Den leveranssäkre Steklund träffar som vanligt mitt i prick när han sammanfattar den gångna helgen. Precis sådär lagom avslappnat så att man bara vill luta sig tillbaka och famla efter ölen.
Steklund är inte bara en hejjare på youtubefilmer, han kan även konsten att göra förare. Vi sitter på ett rykande färskt ex av Uppsalatopon. Mer om denna efter helgen när den har tummats lite mer.
fredag 30 maj 2008
onsdag 28 maj 2008
Dagens sista
Det brantar till sig i Sverige. På västkusten har något definitivt tiltat. Vanligtvis brukar vi beklaga oss över brist på brant hos våra kära kollegor i väst och det har ju onekligen legat något i saken. Boxvik - är det så grymt som det ser ut? I och för sig brukar ju allt som läggs upp på Crimp och Climbingpics vara fingerlicking good.
Ett ordentligt stenkast längre norrut fortsätter utvecklingen. Här är Sveriges just nu mest intressanta forumtråd och grepp. Man liksom slits både norrut och söderut men det blir nog inget förrän efter sommaren. Man vet ju hur det är med mygg i norr och fästingar och knott på västkusten. Förhoppningsvis hinner det också komma upp lite fler etablerade linjer. etablerade linjer.
När vi ändå är inne på intressanta grepp passar vi på att ta en koll på Mikael Anderssons sida och en klassisk sten i Stugun
Lite i skymundan hamnar då den senaste tidens utveckling i Uppsala. I den allra djupaste skogen under de allra raraste mossorna döljer sig några godbitar. Området består av både block och motlutande väggar. Hyfsat grovkornig granit men inte av den allra vassaste kalibern. Kan nog bli bortåt femtio problem. Det sitter några bultar här och var som jag för egen hand placerade innan jag ens hade hört talas om bouldring. Väggarna är naturligtvis möjliga utan bult om bara paddantalet är det rätta. Samma höjd som Long John Kalle Silver ungefär. Smakprov på området hittar ni här, här och här.
Slutligen noterar vi att det klättras flitigt i det förbjudna området Kvärk. En sak är att göra det och vara diskret med det (läs inte regga det på 8a.nu). Men det är en helt annan sak att göra det och regga det i ett scorecard. Även om klippan inte nämns vid namn så kommer det att tolkas som att det är okej att klättra där och leda till ytterligare trafik på klippan. Snart är det kanske inte klippans test-piece som kommer att locka utan även andra leder i andra grader. Oavsett hur obefogat man tycker att ett klätterförbud må vara anser vi att det är förbannat onödigt, för att uttrycka sig lindrigt, att skylta med att man bryter mot detta. Jag vet inte om denna text fortfarande är aktuell men om man får tro texten ser det inte ljust ut i accessfrågan.
Ett ordentligt stenkast längre norrut fortsätter utvecklingen. Här är Sveriges just nu mest intressanta forumtråd och grepp. Man liksom slits både norrut och söderut men det blir nog inget förrän efter sommaren. Man vet ju hur det är med mygg i norr och fästingar och knott på västkusten. Förhoppningsvis hinner det också komma upp lite fler etablerade linjer. etablerade linjer.
När vi ändå är inne på intressanta grepp passar vi på att ta en koll på Mikael Anderssons sida och en klassisk sten i Stugun
Lite i skymundan hamnar då den senaste tidens utveckling i Uppsala. I den allra djupaste skogen under de allra raraste mossorna döljer sig några godbitar. Området består av både block och motlutande väggar. Hyfsat grovkornig granit men inte av den allra vassaste kalibern. Kan nog bli bortåt femtio problem. Det sitter några bultar här och var som jag för egen hand placerade innan jag ens hade hört talas om bouldring. Väggarna är naturligtvis möjliga utan bult om bara paddantalet är det rätta. Samma höjd som Long John Kalle Silver ungefär. Smakprov på området hittar ni här, här och här.
Slutligen noterar vi att det klättras flitigt i det förbjudna området Kvärk. En sak är att göra det och vara diskret med det (läs inte regga det på 8a.nu). Men det är en helt annan sak att göra det och regga det i ett scorecard. Även om klippan inte nämns vid namn så kommer det att tolkas som att det är okej att klättra där och leda till ytterligare trafik på klippan. Snart är det kanske inte klippans test-piece som kommer att locka utan även andra leder i andra grader. Oavsett hur obefogat man tycker att ett klätterförbud må vara anser vi att det är förbannat onödigt, för att uttrycka sig lindrigt, att skylta med att man bryter mot detta. Jag vet inte om denna text fortfarande är aktuell men om man får tro texten ser det inte ljust ut i accessfrågan.
Skicken
Kan vi börja med något annat än att gratulera Sydde, vårt favvo stalkobjekt, till sin första 8a? Efter att tidigare ha fallit två gånger på Friscos slutmove knöt han äntligen ihop det hela. Blygsam som han är kommenterar han detta på scorecardet med "Möjligen lättare, men vad vet jag.". Bara för att den är lätt utesluter inte att den inte är 8a. Lätta sådana måste också finnas. Vi gissar på att detta nog är den berömda ketchupeffekten och skulle bli förvånade om inte fler tusenpoängare snart trillar in.
När vi ändå är i gratulationstagen så skickar vi en tanke till Pierre som i går till slut vågade toppa ur UNO-X. Förra veckan var han där allena och vågade sig inte på urtoppningen efter att ha gjort strömhopp förbi kruxet.
Glömmer nästan bort besöket på Åland den gångna helgen. Och det är ju verkligen inget att glömma bort. Sedvanlig grillning av tournedoser, osedlig öldrickning och osedvanligt många sends präglade resan. Precis som vanligt med andra ord. Inga freakstreaks denna gång men en väl sandbaggad vägbeskrivning fick fd karbinkids när de försökte hitta Kasviken. Höckböle inte Pålsböle, kom ihåg det. Till sist hittade de dit och Daniel A excellerade med fina skick på Dodo, Mongolii och Game Over. Även Dodo assis såg ut att kunna ryka. Dodo var också generös mot Kalle O och Flamman och de andra var också mycket nära. Big-C visade att rehaben snart är slut och gjorde processen kort med assisen. Steklund demonstrerade hur dubbla hälkrokar skulle läggas på Tomis roof. Bruno själv fick inte riktigt till på något som han inte klättrat förr men det är ju alltid kul att åka tillbaka. Nästa gång följer ett litet rep med i väskan för att rensa pelaren vänster om Steel Pulse från lösa grepp. Helgens roligaste problem var sällsynt snygga The Pope 7a med sin desperata urtoppning på en grepplös hjässa där både John och Bruno lyckades säla sig upp.
När vi ändå är i gratulationstagen så skickar vi en tanke till Pierre som i går till slut vågade toppa ur UNO-X. Förra veckan var han där allena och vågade sig inte på urtoppningen efter att ha gjort strömhopp förbi kruxet.
Glömmer nästan bort besöket på Åland den gångna helgen. Och det är ju verkligen inget att glömma bort. Sedvanlig grillning av tournedoser, osedlig öldrickning och osedvanligt många sends präglade resan. Precis som vanligt med andra ord. Inga freakstreaks denna gång men en väl sandbaggad vägbeskrivning fick fd karbinkids när de försökte hitta Kasviken. Höckböle inte Pålsböle, kom ihåg det. Till sist hittade de dit och Daniel A excellerade med fina skick på Dodo, Mongolii och Game Over. Även Dodo assis såg ut att kunna ryka. Dodo var också generös mot Kalle O och Flamman och de andra var också mycket nära. Big-C visade att rehaben snart är slut och gjorde processen kort med assisen. Steklund demonstrerade hur dubbla hälkrokar skulle läggas på Tomis roof. Bruno själv fick inte riktigt till på något som han inte klättrat förr men det är ju alltid kul att åka tillbaka. Nästa gång följer ett litet rep med i väskan för att rensa pelaren vänster om Steel Pulse från lösa grepp. Helgens roligaste problem var sällsynt snygga The Pope 7a med sin desperata urtoppning på en grepplös hjässa där både John och Bruno lyckades säla sig upp.
All bildcred till Elias.
Tillägg: Glömde helt bort det Big-C fina skick av catchen till höger om Dodo. Har aldrig tidigare hört om någon som gjort den.
Vad är dealen med Åland förresten? Varför ska allt behöva vara så hemligt. Om jag förstår saker och ting rätt så är det väl inga problem med accessen i Geta så länge man går och inte tar bilen. Varför inte lägga upp vettiga beskrivningar på hur man hittar till områden, parkerar och beter sig på plats?
Avslutande FA-kommentar
Bara för att vi skriver att vi ska vara mer inaktiva betyder inte att vi kommer vara det. Se det mer som ett förbehåll. Om ni inte har lärt er det vid det här laget så ska ni överhuvudtaget inte fästa allt för stort hänseende till något som vi skriver. De senaste dagarna har vi i vanlig ordning haft en stor skitproduktion - såväl bra som dålig skit. För att det inte ska bli allt för spretigt delar vi upp skiten i lämpliga portionsbitar. Håll till godo!
Förstebestigardiskussionen fortsätter på 8a.nu och den är om möjligt ännu mer underhållande. Men vi passar oss noga för att ge oss in i leken - för det vore som att skita i ett getingbo och det vill vi inte göra igen*. I det inlägg där vi avhandlade FA hade vi även sport och trad i tankarna alltså inte bara bouldring. Låsta boulderprojekt finns även fortfarande år 2008. Häpnadsväckande! Som ni har förstått förspråkar vi givandets glädje men vi kan respektera andras önskan om att få prospektera sina [led]inmutningar först - en vecka max därefter tillfaller leden det allmänna. På en vecka hinner man i alla fall göra minst tre vändor till inmutningen. Vid eventualiteter som dåligt väder kan möjligtvis dispens beviljas.
*Ni som vet vet.
Förstebestigardiskussionen fortsätter på 8a.nu och den är om möjligt ännu mer underhållande. Men vi passar oss noga för att ge oss in i leken - för det vore som att skita i ett getingbo och det vill vi inte göra igen*. I det inlägg där vi avhandlade FA hade vi även sport och trad i tankarna alltså inte bara bouldring. Låsta boulderprojekt finns även fortfarande år 2008. Häpnadsväckande! Som ni har förstått förspråkar vi givandets glädje men vi kan respektera andras önskan om att få prospektera sina [led]inmutningar först - en vecka max därefter tillfaller leden det allmänna. På en vecka hinner man i alla fall göra minst tre vändor till inmutningen. Vid eventualiteter som dåligt väder kan möjligtvis dispens beviljas.
*Ni som vet vet.
tisdag 27 maj 2008
Tillfälligt avbrott.
jon sa...
"Det kommer att bli lite lugnare tempo ett tag framöver nu. Mer jobb."
Det gäller för oss bägge på redaktionen. Har man tid över just nu så vill man bara sova och drömma om lugnare tider.
Tills nästa gång kan ni försöka att memorera moven på Gancho Perfecto och hoppas att ni lyckas diala in den som Sharma.
Vad vår egen Chris presterat nyligen, kommer så snart Jon får tid.
"Det kommer att bli lite lugnare tempo ett tag framöver nu. Mer jobb."
Det gäller för oss bägge på redaktionen. Har man tid över just nu så vill man bara sova och drömma om lugnare tider.
Tills nästa gång kan ni försöka att memorera moven på Gancho Perfecto och hoppas att ni lyckas diala in den som Sharma.
Vad vår egen Chris presterat nyligen, kommer så snart Jon får tid.
torsdag 22 maj 2008
Uppland - det låsta landskapet
Sydde har ett meddelande: Jon har förresten numera låst hela Uppland - men för att det inte ska vara helt orimligt är tidsgränsen 1,5 år.
Eftersom det skulle vara en sådan enastående härlig upplevelse för mig att klättra alla problem först såg jag ingen annan möjlighet än att helt sonika låsa hela landskapet, capisc?
Som Jenny är inne på var hela vår onsdagkväll präglad av misär och missnöje över att ha åkt 20 mil för att upptäcka att en störtskur gjort hela härligheten oklätterbar. Det blev Fibban istället med gamla och nya klassiker i vanlig ordning. Steklunds nya ultramega väggproblem stod emot några få försök men den är definitivt möjlig under rätt (läs: inte fuktiga) omständigheter. Inte för att jag är särskilt förtjust i problem där man måste krimpa så att knogarna vitnar och bita sig i tungan för att inte skrika ut av smärta när kristallerna tränger in genom huden och ner i köttet. Men det är just för den sakens skull som jag vill göra det. Ibland är det bra att göra sådant man inte gillar och är särskilt bra på. Eller så är det för att jag så gärna vill ha 2:rep på den. Jo, så är det nog.
---
Låt oss för en stund ägna sig åt ett stycke omvärldsbevakning. Vi gör det allt för sällan men ibland måste vi famla oss ut i verkligheten. Nu går vi händelserna lite i förväg men vi kan avslöja att receptet för att vinna årets stadskärna är att ta ett stycke E4a. Dra den genom en byhåla och strössla med några Frasses, Max, avdankade hockeystjärnor och bensinmackar och vips så har man ett vinnande koncept.
Man häpnade lite när man såg rubriken när vi sedan gjorde en djupdykning i brödtexten insåg vi att valberedningen måste ha bestått av en blind, en dåre och "Chippen" Wilhelmsson. Ö-vik vann nämligen i konkurrens med, håll nu hårt i hatten, Borås, Uppsala och Göteborg. I detta illustra sällskap hade till och med Gävle och Södertälje kunnat hävda sig.
Det tråkiga är att detta har upptagit en hel del tanke under dagen. Hur boring är inte det? Och jag är inte ensam om att ha ältat detta fram och tillbaka.
Eftersom det skulle vara en sådan enastående härlig upplevelse för mig att klättra alla problem först såg jag ingen annan möjlighet än att helt sonika låsa hela landskapet, capisc?
Som Jenny är inne på var hela vår onsdagkväll präglad av misär och missnöje över att ha åkt 20 mil för att upptäcka att en störtskur gjort hela härligheten oklätterbar. Det blev Fibban istället med gamla och nya klassiker i vanlig ordning. Steklunds nya ultramega väggproblem stod emot några få försök men den är definitivt möjlig under rätt (läs: inte fuktiga) omständigheter. Inte för att jag är särskilt förtjust i problem där man måste krimpa så att knogarna vitnar och bita sig i tungan för att inte skrika ut av smärta när kristallerna tränger in genom huden och ner i köttet. Men det är just för den sakens skull som jag vill göra det. Ibland är det bra att göra sådant man inte gillar och är särskilt bra på. Eller så är det för att jag så gärna vill ha 2:rep på den. Jo, så är det nog.
---
Låt oss för en stund ägna sig åt ett stycke omvärldsbevakning. Vi gör det allt för sällan men ibland måste vi famla oss ut i verkligheten. Nu går vi händelserna lite i förväg men vi kan avslöja att receptet för att vinna årets stadskärna är att ta ett stycke E4a. Dra den genom en byhåla och strössla med några Frasses, Max, avdankade hockeystjärnor och bensinmackar och vips så har man ett vinnande koncept.
Man häpnade lite när man såg rubriken när vi sedan gjorde en djupdykning i brödtexten insåg vi att valberedningen måste ha bestått av en blind, en dåre och "Chippen" Wilhelmsson. Ö-vik vann nämligen i konkurrens med, håll nu hårt i hatten, Borås, Uppsala och Göteborg. I detta illustra sällskap hade till och med Gävle och Södertälje kunnat hävda sig.
Det tråkiga är att detta har upptagit en hel del tanke under dagen. Hur boring är inte det? Och jag är inte ensam om att ha ältat detta fram och tillbaka.
onsdag 21 maj 2008
FA
Sommarlunken börjar så smått infinna sig både här och annorstädes. Men det är lite av en chimär. Då hela TBS-redaktionen har fokus inställt på kommande EM-slutspel gäller det att vässa sommarformen redan nu om det ska bli något under trippandet i Europa och Sydafrika. För i juli blir det inte många timmar klättring. Den 7 juni drar det i gång och det är spelledigt först den 23e. Jag vet att många av er säkert fnyser över detta svenniga intresse. Men det är så det är och vi sticker ju inte gärna saker under stolen, eller hur?. Under juni kommer blogen istället att fyllas med matchreferat och spelarporträtt. Tilläggas bör att vi inte hoppas att det är blågult överst på prispallen när dammet lägger sig. Inte bara för våra svarta hjärtans skull utan också för att vi vill slippa se en massa bilder på skammen för den svenska mannen i svensk press.
Varför är det så viktigt med FA egentligen. För en tid sedan skrev vi en liten text om FA utan att publicera det hela. Boring helt enkelt. Men, vi gör ett försök ett litet försök att oombedda säga vad vi egentligen tycker. Den tidigare texten kunde typ sammanfattas med "Fuck FA".
Kommer vi aldrig bli av med den här erövrarmentaliteten? Är det den urgamla jungfrumentaliteten som går igen? Den stora frågan för många är om vi på något sätt ens kan hävda vår rätt, moraliskt och legalt, till en led eller ett problem. Personligen skiter jag i vilket. För att citera Joakim Olofssons Stein-parafras ur Bohusföraren: "En fin led är en fin led är en fin led". Har någon hunnit före borde det väl bara vara att glädja sig med den personen och hans klätterupplevelse.
Bruno ogillar allt som handlar om FA. FA tar fram många av de sämsta sidorna hos folk. När Hets sattes upp i Focksta blev jag i det närmaste bortknuffad när jag skulle göra ett försök. Kul. En del tappar också intresset för ett problem om det redan har klättrats. Allt för att vara först på ett stycke oklättrad sten. Allt för att just i ett ögonblick på ett ställe vara allra bäst i världen. Allt för att få uppleva triumfen över våra vänner rusa som vin genom blodet. Fuck it! För att citera favoritbloggen så är det en "utter load of septic goat ****". Stenen är fortfarande densamma och klättringen är densamma.
---
Skojigare är att Per Norgren fortsätter att ticka av Stockholms finest. Jag har själv jobbat lite på Enigma och vet hur klurigt det flyttet är. Det skulle vara kul om man fick problemet på film - för det är ett problem som inte bara är hårt, det ser hårt ut också. Ni vet hur det kan vara, ibland tar man i så att det svartnar för ögonen. Men när man ser det på film så ser det ut som om man klättrar en femma. Och det är ju inte bara Norgren som tickar på utan också Olof E, Emil K och Kalmar-Mange som tickar på. Olof gör sin första 8a+ med den helt okrystade Hunter. Apropå graddiskussioner lyckades jag pressa ur herr Lindström att det enda som räknades i år var tävlingen mot Olof och då är alla medel tillåtna.
Hasse bjuder på gissningslek:
"Om jag skriver 30, 28, 24, 18, 15 & 6 eller 106, 80, 56, 18, 12 & 2 så har ni ett fenomen som borde generera både inlägg och funderationer. En hint är att det är all-time 8a.nu-statistik på känd profil map grad 7a till 7c+."
edit:
Vi fick ett mail som vi tycker är bra och vi skriver under på:
råkade läsa en tråd på 8a om förstabestigningar/ projekt etc.....du som har klättrat mycket i frankrike ...visst är det så att dom där snackar rätt mycket om vem som har 'tracerat' turen och satt upp bultarna....och att de alltid får cred i topon.....equipée par XX.......eller har jag missförstått.......kanske dags för klättersverige att ta åt sig av fransk etik när det gäller sportturer...
eller? tycker att unga erik får ta skott för mycket skit nedan...
Korrekt att det är ledkreatörerna som får cred i Frankrike. TKAKiterna går i denna skola.
Varför är det så viktigt med FA egentligen. För en tid sedan skrev vi en liten text om FA utan att publicera det hela. Boring helt enkelt. Men, vi gör ett försök ett litet försök att oombedda säga vad vi egentligen tycker. Den tidigare texten kunde typ sammanfattas med "Fuck FA".
Kommer vi aldrig bli av med den här erövrarmentaliteten? Är det den urgamla jungfrumentaliteten som går igen? Den stora frågan för många är om vi på något sätt ens kan hävda vår rätt, moraliskt och legalt, till en led eller ett problem. Personligen skiter jag i vilket. För att citera Joakim Olofssons Stein-parafras ur Bohusföraren: "En fin led är en fin led är en fin led". Har någon hunnit före borde det väl bara vara att glädja sig med den personen och hans klätterupplevelse.
Bruno ogillar allt som handlar om FA. FA tar fram många av de sämsta sidorna hos folk. När Hets sattes upp i Focksta blev jag i det närmaste bortknuffad när jag skulle göra ett försök. Kul. En del tappar också intresset för ett problem om det redan har klättrats. Allt för att vara först på ett stycke oklättrad sten. Allt för att just i ett ögonblick på ett ställe vara allra bäst i världen. Allt för att få uppleva triumfen över våra vänner rusa som vin genom blodet. Fuck it! För att citera favoritbloggen så är det en "utter load of septic goat ****". Stenen är fortfarande densamma och klättringen är densamma.
---
Skojigare är att Per Norgren fortsätter att ticka av Stockholms finest. Jag har själv jobbat lite på Enigma och vet hur klurigt det flyttet är. Det skulle vara kul om man fick problemet på film - för det är ett problem som inte bara är hårt, det ser hårt ut också. Ni vet hur det kan vara, ibland tar man i så att det svartnar för ögonen. Men när man ser det på film så ser det ut som om man klättrar en femma. Och det är ju inte bara Norgren som tickar på utan också Olof E, Emil K och Kalmar-Mange som tickar på. Olof gör sin första 8a+ med den helt okrystade Hunter. Apropå graddiskussioner lyckades jag pressa ur herr Lindström att det enda som räknades i år var tävlingen mot Olof och då är alla medel tillåtna.
Hasse bjuder på gissningslek:
"Om jag skriver 30, 28, 24, 18, 15 & 6 eller 106, 80, 56, 18, 12 & 2 så har ni ett fenomen som borde generera både inlägg och funderationer. En hint är att det är all-time 8a.nu-statistik på känd profil map grad 7a till 7c+."
edit:
Vi fick ett mail som vi tycker är bra och vi skriver under på:
råkade läsa en tråd på 8a om förstabestigningar/ projekt etc.....du som har klättrat mycket i frankrike ...visst är det så att dom där snackar rätt mycket om vem som har 'tracerat' turen och satt upp bultarna....och att de alltid får cred i topon.....equipée par XX.......eller har jag missförstått.......kanske dags för klättersverige att ta åt sig av fransk etik när det gäller sportturer...
eller? tycker att unga erik får ta skott för mycket skit nedan...
Korrekt att det är ledkreatörerna som får cred i Frankrike. TKAKiterna går i denna skola.
fredag 16 maj 2008
SS
Den här SS*-historien har tagit större proportioner än jag trodde. Anonyma hot om nätterna, Fortum har strypt gasleveranserna, soptömningen strejkar, bara basutbud på TVn och kvartssamtal från Firman. Så sent som igår blev jag antastad av en skånsktalande fabror på stan som ville lära mig hut. Både Sendit och Klätterbilder avhandlar ämnet. Och innan vi lämnar det helt därhän och låter den ta sin sista saliga suck vill jag lyfta fram en kommentar som jag tyckte var intressant:
Anonym sa...
Om du klättrar ett problem med dab (terrorist/pad/powerspot, vad det än må vara) fast det känns som att du skulle ha klarat det ändå. Då kan du vara nöjd med det, MEN, som Tony Irving skulle ha sagt, då kan man lika gärna hålla tyst om det. För du klättrar väl för din egen skull, eller hur?
den 16 maj 2008 12:07
Varför hålla tyst om det? Jag är jätteglad över att ha gjort problemet. Förra vintern spenderade jag en hel dag utan att förstå hur jag skulle göra när jag väl fångat det stora sidtaget. Jag gör heller inga anspråk på att ha gjort en regelrätt bestigning av problemet eftersom jag känner till de paradigmer som styr. Jag förväntar mig inte att jag skrivs in i de officiella bestigningslängorna. Men det betyder inte att jag behöver hålla käft för det. Ni får själva bedömma vad ni tycker. Jag vet var jag står. Jag kommer inte att klättra problemet igen (möjligtvis assisen) eftersom jag en gång har löst det. Resten är bara formalia.
Den avslutande frågan i kommentaren är inte alls så enkel som den verkar i sin retoriska framtoning. Visst klättrar vi för oss själva och för att det är kul men jag tänker inte sticka under stol med att jag, likt väldigt många andra strävar, efter bekräftelse i det jag gör. Det kan jag verkligen inte förneka. TBS är ett uppenbart bevis på vårat behov att skrika ut till världen och markera vår existens. Ibland undrar jag också om inte klättring också fyller samma roll som TVn gör för andra. Ett simpelt tidsfördriv.
---
Vad vore arbetsklätterlivet om inte 8a.nu fanns? Alltid en nagel i ögat på någon och alltid någon fascinerande diskussion att följa. Skönt att sidan fungerar bättre igen så polemiken kan fortsätta obehindrat. De måste ju göra så med flit, något annat vore otänkbart. Kul också att se att Blocstar inte vill vara sämre än det internationella förbundet. Det gäller att sikta högt när man väljer sina förebilder. Ställer dom in så kan minsann vi också göra det. Så det så!
*Please, svenska beteckningar om möjligt. Vad SS står för? Ni som vet vet. Snudd och busksnudd går också an.
Anonym sa...
Om du klättrar ett problem med dab (terrorist/pad/powerspot, vad det än må vara) fast det känns som att du skulle ha klarat det ändå. Då kan du vara nöjd med det, MEN, som Tony Irving skulle ha sagt, då kan man lika gärna hålla tyst om det. För du klättrar väl för din egen skull, eller hur?
den 16 maj 2008 12:07
Varför hålla tyst om det? Jag är jätteglad över att ha gjort problemet. Förra vintern spenderade jag en hel dag utan att förstå hur jag skulle göra när jag väl fångat det stora sidtaget. Jag gör heller inga anspråk på att ha gjort en regelrätt bestigning av problemet eftersom jag känner till de paradigmer som styr. Jag förväntar mig inte att jag skrivs in i de officiella bestigningslängorna. Men det betyder inte att jag behöver hålla käft för det. Ni får själva bedömma vad ni tycker. Jag vet var jag står. Jag kommer inte att klättra problemet igen (möjligtvis assisen) eftersom jag en gång har löst det. Resten är bara formalia.
Den avslutande frågan i kommentaren är inte alls så enkel som den verkar i sin retoriska framtoning. Visst klättrar vi för oss själva och för att det är kul men jag tänker inte sticka under stol med att jag, likt väldigt många andra strävar, efter bekräftelse i det jag gör. Det kan jag verkligen inte förneka. TBS är ett uppenbart bevis på vårat behov att skrika ut till världen och markera vår existens. Ibland undrar jag också om inte klättring också fyller samma roll som TVn gör för andra. Ett simpelt tidsfördriv.
---
Vad vore arbetsklätterlivet om inte 8a.nu fanns? Alltid en nagel i ögat på någon och alltid någon fascinerande diskussion att följa. Skönt att sidan fungerar bättre igen så polemiken kan fortsätta obehindrat. De måste ju göra så med flit, något annat vore otänkbart. Kul också att se att Blocstar inte vill vara sämre än det internationella förbundet. Det gäller att sikta högt när man väljer sina förebilder. Ställer dom in så kan minsann vi också göra det. Så det så!
*Please, svenska beteckningar om möjligt. Vad SS står för? Ni som vet vet. Snudd och busksnudd går också an.
onsdag 14 maj 2008
Svinerier
Oberoende av varandra tillbringade Team Bruno hela helgen i rusets tecken. Den grovhuggne och klart tyngre medlemmen var på åkte på kryss och öppnar fortfarande luckor. Om jag känner honom rätt blir det nog också luckstängning illa kvickt. Ibland är det bästa att bara öppna dom lite på glänt eller inte alls. Den lite mer finlemmade medlemmen tillbringade helgen betydligt mer civiliserat med bland annat vinfylla och en lite annorlunda svensexa. Har fortfarande inte riktigt fått festen ur systemet.
Cigarettprovning och bumpletning stod på programmet.
Trots de dåliga oddsen hann jag ändå med att hänga med Tväråna och Grim ut till gamla hederliga Fiby. Innan vi tröttnade på sommarhettan hann vi med en radda nya och gamla problem däribland Svart assis 7b+, Nerveuse 7b och Bagatellen 7c+. Det är mödan värt att bege sig in i skogen för att hitta Svart assis. I skogen finns det fortfarande en hel del att utveckla däribland en hel del highballs som ser riktigt inbjudande ut för de som har den böjelsen. Jag har utlovat en bättre vägbeskrivning för att hitta till Svart.
Här kommer den:
Typiskt att blogger ska trolla med upplösningen. Jag lägger upp den på bimbo när jag hinner. Följ bara den röda linjen ca 100 meter från åkerviken. Tillräckligt med sikt för att det ska vara lätthittat. Det finns naturligtvis mer block än jag märkt ut men det kan vara bra utgångspunkter om man vill reka lite.
---
Noret förnedrade mig i måndags. Inte blev det så värst mycket bättre i går kväll. Uppe vid Feersum Endjin 7c var det slemmiga grepp. Nere vid Uno-X 7c+ gick det lite bättre. Men, i samma ögonblick som jag triumfatoriskt svingade loss från toppjuggen och skulle ropa ut min glädje kände jag Pierres kladdiga fingrar smeka förbi min fotled. Vad gör man? Å ena sidan har man gjort problemet men å andra sidan har man inte gjort det. I fortsättningen är det norrlandsspotting som gäller. Det blev ingen mer lycka efter det. Huden tenderar att tuggas upp. Jag gjorde ett försök att göra en clean bestigning men sen hade det bara gått hål på huden. Troligtvis kommer jag att nöja mig med denna "bestigning"; jag har ju inga scorecard eller loggböcker så jag behöver inte lyda under de färgglada kortens regler. Pierre gjorde ett försök för mycket och fick pyspunka (Karma is a bitch, som de brukar säga i staterna) men både han och Sydde såg riktigt bra ut på problemet. Det är ju lite så att man tycker synd om Fredrik Malmros. Han sätter upp ett av Stockholms hårdaste problem och så kommer alla och bara sträcker sig förbi kruxet. Orginalversionen känns så ofattbart hård att man bara vill gå ner i en ödmjuk bugning inför underverket. Inte ens erkända superkrimpare som Sydde har närheten av en chans. Uno-x OG > 8a?
måndag 12 maj 2008
Franz-Jaeger
Mannen som inte ville arbeta har slagit till igen. Mitt i brinnande arbetstid smällde det till borta vid Wallenbergs mansion. Efter totalt sju dagars slit lyckades Pettersson äntligen lösa Franz-Jaegers gåta. Franz-Jaeger tickar in på respektingivande 8a+. Problemet går på korpberget och torde vara svårt att missa när man väl är på plats. Sittstart. Urtoppning för mervärde men definitivt inget tvång då det innebär en led i 7c-kalibern.
Vi lyfter alltså åter på tummarna och gör en big-up.
Vi lyfter alltså åter på tummarna och gör en big-up.
fredag 9 maj 2008
Fredag igen
Kort vända till quarryn i Nacka kvarn i går kväll. Sydde var som vanligt imponerande stark och gjorde såväl stå som sitt till West Side Connection 7c. I vanlig ordning skulle det dipkrimpas istället för att klättra som alla andra barnen. Det såg ut att vara en lek för små små barn. Men när både Stekarn och Pierre valde att försöka med ny-OG istället förstod jag att det enbart berodde på Syddes enastående förmåga att dipkrimpa. Tyvärr var ingen annan lika lyckosam. Bruno ägnade sig åt det tvivelaktiga nöjet att misslyckas med ett move 25 gånger på rad. Ingen i sällskapet verkade känna medkänsla utan roade sig efter hand med att häckla mig i min misär.
Mycket Sydde nu, i vanlig ordning. Det är dock uppfriskande när någon vågar backa och ändra åsikt (ni skulle sett när han låg på toppen och försökte borsta):
Sydde sa i onsdags: "Nacka Kvarn är en lite bortglömd godbit i bouldersammanhang. Centralt och lätttillgänligt dessutom. Är skitskoj när gamla områden får nytt liv. Enligt min mening borde alla linjer [i Nacka kvarn] toppa ur om det går, och det tror jag det gör om man lägger lite tid på att rensa urtoppningar. "
Sydde sa i dag: "Efter att ha inspekterat urtoppningarna vid NK lite bättre håller jag med Bruno. Urtoppning känns lite väl overkill. Dels för att klättringen i princip är klar när man kommer till "läppen" - mest moss-skravling kvar - och dels för att det är livsfarligt att ramla från urtoppningen. Alla skulle säkert inte vara överrens om detta, men som sagt tycker jag att det är upp till var och en."
Frågeställningarna som väcks är egentligen ganska intressanta. Pettersson har varit inne på det förr. Ska alla boulderproblem toppa ur om det går och vad innebär "om det går"? Vi stannar där. Det får inte bli för mycket tänk den här dagen.
Istället ska vi ägna oss åt en helt annan grej.
---
Vi tar på oss vår sverkermuscha samt frågar och ägnar oss åt lite ohederlig konsumentjournalistik. Den nya trenden på skor verkar vara gult. Såväl Falcon, Solution och Jet7 är alla små påskkycklingar att stoppa fötterna i. Lite som de där tokiga tofflorna syrran fick i present på sin 11-års dag. Nåväl, det har väl aldrig hänt att någon utanför klättervärlden har tyckt att ett par klätterskor varit snygga. Och vi tenderar att hålla med: De ser förjävliga ut. Vi kommer bara bedömma utseendet på skor efter fulhetsskalan som går från anskrämlig till vedervärdig. Femtio har på den senaste tiden spottat ur sig en rad skor som verkar uppskattas av en rad inflytelserika klättrare. En snabb titt på Hello Hueco eller DG och man förstår vilken sko som gäller. Det är inte just den vi ska titta lite närmare på utan den nya Jet7, inte att förväxla med Jet27, som vunnit stort i popularitet i Stan.
Bra puppor är det korta omdömmet. Riktigt bra på tå- och hälkrokar. Där upplever vi att den inte bara sitter utan också ger mycket kraft, klart uppskattat. Vilket har sin förklaring i att den är ganska stel i sidled för att vara en toffla.
Den är pointad och aggressiv men inte riktigt böjd som en banan så på en del fossingar blir det lite luft mellan hålfoten och skon. Skon fungerar bra på både lister och smears men i vi upplever att det finns några andra skor på marknaden som är snäppet vassare på den punkten. Den skillnaden är dock marginell så om man är ute efter en sko för klättring i brant terräng och som ger kraftfulla häl- och tåkrokar så har man definitivt ett strålande alternativ. Vi gillar dock inte de "innovativa" strapen som enda snörning. Bruno fördrar dubbla kardborrband eller snörning för att få skon så tight som möjligt.
Utöver Falcon, Solution och Jet7 bjuder vi på följande lista på skor som får ögonen att blöda:
Vibram eller ej, de är fula, att man sett någon klättra i dessa är en skymf för sporten.
Triop Kova
Bufo Shark
Scarpa Thunder
Kan man blanda en fulare färg?
Boreal Ballet Gold
Att de fortfarande görs!?
La Sportiva Mythos
8b+ solo eller ej, bort från marknaden ska de.
Mad Rock Super Loco
Något för Robinson-Robban kanske? Finns den med trajbal?
---
Till sist: Lite fina bilder från Mosjön
Mycket Sydde nu, i vanlig ordning. Det är dock uppfriskande när någon vågar backa och ändra åsikt (ni skulle sett när han låg på toppen och försökte borsta):
Sydde sa i onsdags: "Nacka Kvarn är en lite bortglömd godbit i bouldersammanhang. Centralt och lätttillgänligt dessutom. Är skitskoj när gamla områden får nytt liv. Enligt min mening borde alla linjer [i Nacka kvarn] toppa ur om det går, och det tror jag det gör om man lägger lite tid på att rensa urtoppningar. "
Sydde sa i dag: "Efter att ha inspekterat urtoppningarna vid NK lite bättre håller jag med Bruno. Urtoppning känns lite väl overkill. Dels för att klättringen i princip är klar när man kommer till "läppen" - mest moss-skravling kvar - och dels för att det är livsfarligt att ramla från urtoppningen. Alla skulle säkert inte vara överrens om detta, men som sagt tycker jag att det är upp till var och en."
Frågeställningarna som väcks är egentligen ganska intressanta. Pettersson har varit inne på det förr. Ska alla boulderproblem toppa ur om det går och vad innebär "om det går"? Vi stannar där. Det får inte bli för mycket tänk den här dagen.
Istället ska vi ägna oss åt en helt annan grej.
---
Vi tar på oss vår sverkermuscha samt frågar och ägnar oss åt lite ohederlig konsumentjournalistik. Den nya trenden på skor verkar vara gult. Såväl Falcon, Solution och Jet7 är alla små påskkycklingar att stoppa fötterna i. Lite som de där tokiga tofflorna syrran fick i present på sin 11-års dag. Nåväl, det har väl aldrig hänt att någon utanför klättervärlden har tyckt att ett par klätterskor varit snygga. Och vi tenderar att hålla med: De ser förjävliga ut. Vi kommer bara bedömma utseendet på skor efter fulhetsskalan som går från anskrämlig till vedervärdig. Femtio har på den senaste tiden spottat ur sig en rad skor som verkar uppskattas av en rad inflytelserika klättrare. En snabb titt på Hello Hueco eller DG och man förstår vilken sko som gäller. Det är inte just den vi ska titta lite närmare på utan den nya Jet7, inte att förväxla med Jet27, som vunnit stort i popularitet i Stan.
Bra puppor är det korta omdömmet. Riktigt bra på tå- och hälkrokar. Där upplever vi att den inte bara sitter utan också ger mycket kraft, klart uppskattat. Vilket har sin förklaring i att den är ganska stel i sidled för att vara en toffla.
Den är pointad och aggressiv men inte riktigt böjd som en banan så på en del fossingar blir det lite luft mellan hålfoten och skon. Skon fungerar bra på både lister och smears men i vi upplever att det finns några andra skor på marknaden som är snäppet vassare på den punkten. Den skillnaden är dock marginell så om man är ute efter en sko för klättring i brant terräng och som ger kraftfulla häl- och tåkrokar så har man definitivt ett strålande alternativ. Vi gillar dock inte de "innovativa" strapen som enda snörning. Bruno fördrar dubbla kardborrband eller snörning för att få skon så tight som möjligt.
Utöver Falcon, Solution och Jet7 bjuder vi på följande lista på skor som får ögonen att blöda:
Vibram eller ej, de är fula, att man sett någon klättra i dessa är en skymf för sporten.
Triop Kova
Bufo Shark
Scarpa Thunder
Kan man blanda en fulare färg?
Boreal Ballet Gold
Att de fortfarande görs!?
La Sportiva Mythos
8b+ solo eller ej, bort från marknaden ska de.
Mad Rock Super Loco
Något för Robinson-Robban kanske? Finns den med trajbal?
---
Till sist: Lite fina bilder från Mosjön
onsdag 7 maj 2008
Nacka Kvarn
När Stockholms Bultkommite är ute och fixar på Nacka Kvarn så måste självklart Bruno redaktionen åka ut till området, för att bouldra?!
Ni läste rätt. Än går det utmärkt trots de ökande tempraturerna. Men helt ärligt förstår jag inte att folk kan påstå att bouldersäsongen är över. Brist på stick kan kompenseras med bättre teknik eller styrka? Något man inte kan få tillräckligt av?
Eftermiddagspasset börjar med att smita tidigare från jobbet, trots att solen faktiskt är uppe rätt sent just nu. Väl på plats så ligger jag efter i uppvärmningen och bevittnar Chris när han kommit igång ordentligt och ger sig på urtoppningen av West Side Connection 7c.
Brunos Mountain Rescue Service fick snabbt springa runt och hjälpa denne att finna rätt på toppen när vi övriga stod nere och placerade ett berg med pudor. ”Please don’t fall down!”
TIPS : matcha topjuggen och hoppa ner ifall ni går på denne.
Senast förra veckan fick sig denna linje en sittstart av monsieur Bruno.
LeStef, Chris och Bruno jobbade på en av de fåtal ogjorda linjerna, och ett tag såg det nästan ut som att Chris skulle få tillräckligt med airtime för att nå toppen.
Själv satt jag parkerade under Lapsilainen assis 7c+, och slet på sprickstarten men flög ständigt av på cruxet. Bruno demonstrerade finbeta när han repeterade den iskallt. LeBoz gav sig på den samma linje utan handen i sprickan, och var stundtals nära att länka allt efter att ha gjort ståstarten 7C.
Efter att Chris gjort ståstarten blev dags för att testa sprickstarten, då fick hans fingrar känna på jamnävenskonsekvens.
”Fuck man, that hurts”
Nästan så att man kände för att gå Tom Beringer på honom och svara; ”TAKE THE PAIN!”. Poäng till den så kan nämna filmen.
---
I norrland hittades det som vanligt områden som är utom Stockholmarnas räckvidd. Självklart kan man sätta sig bakom ratten och börja trycka några mil. Men när det är ett nytt område så känns det som att man vill veta lite mer om det innan man sticker iväg.
Efter att ha sett följande bild från Mosjön på TKAK forumet så är frågan, när drar vi?
Ni läste rätt. Än går det utmärkt trots de ökande tempraturerna. Men helt ärligt förstår jag inte att folk kan påstå att bouldersäsongen är över. Brist på stick kan kompenseras med bättre teknik eller styrka? Något man inte kan få tillräckligt av?
Eftermiddagspasset börjar med att smita tidigare från jobbet, trots att solen faktiskt är uppe rätt sent just nu. Väl på plats så ligger jag efter i uppvärmningen och bevittnar Chris när han kommit igång ordentligt och ger sig på urtoppningen av West Side Connection 7c.
Brunos Mountain Rescue Service fick snabbt springa runt och hjälpa denne att finna rätt på toppen när vi övriga stod nere och placerade ett berg med pudor. ”Please don’t fall down!”
TIPS : matcha topjuggen och hoppa ner ifall ni går på denne.
Senast förra veckan fick sig denna linje en sittstart av monsieur Bruno.
LeStef, Chris och Bruno jobbade på en av de fåtal ogjorda linjerna, och ett tag såg det nästan ut som att Chris skulle få tillräckligt med airtime för att nå toppen.
Själv satt jag parkerade under Lapsilainen assis 7c+, och slet på sprickstarten men flög ständigt av på cruxet. Bruno demonstrerade finbeta när han repeterade den iskallt. LeBoz gav sig på den samma linje utan handen i sprickan, och var stundtals nära att länka allt efter att ha gjort ståstarten 7C.
Efter att Chris gjort ståstarten blev dags för att testa sprickstarten, då fick hans fingrar känna på jamnävenskonsekvens.
”Fuck man, that hurts”
Nästan så att man kände för att gå Tom Beringer på honom och svara; ”TAKE THE PAIN!”. Poäng till den så kan nämna filmen.
---
I norrland hittades det som vanligt områden som är utom Stockholmarnas räckvidd. Självklart kan man sätta sig bakom ratten och börja trycka några mil. Men när det är ett nytt område så känns det som att man vill veta lite mer om det innan man sticker iväg.
Efter att ha sett följande bild från Mosjön på TKAK forumet så är frågan, när drar vi?
Har ni en massa dötid på jobbet så har vännerna i norr summerat en fin youtube lista över skrattframkallande filmer.
tisdag 6 maj 2008
Gäst i väst
Äntligen Göteborg!
Man är ju kluven. Å ena sidan finns där ett överflöd av klippor att välja bland. Å andra sidan så tänker man knappast på överhäng när man tänker boulder och GBG. Så mycket klippa, så många slabbar och så många väggar men så lite brant. Å tredje sidan så kanske jag bara är bitter över att mina bidrag till Göteborg har reducerats till ingårinteklättring. Trots allt blir man ändå sugen på att flytta till Göteborg när man ser vilken potential det finns. Rätt ögon på stenen och det blir bra. Och nu finns det ju hopp med alla crimpar och gänget bakom climbingpics samt lill-Mange. Man förvånas över hur många nya branta problem som sätts upp i gamla statsnära boulderområden.
Och västkusten förnekade sig inte. Regn hela torsdagen. Just bara för att påminna om sommaren 2004. Då låg jag inbäddad i ett grått Hamburgsund och gnolade på Every day is like Sunday. Ingen sol, inga gäster och ingen klättring makes Bruno a dull boy. Vad gör man i ett svenskt sommarparadis när det regnar?
På något sätt kändes det lite som ur askan i elden när vi hade skippat Åland och traskade rakt in i ett sjudande Climb-In i Utby. Lite lustigt att stöta ihop med 25 pers från Uppsala och Stockholm på bortaplan. K gjorde processen kort med La Bouse och såg stabil ut på sittstarten. Definitivt något att försöka på igen vid nästa besök. Bruno gjorde assisen för fjärde gången skulle jag tro innan han började fåna sig på en sittstart strax vänster om el Maco sittstarten. Något för den som gillar deadpoints, höga hälkrokar och undertag. Innan vi drog vidare till Alvaro i Brastad konstaterade jag att 14 move Chasing the Dragon var ett halvt move för mycket. På tredje försöket åkte jag av slutjuggen och därefter gick det bara utför. Bara att gå in på gymmet igen och köra Bosmas liggande åttor.
I lördags tittade vi till bouldringen vid Sveriges största sprängklippa. Där gjorde Scott processen kort med Frontline. Knappt att man höjer på ögonbrynen längre. Och Bruno var kanske på sitt alldeles grinigaste humör. En sällsynt löptur dagen innan hade förvandlat benen till styltor. K tyckte att jag såg ut som skabb, hur nu det ser ut. Det första vi gjorde var att ertappa detta gäng plus John A och Fredrik J och ståendes på quadrupelpuda och airpad. Västkustkutym, urskuldade de sig med. Vi fick en alldeles strålande guidning till det område som Walker hyllat så mycket. Tyvärr var inte modet inställt på highballs och då har man inte mycket att hämta trots dubbla airpads. Det blir definitivt återbesök till Walkers problem Cuerpo de Hombre som gissningsvis ligger i 7c-registret. Av någon anledning har jag och K klättrat otroligt lite varje gång vi varit och hälsat på i Brastad. Man kommer liksom in i en annan lunk när man hamnar i den familjen. En grop ska grävas eller så ska uthuset målas om och plötsligt är det lunch och sen kan man lika gärna åka ner och ta sig ett dopp osv sen står man plötsligt framför grillen med en kall öl i handen och undrar vart den där dagen tog vägen.
Kul att se att det utvecklas lite sportklättring i lite mer modesta grader. Det behövs verkligen. Mycket har vi skrivet om Jens, en del orätt, men den mannen bidrar verkligen till västkustklättringen med sin energi.
---
Det bloggas på friskt. La môme Bäckis kör hårt och bjuder på lite fina filmklipp. Vi vill fortsätta slå för klätterbilder och väntar på att en av sveriges mest välskrivna bloggar hamnar på SF.
Man är ju kluven. Å ena sidan finns där ett överflöd av klippor att välja bland. Å andra sidan så tänker man knappast på överhäng när man tänker boulder och GBG. Så mycket klippa, så många slabbar och så många väggar men så lite brant. Å tredje sidan så kanske jag bara är bitter över att mina bidrag till Göteborg har reducerats till ingårinteklättring. Trots allt blir man ändå sugen på att flytta till Göteborg när man ser vilken potential det finns. Rätt ögon på stenen och det blir bra. Och nu finns det ju hopp med alla crimpar och gänget bakom climbingpics samt lill-Mange. Man förvånas över hur många nya branta problem som sätts upp i gamla statsnära boulderområden.
Och västkusten förnekade sig inte. Regn hela torsdagen. Just bara för att påminna om sommaren 2004. Då låg jag inbäddad i ett grått Hamburgsund och gnolade på Every day is like Sunday. Ingen sol, inga gäster och ingen klättring makes Bruno a dull boy. Vad gör man i ett svenskt sommarparadis när det regnar?
På något sätt kändes det lite som ur askan i elden när vi hade skippat Åland och traskade rakt in i ett sjudande Climb-In i Utby. Lite lustigt att stöta ihop med 25 pers från Uppsala och Stockholm på bortaplan. K gjorde processen kort med La Bouse och såg stabil ut på sittstarten. Definitivt något att försöka på igen vid nästa besök. Bruno gjorde assisen för fjärde gången skulle jag tro innan han började fåna sig på en sittstart strax vänster om el Maco sittstarten. Något för den som gillar deadpoints, höga hälkrokar och undertag. Innan vi drog vidare till Alvaro i Brastad konstaterade jag att 14 move Chasing the Dragon var ett halvt move för mycket. På tredje försöket åkte jag av slutjuggen och därefter gick det bara utför. Bara att gå in på gymmet igen och köra Bosmas liggande åttor.
I lördags tittade vi till bouldringen vid Sveriges största sprängklippa. Där gjorde Scott processen kort med Frontline. Knappt att man höjer på ögonbrynen längre. Och Bruno var kanske på sitt alldeles grinigaste humör. En sällsynt löptur dagen innan hade förvandlat benen till styltor. K tyckte att jag såg ut som skabb, hur nu det ser ut. Det första vi gjorde var att ertappa detta gäng plus John A och Fredrik J och ståendes på quadrupelpuda och airpad. Västkustkutym, urskuldade de sig med. Vi fick en alldeles strålande guidning till det område som Walker hyllat så mycket. Tyvärr var inte modet inställt på highballs och då har man inte mycket att hämta trots dubbla airpads. Det blir definitivt återbesök till Walkers problem Cuerpo de Hombre som gissningsvis ligger i 7c-registret. Av någon anledning har jag och K klättrat otroligt lite varje gång vi varit och hälsat på i Brastad. Man kommer liksom in i en annan lunk när man hamnar i den familjen. En grop ska grävas eller så ska uthuset målas om och plötsligt är det lunch och sen kan man lika gärna åka ner och ta sig ett dopp osv sen står man plötsligt framför grillen med en kall öl i handen och undrar vart den där dagen tog vägen.
Kul att se att det utvecklas lite sportklättring i lite mer modesta grader. Det behövs verkligen. Mycket har vi skrivet om Jens, en del orätt, men den mannen bidrar verkligen till västkustklättringen med sin energi.
---
Det bloggas på friskt. La môme Bäckis kör hårt och bjuder på lite fina filmklipp. Vi vill fortsätta slå för klätterbilder och väntar på att en av sveriges mest välskrivna bloggar hamnar på SF.
Björn i Kjuge
Ingen fara för allmänheten dock. Det handlar om en annan Nalle. Nämligen Nalle Hukkataival som spenderat sin Valborg i Kjugekull tillsammans med ett gäng från Österrike.
Tillsammans med Carl-Ola som guide så har det tydligen tickats på rätt bra denna helg för dessa.
Ett par korta meddelanden från Carl-Ola bekräftar att det mycket riktigt gått väldigt bra för sällskapet. Tydligen så lyckades Nalle flasha Huggsexa, samt skicka en massa annat hårt.
Mer finns att läsa på brodersiten Kjuge när herr Boström hunnit vila upp sig ordentligt.
Tillsammans med Carl-Ola som guide så har det tydligen tickats på rätt bra denna helg för dessa.
Ett par korta meddelanden från Carl-Ola bekräftar att det mycket riktigt gått väldigt bra för sällskapet. Tydligen så lyckades Nalle flasha Huggsexa, samt skicka en massa annat hårt.
Mer finns att läsa på brodersiten Kjuge när herr Boström hunnit vila upp sig ordentligt.
måndag 5 maj 2008
DAB - Don't Ask Bitch
Åland brukar innebära en färja, buffe, tax-free, öl och mycket klättring. Det senare visade sig stämma mycket riktigt, då svenskar från hela landet valt att fira Valborg på Finlands mest? svenskspråkiga ö.
Det var verkligen folk från hela landet på plats, Värnamo, Västervik, Linköping, Eskilstuna, Uppsala, Luleå, Stockholm och en och annan skåning. Sen får vi inte glömma att det fanns en hel del vänner från Riket (ålänska för Finland) oxå.
Stämningen vid Soltunas stugby var verkligen supertrevlig. Framförallt när man äntligen fick träffa lite folk som man enbart hört eller läst om. Tyvärr så lyckades ett par polska snickrare ta död på kvällsnöjet när de på fredagmorgon börjar renovera bastun. Men den kan enbart bli bättre än den varit. Återkommer med en separat recension efter nästa besök.
Vi börjar lite snabbt med redaktionens favorit norrlänning, Sydde, som hade en mycket lyckad helg på ön. Mellan cigarett pauserna så lyckades han skicka på riktigt bra. Framförallt så är vi många som är väldigt imponerande över att han gav Bosma en bra match på en ny fin linje som jag återkommer till strax.
Fanns som sagt fler norrlänningar på plats som sägs ha skickat på rätt bra. Martin Fransson gjorde ett sällsynt framträdade på de sydligare graderna och tickade på rätt friskt. Anja påbörjade resan med att flasha västertraversen och såg väldigt solid ut på de övriga hårda linjerna som hon gav sig på. Jenny B lyckades med den knepiga campusen vid Normipäivä och får mig att lyfta på ögonbrynet. Har enorma problem med den linjen. Förstår inte varför.
Det var verkligen folk från hela landet på plats, Värnamo, Västervik, Linköping, Eskilstuna, Uppsala, Luleå, Stockholm och en och annan skåning. Sen får vi inte glömma att det fanns en hel del vänner från Riket (ålänska för Finland) oxå.
Stämningen vid Soltunas stugby var verkligen supertrevlig. Framförallt när man äntligen fick träffa lite folk som man enbart hört eller läst om. Tyvärr så lyckades ett par polska snickrare ta död på kvällsnöjet när de på fredagmorgon börjar renovera bastun. Men den kan enbart bli bättre än den varit. Återkommer med en separat recension efter nästa besök.
Vi börjar lite snabbt med redaktionens favorit norrlänning, Sydde, som hade en mycket lyckad helg på ön. Mellan cigarett pauserna så lyckades han skicka på riktigt bra. Framförallt så är vi många som är väldigt imponerande över att han gav Bosma en bra match på en ny fin linje som jag återkommer till strax.
Fanns som sagt fler norrlänningar på plats som sägs ha skickat på rätt bra. Martin Fransson gjorde ett sällsynt framträdade på de sydligare graderna och tickade på rätt friskt. Anja påbörjade resan med att flasha västertraversen och såg väldigt solid ut på de övriga hårda linjerna som hon gav sig på. Jenny B lyckades med den knepiga campusen vid Normipäivä och får mig att lyfta på ögonbrynet. Har enorma problem med den linjen. Förstår inte varför.
Jenny på en 7B i Kasviken Foto : Fredrik Sydstrand
Den stora nyheten som spred sig snabbt bland klättrarna var Bosmas bestigning av Getas, i min mening, snyggaste linje. Normipäivä 8B. Lika ledsen som jag var då, är jag än idag. Under bestigningen så stod jag lite för nära Peter vid spotten av det sista movet, som fick sig en liten sk DAB mot min jacka.
Peter på Normipäivä Foto: Fredrik Sydstrand
Efter mycket ursäktande från min sida så svarar Peter mig att det är upp till klättraren själv hur han tolkar den. En dab innebär oftast att man bryter klättrarens koncentration mer än att man hjälper denne.
Angående Geta så var det skönt att se att många intresserade sig för området trots bilförbudet, och sökte sig ut till fots trots promenaden på hela 2 km. Tror dock inte det var så många som orkade ta sig ut till Fågelberget så brukar innebära en promenad mellan 40 och 60 minuter.
Kasviken har nog aldrig sett lika många klättrare som denna helg. Trots det dåliga utbudet på parkeringsplatser så lyckades hela 14 bilar klämma sig in på den smala väg som finns tillgänglig.
Av just den lättare access möjligheten till Kasviken så har det hänt en del i detta område det senaste halvåret. Utbudet på borstade linjer har ökat lavinartat. Anledningen kan man sönderanalysera, men det tänker jag inte göra här.
Tyvärr är det inte alltid populärt att borsta i jakt efter nya linjer, detta fick en representat från Stockholms bultkommite veta när denne fick onda ögon av förbipasserande klättrare.
Det finns i min mening en skillnad på att putsa bort lite lav och omplantera mosstäcken, detta skiljer sig självklart från område till område.
Den tidigare nämnda metoden valde Bosma och jag att tillämpa på en ny vägglinje nära Game Over taket. När Peter väl var i gång så kliver Sydde fram och visar att hans ökända crimpstyrka och ger Peter en ordentlig match. Men efter tre dagars klättrande så tog det stopp för Fredrik. Misstänker att han just nu frågar sig själv om han hade kunnat gjort linjen om han tagit en vilodag.
Då Peter mest bara gick omkring och snackade skånska hela dagarna så var han betydligt fräschare än Sydde och kunde än en gång sätta sitt namn på en ny hård linje efter att han fått slita sig upp för den. Primal Scream. Graden håller ännu på och diskuteras fram bland dem som jobbade på linjen.
Sist men inte minst så får vi inte glömma Crell och Ry Morrison som bägge haft strul med diverse skador, som nu tycks vara helt borta. Ry lyckades med skicka Wulf’s dynoprojekt, Hale Bob, vid lilla väggen på Kasviken efter att vi var många som hade handen på den lilla slopern som finns tillgänglig.
Crell såg lika oberörd ut som vanligt när han gav sig något och tog en paus från kameran. Helgens största bedrift utöver det att han vågade dela stuga med mig var FA:n vid Dodo väggen. Start på sloperrampen rätt upp för areten. Efter ett samtal med den tasmanska djävulen så säger han att han inte vill namnge linjen mer än att kalla den för Dodo left variation. Graden hamnar enligt Stefan Rasmussen snäppet högre än Dodo stand up. Som ligger på 7C+/8A-
Veckans läxa är följande; handla aldrig på Tax Free efter att ni hetskrökat på buffen med en kille som heter Dag. Det blir dyrt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)