måndag 31 augusti 2009

DB PshU Row

Sommaren börjar lida mot sitt slut och det märktes denna helg som spenderades på landet som varvades med vedhuggning och matlagning.

Vedhuggning är en trevlig sysselsättning när man känner sig pigg och fräsh i kroppen. Ibland kan det sluta riktigt illa. Vilket det höll på att göra för AK så sent som igår när han satte yxan i foten. Underskattade styrkan och klöv igenom en genomrutten stock. Kom undan med en trasig sko och en rispad tå. Note to self: Stålhätta!

Ordentligt utvilad efter en helg i den friska luften blir det dags för WOW. DB Pushup Row varvat med DB Thrusters x 100.

Alltså; Välj ut två stycken hantlar som motsvarar 25% av din kroppsvikt [AK c:a 83 kg x 0,25 = c:a 21 kg], utför sedan DB PshU Row tills du inte orkar mer, gör sedan lika många DB Thrusters, för att sedan fortsätta med DB PshU Row.

Repetera tills du gjort 100 stycken av vardera övning. Försök att jobba mot klockan så att ni jobbar flåset, inget maskade!

Ovan ser vi Ludde som återhämtar? sig efter ett ordentligt pass. Vi på redaktionen vill passa på att önska honom lycka till i helgen då han ställer upp på Crossfit SM. Enligt djungeltrumman så ligger han riktigt bra till för en pallplacering.

fredag 28 augusti 2009

re: Taco

Vi avslutar veckan med ännu mera redaktionell reklam. Steklund tyckte att vi haft ett överdrivet KC-fokus den senaste tiden. Kanske inte helt sant eftersom vi pushade på för KV-evenemanget för bara några dagar sedan. Men visst, vi är kanske lite sent ute med att pusha för BO. Hade det inte varit för de heta tacodiskussionerna som fullständigt proppade igen bloggen hade det skett för många många dagar sedan. För det har verkligen kliat i fingrarna att bygga efter sommarens långa uppehåll.

Har ni inget bättre för er i kväll borde ni verkligen bege er till Karbin. Nya grepp, nya problem och massor av priser lockar som vanligt. Vad man heller inte ska glömma är att deltagarantalet brukar vara lite svagare under de första BO, vilket naturligtvis innebär minskad trängsel men framförallt: större chans att vinna något.

Apropå tacos och lustiga matvanor så väcktes ett sug efter köttfärs när jag läste Syddes rader om ICA:s köttfärs (liksom ett stort sug efter tacos vilket ämnet som sådant genererade). Undertecknad har en svaghet för råbiff dock inte så värst kräsen på kvaliteten. Det har hänt mer än en gång att ett paket köttfärs ätits upp direkt ur plasten med enbart en lite salt och svartpeppar som resultat. Tyvärr är det nästan helt och hållet slut med det sedan butiksmald köttfärs numer har hamnat på Naturvårdsverkets röda lista.

onsdag 26 augusti 2009

Taco

Kommer ni ihåg löpsedlarna från 2004? Det var i september under bokmässan som vi möttes av löpsedlar om Kicki Danielssons falukorvsberoende. Bakom löpsedlarna dolde sig rubriken ”Kicki om sin fetma: Jag tröståt falukorv”. Tillbaka i tvåtusennio (2009) inser vi att det fortfarande finns människor som äter tacos. Vi skulle kunna anpassa föregående rubrik efter avslöjanden om att en mycket närstående anonym person öppet gått ut med: ”Jag älskar tacos […] hemmagjorda är mums”. Resultatet, om man jobbar med kvalificerade journalistiska metoder, blir då ”Rikfred om sin fetma: Jag tröstäter tacos i smyg”

Detta får oss helt och hållet osökt att komma in på ämnet taco-buffé. Jens på 8a.nu ondgör sig över alla smårunkare där ute som inte gör något annat än att leta fel och kritisera (who?).

”Jag tror faktiskt inte att dessa personer har ett "ärligt uppsåt". Det är bara personer i vårt samhälle med största hobby att hitta fel och kritisera andra.

Det har ju tex även riktats kritik mot att det ska vara Taco-buffe på NM”


Men man kan ju helt förstå kritiken mot en Taco-buffé. Taco har inte varit halal sedan 70-talet. Frågan är ens om det varit det någon gång. Kanske fick det en liten upprättelse på den tiden Fredsgatan 12 inte hette F12. Melker Andersson har ju en väldokumenterad svaghet för texmex-avantgardism och ryktades länge vara den ende person i Sverige med ett eget tacojärn. Så sent som 2006 åt vi laxtacos i microformat på Restaurangen. Något av en postironisk upplevelse – så länge ironi är med i leken går det mesta an. Tacojärnet putsväck sedan namnbytet och till hemmabords är det numer också no no. Det var ok ett tag i smyg men sen Taco-Anders syntes våffla i sig en taco-pizza på pizzeria Veneria i Borås är det slut också med det smusslandet. Om man till nöds måste tillfredställa sitt behov av spiskummin, glutamat och sekunda chilipulver finns det alltid Burritos och Fajitas att trösta sig med.

Imperial gold på KC

Har du skills i grafisk formgivning? Behövs inte ens det. Överträffa bara detta exempel på gudabenådad formgivning och du belönas rikligt*:



*Om du inte har riktigt mad skills då kanske du förväntar dig en annan nivå.

fredag 21 augusti 2009

I fokus

Mansfester

Igår kväll var det ganska glest på verket. Helkväll på Flaten till tonen av en nytrimmad DT. Sydde gjorde Baretta, Stark-Erik Sumitomo och Peter Columbo. Flamman svor mest. Vi noterar att Peter modigt sätter 8a på Columbo. Big up! Nu var det några år sedan sist vi gick den men att sätta den som 7c tja… the finest fiction sen Tjock-Steffes Dieter.

----


Klätterverket inbjuder till någon form av heldag i samband med premiären av The Sends den femte september. Det blir workshop med Björn Bergman samt något ytterligare evenemang innan det är dags för filmvisning. Mer info om detta senare. Efter diverse dubbelbokningar fick premiären flyttas till SF-biografen som ligger vägg i vägg. Så förutsatt att filmen är bra så kan filmvisningen bli en rakt igenom trevlig upplevelse. Enligt ryktet lär Shawns tips till blivande filmmakare vara att inte göra film i Sverige. Vi gissar på att det inte handlar om revirpinkande utan snarare att den svenska marknaden är för liten och att svensk sten icke göre sig på film.

-----


Denna mansfest följs av ytterligare en. En helkväll med Sharma. Fantasieggande eller hur? Vi tänker oss en vända på söder innan taxin går till Berns eller Riche och har man tur kanske det också vankas lite nacht spiel allt medan Said spelar olika instrument. Så kul kanske vi inte ska ha. Chris visar bilder, Said intervjuar och sen spelar Said olika instrument. Och sen blir det utlottning av prylar och sen blir det konfetti samt åter en liten titt på The Sends. 160 eller 200 kronor kostar kalaset.

En del gillar att gå på såna här jippon. Andra inte.

WOW...

... - Work Out of the Week.

Det kommer att dröja länge innan TBS börjar posta Crossfit WOD’s [Work Out of the Day]. Om vi nu någonsin kommer att göra det. Känns som att andra gör det bättre än oss.

Efter vetskapen om Simons lilla MU prestation så har kidzen börjat träna som babianer på syra. Vem blir först att bräcka honom?

Crossfit har en WOD som går ut på att man ska göra 30 MU på så kort tid som möjligt. Men det är inte alltid något alla har möjligheten till att göra. Då kan man skala ner det till två olika övningar.

Alltså, veckans träningstips. Testa dig själv på att göra 30 MU på så kort tid som möjligt. Eller gör följande på tid;
- 90 Pullups
- 90 Dips

Nu frågar ni säkert er själva följande; varför?
Jo, kära läsare. Av samma anledning till att man hittar vuxna män i lekparken. Det är kul.



Trevlig helg.

torsdag 20 augusti 2009

John Deutschendorf...

... hette den numera bortgångne sångaren John Denver en gång i tiden. Tillika namnet på en av de längre problemen som finns tillgängliga i Roadcrew area. Läs pumpfest.

Inga problem dock för Katrin som imponerade stort under resan.



Poäng till den som kan gissa soundtracket. Here's a hint. Det är inte John Denver. Dubbla poäng till den som är född -90 eller senare.

tisdag 18 augusti 2009

Förra veckan...

…funderade vi på rekord av olika slag:

  • Vi satt i ett kontor och avundades Strömberg som var ute och hängde över en skimrande fjärd.

  • När Bruno var 18 år klättrade han inte Dure Limite i Ceuse (han klättrade Gilette i Åland). Den leden fanns inte då. Frågan är ens om korallrevet som sedemera skulle bilda tiaran ovanför Gap överhuvudtaget var skapat på den tiden. Lill-Erik har klättrat Dure Limite. Imponerande!

  • Vi tittade på klätterdomens hemsida och funderade över deras självbetitlade Sveriges största klätterhall och brantaste vägg. Undrar hur brant fjällrävenväggen är om man räknar från grottan? Undrar hur brant taket är på missionskyrkan i Uppsala? I Nevada finns världens största upplysta B. Alltid kan man vara bäst på något. Bara man vänder och vrider tillräckligt länge så hittar man till slut rätt synvinkel.

  • Kanske inte rekord man måste ändå beundra landslagets engagemang som ägnar sextio restimmar för ett par dagars tävlande på den tibetanska högplatån. Skönt att det satsas ordentligt.

  • Att Simon Brismo visar god form och gör 100 MU på 17 minuter. Undrar hur många WODs, Burpees och Tabator han skulle klara på den tiden? Varför börjar alla trevliga människor i Stockholm med detta avancerade penismäteri? Nu finns de också på twitter. Just när man inte trodde det kunde bli värre. Kan ingen bygga en sida åt dem där de kan registrera sina prestationer så att de lättare kan jämföra med varandra.

Bild: Jens Larssen

På tal om MU's. Får se hur länge det dröjer innan någon klättrare lyckas med följande cirkuskonster.

fredag 14 augusti 2009

Om jänkare

Säg amerikansk boulderfilm och det pluppar strax upp ett långt vibrerande ”Dude” i skallen. Kanske är det också följt av några ”Come on!”, ”Thats it!””You can do it!”, ”You look solid!”* och framförallt ett helt gäng ”Yeah!”. Krydda det hela med ett par highfives fist bumps så prickar vi av stora delar av fördomsfloran. Och det är ju inte fördomar heller. Ungefär precis sådär låter det när man träffar på ett gäng dudes och i den afrikanska vildmarken. Trevliga är de också – i alla fall några. Quel choc! Men upptäckten att de bortom jargongen kan vara sympatiska är långt ifrån lika chockerande som när det plötsligt slinker ur ett ”Yeeaah! Thats it! You got it now!” ur din mun.

Sweet holy mother of the sacred heart of the crucified Jesus, what am I saying?

Men vad gör man när en jänkare klättrar egentligen? Håller käft? Kör på svenska eller hemfaller åt det internationella ”Allé!”? Nix pix, man gör som man har lärt sig på film. Och jävlar vad befriande det känns. Ali, Bosma och Bruno i kör: That’s it Jamie! You can do it! Come on! Ooooooh yeaaaaaah!

Varför Bruno inte bumpar.

Apropå film var Chuck med assistent (han hette egentligen Nelson men jag tror aldrig Chuck refererade honom som något annat än ”my assistant") på plats för tredje gången. Efter två mindre lyckade försök kanske Chuck får till det? Specimen och Pure hamnar inte i topp bland bästa klätterfilmer trots att förutsättningarna varit grymma. Fantastiska problem på vacker sten och slående vacker omgivning borde vara öppet mål för en filmare. Kanske finns här en liten förklaring – för mycket fokus på något annat än klättringen även när det klättras. Bilderna är bitvis vackra men det blir aldrig riktigt engagerande ur ett klätterperspektiv. Låt oss hoppas att Nelson kanske har lite mer fingertoppskänsla när det kommer till klätterfilmsskapandet och kanske lite inflytande också för delen.





*Betyder egentligen ”You look crap!”. Hör du det kan du lika gärna kliva av för du har inte en chans på det problemet.

tisdag 11 augusti 2009

Mat...

... är något som man alltid bör ha med sig när man ska ut och klättra. Inte alltid till sig själv. En hungrig spotter är en frånvarande spotter.

Istället för att rikta kameran på mig och John som höll på med Ben's Wall i Curbar så vände jag den mot Chrille som försöker lugna ner en hungrig Magnus. Två fantastiskt roliga individer.

Sorry Magnus. Jag kunde inte hålla mig längre.

måndag 10 augusti 2009

Vägen mot K2

Länge har vi många gått nyfikna sen vi började höra de första ryktena. ”Ska ett femte gym öppnas i Stockholm?”. När Salveo lämnade in sina konkurshandlingar så ökade spekulationerna kring ett nytt ägandeskap av den enorma hallen i Sundbyberg. När nyfikenheten väl började hålla mig sömnlös om nätterna så bestämde jag mig för att börja luska vidare i alla dessa rykten. Vem, var, hur, kändes som rätt enkla frågor att få svar på. När jag väl hittat rätt så bemöts jag av följande; ”Jag kan inte säga något till dig förrän alla papper är påskrivna, man vet aldrig förrän dess. Men du kan få skriva om det när det väl skett”.

Här står vi idag. Papprena är påskrivna, och pressreleasen beräknas komma inom kort. Vi på TBS har fått möjligheten att prata Robin Dahlberg som kommer att leda projektet av K2 tillsammans med Chris Ellis, och lämnar härmed över lätt nattläsning till samtliga nyfikna klättrare.


Två killar som kommer att ha fullt upp i höst.


Robin, låt oss börja med the bascis; var, när, hur?

Var: Telefonplan, Ericssons gamla höglager, bredvid Konstfack.
När: Vi siktar på att öppna vid årsskiftet.
Hur: I ett första skede kommer det att vara 2000kvm totalt, vilket innebär en fördubblad ytan av nuvarande Klättercentret Solna som är cirka 1000kvm. 600kvm bouldering kommer vi att erbjuda. 10-15 meter höga klätterväggar. Vi har en mer eller mindre färdig design på ytterligare 1000kvm vilket kommer att byggas i ett senare skede.

Stockholm har i dag tre bra fungerande gym som alla kompletterar varandra bra. För en utomstående som inte har några vinstintressen i gymindustrin är ytterligare ett tillskott naturligtvis välkommet. På kort sikt kommer det säkert också att göra det men på lite längre sikt kommer det troligtvis leda till att något av gymmen kommer att konkurreras ut. Det ligger närmast till hands att misstänka att det då blir det mindre gymmet om det också är det som ligger sämst till för kollektivtrafik. Hur har du och Chris resonerat kring detta?

Om man tittar hur det ser ut runtom i Europa när det kommer till inomhusanläggningar så ligger vi i Sverige fortfarande kanske 10 år efter i utvecklingen.Bara i vårt grannland Norge så har antalet klubbanslutna klättrare ökat med cirka 1000 medlemmar varje år sedan 2003. Svenska Klätterförbundets medlemsantal har å andra sidan stagnerat trots att både hallar och antalet utövare ökat. Intresset för klättring finns alltså, men det ser inte likadant ut som det gjorde för 10 år sedan. Det gäller att upptäcka vad kunderna/klättrarna vill ha och behöver och jag tror att Klättercentret har lyckats med det. I och med att Sverige i likhet med Norge har en säsong som är ganska kort när det kommer till utomhusklättring så borde det finnas betydlig större potential att utveckla inomhusklättringen.

Konkurrens har nästan alltid gynnat kunderna och tvingat fram billigare och bättre produkter. Klättring i Stockholm har levt på gamla meriter eftersom konkurrens helt och hållet avsaknats, tills för några år sedan då Salveo öppnade i Sundbyberg. Eftersom de flesta klättrare verkar klättra i närheten av där de bor så uppstod en konkurrenssituation. Vi hade en liten dipp då de öppnade men snabbt repade vi oss. Rent geografiskt borde Salveo utgjort ett dråpslag mot oss men snarare visade det sig ge en synergieffekt. Klättring i norrort blev ett faktum. Att de gick i konkurs ser vi inte som ett tecken på att marknaden var för liten utan att det fanns problem med företaget som helhet.

Nu kommer det att bli en konkurrenssituation söder om stan men enligt våra beräkningar och analyser så kommer vi inte behöva konkurrera om samma kunder. Marknaden är långt ifrån mättad och det har aldrig någonsin funnits ett sådant stort intresse. Karbin har funnits länge och är nästintill en institution, med trogna kunder och en imponerande verksamhet. Nu kommer klättring i söderort att lyftas och tillsammans så kommer vi att få fler intresserade av klättring. Att vi kommer att ta en stor del av deras kunder är osannolikt. Men det går inte att bara öppna en hall och låta klättringen sälja sig själv. Det gäller att hitta en bra mix av kurser och spännande aktiviteter för fler än de "vanliga" klättrarna.

Du och Chris har under ett inledande skede varit ute och rest väldigt mycket i Europa, har det varit för att få inspiration till bygget, eller för att få bekräftelse till att edera ideér är faktiskt möjliga?

Resorna till Skottland, Tyskland och Österrike har varit till för att få inspiration till såväl design som för att få se väggleverantörernas nya produkter. Men en klätterhall är otroligt mycket mer än val av vägg och utformning. Hur de olika utrymmena i lokalen disponeras är avgörande för en klätterhalls effektivitet. Resorna har gett oss mycket bra erfarenheter och sista resan till Österrike var på sätt och vis omvälvande. Det är häftigt att se hur man kan skapa utrymme beroende på hur väggarna ser ut och hur de placeras. Jag och Chris har klättrat och jobbat på alla klätterhallar i Stockholm i någon form och vet vad som fungerar bra och mindre bra. Dessa erfarenheter är ovärdeliga och nu efter snart 6 år så kan Klättercentret starta en ny klätterhall med alla dessa erfarenheter i bagaget.


Jag och Chris hade våra idéer om vad en modern anläggning skulle innehålla och någonstans mellan hans klättringsvisioner och mina kursvisioner hamnade det slutgiltiga resultatet. Ska bli fantastiskt kul att få se en enorm klätterhall som är utformad efter våra fantasier.

Hur kommer det sig att ni valt just de leverantörer som ni gjort?

Det finns ungefär en handfull väggleverantörer värda namnet i Europa. Några stora och några små. När det kommer till ett projekt av den här digniteten så kan man räkna bort hälften av dessa. Återstoden är alltså inte så många. Vi har noga valt ut olika produkter (väggtyper) från olika leverantörer just för att få den mix vi tror på. Vi har testat åtskilliga sorters väggar och stött och blött frågorna kreativitet, hållfasthet och estetik och valt leverantör utifrån detta. Walltopia och Entreprises är fantastiskt duktiga och har spännande grejer. Ni kommer att få se vad de och vi har att erbjuda!


L'éléphant, snart på ett gym nära dig.

Berätta lite om kvalitetssäkringen inför kommande tävlingar.

Vi utformar väggarna så att vi ska kunna genomföra internationella tävlingar och då måste väggar och hall uppfylla en massa olika krav. Förutom dessa tävlingsnormer så finns det byggnormer som berättar hur klätterväggar ska se ut. Givetvis följer vi dessa normer och vi vill att det rent byggnadstekniskt ska vara av absolut bästa kvalitet. Men vi nöjer oss inte med det utan vi vill göra allt vi kan för att få en trygg, säker och trevlig miljö. Detta skapar vi genom att ha falldämpande golv i hela lokalen, kurser enligt Svenska Klätterförbundets normer och ett säkerhetstänk som gör att jag kan sova gott om natten. Säkerhet är nyckeln till en bra verksamhet. När vi tog steget och införde till det gröna kortet så trodde vi att vi skulle mötas att sura miner eftersom det ibland uppfattas som ett hinder, men resultatet blev tvärtom. Folk har förståelse och tycker till och med att det är konstigt att inte behöva visa sig behörig till att säkra en klättrare. Det har varit mycket jobb men det har varit värt det.

OK, vi backar bandet lite. Hur ser ni på vidareutveckling av klättringen i norrort? Nu kommer vi att få tre gym på sydsidan och ett i norr. Det hela borde väl kunna utvecklas ännu mer?

När det kommer till den geografiska placeringen så har vi gjort den bedömningen att det finns ytterligare potential söder om stan, därav vår kommande etablering. Enormt mycket människor bor där och området kring Telefonplan är otroligt spännande och växer dessutom stadigt. Att det går att utveckla klättring i Stockholm än mer är jag övertygad om, men det kommer att bli svårare och det kommer att ställas högre krav på de som driver verksamheten. Helt plötsligt måste man inte bara driva en klätterhall, man måste nu göra det bättre än någon annan.Vi på Klättercentret har planer som sträcker sig längre än Klättercentret 2 (K2) i Telefonplan. K2 blir ett spännande förstasteg i vad som skulle kunna bli något stort. Vi har långtgående planer på etablering norr om Stockholm samt södra Sverige, och sen är jag intresserad av att starta en filial någonstans i vindistrikten i Norra Rhônedalen, Frankrike. Crells ambition är ett bouldergym i vindistriktet Derwent Valley i Tasmanien.

Right. Där känns det som att din tid tog slut. Vi avslutar där och önskar samtliga inblandade i Stockholms första klättergymimperium lycka till!

fredag 7 augusti 2009

Ondra Rocklands

Ibland inträffar det lustiga saker. När vi var i området 8 days of rain prövade jag och Ali ett problem till vänster om en kanonfin 7a. Problemet hade krita men såg inte mycket ut för världen och verkade inte så värst välklättrat. Jag och Ali gjorde några försök men det kändes lite för hårt för att riva av på en gång men inte tillräckligt fint för att jobbas på. Lite besviken upptäckte jag nu att det tydligen var ett berömt problem. Besviken för att jag hade gjort mig en mental inre bild av Derailed som ett alldeles fantastiskt kylskåpsproblem på en stolt arete. Döm själva:

Adam Ondra in Rocklands from Roadcrew on Vimeo.



Okey, det ser inte helt ointressant ut men jag hade typ Nutsa-areten i huvudet när jag fick problemet beskrivet. Inledningen på klippet gillade vi dock skarpt.

tisdag 4 augusti 2009

Om bilar

Reseberättelser ville Fredrik ha mer av. Tyvärr är de tråkiga att skriva och de är ärligt talat sällan så värst spännande. Oavsett hur galen stunden upplevdes när du kröp över en fors på ett ruttet betongrör förminskas det hela till ett pikant minne i ett retrospektiv. Lyssnaren gör sitt bästa för att göra sin terapeutgäspning så diskret som möjligt men avslöjas av vidgande näsvingar.

- Nämen, vad spännande!

Till och med om du trillar ner och hamnar under en glaciär och tvingas autoamputera bålen och övre pannloben, samt lyckas kräla dig tillbaka till civilisationen i en blandning av blod, mucus och fekalier, skulle vi vara ointresserade.* Naturligtvis gör vi undantag från denna inställning då och då. Vi kommer fortsätta pytsa ut Sydafrika ett tag till. Om reseberättelser på ytan förefaller tråkiga fyller de ju ändå ett par viktiga funktioner. De innehåller förhoppningsvis någon form av information som man eventuellt kan ha nytta av. Framförallt innehåller det ju klättring och något som är tråkigt men innehåller klättring** är ungefär en miljon gånger så intressant som något tråkigt som inte innehåller klättring***. Vi jobbar som bekant med de lite mer plumpa inslagen – tvättar scouten ur klättringen.

När vi ändå är inne på det kan vi passa på att njuta åt jänkarnas kunskaper om bilar och vattendrag. Tommy Caldwell som var på plats i Rocklands pratades det friskt om. Ett av hans mindre stolta ögonblick var när han fick kliva ur hyrbilen i meterhögt vatten. Negligence kallas tydligen sådant på försäkringsspråk och de var tvugna att köpa det värdelösa åbäket. Fler jänkare som gjorde samma misstag:



På tal om lustigheter såg vi att Peter Würth äntligen fått ihop hela härligheten på Brunoblocket. Han var nära redan i höstas när vi var nere. Ganska styvt måste vi säga och av den lilla tyska vi kan så tolkar vi det som att han gissar att det är en 9a ledgrad. Bannersiten rapporterar den som 8Bb+. Var inte slashgraderna begravda av densamma? Vi förstår ingenting och ju mer vi tittar på graden desto mer obegripligt blir det. Och när det är som mest obegripligt blir man lite nyfiken. Hur ser själva gradskalan ut och skulle man inte kunna klämma in den i en jämförelsetabell så att man kan se vad det motsvarar i font-, V- och ledgrad ? Är + tillämpligt efter versalen eller är det bara efter gemener? Frågetecknen hopar sig. Men hey! Det finns svar! Efter lite grundlig webresearch hittade vi följande tabell





* Ok, kanske lite men vi skulle inte läsa boken.
** Exklusive TK/ungdsomssatsings/liknande-diskussioner på 8a.nus forum. De är tråkigare än något som bara är tråkigt.
*** Arbete.