Sommarlunken börjar så smått infinna sig både här och annorstädes. Men det är lite av en chimär. Då hela TBS-redaktionen har fokus inställt på kommande EM-slutspel gäller det att vässa sommarformen redan nu om det ska bli något under trippandet i Europa och Sydafrika. För i juli blir det inte många timmar klättring. Den 7 juni drar det i gång och det är spelledigt först den 23e. Jag vet att många av er säkert fnyser över detta svenniga intresse. Men det är så det är och vi sticker ju inte gärna saker under stolen, eller hur?. Under juni kommer blogen istället att fyllas med matchreferat och spelarporträtt. Tilläggas bör att vi inte hoppas att det är blågult överst på prispallen när dammet lägger sig. Inte bara för våra svarta hjärtans skull utan också för att vi vill slippa se en massa bilder på skammen för den svenska mannen i svensk press.
Varför är det så viktigt med FA egentligen. För en tid sedan skrev vi en liten text om FA utan att publicera det hela. Boring helt enkelt. Men, vi gör ett försök ett litet försök att oombedda säga vad vi egentligen tycker. Den tidigare texten kunde typ sammanfattas med "Fuck FA".
Kommer vi aldrig bli av med den här erövrarmentaliteten? Är det den urgamla jungfrumentaliteten som går igen? Den stora frågan för många är om vi på något sätt ens kan hävda vår rätt, moraliskt och legalt, till en led eller ett problem. Personligen skiter jag i vilket. För att citera Joakim Olofssons Stein-parafras ur Bohusföraren: "En fin led är en fin led är en fin led". Har någon hunnit före borde det väl bara vara att glädja sig med den personen och hans klätterupplevelse.
Bruno ogillar allt som handlar om FA. FA tar fram många av de sämsta sidorna hos folk. När Hets sattes upp i Focksta blev jag i det närmaste bortknuffad när jag skulle göra ett försök. Kul. En del tappar också intresset för ett problem om det redan har klättrats. Allt för att vara först på ett stycke oklättrad sten. Allt för att just i ett ögonblick på ett ställe vara allra bäst i världen. Allt för att få uppleva triumfen över våra vänner rusa som vin genom blodet. Fuck it! För att citera favoritbloggen så är det en "utter load of septic goat ****". Stenen är fortfarande densamma och klättringen är densamma.
---
Skojigare är att Per Norgren fortsätter att ticka av Stockholms finest. Jag har själv jobbat lite på Enigma och vet hur klurigt det flyttet är. Det skulle vara kul om man fick problemet på film - för det är ett problem som inte bara är hårt, det ser hårt ut också. Ni vet hur det kan vara, ibland tar man i så att det svartnar för ögonen. Men när man ser det på film så ser det ut som om man klättrar en femma. Och det är ju inte bara Norgren som tickar på utan också Olof E, Emil K och Kalmar-Mange som tickar på. Olof gör sin första 8a+ med den helt okrystade Hunter. Apropå graddiskussioner lyckades jag pressa ur herr Lindström att det enda som räknades i år var tävlingen mot Olof och då är alla medel tillåtna.
Hasse bjuder på gissningslek:
"Om jag skriver 30, 28, 24, 18, 15 & 6 eller 106, 80, 56, 18, 12 & 2 så har ni ett fenomen som borde generera både inlägg och funderationer. En hint är att det är all-time 8a.nu-statistik på känd profil map grad 7a till 7c+."
edit:
Vi fick ett mail som vi tycker är bra och vi skriver under på:
råkade läsa en tråd på 8a om förstabestigningar/ projekt etc.....du som har klättrat mycket i frankrike ...visst är det så att dom där snackar rätt mycket om vem som har 'tracerat' turen och satt upp bultarna....och att de alltid får cred i topon.....equipée par XX.......eller har jag missförstått.......kanske dags för klättersverige att ta åt sig av fransk etik när det gäller sportturer...
eller? tycker att unga erik får ta skott för mycket skit nedan...
Korrekt att det är ledkreatörerna som får cred i Frankrike. TKAKiterna går i denna skola.
29 kommentarer:
Lätt. Sydde.
//För lite att göra.
Klart du blir grinig när de snor dina projekt framför näsan på dig, Bruno.
Mina projekt? Friska upp mitt minne! De problem som jag har kännt något engagemang och större intresse inför det här året är Freak Gazoline Accident, Moonlander assis, areten i Fiby och Enigma.
Vad jag vet är tre av dessa problem redan klättrade.
Håller med om det ni skriver om FA på sätt å vis. Men har jag spenderat några timmar på att gnugga fram ett problem/led så vill jag ju också ha första tjing på det. Kommer någon å gör det innan jag hinner för att jag e å gnuggar på andra ställen, då blir jag riktigt grinig. Tycker rätten till FA ska vara förbehållen "ledkreatören"!
Men om det nu är viktigt att vara först, varför gå och gnugga på andra ställen?
Men det är inte det som är frågan. Frågan är varför det är viktigt att vara först. Varför en led förlorar i värde om den enn gång har klättrats.
Håller till viss del med om det är av föga intresse om vem som var först. Lite coolt är det dock om det är ett problem med speciella egenskaper som spikas.
Det som är viktigt är att få döpa problemet. Smäller högre än FA. Vem har rätten till namnet? Städaren eller triumfatorn?
Hittar jag linjen och städar riktigt bra så är det jag som döper.
En alpinist skulle väl säga att värdet sjunker av att det inte längre är terra inkognito.
Mellpat har kanske en poäng här?! Problemet när det kommer till bouldring är dock att boulders ligger så pass till at det är få som inte redan varit på toppen.
Själv har jag lagt mycket krut på ett projekt i välkända flempan, närmare 3 år. Tyvärr är det sen i våras sönder trasat av någon/några som (jag tror hade vänliga avsikter) rensat "lösa" grepp.
Som sagt 3år.... Jag har bara skickat ståstarten och ville inte regga den när jag var så nära på sitten. Synd på en så hård, fin boulder (den gick under namnet njurslag om någon är nyfiken).
Nu återstår och se om den kan klättras med en helt ny sekvens av någon annan, själv tappa jag suget och har nu gått över på att försöa skicka lite hårda probs som andra har rensat istället.
Själv skulle jag nog aldrig låsa ett proj, fattar inte poången med det. Kanske är det poängen som är poängen???
//Pierre
Det handlar om respekt för visionärerna som gått före! Att sno projekt är stöld och det straffas med stryk!
Upphör projekten att vara projekt när de har klättrats av någon annan? För mig fortsätter problem vara projekt ända tills jag kommer upp för dom.
Vad är nu en visionär? Är det inte tillskriva en problemborstare/ledbultare lite väl mycket. I de flesta fall krävs det ett minimum av fantasi för att upptäcka en linje. I de fall där det krävs lite extra energi får man sällan ett intressant problem. Jag vet, undantagen finns men de är mycket få. Oftast är det ju inte svårare än att man faktiskt ställer sig och tittar på ett stycke sten och sedan försöker ta sig upp.
Personligen anser jag att den riktiga stölden sker när man först mutar in ett område i sann "Vägen till Oklahoma"-anda. Det här är mitt, ni andra har ingen rätt att vara här. Detta är i grunden en extremt egoistisk handling, oavsett om det handlar om att borsta bort lite mossa eller bulta upp en hel vägg.
Vad händer tex om du gått och suktat efter en linje men när du väl har fixat fram borrmaskin upptäcker du att någon annan har hunnit före och satt upp bultar och "låst" den. Får man sätta sina egna bultar bredvid då?
Men, det är ju fortfarande inte det här som jag vill komma åt med inlägget. Min poäng är att det egentligen är förbannat oviktigt med FA. För vi är inga alpinister som hela tiden måste komma före och kissa på våra medklättrare och deras prestationer. Cykla till nordpolen istället om du nu tycker att det är viktigt att vara först på ett stycke sten.
Angående Syddegrejjen har vi redan skrivit ett utförligt stycke om Sydde och konsten att bygga pyramider.
http://thebrunoshow.blogspot.com/search?q=pyramid
Men man måste ju verkligen säga att han har en gedigen bas att stå på.
Ääh var ärliga nu!
Att sätta ett problem/en led först handlar för dom flesta om att få sitt namn publicerat i föraren. Att på något sätt rista in sitt namn för efterföljande generationer att förundras över, och kanske få en liten känsla av kändisskap.
Det är ju bara att se vilken "hets" det var i Uppsalaskogarna inför press-stop på Steklunds förare!
Människan har ju taggat klippväggar i årtusenden, det här är bara ett nytt format.
För om det inte vore det det handlar om, då skulle man ju bara bli glad över att klättra något som någon annan här förberett åt en. Oavsett om det är bultning eller borstning det handlar om...
Jag stångade mitt huvud blodigt i denna fråga under en bilkösdebatt igår. Försökte hävda att det allestädes närvarande "klätterkollektivet" tycker att det är rimligt att den som gör jobbet med en ny linje ska ges möjlighet att också försöka komma upp först, och att detta FA:ande har ansetts, och fortfarande av många anses, vara mer eller mindre viktigt.
Visst handlar det om nån sorts bekräftelse, men jag tror också på något sätt att den kreativa processen som börjar med att man "hittar" en linje som man borstar och möjligen bultar, inte är helt över förrän man står på toppen, och att kreativitetslusten, eller va man ska kalla det, förtas av att någon annan klättrar där först. Det kan ju vid en djupare filosofisk analys tyckas både märkligt och fånigt, men så länge som de flesta är ense om att man, givetvis inom vissa rimliga gränser (som såklart kan debatteras i oändlighet), har det på detta sätt så är det väl ok? Eller så är det inte det. Alltid bra att ifrågasätta normer som man inte tycker är rimliga.
FA är för mig något jäkligt kul att hetsa polarna med när man har borstat upp ett nytt problem. De flesta blir på något sätt stressade när de är först att klämma på stenen och plötsligt hör polaren Pär dra på sig skorna.
Ungefär på den nivån av allvarlighet ser jag utav FA.
Jag kan på många sätt ha mer förståelse för franska skolan av att ge de som utvecklar problemen mer publicitet, tack eller what ever. Det är ibland ingen liten uppgift i sig. För mig så är det större att folk uppskattar att klättra ett probem som man borstat fram som att vara först upp.
Klättringen är som sagt densamma oavsett, turordning.
Att stänga projekt i större utsträckning är för mig lika främmande som att bygga ett tivoli och sedan ha det för sig själv.
jag skulle vilja påstå att det är rätt stor skillnad mellan förstabestigning och första repetition. den mentala aspekten är högst påtaglig. när man nöter på något oklättrat befinner men sig trottsallt på okänd mark. man kan inte fråga nån betabank efter en lösning (som man sedan kan dissa och skratta åt hu korkad den är om man vill). dessutom så hjälper det ju att veta att linjen är klättrad en gång, den är alltså inte omöjlig. alltså slår FA högre än varje repetition enligt mig.
med tanke på låsning av projekt så är det väl jävligt muppigt när folk låser dom i flera år utan att verka särskiljt intresserade av att klättra leden. å andra sidan kan väl den som har rensat leden få rätt till viss förtur om han vill.
mvh
Geir
...."Cykla till nordpolen istället om du nu tycker att det är viktigt att vara först på ett stycke sten".
Vill man vara först upp på ett stycke sten behöver man inte åka så långt som till nordpolen, det räcker med att åka till Jämtland.
Anledningen till att det sattes upp så mycket nytt i Uppsala inför föraren berodde väl mer på att det skulle in nya problem i föraren än att man ville ha sitt namn i guideboken. Jag känner inte att jag måste bli omnämnd. Däremot kanske lite tacksamhet till den som borstat ett problem är på sin plats i föraren. Det är ju den personen som verkligen har bidragit med något.
Meningen om nordpolen var en metafor och inte bokstavlig menad.
Geir, det är just den mentala aspekten av en FA som jag inte håller med om personligen och gärna ser ett paradigmskifte. Om det är något det är stryk på så är det låsta boulderprojekt.
Franska ledbultare brukar sätta stor stolthet i att ha bultat upp fina leder och sedan mer än gärna ge bort dem.
Jag kan ändå inte komma ifrån att jag själv tycker det finns en viss tjusning i tanken på att "gå där ingen annan gått förut". Håller med Geir om den mentala biten, men jag menar också något annat: "jag är den första som klättrar upp här". Det är en tilltalande tanke av någon anledning. Jon tycker inte alls det, men andra gör det.
Exempel från verkligheten: Ali borstar upp urttoppningen på Gods of the old world i Åkers. Han sliter säkert ett par timmar med att få det rent o fint så man kan göra den rättså höga topouten utan att riskera att halka i mossa o skit. Han hinner knappt få på sig skorna för att försöka klättra linjen innan en kamrat hoppar dit och klättrar upp. Jag förstod och kunde sympatisera med att Ali inte var helnöjd med detta (nej han blev inte direkt sur för det, men han blev inte heller gladare). Han ville ju gärna få klättra upp först, eller åtminstone få chansen att försöka ordentligt, efter allt jobb. Varför var det viktigt? Tja, det är frågan, och visst kan man säkert "jobba bort" inställningen att det skulle vara viktigt. Hur länge skulle vi andra låta Ali försöka på sin nyborstade tur? Diskussionsfråga, men jag hade lugnt gått med på resten av den dagen. Hade han inte gjort den då så hade det varit grönt ljus för vem som helst att klättra. För i stort sett håller jag med om att låsta boulderprojekt = nackskott.
Jag tror att det finns en avgörande skillnad mellan att "sno" ett boulderprojekt och att göra samma sak med bultade leder.
Först vore det lite konstigt om man la ett rosa band, kvist eller var som helst under ett boulderproblem som man har planerat göra FA. Boulderproblem är så lätttillgängliga att konceptet stängt projekt känns lite lika smart som att säga "gå inte på den här delen av ängen för den har jag paxat".
Vad gäller arbetsmängd kräver ju sportleder väsentligt mycker mer arbetsinsats. Oftast får man titta länge, fira nerför klippan och rensa innan man ens kan bulta. Det är just under kapitlet bultning där franska och spanska (och säkert många fler) lägger en hel del pengar. Jag har bultat själv i Spanien och att en klubb betalar för materialet och borrmaskin är bara en dröm. Varje ny projekt kostar en massa pengar och då är det många som vill gärna komplettera processen med att upptäcka, rensa, bulta och klättra ett projekt. Det är en helt annan resa än att bara sätta QDs och klättra.
Personligen respekterar jag att folk vill ha stängda projekt och låter bli dessa men tycker att stängda projekt är mest en egoistisk sak och ärligt talat rätt barnsligt. FA bryr jag mig väldigt lite om, borstning och annat är värd många axelklapp, bereddning av förare och databaser förtjänar en plats i himmlen bland alla andra änglarna.
Alla mina projekt är oppna.
Boulderproblem kan också kräva en stor arbetsinsats. Ett exempel skulle kunna vara pyramidblocket i Focksta där ett stort antal personer spenderade en regnig dag för ett antal år sedan med att flytta döda träd och stenar samt fylla igen alla dödslandingar med allehanda ting som fanns att tillgå i skogen. Om jag minns rätt hängde Jon på topprep och rensade alla linjerna. Om vi rent hypotetiskt säger att Jon ensam rensade alla nyturerna och fixade landingarna så skulle han alltså, enligt gammal etik, kunna låsa hela blocket i ett par år till han gjort alla linjerna. Detta är för mig helt främmande. Jag kan inte se det som att "den som var där först" aka "visionären" skulle ha någon slags äganderätt till klättringen baserat på att denna person tvunget måste ha FA. Jag gör själv många FA's i Uppsala men det beror på att jag redan gjort i princip allt som redan etablerats. Att värdera klätterupplevelsen olika beroende på om man var först upp eller tvåa känns mer som någons personliga prestationsbehov än något som bör stå som generell "etik" för alla att följa. Stängda projekt är fel.
Jag borstar och producerar en hel del boulders och har gjort ett antal leder också. När jag borstar så gör jag ju inte bara det för min skull utan även för att andra skall kunna känna den glädje jag känner när jag klättrar där. Jag har inga projekt som är låsta och de som vill får mer än gärna göra de projekt som jag har. Jag tycker bara att det är kul om någon annan vill klättra det som jag har lagt ned en massa jobb på för att borsta fram. Brukar även lägga ned en massa jobb för att förbättra landningar och göra området mer inbjudande för andra.
Jag anser att boulders och leder är till för att repeteras. De är annars ganska så meningslösa om de blir orepeterade, igenmossad och bortglömd.
Jag brukar dock alltid fråga andra om det är ok att köra på deras projekt. Jag tar inte för givet att alla tänker som mig.
Utan att kunna ange ngt skäl måste jag medge att nyturer är för mig cirka 2.47 ggr. så roligt att försöka på som redan etablerade problem.
Chrille
Jag kan förstå att vissa tycker det är speciellt att vara först uppför en linje, utgående från ren och skär tävlingsinstinkt. Men om begreppet FA ska ha någon som helst signifikans måste det väl åtminstone ske på lika villkor för alla. Om man lyckas göra en FA för att man låste projektet och inte lät någon annan ens pröva är det ju föga imponerande. Så hela resonemanget om FA och låsta projekt går ju liksom inte ihop.
Jag var med i något som kallades för skogsmulle när jag var mindre. Där fick vi lära oss om allemansrätten. Jag kommer inte ihåg exakt vad den går ut på. Men jag tror att den innebär att man inte kan spärra av en del av naturen och göra den till sin egen enbart med hjälp av ett rosa snöre. I mulleskolan fick vi även lära oss att plocka upp skräp om vi hittade något sådant i skogen. Och att se skillnad på tall- och granbarr. Jag har haft stor nytta av dessa kunskaper.
Tror bestämt att jag delar Steklunds uppfattning. I förlängningen så innebär väl det att "Locked Ascent" är närmare sanningen än "First Ascent".
Och om man ser det så så kan den gode Mr. Habbibi fortfarande gå för "LA" (han har ju bevisligen inte öppnat projektet)
"Så hela resonemanget om FA och låsta projekt går ju liksom inte ihop."
Fast det jag säger innebär inte att det egentligen är själva tävlingsmomentet som betyder något extra utan någon diffus känsla om att guu så häftigt det är att göra detta som ingen annan har gjort. Kanske ungefär som Chrille uttrycker. Det är lite roligare. Men däremot håller jag absolut med om att låsta projekt som princip är bajs. Jag förespråkar inte det utan bara att man ska få en rimlig chans att klättra en linje som man prospekterat och gjort grovjobbet på före andra. Bara för att den upplevelsen är bättre - om man nu tycker det. Tycker man inte det så är det väl fine. Jag borstar - alla klättrar. Tidsrymden för hur länge man ska respektera någons företräde bör väl sen stå i någon sorts proportion till mödan som lagts ned, och jag har inget lagförslag om detta utan tror att man kan resonera om det från fall till fall. Om någon tycker att hans projekt är låst i ett år och ingen håller med så kommer det inte heller att respekteras. På det sättet lär väl detta lösa sig själv. Och om fler börjar inta Bruno mfl inställning så kommer inte detta claimande av FA ha någon som helst betydelse i framtiden, Kanske bra så?
Var kan jag hitta dom här låsta boulder projekten ni pratar om?
hemligt, men de finns.
Skicka en kommentar