Franken början på slutet

Ånej, inte ännu en frankentirad! Men håll ut, vi börjar äntligen komma till slutet av denna långa men ändå ofullständiga odyssé. Vi måste avsluta det vi tyvärr har påbörjat.

Det finns kvalitet i sydöst som vi inte gärna kan hoppa över. Först lyfter vi fram en liten grotta Illafelder wand som är trevlig och bjuder på en del spektakulär klättring i brant miljö. Warmduscher 8, Lutscher 9 och Ringbandschoner 9+/10- är riktiga kalasturer.


I närheten av Neuhaus ligger Weisenstein, vilken är en av de mest populära klipporna i hela Franken. Här är det alltid folk och det är polerat. Men anmarschen är noll meter. Bara det är ett gott skäl att åka dit. Det finns gott om lätta schyssta turer och några lite hårdare som också duger. Graderna känns lite gammaldags men det kan också bero på att det känns som om en del leder är insmorda med ister. Här kan vi särskilt rekommendera Akku 7+, Verlobungsweg 7-, Entsafter 8+, Strohdach 9-, Krampfhammer 9, Dampfhammer 8 och Panische Zeiten 7+. En hel del med andra ord. Åk hit för att det är klassisk mark och för att bevittna det spektakulära läget och folkmassorna.



Troligtvis en Volvo i närheten av ett hemligt ställe


Lite mer diskret är Stadeltenne. Lång anmarsch för att vara Franken men ändå mycket populärt och polerat. Vi rekommenderar ändå detta ställe. Det ligger högt och är ofta ganska torrt när det är fuktigt. Hela klippan är bikupeformad vilket betyder att lederna ofta börjar ganska brant för att sedan flacka ut. Här finns det kvalitet för de flesta utom de som är på jakt i 8a-registret. Pockets av olika storlekar dominerar och har ni tur möter ni också någon av de lokala invånarna som brukar husera i de allra största hålen. En kul incident inträffade förra året när jag och Olof hade fått följa med Rainer till en hemlig klippa. En del av er har kanske varit i Franken förrut och har kanske haft tillfälle att stöta på en så kallad Siebenschläfer. Jag har gjort det flera gånger och jag har nästan skitit på mig varenda gång. Inte för deras läskiga uppenbarelse utan för det obehagliga ljud de åstadkommer. Första gången, det var på Stadeltenne, obehagligt likt en hotad skallerorm. Andra gången var på den hemliga klippan. Precis vid toppjuggen av en fin 9- hoppade den ut och började kurra och, som vanligt i Franken (ni som vet vet), sket jag nästan på mig. Olof, som aldrig sett en sådan, blev extremt nyfiken och skyndade sig upp för att få en glimt av den mytomspunna besten. Mycket noga instruerade jag Olof om vilka grepp ha inte skulle ta innan han klippte ankaret. Olof kämpade sig upp och jag tror till och med att han flashade leden. Precis vid ankaret upptäckte jag att Dum-Olof höll precis där han inte skulle hålla.

"DÖÖÖH, håll inte där!", ropade jag och Olof stack givetvis in nyllet i hålet.
"Jag tror att den har stuckit", sa han, inte utan besvikelse, och började hala ut rep för att klippa ankaret. Sekunden efter: Panik och ett illvrål.
"Taaaaaaa!". Viss om att Olof hade klippt ankaret halade jag in någon meter rep och lutade mig bakåt.

"Ta! Ta! Ta! TAAAAAA!", fortsatte det det där uppe. Fan, hur jävla hårt vill han att jag håller egentligen, tänkte jag och hoppade ner för en liten avsats så att jag blev hängade i repet.
"TAAAAAA", Helvete, vad vill han egentligen?
TAA TAA, jag menar SLACK SLAAAACK!", ooops.

Först nu tittade jag upp och såg hur 55 kg Olof hängde med båda händerna i toppjuggen. Repet stod rätt ner, så styvt det bara kan när det hänger 80 kilo Bruno i andra änden, och Olofs sele och byxor på väg nedåt, vilket hade satt Olof i ett något obekvämt och genant läge. Den lilla Siebenschläfern hade naturligtvis inte alls stuckit. I ögonblicket som Olof skulle klippa hoppade den fram "med sina huggtänder och utspärrade ögon och började med det förfärliga lätet". Och så slog det slint. Hur ser den ut? Klicka här.


Ok skit i djuren, vad ska man klättra i Stadeltenne? Massarbeit 9-, Stadeltenne 8-, Zugabe 9- och Wieder daheim 9- för att nämna några.


Fingerbeisser 8+, Stadeltenne.

Innan vi drar oss ytterligare en bit österut tar vi oss en lov förbi Velden och tar en titt på några, för Franken, ovanliga klippor. Många av klipporna här är höga och svagt överhängande. Lite omväxling förnöjer. Först har vi Roter Fels som är en populär destination. En del av lederna kräver faktiskt mer än ett 70 metersrep men normalt är det inga problem eftersom det går bra att fira av i två omgångar på någon av limbultarna. På de flesta ställen i Franken är det en ganska avslappnad inställning till ankare. Inga gedigna ankare, det känns bra som kontrast till en del svenska klippor där det sitter en del meningslösa tvåpunktsankare. Slöseri med resurser.
Vad klättrar man här? Jo Fucking bush 8-/8, Jean Couzy Gedenkweg 8/8+ (toppa ur i Bella Addizione 8+), Dolomitweg 6+, Schaumschläger 7-, Luftikus 8 och Ringe der Idioten 9- bland andra.

Alldeles mittemot på andra sidan bäcken ligger Emporwand och gillar ni hårda väggturer får ni absolut inte missa Land of Confusion 10/10+ Land of confusion

Väggklätterfiestan fortsätter ett par hundra meter längre ner på Ankatalwand vid Café Kraft i Rupprechtstegen. Absicherung: Gut und sparsam. Felsstuktur: Leisten. Maria Hilf tillhör de lite läskigare lederna i Franken. Frankengold 7/7+ är en kanontur i sin grad liksom Computerspiele 8.
Klättra också Internet 9, Flugkontrolle 9+, och Omaha Beach 10-. På själva turmen ute vid vägen är det egentligen bara Café kraft 9 som är något att ha.

Mono till mono på Ghettob. We like.

Nu börjar vi närma oss de allra mest kända områdena. Öster om Neuhaus och Krottensee hittar vi ett antal världsberömda leder. Leder som inte bara är kända för att vara banbrytande för sin tid utan också för att de är av yppersta kvalitet. Vi sparar inte på krutet och langar fram Waldkopf på en gång där världens mest eftertraktade led Action direkt ligger. För er som missat Iker Pous bestigning kommer den här igen i repris. Tätt följd av en totalt nersoftad (som att titta på Ramonet klättra, ungefär) Adler i en riktigt skön mullet.




På samma klippa hittar ni också Slimline 10-, också den tillhör de bästa. Per Holm och Christopher Sjödin har spanat in Armstrong 11- som ligger ett stenkast därifrån. Christopher förkunnade att "den måste vara soft" eftersom den var kort och greppen såg bra ut nerifrån och "att den aldrig kan hålla 11-". Well, pröva först kanske? Den måste vara soft eftersom Iker har gjort den.

På Rabenfels går ett absolut måste i Ghettoblaster 10/10+. Två monon på rad är en given succé av Güllich. Är ni lite mer modesta i era ambitioner kan ni ge er på West Side Story 10-, Auerbacher Weg 8 och Katalysator 8-. När vi ändå är inne på klassiker är också Krottenseer turm. Historien om Wallstreet 11- kan ingen ha missat. Ett måste i den 11-graden. Behöver vi nämna Hitchhike the plan 9+ och Chasing the train 9? Maximillianswand runt hörnet gör väl ingen särskilt glad men det finns ganska gott om turer.
Håll ut. Snart slut.
Det blir inte bättre än så här. Gullich på Wall Street.

Vi rusar igenom Bretienstein som är en ganska schysst klippa i mellanregistret. Där går det några fina 7-9or på klippa av riktigt fin kvalitet. Tumregeln där är att det som ser bra ut också är det.

Vi avrundar hela den här mastodontgenomgången med några större områden som bjuder på färre pärlor än man kan hoppas på. Schlaraffenland, Mittelwand och Castellwand ligger tätt intill varandra och verkar ganska bra vid första anblick. Skit i Mittelwand. Castellwand bjuder dock på några pärlor XXL 10-, Lila Pause 9- och Letzte Ausfahrt Bruck 10-. Schlaraffenland är mest känt för Shangri-la. Video här.

Äntligen! Men tro inte att det är slut för det. Den absolut, vi lovar, sista delen om franken kommer att ge lite matnyttig info om förare och annan logistik.