tisdag 18 augusti 2009

Förra veckan...

…funderade vi på rekord av olika slag:

  • Vi satt i ett kontor och avundades Strömberg som var ute och hängde över en skimrande fjärd.

  • När Bruno var 18 år klättrade han inte Dure Limite i Ceuse (han klättrade Gilette i Åland). Den leden fanns inte då. Frågan är ens om korallrevet som sedemera skulle bilda tiaran ovanför Gap överhuvudtaget var skapat på den tiden. Lill-Erik har klättrat Dure Limite. Imponerande!

  • Vi tittade på klätterdomens hemsida och funderade över deras självbetitlade Sveriges största klätterhall och brantaste vägg. Undrar hur brant fjällrävenväggen är om man räknar från grottan? Undrar hur brant taket är på missionskyrkan i Uppsala? I Nevada finns världens största upplysta B. Alltid kan man vara bäst på något. Bara man vänder och vrider tillräckligt länge så hittar man till slut rätt synvinkel.

  • Kanske inte rekord man måste ändå beundra landslagets engagemang som ägnar sextio restimmar för ett par dagars tävlande på den tibetanska högplatån. Skönt att det satsas ordentligt.

  • Att Simon Brismo visar god form och gör 100 MU på 17 minuter. Undrar hur många WODs, Burpees och Tabator han skulle klara på den tiden? Varför börjar alla trevliga människor i Stockholm med detta avancerade penismäteri? Nu finns de också på twitter. Just när man inte trodde det kunde bli värre. Kan ingen bygga en sida åt dem där de kan registrera sina prestationer så att de lättare kan jämföra med varandra.

Bild: Jens Larssen

På tal om MU's. Får se hur länge det dröjer innan någon klättrare lyckas med följande cirkuskonster.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Observera att det där var bara vänsterhanden. Ni skulle bara veta vad den mannen är kapabel till med högerkardan...
Mz

Lasse Kongo sa...

...För att inte tala om vad som skulle hända om han fick för sig att använda båda händerna.

Jag skulle även vilja veta vad jonglören bakom draperiet sysslar med. Elle vänta, kanske inte.

Anonym sa...

Sedan lange avklarat att gora samma manover pa en krimp: http://www128.pair.com/r3d4k7/Climbing&Gymnastics2.1.html

Bruno sa...

Eller inte.

"I one day did a one-arm mantel on a one-inch wide board against the wall in the gymnastics room at C.U. My fellow gymnasts were impressed, and no one could repeat the problem. I did it over and over again, to their dismay. This developed from an easier exercise, beginning in a hang with my right arm, with the heel of my hand on the top of the board, above my head. I then pulled up using that hand in combination with the fingers of my left hand, using my bare feet to smear against the wall a bit, and then doing a one-arm mantel. I later did it without using my left hand at all! I started in a finger-tip hang from the small ledge, pulled up with one arm, and hopped the heel of my hand onto the ledge, then pressed up, locking my elbow out at the top and bringing my foot to the ledge. I got to thinking it would be fun to do such a thing on a boulder problem, and so I found a few such possibilities – at an area on Flagstaff Mountain I called the one-arm rocks. I did one problem where I pulled up with one arm, and my right hand on a finger-tip hold, with my feet on footholds, then I popped my right hand above to a small, flat ledge, and I did the one-arm mantel (including the hop of the hand from fingers to heel of the hand). I finished by stepping to a hold with my left foot, not far left of the small ledge, and leaning my weight onto that until I could throw my foot up to a small foothold an inch or so below the mantel ledge. I then stood up in balance, never touching the rock with either hand. Of course this Flagstaff boulder was much easier than doing the mantel in the gym, yet it remains a problem that stymies even today’s climbers – or many or most of them. It’s such a specialized move that I rarely found it in actual climbing, and so it didn’t help much to have that skill. A one-arm pull-up, on the other hand, is a very useful strength that can be used often.