Det verkar vara få saker som får i gång diskussionerna som småsaker. För en utomstående skulle debatten vara fullkomligt obegriplig, för de invigda handlar det om liv och död. Är det inte bruket av krita som får folk att vilja ta livet av varandra så kan fem centimeter puda vid en sittstart få blodet att rusa. Fem centimeter! Jag ska försöka förklara det här för några kollegor under lunchen och se om jag kan vinna någon förståelse för debatten hos vanliga dödliga. Och när man tänker efter lite så undrar man varför det oreras så friskt över en massa skitproblem. Om svårigheten på ett problem påverkas av hur hårt det är att lätta från backen är det sällan särskilt fint, jag skulle kunna sträcka mig så långt att till och med slänga in prefixet "skit" för att fånga den sanna karaktären. Det enda värde jag kan se med problemet Stålmannen 7b, som är sittstart till en ganska fin 6c+, är 800 mustiga och härliga poäng. Det har blivit mycket antipati på senaste tiden så vi gör helt enkelt en liten topplista på donts år 2008:
1. Traverser
Redan avhandlat men vi kan ju kontemplera Andréns och Bosmas chef d'oeuvre Bagghawaghita en liten stund. Smaka på det här: "Starta på jugge på kanten (kan använda tummen), VH på "toppiga" listen. Hokka med v.fot runt det bortre hörnet och få på så sätt en horisontell startposition. Hoppa upp med h.fot på det lilla fotsteget nedanför händerna. Skicka upp till den bra sidgreppssprickan upp till vänster. Gå runt kanten till starten på "Boulder für alle" utan att använda toppen."
2. Mantlingar.
Inget kan förstöra ett fint problem lika mycket som en grisig urtoppning.
3. Skitnödiga sittstarter
---
Då och då dyker det upp mail från folk som vill att vi ska skriva om saker och ting. För någon timme sedan dök ett hett skvaller topic upp som kommentar till denna nyhet:
"Pascal Pene (french translator for the yearbook) reports something we missed: David Graham is currently in Font and he just made the first repeat of Antoine Vandeputte's Kheops sitstart (8C). We haven't heard of any comment from him concerning the grade."
Egentligen är ju detta något som inte har någon plats på bloggen men då mailet som sådant var rätt kul, extremt spekulativt och långsökt gör vi ett undantag. För att skydda våra uppgiftslämnare fingerar vi namnen.
"Kolla – Graham var i Font, alltså läär det ju va han du såg på Carrefouren Berit. Och då såg du alltså säkert också Matt Wilders tjej, och då är det alltså sant att de strular! Bruno kan inte ni skvallra om detta, snälla!?"
Vi noterar också att frågan om problemet håller graden är en av de vanligast frågorna efter att man gjort ett hårt problem. Nyheten ovan består dels av prestationen och dels av frånvaron av gradkommentar. Vi är knappast i position att slänga några stenar i denna fråga så vi nöjer oss med att notera fenomenet.
Glöm inte att ta en koll på den sympatiske Lebretons blog eller på Wagners bilder.
---
Till slut lite riktig klättring. Petterson är ute på en riktig spree där han dammsuger Stockholm på problem. Bara de senaste dagarna har VDP och Verve skickats liksom Hamlins takprojekt utanför Södertälje. Taket tickar in som 7b stå och 7b+ assis.
Gänget som drog till Font visade att vinterns inomhusträning givit resultat med ett par fina 7c tickar. Sydde passade dessutom på att göra L'Ange Naïf x2 eftersom Kalmar-Mange hade varit ofin nog att toucha honom första gången. Också Jenny visade framtassarna med Bien Zen 7a+ och Lapin ou Canard 7a.
10 kommentarer:
Precis som i Hollywood så strulas det lika mycket bland "creme de la creme". Sharma är ju tillsammans med Andradas numera ex.
Ja jäklar. Vem tar upp detta på allvar och startar "Veckans Nu - in the world of climbing"? Kanske Bruno får starta en sidoblogg om de hetaste skvallren?
Utan att nämna några namn kan vi säga att det finns några heta kandidater. Möjligtvis kommer de att erbjudas en egen spalt.
Vi är ju riktiga sellouts som Dogge "Jag ställer upp på allt" Doggelito.
Jag menar, stories som the Freak Streak (Här snackar vi också om fem centimeter som kan få blodet att rusa) och Västervik by night säljer ju betydligt bättre än sketna sittstarter på en sten vid ett träsk i en skog. Liksom.
1. Roliga mail ni får till redaktionen...
2. 7B? Måste va långemansgrad? tykte den kändes snäppet hårdare, men kom ju inte upp så svårt att säga iofs.
3. skön jämförelse med höjdhoppning på kjugeforumet. tycker de har hitta precis rätt nivå på den diskussionen ;-)
Har däremot inga problem med attt inse att det i vissa fall kan uppstå gränsdragningar om vilken padda som är ok eller inte att starta ifrån. Då får väl var och en göra en bedömning om vad man tycker är viktigt här i livet...
Va? Graham single igen och strulandes i Font?? å Sharma ihop med Daila som var ihop med Andrada som hade dumpat Ruth som nu är ihop med en fransman? Det är ju hur häftigt som helst!
Kom igen, lite Pink-Rock skavller kan bli hur bra som helst. The skvaller show skulle kunna bringa in många slantar...
Daila, som för övrigt förföljer mig i världen(Hon har dykt upp bredvid mig på två resor), var när jag träffade henne i juni redan då ihop med Chris så ni hänger inte riktigt med Hänt i veckan precis :p men skönt att du fingerade namnen så snyggt...
Jag kanske är en av de få som verkligen ser en tjusning med svåra urtoppningar/mantlingar?
Grattis! Då får du ju en extra dimension på klättringen som jag inte riktigt får uppleva.
Jag ser fram emot fler inlägg på din blog. Det första bådar gott. Men, det ska tilläggas att det finns många som på ett mycket förtjänstfullt sätt lyckas kombinera dagen efter och klättring.
Föresten, den korrekta termen är shitstart inte sitstart.
Jo, jag håller med. Vid godtycklig dagen efter känsla så är uteklättring den bästa tänkbara kuren. Dessutom klättrar man lite mer avslappnat och utan allt för stora förväntningar på sig själv.
Det är dock när det gått överstyr som det är omöjligt att ta sig ut.. lyckligtvis händer inte sådant längre utan det är ungdomen förpassat.
Skicka en kommentar