Åland - Part One

Iväg till Kapellskär för att ta Ålandsfärjan iväg till landet i öst, eller nja, ön som Sverige glömde att behålla.
Åland, Nordens Hueco Tanks, Basta!

Med oss så har vi Erik Massih och Stefan Wulff, just dessa har utvecklat massor på ön som vi övriga tomtar äntligen ska få insikt i. Namnen är roligast att få storyn på. Tex så klingar majoriteten av Tomi Nytorps FA:n med just något herb relaterat.
Graderna är oväsentliga, för man vill verkligen testa allt, oavsett sin nivå. Trust me, min kropp gråter blod just nu för att jag kärade ner mig i Nalles nya Normipäivä som översätts till typ – Rätt dag.

Landskapet påminner en del om Norrland; i hopp om hårda skick drömmer man sig lätt bort när man står med blicken riktad mot den bildsköna horisonten.

Efter en ordentlig uppvärmningsrunda med obligatoriska problem så drog vi igång.
Hammas, betyder tanden, inte att förväxla med någon politisk mellanöstisk rörelse, blev det första objektet för gruppen.

För mig blev det lite av en check point, var på den för 3½ år sen senast, och i lördags blev det äntligen dags att kunna ära sig den ticken.
Gladiator Tobbe stångade och frustade som han gjorde för ett par år sen när han stod framför köttmassorna i The Gautlet, vi saknade enbart kommentarerna från Gunde.
Till slut så satt handen på slutjuggen och Getas luftrum fylldes med ett hallenskt glädjetjut.

Wulffy hade vid detta lag hittat sig upp till Tomis Roof, han lyckades hålla fokusen då han enkelt frågade Erik om lite beta, men det är klart att han ska göra hela problemet framför ögonen på strong man himself stället för att berätta. Otroligt kul att se på. Det ser ju så lätt ut.
Men det är ju lite olika viktklasser mellan dessa två, yours truly drundrade i pudan på andra movet och gav geologerna något att undra över när de tittar på sina seismiskologiska grafer.
”Va tro tu detta sig e fö utslag, märklika akktiviteter på Geta?!”
- 84 kg äkta Kraufvelin

Wulfman levererade takproblemet så fort han fick till det andra movet som utgör cruxmovet, sen väntar en 7 meter lång topout, mindre kul om man snabbt får pump.
Det dröjde inte lång tid innan Påhlman tiltade till på samma problem, det blir lika extra jobbigt när the king of heelhooks behöver använda dubbla sådana. ;-)
Vidare drog vi oss vidare till Martikainen, det är inte efternamnet på FA snubben. Det är en form av en pipa. Gissa vad då en Supermartikainen är. Biggest freaking bong there is. Wops. Så kom den informationen fram.

Fy fan vad det aset är jobbigt. Påminner en hel del om La Gaule i Bas Cuiver. *slapp slapp, dunk
Diverse könsord senare så är man på den igen. Standup är inte alltid helt självklar om man är trött. Men den ska vara in dialad om man vill ha en chans på SS. Ingen lyckades med någon accent denna dag. Frustrationen växte och saknade definition.
Senare upptäcker vi oxå att någon tickkåt stålle använt sig av en brännare för att torka upp greppen på problemet. Brännare på Åland är inte halal. Det är redan känsligt nog med markägarna då vi kör på privatfinansierade vägar för att ta oss fram till området.

Vidare till Kasviken.

Här finns två av de hårdaste och mest eftertraktade linjerna som finns, Mongoli och Dodo.
Dodo blev snabbt ett objekt som mertalet av oss gav oss på. Verkligen überfin, samt vansinnigt hård sitstart. 8B anyone?
Ståstarten har betydligt fler repetitioner än SS:n.

Wulffy och Erik började snabbt battla om vem som kunde ta sig upp. Simon lyckades bevisa att han har kvar fingerstyrkan när han med open crimp hängde i start crimparna. Men prestation blev lite hinkad då han vid detta lag lyckats klämma i sig bortåt 10 burkar pilsner. Det slutade med att han bara gick omkring och luktade gammal alkis. Men tji fick vi när han senare på kvällen berättade att han faktiskt lyckats klättra 18 problem på dagen.
Tillbaka till nutid.
Slutmovet på Dodo fick samtiliga att tänka till, då man helt klart behövde ett flygcert för att fixa pendeln. Men med lite vilja och en hel del våld så lyckades jag göra den utan något tekniskt tjafs.
Call for celabration?
Nej, behöver länka 1 move till så kanske den sitter. Next time Gadget. Kort därefter så levererar the Postman, graden blev ett ämne för diskussion rätt snabbt. Det hindrade inte Erik från att riva av den oxå.

Under tiden så slet Tobbe och Johan på Mundo Ganjji strax till höger på väggen, fruktansvärt grepp som man drar till. Slutade med ett blodbad för Wulffy. Som förövrigt vann tävlingen med mest tejpade fingrar efter resan.

På baksidan finns ett skönt highball problem – Bussen till Slussen. Borde döpas om till Bussen till akuten. Veckans bula blev ett faktum när jag föll från slutcatchen och prickade Tobbe med en armbåge i framloben. Han mår bra nu, tror sig dock vara yngre än vad han egentligen är. Looks can be desivinnig.

Medans Erik och Stefan gav sig på Mongolii så gick vi övriga till Nobu väggen och gav oss på lite 5 meters sprickor. Själv har jag noll koll på detta med jammar. Layback har varit att föredra. Men det blev en fisting 101 kurs för mig, i kottregn! Tiltade till x antal gånger och hoppade ner ett move från toppen. Uppe sitter 3 apor och vrider sig av skratt på min bekostnad.
”äh, va fan, det lär aldrig bli the Nose för min del i allafall.”

Simon hade hunnit dricka upp all medhavd öl vid detta lag, och vi övriga var bra törstiga. Vi bestämde oss för att ta oss hemåt och dra igång grillen. Het tips är att kolla in Bengans oxfile som finns på färjorna. Mycket kött för en liten penning. Det blev en köttfest utan dess like.

Erik var inte sen med att dra igång bastun, det gjorde enbart svedan värre då Wulffy tyckte att det var dags för lite björkris smisk. Sanning med modifikation, han hittade inget björkris, det blev någon aspkvist med små små skott på som han valde att tillintgöra sin egna rygg med. Den grät blod när han var färdig.

Något som vi väntar med spänning är Simons film som mindre smickrande går under projektnamnet – Ali’s Bastu klubb.
En liten preview med tiderna wedgy på Simon ska vi nog kunna ordna fram.

På söndagen så gick vi åt skilda håll, Simon, John, Tobbe och Johan drog sig till Fågelviken, där de skulle försöka vada sig ut till ett dynoproblem som befann sig ”nära” land. Det märkliga med denna promenad var att de alla höll på att få hypotermi. Trots att Tobbe mer eller mindre somnade i vattnet kvällen innan?!

Erik, Stefan och jag gick upp till Normipäivä och häpnades över dess lutning och längd.
”Fy fan!” Ungefär 20 moves, hälften på dålig grepp, och den andra halvan bestod av sämre grepp.
Stefan hade lite problem med att få plats med sina labbar, men han slet på som bara den i förmiddagssolen som värmde på skönt.
Även om graden är lite skräckinjagande så ska man inte tveka en sekund på att hänga lite på denna linje. Fruktansvärt fin. Skulle man dela upp den i 2-3 problem så vore saken biff. Men det kräver en hel del endurance.

Sugen ännu? Noll koll på power endurance träning? Check this out! Make me strong

Sen gick vi tillbaka till Supermartikainen och jobbade vidare. Men kroppen ville verkligen inte. Den led av både det ena och det andra, men lite längre i utveckling kom man.
Den enda som var riktigt pigg var Erik som stutsade omkring som en sockerkaninen och repeterade Steel Pulse 5 ggr på rad och gav sig på Hammas x antal ggr oxå.

Trötta, fyllda av glädje och minnen drog vi oss tillbaka och åkte färjan hem.