Franken del 1

Tillbaka till Franken för fjärde gången. För en gång skull hade jag före resan faktiskt haft mina tvivel om jag verkligen skulle uppskatta det lika mycket som de senaste gångerna. Repformen var lite sådär och kanske kändes det som om jag kanske skull bli mätt på Franken. Det var precis tvärtom. Jag lämnade Franken med ett ännu större sug en senast, trots att vädret de sista dagarna var riktigt riktigt uselt. Trots att jag skadade långfingretfingret redan under de inledande dagarna gick det hyfsat om man skruvade ner ambitionerna lite. Det var ett långt move från ett monoundercling på den galna leden Little big horn i Mariantalerwand som blev orsaken till min olycka. Samma sak hände Bosma på Biographie förra året.

Det första som hände när vi kom ner var att Martha upplyste oss om att Kalle var på hospital. När jag försökte lurka fram orsaken förstod vi att det definitivt rörde sig om magen. Marthas försök till finkänslighet lurade ut mig på gissningar om blindtarm eller överdrivet alkoholintag. Men det avspisade Martha. "Nein, nicht Karl. Karl trinks te. Gewurtzte, pfeffermintste, kamomillte... ". Det visade sig vara en nasty salmonellahärd som hade givit sig på stackars Kalles tarmsystem. En inte helt orimlig gissning är att han fått i sig på något sätt fått i sig avföring från de närgångna mössen. Råget måttades för Kalle när han väcktes av att en mus hoppade på hans ansikte. Numera bor de i ett av skjulen på campingen i stället för tält. Kalle, förutom de 4 kilo som spolats ut i tyska kloaker, kom dock tillbaka från sjukhuset efter någon dag och repade sig så pass att han avklarade Strohmlinje samtidigt som han svor över hur svag han var. Resten har ni koll på.
Just innan vi åkte var han nära att göra Slimline 10- leden på Waldkops högra skinka, på den vänstra går en annan Güllichklassiker. Dagen efter tillbringade han en fruktlös timme åt att torka blöta grepp endast för att slira av första movet. Med största säkerhet dyker den upp på 8a.nu-tickern inom de närmaste dagarna. Det är leder som Slimline och inte synvillan Leftfield som gör det värt att åka till Franken. Det är inte bara Kalle som levererar, kompisen Elias lyckades pressa 7c+ med den Gröna bananen i Wolfsberger grotte.

Anders Lindström imponerade särskilt mycket genom att snabbt repa av Body Counts och Liebe ohne chance. Det är inte graderna i sig som imponerar, det är sättet han gör det på. Klättringen är lätt och obekymrad och med lite mer fokus finns det betydligt mer att hämta. En annan kille som imponerade var engelsmannen John som flashade Body Counts, vilket var hans andra 8a, samt hans polare Chris Cubitt som passade på att göra tummen upp mot kameran mitt i cruxet på Master Blaster.

Vi återkommer med lite mer om Franken och La Balme. Jug har en utmärkt artikel men vi kommer om lite kompletterande klippinfo. Avslutningsvis håller vi Mickes att barn inte "är som människor fast mindre"; de är som odjur fast mindre.