Liten rundresa

En liten rundtur på på den västra sidan av landet avrundade sommarledigheten för den här gången. Den numera traditionella turen Stockholm-Torekov-Brastad brukar av hävd inte bjuda på så värst mycket klättring. Klättringen i nordvästra Skåne lockar inte särskilt, i synnerhet när kvicksilvret ligger och guppar på trettiostrecket. Visst låg det en viss lockelse att ge sig i kast med Det rosa bandet på Kullen. Men det får bli en annan gång eller aldrig.

Torekov är ett märkligt litet samhälle. Som alla andra sommarorter är det helt dött på vintrarna och proppfullt om sommarn. Men det är det som särskiljer Torekov från andra orter. Torekov fylls på sommaren av fd Stekare från Stockholm som har skaffat familj och inte kan steka i Båstad, Visby eller Troppan som de gjorde på det glada åttiotalet eftersom det inte riktigt är förenligt med familjelivet. Naturligtvis anammar man också några av traktens pittoreska seder. Som exempelvis att ta sig ner till badbryggorna i morgonrock och ta sig ett dopp. Inget konstigt med det. Bruket av morgonrock har dock utvecklats tagit sig en del lustiga uttryck. Många tar inte av sig morgonrocken förrän vid lunchtid. Vid ett besök på Tempo vid elvatiden förra tisdagen räknade jag till inte mindre än fyra personer som lunkade omkring iklädda morgonrock i affären och på vägen tillbaka såg jag ytterligare tre morgonrockar som gick ärenden på torget.

Föreställ er att ni mött fyra pers i morgonrock på eran lokala affär. Vilken av följande tre associationer skulle ni då få: Gökboet, The Dude eller Heffner? Tokigt är det i alla fall och efter några dagar brukar vi få nog av prozacstämningen som råder och beger oss av norrut.

El Perro Viejo flexar.

Efter en liten omväg till Anna och Carlos i Alingsås landade vi hos Perro Viejo och Katte i Brastad. Kul att Alvaro verkar ha fått en nytändning vad gäller klättringen. Både på Vetteberget och i Fiskebäcksvik visade han att formen är gryende. Som grädde på moset har han ett och annat kvalitetsproblem runt knuten. Balladen om Hasse hör faktiskt till de skojigare svaproblem som jag klättrat. Varianten utan areten gick jag bet ca 40 gånger utan lycka, suveränt smearproblem som kommer landa på >7a svagrad.

Skojigt och kroppstungt problem som är gynnsamt mot personer med sällsynt god teknik...

Vetteberget har marknadsfört hårt på dottersiten som Sveriges största bouldergrotta. Speleologen inom mig blev lite besviken och Bäckis konstaterade kort att Orminge troligtvis var Sveriges näst största bouldergrotta. Nåväl, vi ska väl inte fastna vid detaljer. "Grottan" bjuder på några riktigt fina problem med Hummern som absoluta höjdpunkt. Tyvärr ger stenkvaliteten svåra Nåsten-flashbacks - löst, smuligt och i grövsta laget för att man på allvar ska planera in "grottan" på en resa. Efter bara en liten stund är fingrarna köttfärs och synd är väl det eftersom det stenkvaliteten till trots är riktigt grymma problem. Trots det lilla abret med vass sten är vi ändå supernöjda över att ha besökt denna lilla oas av brant sten i slaböknen Bohuslän. Kanske hade en Dag eller två kunnat göra underverk med grottan.

Tack för lånet av paddan!

Hos Carlos och Anna hittade jag en våg och vägde mig för första gången på något år. Till min förskräckelse passerade nålen åttio med god marginal. På Vetteberget dagen efter ville jag inte vara sämre än Bosma och gav mig på ett flashförsök på den långa traversen Sjöpungen. Efter någon meter small det till och förvånad satt jag åter på backen. Efter att inspekterat listen flög Alis berömda "Jag är nu oficiellt fet" genom mitt huvud. Så illa är det nog inte, det gäller bara att acceptera mentalt att man nu är en åttiotalist.

Jag är nu officiellt fet.

Fiskebäcksvik var som Västkusten är mest när det bjuder upp till dans. Väggar, väggar och åter väggar. Några fina väggproblem men göder knappast den som drömmer om lite brantare klättring. Generellt kan sägas att det ofta handar om sträckningar mellan tvärsprickor vilket ibland också genererar absurda moves som svadynos - med risk för att bränna nässkinnet. Stenkvaliteten är dock bästa möjliga när det gäller Bohuslän med finkornig vattenpolerad granit. Skönt och avkopplande i kustnära miljö för den som vill slipa på balans och tåteknik. Har man tur så kan man också få lite trevligt sällskap då detta är en spot som regelbundet lockar locals.

Klassiskt tungmove...


Sydde demonstrerar exakt mycket muskler det krävs för att mantla. Typisk västkustsk uttoppning.