Hemlisar

En följd av de översvallande positiva reaktionerna som följde den långa frankensviten är att vi kommer att fortsätta upplysa vår i övrigt mörka omvärld med små gyllene duschar från våra djupa kunskapsbrunnar. Nästa vecka ska vi ta en liten titt på lämpliga sommarsportklippor i närheten Chambery. Inte för att det är säsong men bara för att. Ali är som bekant en åländsk betabank; det räcker med att placera ut honom vid ett problem så börjar han rapa. Alis betaservice är att vänta. Andra som upplyser världen på ett mer handgripligt sätt är le Ztef som har givit sig ut på "webben" med Raz och le boz (välkomna till lunajstojm). De har öppnat mycket mycket lovande och vi önskar att de håller uppe denna snabba takt. Stefan har gått från att ha varit världens näst hemligaste man till detta nästintill vulgära utfläkande över en natt. Vem kunde ana att en liten exhibitionist dolde sig allra längst in. Vi misstänker att hela hemlighetsmakeriet fick sig en rejäl törn när han mötte en överlägsen överman på Ingarö ICA som fullkomligt förnedrade Stefans hemlighetsamibitoner.

-Tjena Scott! Hur e leget?
- Na much.
- What are u doing?
- Stuff.
-Stuff?
- Nah, gonna climb with some guys. *

Inte mer och så var han bortblåst.

* Har ni synpunkter på historieskrivningen får ni diskutera det med Alis knogar och Steklunds begynnande hårpiska.

BBB

I skuggan av VM så fanns det en ytterligare en tävling, Bloxc Boulder Bonanza gick nu i helgen ute i Ågesta strax söder om Stockholm. Tyvärr så blev deltagarantalet lite lägre än i fjol, då större delen av Stockholms klättrare befann sig på annan ort. [läs inlägget nedan]


Vart alla andra s.k. klättare befann sig, vet bara gud. Förmodligen på något lokalt dammhak och placerar sig i kategorin; plastkramare.

Geir Söderin fanns åtminstone på plats och visade vart skåpet skulle stå trots att han inte ens bor i Stockholm, genom att skicka ungefär dubbel så mycket som andra placeraren.
Jenny Bäckström lyckades plocka första placeringen bland de kvinnliga deltagarna.


Jenny B på okänt problem






Foto : Daniel Engström

Brunos favorit Sydde på Otez et Envoyer som han tydligen ska ha flashat.

Foto: Daniel Engström.

Dont't monkey with my monkeys monkey

Hela Brunoredaktionen och entourage hade begivit sig till Åland för att fira klätterkändisbröllop. Det var med andra ord stora delar av av den nordiska klättereliten som var på plats. Festligheterna var det dominerande inslaget men det han sändas friskt båda dagarna. Vi kan inte dra oss till minnes något hårt problem som inte fick en repetition. Möjligtvis var det en 8b till höger om Dudu som slapp undan men det var mest för att ingen kunde hitta den. Lyckligtvis förevigades det mesta också av klättraren tillika filmaren Dieter. Bättre tillfälle att filma skulle man kunna leta efter - hela ön vibrerade av sann klätterglädje och det mesta hårda gick ner oftast under spektakulära former. Trondheimsklättrarna körde på som på syra. Vi gissar på att Dieter var mer än nöjd. Filmen, som ännu bara är på projektstadiet under det bisarra arbetsnamnet "Hey Monkey! Don't monkey with my monkeys monkey", kommer att följa ett gäng norska guttar och jäntor på olika områden i Skandinavien. Förutom Åland avslöjade han att det i Sverige kommer att bli en kort vända till Kjuge samt lite DWS i norra Bohuslän och Norge under november och december. Vi tyckte att det lät kallt men Dieter hade någon idé om att det skulle bli riktigt häftigt att filma DWS under riktigt tuffa förhållanden och på så sätt skildra den lilla människans bräckliga och utsatta position. Och, det viktigaste av allt, så verkar han ha fått tag i några norska daredevils som har lovat göra det hela iförda rip-curls.
Bruno som tycker att det är vansinnigt kul när det produceras filmer i skandinavien önskar naturligtvis Dieter all lycka på vägen att ro hem detta galna projekt. Lyckas han blir det något i hästväg.

Rollen som helgens tomteluvor går till Simon Brismo och Stefan Wålf som i ljuv förening (naturligtvis med alkohol som kitt) lyckades spraya ner stackars Libby med en kolsyresläckare.

-Är kusten klar Simon?
-Ja, kusten är klar!

Klassiska ord. Tomtar! Tssss.....

VM

På det stora hela är vi nöjda med resultatet från VM. Anja och Angelica hade man kanske trott skulle gå till semi men när startfälten är extremt jämna kan allt hända. Bollen är ju rund och ringen har fyra hörn som bekant. Sennelöv får stå för det positiva inslaget. I vanlig ordning sticker han ut och överaskar positivt. Som en gammal Münster blir han bara bättre och bättre med åldern. Alltid skönt när old-boys visar var skåpet ska stå. Låt Calleberg och Björnestedt representera nästa gång så har vi säkerligen en plats i semin bokad.

Vi tycker också att Carl-Olas och Bönans insatser är in-the-money. Visserligen hade det varit schysst att bli positivt överaskad men det är en tuff värld utanför Sverige och de slog i allafall en fjärdedel av startfältet.

Men, där finns en detalj som stinger i den nationella själen. Finnarna. De skickar in en nalle som placerar sig på en provocerande femte plats. Provocerande. Ska det behöva vara så? Kan vi inte skicka in någon av förtidspensionärerna Belhaj eller Bosma? Den senare är helt klart i gott slag.

För vidare VM-rapportering hänvisar vi till våran dottersite som har skickat en delegation till klätterspektaklet. Även om de är ena riktiga klåpare på det här med resor förväntar vi oss att de ska ta sig fram innan det hela tar slut.

Animal Strength

I det växande bloghavet så finner vi ibland en hel del gobitar.
Nu har två hårt sändande profiler lagt upp en foto samt videoblog.

Låt oss presentera Animal Strength som är ett samarbete med Stefan Pettersson samt Stefan Rasmussen.

Ser fram emot många fina bilder.

Redan idag kan vi få se på Petterssons nya Nocke-By Shooting 7C+ på film.

Frankenformaliteter

Den absolut sista delen för den här gången. Det har varit mycket och struligt med bilderna. Blogspot har valt att sålla bort några av bilderna som vi själva har ladda upp men sett mellan fingrarna när vi helt plumpt stjäl bandbredd från andra websidor. Det finns mer historier att berätta från Franken. Olofincidenten är ju given men jag har själv varit inblandad i en ännu mer skrattretande incident i Andeltodrom som Olof mer än gärna kryddat återger. Jag lovar, den kommer inom kort. Den behöver bara mogna lite till så att den blir lika härlig som en vällagrad Münster.

Resa dit
Egen bil till Franken funkar fint då det ligger hyfsat nära Sverige. Vill man dock vara lite mer bekväm och flyga har man dock några alternativ att välja mellan. Ryanair till Hahn är det billigaste. Vill inte gärna rekommendera Ryan. Det ligger dels långt bort, har du otur fastnar du i kö på autobahn, och dels är Ryan jävligt sunkiga i allmänhet; bara 15 kiloslimiten är tuff att klara med allt klätter- och campingkrimskrams som ska med. Rådet är alltså att inte flyga med Ryan och boka något annat snabbt innan någon preisknüller i erat sällskap hinner boka till Hahn. Bättre är då att flyga direkt till Nurnberg även om det innebär en mellanlandning. Då hinner man klättra samma dag om man väljer rätt flyg och är du ute i god tid blir det inte så värst mycket dyrare. Godtagbara alternativ är också Frankfurt (den riktiga) eller Munchen men det tar typ två timmar om man klarar sig från köbildningar på autobahn.

Hyra bil
Bil är billigt att hyra. Leta lite bland de etablerade bolagen så hittar ni alltid något. I somras hyrde vi en liten 206a i tre veckor för drygt 4000. Ingenting, om man är några som delar.

Bo
Det vanligaste är att man tar in på Oma Eichlers camping. Det är billigt och det finns gott om klättrare att umgås med. Känner du för att lyxa till det kan du hyra ett skjul för bara en euro extra per natt. Ett värdigt alternativ om man inte orkar släpa med sig tält och liggunderlag. Jag har kört med både kudde, lakan och duntäcke vid flera tillfällen. Ännu lyxigare blir det om du tar in i något av de rum som Martha har till förfogande. Då får dessutom ett schysst kök och fria varma duschar. 10 euro natten kostar det kalaset vilket är betydligt billigare än de pungslag som de svenska lågprisalternativen vandrarhem delar ut.
Nackdelen med campingen är att den inte ligger optimalt placerad. Jag hade hellre sett att den låg i närmare Waischenfeld, Gössweinstein eller Pottenstein så att man skulle ha lite närmare norrut. Tyvärr, är de dyrare och dessutom nersmetade av tyska Michael Bolton look-a-likes. Våran kunsper är dock som vanligt ganska begränsade men vässa tyskakunskaperna och ta en titt på den här sidan.

Förare
Det finns numera en uppsjö guideböcker över Frankenjura. De som gäller är de som är författade av Rökers eller Schwertner

Röker
Bra skit: De absolut bästa vägbeskrivningarna och klippskisserna. Detta gör att jag föredrar föredrar deras förare.
Dålig skit: Inget stjärnsystem. Även om det är en stjärnor är en subjektiv fråga är det ändå ett bra hjälpmedel. Att klättra de leder som har mest krita kan leda till att man hänger på leder som Leftfield istället för Ruptur eller Osho. På minussidan hamnar också fotona; Röker är verkligen mycket människa. Endast killen i 7+8 övertrumfar Röker.

Harald Röker

Schwertner kompletta
Bra skit: Snygg layout och fina bilder och stjärnsystem. Även om stjärnutdelandet i vissa fall känns som ett mysterium.
Dålig skit: Enbart på tyska men det går ganska bra ändå. Vägbeskrivningarna och klippskisserna kan vara lite väl enkla i bland. Framförallt kan vägbeskrivningarna skicka i väg dig på irriterande irrfärder i buschen.

Schwertner Frankenjura Extreme
Denna förare är den senaste utkomna och fångar upp det "bästa" för 8 och uppåt.
Bra skit: Du får det mesta av du behöver samlade i en bok. Den är på engelska.
Dålig skit: Samma problem med vägbeskrivningarna som i den kompletta föraren. Jag håller inte riktigt med Simpson, som inte verkar ha kollat in föraren så mycket. Fråga bara Kalle och Elias hur länge de letade efter Planetarium. Du missar också en del ställen som inte finns med som till exempel Illafells grotte som i mitt tycke är några snäpp bättre än Wolfsberger grotte.

Markus Bock

Vilken ska man då köpa? Har du råd och ska stanna lite längre i Franken skulle jag satsa på Rökers båda. Annars är det Frankenjura Extreme som gäller. Samtliga finns att få tag i på Eichlers camping. Där finns även blädderex så att du kan skaffa dig en egen uppfattning innan du slår till.


Okej, det var en jävla massa klippor. Vilka ska man egentligen sikta in sig på om man bara stannar 1-2 veckor?

I 7a-7c registret bjuder vi på följande bukett: Weisenstein, Marientaler wand, Diebelsloch, Schlossbergwand, Roter fels och Heldwand till att börja med. Klättrar du hårdare kan du börja med Schlossbergwand, Holzgauerwand, Rolandfels, Waldkopf, Krottenserturm och Eldorado så håller du dig sysselsatt ett bra tag.Güllichmåsten: Centre Court 10-, Killer 10, Ghettoblaster 10-10+, Wallstreet 11- och Action Directe 11. Någonstans i den här listan måste du stöta på patrull.

"Regnsäkra" En riktig livräddare under slaskiga sommarmånader. Denna kunskap kommer att behövas men bortsett det allmänt otrevliga med att traska omkring i regn på en camping går det ganska bra att klättra bara man vet var man ska.

Mannen, myten och trikån.

Bärenschlucht, Holzgauerwand, Puttlachtal wand, Eldorado och Rolandfels
Håller sig torra länge.

Breitenstein
Ligger högt och är öppet. Du kan bli blöt men de branta lederna klara sig bra.

Freudenhaus eller Aalkorber Wände
Det kan spöregna men förvånansvärt nog klarar den sig ganska bra. Bra leder är Ejakulation 8 som iofs är lite knivig att toppa när det spöregna som värst och de lite hårdare turerna till höger eller uppe vid Silberne Sterne.
Silberne Sterne


Roter fels
En stor del av väggen skyddas av ett överhäng på toppen. Det är inte alla leder som går hela vägen upp.


Heldwand
Heldbräu 8 och Gunter Priem 9-/9 liksom några av turerna till höger på klippan klarar sig hyfsat. Det kan dock bli lite fuktigt på nederdelen.

Schlossbergwand
Klarar sig bra från regn men blir väldigt fuktigt efter någon dags regnande. All krita suger åt sig fukten på ett utomordentligtsätt. Det rinner också igenom. De lite lättare lederna till höger om Hochspannung brukar dock gå att klättra. Det går hyfsat att klättra om det just har börjat klättra. Har det regnat några dagar: åk bara dit för de lite lättare lederna.


Bouldring i Franken.
Glöm det. Snoka reda på några filmer på nätet. Traverser. Vad mer kan man säga? Lämna paddan.

Dragon Flag

Nu kommer hösten, och inomhuspassen blir bara fler och fler, då blir det dags att slipa bort muffintopparna som vuxit efter alltför många uteserveringar. Annars vågar man väl inte köra baris inomhus?!

Glöm front levels och allt annat hokuspokus för kroppsspänningen, gör som självaste Bruce Lee och fixa Beach 2008 looken genom hans favoritövning Dragon Flag – garanterat 6 pack på köpet.



Do it!

Franken början på slutet

Ånej, inte ännu en frankentirad! Men håll ut, vi börjar äntligen komma till slutet av denna långa men ändå ofullständiga odyssé. Vi måste avsluta det vi tyvärr har påbörjat.

Det finns kvalitet i sydöst som vi inte gärna kan hoppa över. Först lyfter vi fram en liten grotta Illafelder wand som är trevlig och bjuder på en del spektakulär klättring i brant miljö. Warmduscher 8, Lutscher 9 och Ringbandschoner 9+/10- är riktiga kalasturer.


I närheten av Neuhaus ligger Weisenstein, vilken är en av de mest populära klipporna i hela Franken. Här är det alltid folk och det är polerat. Men anmarschen är noll meter. Bara det är ett gott skäl att åka dit. Det finns gott om lätta schyssta turer och några lite hårdare som också duger. Graderna känns lite gammaldags men det kan också bero på att det känns som om en del leder är insmorda med ister. Här kan vi särskilt rekommendera Akku 7+, Verlobungsweg 7-, Entsafter 8+, Strohdach 9-, Krampfhammer 9, Dampfhammer 8 och Panische Zeiten 7+. En hel del med andra ord. Åk hit för att det är klassisk mark och för att bevittna det spektakulära läget och folkmassorna.



Troligtvis en Volvo i närheten av ett hemligt ställe


Lite mer diskret är Stadeltenne. Lång anmarsch för att vara Franken men ändå mycket populärt och polerat. Vi rekommenderar ändå detta ställe. Det ligger högt och är ofta ganska torrt när det är fuktigt. Hela klippan är bikupeformad vilket betyder att lederna ofta börjar ganska brant för att sedan flacka ut. Här finns det kvalitet för de flesta utom de som är på jakt i 8a-registret. Pockets av olika storlekar dominerar och har ni tur möter ni också någon av de lokala invånarna som brukar husera i de allra största hålen. En kul incident inträffade förra året när jag och Olof hade fått följa med Rainer till en hemlig klippa. En del av er har kanske varit i Franken förrut och har kanske haft tillfälle att stöta på en så kallad Siebenschläfer. Jag har gjort det flera gånger och jag har nästan skitit på mig varenda gång. Inte för deras läskiga uppenbarelse utan för det obehagliga ljud de åstadkommer. Första gången, det var på Stadeltenne, obehagligt likt en hotad skallerorm. Andra gången var på den hemliga klippan. Precis vid toppjuggen av en fin 9- hoppade den ut och började kurra och, som vanligt i Franken (ni som vet vet), sket jag nästan på mig. Olof, som aldrig sett en sådan, blev extremt nyfiken och skyndade sig upp för att få en glimt av den mytomspunna besten. Mycket noga instruerade jag Olof om vilka grepp ha inte skulle ta innan han klippte ankaret. Olof kämpade sig upp och jag tror till och med att han flashade leden. Precis vid ankaret upptäckte jag att Dum-Olof höll precis där han inte skulle hålla.

"DÖÖÖH, håll inte där!", ropade jag och Olof stack givetvis in nyllet i hålet.
"Jag tror att den har stuckit", sa han, inte utan besvikelse, och började hala ut rep för att klippa ankaret. Sekunden efter: Panik och ett illvrål.
"Taaaaaaa!". Viss om att Olof hade klippt ankaret halade jag in någon meter rep och lutade mig bakåt.

"Ta! Ta! Ta! TAAAAAA!", fortsatte det det där uppe. Fan, hur jävla hårt vill han att jag håller egentligen, tänkte jag och hoppade ner för en liten avsats så att jag blev hängade i repet.
"TAAAAAA", Helvete, vad vill han egentligen?
TAA TAA, jag menar SLACK SLAAAACK!", ooops.

Först nu tittade jag upp och såg hur 55 kg Olof hängde med båda händerna i toppjuggen. Repet stod rätt ner, så styvt det bara kan när det hänger 80 kilo Bruno i andra änden, och Olofs sele och byxor på väg nedåt, vilket hade satt Olof i ett något obekvämt och genant läge. Den lilla Siebenschläfern hade naturligtvis inte alls stuckit. I ögonblicket som Olof skulle klippa hoppade den fram "med sina huggtänder och utspärrade ögon och började med det förfärliga lätet". Och så slog det slint. Hur ser den ut? Klicka här.


Ok skit i djuren, vad ska man klättra i Stadeltenne? Massarbeit 9-, Stadeltenne 8-, Zugabe 9- och Wieder daheim 9- för att nämna några.


Fingerbeisser 8+, Stadeltenne.

Innan vi drar oss ytterligare en bit österut tar vi oss en lov förbi Velden och tar en titt på några, för Franken, ovanliga klippor. Många av klipporna här är höga och svagt överhängande. Lite omväxling förnöjer. Först har vi Roter Fels som är en populär destination. En del av lederna kräver faktiskt mer än ett 70 metersrep men normalt är det inga problem eftersom det går bra att fira av i två omgångar på någon av limbultarna. På de flesta ställen i Franken är det en ganska avslappnad inställning till ankare. Inga gedigna ankare, det känns bra som kontrast till en del svenska klippor där det sitter en del meningslösa tvåpunktsankare. Slöseri med resurser.
Vad klättrar man här? Jo Fucking bush 8-/8, Jean Couzy Gedenkweg 8/8+ (toppa ur i Bella Addizione 8+), Dolomitweg 6+, Schaumschläger 7-, Luftikus 8 och Ringe der Idioten 9- bland andra.

Alldeles mittemot på andra sidan bäcken ligger Emporwand och gillar ni hårda väggturer får ni absolut inte missa Land of Confusion 10/10+ Land of confusion

Väggklätterfiestan fortsätter ett par hundra meter längre ner på Ankatalwand vid Café Kraft i Rupprechtstegen. Absicherung: Gut und sparsam. Felsstuktur: Leisten. Maria Hilf tillhör de lite läskigare lederna i Franken. Frankengold 7/7+ är en kanontur i sin grad liksom Computerspiele 8.
Klättra också Internet 9, Flugkontrolle 9+, och Omaha Beach 10-. På själva turmen ute vid vägen är det egentligen bara Café kraft 9 som är något att ha.

Mono till mono på Ghettob. We like.

Nu börjar vi närma oss de allra mest kända områdena. Öster om Neuhaus och Krottensee hittar vi ett antal världsberömda leder. Leder som inte bara är kända för att vara banbrytande för sin tid utan också för att de är av yppersta kvalitet. Vi sparar inte på krutet och langar fram Waldkopf på en gång där världens mest eftertraktade led Action direkt ligger. För er som missat Iker Pous bestigning kommer den här igen i repris. Tätt följd av en totalt nersoftad (som att titta på Ramonet klättra, ungefär) Adler i en riktigt skön mullet.




På samma klippa hittar ni också Slimline 10-, också den tillhör de bästa. Per Holm och Christopher Sjödin har spanat in Armstrong 11- som ligger ett stenkast därifrån. Christopher förkunnade att "den måste vara soft" eftersom den var kort och greppen såg bra ut nerifrån och "att den aldrig kan hålla 11-". Well, pröva först kanske? Den måste vara soft eftersom Iker har gjort den.

På Rabenfels går ett absolut måste i Ghettoblaster 10/10+. Två monon på rad är en given succé av Güllich. Är ni lite mer modesta i era ambitioner kan ni ge er på West Side Story 10-, Auerbacher Weg 8 och Katalysator 8-. När vi ändå är inne på klassiker är också Krottenseer turm. Historien om Wallstreet 11- kan ingen ha missat. Ett måste i den 11-graden. Behöver vi nämna Hitchhike the plan 9+ och Chasing the train 9? Maximillianswand runt hörnet gör väl ingen särskilt glad men det finns ganska gott om turer.
Håll ut. Snart slut.
Det blir inte bättre än så här. Gullich på Wall Street.

Vi rusar igenom Bretienstein som är en ganska schysst klippa i mellanregistret. Där går det några fina 7-9or på klippa av riktigt fin kvalitet. Tumregeln där är att det som ser bra ut också är det.

Vi avrundar hela den här mastodontgenomgången med några större områden som bjuder på färre pärlor än man kan hoppas på. Schlaraffenland, Mittelwand och Castellwand ligger tätt intill varandra och verkar ganska bra vid första anblick. Skit i Mittelwand. Castellwand bjuder dock på några pärlor XXL 10-, Lila Pause 9- och Letzte Ausfahrt Bruck 10-. Schlaraffenland är mest känt för Shangri-la. Video här.

Äntligen! Men tro inte att det är slut för det. Den absolut, vi lovar, sista delen om franken kommer att ge lite matnyttig info om förare och annan logistik.

-

Access- och bultseminarium anordnat av Tiegs och med Leo Holding som hedersgäst. Det är som att diskutera barnaga med Hans Scheike. Man vet redan på förhand utgången. Vän av god ordning kanske påpekar att detta trots allt är ett seminarium och då är deltagarna med och styr innehållet. Det är dock inte svårt att gissa vilken riktning seminariet kommer att ta. För vi, småanarkistiska egoister, tänker inte vara där. Vi är klättrare och inte seminarister(vi vet). Kan ni tänkare er något mer dödande för klätterlusten än att gå på seminarium?

Cred till Jens som blåste faran över för den här gången.

Kritik...

All kritik är egentligen personligen. All.

We just love punkt 5.

Genialt.

Viktigt meddelande!

Morgondagens Bloxc Boulder Bonanza är inställt!

Den är flyttad till nästa helg, alltså lördagen den 22:a.

För mer information läs HÄR

IT'S A MANS BAG!

Troligen är Annikas 8a flash den grymmaste prestationen i år. Det blir svårt att bräcka i alla fall. Malin gör bra i från sig i Göteborg och kanske kan göra något liknande. Hon har dokumenterat god uthållighet och nu när hon börjar trampa in på killarnas domäner kan det bli något.

Vi älskar generaliseringar. Man kan utrycka sig hur svepande som helst och komma undan med vad som helst. Generellt kan vi säga att tjejer formligen suger på att klättra gymnastiska inomhusleder. Det enda de duger till är små ballerinasteg på vertikala väggar. Det är lustigt. För så är det inte alls. Egentligen. Ingen av tjejerna vi klättrar med är dugliga på svahällar.

8a har fortfarande en god väg kvar innan de är uppe i Jan Os klass när det gäller sköna uttalanden. För er som har glömt Jan O tar vi åter fram BMs klassiska rader:

"Hur den här skinntorra och förvirrade gubben hamnade på vår respektsida är ett mysterium även för oss. Den enda tanke som snurrar i huvudet när man ser honom är ju att han förmodligen skulle brinna bra om man la honom i en första maj-brasa. Men det är ändå nåt visst med någon som lyckas reta upp PK-maffian på ett sätt som gör bröderna Birro gröna av avund. Vi tar det från början: Sida-kärringarna missförstod med flit, George W Bush ÄR en jävla texasgubbe och vem fan kan inte känna att det får räcka med bög-frågor när martyrerna i RFSL gnäller som värst? Det har ju gått bra att vara både politiker och dum i huvudet i alla år, inte ska vi bryta den principen nu bara för att några lobbyister behöver bygga upp sin offerstatus?
Nåja, han lämnade riksdagen med stil i alla fall. "Det är inte varje dag en man blir ersatt av tre kvinnor". You go Janne! "

Bakåtsträvare

Vi sätter ett par gamla Anasazi Lace-ups på att det är SKF eller fundamentalisterna i BKK som ligger bakom detta.

Åh fy fan!

Simon Brismo är har varit i farten utan sin teletubbies dräkt denna gång.

Fick precis ett samtal från honom; "Hörru Ali Bubba, nu ska du få höra, Moonlander Assis - I just pounded that shit".

Congratufuckinglations mannen.

Ny 8A+ är född.

Klättring är kul!

Snälla ni, glöm inte bort att klättring är kul när ni är ute och pressar. Släpp ångesten och fånga det lilla halmstrået.

Der Sports Spiegel

Då det råder generell nyhetstorka pga tröttsamt väder så lägger vi upp lite klassiska filmsnuttar på ett gäng tyskar.

Hoppas på att återkomma med lite nyheter imorgon, då solen äntligen bestämt sig för att titta fram.

Part 1



Part 2




Part 3



Part 4

Extra Extra!

8a-tröjan har skådats i Arco. Landets mest inbitna octornitloger skyndar nu dit för att få en glimt av rariteten. Tröjan lär göra sällsynta framträdanden och har tidigare skymtats på tjeckisks underbarn och på någon gudsförgäten grekisk ö. Skynda, skynda innan det rara tygstycket drar vidare.


Läs också Bosmas blogg med några sköna typo:s

Danken moves west with style

Somliga känner till att Oscar Råström har övergett Stockholm och flyttat till Göteborg för att klättra seriöst.
Det dröjde inte alltför länge innan han visar oss exakt hur seriöst han menar.
Efter knappt två veckor i sin nya sandlåda så har han skickat den 3:e repetitionen av Minaret, som sattes upp av Richard Ekehed typ -98. Senast den blev repeterad var av Wulff 2005, Neil Gresham har den andra repetitionen. Leo Holding var upptagen med att sätta upp med att sätta upp Savage Horse då Neil gick loss på den.
Minaret är E8 6C, vilket översätts till dödspotensial mer eller mindre.
Fler nyheter lär komma på löpande band från denna sändarmaskin.

Bilden har vi ärligt stulit från Highsport. På bilden ser vi Neil Gresham anno 1999?

S&S

Så, då var den lilla minisemestern slut för Scott och Staffan. Istället för att ligga i ett skjul och trycka valde de att ta in på sviten med balkong två våningar upp - ett riktigt shagmansion i jämförelse. Och det gjorde de rätt i; vädret var uselt. För sketna 4 euro extra fick de sängar, varma duschar och Marthas moderliga kärlek samt lite underbart kel med Nanny.

Bruno gillar Matt. Matt flexar biceps på Osho.

Det finns som bekant inga dåliga väder bara dåliga klippor (slab och verto). I Franken finns det gott om bra klippor så då gör det inte så mycket att det spöar ner. Scott gjorde ytterligare fina tick med Master Blaster 10-/10 och Osho 10-. Staffan hade fullt upp med Liebe men nådde inte hela vägen. Dock fick han revansch på Cumbawamba 9-.

Vi avrundar med ett par kärleksfulla ord från ganska anonym när han insåg att Sydde hade förstört den fina starten på Back in Black på hemliga klippan.

"Fan ta Sydde! Säg inte att han skickade leden också. "

Extra Extra! Unika bilder från tävlingen!

HÄR!

Hårda tag

Det har sänts hårt i helgen. Både en sjuk Boz och le Stef plockade åtråvärda första och andra rep. av Raz Soul Fly. Boz passade också på att sända projektet som går direkt genom taket, So i Fly 8a+. Tyvärr var dansken Jens ofin nog att visa prov på god teknik och la ett knälås på slutet av Soul Fly varvid hela problemet förlorade sitt fina b till förmån för ett a+.
Bild från Rasmussen. Snodd från 8a och hittas säkert på vkcenter.se

I Malmö har några andra av landets starka klättrare samlats för att tävla om häpnandsväckande 10 lakan. Finalen lär tyvärr ha varit lite väl teknisk för vissa klättrarna och ett visst missnöje över ledbygget har vi kunnat ana. Som vi alla vet är det givetvis Henrik Sennelöv som vinner när det är tekniskt. Vem annars? Som om inte det drog också Jenny in sin del till hushållskassan. Stort grattis till båda. De har alltid varit våra favoriter. Nu lär det bli middag på "Maggan" hela året ut.


Hela resultatlistan finns för allmän beskådning: http://www.malmoboulder.se/resultat.asp

The Hammer

Scott "The Hammer" är i Franken med Staffan Karlsson. Båda klättrar fint men Scott tar det mest lungt. Ändå har det blivit några fina skalper i form av Inzifiert 10-, Finger food 10- och Monsters AG 10-. Staffan lyckades släpa sig upp för Beavis and Butthead 9-. Vi hoppas nu att han lurar upp Scott på något hårdare...

Ingen har undgått att häpna över den enorma styrkeuthållighet le Stef demonstrerade när han länkade ihop Slap that fat bitch med Slap story. Kanske inte den klockrenaste linjen i Sverige, det är ju Slap that fat bitch, men ändå oerhört given. Vad ska han göra nu när han har dammsugit stan på hårda problem? Det lär dröja innan problemet får repetitioner, problemet slutar med ett riktigt hårt move. Möjligtvis Bosma om ha når och kanske Brismo. Knappast Bruno han fixar inte ens Slap story. Le Stef konfirmerade sedan den goda formen genom att repetera Soulfly i Fruberget. Kan något stoppa honom?

Bruno är annars ganska nöjd med hur hösten har artat sig. Trots det vanliga vajnande om småskador (blir inte ni också trötta på det?) konstaterade han nöjt härmoveckan att han skrapat in över 10300 poäng på bara några dagar. Margreteberg och (den inte längre så) hemliga klippan. Guldgruvor för poängjägaren. Margreteberg är tyvärr exhausted men Bruno har siktat in sig på den mest givna leden på klippan vilken konstigt nog ännu är oklättrad i sin helhet. Leden startar i Breitling, vilket är en kombination av av Rolex och en annan led. Vid mitten efter kruxet går följer man den naturliga linjen ut åt vänster in i Djungel Jim istället för att göra den ologiska och obegripliga escapen rakt upp vilken både Breitling och Rolex följer. Hur tänkte man här egentligen? Därefter följer man DJ till toppen. 22 sköna powerendurancerörelser och klippans mest givna naturliga linje.