måndag 17 mars 2008

Stockholms J-P Bouvier

När jag stod framför Steklunds senaste traverskreation, Facelift i Åkers, insåg jag att det är orättvisst att lägga all traversmobbing på honom. När det kommer till kritan finns det redan en okrönt traverskung i Stockholm och det är Crell, Stocholms svar på J-P Bouvier. Med problem som Shizzle Whizzle och Drop Zone (där man tom klättrar nedåt) får man vara beredd på att smaka på piskan? Eller hur?

På tal om Drop Zone lyckades Chistopher Aspberg repetera den häromdagen, vilket troligtvis är den andra repetitionen av problemet. Cruxet är som bekant att droppa ner en dryg meter och etablera sig på ett inte allför bra grepp. Samma dag lyckades han också göra Loupen. Inte illa!

---

En helg med två ansikten. På lördagen fick man för en hel vecka på sofflocket. Kroppen hade fullständigt degat ihop och blodkärlen var helt cloggade av fettklumpar från pizzaosten och grillchipsen. Vi mötte upp med Matte och Emil ute i Åkers. Veckans regn hade sagt sitt och lämnat i princip varenda linje oklätterbar. Då Matte är ihärdig som en norrlänning är inte blöta grepp något problem, efter några minuter var Steklunds "omöjliga" projekt torrt. Problemet börjar på samma ställe som Bleau Vibrations viker direkt ut till höger. Matte hade redan tidigare i veckan varit ute och Sydde, som på något sätt har muterat i samband med sina handleds- och armbågsskador (välkommen till ålderdomen?) såg lika fräsch ut som en maxdopad Mühlegg på en tremilare (fast utan snorstalaktiter). Ja, Sydde imponerade stort men var lite väl nonchalant till en början. Två gånger kom han upp till den avslutande 6a-dynon, i princip en ren formalitet, och brände det. Till slut fick han ändå till det och Åkers blev en test-piece rikare med Border Line assis 7c+.

Åkers är ett guldområde om du vill ha brant klättring i intervallet 6c till 7c+. Bra stenkvalitet och, med något undantag, bra landningar bidrar också till helheten. Som grädde på moset kommer också världens mysigaste sjö med klipphällar som nästan, bara nästan, får en att längta efter korvgrillning och sena sommarkvällar. I och för sig så räcker det med att slänga ett öga på snöslasket där ute för att längta efter sena varma sommarkvällar.

Söndagen var mindre kärv; solen tittade fram och problemen släppte äntligen till även om det uppstod vissa transportkomplikationer. Vi inledde på Specialized på Bergparksblocket. Efter att ha hört Syddes sågning av problemet dagen innan var väl inte förväntningarna de högsta. Men, den berömda bitterkrimpen var inte så värst bitter och problemet var överaskande fint. En given destination om man är ute efter ett fint problem i 7c-registret. Både jag och Walker, som för första gången upptäckte den fina stockholmsbouldringen, gjorde den snabbt och Anja var millimeter från att göra det samma.

Vidare mot Brudis med Martin och Viktor (kända från Verket) i Martins polares lånebil. Vid Fredells börjar motorn tjuta som stucken gris och det börjar osa katt i bilen. "Vad i helvete!". Ett snabbt pitstop vid macken och konstaterade att det ser väl ok ut. Startade bilen igen och vi rullade ut på motorvägen. I samma ögonblick som Martin konstaterade att det gick ganska bra ändå började diverse varningssignaler att lysa och tjuta. Ok, kylarvätskan verkar inte vara i sin ordning. Pitstop igen.

"Hmm, den där behållaren ser tom ut. Måste vara slut på kylarvätska."

Fixar ny kylarvätska och fortsätter. Funkar naturligtvis inte, motorn blir bara varmare och varmare. Nytt pitstop i Brunn, där dessutom batteriet lägger av. Ok, fram med manualen. Då inser vi:

1. Vi har fyllt fyllt kylarvätska i spolarvätskan. Doh!
2. Drivremmen till generatorn är av. "Bara att bärga", var beskedet från macken. Doh!

Anja blev vår räddande ängel och så att vi till slut efter tre timmar kom fram till Brudis. Tack! Äntligen framme förstod jag hur jag skulle använda högerfoten på The Slap Story och plötsligt var jag uppe. Tyvärr hade de andra inte riktigt samma lycka. Walker gjorde ett par riktig bra försök men var tyvärr tvungen att dra tillbaka till Gbg med oförrättat ärende.

---

Den här veckan kommer vi äntligen att göra den efterlängtade recensionen av airpudan och så kanske det blir en och annan rad om Albarracin.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Åkers - grymt område. Man tänker knappt på att det är en elimination.

Anonym sa...

Vadå, är hela området en elimination? Eller är ett av problemen en elimination?

Bruno sa...

Eh, konstig kommentar.

Någon enstaka elimination finns det väl men det är främst linjer det handlar om.

Och sen kan man ju ta stigen upp till toppen vilket måste räknas som den lättaste vägen.

lestef sa...

vem har sagt något om lättaste vägen Jon?

Jonas Wiklund sa...

Klassiska grit-leder som "Left Eliminate" och "Right Eliminate" heter väl just så därför att de inte är de lättaste lederna på respektive klippvägg.

Annars trodde jag eleminationer hette "lite inklämd linje" på nyspråk.

Jon sa...

Oh, vilken snygg stavning man har briljerat med.