Puttlachtal - Franken fortsätter

Sydde klättrar Olof Eriksson fotar.

Vi lämnar nu de nordliga regionerna för att ge oss in i mittersta Frankische Schweiz och Puttlachtal där de klassiska klipporna står lika tätt som turisterna på Västerlånggatan. Men först ett ord om graderna. De där tyska graderna kan vara lite förvirrande till en början. De är definitivt inte franska och inte heller som de svenska. Det charmiga olika gradsystem är att gradstegen sällan är exakt ekvivalenta. Tyvärr synkas oftast de övre delarna av skalorna ihop vilket underlättar för de lite bättre klättrarna att jämföra sina prestationer. Om vi jämför den tyska UUIIIAAA-skalan med den franska kan man säga att 9- ungefär motsvarar 7b+ och 9 7c men 9+ däremot kan både vara 7c+ och 8a då det också finns 9+/10- och 10- som också kan vara 8a kan det bli lite förvirrat. Ibland finns det också 10- som är 7c+ men det rör sig mer om felgradering. Går man åt andra hållet kan man kanske säga att 7a+ motsvaras av 8+. 7b hamnar någonstans i ingemansland mellan 8+ och 9-. Graden 8+ täcker dock en del av 7b intervallet vilket betyder att både Dala 8+/9- och Hungry Eyes 8+ är lika hårda enligt den franska skalan. En snabb titt på 8a.nu visar att båda lederna hamnar i spannet 7a+-7b+ och Body Count 9+ sträcker sig från 7c-8a+. Har ni förstått?


En ung Matt Adams klättrar Master Blaster

Mitt i Frankenjura i närheten av Gössweinsten ligger ultrapopulära Schlossbergwand. Det finns flera väggar i närheten men det är just huvudväggen som är huvudattraktionen. Har du otur kan det, trots klippans storlek, vara fullt på i princip varenda led. Men det finns en bra orsak; i princip varenda led från Fight Graffiti 7- till Dala 8+/9- är värda att göra. Skulle jag ändå plocka ut några höjdpunkter så är det Depression deluxe 7-, Ursus 8-/8, Dezentraler Energiepfad 8-, Erwins projekt 8/8+ och så vidare skulle man kunna säga.

Katrin klättrar Liebe ohne chance.

Master Blaster 10-/10 och Liebe ohne Chance 9 är givna klassiker. Hochspannung 10- och Out of Berlin 9+ likaså tyvärr är den senare ofta blöt i taket men har du möjlighet att pröva, gör det. Ny populär tur är Monsters AG 10- som börjar strax höger om Dala 8+/9-. Är det fullt på övre klippan kan du ju alltid traska ner till Schlosszwergwand och pröva på Danny de Vito 8+ eller Laurin 9+ tyvärr är de ganska polerade.

Flottes Lottchen

Heinrichgrotte hittar du inte långt ifrån Schlossbergwand. Anmarschen är dock betydligt längre och klättringen inte riktigt lika fin. Om det intrycket beror på att det faktiskt är så eller om det var mitt relativt dåliga humör den dagen får vara osagt. Du kan dock hitta några fina leder som kan vara värda att göra och det är betydligt lugnare än vid grannen. Flottes Lotchen 7+ är en av de finare sjuor som jag klättrat i Franken. Några av åttorna till höger på den vänstra väggen är rätt ok men kanske lite vassa pockets. I själva grottan till höger går den imponerande linjen Rock Wrestling 10-.

Olof klättrar Top ten

I själva Gössweinsten ligger det några klippor som man kanske inte behöver lägga allt för mycket energi på men Top ten 9 på Gernerfels hör till de häftigare branta 7c lederna i hela Franken. Fler klassiker hittar man på Obere Gössweinstiener Wände där Sautanz 9-, Humbug 9- och Humbug 9 sticker ut. Enligt uppgift skall Humbug vara en bra nybörjar 9. Här är krävs det i regel hyfsad teknik då det inte riktigt är lika mycket motlut som på andra ställen, ca 10 grader hänger det över. Funderar du på att värma på Haringer Gedenkenweg 6+ kommer du bryskt konfronteras med begreppet sandbag.

Sautanz


Vi gör ett kort stopp vid Planetarium. Låt vara att anmarschen är avskräckande, både långt och uppför, men en av de mest populära och spektakulära 7b+ väntar på dig om du inte går vilse. Liebesmüh 9- går genom ett av de största taken i hela Franken. Klättra också Meteor 10/10+ och Black Hole Sun 9+/10- om du har nivån.

Liebesmüh

En liten bit uppströms från Planetarium hittar vi en rad klassiska klippor. Ringlerwand är ganska polerat och graderna old-school så bered dig på att få kämpa om du ska dit. Därför rekommenderar vi hellre Bärenschlucht, Puttlachwand och Trockauerwand.

Ikebana

I Puttlachwand hittar du faktiskt lite längre turer. Lederna kan vara upp till 25 meter men de flesta ligger kring 20. Jag måste erkänna att jag är lite svag för denna klippa. Det börjar trevande med vertikalt och sedan blir det succesivt brantare och vissa delar avslutas med tak. Staffan Karlsson chockades av den extremt sparsmakade bultning vid vårat första besök men det är endast Abseitfalle 8- och Cool bleim' Chef 8- där man måste hålla tungan rätt i mun. "Der Runout zwischen ersten und zwiten Haken führt bei einem Fehler zum Touchdown" står det på Frankenjura.com. Fin klättring för den lite kyligare. Resten av lederna är lite mer sportiga i sin bultning. Vi rekommenderar särskilt Ikebana 8, Graue Eminenz 9, Treibjagd 9-, Riesenslalom 9+ och Station 53 8/8+.

Ytterligare några hundra meter uppför den öringstinna bäcken, mittemot Bärenschlucht, ligger Trockauerwand. Liksom Puttlachwand är det också lite längre leder som gäller. Här finns såväl riktigt hårda som lite mer överkomliga fina turer. Populärast är Kompressor 11-, Lake District 10+ och Blue Velvet 9.

Centercourt

Bärenschlucht är definitivt en av de mest populära och kända klipporna i hela Franken. Här står klassikerna som spön i backen. Men, det är hårt. Det är inte de lättare lederna som drar publik. Vi möts av feta klassiker som Güllichs Center-court 10-, Bärenstöter 9+, Herkules 9/9+, Rauchende Bolts 9 och Subway 10/10+. Listan på bra leder kan göras ännu längre: Drive by shooting 10+/11-, Desaster 10, Göttner Gedenkweg 8, Ambros, 10- och Roter Baron 9- (Denna ger ständigt upphov till diskussion när utpumpade klättrare stämmer ut på andra sidan kaminen). Är du på humör kan du stanna här länge innan du har betat av det bästa. Det är också förvånansvärt stor skillnad på lederna såväl i lutning som stil. Center court är relativt kort och bjuder på långa flytt mellan tvåfingershål medan Desaster som ligger fem meter därifrån är en lång ihållande krimpfiesta. Bärenstöter ligger intill Desaster och här är det uthållighet och stora moves på hyfsade pockets som gäller.

Oshoween

Vi avslutar denna del med att förflytta oss till Marientaler Wand. Marientaler Wand är liksom Schlossbergwand ett ställe som de flesta besöker under en frankenvistelse. Här finns det också gott om leder för hela familjen och det kan följaktligen bli ganska så fullt under helger och semestertider. Mariantaler är uppdelat på flera olika väggar med karaktär på klättringen. Den kanske största klassikern är den lite hemliga och mytomspunna Osho 10-, som inte ens ligger i själva huvudområdet. Osho, Halloween 10 och Oshoween 10+ hittar du om du från parkeringen går upp på andra sidan dalgången. Faktum är att alla tre lederna anses tillhöra de bästa i sin grad. Med ett minimum av slutledningsförmåga kan man sluta sig till att en av lederna är en link-up. Klippan syns tydligt om du går tillbaka 10 meter på vägen mot Pottenstein och tittar uppåt vänster. Den finns sällan med i förare pga en något känslig accesshistorik. Jag kan inte nog rekommendera Osho som lätt kvalar in på min tioitopp. Övriga publikmagneter är Strohmlinie 9, Kraftfeld 9/9+, Saftfeld 9-, Opa Falkenstein 8-, Wounded knee 8+/9-, Ammonit 8/8+ och Leftside of Darkness 9. En annan populär led är Leftfield 9+/10-, den vill jag inte rekommendera. Dess längd och det faktum att den är ordentligt nedkritad förklarar dess popularitet. Men det finns betydligt finare leder i samma grad. För att citera K. Olsson: "Nu får det vara nog! Jag fattar inte varför jag håller på med den här skiten."

Bruno klättrar Little Big Horn 10-, Marientaler Wand. Foto: Staffan Karlsson

Vi lämnar nu Puttlachtal för att om några dagar fortsätta i Trubachtal med omnejd.

Anders klättrar Kraftfeld. Foto Staffan Karlsson