Gäst i väst

Äntligen Göteborg!

Man är ju kluven. Å ena sidan finns där ett överflöd av klippor att välja bland. Å andra sidan så tänker man knappast på överhäng när man tänker boulder och GBG. Så mycket klippa, så många slabbar och så många väggar men så lite brant. Å tredje sidan så kanske jag bara är bitter över att mina bidrag till Göteborg har reducerats till ingårinteklättring. Trots allt blir man ändå sugen på att flytta till Göteborg när man ser vilken potential det finns. Rätt ögon på stenen och det blir bra. Och nu finns det ju hopp med alla crimpar och gänget bakom climbingpics samt lill-Mange. Man förvånas över hur många nya branta problem som sätts upp i gamla statsnära boulderområden.

Och västkusten förnekade sig inte. Regn hela torsdagen. Just bara för att påminna om sommaren 2004. Då låg jag inbäddad i ett grått Hamburgsund och gnolade på Every day is like Sunday. Ingen sol, inga gäster och ingen klättring makes Bruno a dull boy. Vad gör man i ett svenskt sommarparadis när det regnar?

På något sätt kändes det lite som ur askan i elden när vi hade skippat Åland och traskade rakt in i ett sjudande Climb-In i Utby. Lite lustigt att stöta ihop med 25 pers från Uppsala och Stockholm på bortaplan. K gjorde processen kort med La Bouse och såg stabil ut på sittstarten. Definitivt något att försöka på igen vid nästa besök. Bruno gjorde assisen för fjärde gången skulle jag tro innan han började fåna sig på en sittstart strax vänster om el Maco sittstarten. Något för den som gillar deadpoints, höga hälkrokar och undertag. Innan vi drog vidare till Alvaro i Brastad konstaterade jag att 14 move Chasing the Dragon var ett halvt move för mycket. På tredje försöket åkte jag av slutjuggen och därefter gick det bara utför. Bara att gå in på gymmet igen och köra Bosmas liggande åttor.

I lördags tittade vi till bouldringen vid Sveriges största sprängklippa. Där gjorde Scott processen kort med Frontline. Knappt att man höjer på ögonbrynen längre. Och Bruno var kanske på sitt alldeles grinigaste humör. En sällsynt löptur dagen innan hade förvandlat benen till styltor. K tyckte att jag såg ut som skabb, hur nu det ser ut. Det första vi gjorde var att ertappa detta gäng plus John A och Fredrik J och ståendes på quadrupelpuda och airpad. Västkustkutym, urskuldade de sig med. Vi fick en alldeles strålande guidning till det område som Walker hyllat så mycket. Tyvärr var inte modet inställt på highballs och då har man inte mycket att hämta trots dubbla airpads. Det blir definitivt återbesök till Walkers problem Cuerpo de Hombre som gissningsvis ligger i 7c-registret. Av någon anledning har jag och K klättrat otroligt lite varje gång vi varit och hälsat på i Brastad. Man kommer liksom in i en annan lunk när man hamnar i den familjen. En grop ska grävas eller så ska uthuset målas om och plötsligt är det lunch och sen kan man lika gärna åka ner och ta sig ett dopp osv sen står man plötsligt framför grillen med en kall öl i handen och undrar vart den där dagen tog vägen.

Kul att se att det utvecklas lite sportklättring i lite mer modesta grader. Det behövs verkligen. Mycket har vi skrivet om Jens, en del orätt, men den mannen bidrar verkligen till västkustklättringen med sin energi.

---

Det bloggas på friskt. La môme Bäckis kör hårt och bjuder på lite fina filmklipp. Vi vill fortsätta slå för klätterbilder och väntar på att en av sveriges mest välskrivna bloggar hamnar på SF.