DAB - Don't Ask Bitch

Åland brukar innebära en färja, buffe, tax-free, öl och mycket klättring. Det senare visade sig stämma mycket riktigt, då svenskar från hela landet valt att fira Valborg på Finlands mest? svenskspråkiga ö.

Det var verkligen folk från hela landet på plats, Värnamo, Västervik, Linköping, Eskilstuna, Uppsala, Luleå, Stockholm och en och annan skåning. Sen får vi inte glömma att det fanns en hel del vänner från Riket (ålänska för Finland) oxå.

Stämningen vid Soltunas stugby var verkligen supertrevlig. Framförallt när man äntligen fick träffa lite folk som man enbart hört eller läst om. Tyvärr så lyckades ett par polska snickrare ta död på kvällsnöjet när de på fredagmorgon börjar renovera bastun. Men den kan enbart bli bättre än den varit. Återkommer med en separat recension efter nästa besök.

Vi börjar lite snabbt med redaktionens favorit norrlänning, Sydde, som hade en mycket lyckad helg på ön. Mellan cigarett pauserna så lyckades han skicka på riktigt bra. Framförallt så är vi många som är väldigt imponerande över att han gav Bosma en bra match på en ny fin linje som jag återkommer till strax.

Fanns som sagt fler norrlänningar på plats som sägs ha skickat på rätt bra. Martin Fransson gjorde ett sällsynt framträdade på de sydligare graderna och tickade på rätt friskt. Anja påbörjade resan med att flasha västertraversen och såg väldigt solid ut på de övriga hårda linjerna som hon gav sig på. Jenny B lyckades med den knepiga campusen vid Normipäivä och får mig att lyfta på ögonbrynet. Har enorma problem med den linjen. Förstår inte varför.

Jenny på en 7B i Kasviken Foto : Fredrik Sydstrand

Den stora nyheten som spred sig snabbt bland klättrarna var Bosmas bestigning av Getas, i min mening, snyggaste linje. Normipäivä 8B. Lika ledsen som jag var då, är jag än idag. Under bestigningen så stod jag lite för nära Peter vid spotten av det sista movet, som fick sig en liten sk DAB mot min jacka.

Peter på Normipäivä Foto: Fredrik Sydstrand

Efter mycket ursäktande från min sida så svarar Peter mig att det är upp till klättraren själv hur han tolkar den. En dab innebär oftast att man bryter klättrarens koncentration mer än att man hjälper denne.

Angående Geta så var det skönt att se att många intresserade sig för området trots bilförbudet, och sökte sig ut till fots trots promenaden på hela 2 km. Tror dock inte det var så många som orkade ta sig ut till Fågelberget så brukar innebära en promenad mellan 40 och 60 minuter.

Kasviken har nog aldrig sett lika många klättrare som denna helg. Trots det dåliga utbudet på parkeringsplatser så lyckades hela 14 bilar klämma sig in på den smala väg som finns tillgänglig.

Av just den lättare access möjligheten till Kasviken så har det hänt en del i detta område det senaste halvåret. Utbudet på borstade linjer har ökat lavinartat. Anledningen kan man sönderanalysera, men det tänker jag inte göra här.

Tyvärr är det inte alltid populärt att borsta i jakt efter nya linjer, detta fick en representat från Stockholms bultkommite veta när denne fick onda ögon av förbipasserande klättrare.
Det finns i min mening en skillnad på att putsa bort lite lav och omplantera mosstäcken, detta skiljer sig självklart från område till område.

Den tidigare nämnda metoden valde Bosma och jag att tillämpa på en ny vägglinje nära Game Over taket. När Peter väl var i gång så kliver Sydde fram och visar att hans ökända crimpstyrka och ger Peter en ordentlig match. Men efter tre dagars klättrande så tog det stopp för Fredrik. Misstänker att han just nu frågar sig själv om han hade kunnat gjort linjen om han tagit en vilodag.

Då Peter mest bara gick omkring och snackade skånska hela dagarna så var han betydligt fräschare än Sydde och kunde än en gång sätta sitt namn på en ny hård linje efter att han fått slita sig upp för den. Primal Scream. Graden håller ännu på och diskuteras fram bland dem som jobbade på linjen.

Sist men inte minst så får vi inte glömma Crell och Ry Morrison som bägge haft strul med diverse skador, som nu tycks vara helt borta. Ry lyckades med skicka Wulf’s dynoprojekt, Hale Bob, vid lilla väggen på Kasviken efter att vi var många som hade handen på den lilla slopern som finns tillgänglig.

Crell såg lika oberörd ut som vanligt när han gav sig något och tog en paus från kameran. Helgens största bedrift utöver det att han vågade dela stuga med mig var FA:n vid Dodo väggen. Start på sloperrampen rätt upp för areten. Efter ett samtal med den tasmanska djävulen så säger han att han inte vill namnge linjen mer än att kalla den för Dodo left variation. Graden hamnar enligt Stefan Rasmussen snäppet högre än Dodo stand up. Som ligger på 7C+/8A-

Veckans läxa är följande; handla aldrig på Tax Free efter att ni hetskrökat på buffen med en kille som heter Dag. Det blir dyrt.