Svinerier

Oberoende av varandra tillbringade Team Bruno hela helgen i rusets tecken. Den grovhuggne och klart tyngre medlemmen var på åkte på kryss och öppnar fortfarande luckor. Om jag känner honom rätt blir det nog också luckstängning illa kvickt. Ibland är det bästa att bara öppna dom lite på glänt eller inte alls. Den lite mer finlemmade medlemmen tillbringade helgen betydligt mer civiliserat med bland annat vinfylla och en lite annorlunda svensexa. Har fortfarande inte riktigt fått festen ur systemet.

Cigarettprovning och bumpletning stod på programmet.


Trots de dåliga oddsen hann jag ändå med att hänga med Tväråna och Grim ut till gamla hederliga Fiby. Innan vi tröttnade på sommarhettan hann vi med en radda nya och gamla problem däribland Svart assis 7b+, Nerveuse 7b och Bagatellen 7c+. Det är mödan värt att bege sig in i skogen för att hitta Svart assis. I skogen finns det fortfarande en hel del att utveckla däribland en hel del highballs som ser riktigt inbjudande ut för de som har den böjelsen. Jag har utlovat en bättre vägbeskrivning för att hitta till Svart.

Här kommer den:


Typiskt att blogger ska trolla med upplösningen. Jag lägger upp den på bimbo när jag hinner. Följ bara den röda linjen ca 100 meter från åkerviken. Tillräckligt med sikt för att det ska vara lätthittat. Det finns naturligtvis mer block än jag märkt ut men det kan vara bra utgångspunkter om man vill reka lite.



---

Noret förnedrade mig i måndags. Inte blev det så värst mycket bättre i går kväll. Uppe vid Feersum Endjin 7c var det slemmiga grepp. Nere vid Uno-X 7c+ gick det lite bättre. Men, i samma ögonblick som jag triumfatoriskt svingade loss från toppjuggen och skulle ropa ut min glädje kände jag Pierres kladdiga fingrar smeka förbi min fotled. Vad gör man? Å ena sidan har man gjort problemet men å andra sidan har man inte gjort det. I fortsättningen är det norrlandsspotting som gäller. Det blev ingen mer lycka efter det. Huden tenderar att tuggas upp. Jag gjorde ett försök att göra en clean bestigning men sen hade det bara gått hål på huden. Troligtvis kommer jag att nöja mig med denna "bestigning"; jag har ju inga scorecard eller loggböcker så jag behöver inte lyda under de färgglada kortens regler. Pierre gjorde ett försök för mycket och fick pyspunka (Karma is a bitch, som de brukar säga i staterna) men både han och Sydde såg riktigt bra ut på problemet. Det är ju lite så att man tycker synd om Fredrik Malmros. Han sätter upp ett av Stockholms hårdaste problem och så kommer alla och bara sträcker sig förbi kruxet. Orginalversionen känns så ofattbart hård att man bara vill gå ner i en ödmjuk bugning inför underverket. Inte ens erkända superkrimpare som Sydde har närheten av en chans. Uno-x OG > 8a?