Ute på riktigt

Äntligen var förhållandena sådana att man kunde komma ut utan att vara ut på pin kiv. Visst det är schysst att komma ut även när det är minus fem och soligt men man blir ganska snabbt frusen och sugen på att dra på sig kläderna igen. Man är lite bekväm av sig. Om man ska sticka ut hakan lite så kan man inte heller påstå att minusgrader är optimala friktionsförhållanden för granit. Jag vet inte riktigt varför det är så, men jag brukar uppleva att det är som allra bäst när temperaturen ligger omkring fem. Under nollan så blir graniten hård och avvisande omkring fem är den sådär välkomnande som bara ett granitblock kan vara, ni vet.

Det var inte bara jag som tyckte det var kul att komma ut. Alla tyckte det var kul att få komma ut.


Jag vet inte det exakta antalet men omkring tjugo stolta krigare hade letat sig ut till Focksta för att göra nya och gamla klassiker. Först ner för räkning var Parasit. En mytomspunnen 7a+ som jag satte upp för några år sedan. Allt sedan dess har jag fått utstå all världens spe och anklagelser om att vara en sandbagger. Häxjakt, någon? Detta tog äntligen slut lördags och jag fick upprättelse, vilken triumf för teknik och känsla! Parasit repeterades av Fredrik A, Kalmar-Mange, Olof och Tväråna. Den sistnämnde gjorde den förbluffande enkelt vilket finns dokumenterat. Pappaledighet har gjort under med den karln. Olof körde sin klassiska JAA! - NEEEJ! - JAAA! på urtoppningen. Ingen kan ta ut segrar i förskott som Olof.

Jag, Tväråna och Sydde passade också på att sätta upp problemet Hets 7b som går ut vänster från Parasit. Problemnamnet Hets känns föga unikt men det fångar väl den stämning som rådde kring problmet. "Kan inte jag få pröva först, du kommer ändå bara göra den..." So close... Bäckis passade förövrigt på att sätta upp ett udda problem till höger om Parasit som de flesta hade mycket svårt med. Namn och grad ännu okända.

Olof gör Parasit. Ali visar vägen. Ser ni hur liten Sydde är intill?

Sen var det dags att känna om fingret höll för Billybob assis. Det gjorde det inte. Även om det känns bra är det fortfarande en bit kvar till den nivån när man kan hänga loss på monon och göra det ryck som krävs för att komma upp i ståstarten. Extremt. Istället fick vi se Katrin enkelt bränna av Guldmagistern 7a och Mange sånär sätta Billybob. Jag gav mig på direktstarten till Long Jon Kalle Silver och fick ganska snabbt till den. Förvånande, det har länge kännts som ett orealistiskt drömprojekt. Riktigt häftigt men jag vågade mig inte på att försöka toppa ur. Det var något som visst som dog med highballs efter benbrottet i Font förra året. Jag antar att jag kanske kommer igenom det men för tillfället får jag bilder av krig, misär och det här (stark bild) i huvudet när det börjar bli högt och okonrollerat.

Ali gjorde några tappra försök på sittstarten.

Därefter bar det av till det nya fina En fråga om Balans 7b. Ett klockrent problem i bedrövlig omgivning. Men man kan inte få allt, eller hur? Viktigare att klättringen är vettig. Problemet finns dokumenterat i Steklunds film. Henke betade enkelt av problemet efter att ha sett helt bortkollrad av det en stund.

Steklund sammanfattar lördagen med en liten film.


---

I måndags blev det åter dags för en sväng ute. Det fina vädret och filmen på Per N gjorde mig sugen på Skevik. Efter lite rundringning blev det till slut en tapper skara som gav sig ut i blåsten. Jag hade glömt att jag var rustad för inomhusklättring och fick kitta upp mig i jobbskjortan för att hålla kylan ute. Klättringen då? Förvånansvärt bra bouldring. Definitivt värt att åka dit, inte bara för Verve, om man nu tycker det är ok att inte toppa ur problemen.

---

För övrigt tar vi avstånd från de kommentarer som har lagts på Mickes senaste blog . Det är bedrövligt att se att det skrivs så mycket skit av fega individer som inte vågar stå för det dom säger. Det är jävligt pinsamt och det känns trist att behöva förknippas med ett kollektiv där detta förekommer. Naturligtvis ska man kunna bestrida och kritisera åsikter som man inte delar men när det övergår till personangrepp och förolämpningar har det gått över gränsen. Tillsammans med Blogger håller vi just nu på att söka efter ursprunget till dessa kommentarer och när vi får reda på det kommer det inte bli kul för upphovsmännen.

Vi säger "Go Micke!". Det är inte varje dag som någon retar upp hela PK-maffian i klättervärlden, däribland oss själva, på ett sådant sätt att, för att stjäla ett citat, bröderna Birro skulle bli gröna av avund.