Nacka K

Söte milde Jesus, son av den heliga jungfrun, vad är det som händer med mig? Mitt umgänge med le Stef har den senaste tiden resulterat i tre dråpliga vurpor. Ingen skugga må fall på honom, helt på egen förskyllan har jag satt rova efter rova i hans närhet. En vådlig balansakt innehållande blöt blockterräng och en macklatte slutade med kraftigt våld mot lårbenshalsen och kaffedusch. Endorfin är en gudagåva. Endorfin ÄR en gudagåva. Inte undra på att folk blir capsaicinjunkies. Låret är blåsvart och det känns som att riva upp kardborrband när jag ska ta på mig byxorna eller knyta skorna. Någon av alla klättrande läkare som vet hur man ska hantera krosskador? Apropå kaffet kan jag fortfarande känna en svag doft kaffe när jag duschar. Det blir till att ta fram galltvålen och svinto om jag ska slippa det där.

Häromdagen en kort vända till Nacka K för att bjuda på ännu ett youtube-moment när spången över bäcken fick för sig att slå ett varv kring sig själv. En blixtsnabb kattlik manöver och jag landade med fötterna först. Mondon, som glatt tog sin nyvunna frihet i hand, passade på att segla ner mot Järla sjö. Huvudet hann tänka att det här var inte alls så kallt innan genitalierna sa: Que frío, señor Bruno, och jag plumsade i kapp den vårystra Mondon och hoppade upp ur spat. Stefan och Katrin undrade bara vad fan han höll på med. Inte så stolt att erkänna detta men klätterbyxorna för dagen var av något snabbtorkande syntetiskt material, så trots plurret blev det ett par futila försök på Wild Style 8-nånting, trots finbeta och mäktig demoklättring från le Stef. Nacka K blir definitivt en av vårens destinationer. Förare på Sverigeföraren, ta graderna med en nypa salt. UF 7c+... ja just det, vem kom upp med den briljanta idéen? Nacka K, så engelskt det kan bli i Sverige. Bättre quarry får man leta efter om man bortser från Häller. En skandal att Moffat och Moon togs till Flaten istället för det här.

Crimper

Minns ni natten den 11:e november 2008? Förmodligen befann ni er på Boulder Bash på Verket eller så sprang ni runt på Skeppsholmen och försökte undkomma regnet i ert desperata försök till att hitta till Crimper.

Vad hände sen? Två år har passerat och mina klucking filmer väntar ännu på att skådas av en värdig publik. TBS letar rätt på Jacob Stetina och reder ut diverse frågor då rykten bekräftats att den 11:e september smäller det igen. Denna gång på Verket i samband med en tävling.

Brandlarmet måste tjuta någonstans. Här har någon tänkt till ordentligt.

Vad är anledningen till att Crimper blev inte av i fjol? Nu har det ändå gått två år sedan sist. Behövde ni så lång tid på er för att begrunda konceptet?
Vi behövde så lång tid för att ladda batterierna för att göra detta års filmfestival till något extra. Vår plan var att försöka göra festivalen till något mer än bara filmtävling & fest och tack vare Klätterverket kommer vi tillsammans i år att kunna leverera något riktigt unikt.
Verket är proffs på tävlingar med efterföljande fest och vi är riktigt, riktigt bra på film


Elixir går nu i dagarna, sen har vi Banff Mountain Film festivalen, på vilket sätt anser du att ni är bättre på att leverera bra film?
Både Elixir och Banff handlar om professionella filmare med mindre eller större resurser som skapar film. Crimper handlar om du, dina vänner och andra som gillar klättring och vill dela med sig av detta på film utan pressen över att behöva konkurrera med proffs. Första Crimper visade att det går med väldigt små resurser kunna skapa film som uppskattas av alla. Alla är välkomna och vi har redan fått intresseanmälningar från två personer!

Hur ser konceptet ut för i år?
Konceptet är fortfarande under utveckling men nytt för i år är att det kommer även bli en klättertävling och fest som Klätterverket håller i. Tyvärr betyder det att DJ'n från Crimper 2008 får sparken och ersätts ... men det kanske är lika bra då hans hårddisk med all hans 80's-tysk-Oompa-Oompa-synth på kraschade.

Fan oxå, jag som precis beräknat att min Kraufwerklugg kommer att bli perfekt fram tills dess. Men ok, för oss som har taskigt minne (läs minnesluckor) och mer eller mindre inte har en aning om vad fan Crimper är för något. Kan du upplysa oss om vad hela skiten går ut på?
Ok, för dig som har hjärnskador så är Crimper Klätterfilmfestival en möjlighet för vem som helst som har en kamera att klippa ihop en kort klätterfilm och tävla med andra om fina priser. Bidragen kommer bedömas av en jury i olika klasser men det finaste priset är tittarnas röst, dvs alla som kommer på filmfestivalen får var sin röst att lägga på den film de tycker bäst om!
Mer info om detta kommer snart på http://www.klatterverket.se och http://www.crimper.se

Finns det någon som kan hjälpa mig med att dubba en vuxendokumentär till tyska? Seriöst.

E-tuna bouldercup

Bouldercup - Eskilstuna, damernas final del2 from Anders Sörensson on Vimeo.

Till slut tror jag att problemen blev ganska bra om än något för hårda. När man bygger för tävling oroar mig sig alltid om man träffat rätt i svårighetsgrad. Erfarenheten säger att om man är orolig att det är för lätt så blir det nog ganska bra, som boulder-NM på vildmarksmässan. Är man rädd att det är för hårt: bygg lättare. Det har inget med nivån på de tävlande att göra, bara att det är en annan sak att klättra i tävlingssituation jämfört med när man bygger och har beta i kroppen.

Vi diskuterade tävlingsformat en del. Återkommer när tankarna klarnat lite. Helt klart är dock att tävlingssäsongen bör sammanfalla med inomhussäsongen dvs. november till januari. Att så pass få lockades från Stockholm berodde till viss del på vädret. All heder till alla som var på plats. Kul att träffa människor från lite här och var.

I samband med att vi var i Sörmland passade vi även på att kolla in några lovande block. På Tväröstenen hittade vi spår av borstning.

Alfguzz for president 7b+.

Kul att se att det finns hopp för oss som närmar sig post-35 kategorin.

Mr Go

Ry, afrikaan för 'Go' eller kör. Vilket blir det enda ordet som man lär sig mer eller mindre efter en Rocklands vistelse. Ry Morrison lever upp till namnet. Dagen före sin 30 årsdag (läs igår), så knep han sin första 8A boulder, Enigma 8A+ ute på Noret.

Foto: Shawn Boye

Grattis på födelsedagen Ry, och till ticken.

Fy bubblan

Ytterligare en helg i Secret Valley tillsammans med Chrille och Jimmy, med flera.

Lördagens utflykt efter mycket om och men blev äntligen av. Väl på plats i skogen så besvarades många frågor om vem/vilka de inte så hemliga le visiteurs var som tickat ett av superprojekten.

Nyberg stod och jobbade in rörelserna på projektet till höger om Påhlmans ’UFO’, vilket snabbt lockade oss övriga att ge den en chans då han faktiskt kunde lätta från backen vilket vi tidigare trott skulle bli hårdare än f_ck.

Okulärbesiktningen av urtoppningen höjde endast förhoppningarna av att den skulle bli av efter att den borstats av. Märkligt hur lätt man blir optimistiskt bara för att man hittar ett vettigt grepp på en övrigt blank vägg.

Så fungerar jag vilket fall. Vilket stressade Nyberg som tillsynes hade lagt ner sina försök. Aldrig sett någon snöra på skorna så snabbt efter att jag fallit på nästa ”hemma” greppet.

’Locktång’ fick sin första bestigning av Nyberg någon minut senare. Repeterades av mig minuten efter. Graden landar kring 7B.

Chrille nöp till sig FA:n på ett av områdets finaste problem som lätt förtjänar en stjärna i föraren. Många var vi som försökte, men splitters och tidigare kraftansträngningar satte stopp för ytterligare försök. Så när Chrille gled upp för ”Briljant” i snyggast stil så kunde vi andra inget annat göra än att applådera och packa ihop för dagen.

Lördagen summeras för min del enligt Chrille som följande;

”Nämen, du gjorde jättemycket: Du var i vägen, yttrade könsord, berättade för folk att de luktade sprit och var allmänt otrevlig. Förlåt om jag gav dig intrycket att du misslyckats med det.”

Att jag svär mycket är något som jag blir uppmärksammad om väldigt mycket. Tillsägningar hjälper föga. Som i söndags, när det blev dags för Ågesta, för femtielfte gången.

Har man med sig barn i skogen så blir det dock väldigt jobbigt för mig; ”Simon, håll för öronen nu!”. Det är ju inget som håller i längden iallafall. Simon Paladino, 5 år, skogens yngsta nytursmakare?, blev en femma rikare för varje ord som i slutänden förmodligen kommer att ge honom problem på dagis.

Men, någonstans mellan svärorden och det generella häcklandet som Chrille bidrog med så hann vi borsta upp ett gäng linjer. Vilket leder oss till summeringen av hela helgen.

Morphoproblem. Något otacksamt i min mening. Jobbar man på en linje tillsammans med sina vänner så vill man kunna jobba på den med samma beta, och inte kunna använda längden till sin fördel. Men det kompenseras väl i de fall när man behöver knöla ihop sig själv i något råttbo vilket mer påminner om att utöva… ni fattar säkert.

Nåväl. Med Chrilles uppmuntrande ord; ”du kommer aldrig att göra den idag”, så revs ytterligare ett av de många glömda Ågestaprojekten av.

'One of us must hang' - 7A+ [morpho]

En förjävla skön helg utan plast, trots att det kostade mig 100 pix. Eller 105. Kuken!

Nej, ännu ett inlägg om Focksta...

Några av helgens klättersekvenser. Fredrik på det legendariska grytet Fultjack, BSE-skadad klättrare på Flickan och hunden, Sydde igen på Janne Bannane och till slut beslutsamheten själv på LJKS.

Four from Focksta from Fredrik Sydstrand on Vimeo.

Random repklättrare som hamnat helt fel ute bland blocken:

Bruno på LJKS-direkt from grrrum on Vimeo.

E-tuna Bouldercup

Bouldercup i helgen. Här har vi den preliminära deltagarlistan:

Dam:
Hanna Jokela Eskilstuna
Marielle Gröndahl Eskilstuna
Hanna Lood Eskilstuna
Mia Johansson Eskilstuna
Katrin Amann Eskilstuna
Anja Hodann

Herr:
Anders Sörensson Eskilstuna
Dan Hansen Värnamo
Jacob Shaw Eskilstuna
Tomas Lundgren Eskilstuna
Sebastian Karlsson Ljungby
Jimmy Karlsson Ljungby
Benjamin Linné Ryn Göteborg
Magnus Larsson Dalarna
David Marberg Fagersta
Pasi Koskinen Fagersta
Böte Andersson Fagersta
Koff Rosén Fagersta
Rajlli Nyberg Fagersta
Henrik Dömstedt Fagersta
David Espina Västerås
Björn Strömberg Göteborg
Jarl Werdelius Eskilstuna
Jonas Nyström Solna
Anders Wilson Eskilstuna
Erik Claesson Eskilstuna

Första reaktionen: Bor det så här mycket människor i Fagersta egentligen? Andra reaktionen: Var är stockholmarna? Varje gång som man klättrar inne förbluffas man av hur det sjuder av talang mellan skumgummit och plyfan. Senast igår var vi förbi Karbin och jag noterade en hel hord med kraftfolk som skulle kunna åka: Minna, Felix, Danny, Veronika, Jessika, Steklund, David med fler med fler. Och på de andra gymmen får man ju prestationsångest så fort man får se kvällens uppställning. På KV har det gått så långt att boysen kör bulletproof för att vässa eggen.

Vi lyssnar på Anja: ”Kom igen nu girls and boys! Häng på nu så att vi blir ett gäng. Känner jag eskilstunagänget rätt så blir det en bra tävling! Vem är på? Matilda - inga ursäkter nu! Jenny K - ta med bebis och man! Libby - Boston går väl inte upp emot Eskilstuna? Katrin - möhippa, kom igen! Ni starka KC-tjejer (Daniela, Anna, Anna mfl) - jag har plats i bilen! Och Jocke Joker Cosmo Sagett The jockrainian - varför är inte du på listan? Kommer att bli dåligt väder, så det finns inga ursäkter för att hellre klättra ute heller”



J biffar upp sig.

och en från Björnblocket

Ett stort grattis till Raz. Med 8b+ rejsar han baren åtminstone ett snäpp, för det blir väl inte så mycket hårdare i Sverige. Eller vad säger de notoriska kalenderbitarna om den saken?

8b+, det är problem som Gecko assis, Esperanza, The Swarm och Dreamtime. Med andra ord helt ofattbart hårt för en vanlig dödlig.

The hourglass 8B+ from stefan rasmussen on Vimeo.

Två från Focksta

Medan vi andra hängde vid pyramidblocket passade Stekarn på att nypa sitt gamla projekt i Fockstas gömda dal.

2 från Focksta from stefan eklund on Vimeo.

Extra Extra!!!

It has come to our knowledge that Björn Pohl is not only responsible for the grade inflation. He is also responsible for the credit crunch, the ash cloud from the Eyjafjallajökull eruption and the emergence of Lady Gaga.

Sex...

... månader fyllda med skador, arbete, sjukdomar och annat jox som fått den senaste tiden att känns som totalt jävla mörker.

Lite likt Eyjafjallajökulls askmoln känns det som. Är det verkligen molnfritt? Finns bara ett sätt att ta reda på det. Ringer Molgan och hoppas på att han svarar.

Ågesta är alltid aktuellt på något vis. Det är ju hyfsat självklart varför. Det är fint. Finns flera områden. Bäst av allt, det kommer snart en pappersförare. Det första bandet av vad som kommer att bli Stockholms Boulder förare.

Nja. Det är kanske inte den bästa anledningen. Det finns faktiskt ännu många ogjorda linjer i skogen. Det om något lockar en att vakna lite tidigare och sluta med bullfrukosten på det lokala bageriet som bidragit med ex antal midjecentimeter.

Christer H som håller på och tar fram föraren tillsammans med John P efterlyser just nu borstglada nytursmakare till Ågesta skogen. Är man osäker på värt man ska börja, så kan man alltid ställa en fråga på Bloxc.

I lördags så gällde Secret Valley, ej att förväxla med Hidden Valley. Logik?

Molgan, aka Chrille, bjöd på rundvandring som vanligt. Stockholms trevligaste guide?

Lycka presenterade sig i form av en stålborste. Dröjde inte länge innan några linjer uppenbarade sig.

Få aktiviteter som höjer livskvalitén så pass mycket som en regelrätt borstning. Ju skitigare man är, desto bättre mår man. Platsar man i någon reklamfilm för tvättmedel så vet man att man gjort något bra.

Ett par klassiker i området som man ej bör missa är ’Shemale Jonas’, samt Påhlmans ’UFO’ som bjuder på klassisk Stockholms teknik.

Inomhuskidzen som vill söka sig ut i skogen utan behov av grundläggande fotteknik kan ge sig i kast med nya linjer som ’Shit, Shave, Shower’ och campuslinjen ’Finnair’ som bjöd på en minst sagt oväntad flygtur. Tack för spotten Jimmy!

I went to Focksta...

and all I got was this lousy photo of Fredrik in a pair of green sneakers:



Annars då? Jo, Long John Kalle Silver sharmaliserades av Fredrik Andersson medan Martn mä svetsen Jurander visade att det gick bra att klättra för att klara problemet. Katrin fortsatte sin helgtradition med fingertoppsflapprar och skaffade sig en till när hon tog sig upp för Billy Bob.

Fontesque

En liten touch of Font, en förnimmelse av två fantastiska veckor i den magiska skogen. Vad mer kan man kräva av en torsdagskväll när man stämplat ut lite tidigare i hopp om att äntligen våga sig upp för areten. Just när vi hade värmt upp och gjort några halvhjärtade försök att övervinna toppångesten kom droppar precis sådär som det gjorde för ett par veckor sen. Men det är ju bara önsketänkande att det där är fontesquet. Absolut inte samma regn, hemma hos oss är det alltid lite mer jämngrått, lite mer ihållande. När det väl drar igång vet man kommit in i en tunnel som ibland tar någon vecka att ta sig igenom, minst. Alltså, 30 minuter klättring och så in med allt pick och pack i bilen igen. En desperat tur mer till Focksta för att kolla om det ständigt blöta blair witch-taket ändå inte är lite skyddat av den massiva granskogen. Blött men torkbart i tak och mycket riktigt torrt inte fullt lika fuktigt på slutet. Ett t-shirtoffer senare hade Le Stef tagit sig upp för ett av skogens äldsta projekt och Bruno lyckats med att misslyckas ta kanten. Tur att ingen fångade die archbombe. Stefan hade vänligt nog flyttat paddan från stenen under för att minimera dabfaktorn. Tack gud för det höj- och sänkbara skrivbordet.

Veckan har sett ett par intressanta nya problem i Stockholmsområdet. Korvsjön i Fiby, Master Beta i Ågesta (7c-igt), No big deal på Eskön av David och Patrick (det börjar bli dags för ett nytt besök däruppe) och nu då Flickan och hunden i Focksta.

Minns ni Monroedoktrinen? Vanligtvis feltolkad i de flesta historieböcker. Den egentliga lydelsen är denna: Allt inom Storstockholm är Stockholm om stockholmarna anser det vara ”Stockholm”. I de fall kvaliteten inte anses vara tillräckligt god för att vara ”Stockholm” är det inte ”Stockholm” utan istället ”Landet” eller kort och gott ”choss”

Vi tar en titt på Storstockholm:



Att det till slut har blivit så här har absolut ingenting att göra med den skriande bristen på fina block eller det chossiga Södertörn. Vad ska man annars göra när boulderparken i Bromma förvandlats till macadam?

F som i Fibban

Bokstaven F och bouldring är en bra kombination. Focksta, Fiby, Fontainebleau, Filan, Farsta, Flempan och så vidare und so weiter et cetera. Vid en närmare granskning visar det sig att just bokstaven F är den optimala begynnelsebokstaven när det gäller högkvalitativa boulderområden. Att bära med sig som en lite tumregel när man är ute och rekar liksom. Vi har gjort en vetenskaplig undersökning och kommit till följande resultat:

Klipp ut och stoppa in i innerfickan.

I helgen blev det inte så mycket Focksta tyvärr. Men vi blåste lite nytt liv i Fiby med dubbla besök. Lördagens idoga regnande sållade bort agnarna från vetet redan i Björnome. Crell och Olof vet inte vad de missade när de vände tillbaka mot värmen och tryggheten hemma på K2. Vi andra drog till ett fuktigt Fiby. Fiby har länge befunnit sig lite perifert i mitt boulderfokus men en liten oklättrad detalj har legat och gnagt i några års tid. Efter lite hederligt brännarjobb utmed areten började det stå klart vad TUS-gänget helt klart går miste om när de valde Font framför 2 veckor i Fibban. En del vet helt enkelt inte sitt eget bästa.

Di Stefano

Samtidigt som areten inspekterades lite närmare noterade vi att fibyklassikern Med ena foten i bäcken faktiskt går att klättra rakt upp istället för att escapa ut åt höger. Efter ofruktbara hudoffer till kristallguden fortsatte vi över till areten och lyckades lösa alla sekvenser upp till det känsliga slutet.

El Greco

Tillbaka på söndan och direttissiman till Med ena foten… såg äntligen dagens ljus. Namn? Ännu oklart men Sydde bjöd i fredags på lite inspiration: [Det blir perfekt att ni drar tidigt och torkar upp blocken och borstar lite och hittar betan, så kommer jag och sopar upp FA sen. [… ]…. Hmm, vad ska de heta nu då mina nya FA:s? ”När Jon Sydde föll av mitt uppvärmningsproblem” 7A+, ” Olof Sydde can’t touch this” 7B+, ” Björn Sydde is a Kabanoss” 7C. Ja, det blir bra. Tack grabbar!]. Grad: ännu oklar men inte hårdare än 8a i alla fall.

Areten, som redan innan den är gjord är en klassiker, fick se ett par fina försök och med lite mer beslutsamhet och kanske lite bättre beta på slutet så är projektet ett minne blott.



Innan solen försvann tittade till Tidelagstaket. Lockfågel aka Superchoss aka Dabalot blev av med både första krimp och startgrepp. Det senare plockades ut helt utan ansträngning, den förra var för klen för 82 kilo undertecknad. Problemen Lockfågel och Babe den kåta lilla grisen klättrades igen. I avvaktan på nya namn och grader, i och med de nya FA, ser jag gärna att alla som klättrat problemen sen tidigare tar tillbaka sina bestigningar eftersom problemen inte längre finns. Kanske en ursäkt också vore på sin plats? Jag hoppas ni förstår. När ni väl fått lite perspektiv på saken kommer ni innerst inne veta att ni gjorde rätt, hur surt det än känns idag.

Män mellan två björkar

---

Annars var helgens stora ämnen Compton crips LS, vad annars? Hur går den egentligen och vad skiljer den från CC OG?

---

Foto: K

Snart Focksta

Ryktena om konflikten mellan TBS och TUS har blivit så pass omfångsrika att vi tyvärr är tvungna att ta bladet från mun och lägga in en kraftfull dementi. Enbart tanken på att vi överhuvudtaget skulle ha något att göra med de lätt inavlade plattskallarna från norr är faktiskt skrattretande. Att de inte drar sig för förtal och personangrepp är högst talande för deras karaktär.

---

I onsdags passade vi på att ta en titt på Crackoholic och kan kort konstatera att filmen inte var i min smak. Lite väl mycket UR-dokumentär - som ett dokument över tradklättringen i Bohuslän är den dock bitvis intressant. Som vanligt blir man beklämd över den manliga slagsidan men det är ju knappast något nytt när det gäller klätterfilm.

Den stora frågan som vi bar med oss efter filmen var vad Alvaros och Katarinas möblemang skulle användas till.

Och så Sydde:

Blandsallad from Fredrik Sydstrand on Vimeo.

Har Johan och Magnus kommit upp?

Skönt att Steklund är tillbaka:

The Magnificent Seven from stefan eklund on Vimeo.

The Magnificent Seven - del 2 from stefan eklund on Vimeo.

Ryktet säger att han passade på att nypa av Fingerspitsassisen i påskas. Grattis!