Ali har haft resfeber sen i februari. Gissa vem som kommer ligga vaken i natt...
Troligast kommer det inte hända mycket här på ett tag. Vi vet, det kommer vara jobbigt för er men när Bruno&Ali-abstinensen är som allra värst kan ni leta er in på bosmas olika bloggar. Ctrl+F.
Sakta kommer den krypandes, i samma takt som det ökande antalet YT-filmer klickats fram. Inte finns det heller någon tablett som någon maskeradklädd mummitroll gör reklam för. Ja, det är resfeber jag skriver om.
Inte sen klassresan till Abisko -92 har det varit så illa. Sömnlösa nätter med kallsvett, varvas med mardrömmar regisserade av von Trier där man kokar av ilska när man inte kan etablera sig på en 5+. Hur kommer denna resa egentligen sluta? Förmodligen med en klassisk splitter i pekfingret dag 1. Tur att priset på minneskorten rasat den senaste tiden. Man hinner fota en del med 32 Gb i kameran.
Hur blir det för er? Vart åker ni iväg på semestern? IP loggen fylls med frekventa läsare, men kommentarfältet står tomt, vilka är ni?
Vi tar en snabb, 25 minuter, återblick och tittar på fjolårets SA film. Och hoppas på att vi kan leverera en lika fin film i år.
Hej så länge, trevlig sommar till er alla önskar vi på TBS redaktionen.
Vi lämnar buskisen och blickar både framåt och bakåt. Från början hade jag nog tänkt mig fokusera på några lite hårdare problem som Mooiste Meisie, The Vice, Shosalosa och Black Shadow för att nämna några och så klättra allt annat som kommer i min väg naturligtvis. Ett sedvanligt klätterfrosseri. Jag brukar inte vara så bra på att tygla mitt klätterbegär. Bosma vittnar för övrigt också om svag karaktär när det kommer till den punkten.
Nu blir det inte så. Lillfingret är fortfarande kaputt. Förhoppningarna ner ett hack och istället ska jag ägna mig åt ett sedvanligt klätterfrosseri utan att försöka snegla på den övre delen av skalan. Risken är väl att jag åter kommer bölandes hem med ett trasigt finger. Ni som känner mig anar nog vart det slutar.
Apropå förra veckans MIA handlade det om en liten trip till södra Frankrike.
Låt se här nu. Daniel har blivit uttagen till landslaget. Geir har gått 8b i Östnora. Inte mycket som händer i klättersverige just nu utöver rätt självklara saker. Att Daniel och Geir lyfter klättersverige med sina prestationer är vi många som väntat på. Nu är det bara att vänta på den övriga horden. En vacker dag så kommer dessa VC och 8b prestationer att bli vardagsmat i Sverige. Tills dess så kan vi övriga bara sitta och kolla på, samt fråga oss själva varför vi inte släppt sargen och kommit in i matchen.
I nuläget packas väskor och sista minuten samtal jagar bilplats till Bohus där mertalet av hungrig tomtar bestämt sig för att närvara under semesterns inledande veckor. Lofoten och Tromsö verkar bli nästa anhalt för den mer rutinerande skaran. De större nyheterna vi väntar på lär komma från Grönland.
Redaktionen då? Bruno är M.I.A. i nuläget, yours truly tar en lång och välbehövd vila från klättringen, och kommer göra allt i sin makt för att trotsa Darwins lag med den obligatoriska JD flaskan i handen. En urspårad resa till de värmlänska skogarna för att jaga en inoljad spädgris hade suttit bra, men så pass aktiv orkar jag inte vara.
När jag tänker efter så passar det nog bättre med en kaffekopp i handen och någon trevlig blaska som sällskap i hammocken. Lämnar de brightare aktiviterna till folk som sköter sånt bäst för denna vecka. Sen blir det stängt på redaktionen, fram till vecka 30. Möjligen kommer Robo få gästspela lite med och lägga in uppdateringar från SA.
"Vad tror TBS om kidsen nere i Eindhoven? Daniel Andersson till semi, Joakim Berglund 52 plats och sist men inte minst Björn Strömberg på en... lite längre ner som Anja Hodann fint sa! Vem vinner hela skiten då? Kilian eller.. jag tror på ett riktigt wildcard och drar till med Lopata!"
Heh?
Tävling?
Typiskt oss alltså. Ha en massa oombedda synpunkter om saker som vi egentligen inte bryr oss så mycket om. Men här har vi ett undantag! Världscupen? Har den ens varit intressant sen Simon Nadin dammade ur kritpåsen och la skorna på hyllan?
Tävlingar är mest intressanta när de ger upphov till diskussioner på 8a.nu. Senaste tidens formatdiskussion är dock en gäspfest. Jens har säkert rätt i det han hävdar men vem bryr sig egentligen om att vinnaren av kvalet inte vinner finalen? Pallar du inte trycket av att gå ut sist? Tough luck! Skaffa dig numret till en bra idrottspsykolog. Ska man ändra formatet kanske man borde ge publiken ett fett köttben. Well, jobba inte ihjäl er för våran skull.
Men nu är det ju några bekanta som deltar och då blir det lite intressant ändå. Vi unnar verkligen Böna, Mr Andersson och Usane en plats överst på pallen. Den inbördes rankingen? Svårt att säga då vi sällan ser Strömberg klättra men om man får döma av tävlingsresultat känns ju Anjas tips rimliga ut.
Vet inte hur det är ute i den övriga delen av landet, men intresset för klätteranpassad crossfit tycks väcka. Lite kul är det allt att se den yngre generationen pumpa skrot på KC.
Trots att ”Internet är en fluga” så finns det en uppsjö med inspirationskällor för olika typer av klättrare. Ron Miller sköter sin sida väldigt bra. Möjligen något för storväggssugna norrlänningar?
Men det är inte lätt att följa de olika WOD’s som framkallar ångest och kiltar kräkreflexen. Ibland är det helt enkelt för tungt för kroppen. BrandX listar de dagliga WOD’sen och anpassar dem efter erfarenhet/styrka. En bra start om man är osäker på sin kapacitet.
Men i slutänden så är det stenen vi vill åt, oavsett hur stark man än må känna sig så finns det mycket kvar att lära sig. Om bara detta QK-regn försvinner så får man sig kanske en dos med crimpar.
Efter den underhållande kommentarssessionen igår kväll kan vi lika gärna segla vidare på off-topic spåret en liten stund.
Har ni fördomar om USA? Har ni fördomar om den kristna högern? Gillar ni att få era fördomar bekräftade och fördjupade? Klart ni gör!
En hel del underhållning men mest bara väldigt obehagligt. Som Sydde skrev: By far det läskigaste jag sett på internet. Och ja, det är på riktigt... eller, det är väldigt mycket arbete för en sådan fake.
edit: det var på låtsas. Jonas Wiklund är upplyst som vanligt.
Well, it would be a good morning if my head didn't feel like a thousand midgets were having a midget party and doing midget poos in it.
This is your all time favorite philosopher. Dear fellow climbers, I know for a fact that you’ve been waiting a long long time to hear my voice again. So here I am again. For the last couple of weeks I’ve been on a package deal to an exotic mediteranean island where I’ve been stalking world-class climbers. I also had the back of my neck sunburnt, drank lots of beer and passed out… before coming back in need of a holiday all relaxed and refreshed. All ready for the late boulder season. I swear, the Swedish boulder scene won't know what's hit it. I’m really looking forward to it although I fear my preparations haven't been quite as good as they might have been. You know the way in beer all the sugar turns to alcohol to give it that delicious booze taste? Well, I'm hoping all the alcohol turns into little energy cubes. If that happens then we're all set, not a worry in the world…
One of my young disciples came to me at the mediteranean island. When the kid walked up to me I knew something was up, He stood there with a look in his face like a politician that been caught claiming expenses for his Brazilian, wether that’s a wax or an 18 year old boy that he keeps in an apartment in Rio de Janeiro, that’s for you to decide. ‘What’s up kid?’, I said. ‘Well, I don’t know how to say this to you. You’ve been working with this so long’ he said. ’Well just come out and say it’, I said. ‘ I’ve discovered the last key to unlock the secret to become a world-class climber’, he said. I was totally bamboozled. This subject had puzzled me for a long time. The first element to become a world-class climber is strength. You have to be strong to reach world-class level. I discovered this back in my lair many years ago. The second element to greatness, which took me a little bit longer to unveil, is good technique. You have to unite those two elements to become world-class but you need one more dimension to become 3-D. And this fat little kid obviously found that last dimension before I did. ‘Spit it out!’ I said. ‘Speed’, he said. ‘You have to climb fast.’
And there we go, the holy trinity to master world-class climbing. Stronginess, Techniquiness and Speediness
At this stage I won’t get further into it. It’s actually hurting my brain while thinking about it. So complicated, so complicated...
Time for toast, coffee and possibly a beer. Naaah, it's too early for beer. A gin and tonic will do.
Det är fart i nyhetsrapporteringen på bannersiten. Till och med Bagdad-Bob hade skulle imponeras över försöken att bända tillbaka rumtiden till något plant, välanpassat och lättförståeligt. Vi tar en titt på ett exempel hur den egna agendan lyser igenom i nyhetsrapporteringen.
Fredrik Sydstrand står för dagens nedgradering i Stockholm och plockar ner East som från början stod som 8A+ till 7C+, ty "1 timmes jobb." Modigt och Ödmjukt kan det tyckas eftersom han ännu inte gjort 8A.
Var börjar man? Kanske med att le Stef gjorde den 2003-09-18 och tyckte att den höll 7c+. Både Hubertus och U-sane har den som soft och Flodin tyckte den var blöt. Var är nyheten i nyheten? För de flesta ligger det Inte i den ödmjuka ”nedgraderingen” eller att Fredrik så heroiskt ”plockar ner” graddraken och förgör den. Nej, det är att han har klättrat East. Grattis Sydde! För Bannersiten svider det tydligen fortfarande att ett fåtal av problemen i väst inte uppfattades som spot-on av några besökande. Faktiskt mycket underhållande. Vi diggar* Göteborg, göteborgare och till och med den skämtsamma vänskapliga konkurrenssituationen dem emellan. Bara vi håller missunsamheten borta.
Vad var oddsen för att vi skulle skriva några rader om detta egentligen? Inte många kronor tillbaka här inte. Vi misstänker att Bannersiten medvetet lockar fram reaktioner från TBS för att få läsa de fantastiska inläggen.
*Kids! För gammalt för att googlas (FGFAG)
Edit:
De förnekar sig inte:
Erik Lundquist har gjort Kristallbandet på Svarttjärn som efter nedgradering står i 8b. Detta var Eriks första 8b och han verkar vara i ruggig form. Svarttjärn verkar lika populär som Flaten för 10 år sedan och det graderas ner lika friskt.
Det som ett gäng vitlöksstinkande grodslukare gör på en bakgård fixar inte stockholmsgymmen i sina egna lokaler? Inför Lodève bloc contest har de byggt ovanstående kreation. Vi minns vågväggen på Karbin och gråter en skvätt. Någon kanske invänder och tycker att det ser ut som avskrädeshögen som är monterad längst ner i högra hörnet på Karbin. Men icke, den här korven ger helt andra möjligheter till modern bouldring, om man ska svänga sig med uttjatade uttryck. Vi efterfrågar inte formationer à la klätterhallen i Norrköping. Det ska vara smekande krökta linjer som överhängen följer.
Kanske kommer något gym någon gång att lyssna. Det vore ju trevligt.
Ok, jag erkänner, jag föredrar att träna mer på gym än att klättra (träna?) inomhus. Ingen vidare nyhet direkt. Det har varit så ända sen de glada discopumpande åren.
”Kompis, vad tar du i bänk?” - Din mamma bänkade jag i morse, räcker det?
Skrotpump och mammaskämt går hem i förorten. Med undantag för ovanstående skämt. Numera så finns det andra mål än att enbart vara starkare än polarn i bänk. Tydligen inte mycket man får så mycket nytta av som klättrare.
I ett försök att konsolidera diverse träningsbloggar med TBS så tänkte vi börja erbjuda veckans träningstips.
Vi börjar med Sonnies fingerträning som jag sönder analyserat och dokumenterat in i minsta detalj.
Deadhangs är numera ett allmänt träningstips som många får när de efterfrågar ett ”verktyg” att öka sin fingerstyrka. Problemet är dock att man behöver befinna sig på en viss nivå innan man kan ge sig på detta.
Återigen. Folk är för ivriga för att ens orka bygga en grundstyrka. Men lyckas man kontrollera sitt ego, så kommer man att lyckas komma till denna ”nivå” och passera den med hästlängder.
”Patience my young padawan”
Själv har jag varit för “klen” för att orka med sk One Arm Dead Hangs. Av den anledningen så tilltalade Sonnies tips mig. Jared Roth metoden är något som jag drömt om länge, men endast sett Perminator lyckas med. Någonstans måste man dock börja.
Lyssna noga på vad han säger vid 3:50! Träning i all ära, men man blir som starkast av att just klättra ute. Tyvärr är det inte något man alltid hinner med.
Tipset. - Välj två bekväma* grepp som du precis kan göra en/två pullup på. - Packa en ryggsäck med lite vikt. Målet är att komma upp i max 20% av din kroppsvikt. - Ha tillräckligt med vikt så att du orkar hänga 5-6 sekunder. - Vila inte efter ett häng, hoppa upp igen, du kommer att lyckas hänga lika länge. Avsluta med ett tredje häng. - 2 minuter vila mellan seten. 4 set.
* Det ska inte göra ont, och det ska inte skära in i huden.
Glöm inte att variera mellan olika greppositioner samt fingerkombinationer. Ge detta ett halvår, och du kommer att märka ett stor skillnad.
TBS ifrånsäger sig allt ansvar för personskador, förlust av ego samt förlust av karaktär eller socialt liv som kan ha uppstå i samband med nämnd träning.
Jag tror aldrig jag varit så genomblöt som de dagar man trotsade regnet och gick ut och inspekterade de våta klipporna. Efter att ha suttit fast på vingården i några dagar i följd kröp det i hela kroppen av leda och klätterlust. Problemet var att ta sig någonstans. Bilen stod parkerad på en liten ö och hade det gått att få loss den hade det ändå inte tjänat något till. Regnet hade svept med sig några broar och dämt upp övriga vägar. Accessproblem? Ett tag var det enda sättet att komma till blocken att balansera över en livlig fors på ett gammalt skruttigt betongrör. Rouhling, var sådär obekymrad som bara en frasse kan vara och skickade glatt över sina kids som skuttade över. Vi andra var lite mer försiktiga och krälade försiktigt över. Vädret blev så småningom aningen bättre. Efter ett tag kunde man till och med gå på bron:
Fredde
Bortsett från guds heliga vrede i form av en veckas massivt regn var vädret ganska ok. Jag har saknat Rocklands sen vi åkte därifrån. Det ska bli fint att komma tillbaka.
Vi stötte på Martin L med polare ute vid Örnberget i söndags och fick några buttra kommentarer om att vi inte gav dom den uppmärksamhet de förtjänar. Hela gänget har haft en fin vår. Martin har bland annat lyckats få till The Slap Story. En resa som började för något år sedan med diverse pinsamma motorproblem. Nu vet vi bättre, eller? Flera i det gänget som visar att vinterträningen på KV har givit resultat är bland annat Simon Kaijser, som upplever en andra ungdom, Petter Renlund med Paff och till sist Erik Lundqvist med bland annat Paff och Abstrakt.
Alltid kul att se hur aktiviteten på klipporna tilltar under våren och folk man vanligtvis möter inomhus hänger på bergväggarna. I lördags lär det ha varit omkring 19 personer vid Örnberget (världsrekord i Sverige (världen)?). Några på plats ville ringa dit fler för att göra rekordet ännu ännu mer mer häpnadsväckande. Kanske lite svårt att frestad om det hänger topprep på varenda led från Skitdiedret till Gambit.
Det borrades och knackades för övrigt på Örnbergets övre väggar. Vad som var föremål för retrochipping var vi aldrig uppe och kollade in. Örnberget har tidigare haft en historia med något känsliga relationer till Örnberget Fastighetsförvaltning AB. Det har dock varit lugnt på den fronten ett tag och med den ökade motorbåtstrafiken på sjön med tillhörande stoj måste klättrarna numer framstå som ytterst lågmälda.
Mera SA, vägarna skars av efter dagar av ihärdigt regnande.
Crona borta på Klätterbilder drömmer om Rocklands. Här på TBS är vi som vanligt sjukt generösa och bjuder honom på några stämningsfulla bilder från det förlovade landet. För den lilla delegation som åker ner från Stockholm i år får bilderna fungera inspirativt. Allt sedan vi kom hem från förra året har jag tankat ner 10 TB underhållning på hårddisken. Allt dartspelande tog musten ur armbågarna och det var inte långt från dubbla mitellor mot slutet av regnperioden. Steklund var det magnetiska dartspelets okrönte konung.
(Johan på klätterbilder tar gubbstönen till en helt ny oktav. Vi gratulerar och är samtidigt lite oroade.)
”Patience my young padawan”
Fredde
Steklund i romantisk solnedgång.
Mera SA, vägarna skars av efter dagar av ihärdigt regnande.
