Ett säkert tecken på att det kommer en ny klätterfilm är att Tielma släpper film. Kjugefilmen följdes av 60 years later. Lite av ett bottennapp till produktion. Dåligt klätterfilmsår. I år är det Fredrik Kilander som släpper gör ett nedsläpp i den svenska klätterrinken efter Meatballs. Slap it, grab it, Pull it down. Och vi kan direkt säga att det är bättre än "60 år senare" (bara titeln är lätt att överträffa). Den grafiska utformningen av omslaget är riktigt lyckad. Vi får gräddan av göteborgsklättrarna och Said Belhaj, som tillsammans med Bosma måste räknas till de främsta nu levande bergsklättrarna i Sverige, samt några celebra gästspel.
Har ni missat trailern har ni den här
Filmen har egentligen ingen handling utan skildrar några ganska välkända klätterområden i Sverige och övriga världen. Det är en hel del fint foto, framförallt från Gorge du Tarn och Marocko, och jag blir faktiskt lite sugen på att klättra rep igen. Tittarna bjuds på några svettiga prestationer som tex Said en 8b+ i Tarn och Erik Massih på en 8a+ i Marocko. Speciellt Erik gör en beundransvärd prestation som lyckas undvika det tillsynes oundvikliga och till slut ta sig upp till ankaret.
Filmen har tillsammans med Meatballs marknadsförts av 8a.nu som sköna livsstilsfilmer. Ärligt talat har jag inte riktigt fattat skillnaden mellan dessa två och övriga icke-livsstilsfilmer som inte går att köpa på 8a.nu. Vi får se klättrare klättra och vi får se klättrare fåna sig framför kameran. Yeah, lifestyle! Team Bruno Productions INC har inlett förhandlingar med Big Up om att få göra en mega-life-style-compilation med Ronny Kauk, en riktig lifestyleguru, och kanske lägga lite cittror på det hela. Där har vi en kille vars själ står i samklang med rötterna till de klipporna han klättrar på. Och så Gaia förstås. Vi har musiken.
Nog om detta. Det är en vanlig klätterfilm helt enkelt som skildrar lite klättring och lite av det vanliga livet kring det hela. Det gillar vi, våra idoler blir liksom lite mer mänskliga och avmystifierade. Inte visste vi att Said var en mästare på improvisationsmatlagning och att Jens var en hejare på norgehistorier. Sedan har filmen en del brister. Detta kommer vi dock inte att fördjupa oss i, men vi kan säga att filmen på ett förtjänstfullt sätt illustrerar repklättergenrens tillkortakommande på vita duken. Det går lite för långsamt när repklättrarna vilar sig upp hela vägen upp till ankaret. Bäst är det som sagt när Said pressar på kortare leder. Sämst när Gross chillar sig upp för den extremt juggiga Patiasso pal Payaso. Men, filmen är producerad med små medel och blir din för futtiga 150. Och det är verkligen inga pengar. Kort och gott anser vi den vara köpvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar