TPB feat GC

Cosmo kommer med en liten dogmajulhälsning Gypsy trailer park crews irrfärder i Rocklands. Det gick ju bra till slut, även om de överträffad alla våra förväntningar på klavertramp. Det var lite "första gången utan föräldrar på charter "Wooohooo, inget ansvar"" över det hela. Men allt löste sig på ett imponerande sätt. Hatten av! Ett minne för livet för alla inblandade, också för oss old-farts som fick den stora äran att vara med på ett hörn.

Bier Is Goed Vir Di Siel from Jocke Berglund on Vimeo.

Arkivet

Vi grävde djupt i Crells fotoböcker och fick oss en inblick i både det tasmanska tonårslivet på strandnära granitboulders och hur bouldering såg ut i kraschmattans ungdom. Det var enklare förr.

och så lite film

För er som inte redan har sett den Stekarns kortfilm från Tessin:

Swiss mix from stefan eklund on Vimeo.

Men kvällens största underhållning bjuds vi på av ett gäng farbröder i Font:

Medan några ägnar sig åt juridiska spörsmål har andra ägnat sig åt ze bloc, på sant.
Men först, låt oss leka en lek som våra vänner i väst aldrig riktigt verkar få nog av: gissa problemet-leken. Innan vi helt gör oss i brallan, är det nog bra att poängtera, att vi inte har tänkt ta upp facklan, och konstaterar att vi snarare gör en liten undersökning.

Vilket är problemet på bilden och varför?

Import scorecard

Nu är det officiellt.

27 Crags nya import verktyg är live.
Det har tydligen varit en spännande historia för de inblandade parterna.

Så för dem som vill flytta på sitt logbook/scorecard från en hemsida till en annan behöver inte längre knacka in allt manuellt.

Detta är väl den främsta anledningen att det inte gjorts tidigare. Människan är ju lat av naturen.

Alltså.

Logga in på 27crags.com

Klicka på 'Ticks' > Import your ascents from another scorecard or logbook website

Följ sedan instruktionerna.

Happy Happy Joy Joy!

Any day now...

Ni som vet. Vet.

Ni andra får vänta och trycka på F5.

December

Må denna säsong aldrig ta slut. December har just börjat och den sent gångna höstsäsongen är i sitt absoluta esse. Hur fantastiskt är inte det? Vissa år har jag nästan gått och längtat efter att sätta igång inomhussäsongen. Lite på grund av mörker, lite på grund av kyla och framförallt mycket på grund av kyla. Och så ledan. Ledsamheten över att åka till samma stenar och samma projekt helg efter helg. I år är det inte så. Nya och väldigt väldigt fina stenar har dykt upp lite här och var och nu vill jag verkligen inte gå in.

Apropå nytt så har dalmasarna gjort ett fantastiskt arbete med att regga boulderområden på 27crags.

Ljugarn, Jumkil, Björnö eller Nacka någon?



Btw, kul att Booty call i Chironico har fått ett ansikte. Precis som vi länge har anat.

Jain Kim

Det var en gång en liten liten gumma
som hade en liten liten stuga

Och ett litet litet bord
och en liten liten stol
och en liten liten pall
och en liten liten stäva

Och en liten liten kropp

Framgångarna lär inte stiga henne över huvudet.

2011, vad gjorde du?

Big trouble in little Switzerland

Senaste nytt! Bruno bloggar från hans Upplands slätts resa. "Jumkil is a touristic city, yet small with upplandese standards. But it has all the comfort of a tourist area and this is the biggest difference between Jumkil and Focksta.


På bilden av Katrin spottar han Sydde på Långe Jan. "Trying to rest after the first crux, getting ready for the second."


November har varit osedvanligt givmild när det gäller klätterbara förhållanden. Normalt brukar allt ligga insvept i en grå fuktmassa som inte ens en skärbrännare rår på. I lördags låg dimman tät men förhållandena var ändå klart godkända. Hade inte något förlupet traktorskrammel från den närbelägna bondgården letat sig bort till oss hade känslan av tidlöshet varit total i den oföränderliga vitgråa massan. Allt annat stod still.


Little Switzerland - problemet med alla undertitlar.

RIP Bloxc

Bloxc tycks ha gått i graven. Admin får vi inte tag på. Men då karln är två barnsförälder och en arbetsnarkoman, så förstår man att det här med prioriteringar är något man behöver fokusera på. Så gott det går.

Allas våran Christer gillar forum. Än fyller det en funktion som Facebook inte har.
Därför har han nyligen startat det nya forumet - Bouldering Svea.

För att det behövs helt enkelt. Än är inte alla med ett par friktionsskor BFF på FB.
Och vägen dit är lång. Annan story för bransch intresserade. Ska beskona er från diskussionen här.

Välkomna till Bouldering Svea! Ett forum för alla!

Jimmy

"If you don't do this problem now, you're shit"



"Jimmy, you ain't shit after all!"


Foto: Katrin Svensson

Le movie

En god vän ville att vi skulle pusha lite för hans kommande film. Och vad kan vi säga? Medan vi putsar på Olberget le Movie med 5.10 Les Gents och les Dames sitter det en man i ett hörn av ett land och filar på ett mästerverk...

Stay tuned...

Måndag

Ser man på! Det blev måndag. Hur kunde det gå så här? Igår var jag ledig och klättrade. Idag sitter jag på en stol, framför en dator och gör något som jag rankar ganska långt under klättring, för att inte tala om att vara ledig.

Jag vill inte tro att jag är unik. Kanske finns du, du som är som jag, där ute. Och är det så, att du finns, då har jag den rätta fixen för dig. Smaka på fyra minuter Uppsala med gästspel av Robban och Åkers, smaka på Danny och Henrik och framförallt, smaka på Steklund:

Got my back? from stefan eklund on Vimeo.

Samtidigt,

i en annan del av Mörby börjar det nya nord ta form.


Brant, dynamiskt och hårt.

Nytt

Carl-Fredriks och Jennys tur till Västerås förra helgen gav inspiration. Nya områden är alltid kul, i synnerhet som klätterlivet i innerstan börjar kännas lika spännande som en skolmatsalsmeny. Må: Makaronilåda, Ti: Bräckt falukorv m. mos, On: Blomkålsgratäng m ris, To: Frolic, Fr: Fiskbullar i hummersås. Man börjar tröttna på drillen men vi får energi att söka och utveckla nytt.

Sydde på True lies. F: Steklund

Det tog oss till Hälsingland häromveckan, Mörby i onsdags, Västerås i lördags och Åkers i söndags. Dessutom låg Mörby som en hamburgare mellan två pass på Karbin. Ganska bra vecka, eller hur? Steklund är i sällsynt god form och klättrande med imponerande kontroll igenom True lies 8a i Svanå. Problemet är startar lågt, ett uns högre än sittstart, på två bra grepp.

F. Liljefelt. Stekarn har också varit ute och högbollat i Åkers. Jag kommer inte riktigt ihåg namnet men det är i stil med I just wanna get high, We wanna get higher, Squirrels getting higher eller Two squirrels one cup. Den heter "We can get high". Ser mycket fin men inget för den nervsvage.

Igår borstade vi och satte upp ett nytt problem på långa väggen. Eftersom det uppenbarligen är en skakig och exalterad Bubbles med objektivstabilisatorn på vid kameran och Ricky som klättrar måste vi sluta oss till att det är Cory och Trevor vid padsen.



Edit: Höll helt på att glömma Robbans fina bestigningar av Ötzi och Wild thing samt Flammans och Dannys dito av den senare. Danny lyckades tidigare i veckan knipa en mycket sällsynt repetition av Borderline.

Kalsongtricket

Annorstädes

Mycket vill ha mer så vi passade på att ta en sväng i trakterna för att kolla upp ett annat område (Steklund vid kameran):





Railbreakstenen bjuder på ett par tre riktigt feta 45-gradiga linjer.



Steklunds mästerbeta gjorde susen. Till och med Woijchec fick kapitulera och lägga upp hälen.

Klassiskt grottöverhäng med fräcka moves och sköna positioner - om du hinner uppfatta dem...

OGIBM

I söndags hölls den årliga Olberget Grand International Boulder Meet med massor av nationella och internationella celebriteter. Olberget håller så smått på att utvecklas till ett hard core mecka för boulderkonnässören. Därmed inte sagt att det inte finns något för den som är inne på soft core. Det nedre fältet som sträcker sig mellan stora vägen och själva berget bjuder på stora block, högkvalitativa lätta moderater och en föredömlig koncentration. Men också många hårdare:


Patrick på en krimpig historia

Stekarn på Brio Labyrint

Mörby

Har det någonsin funnits en anledning att bege sig till Täby i klätterärenden? Har man någonsin haft någon anledning att bege sig till Täby förutom i familjeangelägentheter? Tveksamt. Det har i alla fall varit ont om klättring och att ta sig ut dit är svårare än att ta sig förbi Tranebergsbron i rusningstid.
Men... kanske finns det en anledning trots allt.

Foto Steklund

The Hassler

Ständigt denne Hasse...

Verkligheten överträffar sig själv.

Ampere

I söndags drog Karl Fredrik Sydstrand till Jumkil och klättrade Ampere. Och i vanlig ordning gjorde Sveriges svar på Jimmy Webb en liten dos för att vi klätternarkomaner ska uthärda en lång och regnig måndag på DDR.

Ampere from Fredrik Sydstrand on Vimeo.

Boulderorientering

Det finns sporter som anses vara lite coola, åtminstone av dess utövare, och sporter som inte anses vara coola. Quidditch får nog räknas till den senare kategorin. Tillsammans med innebandy och casting hamnar quidditch på den absoluta bottennivån. Casting och quidditch kanske till och med är snäppet över innnebandy eftersom de förra i alla fall är garanterade islossare när man avhandlat hälsotillstånd och väder.

I söndags introducerades den nya sporten boulderorientering av ett gäng våghalsiga uppsalaklättrare. Jämför man med andra galna kombos som nordisk kombination och modern femkamp så förefaller den nya aktiviteten ganska vettig. Så värst galen kanske den inte heller är med tanke på hur många kartor jag har sprungit runt med på jakt efter block. Hur boulderorientering kommer att mötas av stans hipsters är ännu för tidigt att säga. Med åtanke att den ständigt avantgardistiske Tväråna är hela projektets andliga fader och det ornitologiska nyintresset på söderön, vilket vittnar om starka nynaturromantiska trender, borde sporten få ett snabbt uppsving.



...

Uppenbarligen har intresset för UKC och Bjoern-Paul svalnat borta på aktiebolaget, åtminstone för tillfället. Istället riktas det gudomliga raseriet mot andra sidan kanalen, mot Frankrike och Kairn. Kampanjen innehåller ett antal gamla välbeprövade element, men också ett nytt:

Ett relativt okänt rykte har medvetet underblåsts och tagit gigantiska proportioner

En dåligt konstuerad poll

Upprepade anklagelser och ”debate-artiklar” mot en annan site och företrädare för denna

Allt inlindat med dövörsmetodik och skygglappar

Klass.

I brist på annat tar vi en titt på ett par killar som spelar P4 Värmland ett spratt.

Bristen på annat beror främst på att vår gamla laptop har dött och allt skönt material från Sydafrika ligger oåtkomligt på en extern hårddisk. Jag misstänker att det är grafikkortet som kastat in handduken men jag vet inte om det är värt att undersöka den saken närmare i jämförelse med vad nytt kostar.

re:Västervik

Också vi hoppade på tåget till Västervik och fyllde bilen med Bulten Woijchec och Påhlman. Vi var och tittade på Fallataket som blött där det inte var fuktigt och synnerligen överbefolkat. Folket var mest bara trevligt men fukten var väl mer sådär. Det hindrade inte de lite mer lyckligt lottade bland oss att visa ungefär var skåpet ska stå. Efter att ha stött sig trötta på David och Goliath, några med viss framgång, klev Daniel Woods gjorde den som uppvärmning.


Utöver klättring prövade Woijchec och Påhlman på två andra lokal specialiteter från Västervik: Rockabilly-festival, ankarstock och åka raggarbil. Som vanligt när man är i Västervik blir fyllorna episka. Den blåa containern nere i hamnen som annars fungerat som ett adekvat och välbeprövat ställe att sova bakom var dock försvunnen. Och ingen vaknade nygaddad upp i Gunnebo. Alla kom hem tryggt och säkert. Vilken besvikelse. Låt oss liva upp några gamla minnen. (John: 2007)


Aaaaaah vilka guns du har Sydde. Större får man leta efter söder om Dalälven.

Reppremiär

Reppremiär på det kontroversiella Finnsvedsberget. Kan inte annat än instämma att det är märkligt att styva Finnsvedsberget har fått rykte om sig att vara soft. Syddes och Scotts senaste tillskott Snatch eller Finger of Fury (up a Swedes a..) eller vad den nu heter är nog en kandidat till Stockholms största påse sand.

Som Erik skriver plockade vi med oss ett par 5.10 Anasazi Verde hem. Björn Borg-kallingarna fick Jerk ta hand. Huruvida Jerk drog nitlotten i sammanhanget är inte givet. Skorna luktar gammal sardinburk. Vad kalsongerna luktar kanske Jerk kan svara på. Men är det någon gick hem igår frenchstyle utan ett par ceasardressing-stinkande skor är det bara att dra iväg ett mail så ordnar vi upp saken.

Time out

Ryktet om vår död ska vi inte underskatta men samtidigt in bry sig allt för mycket över. Klättervärlden är fortfarande full av lustiga människor och händelser. Och så händer vi att vi är ute och klättrar. I somras var vi ute nästan en månad i sträck. På tok för lite. Men så är det, hur mycket vi än klättrar så är det just lite för lite. Suget är lite större för varje gång man har varit iväg.



Katrin håller i kameran medan Jimmy gör ett desperat försök att rädda en kille i panik. Kylskåpet Time out är ett av de bättre problemen i Rocklands.

Hynnö

Efter en månad i Sydafrika har jag nästan glömt att vi en vända i Bohuslän. Jag hade föreställt mig att det gamla projektet vid Hynnöbukten inte skulle vara så bitigt nu när jag hade lite mer sällskap och paddor av modernt snitt. Så var det inte. Lägre temperaturer och/eller starkare klättrare krävs för detta stiliga problem.

SA Update

Kort om vad som händer nere i Clanwilliam.

Gypsy crew (Karbin kids 2.0) har inte haft det lätt. Listan med mindre tacksamma händelser börjar snart närma sig bibliska mått. Det varma vädret har bidragit till close encounters med lokala kräldjur, solstinta våldsmän, pulshöjande bilresor. Och när kylande vindar sveper in i Boskloof så drar de med sig hustak. Obehaglig syn. Ingen kom till skada som tur var.

Mer om detta senare.

Det har klättrats en del oxå. Jocke tickar på bra. För 2 dagar sedan så var antalet 8A eller hårdare upp i 15+. Däribland Black Shadow, Black Velvet, In between Dreams, etc.

Almqvist går det också bra för. Black Shadow och Witness the Sickness är 2 av den finare linjerna från hans ticklist.

Även Brunos form är bra. Pendragon och Gliding through waves like dophins, kan karln numera kryssa av från listan.

För min egna del så tog det ett tag för kroppen att hitta formen efter ett numera slentriant rutin uppehåll från blocken. Efter lite om och men så lyckades kroppen vakna till liv och ta sig upp för Kings of convenience.

Foto: Jimmy Karlsson

Vädret i Clanwilliam...

...har varit ungefär som våra senaste dagar. Steklund har skickat en ny statusrapport om lite av vad de klättrat och det imponerar. Tänk att alla timmar i Pete's gamla Love shack på Karbin äntligen börjar ge utdelning!

Och så ska man inte glömma att man behöver tillstånd för att klättra i de olika områdena:

"För övrigt kan jag meddela att de verkar ha blivit hårdare på permits när det gäller områdena i passet (roadside till campground). Vi hade en liten run-in med en revolverbeväpnad man från turistkontoret som så att säga inte var helt nöjd när det visade sig att vi inte hade köpt permits. De ska tydligen börja köra round-ups i de olika områdena och de klättrare som inte har permits kommer att, och jag citerar, "- go straight to jail". Han verkade rätt allvarlig så jag kommer iaf att skaffa day permits från nu..."

Nu när jag tänker efter träffade vi också på ett par parkvakter som avkrävde oss betalning up front. Tänk vad man kan förtränga obehagliga upplevelser. Hursom kids och alla ni andra som ska dit, se till att ha era papper i ordning. Turistkontoret ligger i Citrusdal..

Samtidigt i Clanwilliam...

...sitter Steklund och filar på huden.

Allt vi hört från det svenska quadrumviratet på de meat Pakhuis var ett mess som trillade in förra helgen. Vårens form verkar hålla i sig. Stekund och Flamman har gjort ärkeklassikern Nutsa, sittstarten till den ännu finare Sunset arete. Henke, som upplever en andra ungdom, var tydligen inte heller så långt ifrån gjorde den också. Sist men inte minst passade även Steklund på att göra Steffos drömgryt Pendragon. Problemet som har allt man kan önska sig av ett gryt: krystat låg start, desperata moves med dabskräck och urtoppning i navelhöjd. Nej, det där är inte helt sant. Problemet är ganska coolt och i samma kaliber som Soucoup-blocket i Chironico.

Old fashioned

För ett en tid sedan började jag på ett inlägg som jag inte hann med att avsluta. Och det är fortfarande oavslutat, men ett inlägg om anekdotisk bevisföring på Ekonomistas fick mig att leta reda på utkastet. Som ni ser vet jag varken vart jag vill komma eller vilken färdriktning jag har. Jag gissar dock på att jag försöker greppa lite om vårt växande behov av nostalgi. Kanske är det dit vi sjuttiotalister, men även åttiotalister, håller på att trilla. Kommer våra generationer i ett retrospektiv ses som den nostalgiska? Ett gäng sentimentala åldringar som sörplar sitt bryggkaffe ur ett par lindbergkoppar?

Har du någon gång varit gäst på K2 så har du säkert noterat antalet så kallade fixed gear som står där utanför. Det är konstant en sådan mängd fixed gears att vi misstänker att de är en del av gymmets rekvisita, fastsvetsade mot det för ändamålet ditmonterade metallräcket. Fixed gear är en cykel som är så lite cykel som möjligt eller om man vänder på det: en cykel som bara uppfyller funktionen cykel - allt som inte behövs för att funktionen cykel uppfylls ska elimineras. Ringklocka? Nej! Stänkskärmar? Pfffff! Bromsar? Get the fuck out of here! Helt enkelt den minimalistiske heminredarens eget lilla snuttedjur. Just detta bevisas av förekomsten av speciella fixie-caféer dit husse och matte kan ta med sina små älsklingar. Och nu kommer vi till poängen. En fixie ska gärna vara så gammal som möjligt, helst från Eddie Merckx dagar eller ännu äldre. Retro är ordet. Tillbaka till rötterna - till den tid när Hepburn åkte nedcabat på croissetten.

Nu tar vi oss an några av los karbinistas senaste faiblesse: vinyl. Sedan Flamman fick ärva Henriks gamla grammofonspelare har vaxet gått varmt borta på Maria Präst. Med sitt smått ekivoka: ”Jag vill inget annat än att stanna hemma från jobbet och lyssna på skivor hela dagarna” för han hela sin generations önskningars talan. Sjuttiotalisternas musiklyssningskarriär har gått enligt följande: Från vinyl och kassett via cd till Spotify. Några enstaka stackare föll dit på minidisc – lite monoski av det hela, eller hur? Pumpade bara in lite extra av sin deg i elektronikbranschen. Vi tar om det hela en gång till: Från vinyl och kassett via cd till Spotify. Merparten av vår generation har alltså prioriterat bort ljudkvalitet till förmån för kvantitet och reklam. Om vi säger så här: degen har inte blivit större, den har bara jäst och fyllts av luft. Nu kan vi kanske invända med att vinylspelandet egentligen aldrig har dött ut men, om två personer i ens närhet på kort tid visar stort intresse för detta är det ingen slump. En generation som återvänder till källorna. En generation som börjat simma uppströms för att leka av sig. Om ett år har vi slutat upp med att byta spellistor på Spotify. Om ett år, då byter vi blandband igen.

Simon. Kan vi börja ett stycke med det? Finns det något som kommer bli populärt kan man ge sig fan på att Simon gjorde det redan förra året. Igår noterade vi att Jimmy smet upp från ett källarvalv i en grannfastighet. ”Jag har varit nere och kollat in Simons fotolabb. Asballt, med mörkrum och allt!” Anar ni vart vi är på väg? Jo, om vi säger så här så uppvisade Simon galna PS-skills redan som elvaåring när han shoppade in Crello i mer eller mindre bekväma situationer. Det var väl för cirka tio år sedan. Nu när det digitala fullformatet socialiserats tar vi därför raskt ett steg åt sidan för att undvika mobben.

Tradklättring. Mannen med Stockholms elegantaste klätterstil, känd som det klättrande kvicksilvret eller kort och gott Robin, sysslar med det. Robin har ungefär samma känsla för feeling som Simon. Ska chinosen rullas två eller tre varv i år. Sånt vet han, för han har koll. Robin traddar. Det gör Simon också. QED. Återgång till old school? Check!

Danny och Cosmo

ibland har man tur och trillar på gamla godbitar. Danny och Cosmo tar sina första trevande steg på vertikal mark.

Jumkil

Säsongens smak är just nu Jumkil. Sex stycken block modell större med världens längsta korta anmarsch, i synnerhet om man ska drista sig hundra meter bort till hygget. Det är värt besväret. För tillfället har vi bara skrapat lite på ytan av potentialen. Områdets linje, en arete som får Fibyareten att framstå som ett sketet gryt, står likt en totem helt orörd.

Robban på det fina jugmonstret Underdog. Ett problem i tiden med Uppsalas signaturpinch.

Robban på A Thrilla in Manila.

Foto: Steklund

Tillbedjan

Jag trodde att det skulle hända lite saker när det bland annat var en nordisk mästare och två svenska mästare med i sällskapet. Det bidde bara en tumme av det hela. Om jag själv inte bjuder upp till dans kan jag ju inte förvänta mig att någon annan ska göra det istället. Fast det är inte helt sant. Jag förväntar mig att Woijchec gör det.

På projektet till höger om True Real knep Cosmo skinkorna så hårt att den annars så välmatade jeanshäcken hängde som den slappaste gubbröv. Till ingen nytta. Inte jättefint men lite coolt kan man säga att det är. Eftersom det är obestigit så lär det inte saknas kandidater.

Katrin styr kameran

Noir Désir

Fixade ni inte kopplingen mellan föregående inlägg och rubricerat problem. Lugn, det är inte dig det är fel på. Det är problemet.


Flamman demonstrerar klanderfri Ken-pose, Bruno flashar avslappnat sina guns och Steklund håller i kameran.

Jumkil

En liten bildkavalkad från helgens andra dag. Björn, Stekarn och Bruno åkte till Jumkil och klättrade på Joel Berglunds senaste blockfynd. Tack Joel!

Först lite kvalificerat rensningsarbete. Steklund är som vanligt först upp i stegarna när Uppsalas svar på Noir Désir avtäcks. Flamman har inte riktigt lika bråttom.

Och så en betasekvens på ett föredetta morfoproblem. Steklund visar upp lovande form inför stundande Rocklands. Steklund står även för de två första lite mer högupplösta bilderna. Resten kommer från mobilen.

Formulär

Lite är det så i Sverige att mycket redan har klättrats. Mossa och lavar trotsar gamla dagismyter om att det tar minst hundra år för dem att växa upp igen. Oftast tar det inte mer än en säsong på lågtrafikerade problem. Längst inne i Fockstas kaos växer det igen på bara några veckor även på lite mer högfrekventerade problem som Billybob. I och med att klättrare och klättersidor kommer och går lite hursomhelst är det ju inte alltid säkert att all information bevaras till eftervärlden. Det händer lite titt som tätt att gamla områden återupptäcks och återbestigs. Eftersom jag i min omgivning har ett antal FA-älskande människor, har jag insett att en av få saker som övertrumfar förstebestigarkänslan är retroclaimandet. För att underlätta denna handling har jag och Ali tagit fram en lättanvänd liten mall att använda när du anser att någon är framme och naggar på din förstebestigarära.

 

Hej[insert utropstecken för att inge ”positiv” känsla alt smiley]

Kul att ni upptäckt [insert områdets namn] och att ni tagit er tid att göra en förare. Det blir den tredje föraren över blocket och de tredje förstabestigarna av problemen som är beskrivna. [insert förnamn] gjorde problemen runt [insert årtal] och fick senare höra att de redan var gjorda av [insert ditt eget namn alt. Hasse Häggquist] minst [insert 2-digit number] år tidigare.

Jag skriver inte detta för att jag tycker det spelar någon roll vem som gjort vad. Mitt syfte är egentligen bara att informera er, mig gör det inget om er förare och problemnamn står kvar. Kan för övrigt tipsa om ett till kanonfint block som ligger ca [insert 4-digit number] meter längre in i skogen, åt [insert slumpmässig riktning] om jag minns rätt. Alla linjer är gjorda på dessa också... tyvärr.

Vänligen [insert ditt eget namn alt Hasse Häggquist]


Detta formulär fungerar utmärkt i såväl Stockholm som Göteborg men kan även med fördel användas i andra lite mer obskyra delar av landet.

Edit: Inlägget är taget men generaliserat från "Petter" på Sverigeförarens sida om Edsvikenblocket om ni inte redan hade sett det. Likväl dyker det regelbundet upp liknande inlägg på bland annat GBO och Bloxc.

K2?

Misstänkt mordbrand i idrottslokal
Stockholm. Kraftig rök vällde vid lunchtid ut från en stor idrottsanläggning vid Telefonplan i södra Stockholm. Brandmän från fyra brandstationer släckte elden, som bröt ut i en bastu i en lokal bakom Konstfack.

Enligt polisen rör det sig om en anlagd brand.

– Vi har inlett en förundersökning om mordbrand, säger Ulf Lindgren.

Niklas eller någon var tydligen på plats. Hm....

Pusslet

Jocke är rykande het. Det är han alltid. Åttiofem kilo muskler innanför lagom för lite mjölkvit hud – nog för att det ska börja pirra lite hos alla renässanskvinnor (och män) i stan. Here we go, 85 kilo kärlek:

Pussel from Jocke Berglund on Vimeo.

Tänk vad lite ny och fräsch beta kan göra.

Sydde och Olof visar alla ungdomar att det inte är så illa att bli äldre. Verve och snart också Kristallbandet. Hur kommer den här säsongen sluta?

Old Fashioned

Don Draper Sydde gjorde häromdagen ett gammalt projekt ute i Brudberget. Linjen till höger om And god pulled the trigger, världens bästa problem enligt Klaan, har prövats av både den ena och den andra men stod alltså emot mycket länge. Grattis Sydde och tack för att du har givit oss blasé "Jag har klättrat ALLT!" något att avblaséras på. Enligt utsago är problemet lite old school i stilen. Vi håller inte med. Fina och moderna sekvenser på kompakt sten. Pröva!


Det evigt gröna trädet Gelin stöter på Old Fashioned.

Betatråden

Dagens beta:

Klätterbyxan igen

Stick och grenkil är två ord som stulit vår uppmärksamhet den senaste tiden

Stick är en av våra bättre vänner. När Stick är på plats har du lite extra hjälp att ta dig upp för problemen. Och utan Stick vet du vem du ska skylla på. Vår gemensamma syndabock som outtröttligt sväljer vår inbilska gramse. För en stund inbillade jag mig att det var slut med stick för den här säsongen men det ser ut som om maj blir en riktigt trevlig månad.

Just våren brukar väcka tanken på att förnya klättergarderoben. Det kanske inte blir så men det finns i alla fall en ansats. Var börjar man? Ett par nya klätterbyxor kanske? Det är ju där vi börjar; i det mest definierande i din klättergarderob. En sväng in på addnature för att se om det hänger något vettigt bland alla mithrilbyxor och liknande frilufsaruniformer.

Maxad jeansbralla för klätterfreaks!

Dogma är de klassiska klätterjeansen i ny tappning - extra förstärkningar överallt där det kan behövas, som baktill i benavsluten för att slippa fransiga kanter och i hela baken för att ge byxan chansen att överleva mer än en klättersäsong. Även knäna har fått dubbel väv. Passformen är avslappnad och modellen har grenkil för maximal rörelsefrihet och inbyggt bälte som håller byxorna på plats när du ska sätta problemen. Naturligtvis sitter Dogma Pants lika snyggt till vardags.

Grenkil? Skammens kil. Kanske i mina CN Action Jeans men annars låter det som något som man använder för att inte få skavsår på insidan av låren eller något för att bli brun hela vägen in. Birdman Cord är utrustad med extra grenkil, något för den med extra lång mellangård. Med Dogmas dubbelväv på baken kommer byxorna hålla hela Hoggfarmen kanske också något för alla de där extra bajsnödiga sittstarter som vi bouldrare envisas med att sätta upp.


Hetast i skogen! (Thats how we party…)



Tåliga, otroligt snygga klätterbyxor som gör det enkelt att komma direkt från klippan till uteserveringen. Glöm inte att lämna in Mondon i garderoben på Sturehof när du efter ett pass på A-Team slinker ner för en plateau. Baröver kanske inte passar sig heller. Får vi fresta med en tidlös t-skjorta som får dig att elegant smälta in i mängden men samtidigt ger dig en hemlig identitetsmarkör à la frimurarhälsningen: Gillar du att bouldra och klättra på det mesta? Den här tischan visar vem du är! […]. Tryck på framsidan med klättring på en busshållplats.

Fler byxor och med fokus på multifunktionalitet:
Med dom här byxorna kan du åka från jobbet direkt ut i skärgården eller svampskogen, utan att byta om, och du kommer dessutom att vara otroligt snygg hela dagen. Byxorna har framfickor, bakfickor och en myntficka.
…

Smidiga jeans i Coolmax® Denim, som andas otroligt bra för att vara denim. Klättrare gillar grenkilen, som ger full rörlighet, och den vardagliga stilen som låter dom glida in och ut på jobbet utan att det ser misstänkt ut.

Vi gillar byxor som vi kan gå in på jobbet med utan att DET ser misstänkt ut. Jag blir lite osäker på vad som impliceras här. Är det här den perfekta byxan att smita iväg med innan arbetsdagen börjar och kanske komma lite senare eller är det för att smita iväg på lunchen eller efter fikat med din diskreta mondo på ryggen? Oavsett vilket det som det handlar om får du på köpet klar loose fit yankee look på din outfit som dina kollegor, som svävar i all ovisshet om dina förehavanden, svårt avundas dig.

Der är lite mörkt ut på om man inte vill ha en kil i grenen. Kanske är det dags att damma av den gamla multifunktionella kostymbyxan ändå? Åtminstone borde jag hitta ett par till Cosmo som komplement till de gamla gula basketshortsen inför sommarens äventyr i Sydafrika. Eller så kanske jag med ålderns hävd utan skam kan trycka ner magen i ett par fräscha Batistini chinos.

Nog om kläder. Det har klättrats på riktigt. Cosmo har haft en fin vecka och gjort bland annat den sällan repeterade Code red och den ännu mer sällan repeterande Wild Style. WS är så pass sällan repeterad att jag tror att det bara är förstebestigaren själv som har repeterat den. Freak Gasoline Accident har fått ett par bestigningar den senaste tiden, däribland Flamman och veteranen, som för tillfället går på vatten, Gelin. Gelin är en sann inspiratör för alla oss som befinner oss på upploppet mot femtio år.

Smörfinger

Smörhålet, Pukeberget och Rörbo – exotiska destinationer i det flacka Uppland. Vi rör oss kanske inte i omfångsrika områden à la Focksta men deras närhet till varandra gör att vi ändå har en destination väl värd att besöka från Stockholm.


Woijchec plockade hem Smörfinger. En hård och svårgraderad historia. En snabb sväng till Pukeberget och områdets första problem - en hög linje på en respektingivande sten. Mer finns att hämta för den med FA-ambitioner.




---

Om vi gör ett snabbt svep över byn i övrigt noterar vi att Woijchek mycket stiligt demonterade Verve inför en ålderstigen publik. När vi ändå är inne på åldersmän noterar vi att Gelin tagit sig upp för sitten till Moonlander. Stort grattis! Både imponerande och inspirerande för oss spolingar. Till sist visade den färske mästaren Robban fortsatt fin form och betade av Mongolito på ett par* försök.

*Fredrik, hur många?

Foto: Steklund och Woijchek

Mästarn

I segeryran efter NM passade Robban på att lova Crell att han skulle matcha Crells fontlista från 2004. Han har två veckor på sig från och med häromdagen. Ambitiös lista kryddad med ett par morfoklassiker à la Sur-Prises.
Atrésie assis

Atrésie

Hibernatus Bas

T-Rex assis

Saut de puce

De vita beata

Bérézina-Carnage combinaison assis

La Balance sans chip



Mégalithe

Contrôle technique

La baleine

Full contact

L'ceil de la sybille

T-Rex

Apotheose

Sur prises assis

El paso

Fourmis Rouges

Haute tension



La gaule

Ecaille de lune

36.15 Power

Hibernatus

Tristesse

Eclipse

Fossillisation

Full metal jacket

Baboo

Infidele

Arabesque

Sur-prises


Mégalight

Fluide magnétique

Pince-mi pince-moi

Marginal droite

Biceps Mou


Terre promise

Passage a l Acte



L'ceil de cyclone

Extraction teresstre

Baleine

Jokari

La verite

Sådan är bouldraren

En del bouldrare älskar att klättra höga och stolta linjer medan andra med lust ger sig i kast med ett trångt och jordigt gryt eller en oglamorös lowballmantling. Men det är egentligen bara deras persona. För det som verkligen gemensamt för bouldrare och därmed en central del av själva definitionen, är deras nazianala förhållande till rättvisa. För att förstå sig på en bouldrare måste man förstå sig på petimetrikens två grundstenar: hårklyveri och millimeterrättvisa. Har du vuxit upp med ett syskon? Då kanske du vet vad vi talar om. Att dela en flaska pommac hos farmor och farfar kunde ta tio minuter mellan mig och min syster, till sista droppen skulle det vara lika. Påfund som jag delar du väljer förvandlade det hela till en ångestladdad föreställning för den delande. Den väljande kunde i lugnan ro sadistiskt njuta av den andres våndor redo att korpa åt sig av minsta lilla snedskär. Ett konstant bevakande av revir och egna intressen – hunger, girighet och missunsamhet. Inte konstigt att jag blev som jag blev. Och sån är också bouldringen.

Att skildra bouldraren kräver en viss tid och inte så lite utrymme. Vi börjar därför med att titta på det centrala OG-begreppet. För en del bouldrare är det viktigaste att en repetition av ett problem görs ceteris paribus. Den metod som förstebestigaren använt för att göra ett problem betecknas som OG. En del kanske misstolkar OG som en abbreviation av Original, hiphop-skolastiker hävdar dock bestämt att det står för Original Gangsta. Ett lån från den amerikanska hiphopkulturen, vars influens på svensk bouldring var mycket stark kring millennieskiftet*. Att klättra OG är det finaste metoden man kan göra ett problem på även om det finns lättare sätt att göra det på. Häromdagen ringde Woijchec upp och frågade om han fick gå med högerhanden till cruxkrimpen på Bastard. Jag svarade honom sanningsenligt att det naturligtvis var OK men att han alltid skulle bära med sig att det inte var OG. Fem minuter senare ringde han upp och berättade stolt att han också gjort den OG. Sån makt har OG på klättringen. OG kommer alltid att vara trumfen som förstebestigaren kan vifta i ansiktet på repetitörerna. Även om ny beta är OK är den alltså inte OG. Men som vanligt finns det undantag och det är också FA:s dilemma. Du kan antingen göra problemet double OG eller så kan du starta problemet ännu lägre och lägga till ett True, Real eller en kombo av båda. Medan en double OG säkerligen framkallar respekt från förstebestigaren så kanske inte tillägget True Real uppskattas lika mycket eftersom det på något sätt antyder att FA är en liten mjukis som startat en bit in i det verkliga problemet. Detta har givit oss ett par inspirerande tighta sittstarter à la Electric ant, Le pillier, Pendragon/Oral Office och så vidare. Och troligtvis är detta också framtidens melodi. Vi ser fram emot Anjas True Reak på Specialized och kanske kan vi hoppas på en Lower lower enigma.


*Finns det något annat album som har haft ett större inflytande på svensk klättring än Straight Outta Compton? Jag tror inte det. Göteborgska Led Zeppelin i alla ära, släng ett öga på problemnamnen runt huvudstaden.

Blått

Blått är vårens färg om man får tro Fantomen...




...och KK.


Först trodde jag att det var något fel med perspektivet innan jag insåg att Peter inte kallas för KK utan orsak. När bilden togs hade han på ett obegripligt sätt lyckats åka av utsteget till lillstorväggen Jailbreak. Vi önskar dem och resten av den enorma svenska delegationen all lycka i NM


Vi däremot kör en sedvanlig vecka i Font. Vädret ser ut att bli betydligt bättre än sist. Jag har haft några katastrofveckor i därnere. Först en regnig decembervecka med 2008. Den veckan trodde jag aldrig skulle kunna bli övertrumfad i all sin jävlighet. Men allt kan bli värre och det var det också i våras. Nu ser vi fram emot sol och klementa temperaturer. Jag har ett sjukt fontsug. Sydde är också sugen.

Hänt i veckan

Innan vi ger oss i kast med veckans väsentligheter gör vi en liten tour d´horizon och spanar in vad som faktiskt har hänt här i klättervärlden.
Till att börja med måste vi ta och gratulera Karbin-Steffo till att ha klättrat sina drömmars problem The Vitruvian man i Chironico. Problemet har allt som Steffo drömmer om: grytkaraktär, slutmantel i höfthöjd och graderad 7c. Det blir inte så mycket bättre än så här om man har den där läggningen. Möjligtvis skulle det då vara Kendo uppe på Mont pivot. När vi ändå är inne på Schweiz rakade Steklund och Flamman av ett gäng hårdare problem. Fake pamplemousse, Le pillier, The arete with the pocket och Komilator för att nämna några. Jag är osäker på om Flamman gjorde det förstnämnda och det sistnämnda har han ju gjort förr.

Steffo

Om vi istället riktar blicken mot hemmaplan börjar vi med att gratulera Sydde till en fin bestigning av Enigma. Hemligheten för att lyckas den här gången var att ta till Brunos specialknep: Daniels vänstra Boldrini apache. Täckta med gummi och helt raka. De fungerade perfekt. Han misströstade med sina Solution när han fick det gyllene erbjudandet av Danne. En minut senare stod han på toppen av problemet. Grattis! Du har verkligen jobbat hårt för det här. Duracellkaninen Cosmo frustrerade på Enigma men kan trösta sig med att ha gjort en sällsynt repetition av Bastard förra fredagen.