hamnade där, jag skulle egentligen kolla lederna vid Ekstubbeberget, men jag gick vilse, och helt plösligt så stod jag vid parkeringesväggen
Efter att ha köpt en orienteringskarta över Orhem så förstod Christer att det fortfarande fanns väldigt mycket kvar där att utveckla. Område fick sina första spadtag av Mikael Meyer, som sedan Christer och Jimmy Paladino var aktiva i.
Ett par år senare så befinner han sig tillbaka på kartbutiken vid Kungsgatan, där han letar bland kartorna med så många linjer som möjligt. Detta leder till att han helt plöstligt står med en karta över Ågesta, idag känt som Hundklubbsområdet.
Efter att ha breddat synen i området, och gjort det som var möjligt tillsammans med gänget som var aktiva där så ledde stegen tillbaka till kartbutiken. Varpå Kolartorp blir aktuellt.
En bidragade faktor till att Kolartorp blev populärt går nog lite i hand med att boulder hypen precis slog till. Klättergymmen började rikta sin fokus bort från ledklättingen och började bygga propra boulders, istället för att behålla den systemväggsstruktur som fanns tillgänglig.
Ok, än idag så finns det väldigt många blockklättrare som ännu inte tagit sig till Kolartorp, vad rekommenderar kocken?
I 5-registret så skulle jag säga Solsländan, samt Jungfrufärden eftersom att det är den första linjen som gjordes vid Stora väggen. Bland sexorna så är det Scaramanga och Hajen som gäller, även om jag inte gjort den sistnämnda. 7:or så är Moma väldigt populär, personligen så tycker jag att linjen John är en av de finaste linjerna som finns i skogen.
Men hur är det med ditt hjärtebarn Chilly Mazarin?
Helt klart. Det är en sann testpiece för de crimpstarka. Tycker det är lite tråkigt att det inte är så många som försöker den.
Helt seriöst, du hade lite mer 400 press på den utspritt över 2 år, vad var det som drev dig?
Det var någon som sa att den inte gick att göra, och då gav jag mig fan på att bevisa denne fel.
Det har tidigare nämnts att en boulderförare över Stockholm är aktuell, har du lust att utveckla det lite, varför behövs det en förare?
Det hela började med att vi, Påhlman och jag fick en fix ide på fyllan. Han behöver jämt hålla på med något för han kan inte sitta still, och jag tycker helt enkelt att det är på tiden att det kommer en över Stockholm. Mindre orter än Stockholm har ju tom förare. Främsta anledningen till att det behövs är ju för att områden tenderar till att glömmas bort, och då växer de igen. Sen så är det ju kul med själva dokumenteringen av områdena, alla klassiska linjer, historiebeskrivningarna etc.
Tanken är ju att så många som möjligt ska kunna bidra till föraren. Mikael Meyer och Jimmy Paladino samt alla andra gamla rävar som varit framme.
Det finns en hemsida som är på gång där man skall kunna lägga in sina bidrag, där vi kommer att ha fortlöpande information om utvecklingen av föraren. Tills dess så är det bloxc.com som gäller. Tanken är att vi ska försöka hinna sätta upp 100 nya linjer innan den går till tryck.
100 linjer? Finns det något kvar att utveckla i Stockholm?
Ja, det finns hur mycket som helst. Ågesta kommer att bli bättre än Kolartorp, finns mycket som inte nämnts. John satte nyligen upp 2 stycken 7C aretér. Finns för alla klätterstilar.
Mao så är det inte bara vertikala, och positiva linjer som finns i skogen, finns även något för plastkramarna som ligger och trycker på gymmen?
Där har vi just anledningen till att områden växer igen. Inomhusklättringen efterliknar inte den blockklättring som finns i tillgänglig i Stockholm. Det leder till att folk åker till ett område, inser att de suger, åker hem och bokar i bästa fall en resa till Albarracin eller Fontainebleau. Kollar man exempelvis på Antrebloc gymmet i Paris, som byggs det just Bleau liknande linjer. Skulle man göra så i Stockholm så skulle förmodligen det bidra till att en större andel människor tog sig ut.
Men för att svara på din fråga, så nej, det finns linjer i Ågesta som passar ett bredare målgrupp.
Nu är det inte helt obekant att du syns på något klättergym, något finns det väl ändå där för dig?
Inne funkar endast de gånger som väder eller tid inte erbjuder möjligheten att klättra ute. Men oftast så klättra jag kanske bara 5-6 linjer sen sitter jag bara och dricker kaffe och snackar skit med folk för att hänga med om vad folk har för sig. Helt ärligt så är styrketräning på ett skrotgym mer lockande än att klättra på ett plasthak, då får man i allafall en fullständig genomkörare av kroppen.
Visserligen så kommer jag nog att kanske klättra lite mer inomhus då jag vill känna mig starkare på de överhängande linjerna som finns tillgängliga i Stockholm. Men vi får se hur det blir med den saken, jag känner redan en markant ändring bara genom att jobba på överhängande linjer.
Vad är grejen då? Vad är det som lockar dig att fortsätta fixa så pass mycket ute som du ändå gör? Kort och konsist, hur fan pallar du?
Det har ändrats med åren, förut lockade det att utveckla ett helt område, känslan att göra en nytur är betydligt roligare än att repetera någon annans.Nu är siktet inställt på att hitta snygga linjer istället. Mer kvalite istället för kvantité. Helt ärligt så har jag borstat fram en hel del skit. För att citera Ludde Hagberg; ”det ser ut som att ni kört Operation Agent Orange med avlövningsmedlet”. Detta bara för att få en vägg snyggt borstat. Och då rensas en hel del skit fram.
Vad är det som gäller i Sverige, om du blickar bort från Stockholm?
Helt ärligt så har jag inte klättrat så mycket runtom i landet, men jag kan tänka mig att jag skulle tycka att Hönö har bäst bouldring i landet. Tyvärr så var inte vädret det bästa när jag besökte Kjugekull så jag hann inte få någon ordentlig uppfattning om det. Det ska dock besökas igen. Uppsala är verkligen bra också.
Vad saknas inom Stockholms klätterscen?
Framförallt så är det gemenskapen som saknas, folk hälsar knappt på varandra väl ute vid klipporna. Det är en sån tydlig segregering bland kretsarna. Det är jämt en massa snack om att viss information endast är tillgänglig för klubben för internbeundran. Det stämmer till viss del. Men folk verkar inte orka sluta upp med andra när det väl arrangeras större evenemang utomhus. Det är samma tappra skara som kommer.
Du som är ute och letar rätt på nya områden, vad har du för syn på Secret spots, är det inte lite beigt att hålla saker hemligt?
Ibland så väntar jag med att informera om att jag hittat en cool vägg med några linjer tills jag gjort det som passar mig. Finnas oftast några projekt kvar för dem som orkar ta sig ut. Det är en annan sak att ticka något och sen regga det på 8a.nu i just ’secret spot’. Det blir nästan lite töntigt att hålla på och jaga poäng när ingen vet vad man skickat.
Detta får en att tänka på det klassiska citatet; ”it’s not such a great thing being first, if nobody else is trying”
Nu finns det ju ändå en massa människor som inte använder sig av 8a.nu av diverse anledningar, men finns det någon klättrare i Sverige som du skulle vilja hålla koll på?
Christer Jansson helt klart. Sätter upp helt fantastiska linjer som få människor ens vet om. Säger vi så här, när man väl känner sig bekväm med klättringen i Kolartorp, så kan man börja kolla på vad han satt upp och försöka repetera dessa linjer.
Det bör nämnas att när Jansson gjorde FA:n på sprickan Janssons Frestelse så var han helt själv ute i skogen med 1 padda, slog in siffrorna 112 på mobilen och hade den tillgänglig utifall att något olyckligt skulle ske vid bestigningen.
Har du träffat någon som bidragit till din klätterstil?
Träffade Johnny Dawes när han höll föreläsningar i Stockholm, och fick möjligheten att klättra tillsammans med honom. Då beskrev han de 3 nivårerna av en bestigning;
Den första är när man väl visualiserat sig göra en linje, den andra är när man väl gjort den och står på toppen, och den tredje är när man repeterat linjen så pass många gånger att man gjort den helt perfekt.
Beskriv ett roligt ögonblick.
Vi var ett gäng i Fontan ett par år sen och jag traskade om i Bas Cuvier och sen hittade jag Forge linjen. Samtidigt som jag började packa upp mina grejer så ilsknade några italienare till som höll på med La Rhume Folie. Förstörde deras fokus eller något. Forge i sig var helt omöjlig tyckte jag när jag kände på den, Henrik Sennelöv var med också, men han stack och testade någon annan linje. När jag väl jobbat in den lite och närmade mig toppen så började det småregna lite. När jag befinner mig vid cruxmovet så märker jag helt plötsligt alla står och hejar på mig, inklusive de arga italiernarna. Fick en ordentlig boost av det och lyckades ta juggen på toppen. Väl på toppen så började det spöregna så jag hade inte haft något mer försök.
Ali Kraufvelin
Peak District, april 2008
Denna intervju skulle ha ägt rum för länge sedan, men möjligheterna att slutföra denna uppgift har ständigt försetts med käppar i hjulet. Men när jag nu befinner på resande fot med huvudpersonen i nedanstående intervju så blir det betydligt enklare än styra upp något på hemmaplan.
Första personen som vi sätter i den elektriska stolen är ingen mindre än Christer Holmlund. Christer har jag personligen kommit att lära känna sedan tiden då Kolartorp fortfarande kallades för Slab World, och inte riktigt hunnit komma på kartan utöver en och annan rad på gamla jug.
Lika vänlig då som han är nu så erbjuder han alltid en guidning till sina senaste fyndområde. Jag tog aldrig erbjudande att få mig en tur i skogen då. Allt löste sig på egen hand när Kolartorp tråden på jug fylldes med 20+ sidor om utvecklingen.
Detta resulterade i att Magnus Linderholm startade Bloxc.com för att dokumentera utvecklingen av området efter att pubertala konsekvensbefriade ungar fått Jug admin att total tilta.
Med åren så har jag kommit att lära känna Team Bloxc väl, som består av Christer Holmlund, Magnus Linderholm och John Påhlman. Dessa har på egen hand stått för den främsta utvecklingen av området.
Precis som många andra så började Christer sin klätterbana i Häggsta kring -92 efter att en polare släpat ut honom. Efter ett par år med stilje så hamnade han i Charmonix -96 och tog sig en promenad uppför Mont Blanc. När han väl kom hem så var han fast i kärleken.
Från att ha varit i väg i Charmonix och skådat ljuset så hamnar du i Orhem och kollar på parkingensväggen, sköna kontraster?
Det var av en ren slump att jag hamnade där, jag skulle egentligen kolla lederna vid Ekstubbeberget, men jag gick vilse, och helt plösligt så stod jag vid parkeringesväggen
Efter att ha köpt en orienteringskarta över Orhem så förstod Christer att det fortfarande fanns väldigt mycket kvar där att utveckla. Område fick sina första spadtag av Mikael Meyer, som sedan Christer och Jimmy Paladino var aktiva i.
Ett par år senare så befinner han sig tillbaka på kartbutiken vid Kungsgatan, där han letar bland kartorna med så många linjer som möjligt. Detta leder till att han helt plöstligt står med en karta över Ågesta, idag känt som Hundklubbsområdet.
Efter att ha breddat synen i området, och gjort det som var möjligt tillsammans med gänget som var aktiva där så ledde stegen tillbaka till kartbutiken. Varpå Kolartorp blir aktuellt.
En bidragade faktor till att Kolartorp blev populärt går nog lite i hand med att boulder hypen precis slog till. Klättergymmen började rikta sin fokus bort från ledklättingen och började bygga propra boulders, istället för att behålla den systemväggsstruktur som fanns tillgänglig.
Ok, än idag så finns det väldigt många blockklättrare som ännu inte tagit sig till Kolartorp, vad rekommenderar kocken?
I 5-registret så skulle jag säga Solsländan, samt Jungfrufärden eftersom att det är den första linjen som gjordes vid Stora väggen. Bland sexorna så är det Scaramanga och Hajen som gäller, även om jag inte gjort den sistnämnda. 7:or så är Moma väldigt populär, personligen så tycker jag att linjen John är en av de finaste linjerna som finns i skogen.
Men hur är det med ditt hjärtebarn Chilly Mazarin?
Helt klart. Det är en sann testpiece för de crimpstarka. Tycker det är lite tråkigt att det inte är så många som försöker den.
Helt seriöst, du hade lite mer 400 press på den utspritt över 2 år, vad var det som drev dig?
Det var någon som sa att den inte gick att göra, och då gav jag mig fan på att bevisa denne fel.
Det har tidigare nämnts att en boulderförare över Stockholm är aktuell, har du lust att utveckla det lite, varför behövs det en förare?
Det hela började med att vi, Påhlman och jag fick en fix ide på fyllan. Han behöver jämt hålla på med något för han kan inte sitta still, och jag tycker helt enkelt att det är på tiden att det kommer en över Stockholm. Mindre orter än Stockholm har ju tom förare. Främsta anledningen till att det behövs är ju för att områden tenderar till att glömmas bort, och då växer de igen. Sen så är det ju kul med själva dokumenteringen av områdena, alla klassiska linjer, historiebeskrivningarna etc.
Tanken är ju att så många som möjligt ska kunna bidra till föraren. Mikael Meyer och Jimmy Paladino samt alla andra gamla rävar som varit framme.
Det finns en hemsida som är på gång där man skall kunna lägga in sina bidrag, där vi kommer att ha fortlöpande information om utvecklingen av föraren. Tills dess så är det bloxc.com som gäller. Tanken är att vi ska försöka hinna sätta upp 100 nya linjer innan den går till tryck.
100 linjer? Finns det något kvar att utveckla i Stockholm?
Ja, det finns hur mycket som helst. Ågesta kommer att bli bättre än Kolartorp, finns mycket som inte nämnts. John satte nyligen upp 2 stycken 7C aretér. Finns för alla klätterstilar.
Mao så är det inte bara vertikala, och positiva linjer som finns i skogen, finns även något för plastkramarna som ligger och trycker på gymmen?
Där har vi just anledningen till att områden växer igen. Inomhusklättringen efterliknar inte den blockklättring som finns i tillgänglig i Stockholm. Det leder till att folk åker till ett område, inser att de suger, åker hem och bokar i bästa fall en resa till Albarracin eller Fontainebleau. Kollar man exempelvis på Antrebloc gymmet i Paris, som byggs det just Bleau liknande linjer. Skulle man göra så i Stockholm så skulle förmodligen det bidra till att en större andel människor tog sig ut.
Men för att svara på din fråga, så nej, det finns linjer i Ågesta som passar ett bredare målgrupp.
Nu är det inte helt obekant att du syns på något klättergym, något finns det väl ändå där för dig?
Inne funkar endast de gånger som väder eller tid inte erbjuder möjligheten att klättra ute. Men oftast så klättra jag kanske bara 5-6 linjer sen sitter jag bara och dricker kaffe och snackar skit med folk för att hänga med om vad folk har för sig. Helt ärligt så är styrketräning på ett skrotgym mer lockande än att klättra på ett plasthak, då får man i allafall en fullständig genomkörare av kroppen.
Visserligen så kommer jag nog att kanske klättra lite mer inomhus då jag vill känna mig starkare på de överhängande linjerna som finns tillgängliga i Stockholm. Men vi får se hur det blir med den saken, jag känner redan en markant ändring bara genom att jobba på överhängande linjer.
Vad är grejen då? Vad är det som lockar dig att fortsätta fixa så pass mycket ute som du ändå gör? Kort och konsist, hur fan pallar du?
Det har ändrats med åren, förut lockade det att utveckla ett helt område, känslan att göra en nytur är betydligt roligare än att repetera någon annans.Nu är siktet inställt på att hitta snygga linjer istället. Mer kvalite istället för kvantité. Helt ärligt så har jag borstat fram en hel del skit. För att citera Ludde Hagberg; ”det ser ut som att ni kört Operation Agent Orange med avlövningsmedlet”. Detta bara för att få en vägg snyggt borstat. Och då rensas en hel del skit fram.
Vad är det som gäller i Sverige, om du blickar bort från Stockholm?
Helt ärligt så har jag inte klättrat så mycket runtom i landet, men jag kan tänka mig att jag skulle tycka att Hönö har bäst bouldring i landet. Tyvärr så var inte vädret det bästa när jag besökte Kjugekull så jag hann inte få någon ordentlig uppfattning om det. Det ska dock besökas igen. Uppsala är verkligen bra också.
Vad saknas inom Stockholms klätterscen?
Framförallt så är det gemenskapen som saknas, folk hälsar knappt på varandra väl ute vid klipporna. Det är en sån tydlig segregering bland kretsarna. Det är jämt en massa snack om att viss information endast är tillgänglig för klubben för internbeundran. Det stämmer till viss del. Men folk verkar inte orka sluta upp med andra när det väl arrangeras större evenemang utomhus. Det är samma tappra skara som kommer.
Du som är ute och letar rätt på nya områden, vad har du för syn på Secret spots, är det inte lite beigt att hålla saker hemligt?
Ibland så väntar jag med att informera om att jag hittat en cool vägg med några linjer tills jag gjort det som passar mig. Finnas oftast några projekt kvar för dem som orkar ta sig ut. Det är en annan sak att ticka något och sen regga det på 8a.nu i just ’secret spot’. Det blir nästan lite töntigt att hålla på och jaga poäng när ingen vet vad man skickat.
Detta får en att tänka på det klassiska citatet; ”it’s not such a great thing being first, if nobody else is trying”
Nu finns det ju ändå en massa människor som inte använder sig av 8a.nu av diverse anledningar, men finns det någon klättrare i Sverige som du skulle vilja hålla koll på?
Christer Jansson helt klart. Sätter upp helt fantastiska linjer som få människor ens vet om. Säger vi så här, när man väl känner sig bekväm med klättringen i Kolartorp, så kan man börja kolla på vad han satt upp och försöka repetera dessa linjer.
Det bör nämnas att när Jansson gjorde FA:n på sprickan Janssons Frestelse så var han helt själv ute i skogen med 1 padda, slog in siffrorna 112 på mobilen och hade den tillgänglig utifall att något olyckligt skulle ske vid bestigningen.
Har du träffat någon som bidragit till din klätterstil?
Träffade Johnny Dawes när han höll föreläsningar i Stockholm, och fick möjligheten att klättra tillsammans med honom. Då beskrev han de 3 nivårerna av en bestigning;
Den första är när man väl visualiserat sig göra en linje, den andra är när man väl gjort den och står på toppen, och den tredje är när man repeterat linjen så pass många gånger att man gjort den helt perfekt.
Beskriv ett roligt ögonblick.
Vi var ett gäng i Fontan ett par år sen och jag traskade om i Bas Cuvier och sen hittade jag Forge linjen. Samtidigt som jag började packa upp mina grejer så ilsknade några italienare till som höll på med La Rhume Folie. Förstörde deras fokus eller något. Forge i sig var helt omöjlig tyckte jag när jag kände på den, Henrik Sennelöv var med också, men han stack och testade någon annan linje. När jag väl jobbat in den lite och närmade mig toppen så började det småregna lite. När jag befinner mig vid cruxmovet så märker jag helt plötsligt alla står och hejar på mig, inklusive de arga italiernarna. Fick en ordentlig boost av det och lyckades ta juggen på toppen. Väl på toppen så började det spöregna så jag hade inte haft något mer försök.
Ali Kraufvelin
Peak District, april 2008
fredag 25 april 2008
Pope JL II
Det var inte bara Bosma som gjorde bra i från sig på Brudis i Onsdags. Emil K visade prov på vilja och slet sig upp för Supercool utan hjälp av någon spot. Modigt med tanke på att många har backat på det lite lättare slutskicket. I förrgår kväll klagade Sydde på att jag inte hade skrivit något om tisdagskvällen på Brudis. Och ja, vi ska skriva ett ord om hans fina flash av Sandman, Crells flash av The Bare Pimp Project och Brunos dagsflash av FGA. Även Flamman tog sig upp för The Bare Pimp Project
8a.nu brukar regelbundet hänvisa till att de i huvudsak finns till för klätterkollektivet. De betonar ofta sitens ideella aspekt. "Jag har inte startat 8a och luftpadda projektet för att tjäna pengar. jag har startat det pga. av passion för vår sport." Detta är ett uttalande som genomsyrar all retorik på dottersiten. Det är en bra grundinställning. Vi skulle dock önska att påven Jens Lars II och hans kardinaler tog en liten mindre framträdande roll. Istället för att vara till för kollektivet försöker de med järnhand styra kollektivet med sina bullor.
1. Ni skall icke hava andra scorecard vid sidan om Mitt
2. Ni skola icke nyttja graden i topon, ty den är icke granskad av Oss.
3. Ni skola frukta och älska 8a.nu över allting och sätta all tro och lit till statistiken och poängen.
"We don't like slashgrades."
"Boulderroutes shall be graded with our slashgrades but without the slash. We hereby declare the 8Bb+!"
"You have not done an 8b."
"That man is not able to climb that hard"
"He's a cheat!"
"It is not possible to climb harder than you have ever done before"
"That problem is an elimination"
"Peter Bosma is a soft touch"
Hm, kanske inte allt är riktigt sant men vi gillar att läsa mellan raderna, tolka och extrapolera. Vi hoppas i all ödmjukhet på att man kanske kan initiera ett paradigmskifte och få in dottersiten på ett nytt spår. Kanske är det dags att lyssna på alla användare istället för att försöka diktera villkoren själv? Är man till för gemenskapen måste man vara lyhörd. Borde inte göteborgare ha full koll på begreppet känselspröt eller är kunskapen begränsad till decapoder? På kort sikt har de kanske vunnit "klick", annonser och pengar, på lite längre sikt har de har de förlorat enormt med good-will.
---
Och angående eliminationer, konventioner och varianter kan vi faktiskt skita i vad andra tycker. Det är upp till oss bouldrare att definiera våran egen aktivitet. Repeteras och accepteras ett problem existerar det, oavsett om det handlar om att klättra rakt upp eller att bara ta vartannat grepp.
Vi lyckades få tag på en kort filmsnutt på Pettersson mitt i under tisdagens brinnande diskussion på 8a.nu. Och vi förstår honom. Det är sjukt irriterande när folk duckar för frågor eller svarar på helt andra frågor än de man ställt.
8a.nu brukar regelbundet hänvisa till att de i huvudsak finns till för klätterkollektivet. De betonar ofta sitens ideella aspekt. "Jag har inte startat 8a och luftpadda projektet för att tjäna pengar. jag har startat det pga. av passion för vår sport." Detta är ett uttalande som genomsyrar all retorik på dottersiten. Det är en bra grundinställning. Vi skulle dock önska att påven Jens Lars II och hans kardinaler tog en liten mindre framträdande roll. Istället för att vara till för kollektivet försöker de med järnhand styra kollektivet med sina bullor.
1. Ni skall icke hava andra scorecard vid sidan om Mitt
2. Ni skola icke nyttja graden i topon, ty den är icke granskad av Oss.
3. Ni skola frukta och älska 8a.nu över allting och sätta all tro och lit till statistiken och poängen.
"We don't like slashgrades."
"Boulderroutes shall be graded with our slashgrades but without the slash. We hereby declare the 8Bb+!"
"You have not done an 8b."
"That man is not able to climb that hard"
"He's a cheat!"
"It is not possible to climb harder than you have ever done before"
"That problem is an elimination"
"Peter Bosma is a soft touch"
Hm, kanske inte allt är riktigt sant men vi gillar att läsa mellan raderna, tolka och extrapolera. Vi hoppas i all ödmjukhet på att man kanske kan initiera ett paradigmskifte och få in dottersiten på ett nytt spår. Kanske är det dags att lyssna på alla användare istället för att försöka diktera villkoren själv? Är man till för gemenskapen måste man vara lyhörd. Borde inte göteborgare ha full koll på begreppet känselspröt eller är kunskapen begränsad till decapoder? På kort sikt har de kanske vunnit "klick", annonser och pengar, på lite längre sikt har de har de förlorat enormt med good-will.
---
Och angående eliminationer, konventioner och varianter kan vi faktiskt skita i vad andra tycker. Det är upp till oss bouldrare att definiera våran egen aktivitet. Repeteras och accepteras ett problem existerar det, oavsett om det handlar om att klättra rakt upp eller att bara ta vartannat grepp.
Vi lyckades få tag på en kort filmsnutt på Pettersson mitt i under tisdagens brinnande diskussion på 8a.nu. Och vi förstår honom. Det är sjukt irriterande när folk duckar för frågor eller svarar på helt andra frågor än de man ställt.
Majbrasa?
Mitt föregående inlägg hade en del fel så det är dags att korrigera dem.
Brasan som orsakat sotet på mittenväggen har inte nyligen kommit dit. Den har enligt många varit där ett tag, självklart händer det en del på 3 år, sist jag var på plats var 2005.
Ibland är det lite svårt att hänga med exakt allt som sker i Stockholm. Men men...
Som sagt så är lederna mellan Sumotomi och Klick påverkade av denna massiva korvgrillning.
Någon som möjligen vet exakt vad som hände där? En joyride som slutade illa?
torsdag 24 april 2008
onsdag 23 april 2008
Right Track
Denna söndag spenderades återigen i en av de många outforskade skogarna i Västeråstrakterna. Efter att fingrarna läkt ihop efter föregående helgens blodsbad så fanns det någon form av hopp att lyckas ta sig upp för något enligt mina mått, hårt.
Efter en hel dag fylld med borstning och nyturer, så fanns det en linje kvar som jag haft siktet inställt på. Linjen gjordes av Erik ett par helger tidigare, men hans beta funkar helt enkelt inte bara för mig.
Frustrationen börjar snabbt växa inom en när man inte kan göra som de andra tjurarna.
Tanken slår en snabbt, ”Ali, du är helt enkelt för svag, lägg ner och gör något annat”
Men vänta nu lite. Vad skulle Lindmark göra? Inte fan ger han upp. Inte fan ska jag heller göra det.
- Var är min kritpåse?
Film av Erik Massih
Tack Peter L för att du är en sån grym inspiration.
Efter en hel dag fylld med borstning och nyturer, så fanns det en linje kvar som jag haft siktet inställt på. Linjen gjordes av Erik ett par helger tidigare, men hans beta funkar helt enkelt inte bara för mig.
Frustrationen börjar snabbt växa inom en när man inte kan göra som de andra tjurarna.
Tanken slår en snabbt, ”Ali, du är helt enkelt för svag, lägg ner och gör något annat”
Men vänta nu lite. Vad skulle Lindmark göra? Inte fan ger han upp. Inte fan ska jag heller göra det.
- Var är min kritpåse?
Film av Erik Massih
Tack Peter L för att du är en sån grym inspiration.
tisdag 22 april 2008
Chocking!
I det skyttegravskrig som just nu pågår får vi inte heller glömma bort att Norrlands-P också släpat sin röv från marken upp till toppen av Houdini. Grattis, helt galet! (om man fortfarande får använda det uttrycket).
Diskussionen som förs på dottersiten är intressant på många sätt. Jens agerar graderingstaliban och följer sina egna uppställda teorier. Och jag har har en svag känsla av att vi redan har avhandlat det här med gradering vid flera tillfällen och förresten så är det riktigt jävla boring att sitta och teoretisera hela tiden. Vi kan bara konstatera det är helt omöjligt att hoppa över ett gradsteg. För att citera Stefan:
"- Du skall icke hoppa över ett steg på gradskalan, för då kommer Jante-Jens att dra dig i skiten.
-Du skall icke ha en enastående utveckligskurva, för då kommer Jante-Jens och biter dig i röven."
Jens graderingsteori har sina poänger men den har en hel del svagheter och är dessutom helt omöjlig att tillämpa som ett analysredskap på mikronivå.
"It seems like many climbers are doing The Fly very fast. This fact actually suggest a downgrading. If some can climb an 8B+/9a in some hours, the same person should be able to climb something like;
an 8C/9a+ over two days,
an 8C+/9b over a month, and,
an 9A/9b+ over two years."
Bortsett från att tiderna är helt tagna ur luften och att graderingskalan inte är helt linjär så borde man ju utifrån detta resonemang persa med en hel grad bara man följer den, av 8a.nu, stipulerade tiden för att det ska räknas som 8b.
Men det är ju inte det här som är poängen för det är ju poängen som är poängen.
Och det är ju så pinsamt att Bosma ska stå där blottad som i Kejsarns nya kläder och ertappas på detta viset. Vi är chockerade över hur en tidigare så respekterade klättrare claimar att han är en av världens bästa traddare och använder graden som står i guideboken. Chocking är ordet, Chocking sa Bull.
Vänta, innan vi slutar så måste vi lägga till en liten liten bisak. En bisats liksom.
,men det viktigaste är ju att det ska vara kul att klättra. Och ha nu inte så kul så att ni alldeles glömmer bort att fika.
Vänta lite, hur kan man veta att Houdinibouldern är fin om man inte har varit där? Jag tycker det är en bunke skit.
Diskussionen som förs på dottersiten är intressant på många sätt. Jens agerar graderingstaliban och följer sina egna uppställda teorier. Och jag har har en svag känsla av att vi redan har avhandlat det här med gradering vid flera tillfällen och förresten så är det riktigt jävla boring att sitta och teoretisera hela tiden. Vi kan bara konstatera det är helt omöjligt att hoppa över ett gradsteg. För att citera Stefan:
"- Du skall icke hoppa över ett steg på gradskalan, för då kommer Jante-Jens att dra dig i skiten.
-Du skall icke ha en enastående utveckligskurva, för då kommer Jante-Jens och biter dig i röven."
Jens graderingsteori har sina poänger men den har en hel del svagheter och är dessutom helt omöjlig att tillämpa som ett analysredskap på mikronivå.
"It seems like many climbers are doing The Fly very fast. This fact actually suggest a downgrading. If some can climb an 8B+/9a in some hours, the same person should be able to climb something like;
an 8C/9a+ over two days,
an 8C+/9b over a month, and,
an 9A/9b+ over two years."
Bortsett från att tiderna är helt tagna ur luften och att graderingskalan inte är helt linjär så borde man ju utifrån detta resonemang persa med en hel grad bara man följer den, av 8a.nu, stipulerade tiden för att det ska räknas som 8b.
Men det är ju inte det här som är poängen för det är ju poängen som är poängen.
Och det är ju så pinsamt att Bosma ska stå där blottad som i Kejsarns nya kläder och ertappas på detta viset. Vi är chockerade över hur en tidigare så respekterade klättrare claimar att han är en av världens bästa traddare och använder graden som står i guideboken. Chocking är ordet, Chocking sa Bull.
Vänta, innan vi slutar så måste vi lägga till en liten liten bisak. En bisats liksom.
,men det viktigaste är ju att det ska vara kul att klättra. Och ha nu inte så kul så att ni alldeles glömmer bort att fika.
Vänta lite, hur kan man veta att Houdinibouldern är fin om man inte har varit där? Jag tycker det är en bunke skit.
Plastic AllStars
Då var det snart dags för månadens plastkalas att äga rum. Denna gång verkar det bli en total makeover i hallen när Karbin väntar att få in ett hundratal nya grepp.
Ska bli intressant att se vad de tagit in. I typ oktober eller när nu utesässongen tagit slut.
Efter veckans scanning så hittades följande sida som har ett ordentligt urval på förare som bör få dig att börja spara ihop till nästa resa.
Vi på redaktionen rekommenderar följande bok för dig som inte kommit ut ännu.
Ska bli intressant att se vad de tagit in. I typ oktober eller när nu utesässongen tagit slut.
Efter veckans scanning så hittades följande sida som har ett ordentligt urval på förare som bör få dig att börja spara ihop till nästa resa.
Vi på redaktionen rekommenderar följande bok för dig som inte kommit ut ännu.
måndag 21 april 2008
Att aldrig lära sig
"Men mest sannolikt så är nog Houdini assis, 8A+. Vi får se... Pers utvecklingskurva gör nog att det finns potential för tom 8B+ inom några år."
Ganska magstarkt att göra ett sådant uttalande. Om man tillämpar 8a:s egen graderingsteori ska ju den tid det tar för klätteretablisemanget att klättra ett problem ligga till grund för graderingen.
Personligen skulle jag bara vara glad om jag hade den motivation och det driv som Peter och Per har. Att dag ut och dag in sitta under samma problem och nöta tills det till slut ger med sig. Jag har ingen aning om hur länge de har jobbat på sittstarten till Houdini men det rör sig nog om väldigt många sessioner. Kul att aldrig att aldrig få full cred för sin idoghet.
Har man redan klivit i skiten en gång borde man väl ha lärt sig att man inte ska klampa omkring med den under fötterna än mindre kliva i den igen.
Ganska magstarkt att göra ett sådant uttalande. Om man tillämpar 8a:s egen graderingsteori ska ju den tid det tar för klätteretablisemanget att klättra ett problem ligga till grund för graderingen.
Personligen skulle jag bara vara glad om jag hade den motivation och det driv som Peter och Per har. Att dag ut och dag in sitta under samma problem och nöta tills det till slut ger med sig. Jag har ingen aning om hur länge de har jobbat på sittstarten till Houdini men det rör sig nog om väldigt många sessioner. Kul att aldrig att aldrig få full cred för sin idoghet.
Har man redan klivit i skiten en gång borde man väl ha lärt sig att man inte ska klampa omkring med den under fötterna än mindre kliva i den igen.
Helgen
I dag är det mycket att göra här på DDR. Morgonen blir tyvärr mycket torr, kort och informativ.
Det har tickat på ordentligt i Stockholm i helgen. Både Per och Peter har under en längre tid campat ute på Långholmen och till slut har det givit resultat. Riktigt grymt jobbat! Det fina i sammanhanget är att den numer kan klättras på ett sätt som inte inbegriper att man ligger smetad som ett frimärke mot väggen. Gissningsvis kommer också Peter att få till den inom de närmaste dagarna eftersom han varit riktigt nära.
Bosma passade också han på att plocka andra repetitionen av The Queen Mother, inte så illa det heller. Han betade även av Freak Gazoline Accident. Hyfsad helg kan man säga. Brudberget har dessutom berikats med ytterliggare problem som ännu är namnlöst. Problemet är något så ovanligt som en icke-variant och följer prowen till höger om Sandman. Ståstart ca 7b men sen kom Nyberg och tyckte att vi var snåla så varför inte 7b+? Hellre fria än fälla, alltid lättare att nedgradera än att gradera upp. Sittstart: möjlig men hård. Och förresten: den är riktigt fin!
Pettersson har rensat upp uppe i Norrland och flashat Gävle test-piecen Fly and Cry ss 8a och repeterat Saga i Sundsvall. Saga är som namnet antyder ett riktigt drömproblem. Synd bara att det ligger så långt bort. Det är inte ofta som man har vägarna förbi.
I Focksta var det åter en hel hord av bouldrare i lördags. Projektrensningen fortsatte och en hel del nytt sattes åter upp. En bra sammanfattning hittar ni här.
Bruno fick en billig fontanupplevelse efter att ha tillbringat lördagen i Focksta för att sedan klämma musten ur bicepsfästena på sittstarten till problemet till höger om Sandman i Brudis. Molande biceps here we come!
Det har tickat på ordentligt i Stockholm i helgen. Både Per och Peter har under en längre tid campat ute på Långholmen och till slut har det givit resultat. Riktigt grymt jobbat! Det fina i sammanhanget är att den numer kan klättras på ett sätt som inte inbegriper att man ligger smetad som ett frimärke mot väggen. Gissningsvis kommer också Peter att få till den inom de närmaste dagarna eftersom han varit riktigt nära.
Bosma passade också han på att plocka andra repetitionen av The Queen Mother, inte så illa det heller. Han betade även av Freak Gazoline Accident. Hyfsad helg kan man säga. Brudberget har dessutom berikats med ytterliggare problem som ännu är namnlöst. Problemet är något så ovanligt som en icke-variant och följer prowen till höger om Sandman. Ståstart ca 7b men sen kom Nyberg och tyckte att vi var snåla så varför inte 7b+? Hellre fria än fälla, alltid lättare att nedgradera än att gradera upp. Sittstart: möjlig men hård. Och förresten: den är riktigt fin!
Pettersson har rensat upp uppe i Norrland och flashat Gävle test-piecen Fly and Cry ss 8a och repeterat Saga i Sundsvall. Saga är som namnet antyder ett riktigt drömproblem. Synd bara att det ligger så långt bort. Det är inte ofta som man har vägarna förbi.
I Focksta var det åter en hel hord av bouldrare i lördags. Projektrensningen fortsatte och en hel del nytt sattes åter upp. En bra sammanfattning hittar ni här.
Bruno fick en billig fontanupplevelse efter att ha tillbringat lördagen i Focksta för att sedan klämma musten ur bicepsfästena på sittstarten till problemet till höger om Sandman i Brudis. Molande biceps here we come!
fredag 18 april 2008
Kritik
Sveriges samlade klätterfilmare (SSKF) har gjort gemensam aktion och förklarat sitt missnöje med att jag jämför deras verk med Petterssons regidebut. Jag antar att jag bad om det: "...trots detta utklassar Pettersson de senaste årens svenska klätterfilmer.".
SSKF menar att vi inte bedömer deras filmer utifrån samma premisser:
" ...Det är ju ganska "lätt" att skapa bra atmosfär i sina filmer om man använder kommersiell musik..."
"...Musikutbudet är ju inte så stor som att leta i sin egen CD samling ... Men för min egen del som klipper diverse filmer OCH gör musik till sådana kan jag ju säga att 60 - 75 % av tiden går åt till ljudläggning ..."Ja ä inte bitter""
Jag har också fått flera sms där min uppfattning beskrivs som respektlös och dålig stil gentemot de som utövar filmkonsten lagligt samt att det inte bara är orättvist utan också ett tecken på dålig smak att jämföra ett illegalt projekt med ett som är skapat inom lagens råmärken.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det lustiga i sammanhanget är också att hela kritiken förutsätter att det skulle ha skett några brott mot upphovsrätten; samplingar är ju en grundsten i många musikgenrer. Kritiken förutsätter också att jag verkligen gillade musiken i filmen och att det ligger till grund för mitt positiva omdöme. Låt oss för formens skull förutsätta att det föreligger ett upphovsrättsligt klavertramp.
Jag var kanske lite orättvis som jämför Pettersons 40 minuters rulle med de mer ambitiösa fullängdare på senare tid eftersom dampiga Bruno är mer vän med det korta formatet. En optimal klätterfilm innehåller mycket klättring och lite snack. Musiken är en bisak i sammanhanget och de bästa scenerna präglas ofta av frånvaron av musik. Vid ytterligare eftertanke kanske det hela inte är så mycket att hänga upp sig på. Förr i världen visade man diabilder när man varit på resa, nu klipper man ihop en film och lägger på lite musik. Egentligen är det två helt olika produkter där den ena är avsedd för kommersiellt bruk och den andra inte. Men det är inte där den springande punkten ligger. Klätterfilm är en ganska tuff bransch; det krävs dyrbara resurser för att få bra kvalitet samtidigt som man har en väldigt liten marknad med fattiga snåla klättrare att kränga sina produkter på. Att hålla på med klätterfilm har mycket karaktär av volontärarbete och bör därför uppmuntras. Med den nya tekniken har klätterfilmandet demokratiseras; vem som helst med digitalkamera och dator kan dra ihop en film. Naturligtvis urgröps marknaden av alla fria lättillgängliga kortfilmer som ligger uppe på nätet. Gott så, vem kan stå i vägen för utvecklingen? Fråga Ines Uusman. Mitt kardinalfel är att jag jämförde produkterna på hantverksmässig nivå, ett område som i regel varit förbehållet de professionella att excellera i, SSKF känner sig givetvis kränkta i sin roll och svarar med ovanstående invändningar. Det tråkiga i sammanhanget är att fokus flyttas från Petterssons film till min kritik. Kanske uttryckte jag mig klumpigt till en början men den ironiska blinkningen till Daft Punk har ingenting att göra med min uppskattning av filmen. Med tanke på det begränsade filmmaterialet är det en ganska imponerande prestation att han lyckas redigera en så pass bra produkt. Så till syvendes och sist anser vi på TBS att det inte är vi som behöver rannsaka oss. I den här kontexten är all konkurrens bra och kommer leda till bättre och bättre filmer i framtiden.
SSKF menar att vi inte bedömer deras filmer utifrån samma premisser:
" ...Det är ju ganska "lätt" att skapa bra atmosfär i sina filmer om man använder kommersiell musik..."
"...Musikutbudet är ju inte så stor som att leta i sin egen CD samling ... Men för min egen del som klipper diverse filmer OCH gör musik till sådana kan jag ju säga att 60 - 75 % av tiden går åt till ljudläggning ..."Ja ä inte bitter""
Jag har också fått flera sms där min uppfattning beskrivs som respektlös och dålig stil gentemot de som utövar filmkonsten lagligt samt att det inte bara är orättvist utan också ett tecken på dålig smak att jämföra ett illegalt projekt med ett som är skapat inom lagens råmärken.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det lustiga i sammanhanget är också att hela kritiken förutsätter att det skulle ha skett några brott mot upphovsrätten; samplingar är ju en grundsten i många musikgenrer. Kritiken förutsätter också att jag verkligen gillade musiken i filmen och att det ligger till grund för mitt positiva omdöme. Låt oss för formens skull förutsätta att det föreligger ett upphovsrättsligt klavertramp.
Jag var kanske lite orättvis som jämför Pettersons 40 minuters rulle med de mer ambitiösa fullängdare på senare tid eftersom dampiga Bruno är mer vän med det korta formatet. En optimal klätterfilm innehåller mycket klättring och lite snack. Musiken är en bisak i sammanhanget och de bästa scenerna präglas ofta av frånvaron av musik. Vid ytterligare eftertanke kanske det hela inte är så mycket att hänga upp sig på. Förr i världen visade man diabilder när man varit på resa, nu klipper man ihop en film och lägger på lite musik. Egentligen är det två helt olika produkter där den ena är avsedd för kommersiellt bruk och den andra inte. Men det är inte där den springande punkten ligger. Klätterfilm är en ganska tuff bransch; det krävs dyrbara resurser för att få bra kvalitet samtidigt som man har en väldigt liten marknad med fattiga snåla klättrare att kränga sina produkter på. Att hålla på med klätterfilm har mycket karaktär av volontärarbete och bör därför uppmuntras. Med den nya tekniken har klätterfilmandet demokratiseras; vem som helst med digitalkamera och dator kan dra ihop en film. Naturligtvis urgröps marknaden av alla fria lättillgängliga kortfilmer som ligger uppe på nätet. Gott så, vem kan stå i vägen för utvecklingen? Fråga Ines Uusman. Mitt kardinalfel är att jag jämförde produkterna på hantverksmässig nivå, ett område som i regel varit förbehållet de professionella att excellera i, SSKF känner sig givetvis kränkta i sin roll och svarar med ovanstående invändningar. Det tråkiga i sammanhanget är att fokus flyttas från Petterssons film till min kritik. Kanske uttryckte jag mig klumpigt till en början men den ironiska blinkningen till Daft Punk har ingenting att göra med min uppskattning av filmen. Med tanke på det begränsade filmmaterialet är det en ganska imponerande prestation att han lyckas redigera en så pass bra produkt. Så till syvendes och sist anser vi på TBS att det inte är vi som behöver rannsaka oss. I den här kontexten är all konkurrens bra och kommer leda till bättre och bättre filmer i framtiden.
Screw you...
onsdag 16 april 2008
Focksta igen
Fan ta Steklund, som tar ledigt mitt i veckan och rensar upp bland ens gamla projekt. Nåja, det var kanske ingen Dreamline men ganska fin ändå och problemet har ju inte försvunnit för det. Sedan helgen har ett gäng fina och hårda problem satts upp med Alliansen (Katolsk hemvändare assis) 7c+ och Prins Valiant 7b+. Grim och Tväråna passade även på att dra nytta av ännu en av mina irrfärder i skogen med problem som Vilse i pannkakan 7b och Presenten 7b+. Någon måste ha skakat om flaskan ordentligt. Från att nästan varit helt barskrapat på hårda problem sprudlar det ordentligt om Focksta. Minst en 7b varannan dag är måttot. Annat var det på den gamla goda tiden då gränsen för det mänskliga kunnandet låg på ungefär 7a+. Jag får göra avbön och erkänna att jag själv varit med om att slopa den trenden när jag satte Hets till 7b. Ett problem som lika gärna passat in i 7a+ träsket. Återstår att några gamla problem revideras.
Steklund sammanfattar vårvintern:
Notera den nya True realen ute i Farsta. Ett måste i jakten på points.
Steklund sammanfattar vårvintern:
Notera den nya True realen ute i Farsta. Ett måste i jakten på points.
Chicago, icke, Skultuna!?
Efter helgens landsortvisit så kändes det högaktuellt att dubbelkolla vad det var för håla vi passerade på söndagen.
Här kommer förklaringen; vårt sällskap stannar till vid en mack för att se ifall det fanns något mat att köpa. Precis när vi lämnat macken så stannar en bil utanför väldigt hastigt, ut kliver en den sista vikingen tillsynes med den största kofoten som finns tillgänglig på marknaden.
”Eh, varför lämnar han motor på?”
Ok, det här skulle bli intressant att se. Det blev inte lika roligt längre när vi upptänkte att han faktiskt höll på att renovera butiken bredvid macken, men inledningsscenen var som hämtad från en film av David Cronenberg.
Det slutade med att vi gick över till Ronny’s krog då macken inte hade något. Här fick vi alla en krypande känsla av att det inte stod rätt till. Något av nyhetsvärde måste detta ställe bjuda på, vi snackar nu om en ödsliga krog där polska gästarbetare sitter och hinkar bärs vid 12 snåret.
Vi ser vad vi kan hitta på google. Vi lämnar över till Mr X.
Bor i en mindre håla som går under namnet Skultuna och det är väl ganska lungt men för några år sen eskalerade det hela, tre mord på två år om jag inte minns fel och vi hade högre brottsprocent per invånare än Chicago (bor iofs bara 2000-3000 pers i Skultuna men ändå). Vet att minst ett av morden uppmärksammades av programmet Efterlyst men är nästan säker på att ett av dom andra också gjorde det. Nåväl här kommer det.
Häcksaxmordet vid Ronnys
En pizzeria som heter Ronnys krog (har fan för mig att stället hette så även då) ligger fint i den lilla hålan och stället har utan tvekan varit spännande att följa. För några år sedan påträffades ett lik med en jävla massa hål i ryggen, närmare bestämt 68 hugg i ryggen som visade sig vara gjorda med en häcksax. Liket påträffades typ 40 meter från restaurangen och strax bredvid en skolgård. När det hela löste sig har jag för mig att det var juggar inblandat, ägaren var med på ett hörn och även en servitör. Handlade om skulder hit och dit har jag för mig. En jävligt skum grej var att en dåvarande klasskompis far typ en vecka innan mordet haft inbrott i sitt garage och vad stals? Juste, en häcksax. Riktigt scary men det visade sig att det inte var hans häcksax som var inblandad i det hela.
Detta uppmärksammades på Efterlyst och kommer någon ihåg det avsnittet får ni gärna fylla i. (Skäms nästan att jag inte kommer ihåg så viktig kulturhistoria om min hembygd)
För inte så längesen så brändes nästa hela köket ut också i en anlagd brand, även det handlade om skulder. Så går iaf ryktet här i bygden...
Satanistmordet
Ett annat mord som inte inträffade efter allt för lång tid var mordet på Håkan-vad-han-nu-hette-i-efternamn. Hittades knivhuggen i sin lägenhet. Det skumma med mordet var att han hade någon form av satanist-tecken inristat på skulderbladet, var tydligen gjort med samma kniv som blivit hans död. Karln var tydligen bekant med en polares far så det kändes lite skumt. Har för mig att även detta mordet uppmärksammades på Efterlyst men är ej helt säker, tror inte dom kom fram till vad som låg bakom mordet eller vem som var gärningsmannen.
Uteliggaren
Det tredje mordet som skett under min livstid i hålan var när en lokal uteliggare blev ihjälhuggen med en yxa på skolgården. Mannen ifråga var lite småskum, hade nån form av knäpp i skallen och var inte helt riktig då han brukade gå runt med sina plastkassar i byn och flumma. Sågs även uppe i motionsspåret i skogen iklädd kvinnokläder. Han gjorde dock ingen illa och var på intet sätt otrevlig så det kändes mest tragiskt. Mannens bror dömdes sedan för mordet.
Just att man bor i en liten jävla håla där typ alla känner alla blir ganska drygt när något sådant här händer, kan förstå hur folk i Knutby och andra mindre hålor känner när saker nystas upp. Bara en grej som att en kompis farsa är bekant med nån snubbe som hittas mördad är lite smått otrevligt. Men när man va en liten skitunge så var det ju det häftigaste i världen...
Här kommer förklaringen; vårt sällskap stannar till vid en mack för att se ifall det fanns något mat att köpa. Precis när vi lämnat macken så stannar en bil utanför väldigt hastigt, ut kliver en den sista vikingen tillsynes med den största kofoten som finns tillgänglig på marknaden.
”Eh, varför lämnar han motor på?”
Ok, det här skulle bli intressant att se. Det blev inte lika roligt längre när vi upptänkte att han faktiskt höll på att renovera butiken bredvid macken, men inledningsscenen var som hämtad från en film av David Cronenberg.
Det slutade med att vi gick över till Ronny’s krog då macken inte hade något. Här fick vi alla en krypande känsla av att det inte stod rätt till. Något av nyhetsvärde måste detta ställe bjuda på, vi snackar nu om en ödsliga krog där polska gästarbetare sitter och hinkar bärs vid 12 snåret.
Vi ser vad vi kan hitta på google. Vi lämnar över till Mr X.
Bor i en mindre håla som går under namnet Skultuna och det är väl ganska lungt men för några år sen eskalerade det hela, tre mord på två år om jag inte minns fel och vi hade högre brottsprocent per invånare än Chicago (bor iofs bara 2000-3000 pers i Skultuna men ändå). Vet att minst ett av morden uppmärksammades av programmet Efterlyst men är nästan säker på att ett av dom andra också gjorde det. Nåväl här kommer det.
Häcksaxmordet vid Ronnys
En pizzeria som heter Ronnys krog (har fan för mig att stället hette så även då) ligger fint i den lilla hålan och stället har utan tvekan varit spännande att följa. För några år sedan påträffades ett lik med en jävla massa hål i ryggen, närmare bestämt 68 hugg i ryggen som visade sig vara gjorda med en häcksax. Liket påträffades typ 40 meter från restaurangen och strax bredvid en skolgård. När det hela löste sig har jag för mig att det var juggar inblandat, ägaren var med på ett hörn och även en servitör. Handlade om skulder hit och dit har jag för mig. En jävligt skum grej var att en dåvarande klasskompis far typ en vecka innan mordet haft inbrott i sitt garage och vad stals? Juste, en häcksax. Riktigt scary men det visade sig att det inte var hans häcksax som var inblandad i det hela.
Detta uppmärksammades på Efterlyst och kommer någon ihåg det avsnittet får ni gärna fylla i. (Skäms nästan att jag inte kommer ihåg så viktig kulturhistoria om min hembygd)
För inte så längesen så brändes nästa hela köket ut också i en anlagd brand, även det handlade om skulder. Så går iaf ryktet här i bygden...
Satanistmordet
Ett annat mord som inte inträffade efter allt för lång tid var mordet på Håkan-vad-han-nu-hette-i-efternamn. Hittades knivhuggen i sin lägenhet. Det skumma med mordet var att han hade någon form av satanist-tecken inristat på skulderbladet, var tydligen gjort med samma kniv som blivit hans död. Karln var tydligen bekant med en polares far så det kändes lite skumt. Har för mig att även detta mordet uppmärksammades på Efterlyst men är ej helt säker, tror inte dom kom fram till vad som låg bakom mordet eller vem som var gärningsmannen.
Uteliggaren
Det tredje mordet som skett under min livstid i hålan var när en lokal uteliggare blev ihjälhuggen med en yxa på skolgården. Mannen ifråga var lite småskum, hade nån form av knäpp i skallen och var inte helt riktig då han brukade gå runt med sina plastkassar i byn och flumma. Sågs även uppe i motionsspåret i skogen iklädd kvinnokläder. Han gjorde dock ingen illa och var på intet sätt otrevlig så det kändes mest tragiskt. Mannens bror dömdes sedan för mordet.
Just att man bor i en liten jävla håla där typ alla känner alla blir ganska drygt när något sådant här händer, kan förstå hur folk i Knutby och andra mindre hålor känner när saker nystas upp. Bara en grej som att en kompis farsa är bekant med nån snubbe som hittas mördad är lite smått otrevligt. Men när man va en liten skitunge så var det ju det häftigaste i världen...
tisdag 15 april 2008
Sluta undra!
Det dröjde inte länge innan Massih snabbt dammade av sitt tradrack som legat i ryggsäcken sen höstens bärsärkargång i Bohuslän.
Säsongen inleddes redan för någon vecka sen efter att han snabbt repeterad Luhrens fina Kill the Bill ute på Östnora som väger in på hela 8+.
”Va fan, undrar om man inte kan köra den på kil?”
Mycket riktigt så tog han reda på denna undran och lyckades med den första? traditionella bestigning av denna knappt 20 meters långa linje.
Undrar vad bultkommiten skulle säga ifall man började knacka bort bultar på leder som gick att bestiga traditionellt?
Det är väl tur för dem att inte Didier Berthod bor i Sverige, annars hade det blivit bra med liv i luckan.
Veckans galleritips : Sonnie Trotter
Säsongen inleddes redan för någon vecka sen efter att han snabbt repeterad Luhrens fina Kill the Bill ute på Östnora som väger in på hela 8+.
”Va fan, undrar om man inte kan köra den på kil?”
Mycket riktigt så tog han reda på denna undran och lyckades med den första? traditionella bestigning av denna knappt 20 meters långa linje.
Undrar vad bultkommiten skulle säga ifall man började knacka bort bultar på leder som gick att bestiga traditionellt?
Det är väl tur för dem att inte Didier Berthod bor i Sverige, annars hade det blivit bra med liv i luckan.
Veckans galleritips : Sonnie Trotter
måndag 14 april 2008
Värsta dealen
Har ni inget bättre för er på onsdag är det verkligen inte bortkastad tid att gå och titta på Stefan Pettersons extremt lovande regidebut "Hello Hueco!". Bakom namnet döljer sig inte bara en snygg passning till projektet "Hola Burrito!" utan också dryga 40 minuter klättring från ett av världens bästa områden. Hello Hueco är en lågbudgetrulle filmad med en vanlig digitalkamera, trots detta utklassar Pettersson de senaste årens svenska klätterfilmer. Hur kan det komma sig? Jo, Petterson har helt enkelt gjort ett bra jobb med att klippa ihop filmen. Fokus ligger mest på klättring men några mellanspel är inklippta så att vi hinner hämta andan i kavalkaden av alla hårda problem. Kul är att vi får höra en och annan gammal dansgolvsrökare mellan varven.
En invändning man kan ha är ungefär samma som Jens lanserade häromveckan: Peter är alldeles för stabil. Det ser alltid sjukt lätt ut när han klättrar. Bra för honom men vi kan ibland önska att han gav lite mer till publiken.
Till sist noterar vi att den svenska produktplaceringskulturen fortfarande ligger kvar vid nittiotalets julgranstänk medan det är jänkarna som för en gångs skull får anses vara diskreta.
Foto: Le Stef.
En invändning man kan ha är ungefär samma som Jens lanserade häromveckan: Peter är alldeles för stabil. Det ser alltid sjukt lätt ut när han klättrar. Bra för honom men vi kan ibland önska att han gav lite mer till publiken.
Till sist noterar vi att den svenska produktplaceringskulturen fortfarande ligger kvar vid nittiotalets julgranstänk medan det är jänkarna som för en gångs skull får anses vara diskreta.
Foto: Le Stef.
Kulturvandring...
... i Västerås? Jo men visst fan går det så länge man har Massih som guide. Annars blir det svårt att hitta något. Det är ju inte så att man hört något från Västerås klätterklubb på sista tiden, trots att den förstnämnde tipsat dem om ett och annat område som borde få alla innehavare av en stålborste att börja trycka x antal mil.
Det senaste som tycks hända i Västerås är alla nyturer som sker vid Gryta stenarna. Men det kanske bör nämnas att i princip alla dessa linjer redan gjorts. Typ -93 av just Massih.
Här börjar vår resa efter att vi åkt från Stockholm med en lika väderoptimistisk Erik, när vi passerat Enköping så börjar denne att inse att det må faktiskt vara rätt kört.
”Fan, det borde vara torrt på vägarna nu”. Men icke. Vi fortsätter och når vårt mål som befinner sig under tunga mörka moln som till synes börjar spricka upp. Vi exploderar i sann glädjeyra när vi kollar ner på marken. ”Titta, det är torrt”.
Efter en snabb guidning av Gryta stenarna så inser vi att det bör väntas lite innan vi packar upp. In i bilen och Erik får briljera med sina geologiska kunskaper om hur moränådror bildats efter istiden samtidigt som vi trycker några ytterligare mil.
”Typ där inne borde det finns lite block”.
”Typ där inne borde det finns lite block”.
Mycket rikitgt fanns det en hel del i denna djungel av mossa. Tror inte jag varit så här slut i kroppen efter en borstningsession någonsin. Känns som att man gått 12 ronder med Floyd Mayweather.
Tyvärr så blev det inte så mycket klättrande, då alla urtoppningar var dyngsura. Och tillgängligheten till diesel var ytterst begränsad.
”Näh nu skiter vi i det här och åker till Nitty Gritty”
”Näh nu skiter vi i det här och åker till Nitty Gritty”
Nitty Gritty är en gammal pojkdröm som Erik haft vid Gryta stenarna som fick sin första bestigning förra helgen. Linjen börjar på två fruktansvärt onda crimpar som kommer att lämna ett långvarigt minne på fingrarna för den som gör ett försök. Det lär dröja till minst nästa helg innan jag ger mig på något igen.
Foto : Monica Massih
Innan hemfärden så blev det dags för dagens sista kulturella upplevelse på Önsta Pizzan. Stället som IOK bestämde sig för att stämma för att de valde att döpa en bit bröd till OS-pizzan.
Väl på plats så blev det dags för månadens matutmaning.
Efter att ha lagt en beställning på en specialpizza modell större så kändes det som att jag ändå inte riktigt skulle bli mätt.
- Kan jag få extra kebabkött på min pizza?
- Kompis, du kommer inte få i dig pizzan som den är.
Stockholmare som man är så svarar man alltid lika drygt på en sån utmaning.
”Du känner inte mig”
Tack och lov fick jag i mig allt, det blev lite tungt mot slutet men det skulle bara in.
”Hej då, tack för maten, nästa gång blir det en familjepizza.”
Dessa dryga Stockholmare.
fredag 11 april 2008
Albarracin
Foto: dem PostmanI morse fick vi ett brev från Christopher Daniel Richard Hubertus Ellis:
"Well...
It started out being cold, Dylan and Scott had been climbing with arctic conditions the week before we arrived and I guess Wulfman and I caught the last of it. Apparently Scott had cleaned up most of the forest's gems with just a handful of hardies left, but alas, his stay ended and he was forced to retire and homeward bound. Dylan "the swedish meatball" claimed fame to a number of relatively hard good looking lines, unfortunately we have no names.
Don't call me Nigger, Whitey! Dyl på en 8a i Techos. Foto: dem PostmanWorth mentioning was an impressive quick ascent of a desperate 8A in Sector Arrastradero and in Sector Techos two 7C+'s saw dylan atop their burly mantles with his tongue between his fingers. Scott, Wulfman and myself managed one of the 7C+'s which Dylan did, a fantastic sloper fight and blood bath for the forearms, 14 moves in length it rejected all quick ascents apart from Mooneys. Wulf impressed his two nervous spotters with a 7C nightmare mantle. After having slammed my face due to a spotting gone wrong incident (MadRock imprint still visible) his triceps were out and yet another mantle was crushed! Albarracin is a great alternative to fontainebleau, it's situated in beautiful forest surroundings and the climbing is brilliant. Unfortunately several sectors are closed between January and August due to birds nesting , the best time to visit would be in November..."
Tack Wulfen och 8a.nu för bilderna!
torsdag 10 april 2008
Up?
Stämmer mycket väl att det har varit väldigt tyst på samtliga bloggar i cyberjymden på sistone. Möjligen har det tråkiga vädret bidragit att det inte funnits något att rapportera. Under detta stilje så pågår febrilt forum lurkande på sedervanligt maner (läs: på arbetestid) tills man hittar en och annan vettig tråd som kan vara av värde att kommentera fram till dess när man inser att personen ifråga gillar att återupprepa sig. Läs följande tråd på Bloxc.
Tycks vara enklare att förklara moderna offisde regler med delegater från de synskadades riksförbund.
Som Bruno själv skriver i det föregående inlägget, så är det inte alltid lätt att underhålla en blogg. Vill man ha dagliga uppdateringar så kan man likaväl läsa Blondinbella
Vill man ha riktigt bra grejer så kan man kolla in tidningen Up som släpps en gång om året. Den finns att köpa på följande webshop tills de fått igång sin hemsida.
Tycks vara enklare att förklara moderna offisde regler med delegater från de synskadades riksförbund.
Som Bruno själv skriver i det föregående inlägget, så är det inte alltid lätt att underhålla en blogg. Vill man ha dagliga uppdateringar så kan man likaväl läsa Blondinbella
Vill man ha riktigt bra grejer så kan man kolla in tidningen Up som släpps en gång om året. Den finns att köpa på följande webshop tills de fått igång sin hemsida.
Anonym sa...
Klent med uppdateringar senaste veckan. Trötta på det?
den 10 april 2008 16:05
Även om det är svårt att tro så har vi som skriver här jobb, sociala liv och fritid att sköta utöver klättring och att skriva här. Jag är hemskt ledsen över att vi inte har tid att underhålla dig varje dag även om det är vår högsta önskan.
Du är välkommen att komma med bidrag. Mailen hittar du på sidan. Till dess:
Håll käft och var nöjd över att vi skriver överhuvudtaget!
måndag 7 april 2008
Paddan
Fucking Viet Cong! Min mage är helt ur spel idag. Tre varv till muggen än så länge. Förvisso tre okonstlade och ärliga upplevelser men ändå...
Eftersom det klagas så mycket på tystnaden är det bäst att någon gör något åt saken.
Vi får ta på oss arbetshandskarna och ta tag i de där gamla surdegarna. Nämligen försöka skriva så objektivt och sakligt som möjligt om ett objekt. Därför kommer jag att bli ganska kortfattad. Hur är luftpaddan egentligen? Bra. Carlos har redan avhandlat ämnet så jag kommer mer fokusera på det som jag tycker att han har missat. Paddan har några dåliga sidor som inte är helt uppenbara till en början.
Fördelar:
Gigantisk - Har du bara en padda till hands är den här paddan ett mycket bra alternativ då den täcker upp ett område nästan lika stort som en 120 säng.
Smidig att transportera - Incheckningspersonal som vill ta extra betalt för sportutrustning är ett minne blott. Inga problem att få packa i bagageutrymmen heller.
Nackdelar:
Små och inte så värst bekymrande
Dåligt bärsystem i uppblåst läge för transport lite längre sträckor. Nytt bärsystem ska tydligen vara på gång.
Jobbig att tömma - inte mycket att göra åt men ska tydligen gå snabbare om man får upp båda ventilerna. Kvarstår dock att det inte bara är att vika ihop som en vanlig padda. Ett mindre bekymmer.
Meckig vid sittstarter - för tjock. Det kan bli trångt om stenen är brant och det känns inte alltid helt koscher att starta med 20 cm luft under skinkorna.
Tjockleken gör att den inte alltid vill vara med och spela med andra paddor på problem som kräver att man täcker upp lite större ytor. Det krävs helt enkelt lite mer tid och tanke för att få till en landning som duger.
Lite större
Mjuka hörn och kanter - man tenderar att landa okontrollerat om man hamnar på kanten. Jag tror inte att man riskerar att stuka något även om det är den första tanke som slår en.
Oföljsam - Se nedan.
Av nackdelarna är det i huvudsak att den är stel och oföljsam och de mjuka kanterna som stör mig mest. Att paddan är stel och oföljsam innebär att den tenderar att bli en gungbräda om underlaget är ojämt. Det gör förvisso andra paddor också men det blir lättare att justera om man har många små. Problemet går till viss del att avhjälpa om man tänker till lite och pallar upp den underifrån med någon annan padda förslagsvis. Jens menar dock att detta är en styrka: "...i en brant sluttning så lägger jag upp den på knät och så får man perfekt landning". Det är inte riktigt så jag menar. Föreställ er att ni lägger en plywoodskiva över ett slätt underlag där det sticker upp två stenar så har ni den känsla jag försöker beskriva. Inte helt optimalt med andra ord. På vissa ställen har det helt enkelt varit enklare med vanliga småpaddor som man kan justera lite hur som helst.
Till en början var jag orolig att jag skulle stuka fötterna om jag drog ner i de lite mjukare hörnen. Det tror jag inte man gör men man tenderar fara iväg om man landar på kanten. Naturligtvis avhjälps detta med bra spot men vem har inte varit med om att spottarna stått med båda tummarna i röven och pillat sig i naveln när man behöver dom som bäst? Problemet med de mjuka kanterna minskar dock när paddan är välfylld. Här ser jag gärna att de lägger lite energi för vidare produktutveckling.
Paddan i sig är snygg men detaljerna skulle behöva lite mer professionell finnish. I synnerhet de nuvarande bärsystem med alla remmar känns lite B. Paddan hade gärna kunnat ha 10 cm extra på både bredden och längden. Det skulle vara värt den extra vikten. Och angående vikten på ca 9 kg kan jag bara notera att du får mer yta per kilo än med klassiska paddor så det är ju inte så mycket att orda om.
På det stora hela är jag mycket nöjd med min nya padda. Jag vill inte gå så långt och säga att det är den bästa padda jag har prövat - det kan jag inte säga om någon padda. Den är bra helt enkelt. Däremot så tycker jag att den fyller en viktig plats i paddsortimentet. I den bästa av världar har man tillgång till två Airpads, två Mondos och en Satellite så reder man sig på de flesta problem. Om inte priset skrämmer iväg köparna så tror jag att paddan har alla möjligheter att bli en vanlig syn ute på boulderfälten.
Eftersom det klagas så mycket på tystnaden är det bäst att någon gör något åt saken.
Vi får ta på oss arbetshandskarna och ta tag i de där gamla surdegarna. Nämligen försöka skriva så objektivt och sakligt som möjligt om ett objekt. Därför kommer jag att bli ganska kortfattad. Hur är luftpaddan egentligen? Bra. Carlos har redan avhandlat ämnet så jag kommer mer fokusera på det som jag tycker att han har missat. Paddan har några dåliga sidor som inte är helt uppenbara till en början.
Fördelar:
Gigantisk - Har du bara en padda till hands är den här paddan ett mycket bra alternativ då den täcker upp ett område nästan lika stort som en 120 säng.
Smidig att transportera - Incheckningspersonal som vill ta extra betalt för sportutrustning är ett minne blott. Inga problem att få packa i bagageutrymmen heller.
Nackdelar:
Små och inte så värst bekymrande
Dåligt bärsystem i uppblåst läge för transport lite längre sträckor. Nytt bärsystem ska tydligen vara på gång.
Jobbig att tömma - inte mycket att göra åt men ska tydligen gå snabbare om man får upp båda ventilerna. Kvarstår dock att det inte bara är att vika ihop som en vanlig padda. Ett mindre bekymmer.
Meckig vid sittstarter - för tjock. Det kan bli trångt om stenen är brant och det känns inte alltid helt koscher att starta med 20 cm luft under skinkorna.
Tjockleken gör att den inte alltid vill vara med och spela med andra paddor på problem som kräver att man täcker upp lite större ytor. Det krävs helt enkelt lite mer tid och tanke för att få till en landning som duger.
Lite större
Mjuka hörn och kanter - man tenderar att landa okontrollerat om man hamnar på kanten. Jag tror inte att man riskerar att stuka något även om det är den första tanke som slår en.
Oföljsam - Se nedan.
Av nackdelarna är det i huvudsak att den är stel och oföljsam och de mjuka kanterna som stör mig mest. Att paddan är stel och oföljsam innebär att den tenderar att bli en gungbräda om underlaget är ojämt. Det gör förvisso andra paddor också men det blir lättare att justera om man har många små. Problemet går till viss del att avhjälpa om man tänker till lite och pallar upp den underifrån med någon annan padda förslagsvis. Jens menar dock att detta är en styrka: "...i en brant sluttning så lägger jag upp den på knät och så får man perfekt landning". Det är inte riktigt så jag menar. Föreställ er att ni lägger en plywoodskiva över ett slätt underlag där det sticker upp två stenar så har ni den känsla jag försöker beskriva. Inte helt optimalt med andra ord. På vissa ställen har det helt enkelt varit enklare med vanliga småpaddor som man kan justera lite hur som helst.
Till en början var jag orolig att jag skulle stuka fötterna om jag drog ner i de lite mjukare hörnen. Det tror jag inte man gör men man tenderar fara iväg om man landar på kanten. Naturligtvis avhjälps detta med bra spot men vem har inte varit med om att spottarna stått med båda tummarna i röven och pillat sig i naveln när man behöver dom som bäst? Problemet med de mjuka kanterna minskar dock när paddan är välfylld. Här ser jag gärna att de lägger lite energi för vidare produktutveckling.
Paddan i sig är snygg men detaljerna skulle behöva lite mer professionell finnish. I synnerhet de nuvarande bärsystem med alla remmar känns lite B. Paddan hade gärna kunnat ha 10 cm extra på både bredden och längden. Det skulle vara värt den extra vikten. Och angående vikten på ca 9 kg kan jag bara notera att du får mer yta per kilo än med klassiska paddor så det är ju inte så mycket att orda om.
På det stora hela är jag mycket nöjd med min nya padda. Jag vill inte gå så långt och säga att det är den bästa padda jag har prövat - det kan jag inte säga om någon padda. Den är bra helt enkelt. Däremot så tycker jag att den fyller en viktig plats i paddsortimentet. I den bästa av världar har man tillgång till två Airpads, två Mondos och en Satellite så reder man sig på de flesta problem. Om inte priset skrämmer iväg köparna så tror jag att paddan har alla möjligheter att bli en vanlig syn ute på boulderfälten.
lördag 5 april 2008
De är redan i gång.
Förhoppningen om att vara ett biologiskt unikum grumlades snabbt när min tredje bröstvårta började klia och visade sig vara säsongens första föga efterlängtade myggbett. Från och med nu går det bara utför. Det var Filan som bjöd på denna obehagliga överaskning och mycket av helgens klättring. Filan är kanske inte så värst stort men bjuder på några problem av hyfsad kvalitet. Höjdpunkter är Crells gamla Wasabi 7b+, som numer har fem olika beta på cruxsekvensen, och det nya problemet Cykel på köpet typ 7a med varianten Dogges Deal 7b+. Dogges Deal startar som Wasabi men fortsätter in i Cykel på köpet.
---
Med tanke på hur många värderingar man kan proppa in i enkätfrågor är det inte så konstigt att våra politiska partier alltid tvistar om formuleringar inför folkomröstningar. Jonas Paulsson ger oss ett skolexemplet på hur man göra. Vi tar en titt på följande alternativ till frågan om när det är okej att använda bult:
1. Aldrig
2. När det inte går att säkra med naturliga säkringar.
3. När man vill göra en led lättillgänglig för så många som möjligt.
Det tredje alternativet är ett fullkomligt nonsensalternativ med en fånig formulering. Ska man göra en bra enkät måste man ställa rätt frågor från början. I skrivandes stund har nästan 40 procent lagt sin röst på det tredje alternativet. Varför? För det är ju rätt svar! När bör man använda bult? Då man vill gör en led lättillgänglig för så många som möjligt. Naturligtvis! Tycker jag att det ska bultas för det? Näee det beror ju på om det går att lägga några vettiga placeringar, men om man nu vill göra leden leden så lättillgänglig som möjlig så borde den nog bultas.
För att stanna ett tag i Jonas domäner så stötte även vi på den här mannen. Tyvärr verkade han mer intresserad av pinnbröd och grillkorv än att rycka ner de bultar som han hängt upp slingor i. Pinnbröd! Det var inte i går det. Även om vi log mot honom då var vi innerts inne avundsjuka.
Ful men fungerande beta på Wasabi. Foto: Sydde och Bäckis.
Bäckis fick äntligen till superproblemet Buttman vid Kraftstenen, vilket var hennes andra bestigning av problemet men den första hade diskvalificerats av någon obskyr otillåten hälkroksplacering. Sydde levererade som vanligt med både Wasabi och Moonlander
Vi glömde helt och hållet att notera att problemnamnet Moonlander har förvandlats från riktigt dirty till ett extremt boyscoutigt namn i den nya namnkontexten.---
Med tanke på hur många värderingar man kan proppa in i enkätfrågor är det inte så konstigt att våra politiska partier alltid tvistar om formuleringar inför folkomröstningar. Jonas Paulsson ger oss ett skolexemplet på hur man göra. Vi tar en titt på följande alternativ till frågan om när det är okej att använda bult:
1. Aldrig
2. När det inte går att säkra med naturliga säkringar.
3. När man vill göra en led lättillgänglig för så många som möjligt.
Det tredje alternativet är ett fullkomligt nonsensalternativ med en fånig formulering. Ska man göra en bra enkät måste man ställa rätt frågor från början. I skrivandes stund har nästan 40 procent lagt sin röst på det tredje alternativet. Varför? För det är ju rätt svar! När bör man använda bult? Då man vill gör en led lättillgänglig för så många som möjligt. Naturligtvis! Tycker jag att det ska bultas för det? Näee det beror ju på om det går att lägga några vettiga placeringar, men om man nu vill göra leden leden så lättillgänglig som möjlig så borde den nog bultas.
För att stanna ett tag i Jonas domäner så stötte även vi på den här mannen. Tyvärr verkade han mer intresserad av pinnbröd och grillkorv än att rycka ner de bultar som han hängt upp slingor i. Pinnbröd! Det var inte i går det. Även om vi log mot honom då var vi innerts inne avundsjuka.
fredag 4 april 2008
Poängnytt
Bosma vill inte vara sämre än Pettersson och har också inlett ett flackande klätterliv bland de små skären i Stockholms disparata boulderarkipelag. Ena stunden är det nerdekade soptippar i Nockeby och Farsta och andra stunden är det sumpmarker på Ingarö. Bosmannen är också ganska aktiv på sin egen blog , där ni alltså kan följa hans framfart. Två nya 8a ute i NKB2 varav den ena är en utstegsvariant till Moonlander. Film på både Armstrong och Stillhetens hav inne på bloggen. Ytterligare en variant i varianternas paradis Farsta har också naglats upp. Klättra Street Knowledge 7c+ men toppa ur Desire for dead meat. Samma grad som Street... ja man får väl anta att det bara är just pour le fun som frassarna skulle säga eller kan man claima 950*2 pinnar för båda? I sådana fall är ju det fina att sittstarten ännu inte är gjord så då blir det ytterligare två problem att lägga på högen och sen, ja varför inte, starta som Bang that eller hela vägen borta vid sittstarten till Ling. For full value liksom. Förresten finns det något område som har fler traverser än Farsta strand? Förresten*2 vad är skillnaden mellan Ling och Divide e impera?
---
Klätterslackers topplistan:
1. le
2. Stef
3. John P (inte för att det blir så mycket klättring just nu men ibland har man rätt att leva på ett enormt bagage av gamla meriter)
Vi har ett antal bubblare i Bosma, Nybergpossen, P&P och Orhems-Christer men de lider av en del försvårande omständigheter, tex familj och arbete, vilket gör att de inte riktigt när ända upp.
Vad ska man göra, vad ska man ta sig till? Vädret, denna lömskefulla ryggradslösa varelse, har inte gjort annat än att ställa till med jävulskaper för oss hederliga arbetstagare denna vårvinter. Om du inte ser tillbaka på årets påsk med en mörkare blick än vissa ser tillbaka på sin uppsalatid så lider du av svårartad förnekelse och förträngning. Mönstret är likadant nu; strålande förhållanden under veckorna och rejält jävla hundväder under helgen. Sydde kläckte idén att man kanske skulle byta karriär för att få lite mer flexibla arbetstider och just drugdealer eller pusher var hans förslag. Och visst låter det bra, det är ett spännande och fritt yrke där ingen dag är den andra lik och du kan säkert styra över när du ska arbeta. Svårt att se några baksidor med yrket heller när man tänker efter lite...
---
Kjugeiterna jobbar ihärdigt med att marknadsföra Kjuge som Skandinaviens bästa boulderområde. Detta i sig är ganska kontroversiellt då det finns områden i Norge som tydligen är helt fantastiska om man får tro vad folk säger. Men återigen eftersom vi alla älskar allra mest att klättra i bokskog så spelar det ju inte så stor roll vad baggarna än har att komma med. Vad jag vet växer det inte en bok i Norge, och då kan det lika gärna få vara. Men, åter till ämnet, accessen är som bekant en fråga som skulle kunna komma på tapeten i Kjuge eftersom området nyttjas av andra än klättrare. Det finns en risk att Tyskarna får upp ögonen för området. Tyskar finns en masse och tyskar gillar att resa en masse. Det finns en jättelik klätterpopulation och det finns bokförlag som publicerar tyska förare på områden utomlands. Detta har skett med exempelvis området Tinos i Grekland så varför skulle det inte kunna ske i det älgexotiska Sverige. Tänk er: hundratusen tyska klättrare över gränsen.
---
Klätterslackers topplistan:
1. le
2. Stef
3. John P (inte för att det blir så mycket klättring just nu men ibland har man rätt att leva på ett enormt bagage av gamla meriter)
Vi har ett antal bubblare i Bosma, Nybergpossen, P&P och Orhems-Christer men de lider av en del försvårande omständigheter, tex familj och arbete, vilket gör att de inte riktigt när ända upp.
Vad ska man göra, vad ska man ta sig till? Vädret, denna lömskefulla ryggradslösa varelse, har inte gjort annat än att ställa till med jävulskaper för oss hederliga arbetstagare denna vårvinter. Om du inte ser tillbaka på årets påsk med en mörkare blick än vissa ser tillbaka på sin uppsalatid så lider du av svårartad förnekelse och förträngning. Mönstret är likadant nu; strålande förhållanden under veckorna och rejält jävla hundväder under helgen. Sydde kläckte idén att man kanske skulle byta karriär för att få lite mer flexibla arbetstider och just drugdealer eller pusher var hans förslag. Och visst låter det bra, det är ett spännande och fritt yrke där ingen dag är den andra lik och du kan säkert styra över när du ska arbeta. Svårt att se några baksidor med yrket heller när man tänker efter lite...
---
Kjugeiterna jobbar ihärdigt med att marknadsföra Kjuge som Skandinaviens bästa boulderområde. Detta i sig är ganska kontroversiellt då det finns områden i Norge som tydligen är helt fantastiska om man får tro vad folk säger. Men återigen eftersom vi alla älskar allra mest att klättra i bokskog så spelar det ju inte så stor roll vad baggarna än har att komma med. Vad jag vet växer det inte en bok i Norge, och då kan det lika gärna få vara. Men, åter till ämnet, accessen är som bekant en fråga som skulle kunna komma på tapeten i Kjuge eftersom området nyttjas av andra än klättrare. Det finns en risk att Tyskarna får upp ögonen för området. Tyskar finns en masse och tyskar gillar att resa en masse. Det finns en jättelik klätterpopulation och det finns bokförlag som publicerar tyska förare på områden utomlands. Detta har skett med exempelvis området Tinos i Grekland så varför skulle det inte kunna ske i det älgexotiska Sverige. Tänk er: hundratusen tyska klättrare över gränsen.
onsdag 2 april 2008
Uno
Det klättrades idogt i helgen och det var de vanliga namnen som levererade medan vi andra mest stod på ändan. Le Stef, som inte gör annat än att hänga ute nuförtiden, satte upp den blivande klassikern Harlem II i Högdalen och passade även på att göra en sällsynt repetition av Uno-X i Ågesta. Uno-X sattes upp redan på forntiden av en då ung Fredrik Malmros. Troligtvis har Uno-X aldrig repeterats med orginalbetan vilken kräver ett extraordinärt nyp i fingertopparna. Alla senare repetitörer har varit tre dec längre än Fredde och helt sonika sträckt sig förbi alla dåliga grepp. Inte för att det blir en sinekur för det eftersom man får jävligt svårt att röra sig när man ligger utsmetad som en överkörd grävling mot väggen. Fredrik Sydstrands största bidrag till klättersverige den här helgen var The Turd 6c+ just höger om Total Havoc ute i Åkers, hans näst största bidrag var en enkel repetition av åkersklassikern Wild Thing 7c. Om jag skulle utse en åkerskanon så har vi Wild Thing 7c, Borderline 7c+, Bleau Vibrations 7a och Gods of the old world 7a+. Dessa problem skulle inte skämmas för sig någonstans i Sverige.
I söndags var Skevik ett riktigt vårparadis. Sol varmt och en hel drös med bouldrare på den branta högra väggen. Ett gäng repklättrare befann sig huttrandes inne i själva Skeviksgrottan och därifrån hörde vi ibland långa harranger av runda ord. Nu när Sur-Fredde åldrats och nästan tyglat humöret så har vi troligtvis en värdig efterträdare som folkbildare i fula ord i Mr Holm. Bouldringen i Skevik lever ett litet eget liv. Ingen vet riktigt vad som går där ute förutom just Verve som är ganska uppenbar. Gissningsvis går det en 7a+-7b fem meter till höger och en 7a, vilken är sittstarten till Böhlstark. Till höger om Verve ska det gå en 7b. Därefter är det höljt i dunkel. Flodin ska ha satt upp ett problem och Luhren har gjort några problem vid en mono. Väggen har potential för ytterligare problem i det övre registret. Troligtvis sitter Norrlands-Peter i skrivandes stund nedanför ett av dom.
Uppdatering:
Vi glömde helt bort att der Metzger Crell och Wulf är i Albarracin. Den senare lär ha rövjuckat sig upp för en riktigt hög 7c+ mantel.
I söndags var Skevik ett riktigt vårparadis. Sol varmt och en hel drös med bouldrare på den branta högra väggen. Ett gäng repklättrare befann sig huttrandes inne i själva Skeviksgrottan och därifrån hörde vi ibland långa harranger av runda ord. Nu när Sur-Fredde åldrats och nästan tyglat humöret så har vi troligtvis en värdig efterträdare som folkbildare i fula ord i Mr Holm. Bouldringen i Skevik lever ett litet eget liv. Ingen vet riktigt vad som går där ute förutom just Verve som är ganska uppenbar. Gissningsvis går det en 7a+-7b fem meter till höger och en 7a, vilken är sittstarten till Böhlstark. Till höger om Verve ska det gå en 7b. Därefter är det höljt i dunkel. Flodin ska ha satt upp ett problem och Luhren har gjort några problem vid en mono. Väggen har potential för ytterligare problem i det övre registret. Troligtvis sitter Norrlands-Peter i skrivandes stund nedanför ett av dom.
Uppdatering:
Vi glömde helt bort att der Metzger Crell och Wulf är i Albarracin. Den senare lär ha rövjuckat sig upp för en riktigt hög 7c+ mantel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)