tisdag 12 februari 2008

När det kommer till kritan...

Vårt självpåtagna uppdrag att granska skumraskverksamheten på Stockholm olika klättergym har givit bra effekt. Eller inte, men det kanske hjälper lite om någon påtalar bristerna. Vi kan i alla fall konstatera att Verket faktiskt har skärpt till sig. Kvaliteten på problemen är snäppet bättre och omsättningen känns också något större än under våren. Förhoppningsvis kommer inte Bosmas februarivistelse i Hueco ha samma samma negativa effekt som den hade senast. Vår nuvarande ranking mellan gymmen ser nu ut som följer:

1. Centret
Centret vinner ohotat. Den hallansvarige gör ett fantastiskt arbete med att ständigt se till att det finns kvalitetsproblem i alla svårigheter och att greppsortimentet ständigt utökas. Bäst kaffe har de också.

Efter Centret är det ganska jämt mellan Karbin och Verket.

2. Verket.
Problemkvaliteten har äntligen styrts upp från förra årets bottenlodning. Problemen omsätts lite snabbare och kvaliteten är avsevärt bättre.

3. Karbin.
Massivt med nya problem varje månad. Vad mer kan man begära egentligen? Kvaliteten är som bekant lite svajig; vissa problem kan man byta ut mot en stege och andra är bara bökiga. Men vad gör det när det faktiskt dyker upp en hel del fina problem. Karbin har två problem som vi kan se det. Det ena är att det efter BO inte byggs särskilt många problem som inte är vita, inte för att det egentligen är vårat problem men det känns bra att fösöka visa lite omtanke för omväxlingens skull, och det andra är att greppsortimentet borde utökas. Visst, det köps in en del nya grepp men inte alls i samma utsträckning som på Centret känns det som.


---


För övrigt var kidsen på verket alldeles bedårande i går. Bra jobbat alla inblandade.

---


Kjuge kjuge kjuge.

Kontroversernas förlovade rike. Är det inte graddiskussioner som får folk att vilja mörda varandra så är det användadet av krita. Ibland kan man tycka att det går lite väl långt. De är som lite som norrlänningar; inte lika roliga men lika exotiska i alla fall. För mycket krita? Döm själva:


Undrar hur de kommer låta efter svärmen av gräshoppor stockholmare i påsk.

Och vill ni verkligen torka en sten kan vi varmt rekommendera någon form av brännare istället för att smeta ner stenarna med krita; det blir liksom aldrig riktigt torrt. Och nej Kalle, stenen spricker inte. Geologen Steklund mfl skrattade grundligt ut mina patetiska försök att spräcka ett block med kylspray och gasbrännare.

7 kommentarer:

Sydrik sa...

Jag gillare Karbin bättre än Verket. Framför allt för att det är så trångt mellan boulderväggarna på Verrket. Är det lite folk känns det som att det bara är en tidsfråga innan man gör illa någon, eller sig själv.

...men gillar att problemen generellt är mer genomtänkta än på Karbin. Bra ställe att variera sin träning på helt enkelt.

h sa...

Angående skåningar och norrlänningar så är det en enorm fundamental skillnad. När jantelagsmantrat är vedertaget och alla förstår att ingen är mer än någon annan så kopplas den norrlänska självinsikten in (eller som en klassisk älvsbyman brukar säga):

-"grunden till alla problem är att man tar sig själv på alldeles för stort allvar!"

Bruno sa...

Du har rätt i att miljön är sunkigast på verket. För mina syften spelar det dock inte någon roll.

Anonym sa...

Undrar om en jäkla lövblås skulle funka?

Sydde sa...

=) Jo jag tänkte också på det - men lite otympligare än min fina ok-brännare.

Bruno sa...

Varför inte ta med sig en gammal hederlig blåsbälg eller kanske använda fotpumpen till airpaden?

Anonym sa...

Ur ett repklätter perspektiv tycker jag att Karbin ligger i topp. Chris