fredag 29 maj 2009
Tråkiga nyheter
Ali K fångade upp denna nyhet. Mycket obehagligt. Vi beklagar detta och hoppas på att studenten kommer till rätta, sain et sauf.
onsdag 27 maj 2009
Kids takes it into a new level
Det finns en Fonky i Malmö också. Sanne Lundberg repeterar vår absoluta favoritled Det rosa bandet* 8a-typ, som vi aldrig har sett eller har någon aning om vad det är för typ av led. Enter Fonky:
- Jag har hört rykten att den bara är 7b-7c.
Fantastiskt! Inget jävla kallpratande grattis eller så utan pang på väsentligheterna. Nu verkar det ju som att flera av dem som har gjort leden tycker att den är lätt för graden men det är ju upp till dem att ge sina förslag. Fonky sprider sig över hela världen.
Nu onsightas det och flashas det grader som de flesta bara kan drömma om att någon gång få redpointa. Malin H i Tarn och Geir på Örnberget. En försmak av den nya generationen. Det bara kryllar av småttingar som fått APCP i modersmjölken. Sanne har vi ju redan nämnt. Jocke ”U-sain” Berglunds progression i år kan knappast ha undgått någon och Matilda har också visat på fin utomhusform. Där bakom är det ett myller av talang och det är bara en tidsfråga innan någon annan kommer ut och pockar på vår uppmärksamhet.
*Aka Habbibi. Frågan är vilket namn som är värst ur Jannes perspektiv.
- Jag har hört rykten att den bara är 7b-7c.
Fantastiskt! Inget jävla kallpratande grattis eller så utan pang på väsentligheterna. Nu verkar det ju som att flera av dem som har gjort leden tycker att den är lätt för graden men det är ju upp till dem att ge sina förslag. Fonky sprider sig över hela världen.
Nu onsightas det och flashas det grader som de flesta bara kan drömma om att någon gång få redpointa. Malin H i Tarn och Geir på Örnberget. En försmak av den nya generationen. Det bara kryllar av småttingar som fått APCP i modersmjölken. Sanne har vi ju redan nämnt. Jocke ”U-sain” Berglunds progression i år kan knappast ha undgått någon och Matilda har också visat på fin utomhusform. Där bakom är det ett myller av talang och det är bara en tidsfråga innan någon annan kommer ut och pockar på vår uppmärksamhet.
*Aka Habbibi. Frågan är vilket namn som är värst ur Jannes perspektiv.
tisdag 26 maj 2009
Winter progression
Då börjar det bli dags att komma i ordentlig klätterform, då SA resan närmar sig. Herr Smedsaas har lyckats med sina peakar att jag inte bara kan hålla på med squats(knäböj) och annat XF relaterad träning.
Visserligen har jag inte helt och hållet slutat med klättring, en boulder trip till Peak har man hunnit med, en och annan sporttur har gjorts, tom en och annan kil har petats in denna vår. Men ja, jag har mest pumpat skrot och kräks av utmattning.
Ibland är det kul att testa på något nytt, man brukar ju lära sig något. I fjol blev det ju trad. Kanske blir is nästa år. Eller inte.
XF hysterin började samtigt som r¤ven imploderade och naprapaten gick från klarhet till klarhet, när det konstaterades att jag hade en komprimerad sätesmuskel. Three cheers for a broken ass. Hiphip...
Tillbaka till ritbordet.
Anledningen till min situation var ju förstås obalans i kroppen. All muscles and no brain. Att enbart jobba med de starkare musklerna leder generellt sett till just skador, då de svagare tappar sin funktion i slutänden. Sätesmusklen är den som tar stryk när man ofrivilligt eller medvetet hoppar ner från boulders. Highballs ger extra poäng på klippkortet hos naprapaten.
Den rehabiliteringen som ordinerades skapade enbart mer frustration, man vill ju endast ta i så att man ser stjärnor. Vattengympa med mormor är uteslutet. What to do?
Crossfithypen hade precis börjat. MrJLings prestandaförbättring hade man hört om sedan långt innan. Varför inte göra ett försök? Dock så var detta med squats, benträning var inget som jag såg fram emot. ”Lägger man inte på sig vikt då? Kommer jag inte att prestera sämre då om jag väger mer?”
Dessa frågor hade jag redan svaret på, då jag för många år sedan hade koncentrerat mig på att väga så lite som möjligt. Detta ledde endast till att kroppsfettet låg på oacceptabla nivåer, som i sin tur ledde till andra skador.
Balans var målet. Fingerstyrkan må försvinna, men det kommer med klättringen. Dags att bli hel igen.
Det var rätt enkelt att komma igång med crossfit, alla medel fanns tillgängliga hemma eller på klättergymmet. Enbart genom att använda Tabata konceptet med sin kroppsvikt så kommer man igång. Ett par enkla squatsessions visade snabba resultat. En månad senare så klarade stjärten penntestet. Nej, den ska inte in i r¤ven!
Vid detta lag så var jag rätt hooked vid XF träning, nu fanns det nya mål att bräcka. Om inte minst, nya mentala barriärer att bräcka. Men det där med boulders, höll man inte på med sånt oxå?
Resan till Peak hade bokats, och fingrarna behövde väckas till liv. Sonnie är utöver en väldigt duktig klättrare, även en jäkel på att skriva inspirerande artiklar. Efter att ha läst följande på P&C’s lilla artikel med honom, så bestämde jag mig för att testa hans koncept;
What’s the best new training tool to use so we can get strong like you?
Try typing out annoying interview after annoying interview all day and see how strong your fingers get? If that doesn’t work, buy one of my hand built, custom hangboards and train like a motherfucker. But here’s the hook, seriously, use weight. For real, people, if you just hang with your own body weight you will plateau (unless you’re 350 pounds). The way to get strong is to resist force, do dead hangs with 30 pounds off your harness, I double dare you. Or get your gal to dangle from your dingles.
Kul kille. Han hade rätt, det här med att blogga hjälper uppenbart inte fingerstyrkan. Men att hänga på 15 kg och nypa brädan så att hela konstruktionen riskerar att rasa samman ger faktiskt något. I tell you!
Självklart handlar det om progression. Man måste jobba upp styrkan. I senaste R&I så finns det en väldigt bra artikel om fingerträning, inte helt olik det som skett hemma på loftet. Främst handlar den om att man ska jobba med olika fingerkombinationer vid DH träning.
- Alla fyra
- Första tre
- Sista tre
- Första två
- Mellersta två
- Mono
Börja med enkla DH’s. Utveckla genom att göra pullups i de olika kombinationerna. Känns det för lätt så är det bara att tilta brädan eller lägga på vikt. Eller bägge.
Progression kräver tålamod. Vi klättrare är hungrig, vi vill skicka våra projekt. Men att träna hårt och samtidigt försöka klättra på samma nivå som man en gång legat, är nästintill omöjligt.
Detta skapar enbart frustration. Beroende på vilken träningscykel man ligger i så kan det skilja en och annan grad på ens förmånga.
Men variation är lika viktigt som att stretcha. Tröndelag-konceptet fungerade bra för mig. En månad uthållighet med crossfit, och en månad med Samuelsson träning, Heavy Doubles. Karln är ju genomstark, och har inte enbart sk ytliga muskler som ger dig ragg på strand.
Tro inte att situps eller plankan är bästa coreövningar. Den ultimata coreövningen är djupa knäböj - helst i Front (stång framför kroppen) och Overhead (stång ovanför huvud).
Fan, ännu mer benträning. Men ett rippat sexpack som resultatet av enbart situps har ungefär lika mycket innehållsvärde som en Big Mac. Man kommer inte långt med det. Är man 192, så behöver man all kroppsspänning som man bara kan få.
Exempel på vad som tränas en uthållinghetsmånad.
Min personliga favorit WOD förövrigt.
Heavy doubles går ut på att man endast gör en övning med två repetitioner, 4 set. Exempel; lägg på så mycket vikt så att du precis lyckas med två pullups.
Men när man väl börjar känna att man kommer någon vart så börjar det bli dags för synergi. Kombinera XF övningar med fingerträning så påminner man återigen kroppen att den har sina svagheter.
Ett av mina mellansiktiga mål har varit att lyckas med enarms avlåsning hängades i tre fingrar. Häromdagen så tyckte jag att jag passerat tillräckligt många kortsikta mål för att våga göra ett försök, utan att behöva vara säker på att fingrarna skulle gå av.
Väl i låst läge hängades i de tre sista, så släppte jag en lättnads suck. Det går att bli fingerstark trots att man väger mer. Fylld av nytt förtroende så packade jag häromdagen ner skorna och gav mig i väg till klätterhallen. Efter två timmar av nedhoppande från väggarna så krampade i stjärten en endaste gång på vägen hem. Hade jag varit kapabel till att grina så hade jag gjort det.
Fan va skönt det är att vara tillbaka på klätterscenen. Kanske man hör något skvaller som är värt att blogga om.
Visserligen har jag inte helt och hållet slutat med klättring, en boulder trip till Peak har man hunnit med, en och annan sporttur har gjorts, tom en och annan kil har petats in denna vår. Men ja, jag har mest pumpat skrot och kräks av utmattning.
Ibland är det kul att testa på något nytt, man brukar ju lära sig något. I fjol blev det ju trad. Kanske blir is nästa år. Eller inte.
XF hysterin började samtigt som r¤ven imploderade och naprapaten gick från klarhet till klarhet, när det konstaterades att jag hade en komprimerad sätesmuskel. Three cheers for a broken ass. Hiphip...
Tillbaka till ritbordet.
Anledningen till min situation var ju förstås obalans i kroppen. All muscles and no brain. Att enbart jobba med de starkare musklerna leder generellt sett till just skador, då de svagare tappar sin funktion i slutänden. Sätesmusklen är den som tar stryk när man ofrivilligt eller medvetet hoppar ner från boulders. Highballs ger extra poäng på klippkortet hos naprapaten.
Den rehabiliteringen som ordinerades skapade enbart mer frustration, man vill ju endast ta i så att man ser stjärnor. Vattengympa med mormor är uteslutet. What to do?
Crossfithypen hade precis börjat. MrJLings prestandaförbättring hade man hört om sedan långt innan. Varför inte göra ett försök? Dock så var detta med squats, benträning var inget som jag såg fram emot. ”Lägger man inte på sig vikt då? Kommer jag inte att prestera sämre då om jag väger mer?”
Dessa frågor hade jag redan svaret på, då jag för många år sedan hade koncentrerat mig på att väga så lite som möjligt. Detta ledde endast till att kroppsfettet låg på oacceptabla nivåer, som i sin tur ledde till andra skador.
Balans var målet. Fingerstyrkan må försvinna, men det kommer med klättringen. Dags att bli hel igen.
Det var rätt enkelt att komma igång med crossfit, alla medel fanns tillgängliga hemma eller på klättergymmet. Enbart genom att använda Tabata konceptet med sin kroppsvikt så kommer man igång. Ett par enkla squatsessions visade snabba resultat. En månad senare så klarade stjärten penntestet. Nej, den ska inte in i r¤ven!
Vid detta lag så var jag rätt hooked vid XF träning, nu fanns det nya mål att bräcka. Om inte minst, nya mentala barriärer att bräcka. Men det där med boulders, höll man inte på med sånt oxå?
Resan till Peak hade bokats, och fingrarna behövde väckas till liv. Sonnie är utöver en väldigt duktig klättrare, även en jäkel på att skriva inspirerande artiklar. Efter att ha läst följande på P&C’s lilla artikel med honom, så bestämde jag mig för att testa hans koncept;
What’s the best new training tool to use so we can get strong like you?
Try typing out annoying interview after annoying interview all day and see how strong your fingers get? If that doesn’t work, buy one of my hand built, custom hangboards and train like a motherfucker. But here’s the hook, seriously, use weight. For real, people, if you just hang with your own body weight you will plateau (unless you’re 350 pounds). The way to get strong is to resist force, do dead hangs with 30 pounds off your harness, I double dare you. Or get your gal to dangle from your dingles.
Kul kille. Han hade rätt, det här med att blogga hjälper uppenbart inte fingerstyrkan. Men att hänga på 15 kg och nypa brädan så att hela konstruktionen riskerar att rasa samman ger faktiskt något. I tell you!
Självklart handlar det om progression. Man måste jobba upp styrkan. I senaste R&I så finns det en väldigt bra artikel om fingerträning, inte helt olik det som skett hemma på loftet. Främst handlar den om att man ska jobba med olika fingerkombinationer vid DH träning.
- Alla fyra
- Första tre
- Sista tre
- Första två
- Mellersta två
- Mono
Börja med enkla DH’s. Utveckla genom att göra pullups i de olika kombinationerna. Känns det för lätt så är det bara att tilta brädan eller lägga på vikt. Eller bägge.
Progression kräver tålamod. Vi klättrare är hungrig, vi vill skicka våra projekt. Men att träna hårt och samtidigt försöka klättra på samma nivå som man en gång legat, är nästintill omöjligt.
Detta skapar enbart frustration. Beroende på vilken träningscykel man ligger i så kan det skilja en och annan grad på ens förmånga.
Men variation är lika viktigt som att stretcha. Tröndelag-konceptet fungerade bra för mig. En månad uthållighet med crossfit, och en månad med Samuelsson träning, Heavy Doubles. Karln är ju genomstark, och har inte enbart sk ytliga muskler som ger dig ragg på strand.
Tro inte att situps eller plankan är bästa coreövningar. Den ultimata coreövningen är djupa knäböj - helst i Front (stång framför kroppen) och Overhead (stång ovanför huvud).
Fan, ännu mer benträning. Men ett rippat sexpack som resultatet av enbart situps har ungefär lika mycket innehållsvärde som en Big Mac. Man kommer inte långt med det. Är man 192, så behöver man all kroppsspänning som man bara kan få.
Exempel på vad som tränas en uthållinghetsmånad.
Min personliga favorit WOD förövrigt.
Heavy doubles går ut på att man endast gör en övning med två repetitioner, 4 set. Exempel; lägg på så mycket vikt så att du precis lyckas med två pullups.
Men när man väl börjar känna att man kommer någon vart så börjar det bli dags för synergi. Kombinera XF övningar med fingerträning så påminner man återigen kroppen att den har sina svagheter.
Ett av mina mellansiktiga mål har varit att lyckas med enarms avlåsning hängades i tre fingrar. Häromdagen så tyckte jag att jag passerat tillräckligt många kortsikta mål för att våga göra ett försök, utan att behöva vara säker på att fingrarna skulle gå av.
Väl i låst läge hängades i de tre sista, så släppte jag en lättnads suck. Det går att bli fingerstark trots att man väger mer. Fylld av nytt förtroende så packade jag häromdagen ner skorna och gav mig i väg till klätterhallen. Efter två timmar av nedhoppande från väggarna så krampade i stjärten en endaste gång på vägen hem. Hade jag varit kapabel till att grina så hade jag gjort det.
Fan va skönt det är att vara tillbaka på klätterscenen. Kanske man hör något skvaller som är värt att blogga om.
måndag 25 maj 2009
Liggsår
Jag har fått mitt första liggsår. Check.
Säkerligen inte det sista heller. Ett prematurt steg - en teleskopblick mot det som väntar. Det kommer att bli en lång men inte ömsesidigt kärleksfull bekantskap. Plastflärpen som doktorn ordinerade har tagit ut sin tull. I snart två månader har den suttit runt roten på lillen. Den syrefattiga omfamningen blev till slut huden övermäktig. Vad kan man säga? Jag kände det på mig. Jag förtjänade väl det också på något sätt - på ett eller annat har man ändå gjort sig förtjänt av det mesta som kommer i ens väg. Mumma luktar det också, lite som julimorgons skål med väna små nyplockade skogsmultron… placerad i sommartorpets septitank. Men jag tror banne mig att jag snart ska kunna begrava flärpen inom kort. Fingret har återfått rörligheten och smärtan är borta. Jag har försökt mig på lite utomhusbouldring och det har varit kraftigt nedslående. I går tog gjorde jag slag i saken, tog mig i kragen, släckte bongen, klippte mig och drog i väg till KV. Det var kul, mer än så nästan, och fingret höll men det är fortfarande en lång bit kvar innan fingret är så pass återställt att jag kan ta i på riktigt. Och på fredag är det BO igen. Kanske dags att ta upp ledbyggnationskreerandet igen. Se där! En handfull rader om en tjänstemans lillfinger. Varsågoda!
Vi kanske har varit lite oföretagsamma eller snarare kräsmagade när det kommer till inspirationen på sistone. Lite vinglande och obeslutsamma dessutom. Bannersiten brukar vara en rik och outsinlig källa till inspiration men det känns ju aningen uttjatat och banalt vid det här laget. Men det betyder inte att vi inte kommer suga i oss de fetaste maskarna. De dinglar frestande där ute.
Kanske kommer allt igång på lite bredare front så fort Kraufen och jag kommer igång med klättringen ordentligt igen. Ali har ju fullt upp på annat håll. Ska se om vi inte kan få honom att sluta squata på gymet och lura ut honom på lite mer klätterrelaterade aktiviteter istället. Kanske inte så dumt heller med tanke på SA som är i snabbt antågande.
Säkerligen inte det sista heller. Ett prematurt steg - en teleskopblick mot det som väntar. Det kommer att bli en lång men inte ömsesidigt kärleksfull bekantskap. Plastflärpen som doktorn ordinerade har tagit ut sin tull. I snart två månader har den suttit runt roten på lillen. Den syrefattiga omfamningen blev till slut huden övermäktig. Vad kan man säga? Jag kände det på mig. Jag förtjänade väl det också på något sätt - på ett eller annat har man ändå gjort sig förtjänt av det mesta som kommer i ens väg. Mumma luktar det också, lite som julimorgons skål med väna små nyplockade skogsmultron… placerad i sommartorpets septitank. Men jag tror banne mig att jag snart ska kunna begrava flärpen inom kort. Fingret har återfått rörligheten och smärtan är borta. Jag har försökt mig på lite utomhusbouldring och det har varit kraftigt nedslående. I går tog gjorde jag slag i saken, tog mig i kragen, släckte bongen, klippte mig och drog i väg till KV. Det var kul, mer än så nästan, och fingret höll men det är fortfarande en lång bit kvar innan fingret är så pass återställt att jag kan ta i på riktigt. Och på fredag är det BO igen. Kanske dags att ta upp ledbyggnationskreerandet igen. Se där! En handfull rader om en tjänstemans lillfinger. Varsågoda!
Vi kanske har varit lite oföretagsamma eller snarare kräsmagade när det kommer till inspirationen på sistone. Lite vinglande och obeslutsamma dessutom. Bannersiten brukar vara en rik och outsinlig källa till inspiration men det känns ju aningen uttjatat och banalt vid det här laget. Men det betyder inte att vi inte kommer suga i oss de fetaste maskarna. De dinglar frestande där ute.
Kanske kommer allt igång på lite bredare front så fort Kraufen och jag kommer igång med klättringen ordentligt igen. Ali har ju fullt upp på annat håll. Ska se om vi inte kan få honom att sluta squata på gymet och lura ut honom på lite mer klätterrelaterade aktiviteter istället. Kanske inte så dumt heller med tanke på SA som är i snabbt antågande.
onsdag 20 maj 2009
Poängångest
Det trillade in ett sms på Flammans mobil.
- Jag har hört att Mr Magister graderats ner till 7b+.
Efter flera månader sub-sahel, med allt vad amöbor, hemorragiska febrar och trematodinfektioner innebär, var detta det första livstecknet från ”Fonky” – ett ytterst vitalt sådant. Messet var späckat med information. Inte ens amöbornas värsta härjningar i tarmsystemet kunde ta död på Fonkys klätterlust. Han är inte rädd för att visa sin avundsjuka på de som faktiskt får komma ut men framförallt, det är en tydlig signal att det fortfarande är poängen som är allt. Ett sundhetstecken – inget hycklande ’Det är kul att klättra’. För det är det inte. Det är poäng, konkurrens och kallsvettig ångest som sveper sin stora sträva tunga över ditt plyte . Och nu sitter han där nere, någonstans i ökenet och frossar men inte i feberns förvindlingar utan av insikten att tåget har börjat rulla.
Om vi spinner vidare på ryktesspridartråden så har vi fångat upp en del otroligt imponerande sends av damerna nere i Tarn. Två 7c+ os (eller var det 7c?) och en 8a+ (på fyra försök) av Libby och en 8a av den Sofia.
Edit: Fullständig berättelse finns på Motlukt och baktakt. Och visst, vivet precis hur Erik känner sig. Att fisa runt i olika träsk är väl det enda vi håller på med nuförtiden.
Vi passar även på att tacka för tipsen. Det skulle vara ett sant nöje att läsa hela artikeln. Vi har dock hört rykten om att citaten och faktarutorna skulle vara rena fabrikat. Det är pikant men vi väljer att lita på djungeltrumman.
Skaffat banners på siten i ett led att skapa den där perverst snuskiga rikedomen som både Bruno och Kraufie eftersöker. Vi har ju trots allt galet bra stats. 15 unika besökare per dag är verkligen inte fy skam.
- Jag har hört att Mr Magister graderats ner till 7b+.
Efter flera månader sub-sahel, med allt vad amöbor, hemorragiska febrar och trematodinfektioner innebär, var detta det första livstecknet från ”Fonky” – ett ytterst vitalt sådant. Messet var späckat med information. Inte ens amöbornas värsta härjningar i tarmsystemet kunde ta död på Fonkys klätterlust. Han är inte rädd för att visa sin avundsjuka på de som faktiskt får komma ut men framförallt, det är en tydlig signal att det fortfarande är poängen som är allt. Ett sundhetstecken – inget hycklande ’Det är kul att klättra’. För det är det inte. Det är poäng, konkurrens och kallsvettig ångest som sveper sin stora sträva tunga över ditt plyte . Och nu sitter han där nere, någonstans i ökenet och frossar men inte i feberns förvindlingar utan av insikten att tåget har börjat rulla.
Om vi spinner vidare på ryktesspridartråden så har vi fångat upp en del otroligt imponerande sends av damerna nere i Tarn. Två 7c+ os (eller var det 7c?) och en 8a+ (på fyra försök) av Libby och en 8a av den Sofia.
Edit: Fullständig berättelse finns på Motlukt och baktakt. Och visst, vivet precis hur Erik känner sig. Att fisa runt i olika träsk är väl det enda vi håller på med nuförtiden.
Vi passar även på att tacka för tipsen. Det skulle vara ett sant nöje att läsa hela artikeln. Vi har dock hört rykten om att citaten och faktarutorna skulle vara rena fabrikat. Det är pikant men vi väljer att lita på djungeltrumman.
* Det är en fördel om ni utövar samma sport. Då får ni tillbringa mer tid tillsammans samtidigt som ni gör något som båda tycker om.
* Däremot måste inte båda utöva sporten på samma sätt eller samma nivå, ni kan stötta varandra
och glädjas tillsammans ändå.
* Träningen ger endorfiner, som får dig att må bra. Det ger även näring åt förhållandet!
Skaffat banners på siten i ett led att skapa den där perverst snuskiga rikedomen som både Bruno och Kraufie eftersöker. Vi har ju trots allt galet bra stats. 15 unika besökare per dag är verkligen inte fy skam.
fredag 15 maj 2009
WS
1/40s, F8, ISO200, 11mm
I går var den kallaste dagen sedan vintern 1944, åtminstone om vi ska prata i nominella termer. Ibland tittar man ut och konstaterar sol och blå himmel. Ett hastigt ögonkast på vår icke-existerande termometer ger en liten varningssignal men inte mer än man tror att en varm manchesterkavaj ovan på t-skjortan ska räcka. Ute på gatan föll jag nästan i gråt när jag kom ut och vände cykeln mot norr och slogs av en frisk bris, rätt i plytet, samtidigt som bitterkalla vindilar letade sig in innanför kavaj och skjorta. Troligtvis förvandlades min spinalvätska till en gigantisk calippo i det ögonblicket för jag hämtade mig aldrig från morgonens första chock. Hela dan var ett enda stort hutter.
Det fanns dock andra som njöt av säsongens kanske sista stick. Katrin skickade tillbaka Wong Sai till Kina med enkelbiljett. Mycket stiligt!
Inte heller ungdomen var på latsidan. Jocke gjorde Le Loup Magnifique. Klart lämpligt problem som första 8a. Ynglingen har en tillsynes oändlig potential. Är han klättringens svar på Usain Bolt?
Flamman går också på som klockan. I lika imponerande stil som Katrin på WS gjorde han Supercool i lördags, stack emellan med Mr Magister i söndags och tickade av Harlem II i onsdags. En 7c var tredje dag är det som gäller. Nästa på lördag?
Apropå Mr Magister har den leden blivit hårt repeterad under våren. Herr Kaiser var nu senast upp för den. Graden verkar ha landat på en soft 8a, vilket ju är trevligt - men det betyder ju inte att den är lätt bara för att den är soft. Man kan ju jämföra den med I have a dream och se vilken man upplever som svårast.
Sist men inte minst vill vi lyfta fram Solariestefan oks Tannenbaum oks Ernesto för sin fina insats på Moonlander. Inte lätt att vara Ernesto om man får tro hans högljudda vokabulär ute på boulderfälten. Därför unnar vi honom lite extra när han faktiskt kommer upp även om det de facto är en repeat.
och glöm nu inte allihopa att repeat på scorecarden är uncool, som någon skrev på dottersitens forum. Bara för att det är möjligt betyder det inte att det är riktigt halal.
I går var den kallaste dagen sedan vintern 1944, åtminstone om vi ska prata i nominella termer. Ibland tittar man ut och konstaterar sol och blå himmel. Ett hastigt ögonkast på vår icke-existerande termometer ger en liten varningssignal men inte mer än man tror att en varm manchesterkavaj ovan på t-skjortan ska räcka. Ute på gatan föll jag nästan i gråt när jag kom ut och vände cykeln mot norr och slogs av en frisk bris, rätt i plytet, samtidigt som bitterkalla vindilar letade sig in innanför kavaj och skjorta. Troligtvis förvandlades min spinalvätska till en gigantisk calippo i det ögonblicket för jag hämtade mig aldrig från morgonens första chock. Hela dan var ett enda stort hutter.
Det fanns dock andra som njöt av säsongens kanske sista stick. Katrin skickade tillbaka Wong Sai till Kina med enkelbiljett. Mycket stiligt!
Inte heller ungdomen var på latsidan. Jocke gjorde Le Loup Magnifique. Klart lämpligt problem som första 8a. Ynglingen har en tillsynes oändlig potential. Är han klättringens svar på Usain Bolt?
Flamman går också på som klockan. I lika imponerande stil som Katrin på WS gjorde han Supercool i lördags, stack emellan med Mr Magister i söndags och tickade av Harlem II i onsdags. En 7c var tredje dag är det som gäller. Nästa på lördag?
Apropå Mr Magister har den leden blivit hårt repeterad under våren. Herr Kaiser var nu senast upp för den. Graden verkar ha landat på en soft 8a, vilket ju är trevligt - men det betyder ju inte att den är lätt bara för att den är soft. Man kan ju jämföra den med I have a dream och se vilken man upplever som svårast.
Sist men inte minst vill vi lyfta fram Solariestefan oks Tannenbaum oks Ernesto för sin fina insats på Moonlander. Inte lätt att vara Ernesto om man får tro hans högljudda vokabulär ute på boulderfälten. Därför unnar vi honom lite extra när han faktiskt kommer upp även om det de facto är en repeat.
och glöm nu inte allihopa att repeat på scorecarden är uncool, som någon skrev på dottersitens forum. Bara för att det är möjligt betyder det inte att det är riktigt halal.
torsdag 14 maj 2009
Whatever!
Vart ska man egentligen börja? 12 stegsprogrammet för Anonyma forumpostare tycks ha gett resultat. Men häromdagen fick jag mitt första återfall. Som tur är så finns det knappt några bevis kvar för mitt utbrott då jag upptäckte att chefredaktören fick ta emot obefogad kritik som egentligen skulle ha varit riktad mot mig. Some people just can’t handle the truth.
Nog om det. Efter att ha kontemplerat Arno Inglers filosofi så känns hela utbrottet som en vattenpärla på en gås. Vi på redaktionen kommer fortsätta att bedriva revolver journalism i Strindbergs anda i bästa mån.
Igår kväll stod Orhem på schemat. Sydde dök upp lite senare, vilket även ett mertal andra gjorde.
Att Sydde är i bra form är ingen underdrift. Det visade han tydligt igår. Linkan och andra Mosjö locals bör få sina projekt gjorda i dagarna eller gå emot strömmen och låsa sina projekt innan han kommer upp i helgen. Alternativt sträcka fram dunken till honom. Så sköter han resten själv.
Orhem tycks intresset börja växa mer för. Med all rätt oxå. Det är bra. Samt så finns det en hel del kvar i skogarna att utveckla.
Bara på tid att de gamla rävarna dokumenterar sina gamla testpieces. Annars blir det som vanligt. Någon kommer, retroborstar, toppar ur, och claimar en nytur när det egentligen är något som funnits i minst 10 år.
En av dessa gamla linjer fick sig ett ordentligt sändartåg igår. Paladinos gamla La Fissure de la Forest, som Andreas fint gör här.
Ett misslyckat flashförsök resulterade med mina underarmar ser ut att tillhöra emobarn efter att jag kanat ner för slabben. Den vänstra varianten är snäppet hårdare.
Ett praktexempel på sämre dokumentation. Vilken variant gjordes först? Kan graden verkligen stämma eller har jag klättrat fel linje?
Att jag i skrivande stund avskyr dålig dokumentation är en klar arbetsskada när man har x serverparker att underhålla. Att påbörja en boulderinventering är inget jag tänker ta mig på.
Därför bör alla som känner till något hjälpa SF killarna och fylla på ”inventeringslistan” annars kommer vi alla att stå i skogen och begå spekulationsklättring. Något som vi klara oss utan, bl.a.
Låt oss nu hålla händerna tillsammans och rädda världen från dåliga förare. Sjung med nu.
Nog om det. Efter att ha kontemplerat Arno Inglers filosofi så känns hela utbrottet som en vattenpärla på en gås. Vi på redaktionen kommer fortsätta att bedriva revolver journalism i Strindbergs anda i bästa mån.
Igår kväll stod Orhem på schemat. Sydde dök upp lite senare, vilket även ett mertal andra gjorde.
Att Sydde är i bra form är ingen underdrift. Det visade han tydligt igår. Linkan och andra Mosjö locals bör få sina projekt gjorda i dagarna eller gå emot strömmen och låsa sina projekt innan han kommer upp i helgen. Alternativt sträcka fram dunken till honom. Så sköter han resten själv.
Orhem tycks intresset börja växa mer för. Med all rätt oxå. Det är bra. Samt så finns det en hel del kvar i skogarna att utveckla.
Bara på tid att de gamla rävarna dokumenterar sina gamla testpieces. Annars blir det som vanligt. Någon kommer, retroborstar, toppar ur, och claimar en nytur när det egentligen är något som funnits i minst 10 år.
En av dessa gamla linjer fick sig ett ordentligt sändartåg igår. Paladinos gamla La Fissure de la Forest, som Andreas fint gör här.
Ett misslyckat flashförsök resulterade med mina underarmar ser ut att tillhöra emobarn efter att jag kanat ner för slabben. Den vänstra varianten är snäppet hårdare.
Ett praktexempel på sämre dokumentation. Vilken variant gjordes först? Kan graden verkligen stämma eller har jag klättrat fel linje?
Att jag i skrivande stund avskyr dålig dokumentation är en klar arbetsskada när man har x serverparker att underhålla. Att påbörja en boulderinventering är inget jag tänker ta mig på.
Därför bör alla som känner till något hjälpa SF killarna och fylla på ”inventeringslistan” annars kommer vi alla att stå i skogen och begå spekulationsklättring. Något som vi klara oss utan, bl.a.
Låt oss nu hålla händerna tillsammans och rädda världen från dåliga förare. Sjung med nu.
onsdag 13 maj 2009
Ångest och dynga
Det ryktas att Linus uppe i Umeå har FA-ångest. Sittstarten till Return to sender i Mosjön är fortfarande ogjord och Linus vill väldigt gärna vara först upp. Men nu till helgen kommer det upp folk till Mosjön och då kanske någon annan hinner före. Jobbigt, i synnerhet som det finns notoriska FA-hetsare i sällskapet. Det är avtändande för klätterglädjen med den hets som uppstår när det gäller oklättrade problem oavsett hur fina eller fula de är. Ofta brukar det börja i en lugn och sansad stämning men i takt med att problemet löses brukar folk hamna i den berömda tunneln där allt är svart förutom FA som i rask takt närmar sig. Någonstans däremellan brukar jag sjappa någonannanstans.
Obligatoriska skydd för Linus i helgen. Glöm för allt i världen inte suspen.
Det var kul att vi fick uppmärksamhet på dottersiten i går. Det är bra för våra besökssiffror, vilket i sin tur gör våra affärspartners glada och i slutändan Bruno och Die Krautmachine äckligt rika. Av ryktesspridaren Jon Smedsaas bidde det dock bara en tumme, knappt det ens. Ryktesspridaren får man nog söka efter på hemmaplan och ze Kraufman var ju teoretikern bakom dottersitens avskaffande. Självklart har vi gjort oss skyldiga till ett och annat felsteg men vi lär oss hela tiden och en sak vi lärt oss är att man gör säkrast i att kasta skiten i medvind eller i vart fall sprida den jämnt för bästa grogrund.
Obligatoriska skydd för Linus i helgen. Glöm för allt i världen inte suspen.Det var kul att vi fick uppmärksamhet på dottersiten i går. Det är bra för våra besökssiffror, vilket i sin tur gör våra affärspartners glada och i slutändan Bruno och Die Krautmachine äckligt rika. Av ryktesspridaren Jon Smedsaas bidde det dock bara en tumme, knappt det ens. Ryktesspridaren får man nog söka efter på hemmaplan och ze Kraufman var ju teoretikern bakom dottersitens avskaffande. Självklart har vi gjort oss skyldiga till ett och annat felsteg men vi lär oss hela tiden och en sak vi lärt oss är att man gör säkrast i att kasta skiten i medvind eller i vart fall sprida den jämnt för bästa grogrund.
tisdag 12 maj 2009
Kjuge
Ska man säga vila i frid eller kommer den att återuppstå? Tråkigt vore det första alternativet.
måndag 11 maj 2009
Airpad
Om ni fortfarande är intresserade av en Airpad går de fortfarande att få tag i. Airpaden har vissa brister men på det stora hela är jag nöjd med min.
Vi saxar från Sebastian Spauwen som har lyckats få tag i en. Tycker ni att det är dyrt är det bara att plocka en ute på Heden nästa vinter.
Tillägg:
Ringde och kollade med HGB:
3500 kr ink moms för paddan (undrar om de blåste Sebastian på momsen eller om de tog fel nu? Men jag frågade specifikt)
200-300 för frakt om man inte har vägarna förbi Götet.
Tröttnar du på att handjaga dem finns det elpump på Clas O.
Vi saxar från Sebastian Spauwen som har lyckats få tag i en. Tycker ni att det är dyrt är det bara att plocka en ute på Heden nästa vinter.
"8a.nu does not sell the Air Pad anymore. According to 8a.nu the production would be too expensive. As I heard some very positive reviews of the Air Pad, I tried to get one for myself. Mainly because of the limited space in my car (a Mondo does not fit in, besides I do not want to carry around with a Mondo). I emailed the company who produced the Air Pad. They answered:
Yes it is possible to buy the airpad directly from us. The reason why we stopped cooperation with 8a is simply because we need to get paid for the products.
Regards,
HGB Backstrand AB"
"If you also want an Air Pad get in touch with HGB in Sweden (info@backstrand.se). Please be aware that it is quality stuff and you have to pay for it (quite a lot in my opinion and hopefully it is worht it). It costs EUR 335 ex shipping and ex VAT. VAT depends in what country you live (within EU 25% Swedish VAT). Shipping about 50. I had to pay EUR 486 in total. It is delivered with carrying straps and a footpump.
Tillägg:
Ringde och kollade med HGB:
3500 kr ink moms för paddan (undrar om de blåste Sebastian på momsen eller om de tog fel nu? Men jag frågade specifikt)
200-300 för frakt om man inte har vägarna förbi Götet.
Tröttnar du på att handjaga dem finns det elpump på Clas O.
lördag 9 maj 2009
CF
Finns det någon annan träning/idrott som i princip förutsätter att man har en blog? Vissa av dragen från klättervärlden känner man igen. Man startar en blog, skriver om sina prestationer och mottar sina vänners gratulationer i kommentarsutrymmet. En och annan surkål hittar dit också men det friskar bara upp.
[Grekiska] 10 x 1 Coach Sommers wrist pushups, 8 - 8 - 8 - 8 - 8 - 8 - 8 - 8 Tabata pushups samt 11 x 2 L-seat pullups. [/Grekiska]
Vad har hänt med de gamla klättrarna egentligen? Varför denna vurm för träning utan mål? Fascinerande att beskåda tokerierna på ett säkert avstånd. I vanlig ordning är vi för mångfald. Är de glada så är vi glada. Vad var oddsen på att die Kraufmachine torskade dit? Nä just det, spelbolagen tog inte emot några spel på det.
http://tomtarnapaloftet.blogspot.com/
http://rackempackemandstackem.blogspot.com/
http://wookietherookie.blogspot.com/
http://mrjling.blogspot.com/
http://stickydamp.blogspot.com/
http://m-force.blogspot.com/
Håller man på med Cross-Fit ska man ha en blog. Jag svär, jag skulle inte bli ett dugg förvånad om jag hittade Antonssons och Bohmans CF-blogar, Paladinos rakningsblog och J-Rocs squashblog skräpandes där ute på internet. När Bruno blir gammal ska han starta en umbrella strip-blog eller en chair strip-blog - finns på Westlings gym enligt uppgift - föreställ er Bruno till Joe Cockers mustiga stämma. Tillbaka till CF, låt oss ta en titt på The Load, denna gång i klättringens värld. Vi vrider klockan tillbaka till februari och ser på debaclet vid Angle Allain i Rempart. (btw snygga muscle-ups!)
//J-FORCE
[Grekiska] 10 x 1 Coach Sommers wrist pushups, 8 - 8 - 8 - 8 - 8 - 8 - 8 - 8 Tabata pushups samt 11 x 2 L-seat pullups. [/Grekiska]
Vad har hänt med de gamla klättrarna egentligen? Varför denna vurm för träning utan mål? Fascinerande att beskåda tokerierna på ett säkert avstånd. I vanlig ordning är vi för mångfald. Är de glada så är vi glada. Vad var oddsen på att die Kraufmachine torskade dit? Nä just det, spelbolagen tog inte emot några spel på det.
http://tomtarnapaloftet.blogspot.com/
http://rackempackemandstackem.blogspot.com/
http://wookietherookie.blogspot.com/
http://mrjling.blogspot.com/
http://stickydamp.blogspot.com/
http://m-force.blogspot.com/
Håller man på med Cross-Fit ska man ha en blog. Jag svär, jag skulle inte bli ett dugg förvånad om jag hittade Antonssons och Bohmans CF-blogar, Paladinos rakningsblog och J-Rocs squashblog skräpandes där ute på internet. När Bruno blir gammal ska han starta en umbrella strip-blog eller en chair strip-blog - finns på Westlings gym enligt uppgift - föreställ er Bruno till Joe Cockers mustiga stämma. Tillbaka till CF, låt oss ta en titt på The Load, denna gång i klättringens värld. Vi vrider klockan tillbaka till februari och ser på debaclet vid Angle Allain i Rempart. (btw snygga muscle-ups!)
//J-FORCE
fredag 8 maj 2009
Steklund sender
Innan vi helt och håller glömmer bort det så har Stekarn varit ute i Skansberget och gjort sitt projekt Hobgoblin assis. I filmen som vi la upp för ett tag sedan kan ni se några av hans tidigare försök på Hobgoblin assis. Grad?
- Allt mellan 7b och 8b. Det klart hårdaste jag har gjort.
Japp, 8b är taget. Grattis! Uppsala har fått en ny test-piece.
- Allt mellan 7b och 8b. Det klart hårdaste jag har gjort.
Japp, 8b är taget. Grattis! Uppsala har fått en ny test-piece.
torsdag 7 maj 2009
ditt och datt
Fingerfronten börjar faktiskt ljusna något. Hela veckan har jag kunnat böja fingret försiktigt nästan utan smärta. Försiktigt är nyckelordet. Man vill inte uppleva hur det knäpper till igen. Går allt vägen kicker jag igång Rich Simpsons fantastiska campusprogram ’1-5-9’ redan på måndag. 1-5-9 på fem veckor verkar ju faktiskt för bra för att vara sant men man måste ju pröva. Definitivt värt att fira. Bolaget slumpar ut Redigaffi till vrakpris. Är någon intresserad av en gemensam oral förlustelse – en liten buteljerad orgasm så att säga – är det bara att höra av sig. Skadeperioden har väckt ett litet svin. Jag hör hur ni tänker ’alltid’...
Det har klättrats utav bara helvete den senaste tiden. Så mycket att vi inte ids bry oss om att plocka russinen ur kakan eller ens slicka i oss mormorshostan från wienerbrödet. Det är ett konstant massivt nyhetsflöde. Vi inleder dock med att ta en titt på damklättervärlden (för att hålla en hög journalistisk nivå kommer vi i fortsättningen, i likhet med våra förebilder inom sportjournalistiken, använda oss av följande självklara kategoriseringar klättring, sportklättring, bouldring, aid, solo och FA på herrsidan samt damklättring, damsportklättring, dambouldring, damaid, damsolo och FFA på damsidan.)
Inom dambouldringen har Mia och Helena visat framtassarna och skickat Dodo respektive The Office. Superstarkt av båda! Helena hade dessutom den goda smaken att riva av problemet före tvillingarna. Jag gissar att min nioårige nevö hade sagt något om ’ägda’ eller liknande.
Nu över till några bouldernyheter. Gratulerar alla till Frans-Jaeger. Carl-Ola saknar urtoppning – men det är ju bara att köra på om man vill. Tror att det var Stefans ursprungsplan. Sen har vi det här med gradmatematik. För ett tag sedan gjorde jag Bastard! 7c+ på Ängbyblocket. Bastard! kan även länkas ihop med Vulgar display of Power som börjar sittande under men traverserar ut till vänster någon meter upp. I princip innebär ihoplänkningen att man klättrar hela VDP och avslutar med ett knallhårt skick till en liten list. Ett problem som definitivt skulle vara uppe i nivå med assiserna på Moonlanderblocket*, bara kruxmovet överträffar det mesta på det blocket. Trodde jag, tills jag såg att både Per och Peter fått ihop hela problemet. 7c+ inklusive sittstart. Oerhört starkt! Vi gissar dock att detta är Stockholms största sanpdpåse.
*Vi är inte helt nöjda med den tematiska betydelseglidning som Bosmas namngivning har inneburit. Dels för att det de facto har blivit ett temablock och dels för att det glidit över åt det lite präktigare hållet - från snusk till pojkrumserotik, typ.
Det har klättrats utav bara helvete den senaste tiden. Så mycket att vi inte ids bry oss om att plocka russinen ur kakan eller ens slicka i oss mormorshostan från wienerbrödet. Det är ett konstant massivt nyhetsflöde. Vi inleder dock med att ta en titt på damklättervärlden (för att hålla en hög journalistisk nivå kommer vi i fortsättningen, i likhet med våra förebilder inom sportjournalistiken, använda oss av följande självklara kategoriseringar klättring, sportklättring, bouldring, aid, solo och FA på herrsidan samt damklättring, damsportklättring, dambouldring, damaid, damsolo och FFA på damsidan.)
Inom dambouldringen har Mia och Helena visat framtassarna och skickat Dodo respektive The Office. Superstarkt av båda! Helena hade dessutom den goda smaken att riva av problemet före tvillingarna. Jag gissar att min nioårige nevö hade sagt något om ’ägda’ eller liknande.
Nu över till några bouldernyheter. Gratulerar alla till Frans-Jaeger. Carl-Ola saknar urtoppning – men det är ju bara att köra på om man vill. Tror att det var Stefans ursprungsplan. Sen har vi det här med gradmatematik. För ett tag sedan gjorde jag Bastard! 7c+ på Ängbyblocket. Bastard! kan även länkas ihop med Vulgar display of Power som börjar sittande under men traverserar ut till vänster någon meter upp. I princip innebär ihoplänkningen att man klättrar hela VDP och avslutar med ett knallhårt skick till en liten list. Ett problem som definitivt skulle vara uppe i nivå med assiserna på Moonlanderblocket*, bara kruxmovet överträffar det mesta på det blocket. Trodde jag, tills jag såg att både Per och Peter fått ihop hela problemet. 7c+ inklusive sittstart. Oerhört starkt! Vi gissar dock att detta är Stockholms största sanpdpåse.
*Vi är inte helt nöjda med den tematiska betydelseglidning som Bosmas namngivning har inneburit. Dels för att det de facto har blivit ett temablock och dels för att det glidit över åt det lite präktigare hållet - från snusk till pojkrumserotik, typ.
onsdag 6 maj 2009
Borderline assis
Vi fortsätter på det nygamla temat sköna små hemmameckade videoklipp. SolarieJocke har haft en absolut lysande vårsäsong skickar av Syddes test piece Borderline assis på ett oortodoxt sätt. Ett hårt problem som länge har motstått repetitioner.
Borderline assis 7c+ from Jocke Berglund on Vimeo.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)