Vägen mot K2

Länge har vi många gått nyfikna sen vi började höra de första ryktena. ”Ska ett femte gym öppnas i Stockholm?”. När Salveo lämnade in sina konkurshandlingar så ökade spekulationerna kring ett nytt ägandeskap av den enorma hallen i Sundbyberg. När nyfikenheten väl började hålla mig sömnlös om nätterna så bestämde jag mig för att börja luska vidare i alla dessa rykten. Vem, var, hur, kändes som rätt enkla frågor att få svar på. När jag väl hittat rätt så bemöts jag av följande; ”Jag kan inte säga något till dig förrän alla papper är påskrivna, man vet aldrig förrän dess. Men du kan få skriva om det när det väl skett”.

Här står vi idag. Papprena är påskrivna, och pressreleasen beräknas komma inom kort. Vi på TBS har fått möjligheten att prata Robin Dahlberg som kommer att leda projektet av K2 tillsammans med Chris Ellis, och lämnar härmed över lätt nattläsning till samtliga nyfikna klättrare.

Två killar som kommer att ha fullt upp i höst.

Robin, låt oss börja med the bascis; var, när, hur?

Var: Telefonplan, Ericssons gamla höglager, bredvid Konstfack.
När: Vi siktar på att öppna vid årsskiftet.
Hur: I ett första skede kommer det att vara 2000kvm totalt, vilket innebär en fördubblad ytan av nuvarande Klättercentret Solna som är cirka 1000kvm. 600kvm bouldering kommer vi att erbjuda. 10-15 meter höga klätterväggar. Vi har en mer eller mindre färdig design på ytterligare 1000kvm vilket kommer att byggas i ett senare skede.

Stockholm har i dag tre bra fungerande gym som alla kompletterar varandra bra. För en utomstående som inte har några vinstintressen i gymindustrin är ytterligare ett tillskott naturligtvis välkommet. På kort sikt kommer det säkert också att göra det men på lite längre sikt kommer det troligtvis leda till att något av gymmen kommer att konkurreras ut. Det ligger närmast till hands att misstänka att det då blir det mindre gymmet om det också är det som ligger sämst till för kollektivtrafik. Hur har du och Chris resonerat kring detta?

Om man tittar hur det ser ut runtom i Europa när det kommer till inomhusanläggningar så ligger vi i Sverige fortfarande kanske 10 år efter i utvecklingen.Bara i vårt grannland Norge så har antalet klubbanslutna klättrare ökat med cirka 1000 medlemmar varje år sedan 2003. Svenska Klätterförbundets medlemsantal har å andra sidan stagnerat trots att både hallar och antalet utövare ökat. Intresset för klättring finns alltså, men det ser inte likadant ut som det gjorde för 10 år sedan. Det gäller att upptäcka vad kunderna/klättrarna vill ha och behöver och jag tror att Klättercentret har lyckats med det. I och med att Sverige i likhet med Norge har en säsong som är ganska kort när det kommer till utomhusklättring så borde det finnas betydlig större potential att utveckla inomhusklättringen.

Konkurrens har nästan alltid gynnat kunderna och tvingat fram billigare och bättre produkter. Klättring i Stockholm har levt på gamla meriter eftersom konkurrens helt och hållet avsaknats, tills för några år sedan då Salveo öppnade i Sundbyberg. Eftersom de flesta klättrare verkar klättra i närheten av där de bor så uppstod en konkurrenssituation. Vi hade en liten dipp då de öppnade men snabbt repade vi oss. Rent geografiskt borde Salveo utgjort ett dråpslag mot oss men snarare visade det sig ge en synergieffekt. Klättring i norrort blev ett faktum. Att de gick i konkurs ser vi inte som ett tecken på att marknaden var för liten utan att det fanns problem med företaget som helhet.

Nu kommer det att bli en konkurrenssituation söder om stan men enligt våra beräkningar och analyser så kommer vi inte behöva konkurrera om samma kunder. Marknaden är långt ifrån mättad och det har aldrig någonsin funnits ett sådant stort intresse. Karbin har funnits länge och är nästintill en institution, med trogna kunder och en imponerande verksamhet. Nu kommer klättring i söderort att lyftas och tillsammans så kommer vi att få fler intresserade av klättring. Att vi kommer att ta en stor del av deras kunder är osannolikt. Men det går inte att bara öppna en hall och låta klättringen sälja sig själv. Det gäller att hitta en bra mix av kurser och spännande aktiviteter för fler än de "vanliga" klättrarna.

Du och Chris har under ett inledande skede varit ute och rest väldigt mycket i Europa, har det varit för att få inspiration till bygget, eller för att få bekräftelse till att edera ideér är faktiskt möjliga?

Resorna till Skottland, Tyskland och Österrike har varit till för att få inspiration till såväl design som för att få se väggleverantörernas nya produkter. Men en klätterhall är otroligt mycket mer än val av vägg och utformning. Hur de olika utrymmena i lokalen disponeras är avgörande för en klätterhalls effektivitet. Resorna har gett oss mycket bra erfarenheter och sista resan till Österrike var på sätt och vis omvälvande. Det är häftigt att se hur man kan skapa utrymme beroende på hur väggarna ser ut och hur de placeras. Jag och Chris har klättrat och jobbat på alla klätterhallar i Stockholm i någon form och vet vad som fungerar bra och mindre bra. Dessa erfarenheter är ovärdeliga och nu efter snart 6 år så kan Klättercentret starta en ny klätterhall med alla dessa erfarenheter i bagaget.

Jag och Chris hade våra idéer om vad en modern anläggning skulle innehålla och någonstans mellan hans klättringsvisioner och mina kursvisioner hamnade det slutgiltiga resultatet. Ska bli fantastiskt kul att få se en enorm klätterhall som är utformad efter våra fantasier.

Hur kommer det sig att ni valt just de leverantörer som ni gjort?

Det finns ungefär en handfull väggleverantörer värda namnet i Europa. Några stora och några små. När det kommer till ett projekt av den här digniteten så kan man räkna bort hälften av dessa. Återstoden är alltså inte så många. Vi har noga valt ut olika produkter (väggtyper) från olika leverantörer just för att få den mix vi tror på. Vi har testat åtskilliga sorters väggar och stött och blött frågorna kreativitet, hållfasthet och estetik och valt leverantör utifrån detta. Walltopia och Entreprises är fantastiskt duktiga och har spännande grejer. Ni kommer att få se vad de och vi har att erbjuda!

L'éléphant, snart på ett gym nära dig.

Berätta lite om kvalitetssäkringen inför kommande tävlingar.

Vi utformar väggarna så att vi ska kunna genomföra internationella tävlingar och då måste väggar och hall uppfylla en massa olika krav. Förutom dessa tävlingsnormer så finns det byggnormer som berättar hur klätterväggar ska se ut. Givetvis följer vi dessa normer och vi vill att det rent byggnadstekniskt ska vara av absolut bästa kvalitet. Men vi nöjer oss inte med det utan vi vill göra allt vi kan för att få en trygg, säker och trevlig miljö. Detta skapar vi genom att ha falldämpande golv i hela lokalen, kurser enligt Svenska Klätterförbundets normer och ett säkerhetstänk som gör att jag kan sova gott om natten. Säkerhet är nyckeln till en bra verksamhet. När vi tog steget och införde till det gröna kortet så trodde vi att vi skulle mötas att sura miner eftersom det ibland uppfattas som ett hinder, men resultatet blev tvärtom. Folk har förståelse och tycker till och med att det är konstigt att inte behöva visa sig behörig till att säkra en klättrare. Det har varit mycket jobb men det har varit värt det.

OK, vi backar bandet lite. Hur ser ni på vidareutveckling av klättringen i norrort? Nu kommer vi att få tre gym på sydsidan och ett i norr. Det hela borde väl kunna utvecklas ännu mer?

När det kommer till den geografiska placeringen så har vi gjort den bedömningen att det finns ytterligare potential söder om stan, därav vår kommande etablering. Enormt mycket människor bor där och området kring Telefonplan är otroligt spännande och växer dessutom stadigt. Att det går att utveckla klättring i Stockholm än mer är jag övertygad om, men det kommer att bli svårare och det kommer att ställas högre krav på de som driver verksamheten. Helt plötsligt måste man inte bara driva en klätterhall, man måste nu göra det bättre än någon annan.Vi på Klättercentret har planer som sträcker sig längre än Klättercentret 2 (K2) i Telefonplan. K2 blir ett spännande förstasteg i vad som skulle kunna bli något stort. Vi har långtgående planer på etablering norr om Stockholm samt södra Sverige, och sen är jag intresserad av att starta en filial någonstans i vindistrikten i Norra Rhônedalen, Frankrike. Crells ambition är ett bouldergym i vindistriktet Derwent Valley i Tasmanien.

Right. Där känns det som att din tid tog slut. Vi avslutar där och önskar samtliga inblandade i Stockholms första klättergymimperium lycka till!