Små små ord

Små saker att irritera sig på:

Stordåd
Smileys
Epitet

När, var, hur och varför är inte så svårt att lista ut. Vi måste dock ställa oss frågan hur det kan komma sig att Sveriges absolut största jätte jätte stora i kvadrat bouldergrotta inte är en grotta utan bara ett vanligt överhäng. Grottörstande speleologer skulle nog bli ytterst besvikna om de begav sig till Fjällbacka. Inte ens granitgrottan är en grotta i egentlig mening. Men vad vet vi, vi kanske skulle pröva lite.

John visar prov på god stil och är ett gott föredöme för ungdomen.

I helgen trotsade ett tappert gäng från sveriges största stad Stockholm och från sveriges näst största stad Göteborg den hundraprocentiga luftfuktigheten och samlades vid sveriges näst bästa boulderområde Knuttorp strax söder om den lilla universitetsstaden Linköping ; ). Bland annat sammanstrålade Sveriges två mest kända finskorientaliska klättrare. Efter sedvanligt stopp på sveriges vanligaste bensinmack Statoil, där sveriges kanske mest vanliga kopp kaffe inhandlades, upptäckte vi att stenarna dröp av helt vanlig fukt. Inte mycket att göra åt saken. Påhlman hade som tur var fått med sig en brännare. Totalt klättrades max 6 problem med varianter. Lång väg för lite klättring. Men området är riktigt bra. Fina stenar och problem samt riktigt fin stenkvalitet, kanske sveriges bästa.

Projekt som var hårdare än det såg ut. Ståstart från den nedre rampen: lätt 7a.

Påhlman var så irriterad över att ha kört i två timmar för att mötas av dyngsura block att han körde fel minst två gånger på vägen tillbaka.

- Ali, höger eller vänster?
- Öh, höger tror jag.
- Bra vänster alltså....

(Inte helt rätt " "Höger eller vänster, Ali, du håller bara tyst - frågan är ställd till Chris och Stefan")

Vi vet, att fråga Chris i baksätet är dödsdömt. "Ööh?"

Fin höstdag vid Noret.

Söndagen bjöd på en liten utflykt till Tyresö. Fint väder och bra stick. Tre nya problem på baksidan av Enigmablocket. Från höger till vänster: Borgarbracka 6c, Frasradikal 6c+ (SS 7a) och Minigrip 7b+. Den sista gjordes av en krimp- och precionssäker Sydde.

Bildcred till Sydde och Bäckis.

I think I see dead people...

... kanske dags att lägga bongen på hyllan då.

Nja, sånt skit håller vi inte på med i det här landet.

Finns värre saker som framkallar hallisar och behovet att ringa sin mor mitt i natten och säga farväl.

Höst brukar betyda förkylningar. Räck upp handen om du redan åkt på säsongens första influensa.

- Hej, här är jag.

Ofta är det segt – du är inte frisk, men ändå inte tillräckligt sjuk för att bädda ner dig. Kanske känner du att det ändå är okej att gå och träna. Men även den lindrigaste snuva kan vara bedrägligt farlig i kombination med träning.

Det är jättebra att man har ambitionen att bli en bättre klättrare, men om man inte vilar när man har en infektion i kroppen kan det vara sluttränat.

Till och med den minsta snorighet kan utvecklas till något betydligt värre om du anstränger dig fysiskt. Infektioner orsakas av virus eller bakterier som sprids via blodet vilket innebär att de når ut snabbare om pulsen är hög. Har du då riktig otur kan de sätta sig på hjärnhinnan eller njurarna.

Då kan det bli ödersdigra konsekvenser. Sätter bakterierna sig på njurarna kan du få bestående njurskador som resulterar i kroniskt högt blodtryck, och om de sätter sig på hjärthinnan eller hjärtmuskeln kan du dö.

Så illa går det ju inte för de flesta, även om man slarvar, men risken är inte så liten som du kanske tror.

Det är inte helt ovanligt att många unga vältränade, utan övervikt eller andra riskfaktorer, har ändå har högt blodtryck.

Något som ofta händer är att infektionen förvärras om du tränar. En vanlig snuva kan utvecklas till en lunginflammation eller halsfluss när du drar ner bakterier i luftrören.

Har man fel bakterier så det rätt kört.

Men det går oftast inte att, genom att bara titta på symptom, säga vilken typ av bakterie du har. Då måste man göra en bakterieodling för att få svar. Det går fan i mig fortare att få en besked från veneriska efter förra helgens snesteg.

Det är inte alltid man löper risk att drabbas av varken hjärthinneinflammation eller njurskador – allt hänger på vilka bakterier som orsakar infektionen. Men eftersom olika bakterier ger samma symptom är det inte läge att chansa. Rysk rolett någon?

Vid kombination av träning och förkylning så löper man större risk att missa fler träningstillfällen om man inte väljer att vila från första början, och låta kroppen återhämta sig fullt.

Men var går gränsen? Lite snor i näsan kan ju inte vara så farligt, tänker du kanske. Då ska du veta att även oskyldigt snor kan vara början på något värre. Du behöver inte ens ha kommit till snorstadiet för att en förkylning ska vara på gång. Känner du dig ovanligt trött, får du mjölksyra lättare, drabbas av plötslig kramp eller får högre puls än vanligt ska du avbryta träningspasset.
Samma sak gäller om du har muskelvärk, känner dig allmänt hängig eller har ont i huvudet. Du kan testa att träna lite lätt, men avbryt så fort du märker att det inte känns 100 procent bra.

Enklare sagt än gjort.

Men försök att vila en dag. Om infektionen inte bryter ut kan du prova igen. Kommer trötthetssymptomen tillbaka – sök läkare. Det gäller också när du har haft feber.
250 spänn senare sitter du i soffan och läser instruktionerna för någon ny mirakelulös nässpray och undrar hur många Iprem du kan trycka i dig utan att känna dig som en pill popper.

Egentligen ska du vänta ett par dagar efter att febern har försvunnit helt innan du börjar träna. Men vi vet ju hur vi fungerar. Vi kör på iallafall, och ursäktar oss med dåliga kommentarer om varför man just suger idag.

Somliga tycker att man ska gå tillbaka till en läkare utifall att febern kommit tillbaka. Då finns nämligen risken att viruset har banat väg för bakterier och du måste få antibiotika. Låter som ett smart tips. Mmm, more pills.

Kanske har du hört den gamla skrönan att du ska svettas ut en förkylning. Hate to say I told you so, but that’s a big load of crap.

Samma sak gäller att träna med smärtstillande eller febernedsättande medel i kroppen. Bara för att symptomen tillfälligt försvinner är du inte frisk, och det gäller både skador och sjukdomar.

Men för dem av er som är fullt friska, ja, den psykologiska analysen är obligatorisk, så vill jag bara säga grattis.

I veckans blogghav så har vi lyckats hitta Mr JLing som enligt vissa bekanta påstås vara starkare än någonsin efter sitt rigorösa träningsprogram.

Förra helgen

Det är helg igen och vi börjar känna vinets gift rusa genom kroppen. Kroppen behöver mjukas upp lite inför helgen. Samma gäng som gjorde Focksta ska vänder nu fokus söderut mot de nyare områdena i Linköping. Enligt flera vittnen ska det vara riktigt bra. Vi ska försöka ta bilder.

Som ni vet börjar brunoredaktionen att bli lite till åren. Ali inledde just sitt 28:onde levnadsår med blånande knogar och löfte att inte klättra på en månad. Det gick sådär. Stojan, lider av överklassproblemet tennisarmbåge samtidigt som långfingret på högerhanden högljutt protesterar mot förra helgens omilda behandling.

Steklunds nya problem i Focksta visade sig vara ren och skär klass. De tillför en extra dimension till området och Svälthammaren borde vara en självklar destination för alla inom tio mils radie. Man kan invända att Captain Bringdown borde ha en urtoppning. Och det gör vi också. Toppa ur problemet! (och borsta slutet!)

Billybob har reducerats till Billigabob. Det var strömhopp över. Säkert tio bestigningar i lördags varav några flashar. Ursprungligen gissade vi på 7c. Så fel man kan ha. Sittstarten blir desto barskare. En grund enfingerspocket ligger i vägen när man går upp mot ståstarten. Naturligtvis gjorde jag ett försök för mycket och sommarens skada gick upp. Det känns inte lika illa den här gången men det känns ändå tungt. Det positiva är att man har fått känna på lite av inomhusrepklättringen i Stockholm. Det negativa är att Billybob assis får vänta minst en månad. Assisen lär vara hårdare än 7b. 7b+ kanske...

Steklund har varit extremt produktiv och satt upp fler hårda problem på en vecka en vad som har producerats i Uppsala på ett decenium. Bra jobbat!

KL och Cola

King Lines verkar inte vara någon höjdare om man får tro Carlos. Brunos tumme börjar sväva över fastforward så fort en klättrare öppnar munnen på film. En bra klätterfilm bör bestå av minst 90 procent klättring annars kommer vi inte kunna kategorisera den som "bra". Kanske kan man reducera ner filmen till bara klättring - ungefär som en trailer. Då kanske den blir "bra". Apropå filmer som vi inte tycker är "bra" så har vi Soul Cal som praktexempel. Vi blev generade av hur usel och pinsam den var. Att producenten väljer att ta med filmklipp där kameramannen väljer att först zooma in tjejernas skinkor kvalificerar filmen direkt till papperskorgen och klätterhistoriens skampåle. Att filmen sedan bara har en enda bra sekvens (Belly Flop) gör att man inte missar något.

Spanjorer i hetluften igen. Idag är det kola som gäller i ett försök att städa brajjen ur branschen och göra den mer rumsren i de finare kretsarna. Dessutom får vi tillfälle att utdela näst årets största dumstrut till "Unai". Grattis, det var det dummaste inägget vi läst på länge. Dessutom är väl knark så mainstream i Spanien att det är ett ställningstagande att inte bruka. Den största struten erhåller givetvis Edu. Väljer man att delta i tävlingar borde man vara medveten om regelverket och risken att bli kontrollerad. Pinsamt, i synnerhet för en atlet som skjuter små elpilar genom musklerna och tränar extremt organiserat.

Albarracininfo

8a.nu har några läsvärda rader om filmen King Lines. Läs!

Ramonet har tydligen förväxlat aktiviteterna sportklättring och bouldring. Vidare noterar vi att Sharma använde minst tre (3) förbjudna heel-hooks, hoppade över ett (1) grepp som Ramonet inte använde, klättrade leden på under en och halv timme och hade dessutom fräckheten att göra det på ett, för åskådarna, attraktivt sätt. Quelle honte!

Ibland ska man bara vara tyst.


Och så stannar vi i Spanien en liten stund för att avliva myten om att Albarracin ska stänga.

Så här skriver Carlos i kommentarerna på sin blog:


Det låter inte bra, men jag tror inte riktigt på det. Det finns långtgångna planer på att anordna en stor tävling där i oktober nästa år. Arrangörerna säger att de kommer att få tillstånd med all säkerhet.

Det är däremot klätterförbud i närheten av väggar där det finns häckande fåglar, det är även förbjudet att klättra på stenarna som sitter närmast vägen och det finns också en del regler man bör följa ganska noga. Man bör minska så mycket som möjligt användandet av krita och man uppmanas att borsta eller damma av efter att man ha klättrat.

Klätterområdet är mitt i ett naturreservat där dessutom finns någon sorts stenåldersmålningar. Det har varit helt förbjudet att klättra där men klättrarna lyckades förhandla fram ett avtal som innebär att man får klättra så länge reglerna följs.

De gångerna det har varit snack om klätterförbud på riktigt har Desnivel tagit upp det på hemsida och tidning (Escalar). Det har varit tyst länge nu så det borde vara lugnt just nu.

Det finns fler ställen i området "centrum" dvs områden omkring 20 mils radie från Madrid. Jag har besökt några och kan säga att potentialen är i princip oändlig (tänk tiotusentals problem...). Jag kan försöka skriva ihop något i framtiden.

Spanien förtjänar definitivt en eller flera boulderresor, det enda man behöver är en bil och vilja att snacka med locals, resten löser sig under resans gång. Det finns områden med sandsten (Albarra, El Cogul, Santa Gadea), granit (too many to mention) och kalksten (Valeria, Siurana, Cadiz, Mallorca), kalkstensbouldring är verkligen inte grejen för mig men det kanske finns någon som gillar det."

Livets goda

Och vi var ju inte riktigt färdiga med västkusten senast, eller hur? Det var ju det där med problemnamnen. Mongobongonamnen är avklarade men resten då? En övergripande inspirationskälla för problem- och lednamn på västkusten är havet. O Captain! my Captain! our fearful trip is done, The ship has weathered every rack, the prize we sought is won... och så vidare.

Nja, fullt så avancerat är det inte. De litterära referenserna finns där ändå. Den gamle och havet och En världsomsegling under havet. Sådana namn kan man leva med men snart blir det ett riktigt boringgroteskeri: Räkfrossa, Räkcocktail, Räkan, Styv kuling, Genua, GPS, 41 knop, Strömming, Badkrukan, Hummern, Sjöpungen.... och så vidare och så vidare och så vidare. Tyvärr är det inte bara de goa gubbarna som kan hålla till svars för detta. En hel del tillfälliga besökare har ristat in sina spår på berghällarna.

Det är som om omdömet helt och hållet grumlas när vi kommer i kontakt med allt det goda i livet. På västkusten förenas allt i en salig blandning. Det är hav, det är båtar, det är räkor... och vi utbrister i ett vällustigt och djupt aaaAAAAAAAH! Mmmmm Smögen!

- Älskling, ska vi inte köpa lite färska räkor i kväll?

Ok, vi har själva en del gamla synder i garderoben som inte skulle må bra av att se dagens ljus. Låt oss gå vidare.

Helgen blir en orgie i uppsalanostalgi med Focksta-revival. Steklund har varit ute och satt upp The Watchtower 7c på Svälthammaren. Ska bli intressant att se hur den är. Svälthammaren är ett av de häfttigaste blocken i Uppsala. Det har inte fått många besök eftersom det dels ligger i en åker och dels ligger lite avsides. och så har våra prioriteringar varit lite dåliga kan man nog tillägga. Steklund har lovat att borsta upp Billybob så att vi kan göra sittstarten. Det blir också fint. Bara det inte regnar.

Mobbade barn som bloggar

En liten svep över en i övrigt grå vardag.
Sydde lobbar för norrbottningar:
"Martin Fransson har gjort Ronin - hans första 8A boulder. MF är ju annars mest känd för att göra hårda pumpande sportturer. Har också gjort stordåd i den traditionella genren i år ( bl.a. Kilaiväg, 8a i Solvik). En av Sveriges mest kompetenta allroundklättrate mao."

Jahaja. Vilka andra kompetenta allroundklättrare har vi? Malin Holmberg och Bosma och... huh. Det räcker med listor. Vi kanske kommer till det senare. Men bra jobbat av Martin i vilket fall som helst. Förövrigt verkar den tidigare så blomstrande umeåscenen helt ha domnat bort. Kan det bero på att de har blivit äldre och mer ansvarstagande eller att tillgången på sten avtagit. Då tillgången på block varit positivt korrelerad till tillgången på dynamit kanske det kan vara så att de fått slut på sprängämnen. Kansk råna ett militärförråd eller något!

När vi ända talar om Malin Holmberg så kan vi bara konstatera att det är stake i gumman och att hon klättrar som en hel karl. Ingen maskulin led går säker nuförtiden. Hombres*, lock your projects!

Ingen kan ha undvikit att Stefan P har fått en ny renässans sen han fyllde gubbkuk. Det är inte utan avundsjuka som vi bevittnar hur allt hårt repeteras. När vi säger allt menar vi också allt. Inget problem kommer undan och allt dokumenteras. I helgen gick teststyckena på Mörkö ner, erkänt tunga om man har mindre än 2,01 i reach. Tyvärr har någon illvillig själ varit framme och gnuggat på kristallerna på Rock Molester. Fy på dig Bruno! Som alla vet går detta emot SKFs policymail som bland annat Sundsvalls klätterklubb använt i sin häxjakt på Kalashnikov.

Vi måste dock lägga in en liten protest mot Stefans bestigning av Rock Molester eftersom den inte riktigt gjordes i god stil. En stilstudie i godstil hittar ni nedan:

Såg ni någon mossa? Hörde ni några hånskratt? Tänkte väl det. Case closed, ingen god stil utan mobben.

*Goa gubbar

Fler filmer från Mörkö hitter ni genom att klicka på bilden ovan, eller genom att trycka HÄR

Goa gubbar

De är ena lustiga typer där nere i Göteborg. Man vet inte riktigt om de är seriösa eller inte. Den senaste tiden har det dykt upp lite hårdare problem där nere fast man vet ju inte så noga. Magnus Lindstedt har fångats på bild på vad som sägs vara en ny 8a. Men det är helt uppenbart några gubbars reaktion mot tickmärkes- och eliminationskulturen. Hade det varit ett seriöst gradförslag så hade någon graderat ner linjen till 6a+ med kommentarer som "Det där gjorde jag redan 1992", "Varför har namnet på det här måttligt fina problemet ändrats?" och sist, göteborgarens parningsrop, "Vadå, den var ju skiiiitlätt. Nasse, Mongo och Jimbob tyckte den var 6a+".

Det är inte slut där vi fortsätter med ett axplock
"Gjord på 1900-talet" "6b å helt värdo.... Troligtvis ett av världens absolut sämsta problem!" Skönt och uppmuntrande klimat helt enkelt. Även om det är med glimten i ögat känner vi inte att munnen ler. Lustigt för det är precis sådant här vi förväntar oss av 08-orna. De är dryga i riktiga världen men är ett under till hövlighet virtuellt om vi jämför med västkustklättrarna.

Dessutom envisas de med att döpa var fjärde problem till Någontingmongonågonting. Hyfsat ensidigt, har någon haft en traumatisk upplevelse i sin ungdom?. Det är ett jävla grinollepack där nere helt enkelt. Tur då att det finns några inflyttade boråsare som lättar upp bland surpupporna och vågar gradera hårdare än 7a.

Före detta 8a.

Gränslandet

Det har länge varit på gång. Många trodde att Sveriges hårdaste tur skulle sändas redan i våras men det hände inget då sommaren kom och gav oss en varm och fuktig omfamning. Det oundvikliga sköts bara framåt i tiden, för nu har Sveriges mest fokuserade klättrare Johan Gyllensvärd äntligen repeterat Gränslandet, 8c. Bakom framgången har det legat ett ihärdigt och tålmodigt arbete.

Endast det bästa och hårdaste är nog för Johan. Vi kan inte dra oss till minnes att han hållit på att repetera dussinturer i 8a-träsket; varje gång han varit i ropet är det när han har sänkt någon av Stockholms allra hårdaste benchmarks. Tidigare är det Små rosa moln och Kristallbandet som tuktats.

Problem

Stockholmarna sitter i den bekväma sittsen att de kan välja mellan fyra olika gym av högsta klass. Ingen annan stad i Sverige har någonting som är ens hälften så bra som något av dessa. Trots att allihopa är bra finns det ändå saker som skulle kunna förbättras på alla gymmen. Vi kommer den här gången att fokusera boulderproblemen på Verket, KC och Karbin då vi har noterat vissa förändringar de senaste åren. Salveo kommer vi inte att ta upp eftersom det stället av många anses som ondskans hemvist. I själva verket är det inte så illa men vi saknar det sociala sammanhanget som vi kräver för att trivas och hänga på ett ställe.Vi låter Salveo vara tills vidare och hoppas att de kommer att sticka upp som en glad överaskning någon gång i framtiden.

Från att ha varit Stockholms stolthet har Klätterverket det senaste året börjat tragla efter de två uppkomlingarna. Det byggs fortfarande en del hårdare problem av kvalitet men det är i de lättare graderna som det märks mest. Varför? Vi gissar på att det beror på den generationsväxling som KV har genomgått vad gäller ledbyggare. Le Stef har förtids pensionerats och ett antal nya ledbyggare har kommit in och inte riktigt blivit varma i kläderna ännu. På Karbin råder en helt annan situation. De har betydligt större väggyta väggarna rakas och byggs om en gång i månaden. Då gör det ingenting om det är lite svajig kvalitet. Enligt klassisk kaosteori blir det det en hel del bra kvalitet ändå trots att det är ojämnt. Dessutom byggs det flitigt mellan BO; du kan komma en måndag för att återvända tre dagar senare och hitta tio nya problem. KC har dock varit det senaste årens raket och gått i topp på Brunos ranking. På KC hittar vi kvalitetsproblem i alla grader. Här kör de med samma system som på Verket men de har gräddan av gräddan av Svenska Problemkonstbyggnationskreatörer™ och en större väggyta. Nedsidan med KC är att problemen byts ut lite för sällan.
Några av gymmen kör också interna evenemang och tävlingar, som återkommer med mer eller mindre jämna mellanrum, för att bryta vardagslunken och göra vinterträningen lite mer dynamiskt och stimulerande: BO, Boulderbash och ännu mer informella Jam Session och Fight Club. För dem av er som missade Fight Club i fjol så innebar det en slags intern tävling för alla närvarande varje onsdag, då Chris och Dylan byggde x antal problem som alla slet på tillsammans. Mycket trevligt initiativ som fick mertalet av systematiska tränare att bryta sitt mönster och socialicera lite med övriga dödliga. Jam Session är en lite nyare kreation KV dragit igång, något liknande Jam Session, då Peter B med vänner gick omkring och gav mindre erfarna olika tips för hur man skulle läsa och lösa problemen. Av dem som var där, så har vi enbart hört positiva ord.

Slänger man ett öga på priserna ser vi att KC är ett riktigt prisvärt budgetalternativ med 3200 för årslappen vilken kontrasteras mot Verkets 3400 och Karbins 3550.
I nuläget sätter vi KC i främsta rummet på grund av deras fina problemkonstbyggnation™. Karbin funkar medan Verket måste rycka upp sig.

Järna

Lördagen ägnades uteslutande i regndyrkandets tecken. En monstruös mörk molnklump hade parkerat över stora delar södra Sverige och släppte ut ett innehåll av nästintill apokalyptiska dimensioner. Resan till Västervik ställdes sålunda in. Istället fick vi tillfälle att under söndagen bekanta oss med Järnablocken; de där som man ser när man passerar från E4:an.

Det första intrycket är att det ligger nära motorvägen, vilket också blir det andra och tredje intrycket. Därefter konstaterar man att blocket, för det är egentligen bara ett som är riktigt intressant, är ganska imponerande. Det är stort och riktigt brant. Tyvärr är det femte intrycket att de flesta problemen är grundligt chippade. Tråkigt, riktigt tråkigt att den lilla stenhackspetten har varit framme. Egentligen har Bruno inte så mycket emot chipping men ibland känns det verkligen malplacerat, i synnerhet om det handlar om förbättring av grepp. Enligt Steklund, som hade varit där och rekat innan några problem satts upp, hade troligtvis ett problem som Freedom varit möjligt utan att naturen fått en hjälp på traven. Nu tappade vi räkningen på alla chippade grepp. Inte desto mindre bjuder några av problemen på riktigt fin klättring. Freedom 7b+ är fin och brant. Hälkroksproblemet 7b till höger om Freedom är områdets finaste problem och ett av få som, ironiskt nog, är helt ochippat.

Jens på 8a är skojig igen och lurar oss nästan med följande rader: Ethan Pringle just made a logic statement as he did Realization relatively fast. I personally think that a statement like this is humble and brave. The guy actually looses points and scorecard ranking by register it as a 9a. Benchmark 9a's does not exist. Don't forget that it was 8a who upgraded Action Directe to 9a, Güllich had it as a 8c+.

Var börjar man? Kanske med " I personally think that a statement like this is humble and brave. The guy actually looses points and scorecard ranking by register it as a 9a."

Actually! Ethan Pringle kan omöjligen anses vara humble and brave när han nedgraderar - snarare stupid. "The guy actually looses points and scorecard ranking..." Är det ens tänkbart att en rationell scorecardaktör skulle agera såhär. Knappast, Pringles kan inte riktigt vara vid sina sunda vätskor som på detta flagranta vis går miste om viktiga poäng i den viktiga rankingkampen. Men vänta lite, är Pringle med i rankingen? Nej, han har en logbok, vilket naturligtvis förklarar saken: Han har varken poäng eller ranking att ta hänsyn till. Vad skönt, världen har än en gång fallit på plats och bekräftat sig själv.

Ha en fortsatt skön måndag och hörnini , glöm inte bort att det var jediriddarna i 8a.nus graderingsråd som efter långa och svåra mindbattles uppgraderade Action Directe till 9a. För inte var väl AD 9a när Adler repeterade den?

Ha förtröstan om ni börjat tröttna på att läsa om 8a.nu. Inom kort lär vi kunna skörda frukterna av det ökande bloggerbladderiet.

8 - 2

Japp, om ni googlar skiten så får ni matematiskt obegåvade fram svaret 8 – 2 = 6


Men detta är inte någon matte lektion för lågstadiebarn, och det handlar inte heller om att kunna droppa från 8:ans campus list ner till 2:an, det gör bara för ont, belive me!


Näh, i stället handlar det om enkel pumpträning för dem som inte hinner att nypa något ute.


OBS! Följande är enbart ett träningsförslag som fungerat på ett par testkaniner, om det intresserar eller kommer ha någon effekt på just dig vette fan.


Principen är följnade bara du har en fingerbräda, trälist eller dörrkarm tillgänglig;
- 8 sekunder deadhangs med bägge armar, på valfria grepp. 2 sekunder vila, sen upp igen.


Bara att variera mellan olika grepp, 1:a 3 fingers pocket, 2:a slopers, 3:a crimp, 4:a open crimp, etc etc. Dröjer inte länge innan det börjar svida grymt i underarmarna.
Variera greppen efter vad som passar just dig.


Första gången jag såg någon träna 8 – 2, var för drygt 5 år sen då jag träffade Massih och Wulf.
Numera är det mer eller mindre under hot som jag själv ger mig på detta. Vet inte vad som skrämmer mig mest, stryk från Erik eller förnedring av Erik. Normalt så är det 15 ”häng” som gäller – som blir 2½ minut vilket Erik även gör med en pullup för varje häng.


För bloc bums som mig så är det kört efter drygt 1 minut. Då känns underarmarna som bly och jag vill bara hem.


Att tänka på;
- Värm upp ordentligt.
- Sätt upp ett mål, exempelvis 10 häng
- Varva mellan små och stora grepp
- Variera med crimpar, slopers, pocket, etc
- Grejar du inte ditt mål, kör på "snällare" grepp eller övertyga dig själv att du har en dålig dag.

Kul med dörrkarmar, man vet aldrig om de kommer att hålla.

electronic courrier

Det var för ett tag sen som den franska språkkommiten lessnade på att alltför många engelska ord infekterat det franska språket pga av Internet.

Däribland användadet av ordet 'email' - så vad gör de?
Jo, de mer eller mindre förbjöd ordet. Så numera är det väl ordet Electronic courrier som gäller, det är dock möjligt att använda sig av förkortningen e-courrier utan att behöva bli åtalad och ställd inför domstol.

Därför blev det dags för brunoredaktionen att uppdatera sina IT kunskaper och påbörja en högläsning av RFC:n 822 från 1982 som just går igenom hur man skickar meddelanden över nätet. Verkligen jättespännande.

Eller så skiter man fullständigt i det, helt ärligt, hur många läser en manual när man skaffar sig en ny leksak?

Men om någon är intresserad så finner ni texten här.

Det som jag vill komma fram till är att ni läsare numera kan nå oss via e-courriern : thebrunoshow@gmail.com om ni har något spännande att berätta, eller bara gillar att skicka viagra mail.

---

Dagens eloge går till Christopher Sjödin som vann Gamma Blox i Lund denna helg, trots att han hade problem med en inflammerad ländrygg och knaprade Voltaren pga smärtan.