Söte milde Jesus, son av den heliga jungfrun, vad är det som händer med mig? Mitt umgänge med le Stef har den senaste tiden resulterat i tre dråpliga vurpor. Ingen skugga må fall på honom, helt på egen förskyllan har jag satt rova efter rova i hans närhet. En vådlig balansakt innehållande blöt blockterräng och en macklatte slutade med kraftigt våld mot lårbenshalsen och kaffedusch. Endorfin är en gudagåva. Endorfin ÄR en gudagåva. Inte undra på att folk blir capsaicinjunkies. Låret är blåsvart och det känns som att riva upp kardborrband när jag ska ta på mig byxorna eller knyta skorna. Någon av alla klättrande läkare som vet hur man ska hantera krosskador? Apropå kaffet kan jag fortfarande känna en svag doft kaffe när jag duschar. Det blir till att ta fram galltvålen och svinto om jag ska slippa det där.
Häromdagen en kort vända till Nacka K för att bjuda på ännu ett youtube-moment när spången över bäcken fick för sig att slå ett varv kring sig själv. En blixtsnabb kattlik manöver och jag landade med fötterna först. Mondon, som glatt tog sin nyvunna frihet i hand, passade på att segla ner mot Järla sjö. Huvudet hann tänka att det här var inte alls så kallt innan genitalierna sa: Que frío, señor Bruno, och jag plumsade i kapp den vårystra Mondon och hoppade upp ur spat. Stefan och Katrin undrade bara vad fan han höll på med. Inte så stolt att erkänna detta men klätterbyxorna för dagen var av något snabbtorkande syntetiskt material, så trots plurret blev det ett par futila försök på Wild Style 8-nånting, trots finbeta och mäktig demoklättring från le Stef. Nacka K blir definitivt en av vårens destinationer. Förare på Sverigeföraren, ta graderna med en nypa salt. UF 7c+... ja just det, vem kom upp med den briljanta idéen? Nacka K, så engelskt det kan bli i Sverige. Bättre quarry får man leta efter om man bortser från Häller. En skandal att Moffat och Moon togs till Flaten istället för det här.
1 kommentar:
är det avbilden av en liten människa som klättrar där bredvid trädet?
Skicka en kommentar