The New KV Pinchboard

Fick ett mms igår av Trevor på Verket som inte tycks sitta still i upprustningen av sitt bygge.
Snabbt kom minnena tillbaka till tiden då jag och Brizzo hade battle på Karbin om vem som kunde gör flest moves på pinchcampusen. Tror vi kom lika med 5 eller 6 moves.

Det intressanta i detta var utvecklingen av min pinchförmåga. När det hela började kunde jag inte ens hålla i skiten, ännu mindre lätta från marken. Som vanligt kände man sig svag och dålig.

På den tiden så var det väldigt mycket snack om korta, mellan och långsiktiga mål. Tyvärr så hamnar oftast graderna i fokuset. Allt kändes helt plötsligt väldigt monotont. Motivationsbristen närmar sig med storsteg när man nöter på samma saker, i hopp om att lyckas med ett av målen.
Men visst skulle det gå att variera sig lite...

”Ali, du behöver inte träna mer, du behöver bara klättra mer, etc etc”. Fine, jag köpte argumentena som kom som en oönskad förkylning. Men det fanns självklart en poäng i kontentan ”träna mindre, klättra mer”.

Dock så anser jag att varierande träning/klättring kan var en motivationshöjare. Man ger sig i kast på något nytt. Utvecklar en styrka eller teknik som senare kan appliceras på en linje med en viss karaktär.

Som i sin tur kan delas upp i korta, mellan och långsiktiga mål. Ingen hemlighet att jag tidigare snöat in på grippers och pockets. För Tompa och grabbarna på ClimbingPics kan jag avslöja att min RB på 210 sitter snart.

Utvecklingen av pinchstyrkan visade sig komma väldigt snabbt. Fick detta förklarat av någon av de många läkarstuderande som huserade på Karbin en gång i tiden. Något om fler och större musklegrupper som inte tenderar att leda till ledskador som vid exempelvis crimpar, vid extensivt tränande.

En positiv effekt av pinchträningen var att sloperstyrkan även förbättrades utan skadeframkallande dead hangs.

Säg som krabban. I pinch!