Vill tillbaka...

Precis innan flyget lyfter hem mot Stockholm så bestämmer sig den engelska dietén för att göra sitt slutgiltiga uppror i magen.
- Chrille, jag behöver bryta väder
- Du tror du har problem, jag behöver gräva i brallen och korrigera mitt packet.
- Ok, du vinner, undrar om det har hänt något hemma i Sverige?
- Säkert, jag undrar hur det gick i schlagern.

Efter en snabb granskning av diverse forumtrådar och bloggar samt en alltför pratglad kollega så sluts mina ögon snabbt med en dröm att få åka tillbaka till Peak så snabbt som möjligt, men ett komplett tradrack och de tjockaste paddorna som finns på marknaden.

Klättersverige påminner mig just nu om kvällstidningarnas bevakning av schlageromgångarna med tillhörande pajkastningar.

Tidigare i veckan efter att ha suttit inspärrad på ett hotellrum pga extremt oväder så hann kroppen få vila sig ordentligt. Dock ej fingrarna, ett elakt jack i vänster pekfinger tvingade mig att sänka ambitionerna till flashgraden då hud var det sista jag kunde slösa på.

De senaste dagarna har spenderats på klassiska högbollar till Chrilles missnöje; ”för att vara en person som oroar sig för parkeringsböter förstår jag inte varför du klättrar så många highballs överhuvudtaget”

Dessa ord ekar än i dag i huvudet när jag tänker på landningen under Technical Master areten i Millstone. Efter en av de finaste klätterdagarna på hela resan så åkte vi till Millstone för att just kolla på denna klassiska arete.

Millstone i sig har inte mycket bouldring att erbjuda. Även om ett par sidor i guideboken tillägnats detta område. Hit ska du ta med dig tradracket, och ett par stora om du ska ge dig på monsterareten Masters Edge som Wolfgang Gullish pajade ryggen på. Svenske Rikard Ekehed demonstrerar vad som krävs på denna mentala testpiece på filmen Hard Grit om du inte sett den ännu.

Precis som mycket annat väggbouldrande i Peak så är det lite olika vart man slutar. I topon står det typ följande om ett av linjerna i Millstone; ”climb up the wall, if you don’t know where to jump down, you’re too stupid to be bouldering”.

På TM så befann jag mig just i en såndant tankestadie. ’Juggen eller slopern?’
- Kan du inte kolla hur listen är där uppe, ropar Chrille på mitt flashförsök.
Vips så försvinner allt, inklusive paddornas placering, jag flyger 6 meter ner i stenhavet och stirrar en förvånad Chrille i ansiktet. ”Va fan hände med spotten?!”
- Mäh, därifrån kan du inte flyga.

Rätt ner på bar mark med tonvis lös sten. Utan att pricka en enda. Att jag inte stukade eller i värsta fall bröt något undrar jag ännu. Gjorde dock fördjävligt ont att gå dagen efter.