Liggsår

Jag har fått mitt första liggsår. Check.

Säkerligen inte det sista heller. Ett prematurt steg - en teleskopblick mot det som väntar. Det kommer att bli en lång men inte ömsesidigt kärleksfull bekantskap. Plastflärpen som doktorn ordinerade har tagit ut sin tull. I snart två månader har den suttit runt roten på lillen. Den syrefattiga omfamningen blev till slut huden övermäktig. Vad kan man säga? Jag kände det på mig. Jag förtjänade väl det också på något sätt - på ett eller annat har man ändå gjort sig förtjänt av det mesta som kommer i ens väg. Mumma luktar det också, lite som julimorgons skål med väna små nyplockade skogsmultron… placerad i sommartorpets septitank. Men jag tror banne mig att jag snart ska kunna begrava flärpen inom kort. Fingret har återfått rörligheten och smärtan är borta. Jag har försökt mig på lite utomhusbouldring och det har varit kraftigt nedslående. I går tog gjorde jag slag i saken, tog mig i kragen, släckte bongen, klippte mig och drog i väg till KV. Det var kul, mer än så nästan, och fingret höll men det är fortfarande en lång bit kvar innan fingret är så pass återställt att jag kan ta i på riktigt. Och på fredag är det BO igen. Kanske dags att ta upp ledbyggnationskreerandet igen. Se där! En handfull rader om en tjänstemans lillfinger. Varsågoda!

Vi kanske har varit lite oföretagsamma eller snarare kräsmagade när det kommer till inspirationen på sistone. Lite vinglande och obeslutsamma dessutom. Bannersiten brukar vara en rik och outsinlig källa till inspiration men det känns ju aningen uttjatat och banalt vid det här laget. Men det betyder inte att vi inte kommer suga i oss de fetaste maskarna. De dinglar frestande där ute.

Kanske kommer allt igång på lite bredare front så fort Kraufen och jag kommer igång med klättringen ordentligt igen. Ali har ju fullt upp på annat håll. Ska se om vi inte kan få honom att sluta squata på gymet och lura ut honom på lite mer klätterrelaterade aktiviteter istället. Kanske inte så dumt heller med tanke på SA som är i snabbt antågande.